Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående inskränkning i det av Kungl. Maj.t tillämpade remissförfarandet.

1940-03-01 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1940:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående inskränkning i det av Kungl. Maj.t tillämpade remissförfarandet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

3

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1940 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

angående inskränkning i det av Kungl. Maj.t tillämpade

remissförfarandet.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 159, av herr Holmbäck liemställes, »att riksdagen ville hos Kungl.

Majit hemställa om att taga under övervägande huruvida icke remissväsendet

skulle utan att resultaten av ärendenas beredning sattes i fara kunna inskränkas

mera än vad som skett genom kungliga cirkuläret den 5 juni 1931

till statens förvaltande myndigheter angående remissers verkställande och

besvarande».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I § 10 regeringsformen stadgas: »Innan ärendena hos konungen i statsrådet

föredragas, skola de. genom nödiga upplysningars inhämtande från

vederbörande ämbetsverk, av den föredragande beredas». Vidare föreskrives i

instruktionen för befattningshavarna i statsdepartement, att .statssekreterare,

expeditionschef eller annan befattningshavare skall äga att efter departementschefens

bestämmande genom remiss till vederbörande myndighet infordra

förklaring eller utlåtande i ärende samt att jämväl i övrigt inhämta

för dess beredning erforderliga upplysningar.

Efter framställning av statens organisationsnämnd utfärdade Kungl. Majit

den 5 juni 1931 cirkulär till statens förvaltande myndigheter angående remissers

verkställande och besvarande, rörande vars närmare innehåll utskottet

får hänvisa lill den vid utlåtandet fogade bilagan. I cirkuläret anbefallas

vederbörande förvaltningsmyndigheter och befattningshavare att,

innan beslut fattas örn inhämtande genom remiss av yttrande från myndighet

eller annan, noga pröva behovet av sådan åtgärd. Vidare framhålles

särskilt, att yttranden icke böra infordras i vidare omfattning eller från andra

än som är nödvändigt för ärendets utredning, att i remissbeslutet uttryckligen

bör anges den del av ärendet, som yttrandet skall avse, örn detta blott

erfordras i fråga örn viss del av ärendet, ävensom uppgift lämnas på vem

eller vilka, som skola höras, örn yttrande skall avgivas efter hörande av

underlydande myndighet eller annan, samt att, då i samma ärende remiss

ifrågakommer till flera myndigheter eller andra, yttrande infordras, där så

lämpligen kan ske, från dem samtidigt och icke från en efter annan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

Det i § 10 regeringsformen angivna, för svensk konstitutionell rätt säregna

remissförfarandet, avser att garantera en objektiv utredning av regeringsärendena.

Grundlagsbestämmelsen ålägger emellertid föredraganden endast

att inhämta »nödiga» upplysningar, d. v. s. sådana som i det särskilda fallet

kunna anses erforderliga. Departementschefen prövar diskretionärt —

självfallet under vanligt konstitutionellt ansvar —- huruvida och i vad mån

upplysningar böra inhämtas i ett ärende, en prövning som i praxis också

omfattar frågan örn kommunala korporationers och enskilda institutioners

hörande. Enligt utskottets mening råder emellertid ej tvivel örn att remissförfarandet

understundom fått en omfattning, som ej varit åsyftad och som

ur flera synpunkter är ägnad ingiva betänkligheter. Förefintliga missförhållanden

på området kunna emellertid enligt utskottets åsikt undanröjas

genom ett strikt efterlevande av bestämmelserna i § 10 regeringsformen och

förut anförda cirkulär den 5 juni 1931. Under hänvisning till det anförda

och till att en riktig avvägning av remissinstitutets användning i sista hand

alltid blir en omdömessak får utskottet avstyrka bifall till motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1940.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Oscar Gottfrid Karlsson, Herlitz, Karl Bodin, Karl

August Johanson, Nils Andersson, Öman, Anders Andersson, Härdin. Albertsson*,

Andersson i Igelboda, Nordström i Torsby, Nolin*, Fält, Norén, Hansson i Hönö och

Wolgast.

Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

Bilaga.

Kungl. M a j: t s cirkulär

lill statens förvaltande myndigheter angående remissers verkställande celi

besvarande.

GUSTAF etc. etc. Vår ynnest etc. I skrivelse den 12 mars 1931 Ilar statens

organisationsnämnd — i ändamål att åstadkomma såväl lättnad i arbetsbördan

för statsförvaltningen som skyndsammare behandling av de till förvaltningen

hörande ärendena — framlagt förslag till åtgärder för begränsande

av remissväsendet samt därvid framhållit bland annat:

Som allmän regel borde gälla, att remiss icke ägde rum i andra fall, än

där så vore för ärendets sakliga utredning nödigt eller lämpligt.

I de fall, där för ärendets sakliga utredning remiss måste ske, borde densamma

begränsas till de myndigheter, som frågan verkligen anginge eller

som eljest kunde hava upplysningar av intresse att lämna. Särskilt borde

undvikas att, då fråga vore örn ärenden av mindre vikt. höra mera än den

myndighet, vars förvaltningsgren ärendet närmast berörde. Mången gång

kunde en föreliggande fråga, exempelvis ett kommittéförslag, anses allenast

i viss mindre del beröra ett ämbetsverks område. I dylika fall borde redan i

remissen angivas de delar, varöver utlåtande skulle avgivas.

