Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den A januari 1939
1940-04-23 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den A januari 1939
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
1
Nr 113.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1340 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 66
§ 2 mom. civila avlöningsreglementet den A januari
1939 (nr 8) m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 144 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 8 mars
1940, föreslagit riksdagen att
dels godkänna vid propositionen fogat förslag till kungörelse om ändring
i vissa delar av civila avlöningsreglementet,
dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i statsrådsprotokollet förordats
a) vidtaga ändringar i avlöningsreglementena den 11 november 1938 (nr
660) för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,
praktiska mellanskolor och högre folkskolor, den 30 september 1937 (nr
868) för lärare vid folk- och småskolor samt den 17 juni 1938 (nr 419) för
nomadlärare,
b) meddela bestämmelser angående avlöning till ordinarie befattningshavare
i statens tjänst under ledighet för militärtjänstgöring såsom beställningshavare
i reserven m. m., samt
c) besluta om rätt för befattningshavare att för löneklassuppflyttning taga
i beräkning tid, varunder han i anledning av förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering åtnjutit tjänstledighet från sin civila befattning för
tjänstgöring vid försvarsväsendet,
dels ock medgiva att krigsriskersättning må utgå till statliga befattningshavare
med tjänstgöring å fartyg i de fall och enligt de grunder, som bestämmas
av Kungl. Majit.
1. Avlöning till ordinarie tjänstemän under ledighet för militär tjänstgöring
såsom beställningshavarc i reserven m. m. I proposition nr 72 till
1939 års urtima riksdag framhölls bland annat, att gällande bestämmelser
angående avlöning till civil tjänsteman, som i egenskap av beställningshavarc
i reserven eller vad därmed vore likställt inkallades till militär tjänstgöring,
föranledde, att den sammanlagda löneinkomsten från försvarsväsendet
och å den civila tjänsten bleve högre än den löneinkomst tjänstemannen
Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 6 sami. Nr 113—114.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
under tiden skulle hava uppburit vid tjänstgöring i den civila tjänsten. Åtminstone
i vissa fall uppginge härvid den sammanlagda löneinkomsten till
ett belopp, som icke kunde anses sakligt motiverat. Med anledning härav
föreslogs utfärdande av en bestämmelse av innehåll, att extra ordinarie eller
extra tjänsteman eller aspirant skulle vid tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap
avstå samtliga å den civila befattningen belöpande löneförmåner,
dock att, därest den honom från försvarsväsendet tillkommande
månadslönen understege den civila lönen, han skulle från det civila verket äga
utbekomma skillnaden. I anslutning till denna s. k. minimiregel, mot vilken
riksdagen intet hade att erinra, utfärdade Kungl. Majit den 22 december
1939 kungörelse (nr 967), innefattande bestämmelser om avlöning till i civila
icke-ordinariereglementet avsedda extra ordinarie och extra tjänstemän
samt aspiranter under tjänstledighet för fullgörande av dem i anledning av
anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering åliggande
tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat
eller såsom officerare i väg- och vattenbyggnadskåren. Kungörelser
av motsvarande innehåll hava samtidigt utfärdats beträffande extraordinarie
och vikarierande lärare vid högre kommunala skolor samt vid
folkskoleväsendet (nr 968 och 969).
Beträffande minimiregelns tillämpning å ordinarie tjänstemän ansågs
ytterligare utredning erforderlig, innan förslag framlades. En dylik utredning
har numera verkställts och sammanfattats i en inom finansdepartementet
den 21 februari 1940 upprättad promemoria. I denna framhålles till en
början, att det icke utan vidare vore klart, att den minimiregel, som under
nu rådande förhållanden befunnits lämplig, även borde tillämpas vid normala
fredsförhållanden. Med hänsyn härtill och då minimiregelns införande
i avlöningsreglementena skulle tarva tämligen invecklade och detaljerade
bestämmelser, därest svårigheter vid tillämpningen skulle kunna undvikas,
syntes med en revidering av bestämmelserna i 13 § 2 mom. civila avlöningsreglementet
och 12 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet om Bavdrag
vid viss militärtjänst böra anstå. Minimiregeln borde dock, i den
mån så läte sig göra, under den nuvarande förstärkta försvarsberedskapen
och partiella mobiliseringen gälla jämväl för de ordinarie tjänstemännen.
