Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24
1940-06-06 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1940:24, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till^riksdagens kansli den 6 juni 1940 kl. 5.30 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av § 54 regeringsformen samt av §§ 37 och 50
riksdagsordningen jämte i ämnet väckta motioner m. m.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 21 maj
1940 hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 254, vari
Kungl. Majit till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt nedan
intagna förslag till ändrad lydelse av § 54 regeringsformen samt av §§ 37 och
50 riksdagsordningen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande i första
kammaren väckta motioner, nämligen motionen nr 100 av herr Pauli m. fl.,
motionerna nr 141 och 223 av herr Lindhagen samt motionen nr 211 av herr
Undén, motionen I: 141 dock endast i vad den angår frågan örn förändringar
i utrikesutskottets nuvarande författning.
I motionen I: 100 hemställes,
»att riksdagen måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändrad lydelse av § 54 regeringsformen och § 50
riksdagsordningen.
I regeringsformen § 54 erhåller tredje stycket följande lydelse:
Nämndens ledamöter och de för dem valda suppleanter böra---förekommit.
I fall---vare ledamöter och suppleanter därtill förbundna.
Ledamot, så ock suppleant, skall — ---iakttagande.
Riksdagsordningen § 50 erhåller följande lydelse:
Val av---omförmälda utrikesnämnd. Beträffande suppleants inträde
i nämnden gäde enahanda bestämmelser som i fråga om suppleants inträde
i utskott.
Ledamot av nämnden utövar---sina befattningar.
Konungen sammankallar---förordnar Konungen.
Skulle minst---nämnden sammankallad.
Ledamot och suppleant —--är samlad. För inställelse---er
sättning
enligt föreskrifter i den i § 23 omförmälda stadga.»
I motionen 1:141 hemställes i den del den här upptages till behandling,
»att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa örn förslag till följande
grundlagsändringar:
2) Förändringar i utrikesutskottets nuvarande författning med borttagande
av dess funktion såsom gammal utrikesnämnd med dennas uppenbara
brister, att den såsom ett riksdagens utskott trots grundlagens förbud handlar
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 5 sami. 2 avd. Nr 24.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
under en regeringskonseljs skepnad, att den är ett bålverk för demokratiska
sekretessen, som av demokratien skulle avskaffas, samt utgör en kollegialitet,
som ej får fatta beslut, ej väcka förslag, ej föra protokoll;
I motionen 1:223 hemställes,
»att riksdagen ville avslå propositionens småsaker samt med ledning av
förslag från konstitutionsutskottet till formuleringar besluta eller hos
Kungl. Majit begära förslag till följande ändringar i det konstitutionella
samarbetet mellan regering och riksdag i utrikesärenden, nämligen
1) att den gamla utrikesnämndens vålnad avskaffas definitivt med rätt
för regeringen att påkalla utrikesutskottets sammanträde mellan riksdagarna;
2)
att den i 54 § regeringsformen omnämnda framställningen till riksdagen
av det utrikespolitiska läget lämnas till riksdagen in pleno med rätt för
riksdagsmedlem att uttala sig och framställa spörsmål;
3) att varje meddelande till riksdagen från regeringen sker enligt 56 §
riksdagsordningen och icke till utrikesutskottet utan till riksdagen in pleno
med rätt till diskussion och uttalande, i vilket sistnämnda fall avgörandet, om
votering begäres, sker efter namnupprop enligt riksdagskatalogerna;
4) att sammanträde enligt 56 § riksdagsordningen med skyldighet för regeringen
att lämna upplysningar även skall äga rum, när minst 20 ledamöter
från vardera kammaren påkalla sådant;
5) att sekretess vid dessa sammanträffanden äger rum endast, när synnerliga
anledningar därtill föranleda; och
6) att vid alla förenämnda sammanträffanden mellan regeringen och riksdagen
inför öppna eller slutna dörrar enligt stadgande i grundlagen föras protokoll
med stenografiska referat av alla yttranden».
I motionen I: 211 hemställes,
»att riksdagen i samband med de i propositionen nr 254 framlagda förslagen
måtte såsom vilande i grundlagsenlig ordning antaga
A) dels följande stycke att ingå mellan tredje och fjärde styckena i
§ 50 RO:
’Vad ledamot av nämnden vid överläggningarna yttrat skall till protokoll
tagas, då beslut därom fattats av den, som leder förhandlingarna, eller ledamoten
själv därom gjort yrkande.’
