Sök i Ratio Lex

Utlåtande över -väckta motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 260, till riksdagen med förslag till lag angående förbud mot vissa sammanslutningars verksamhet.

1940-06-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1940:31, Utlåtande över -väckta motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 260, till riksdagen med förslag till lag angående förbud mot vissa sammanslutningars verksamhet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1940 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande över -väckta motioner i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition, nr 260, till riksdagen

med förslag till lag angående förbud mot vissa

sammanslutningars verksamhet.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 224

i första kammaren av herrar öman och Nilsson, Bernhard, och nr 284 i andra

kammaren av herrar von Seth och Ryling hemställes,

»att riksdagen i samband med behandlingen av proposition nr 260 ville

för sin del såsom vilande besluta antaga sådana grundlagsändringar, att medlemmar

av förbjudna eller upplösta statsfientliga politiska sammanslutningar

under närmare angivna betingelser automatiskt berövas offentliga uppdrag

och tjänster,

att konstitutionsutskottet benäget ville utarbeta författningstext i anslutning

till de av oss här ovan angivna syftemålen.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Efter en år 1936 genomförd ändring av 2 kap. 18 § strafflagen gäller

numera bl. a., att den som ådömes straffarbete skall tillika förklaras förlustig

ämbete, tjänst eller annan allmän befattning. Om omständigheterna därtill

föranleda, må han dock bibehållas i befattningen men kan i sådant fall,

då fråga är om ämbete eller tjänst, dömas till mistning av befattningen på

viss tid. Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

den som blivit utsedd till innehavare av allmän befattning men

ännu icke tillträtt densamma. Har någon blivit förvunnen till straffarbete,

må han icke på grund av senare företagen röstsammanräkning efter val,

vilket ägt rum före domen, inträda i allmän befattning. I samband med

denna påföljdslagstiftning föreslogs en ändring i § 26 riksdagsordningen,

vilken ändring definitivt genomfördes år 1937. Enligt andra stycket i nämnda

paragraf skall vad i allmän eller särskild lag stadgas därom, att i vissa fall

den som dömes till straff skall dömas förlustig allmän befattning eller vara

obehörig att inträda i sådan befattning, även äga tillämpning å riksdagsmannauppdrag.

Avfattningen av detta stadgande bereder möjlighet att döma

till förlust av riksdagsmannauppdrag även under andra förutsättningar än

de i 2 kap 18 § strafflagen angivna. Vidare har vid innevarande riksdag an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

5

tagits en lag angående ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen om förräderi

m. m., vari återfinnes en bestämmelse av innehåll, att vad i 2 kap. 18 §

strafflagen stadgas örn förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän befattning

och om obehörighet därtill även skall gälla, då någon för brott mot

8 kap. dömes till fängelse.

I anledning av den proposition, nr 260, med förslag till lag angående förbud

mot vissa sammanslutningars verksamhet, i anslutning vartill förevarande

motioner äro väckta, har riksdagen för sin del antagit en lag i ämnet, vars

3 § i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag innehåller bestämmelsen

att den som, efter det sammanslutning förklarats upplöst eller förbjudits att

tills vidare fortsätta sin verksamhet, fortsätter eller främjar fortsättningen

av sammanslutningens verksamhet, såsom genom att deltaga i beslut eller

bevista sammanträde för främjande av dess syfte eller genom att erlägga

avgift eller tillhandahålla lokal eller redskap eller genom att bilda eller deltaga

i sammanslutning, som uppenbarligen är avsedd att fortsätta den förbjudna

verksamheten, skall ådömas straffpåföljd. Vad i 2 kap. 18 § strafflagen

stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän befattning

och om obehörighet därtill skall enligt lagrummet även gälla, där någon

för brott mot ifrågavarande lag dömes till fängelse. På grund av hänvisningen

i andra stycket i § 26 riksdagsordningen till särskild lag innebär

sistnämnda bestämmelse även möjlighet att ådöma förlust av riksdagsmannauppdrag.