Bestämmelser härom borde lämpligen åstadkommas vid sidan av civila avlöningsreglementet,
på sätt redan skett i fråga om extra ordinarie tjänstemän
m. fl. Härefter anföres bland annat:
Dylika bestämmelser syntes icke kunna göras tillämpliga å de tjänstemän,
som redan innehade ordinarie befattning, utan allenast på de befattningshavare,
som hädanefter vunne ordinarie anställning. Sistnämnda kategori
borde förpliktas att underkasta sig en framdeles skeende ändring i reglementets
bestämmelser på förevarande punkt genom särskilt tillägg till 66 §
2 mom. civila avlöningsreglementet.
En motsvarande reglering borde ske även beträffande de befattningshavare,
som lydde under de av Kungl. Majit utfärdade avlöningsreglementena
för kommunala lärare, d. v. s. lärare vid de högre kommunala skolorna samt
lärare inom folkskole- och nomadskoleväsendet. De för statens civila be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
3
fattningshavare från och med den 1 juli 1939 fastställda nya lönebeloppen
hade genom särskilda kungörelser (nr 469—471 år 1939) gjorts provisoriskt
tillämpliga under innevarande budgetår även å nyssnämnda lärare, varvid
lärare bereus tillfälle att välja, huruvida han velat underkasta sig de till
de nya avlöningsbeloppen knutna särskilda bestämmelserna i vederbörande
kungörelse. Då föreskrifterna i dessa kungörelser avsåges i huvudsak gälla
även under budgetåret 1940/41, syntes det lämpligt, att föreskrifter örn
minimiregelns tillämpning meddelades i anknytning till en förlängning av
giltighetstiden för de i sistnämnda kungörelser intagna bestämmelserna. För
de kommunalt anställda lärarna skulle sålunda skyldigheten att underkasta
sig jämkning i bestämmelserna angående lön under militär tjänstgöring såsom
beställningshavare i reserven —- utan hinder av vad vederbörande avlöningsreglemente
härutinnan stadgade — bliva beroende av huruvida vederbörande
ville underkasta sig de i kungörelserna meddelade provisoriska
avlöningsbestämmelserna jämväl under det budgetår, som börjar den 1
juli 1940. Minimiregeln kunde därigenom göras tillämplig även å de nuvarande
ordinarie befattningshavarna, i den mån de icke återginge på de
före den 1 juli 1939 gällande lönebestämmelsema.
I utlåtande den 4 mars 1940 har allmänna lönenåmnden tillstyrkt det i
promemorian framlagda förslaget, att den s. k. minimiregeln skulle utsträckas
att gälla jämväl beträffande ordinarie befattningshavare. Det syntes emellertid
nämnden lämpligt, att blivande bestämmelser i ämnet gåves en utformning,
som möjliggjorde för Kungl. Maj:t att efter prövning medgiva undantag från
minimiregeln, där densamma skulle medföra uppenbart obilliga verkningar.
Beträffande de tjänstemän, som redan innehava ordinarie befattning, har
nämnden erinrat örn stadgandet i 12 § civila avlöningsreglementet, att för
tid, under vilken tjänsteman åtnjöte tjänstledighet från sin befattning, skulle
med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgades, så framt icke
Kungl. Maj.t funne skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Lönenämnden
har för sin del ifrågasatt, huruvida icke Kungl. Majit ägde möjlighet
att med stöd av sagda bestämmelse föreskriva större avdrag å lönen än Bavdrag
i särskilda fall, där redan utnämnda ordinarie tjänstemän under sin
militära tjänstgöring åtnjöte en sammanlagd avlöning av statsmedel, som
framstode såsom onormalt hög.