B) dels följande ändrade lydelse av första stycket i § 56 RO:
''Prövar Konungen--- — förordnar, att vid gemensamt sammanträde med
kamrarna framföra meddelandet. Överläggning över vad sålunda meddelats
må endast äga rum i vardera kammaren för sig. Kammare vare obetaget
att besluta det uttalande, vartill det framförda meddelandet kan föranleda;
dock att väckt fråga därom ej må avgöras förrän vid ett nästföljande
sammanträde.’»
Angående motiveringen får utskottet hänvisa beträffande det i propositionen
framlagda förslaget till det vid densamma fogade utdraget av statsråds
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
3
protokollet över justitiedepartementsärenden för den 10 maj 1940 samt beträffande
de i motionerna framlagda förslagen till samma motioner.
Genom grundlagsändringar år 1921 erhöll riksdagen i flera hänseenden
ökat inflytande i utrikespolitiska frågor. Sålunda utvidgades riksdagens befogenheter
med avseende å traktater. Vidare inrättades utrikesnämnden såsom
en fast institution för rådplägning med Konungen även mellan riksdagarna
angående ärenden, som angå rikets förhållande till främmande makter.
Slutligen infördes i § 56 riksdagsordningen bestämmelser angående
tillvägagångssättet vid regeringsmeddelanden till riksdagen i utrikespolitiska
frågor och andra ärenden av större allmänt intresse. Härefter genomfördes
år 1933 den förändringen i utrikesnämndens organisation, att suppleant i
nämnden även vid tillfälligt förfall för ordinarie ledamot, och ej blott som
dittills vid ordinarie ledamots avgång, får tjänstgöra i dennes ställe. Vidare
inrättades år 1937 utrikesutskottet samt bereddes utrikesministern rätt till tillträde
till detta utskott. Sedermera hemställde föregående års lagtima riksdag
i skrivelse (nr 342) till Kungl. Majit om utredning och förslag angående
sådana ändringar i § 56 riksdagsordningen och därmed sammanhängande
föreskrifter, som kunde vara ägnade att befrämja samråd mellan regering
och riksdag i utrikespolitiska frågor. I anledning härav har en närmare utredning
i ämnet företagits inom utrikesdepartementet genom tillkallad sakkunnig.
Den av den sakunnige avgivna promemorian, vilken såsom bilaga
fogats till förevarande proposition, ligger i vissa hänseenden till grund för de
i densamma framlagda grundlagsändringsförslagen. Dessa innebära främst
att rätten till tillträde till utrikesutskottet utvidgas till att omfatta även statsministern
och, i förekommande fall, andra ledamöter av statsrådet, samt att
suppleant i utrikesnämnden, som ej kallas att tjänstgöra vid sammanträde
med nämnden, ändock skall beredas tillfälle att närvara därvid. Däremot
föreslås i propositionen ingen ändring i § 56 riksdagsordningen.
I sitt förslag till 1936 års riksdag om utrikesutskottets inrättande anförde
konstitutionsutskottet (utlåtande nr 36) såsom skäl för införande av en
rätt för utrikesministern att närvara i utskottet huvudsakligen att de frågor
som skulle ankomma på detta utskott kunde vara av den natur att fullständiga
upplysningar icke alltid lämpligen borde meddelas skriftligen eller genom
ämbets- eller tjänsteman utan endast personligen av den statsrådsledainot
som närmast bure ansvaret för landets utrikespolitik. Med hänsyn till
utrikesutskottets särställning kunde en dylik lösning enligt utskottets mening
icke på något sätt verka prejudicerande på frågan örn statsrådens tillträde
till utskott, allra minst då utrikesutskottet skulle bestå av samma ledamöter
som utrikesnämnden, där utrikesministern oftast vore föredragande. De
skäl, som sålunda anförts för alt utrikesministern borde äga tillträde lill
utrikesutskottet, hava emellertid, såsom föredragande departementschefen
framhållit, i väsentlig mån tillämpning även beträffande statsministern; vad
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
särskilt angår den omständigheten att utrikesutskottet och utrikesnämnden
ha samma ledamöter, är att märka, att statsministern, såvida ej Konungen är
närvarande, har att föra ordet i utrikesnämnden. Men då frågor som förekomma
till behandling i utrikesutskottet kunna ankomma även på annan
ledamot av statsrådet, t. ex. försvarsministern, handelsministern eller folkhushållningsministern,
synes det lämpligt att även denna statsrådsledamot
äger möjlighet att personligen meddela utskottet erforderliga upplysningar.
