Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6
1940-03-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1940:6, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
3
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1940 kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
örn sammanförande av valen till riksdagens andra kammare
och valen till landstingen till gemensam valdag.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 53 i första
kammaren av herr Sam Larsson m. fl. och nr 97 i andra kammaren av herr
Österström m. fl., vari hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit begära utredning rörande sättet för ett sammanförande av valen till
riksdagens andra kammare och valen till landstingen till gemensam valdag
samt framläggande av förslag härom till 1941 års riksdag».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Allmänna politiska och kommunala val förrättas numera vart fjärde år på
så sätt, att de ordinarie andrakammarvalen omväxla med landstingsmannavalen
och de primärkommunala valen med två års mellanrum. Denna regel
är det slutliga resultatet av det reformarbete i syfte att nedbringa antalet
valrörelser, som påbörjades vid 1917 års riksdag. Vid den utredning i ämnet,
som i anledning av en av samma riksdag beslutad skrivelse till Kungl. Majit
då företogs, övervägdes jämväl frågan om sammanförande till hösten ett
och samma år av ordinarie andrakammarval och landstingsmannaval. Flertalet
av de i frågan hörda myndigheterna avstyrkte emellertid en dylik anordning.
1 proposition (nr 261) i ämnet till 1918 års lagtima riksdag uttalade
sig även vederbörande föredragande departementschef häremot. Jämväl riksdagen
anslöt sig till denna mening.
Samma ståndpunkt har även härefter vidhållits av riksdagen. Sålunda avslog
denna senast åren 1935 och 1937, med bifall till vad konstitutionsutskottet
hemställt i ämnet, motionsvis väckta förslag örn sammanförande av landstingsmannavalen
med ordinarie andrakammarval till en förrättning vart
fjärde år.
Konstitutionsutskottet framhöll år 1935 i sitt avstyrkande utlåtande (nr 7)
i frågan, att vissa av dc synpunkter, som anförts till stöd för förslaget, icke
torde kunna frånlcännas betydelse. Emellertid kunde enligt utskottets mening
avgörande erinringar resas däremot. I viss omfattning gjorde sig sålunda även
andra synpunkter gällande vid landstingsmannavalen än vid andrakammarvalen.
Sannolikhet förelåge för att denna olikhet skulle försvinna genom ett
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
sammanförande av de båda slagen av val till en gemensam valförrättning
Vidare kunde en viss tillfällig folkstämning göra sig gällande och trycka sin
prägel på ett val, vilket kunde vara mindre lyckligt redan då det gällde ett
enda val. Detta bleve i ännu högre grad fallet, då det vore fråga om samtliga
de val, som direkt eller indirekt vore utslagsgivande för riksdagens sammansättning.
Förslagets realiserande skulle vidare medföra den olägenheten, att
den förskjutning inom väljarkåren, som under loppet av fyra år kunde inträffa,
icke utan en upplösning av andra kammaren med säkerhet kunde konstateras
under hela denna tid. Det vore enligt utskottets mening också av
värde, att urväljarna till riksdagen icke alltför sällan sattes i tillfälle att deltaga
i val av rikspolitisk betydelse. Eljest förelåge fara för att hos dem skapades
likgiltighet för det politiska livet, ett förhållande som icke kunde vara
till gagn för ett demokratiskt statsskick. Ett sammanförande av landstingsmannavalen
med andrakammarvalen sktdle dessutom kunna leda till att folsta
kammarens konstitutionella ställning undergrävdes. Detta kunde inträffa
i viss omfattning redan genom att landstingsmannavalen förlorade sin särprägel
i förhållande till andrakammarvalen, men i ännu högre grad genom
att principen örn första kammarens successiva förnyelse allvarligt skulle
kunna rubbas. En regering, som haft framgång vid de samtidigt förrättade
valen, skulle nämligen kunna frestas att upplösa första kammaren i syfte
att stärka sitt parlamentariska underlag.
År 1937 framhöll konstitutionsutskottet (utlåtande nr 6) i samma fråga
bl. a., att utskottets ståndpunkt från år 1935 alltjämt ägde fog för sig. Den
kunde numera också stödja sig på vissa nytillkomna omständigheter. Sålunda
hade landstingsmanna- och stadsfullmäktigevalen år 1936 obligatoriskt sammanförts
till en och samma valdag, en reform som ännu icke prövats till sina
praktiska verkningar. Vidare förelåg ett vilande grundlagsförslag, enligt vilket
elektorsinstitutionen skulle avskaffas och första kammarens ledamöter
åter väljas jämväl av stadsfullmäktige i de städer, som icke deltaga i landsting.
Genomfördes denna grundlagsreform och sammanfördes, på sätt som föreslagits,
endast landstingsmannavalen med andrakammarvalen, bleve följden att
stadsfullmäktigevalen i de större städerna, vilka skulle få betydelse för första
kammarens sammansättning, fortfarande komme att förrättas annat år än
de båda förstnämnda, till en valförrättning sammanförda valen. Syftemålet
med det framförda förslaget skulle därför icke fullständigt nås utan att även
dessa stadsfullmäktigeval omfattades av reformen och sålunda frigjordes
från sambandet med övriga primärkommunala val.