Departementschefen har för egen del anfört:
Vad till en början angår frågan örn ändring av bestämmelserna i 13 §
2 mom. civila avlöningsreglementet och 12 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet
i syfte att förebygga, att en tjänsteman, som erhåller tjänstledighet
från sin civila befattning i och för fullgörande av honom åliggande militär
tjänstgöring i egenskap av beställningshavare i reserven, å reservstat eller å
övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren, såsom i
vissa fall kan inträffa kommer i åtnjutande av en sakligt sett alltför hög
sammanlagd löneinkomst från försvarsväsendet och å den civila tjänsten,
delar jag den i promemorian uttalade uppfattningen, att med en revidering
av ifrågavarande bestämmelser måste tillsvidare anstå. I stället torde
provisoriska bestämmelser böra meddelas på sätt i promemorian ifrågasatts.
Kungl. Majit torde böra av riksdagen utverka bemyndigande att utfärda
dylika bestämmelser. Att såsom allmänna lönenämnden ifrågasatt vid utformande
av blivande bestämmelser i ämnet inrymma möjlighet för Kungl.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Utskottet.
Majit att, elter framställning, i särskilda fall medgiva undantag från minimiregelns
tillämpning synes mig knappast vara av förhållandena påkallat.
Jag tillstyrker jämväl, att 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet så
kompletteras, att blivande innehavare av ordinarie tjänster förpliktas underkasta
sig jämkningar i de i 13 § 2 mom. meddelade föreskrifterna angående
lön under ledighet för militär tjänstgöring. Förslag till sådan ändring bör
underställas riksdagen för godkännande.
Såsom i promemorian framhållits kunna bestämmelser om minimiregelns
tillämpning vid här avsedda ledigheter icke tillämpas å de nuvarande ordinarie
tjänstemännen. Lönenämnden har emellertid ifrågasatt, huruvida icke
Kungl. Majit skulle med stöd av undantagsstadgandet i 12 § civila avlöningsreglementet
kunna anses äga befogenhet att jämväl beträffande sådana
tjänstemän i individuella fall vidtaga begränsning i de i 13 § 2 mom. av
reglementet eljest stadgade avlöningsförmånerna. Jag är emellertid av den
uppfattningen, att nämnda stadgande icke kan anses giva Kungl. Majit sådan
befogenhet.
Däremot möter icke hinder att vid ledighet för fullgörande i anledning av
förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering av militär tjänstgöring
i egenskap av beställningshavare i försvarsväsendets reserver (reservstater)
tillämpa minimiregeln — förutom å blivande ordinarie lärare — jämväl å
nuvarande ordinarie lärare, vilkas avlöningsförhållanden regleras genom
avlöningsreglementena för de högre kommunala skolorna samt för lärare vid
folkskole- och nomadskoleväsendet, därest, såsom i promemorian ock framhålles,
föreskrifterna härutinnan anknytas till de bestämmelser, som för nästkommande
budgetår komma att reglera den redan under innevarande budgetår
tillämpade provisoriska löneregleringen för ifrågavarande lärare. Förutsättningen
för intagande i de provisoriska avlöningsbestämmelserna av ett
stadgande örn minimiregelns tillämpning måste, såsom jämväl i promemorian
framhålles, dock vara, att vederbörande lärare lämnas frihet att själv bestämma,
huruvida han vill underkasta sig de nya provisoriska avlöningsbestämmelserna
eller erhålla avlöning enligt de före den 1 juli 1939 gällande
bestämmelserna. Jag förordar alltså, att minimiregelns tillämpning utsträckes
till ifrågavarande lärare på sätt och under den förutsättning, som nu angivits.
Hemställan om den provisoriska löneregleringens tillämpning under nästa
budgetår med nu föreslagen jämkning kommer senare i dag att göras av
chefen för ecklesiastikdepartementet.