Beträffande utrikesnämnden förefinnes dylik möjlighet i det att jämväl annan
statsrådsledamot än stats- och utrikesministrarna äger infinna sig där,
låt vara endast efter kallelse av Konungen. Utskottet får därför tillstyrka sådan
ändring i § 37 riksdagsordningen, att statsministern erhåller samma befogenhet
som utrikesministern att lämna upplysningar i utrikesutskottet samt
att jämväl annan ledamot av statsrådet erhåller sådan rätt, där ärendets beskaffenhet
därtill föranleder.
Vad härefter angår frågan om införande av en rätt för suppleanterna i
utrikesnämnden att alltid närvara vid nämndens sammanträden, har som ett
skäl för en grundlagsbestämmelse härom anförts den omständigheten, att
suppleant numera, i motsats till vad fallet var vid tiden för nämndens inrättande,
får tjänstgöra ej blott då ledighet inträffat i nämnden utan även
då ledamot fått förfall. Det är redan med hänsyn härtill önskvärt, att
suppleanterna sättas i tillfälle att fortlöpande följa nämndens arbete. Ett
annat skäl för att upphäva förbudet mot suppleanters närvaro i nämnden
utgör tillkomsten av utrikesutskottet med samma suppleanter som nämnden.
Suppleanterna äga nämligen närvara vid utskottets sammanträden. De betänkligheter,
som tidigare hysts mot att öka antalet närvarande vid nämndens
sammanträden, böra i betraktande av de anförda omständigheterna icke
längre tillmätas avgörande betydelse. Utskottet tillstyrker därför förslaget om
införande av en rätt för suppleanterna att alltid närvara vid nämndens sammanträden.
I propositionen har, såsom redan nämnts, icke föreslagits någon ändring i
bestämmelsen i § 56 riksdagsordningen örn regeringsmeddelanden till riksdagen
i utrikespolitiska eller andra ämnen. Motionsvis föreslås däremot en
sådan ändring av detta grundlagsbud, att meddelanden skola lämnas vid
gemensamma sammanträden med båda kamrarna. Stadgandet i § 56 har
tillämpats endast ett mindre antal gånger. En orsak härtill har uppgivits
vara, att det i lagrummet reglerade förfarandet skulle vara alltför omständligt,
då det innebure, att samma meddelande måste lämnas i vardera kammaren
för sig. Att meddelande måste upprepas — eller samtidigt lämnas
av annan statsrådsledamot — har ock ansetts medföra att det ej kunnat
givas i den friare form som eljest varit möjlig. De berättigade önskemålen
örn ett nära samråd mellan regering och riksdag i utrikespolitiska frågor
kunna emellertid enligt utskottets mening svårligen antagas komma att
främjas genom att regeringsmeddelandena lämnas vid gemensamma sammanträden
mellan kamrarna. Härtill kommer att en viss samverkan, särskilt
under senaste tid, visat sig komma till stånd på andra vägar än de i
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
5
§ 56 anvisade, såsom genom fristående regeringsmeddelanden utan användande
av den i lagrummet föreskrivna formen, i interpellationssvar och
andra kammardebatter bl. a. i remissdebatter. Vittgående möjligheter finnas
alltså såväl för regeringen att framlägga utrikespolitiska frågor inför riksdagen
som för riksdagen att upptaga sådana frågor till debatt. Tillräckliga
skäl synas utskottet sålunda icke föreligga att tillstyrka de motionsvis väckta
förslagen om ändrad lydelse av § 56 riksdagsordningen. Utskottet vill emellertid
i detta sammanhang med tillfredsställelse konstatera föredragande departementschefens
uttalande, att regeringen under nuvarande förhållanden i
vidsträckt omfattning bör begagna de möjligheter, som förefinnas till samråd
med riksdagen i utrikespolitiska frågor.
