Utlåtande i anledning av väckt motion angående inskränkning i det av Kungl. Maj.t tillämpade remissförfarandet.
1940-03-01 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1940:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående inskränkning i det av Kungl. Maj.t tillämpade remissförfarandet.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
3
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1940 kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående inskränkning i det av Kungl. Maj.t tillämpade
remissförfarandet.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 159, av herr Holmbäck liemställes, »att riksdagen ville hos Kungl.
Majit hemställa om att taga under övervägande huruvida icke remissväsendet
skulle utan att resultaten av ärendenas beredning sattes i fara kunna inskränkas
mera än vad som skett genom kungliga cirkuläret den 5 juni 1931
till statens förvaltande myndigheter angående remissers verkställande och
besvarande».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
I § 10 regeringsformen stadgas: »Innan ärendena hos konungen i statsrådet
föredragas, skola de. genom nödiga upplysningars inhämtande från
vederbörande ämbetsverk, av den föredragande beredas». Vidare föreskrives i
instruktionen för befattningshavarna i statsdepartement, att .statssekreterare,
expeditionschef eller annan befattningshavare skall äga att efter departementschefens
bestämmande genom remiss till vederbörande myndighet infordra
förklaring eller utlåtande i ärende samt att jämväl i övrigt inhämta
för dess beredning erforderliga upplysningar.
Efter framställning av statens organisationsnämnd utfärdade Kungl. Majit
den 5 juni 1931 cirkulär till statens förvaltande myndigheter angående remissers
verkställande och besvarande, rörande vars närmare innehåll utskottet
får hänvisa lill den vid utlåtandet fogade bilagan. I cirkuläret anbefallas
vederbörande förvaltningsmyndigheter och befattningshavare att,
innan beslut fattas örn inhämtande genom remiss av yttrande från myndighet
eller annan, noga pröva behovet av sådan åtgärd. Vidare framhålles
särskilt, att yttranden icke böra infordras i vidare omfattning eller från andra
än som är nödvändigt för ärendets utredning, att i remissbeslutet uttryckligen
bör anges den del av ärendet, som yttrandet skall avse, örn detta blott
erfordras i fråga örn viss del av ärendet, ävensom uppgift lämnas på vem
eller vilka, som skola höras, örn yttrande skall avgivas efter hörande av
underlydande myndighet eller annan, samt att, då i samma ärende remiss
ifrågakommer till flera myndigheter eller andra, yttrande infordras, där så
lämpligen kan ske, från dem samtidigt och icke från en efter annan.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
Det i § 10 regeringsformen angivna, för svensk konstitutionell rätt säregna
remissförfarandet, avser att garantera en objektiv utredning av regeringsärendena.
Grundlagsbestämmelsen ålägger emellertid föredraganden endast
att inhämta »nödiga» upplysningar, d. v. s. sådana som i det särskilda fallet
kunna anses erforderliga. Departementschefen prövar diskretionärt —
självfallet under vanligt konstitutionellt ansvar —- huruvida och i vad mån
upplysningar böra inhämtas i ett ärende, en prövning som i praxis också
omfattar frågan örn kommunala korporationers och enskilda institutioners
hörande. Enligt utskottets mening råder emellertid ej tvivel örn att remissförfarandet
understundom fått en omfattning, som ej varit åsyftad och som
ur flera synpunkter är ägnad ingiva betänkligheter. Förefintliga missförhållanden
på området kunna emellertid enligt utskottets åsikt undanröjas
genom ett strikt efterlevande av bestämmelserna i § 10 regeringsformen och
förut anförda cirkulär den 5 juni 1931. Under hänvisning till det anförda
och till att en riktig avvägning av remissinstitutets användning i sista hand
alltid blir en omdömessak får utskottet avstyrka bifall till motionen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 mars 1940.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Oscar Gottfrid Karlsson, Herlitz, Karl Bodin, Karl
August Johanson, Nils Andersson, Öman, Anders Andersson, Härdin. Albertsson*,
Andersson i Igelboda, Nordström i Torsby, Nolin*, Fält, Norén, Hansson i Hönö och
Wolgast.
Ej närvarande vid justeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
Bilaga.
Kungl. M a j: t s cirkulär
lill statens förvaltande myndigheter angående remissers verkställande celi
besvarande.
GUSTAF etc. etc. Vår ynnest etc. I skrivelse den 12 mars 1931 Ilar statens
organisationsnämnd — i ändamål att åstadkomma såväl lättnad i arbetsbördan
för statsförvaltningen som skyndsammare behandling av de till förvaltningen
hörande ärendena — framlagt förslag till åtgärder för begränsande
av remissväsendet samt därvid framhållit bland annat:
Som allmän regel borde gälla, att remiss icke ägde rum i andra fall, än
där så vore för ärendets sakliga utredning nödigt eller lämpligt.
I de fall, där för ärendets sakliga utredning remiss måste ske, borde densamma
begränsas till de myndigheter, som frågan verkligen anginge eller
som eljest kunde hava upplysningar av intresse att lämna. Särskilt borde
undvikas att, då fråga vore örn ärenden av mindre vikt. höra mera än den
myndighet, vars förvaltningsgren ärendet närmast berörde. Mången gång
kunde en föreliggande fråga, exempelvis ett kommittéförslag, anses allenast
i viss mindre del beröra ett ämbetsverks område. I dylika fall borde redan i
remissen angivas de delar, varöver utlåtande skulle avgivas.
