Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6

1940-03-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1940:6, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.

3

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1940 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

örn sammanförande av valen till riksdagens andra kammare

och valen till landstingen till gemensam valdag.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 53 i första

kammaren av herr Sam Larsson m. fl. och nr 97 i andra kammaren av herr

Österström m. fl., vari hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit begära utredning rörande sättet för ett sammanförande av valen till

riksdagens andra kammare och valen till landstingen till gemensam valdag

samt framläggande av förslag härom till 1941 års riksdag».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Allmänna politiska och kommunala val förrättas numera vart fjärde år på

så sätt, att de ordinarie andrakammarvalen omväxla med landstingsmannavalen

och de primärkommunala valen med två års mellanrum. Denna regel

är det slutliga resultatet av det reformarbete i syfte att nedbringa antalet

valrörelser, som påbörjades vid 1917 års riksdag. Vid den utredning i ämnet,

som i anledning av en av samma riksdag beslutad skrivelse till Kungl. Majit

då företogs, övervägdes jämväl frågan om sammanförande till hösten ett

och samma år av ordinarie andrakammarval och landstingsmannaval. Flertalet

av de i frågan hörda myndigheterna avstyrkte emellertid en dylik anordning.

1 proposition (nr 261) i ämnet till 1918 års lagtima riksdag uttalade

sig även vederbörande föredragande departementschef häremot. Jämväl riksdagen

anslöt sig till denna mening.

Samma ståndpunkt har även härefter vidhållits av riksdagen. Sålunda avslog

denna senast åren 1935 och 1937, med bifall till vad konstitutionsutskottet

hemställt i ämnet, motionsvis väckta förslag örn sammanförande av landstingsmannavalen

med ordinarie andrakammarval till en förrättning vart

fjärde år.

Konstitutionsutskottet framhöll år 1935 i sitt avstyrkande utlåtande (nr 7)

i frågan, att vissa av dc synpunkter, som anförts till stöd för förslaget, icke

torde kunna frånlcännas betydelse. Emellertid kunde enligt utskottets mening

avgörande erinringar resas däremot. I viss omfattning gjorde sig sålunda även

andra synpunkter gällande vid landstingsmannavalen än vid andrakammarvalen.

Sannolikhet förelåge för att denna olikhet skulle försvinna genom ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.

sammanförande av de båda slagen av val till en gemensam valförrättning

Vidare kunde en viss tillfällig folkstämning göra sig gällande och trycka sin

prägel på ett val, vilket kunde vara mindre lyckligt redan då det gällde ett

enda val. Detta bleve i ännu högre grad fallet, då det vore fråga om samtliga

de val, som direkt eller indirekt vore utslagsgivande för riksdagens sammansättning.

Förslagets realiserande skulle vidare medföra den olägenheten, att

den förskjutning inom väljarkåren, som under loppet av fyra år kunde inträffa,

icke utan en upplösning av andra kammaren med säkerhet kunde konstateras

under hela denna tid. Det vore enligt utskottets mening också av

värde, att urväljarna till riksdagen icke alltför sällan sattes i tillfälle att deltaga

i val av rikspolitisk betydelse. Eljest förelåge fara för att hos dem skapades

likgiltighet för det politiska livet, ett förhållande som icke kunde vara

till gagn för ett demokratiskt statsskick. Ett sammanförande av landstingsmannavalen

med andrakammarvalen sktdle dessutom kunna leda till att folsta

kammarens konstitutionella ställning undergrävdes. Detta kunde inträffa

i viss omfattning redan genom att landstingsmannavalen förlorade sin särprägel

i förhållande till andrakammarvalen, men i ännu högre grad genom

att principen örn första kammarens successiva förnyelse allvarligt skulle

kunna rubbas. En regering, som haft framgång vid de samtidigt förrättade

valen, skulle nämligen kunna frestas att upplösa första kammaren i syfte

att stärka sitt parlamentariska underlag.

År 1937 framhöll konstitutionsutskottet (utlåtande nr 6) i samma fråga

bl. a., att utskottets ståndpunkt från år 1935 alltjämt ägde fog för sig. Den

kunde numera också stödja sig på vissa nytillkomna omständigheter. Sålunda

hade landstingsmanna- och stadsfullmäktigevalen år 1936 obligatoriskt sammanförts

till en och samma valdag, en reform som ännu icke prövats till sina

praktiska verkningar. Vidare förelåg ett vilande grundlagsförslag, enligt vilket

elektorsinstitutionen skulle avskaffas och första kammarens ledamöter

åter väljas jämväl av stadsfullmäktige i de städer, som icke deltaga i landsting.

Genomfördes denna grundlagsreform och sammanfördes, på sätt som föreslagits,

endast landstingsmannavalen med andrakammarvalen, bleve följden att

stadsfullmäktigevalen i de större städerna, vilka skulle få betydelse för första

kammarens sammansättning, fortfarande komme att förrättas annat år än

de båda förstnämnda, till en valförrättning sammanförda valen. Syftemålet

med det framförda förslaget skulle därför icke fullständigt nås utan att även

dessa stadsfullmäktigeval omfattades av reformen och sålunda frigjordes

från sambandet med övriga primärkommunala val.