De framställda förslagen örn att ett meddelande jämlikt § 56 riksdagsordningen
skall kunna utmynna i ett dagordningsbeslut kan utskottet icke tillstyrka.
I denna fråga anser sig utskottet kunna inskränka sig till att hänvisa
till sitt uttalande i ämnet från föregående år (utlåtande nr 14), att, därest
frågan om införande av ett dagordningsinstitut skulle tagas under förnyat
övervägande, detta borde ske i ett större sammanhang än det nu föreliggande.
Vid kamrarnas förhandlingar inom lyckta dörrar jämlikt § 56 riksdagsordningen
förås icke några protokoll, upptagande de avgivna yttrandena.
Numera finnas särskilda bestämmelser härom i kamrarnas ordningsstadgor.
Motionsvis föreslås nu en ändring härutinnan. Utskottet får i anledning
härav understryka sitt uttalande från föregående år (utlåtande nr 14)
örn betydelsen av protokollföring vid ifrågavarande slag av förhandlingar.
Det tillkommer emellertid icke utskottet att framställa något förslag om
ändring i de till utskottets kompetens icke hörande ordningsstadgorna.
Förslag har vidare motionsvis framställts därom, att i § 50 riksdagsordningen
göres ett tillägg av innehåll, att vad ledamot av utrikesnämnden yttrat
vid sammanträde med nämnden skall protokollföras, där ledaren för
förhandlingarna så beslutat eller ledamoten framställt yrkande därom. Ett
sådant stadgande ifrågasattes redan i det kommittébetänkande, som ligger
lill grund för bestämmelserna om utrikesnämnden, men kommittén förklarade
sig avslå från att föreslå någon bestämmelse angående protokollföring i
förlitande på att sakens natur skulle leda till att protokollföring anordnades
enligt dessa riktlinjer. I saknad av föreskrifter har vid nämndens sammanträden
följts den praxis, att sekreteraren fört ett kortfattat protokoll. Detta har
icke plägat underställas nämnden eller dess ledamöter för justering men i
stället försetts med påskrift av statsministern och utrikesministern. Olika
åsikter hava yppats i frågan, huruvida det vore lämpligt att reglera protokollföringen
genom uttryckliga föreskrifter. Utskottet finner det visserligen
principiellt riktigt att protokoll föras även vid utrikesnämndens sammanträden,
men delar föredragande departementschefens mening att en reglering
av frågan icke behöver ske genom bestämmelser i grundlag utan
att föreskrifter i ämnet lämpligen kunna meddelas av Kungl. Maj:t i statsrådet.
Härigenom vinnes också den fördelen, att principen örn protokollfö
-
6 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
ring kan vinna tillämpning redan under nu rådande utomordentliga förhållanden.
Pa grund av vad sålunda anförts får utskottet, som finner de motionsvis
framställda förslagen, i den mån de icke berörts i det föregående, ej böra
föranleda någon ändring i Kungl. Maj:ts proposition eller någon riksdagens
åtgärd i övrigt, hemställa,
1) att riksdagen, med bifall till Kungl Maj:ts förevarande
proposition samt i anledning av motionen I: 100, såsom
vilande för vidare grundlagsenlig behandling måtte antaga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 54 regeringsformen saint av §§ 37 och 50 riksdags
ordningen.
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Regeringsform en.
§ 54.
Ledamöterna av — — — nästa
sammanträde.
Ministern för---- erhålla bety
delse.
Nämndens ledamöter böra visa
största varsamhet i avseende å meddelanden
till andra om vad vid nämndens
sammanträden förekommit. I
fall, då Konungen eller den som i
hans frånvaro leder förhandlingarna
prövar ovillkorlig tystnadsplikt vara
av nöden, vare ledamöterna därtill
förbundna. Ledamot skall första
gången han deltager i sammanträde
avgiva försäkran örn tystnadspliktens
iakttagande.
§ 54.
Ledamöterna av — — — nästa
sammanträde.
Ministern för---erhålla be
tydelse.