Såsom föredragande departementschefen i propositionen nr 260 anfört, har

under den senaste tidens diskussion örn åtgärder mot statsfientlig verksamhet

ifrågasatts en utvidgning av möjligheterna att beröva personer, som utövat

sådan verksamhet, deras offentliga uppdrag. Förevarande motioner

ansluta sig så tillvida till tanken på en dylik utvidgning, att i grundlag skulle

inskrivas bestämmelsen att medlemmar av förbjudna eller upplösta statsfientliga

politiska sammanslutningar under vissa betingelser skulle automatiskt

kunna berövas offentliga uppdrag och tjänster. I anslutning härtill

må erinras om att chefen för justitiedepartementet i ett den 4 juni 1940

inom andra kammaren avgivet interpellationssvar redogjort för den effektivisering

av lagstiftningen på nu förevarande område, som den senare tidens

lagstiftningsarbete innebure, ävensom i samband därmed framhållit,

att i den män det kunde visas, att fiender till vårt fria demokratiska samhällsskick

gjorde sig skyldiga till gärningar, vilka strede mot gällande strafflagstiftning,

de givetvis utan misskund skulle straffas. De kunde då också

i betydande omfattning förklaras förlustiga sina allmänna befattningar, vilket

även gällde riksdagsmannauppdragen. Till vad departementschefen sålunda

uttalat vill utskottet giva sin anslutning. Däremot anser utskottet den

i förevarande motioner föreslagna grundlagsstiftningen på området vara till

sina konsekvenser alltför svårbedömbar för att utskottet nu skulle kunna

tillstyrka ett förslag i motionernas syfte.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 juni 1940.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*, Per Andersson,

Herlitz, Källman, Björck*, Thulin*, Fredrik Ström*, Nils Andersson,

öman, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Eriksson i Toft erod*, Hällgren, Nolin,

Fält, Spängberg, Nyling och Annér.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Öman, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,

Herlitz, Nolin och Ryling anfört följande:

»I det nyss av riksdagen godkända förslaget till lag angående förbud mot

vissa sammanslutningars verksamhet finnes såsom § 3 intagen en bestämmelse,

enligt vilken den som, efter det sammanslutning förklarats upplöst

eller förbjudits att tillsvidare fortsätta sin verksamhet, fortsätter eller främjar

fortsättningen av sammanslutningens verksamhet, skall ådömas straffpåföljd.

Vad i 2 kap. 18 § strafflagen stadgas om förlust av ämbete, tjänst

eller annan allmän befattning och örn obehörighet därtill skall nämligen enligt

lagrummet även gälla, där någon för brott mot ifrågavarande lag dömes

till fängelse. På grund av hänvisningen i andra stycket i § 26 riksdagsordningen

till särskild lag innebär sistnämnda bestämmelse även möjlighet att

ådöma förlust av riksdagsmannauppdrag.

Konsekvenserna av denna påföljdsbestämmelse i förbudslagen äro i korthet

följande. Den omständigheten, att vederbörande tillhört en sammanslutning,

som upplöses eller interimistiskt förbjudes, kan icke i och för sig

medföra förlust av allmänna tjänster och uppdrag. Ett förbuds- eller upplösningsbeslut

sträcker icke sina rättsverkningar dithän, att representanter

för den förbjudna eller upplösta sammanslutningen samtidigt diskvalificeras

från innehav av ämbeten eller offentliga uppdrag. De kunna fortsätta sin

landsskadliga verksamhet, örn de blott på lämpligt sätt camouflera sina syften

och se till, att de icke formellt bryta mot den nya lagen så grovt, att de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

i

därför ådömas frihetsstraff, d. v. s. straffarbete eller fängelse. I de lindriga

fall, då böter ifrågakomma, får påföljd icke ådömas.

Vi finna detta förhållande vara både för rättskänslan stötande och för riket

farligt. Att straffbestämmelser införas mot överträdelse av ett förbudseller

upplösningsbeslut må i och för sig vara tillfredsställande; det räcker i

detta fall icke. Det framgår såsom onaturligt och orimligt att den förbjudna

och upplösta organisationens medlemmar alltjämt kunna sitta kvar i

riksdagen och andra offentliga församlingar. Örn samhället nödgats till landets,

försvarets eller ordningens skydd upplösa en viss organisation, så bör

samhället också omedelbart avlägsna denna organisations företrädare utan

att behöva invänta att vederbörande sedermera begå en lagöverträdelse och

härvid bliva upptäckta och dömda.