Enligt utskottets mening hava några nya synpunkter, som skulle kunna

motivera ett förändrat ståndpunktstagande från riksdagens sida i den föreliggande

frågan örn sammanförande av landstingsmannavalen nied de ordinarie

andrakammarvalen, icke anförts i motionerna. Däremot kunna vissa

nytillkomna omständigheter anföras emot det förevarande förslaget. Sålunda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.

5

har den år 1936 genomförda reformen om obligatoriskt sammanförande av

landstingsmanna- och stadsfullmäktigeval till en förrättning numera prövats

till sina praktiska verkningar och befunnits ändamålsenlig. Vidare har elektorsinstitutionen

för val av förstakammarledamöter i de större städerna, som

ej deltaga i landsting, avskaffats i samband med upphävande av bestämmelserna

örn den förhöjda rösträttsåldern vid landstingsmannavalen. Förstakammarvalen

hava härigenom helt återförts till kommunalt verksamma korporationer:

till landstingen och stadsfullmäktige i de större städerna. Syftemålet

med det framförda förslaget skulle därför — något som motionärerna

synas hava förbisett — icke kunna uppnås utan att antingen även stadsfullmäktigevalen

i dessa större städer löstes från sitt nuvarande samband med

övriga primärkommunala val och sammanfördes med andrakammarvalen

eller den så sent som år 1937 avskaffade elektorsinstitutionen återinfördes.

Ingendera av dessa vägar kan emellertid förordas. Utskottet får därför avstyrka

bifall till det framlagda förslaget och hemställer alltså,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1940.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Oscar Gottfrid Karlsson, Per Andersson, Karl Bodin*,

Hagström, Karl August Johanson, Nils Andersson, öman, Härdin, Söderkvist, Albertsson,

Andersson i Igelboda, Arnemark, Nordström i Torsby, Eriksson i Tolered*,

Nilsson i Göteborg, Nolin, Norén, Wolgast och Annér.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Söderkvist, Albertsson och Annér, vilka anfört följande:

»Utvecklingen har resulterat däri, att landstingsmannavalen numera givas

politisk karaktär. Bästa beviset härför är, att landstingsvalsrörelserna föga

skilja sig från de, vilka föregå andrakammarvalen. Vid sådant förhållande

synes det — såsom också i motionerna framhäves — vara rationellt att

sammanföra andrakammar- och landstingsmannavalen. Härigenom vinnes

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 2 avd. Nr 5—6. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.

också den beaktansvärda fördelen, att de rent kommunala valen friläggas

från det politiska inflytandet deras förrättande samtidigt med landstingsmannavalen

nu utövar. Ty normerande för ställningstagandet vid nu ifrågavarande

val äro rätteligen rent lokala förhållanden. Därvid förekomma icke

till avgörande några lagstiftningsspörsmål eller ekonomiska frågor av annan

räckvidd än den, som avgränsas av den egna kommunens intressen. På det

kommunala området förekomma i de allra flesta fall ärenden av helt annan

innebörd än de, som äro kartlagda på de politiska partiprogrammen. Det

vore därför, enligt vår mening, till betydande gagn, därest en sådan ordning

skapades att de kommunala valen bleve vad de egentligen böra vara.

Det har gentemot den i motionerna påyrkade anordningen invänts bland

annat, att det ur demokratisk synpunkt vöre otjänligt att så lång tid som

fyra år förflöte mellan varje gång folkmeningen finge taga sig uttryck i ett

politiskt val. Till bemötande härav bör påpekas, att den politiska utvecklingen

i vårt land under normala förhållanden kännetecknas av en ganska

framträdande kontinuitet, vadan den sekundära gradmätare på denna utveckling,

som landstingsvalen utgöra, icke synes behöva anlitas. Däremot

är det att befara, att allt för tätt återkommande politiska val, utan att frågor

av genomgripande betydelse därvid påkalla uppmärksamhet, leda till, att

väljarna endast med användande av konstlad stimulans i olika former kunna

förmås att deltaga däri.

Därest en exceptionell situation nödvändiggör medborgarnas hörande är

möjlighet därtill beredd genom upplösande av och nyval till andra kammaren,

en möjlighet, som vid uppkommande behov förvisso bliver utnyttjad

oavsett landstingsmannavalen och deras resultat. Ty landstingsmannava n

bliva dock aldrig utslagsgivande i sådan grad, att stora politiska förändringar

grundas därpå.

Utskottet har såsom nytt skäl för avstyrkande av motionerna bland annat

anfört den nya ordning, som införts beträffande städer, vilka ej deltaga i

landsting, och varigenom valet av förstakammarledamöter där lagts hos

stadsfullmäktige. Denna invändning äger giltighet endast om man anser, att

en hela landet omfattande reform kan spärras av en valordning, gällande

blott för dessa städer. Vi kunna icke tillägna oss denna mening och framhålla,

att den utredning, motionärerna påyrka, naturligtvis också bör få

till uppgift att föreslå en ordning, varigenom den ovan uttryckta principen

jämväl i vad avser städer, som ej deltaga i landsting, gives tillbörligt uttryck.

Av dessa skäl yrka vi, att riksdagen bifaller motionerna nr 53 i första och

97 i andra kammaren.»

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1940

041212

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.