Enligt utskottets mening hava några nya synpunkter, som skulle kunna
motivera ett förändrat ståndpunktstagande från riksdagens sida i den föreliggande
frågan örn sammanförande av landstingsmannavalen nied de ordinarie
andrakammarvalen, icke anförts i motionerna. Däremot kunna vissa
nytillkomna omständigheter anföras emot det förevarande förslaget. Sålunda
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
5
har den år 1936 genomförda reformen om obligatoriskt sammanförande av
landstingsmanna- och stadsfullmäktigeval till en förrättning numera prövats
till sina praktiska verkningar och befunnits ändamålsenlig. Vidare har elektorsinstitutionen
för val av förstakammarledamöter i de större städerna, som
ej deltaga i landsting, avskaffats i samband med upphävande av bestämmelserna
örn den förhöjda rösträttsåldern vid landstingsmannavalen. Förstakammarvalen
hava härigenom helt återförts till kommunalt verksamma korporationer:
till landstingen och stadsfullmäktige i de större städerna. Syftemålet
med det framförda förslaget skulle därför — något som motionärerna
synas hava förbisett — icke kunna uppnås utan att antingen även stadsfullmäktigevalen
i dessa större städer löstes från sitt nuvarande samband med
övriga primärkommunala val och sammanfördes med andrakammarvalen
eller den så sent som år 1937 avskaffade elektorsinstitutionen återinfördes.
Ingendera av dessa vägar kan emellertid förordas. Utskottet får därför avstyrka
bifall till det framlagda förslaget och hemställer alltså,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 mars 1940.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: herrar Hallén, Oscar Gottfrid Karlsson, Per Andersson, Karl Bodin*,
Hagström, Karl August Johanson, Nils Andersson, öman, Härdin, Söderkvist, Albertsson,
Andersson i Igelboda, Arnemark, Nordström i Torsby, Eriksson i Tolered*,
Nilsson i Göteborg, Nolin, Norén, Wolgast och Annér.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Söderkvist, Albertsson och Annér, vilka anfört följande:
»Utvecklingen har resulterat däri, att landstingsmannavalen numera givas
politisk karaktär. Bästa beviset härför är, att landstingsvalsrörelserna föga
skilja sig från de, vilka föregå andrakammarvalen. Vid sådant förhållande
synes det — såsom också i motionerna framhäves — vara rationellt att
sammanföra andrakammar- och landstingsmannavalen. Härigenom vinnes
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 2 avd. Nr 5—6. 2
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
också den beaktansvärda fördelen, att de rent kommunala valen friläggas
från det politiska inflytandet deras förrättande samtidigt med landstingsmannavalen
nu utövar. Ty normerande för ställningstagandet vid nu ifrågavarande
val äro rätteligen rent lokala förhållanden. Därvid förekomma icke
till avgörande några lagstiftningsspörsmål eller ekonomiska frågor av annan
räckvidd än den, som avgränsas av den egna kommunens intressen. På det
kommunala området förekomma i de allra flesta fall ärenden av helt annan
innebörd än de, som äro kartlagda på de politiska partiprogrammen. Det
vore därför, enligt vår mening, till betydande gagn, därest en sådan ordning
skapades att de kommunala valen bleve vad de egentligen böra vara.
Det har gentemot den i motionerna påyrkade anordningen invänts bland
annat, att det ur demokratisk synpunkt vöre otjänligt att så lång tid som
fyra år förflöte mellan varje gång folkmeningen finge taga sig uttryck i ett
politiskt val. Till bemötande härav bör påpekas, att den politiska utvecklingen
i vårt land under normala förhållanden kännetecknas av en ganska
framträdande kontinuitet, vadan den sekundära gradmätare på denna utveckling,
som landstingsvalen utgöra, icke synes behöva anlitas. Däremot
är det att befara, att allt för tätt återkommande politiska val, utan att frågor
av genomgripande betydelse därvid påkalla uppmärksamhet, leda till, att
väljarna endast med användande av konstlad stimulans i olika former kunna
förmås att deltaga däri.
Därest en exceptionell situation nödvändiggör medborgarnas hörande är
möjlighet därtill beredd genom upplösande av och nyval till andra kammaren,
en möjlighet, som vid uppkommande behov förvisso bliver utnyttjad
oavsett landstingsmannavalen och deras resultat. Ty landstingsmannava n
bliva dock aldrig utslagsgivande i sådan grad, att stora politiska förändringar
grundas därpå.
Utskottet har såsom nytt skäl för avstyrkande av motionerna bland annat
anfört den nya ordning, som införts beträffande städer, vilka ej deltaga i
landsting, och varigenom valet av förstakammarledamöter där lagts hos
stadsfullmäktige. Denna invändning äger giltighet endast om man anser, att
en hela landet omfattande reform kan spärras av en valordning, gällande
blott för dessa städer. Vi kunna icke tillägna oss denna mening och framhålla,
att den utredning, motionärerna påyrka, naturligtvis också bör få
till uppgift att föreslå en ordning, varigenom den ovan uttryckta principen
jämväl i vad avser städer, som ej deltaga i landsting, gives tillbörligt uttryck.
Av dessa skäl yrka vi, att riksdagen bifaller motionerna nr 53 i första och
97 i andra kammaren.»
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1940
041212
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.