1 motionerna nr 224 i första kammaren och 284 i andra kammaren har

hemställts, att konstitutionsutskottet ville utarbeta författningstext till sådana

grundlagsändringar, att medlemmar av förbjudna eller upplösta statsfientliga

politiska sammanslutningar automatiskt berövas offentliga uppdrag

och tjänster. Utskottets förklaring, att en grundlagsstiftning på detta område

skulle vara till sina konsekvenser alltför svårbedömbar, utgör icke något

tillräckligt skäl för att avvisa motionärernas hemställan. Såsom i motionerna

framhålles möter det inga oöverstigliga svårigheter att utforma de

erforderliga författningsbestämmelserna. Vad riksdagsmannaskapet beträffar,

torde de nya stadgandena lämpligast böra anknytas till diskvalifikationsreglerna

i riksdagsordningen § 26. Enligt tredje stycket i denna paragraf

skall vad i allmän eller särskild lag stadgas därom, att i vissa fall den som

dömes till straff skall dömas förlustig allmän befattning eller vara obehörig

att inträda i sådan befattning, även äga tillämpning å riksdagsmannauppdrag.

Denna hänvisning kan givetvis genom ett tillägg utvidgas till att uttryckligen

avse även den, som tillhört en sammanslutning, vilken upplösts.

Förslagsvis kunde § 26 erhålla följande ändrade lydelse:

''Riksdagsmannabefattning kan---— medborgare utövas.

Ej må ----stört valfriheten.

Vad i allmän eller särskild lag stadgas därom, att i vissa fall den som dömes

till straff eller tillhört sammanslutning, som upplösts, skall dömas eller

vara förlustig allmän befattning eller vara obehörig alt inträda i sådan befattning,

skall även äga tillämpning å riksdagsmannabefattning.’

Med en sådan ändring av riksdagsordningen löses emellertid icke frågan

om huru det skall förfaras med de efler diskvalifikationsregelns tillämpning

vakanssatta mandaten, frågan örn förtroendeuppdragen i landsting, primärkommuner

och andra offentliga korporationer samt frågan om att kunna

trän allmänna tjänster skilja personer, som aktivt deltagit i en förbjuden

eller upplöst sammanslutnings arbete. En speciell lagstiftning erfordras i

samband med grundlagsändringen rörande riksdagsmännen. Såsom första

lagutskottet i sitt utlåtande nr 52 rörande förbudslagen anfört erfordras också

en ändring i tryckfrihetsförordningen för att kunna bestraffa den, som

genom tryckt skrift fortsätter alt främja en upplöst sammanslutnings verk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

samhet. Skall förbudslagen få någon praktisk effekt måste ett beslut örn

upplösning av en samhällsfientlig sammanslutning tydligen även kunna omfatta

förbud mot utgivande eller spridande av tidningar eller andra skrifter,

som avse att främja sammanslutningens verksamhet.

Vi se oss icke i stånd att med den nu till buds stående knappa tiden uppdraga

några riktlinjer för lösande av alla dessa viktiga spörsmål. Å andra

sidan kan det föreliggande problemkomplexet nied hänsyn till att det här

bl. a. gäller grundlagsändringar icke uppskjutas till nästa års lagtima riksdag.

Ett sådan uppskov skulle betyda ett uppskov på fyra år och därmed

ett totalt förfuskande av det genom den nya lagen möjliggjorda ingripandet

mot för rikets säkerhet farliga organisationer och sammanslutningar. En

utredning bör med hänsyn till de riksviktiga intressen, som här stå på spel,

genom Kungl. Maj:ts försorg omedelbart igångsättas och bedrivas med sådan

skyndsamhet, att proposition i ärendet kan föreläggas den nu samlade

riksdagen. Några tekniska svårigheter torde icke förefinnas, då enligt

vad känt är riksdagen icke lär komma att formellt avslutas förrän i medio

av instundande juli månad.

På grund av det anförda hemställa vi,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

om utredning och förslag till den nu samlade riksdagen om

sådan ändring av grundlag samt allmän lag, att medlemmar

av förbjudna eller upplösta statsfientliga sammanslutningar

omedelbart berövas offentliga uppdrag och tjänster samt att

ett beslut örn upplösning av en samhällsfientlig sammanslutning

även skall kunna omfatta förbud mot utgivande eller

spridande av tidningar eller andra skrifter, som avse att

främja sammanslutningens verksamhet.»

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

402085

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.