I anslutning till vad jag i det föregående förordat beträffande statens
ordinarie befattningshavare tillstyrker jag därjämte, att blivande ordinarie
lärare genom komplettering av nyssnämnda avlöningsreglementen göras pliktiga
att underkasta sig ändringar i reglementenas bestämmelser angående lön
under ledighet för militär tjänstgöring. Vad angår avlöningsreglementet för
nomadlärare bör i samband härmed viss ytterligare komplettering vidtagas
så att dessa lärare beträffande skyldigheten att underkasta sig ändrade
avlöningsbestämmelser bliva jämställda med folk- och småskollärarna. Jag
föreslår, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga
dylik komplettering.
Kungl. Majlis förslag örn utfärdande av provisoriska bestämmelser i syfte
att göra den s. k. minimiregeln tillämplig å blivande innehavare av ordinarie
befattningar under civila avlöningsreglementet för tid, varunder dessa
tjänstemän i egenskap av beställningshavare i reserven m. m. fullgöra militärtjänst
i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering, finner sig utskottet böra tillstyrka.
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
5
Av propositionen framgår, att allmänna lönenämnden ifrågasatt, huruvida
icke Kungl. Majit med stöd av undantagsstadgandet i 12 § civila avlöningsreglementet
ägde möjlighet att föreskriva större avdrag än B-avdrag även för
nuvarande innehavare av ordinarie befattning i de fall, där sammanlagda
avlöningen å vederbörandes civila och militära befattningar framstode såsom
onormalt hög. Departementschefen är emellertid av den uppfattningen,
att nämnda stadgande icke kan anses giva Kungl. Maj :t en sådan befogenhet.
Utskottet anser för sin del, att ur såväl rättvise- som statsfinansiella synpunkter
starka skäl tala för att jämväl nuvarande ordinarie tjänstemän underkastas
minimiregelns tillämpning. Förarbetena lill civila avlöningsreglementet
synas utskottet ock giva vid handen, att bestämmelserna i 13 §
2 mom. om B-avdrag för tid, varunder befattningshavare fullgör honom såsom
beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat åliggande
tjänstgöring, närmast utformats med tanke på sådan tjänstgöring, som
vederbörande under normala förhållanden har att författningsenligt fullgöra
för att kunna bibehålla sin anställning vid försvaret, men däremot icke avse
att reglera avlöningsförmånerna under en försvarsberedskap av den omfattning,
som nu genomförts. Under sådana omständigheter synes utskottet
hinder icke föreligga att nu utsläcka minimiregelns tillämpning till ordinarie
befattningshavare, som redan innehava ordinarie tjänst.
Vad departementschefen anfört rörande minimiregelns tillämpning å ordinarie
lärare vid de högre kommunala skolorna samt folk- och nomadskolorna
har icke givit utskottet anledning till erinran. Detsamma gäller den
förordade kompletteringen av avlöningsreglementet för nomadlärare i syfte
att göra dessa lärare helt likställda med folk- och småskollärare beträffande
skyldighet att underkasta sig ändrade avlöningsbestämmelser.
2. Ersättning till vikarie å ledamotsbefattning i skolöverstyrelsen.
3. Ersättning till av skolöverstyrelsen förordnad vikarie å folkskol- eller
nomadskolinspektörsbefattning. Beträffande ifrågavarande punkter avgiver
utskottet senare under riksdagen utlåtanden, vilket härmed
anmäles.
4. Tillgodoräkning för löneklassuppflyttning av viss militär tjänstgöring.
Enligt bestämmelserna i 7 § 3 mom. civila avlöningsreglementet må
tjänsteman såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning taga i beräkning jämväl
tjänstledighet, som åtnjutits för fullgörande av viss militär tjänstgöring
(13 § 2 morn.). I första hand kommer härvid i fråga ledighet, under vilken
tjänsteman fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat
eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande
tjänstgöring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre
reservofficerare. Vidare må hänsyn tagas jämväl till tid, under vilken
tjänsteman är inkallad lill värnpliktstjänstgöring. Slutligen må för angivna
ändamål även tillgodoräknas tid, under vilken tjänsteman genomgår för kon
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
stituterad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning
eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan kurs
eller övning, dock högst 14 dagar av ett och samma kalenderår. Enahanda
rätt tillkommer extra ordinarie tjänsteman.