I betydande omfattning förekomme, att utlåtande infordrades att avgivas

»efter vederbörandes hörande». Det läge i sakens natur, att omständigheterna

ofta påkallade en dylik åtgärd, men tvivelsulan skedde densamma understundom

där intet påvisbart behov förelåge. Dylika remisser innebure ofta

igångsättande av ett vidlyftigt och omständligt förfarande. Särskilt vore detta

fallet, då många underlydande befattningshavare till följd därav hördes eller

då yttranden inhämtades från kommunala korporationer. Remisser »efter

vederbörandes hörande» borde så vitt möjligt undvikas jämväl av den anledning,

att de i särskild grad vore ägnade alt fördröja ärendenas avgörande.

En viss garanti mot onödiga remissbeslut av dylikt innehåll vunnes, därest i

remissresolutionen i förekommande fall alltid angåves vilken eller vilka, som

skulle höras, innan det infordrade utlåtandet avgåves. I den mån ämbetsverk

för avgivande av anbefallt utlåtande funne sig vara i behov av upplysning

eller utredning i ett eller annat hänseende, kunde densamma i stället införskaffas

genom ämbetsskrivelse eller på eljest brukligt sätt.

Ej blott genom begränsning av antalet remisser eller genom angivande av

de spörsmål, som det anbefallda utlåtandet skulle avse, kunde emellertid

arbetskrafter besparas oell tid vinnas. Av ej mindre vikt vore, att åt remisssvaren

gåves kortast möjliga avfattning; sålunda borde varje upprepning av

omständigheter, varom upplysning redan lunnes i akten, så vill möjligt undvikas

och skälen angivas på kortfattat sätt. Ofta kunde ett i promemorieform

uppsatt yttrande, samtidigt som det beredde minsta arbete med svarets

avgivande, även vara den för remissvarens vidare bearbetning lämpligaste

formen. Att remissvaren koncentrerades till ett i möjligaste mån direkt ståndpunktstagande

till den eller de huvudfrågor, remissen avsåge, vore nämligen

lill fördel för den. vilken bade alt bearbeta del material, som sammanlagda

antalet remissvar i ett ärende utgjorde. Särskilt ur sistberörda synpunkt vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

det av värde, om vid yttranden över lagförslag eller andra mer betydande

frågor vederbörande myndighet, i större utsträckning än som nu i allmänhet

ägde rum, redan från början klarladc sin principiella ställning till det föreliggande

spörsmålet, efter behov uppdelat på flera huvudfrågor. Först därefter

— eller eventuellt i anslutning till det principiella ståndpunktstagandet

i varje huvudfråga — borde de detaljerinringar följa, vartill anledning kunde

anses föreligga.

Kungl. Majit — som denna dag utfärdat kungörelse angående tillägg till

§ 5 instruktionen den 31 december 1921 (nr 744) för befattningshavarna i

statsdepartement — vill härigenom anbefalla vederbörande förvaltningsmyndigheter

och befattningshavare att, innan beslut fattas örn inhämtande genom

remiss av yttrande från myndighet eller annan, noga pröva behovet av

sådan åtgärd, därvid de av organisationsnämnden framhållna synpunkterna

böra tjäna till ledning. Särskilt bör iakttagas,

att yttrande icke infordras i vidare omfattning eller från andra än som

finnes för ärendets utredning nödigt;

att i remissbeslutet uttryckligen angives dels, då yttrande linnes erforderligt

allenast beträffande viss del av ärendet, den del därav yttrandet skall

avse, dels ock, om yttrande finnes böra avgivas efter hörande av underlydande

myndighet eller annan, vem eller vilka skola höras; samt

att, då i samma ärende remiss ifrågakommer till flera myndigheter eller

andra, yttrande infordras, där så lämpligen finnes kunna ske, från dem samtidigt

och icke från en efter annan.

Remissvar skola städse avgivas så skyndsamt förhållandena det medgiva;

och åligger det vederbörande befattningshavare att genom påminnelser eller

eljest tillse, att svaren inkomma inom föreskriven tid eller, där tid för svars

avgivande ej är utsatt i remissbeslutet, inom skälig tid efter beslutets dag.

Vid besvarande av remisser skall innehållet i Kungl. Majits cirkulär den

22 mars 1907 (bih. nr 13 s. 1) noga iakttagas. I enlighet härmed bör yttrande

tecknas å remissakten, såvida lämplig plats därför finnes, samt, då

yttrandet är tillstyrkande och icke anses erfordra särskild motivering, avfattas

allenast med angivande av sådant tillstyrkande. Ej må i något fall

yttrande avfattas vidlyftigare än omständigheterna påkalla, därvid särskilt

skall iakttagas, att innehållet i de remitterade handlingarna icke återgives

i vidare mån än som är oundgängligen nödigt.

I ärende av beskaffenhet att skola underställas riksdagens prövning bör

yttrande till Kungl. Majit åtföljas av genomslagskopia i minst ett exemplar.

Stockholms slott den 5 juni 1931.

GUSTAF.

N. Gärde.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.