Nämndens ledamöter böra visa
största varsamhet i avseende å meddelanden
till andra om vad vid nämndens
sammanträden förekommit. I
fall, då Konungen eller den som i hans
frånvaro leder förhandlingarna prövar
ovillkorlig tystnadsplikt vara av
nöden, vare ledamöterna därtill förbundna.
§ 37.
Riksdagsordningen.
§ 37.
2. Då något ----delgivas ut- 2. Då något---delgivas utskottet.
skottet.
Ministern för utrikes ärendena må Statsministern och ministern för
själv eller genom ämbets- eller tjän- utrikes ärendena, så ock, når åren
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
\ 7
(Nuvarande lydelse.)
steman meddela utskottet muntliga eller
skriftliga upplysningar.
§50.
Val av---sina befattningar.
Inträffar ledighet i nämnden, inträde
suppleant såsom ledamot i den
avgångnes ställe. Har ledamot hos
Konungen anmält förfall, må suppleant
kallas att i den frånvarandes
ställe tjänstgöra i nämnden. Beträffande
den ordning, som vid inträde
skall iakttagas mellan suppleanterna,
gäde enahanda bestämmelser som i
fråga örn suppleants inträde i utskott.
Ej må den, som år suppleant, i annat
fall än här ovan sägs övervara
nämndens sammanträden.
Konungen sammankallar---
förordnar Konungen.
Skulle minst--— nämnden
sammankallad.
Ledamot av nämnden åtnjute ej
någon ersättning under den tid riksdagen
är samlad. För inställelse vid
sammanträde, då riksdagen ej är
samlad, utgår ersättning enligt de i
§ 23 för urtima riksdag bestämda
grunder.
(Föreslagen lydelse.)
dets beskaffenhet därtill föranleder,
annan ledamot av statsrådet, må
själva eller genom ämbets- eller tjänsteman
meddela utskottet muntliga
eller skriftliga upplysningar.
§ 50.
Val av---sina befattningar.
Inträffar ledighet i nämnden, träde
suppleant såsom ledamot i den avgångnes
ställe. Har ledamot förfall,
skall suppleant kallas att i den frånvarandes
ställe tjänstgöra i nämnden.
Beträffande den ordning, som vid inträde
skall iakttagas mellan suppleanterna,
gäde enahanda bestämmelser
som i fråga om suppleants inträde
i utskott. Suppleant, som ej
kallas att tjänstgöra vid sammanträde
med nämnden, skall ändock beredas
tillfälle att därvid närvara.
Konungen sammankallar---
förordnar Konungen.
Skulle minst — — — nämnden
sammankallad.
Ledamot av nämnden, så ock suppleant,
skall första gången han är närvarande
vid sammanträde med nämnden
avgiva försäkran örn iakttagande
av den i § 54 regeringsformen stadgade
tystnadsplikten.
2) att riksdagen, i anledning av propositionen samt motionerna
I: 141 och I: 211, i skrivelse tid Kungl. Maj:t måtte
hemställa, alt Kungl. Majit snarast vide fatta beslut om protokollföring
vid utrikesnämndens sammanträden; samt
3) att
a) motionen I: 141, i vad den här upptagits tid behandling
och icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan
under 2) hemställt,
b) motionen 1:211, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan under 2) hemställt, samt
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
c) motionen I: 223, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan i motiveringen anfört örn protokollföring
vid förhandlingar inom lyckta dörrar jämlikt
§ 56 riksdagsordningen,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 juni 1940.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Per Andersson,
Källman, Björck, Thulin, Fredrik Ström, Hagström*, Nils Andersson,
öman, Lindskog*, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Mosesson, Arnemark, Eriksson
i Toftered, Hällgren, Fält och Spängberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Gustaf Adolf Björkman och Öman, som anfört:
»Utskottets beslut att tillstyrka den kungl, propositionen i vad därigenom
föreslås rätt för suppleanter i utrikesnämnden att alltid närvara vid nämnden
sammanträden lia vi ej kunnat biträda. Vi anse nämligen betänkligt att
öka antalet närvarande vid nämndens sammanträden och att denna synpunkt
överväger de skäl, som framförts för den föreslagna ändringen. Vi
hemställa därför att riksdagen måtte avslå den kungl, propositionen i nu angiven
del.»
Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner,
402009
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:421 Skrivelse till Korsängen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under elfte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter s. 7 i texten