I skrivelse till Kungl. Majit den 14 december 1939 har landstormsofficerssällskapens
i Sverige riksförbund hemställt, att de civila tjänstemän, som
vore landstormsofficerare, måtte för uppflyttning till högre löneklass få räkna
jämväl den tid, varunder de åtnjutit tjänstledighet för fullgörande
av dem i sistnämnda egenskap åliggande militär tjänstgöring under förstärkt
försvarsberedskap och mobilisering.
I yttrande den 3 februari 1940 har statskontoret tillstyrkt framställningen.
Departementschefen har för egen del anfört:
Såsom framgår av de av mig i det föregående återgivna bestämmelserna
äger civil ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman för uppflyttning i löneklass
i innehavande civil befattning taga i beräkning den tid han åtnjutit
tjänstledighet för fullgörande av honom såsom beställningshavare i reserven
eller vad därmed är likställt åliggande militär tjänstgöring. Ordinarie eller
extra ordinarie tjänsteman, som fullgör tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer,
äger däremot författningsenligt icke för nämnda ändamål taga
i beräkning annan tjänstgöringstid än den, som använts för genomgående av
vissa övningar och kurser i utbildningssyfte. Under nuvarande förhållanden,
då landstormsofficerare i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering inkallas lill militär tjänstgöring i betydande
omfattning, synes det vara mindre tillfredsställande, att tjänstemannen skall
på grund härav lida intrång i sin lönetursrätt. Jag finner billighetsskäl tala
för att sådan tjänsteman får för löneklassuppflyttning i den civila tjänsten
tillgodoräkna tiden för den militära tjänstgöringen såsom örn denna tjänstgöring
fullgjorts i den civila befattningen.
Emellertid vill jag framhålla, att även andra civila tjänstemän än de nu
omförmälda kunna vid tjänstgöring under nuvarande förhållanden inom
försvarsväsendet få sin rätt till löneklassuppflyttning inskränkt. I sådant
hänseende vill jag erinra om de kvinnliga tjänstemän, vilka i egenskap av
medlemmar av landstormskvinnoförening och föreningen svenska röda stjärnan
erhålla tjänstledighet från sin civila tjänst för tjänstgöring vid försvarsväsendet.
En annan grupp utgöra de s. k. krigsfrivilliga. Dessa bestå huvudsakligen
av sådan inom landstormsförbunden utbildad personal, vilken icke
konstituerats till officerare, samt inom frivilliga automobilkåren, frivilliga
motorcykelkåren, frivilliga röda korset m. fl. organisationer utbildad personal.
Därest civil tjänsteman, tillhörande dylik frivillig försvarsorganisation,
under nuvarande förhållanden erhåller ledighet från sin civila tjänst
för att tjänstgöra vid försvarsväsendet, i vilket fall han har att avstå honom
eljest tillkommande avlöningsförmåner i den civila tjänsten, är han enligt
gällande avlöningsreglementen icke berättigad att i löneturshänseende tillgodoräkna
tiden för tjänstledigheten. Det synes mig emellertid icke vara
med billighet förenat, att ledighet för dylikt ändamål skall föranleda ett
uppskjutande av löneklassuppflyttningen i den civila befattningen.
Om jag sålunda vill förorda ett eftergivande för nu angivna fall av de i
7 § 3 mom. a) civila avlöningsreglementet och motsvarande författningsrum
i civila icke-ordinariereglementet stadgade villkoren för erhållande av löneklassuppflyttning,
synes det mig likväl icke böra ifrågakomma att vidtaga
några ändringar i reglementena. Det torde i stället böra ankomma på Kungl.