I betydande omfattning förekomme, att utlåtande infordrades att avgivas
»efter vederbörandes hörande». Det läge i sakens natur, att omständigheterna
ofta påkallade en dylik åtgärd, men tvivelsulan skedde densamma understundom
där intet påvisbart behov förelåge. Dylika remisser innebure ofta
igångsättande av ett vidlyftigt och omständligt förfarande. Särskilt vore detta
fallet, då många underlydande befattningshavare till följd därav hördes eller
då yttranden inhämtades från kommunala korporationer. Remisser »efter
vederbörandes hörande» borde så vitt möjligt undvikas jämväl av den anledning,
att de i särskild grad vore ägnade alt fördröja ärendenas avgörande.
En viss garanti mot onödiga remissbeslut av dylikt innehåll vunnes, därest i
remissresolutionen i förekommande fall alltid angåves vilken eller vilka, som
skulle höras, innan det infordrade utlåtandet avgåves. I den mån ämbetsverk
för avgivande av anbefallt utlåtande funne sig vara i behov av upplysning
eller utredning i ett eller annat hänseende, kunde densamma i stället införskaffas
genom ämbetsskrivelse eller på eljest brukligt sätt.
Ej blott genom begränsning av antalet remisser eller genom angivande av
de spörsmål, som det anbefallda utlåtandet skulle avse, kunde emellertid
arbetskrafter besparas oell tid vinnas. Av ej mindre vikt vore, att åt remisssvaren
gåves kortast möjliga avfattning; sålunda borde varje upprepning av
omständigheter, varom upplysning redan lunnes i akten, så vill möjligt undvikas
och skälen angivas på kortfattat sätt. Ofta kunde ett i promemorieform
uppsatt yttrande, samtidigt som det beredde minsta arbete med svarets
avgivande, även vara den för remissvarens vidare bearbetning lämpligaste
formen. Att remissvaren koncentrerades till ett i möjligaste mån direkt ståndpunktstagande
till den eller de huvudfrågor, remissen avsåge, vore nämligen
lill fördel för den. vilken bade alt bearbeta del material, som sammanlagda
antalet remissvar i ett ärende utgjorde. Särskilt ur sistberörda synpunkt vore
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
det av värde, om vid yttranden över lagförslag eller andra mer betydande
frågor vederbörande myndighet, i större utsträckning än som nu i allmänhet
ägde rum, redan från början klarladc sin principiella ställning till det föreliggande
spörsmålet, efter behov uppdelat på flera huvudfrågor. Först därefter
— eller eventuellt i anslutning till det principiella ståndpunktstagandet
i varje huvudfråga — borde de detaljerinringar följa, vartill anledning kunde
anses föreligga.
Kungl. Majit — som denna dag utfärdat kungörelse angående tillägg till
§ 5 instruktionen den 31 december 1921 (nr 744) för befattningshavarna i
statsdepartement — vill härigenom anbefalla vederbörande förvaltningsmyndigheter
och befattningshavare att, innan beslut fattas örn inhämtande genom
remiss av yttrande från myndighet eller annan, noga pröva behovet av
sådan åtgärd, därvid de av organisationsnämnden framhållna synpunkterna
böra tjäna till ledning. Särskilt bör iakttagas,
att yttrande icke infordras i vidare omfattning eller från andra än som
finnes för ärendets utredning nödigt;
att i remissbeslutet uttryckligen angives dels, då yttrande linnes erforderligt
allenast beträffande viss del av ärendet, den del därav yttrandet skall
avse, dels ock, om yttrande finnes böra avgivas efter hörande av underlydande
myndighet eller annan, vem eller vilka skola höras; samt
att, då i samma ärende remiss ifrågakommer till flera myndigheter eller
andra, yttrande infordras, där så lämpligen finnes kunna ske, från dem samtidigt
och icke från en efter annan.
Remissvar skola städse avgivas så skyndsamt förhållandena det medgiva;
och åligger det vederbörande befattningshavare att genom påminnelser eller
eljest tillse, att svaren inkomma inom föreskriven tid eller, där tid för svars
avgivande ej är utsatt i remissbeslutet, inom skälig tid efter beslutets dag.
Vid besvarande av remisser skall innehållet i Kungl. Majits cirkulär den
22 mars 1907 (bih. nr 13 s. 1) noga iakttagas. I enlighet härmed bör yttrande
tecknas å remissakten, såvida lämplig plats därför finnes, samt, då
yttrandet är tillstyrkande och icke anses erfordra särskild motivering, avfattas
allenast med angivande av sådant tillstyrkande. Ej må i något fall
yttrande avfattas vidlyftigare än omständigheterna påkalla, därvid särskilt
skall iakttagas, att innehållet i de remitterade handlingarna icke återgives
i vidare mån än som är oundgängligen nödigt.
I ärende av beskaffenhet att skola underställas riksdagens prövning bör
yttrande till Kungl. Majit åtföljas av genomslagskopia i minst ett exemplar.
Stockholms slott den 5 juni 1931.
GUSTAF.
N. Gärde.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.