Statsutskottets utlåtande Nr 113-
7
Majit att genom generella föreskrifter vid sidan av avlöningsreglementena
eller ock genom beslut från fall till fall medgiva tjänsteman rätt att, där
sådant icke är medgivet i vederbörande reglemente, för löneklassuppflyttning
taga i beräkning tid, varunder han i anledning av förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering åtnjutit tjänstledighet från sin civila
befattning för tjänstgöring vid försvarsväsendet. Detsamma bör gälla för ordinarie,
extra ordinarie och vikarierande lärare, som avses i avlöningsreglementet
den 11 november 1938 (nr 660), i avlöningsreglementet den 30 september
1937 (nr 868) samt i avlöningsreglementet den 17 juni 1938 (nr 419).
Vad angår ordinarie statstjänstemän samt nyssnämnda lärare bör riksdagens
medgivande härtill inhämtas.
I detta sammanhang torde jag få påpeka, att tjänsteman, som åtnjuter
tjänstledighet av anledning, som i 13 § 2 mom. a) civila avlöningsreglementet
och 12 § 2 mom. a) civila icke-ordinariereglementet samt liknande stadganden
i avlöningsreglementena för kommunalt anställda lärare omförmåles,
givetvis äger rätt att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tjänstledighetstiden,
även örn han vid minimiregelns tillämpning har att avstå hela lönen i
den civila befattningen.
Vad Kungl. Majit under denna punkt föreslagit finner utskottet motiverat.
Utskottet tillstyrker därför Kungl. Majits förslag i denna del.
5. Förskottsutbetalning av avlöning. I skrivelse den 12 juli 1939 har
svenska järnvägsmannaförbundet hemställt om Kungl. Majits förklaring, att
hinder icke möter för vederbörande verksstyrelse att medgiva förskottsutbetalning
av tjänstemans lön på grund av dödsfall, sjukdom eller annan
särskilt ömmande orsak, dock icke till större belopp än som redan av vederbörande
intjänats och endast efter medgivande av det befäl, som har att
ansvara för avlöningens utbetalande.
över järnvägsmannaförbundets framställning hava utlåtanden avgivits av
allmänna lönenämnden den 26 september 1939, av statskontoret den 22 januari
1940 samt av riksråkenskapsverket den 17 februari 1940 (prop. sid.
19—21).
Departementschefen har för egen del anfort:
De i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet meddelade
bestämmelserna angående utbetalning av avlöning lämna icke befogenhet
för ämbetsverken att medgiva förskott å lön. ^ Någon ändring i
reglementena på denna punkt synes mig ej heller böra ifrågakomma. Såsom
de hörda ämbetsverken framhållit kunna emellertid fall inträfla, da ett
undantag från den allmänna utbetalningsföreskriften är motiverat. I de
avgivna yttrandena har i detta hänseende pekats på sådana fall, då tjänsteman
drabbas av sjukdom eller han avlider och tjänstemannen respektive hans
efterlevande befinna sig i sådant ekonomiskt läge, att tillfällig hjälp för
mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter är av behovet synnerligen
påkallad. Enligt min mening böra, där dylika särskilt ömmande
omständigheter föreligga, hinder icke resas mot att myndigheterna lämna
medgivande örn förskottsutbetalning av den avlöning befattningshavaren må
hava intjänat.
Jag vill emellertid uttryckligen betona, alt en avvikelse fran den allmänna
utbetalningsregeln bör begränsas lill att avse rena undantagsfall. Det synes
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Utskottet.
mig lämpligt, att Kungl. Majit till ledning för ämbetsverken och för undvikande
av missbruk utfärdar särskilda tilläggs- eller tillämpningsföreskrifter
till ifrågavarande stadgande i avlöningsreglementena. Därest icke riksdagen
häremot framställer någon erinran, har jag för avsikt att framdeles inför
Kungl. Majit framlägga förslag till dylika föreskrifter.
Jämväl utskottet finner rimligt, att möjlighet beredes myndigheterna att i
särskilt ömmande fall medgiva förskottsutbetalning av lön, som befattningshavare
ina hava intjänat. Utskottet önskar emellertid understryka departementschefens
uttalande, att dylik förskottsutbetalning bör begränsas till rena
undantagsfall.
6. Krigsriskersättning till viss personal, tjänstgörande å statens järnvägars
tågfärjor samt å lotsverkets fyrskepp och tjänstcfartyg m. m. I en
till Kungl. Majit ställd, den 11 oktober 1939 dagtecknad skrivelse hava vissa
befattningshavare i befälsställning (maskinist- och styrmansgraderna) å statens
järnvägars tågfärjor hemställt att få komma i åtnjutande av krigsriskförsäkring
och krigsriskersättning i likhet med vad befäl vid svenska handelsflottan
erliölle.
Över denna framställning har riksförsäkringsanstalten den 24 november
1939 avgivit utlåtande, i vad framställningen avser krigsriskförsäkring.
Sedermera har styrelsen för svenska järnvägsmannaförbundet i skrivelse
till Kungl. Majit den 9 december 1939 gjort framställning örn krigsriskersättning
till personal jämväl i de lägre graderna å tågfärjorna.
över nämnda framställningar hava utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen
den 20 januari samt av allmänna lönenåmnden den 27 februari 1940,
vilka båda finna en särskild krigsriskersättning motiverad under nuvarande
förhållanden (prop. sid. 23—25). I fråga örn storleken av denna ersättning
yttrar lönenämnden bland annat:
Beti äffande de belopp, som kunde komma ifråga, ville lönenämnden erinra
att handelsflottans personal enligt därom träffat avtal vid fart i, bland annat!
av Östersjön, varom här vore fråga, erhölle högre krigsriskersättning
för tiden från och med den 29 januari 1940 än som dessförinnan utgått. Med
hänsyn härtill syntes även för personalen å tågfärjorna ersättningen böra
bestämmas till något högre belopp för tiden från och med den 1 februari 1940
än för tiden dessförinnan. Lönenämnden ansåge emellertid de ersättningsbelopp,
järnvägsstyrelsen föreslagit, böra i allmänhet något ökas för att utgöra
skälig gottgörelse för de särskilda risker, för vilka personalen under ifrågavarande
tjänstgöring vöre utsatt. Å andra sidan finge de av fartygsbefälet
och järnvägsmannaförbundet förordade ersättningsbeloppen anses väl höga.
Lönenämnden, som i likhet med järnvägsstyrelsen ansåge krigsriskersättmngen
lämpligen böra beräknas för varje segling fram och åter, funne sig
böra föreslå, att sadan ersättning finge utgå under tidsperioden 4 september
1939—31 januari 1940 med å linjen Trelleborg—Sassnitz 3 kronor för befattningshavare
i lönegraderna A 1—10, 4 kronor för befattningshavare i lönegraderna
A 11—17 och 5 kronor för befattningshavare i lönegraderna A 18—26
samt å linjen Malmö—Köpenhamn med 90 öre, 1 krona 20 öre och 1 krona
50 öre för befattningshavare i motsvarande grupper av lönegrader. För tiden
fran och med den 1 februari 1940 syntes lönenämnden ersättningen böra be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
9
stämmas till 3 kronor 30 öre, 4 kronor 40 öre och 5 kronor 50 öre å den
förstämnda linjen och till 1 krona, 1 krona 35 öre och 1 krona 70 öre å den
sistnämnda linjen för befattningshavare i nämnda lönegradsgrupper. Lönenämnden
förutsatte härvid, att nämnda ersättningsbelopp skulle tillkomma
icke blott ordinarie utan även extra ordinarie tjänstemän ävensom aspiranter.
I skrivelse till Kungl. Majit den 13 februari 1940 har vidare lotsstyrelsen
gjort framställning angående krigsriskersättning till viss personal å lotsverkets
fyrskepp och tjänstefartyg.
över lotsstyrelsens framställning har allmänna lönenämnden den 4 mars
1940 avgivit yttrande (prop. sid. 26—27).
Departementschefen har för egen del anfört:
På grund av de särskilda risker, som under nuvarande krigstillstånd äro
förenade med befarandet av vissa farvatten, utgå till besättningarna å de
svenska handelsfartygen särskilda krigsriskersättningar. Ifrågavarande ersättningar,
vilka bestämts i avtal mellan vederbörande arbetsgivar- och personalsammanslutningar,
uppgå till betydande belopp. Enligt senaste överenskommelse
av den 24 januari 1940 mellan Sveriges redareförening, å ena,
samt Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet, å
andra, sidan utgår sålunda krigsriskersättning med tillägg örn högst 300
och lägst 65 procent av hyran för månad. I farvattnen omkring Sverige utgör
tillägget i allmänhet 65 procent av månadshyian dels vid kustfart,
då fartyget hela resan befinner sig inom svenskt territorialvatten, dels
ock vid fart i Östersjön norr om 59° N samt 150 procent vid fart dels
i Östersjön söder örn 59° N utanför territorialgränsen, dels ock i Öresund
och i Kattegatt intill linjen Vinga—Skagen. Den månatliga hyra, å vilken
tillägg beräknas, må enligt överenskommelsen i intet fall understiga 250 kronor.
Mellan Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet har
träffats överenskommelse av enahanda innebörd. Slutligen har mellan
Svenska rederiaktiebolaget Öresund och Svenska sjöfolksförbundet särskild
överenskommelse träffats rörande krigsriskersättning till besättningsmän.
De nu föreliggande framställningarna avse, att särskilda förmåner skulle
beredas personalen dels å statens järnvägars tågfärjor å linjerna Trelleborg
-—Sassnitz och Malmö—Köpenhamn, dels ock å lotsverkets tjänstefartyg och
fyrskepp såsom ersättning för de ökade riskerna och den psykiskt mera påfrestande
tjänstgöringen.
Vad statens järnvägars tågfärjepersonal angår har till en början yrkats,
att åtgärder måtte vidtagas för beredande av krigsriskförsäkring åt denna
personal. Denna fråga torde icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.
Vad härefter angår frågan örn krigsriskersättning anser jag i likhet med
de myndigheter, som uttalat sig i ärendet, skäligt att sådan ersättning i förevarande
fall må utgå.
I fråga örn ersättningen till de å tågfärjorna tjänstgörande befattningshavarna
ha olika förslag framlagts. Vid övervägande av dessa förslag bär jag
ansett mig böra ansluta mig till allmänna lönenämndens ståndpunkt. De ersättningsbelopp,
som lönenämnden förorda, synas mig lämpligt avvägda för
de förhållanden, som hittills rätt, och i nuvarande läge. Krigsriskersättning
bör utgå till såväl ordinarie befattningshavare som extra ordinarie och extra
tjänstemän samt aspiranter. Ersättning bör givetvis tillkomma även sådan å
tågfärja tjänstgörande personal, som tillhör annili verk jin statens järnvägar.
Beträffande krigsriskersättning till personal å lotsverkets tjänstefartyg och
10
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
fyrskepp föreligger intet förslag om ersättningsbeloppens storlek. Uppenbarligen
måste emellertid dessa belopp avvägas med beaktande av den ersättning,
som kommer att bestämmas för tågfärjepersonalen.
Måhända kan det befinnas befogat att medgiva krigsriskersättning till ytterligare
någon befattningshavarkategori än de av mig i det föregående omnämnda.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att härom besluta.
Det synes mig icke lämpligt att nu fastställa bestämda krigsriskersättningsbelopp,
vilka skulle få tillämpas även om väsentligt ändrade förhållanden
skulle inträda i fråga om krigsriskerna. Det bör därför få ankomma på
Kungl. Maj :t att bestämma ersättningarnas storlek ävensom förutsättningarna
och de närmare villkoren för ersättningarnas åtnjutande. I likhet med de
hörda myndigheterna utgår jag härvid från att ersättningsbestämmelserna
gives retroaktiv verkan från början av september 1939. Riksdagens medgivande
torde böra inhämtas till att krigsriskersättning må utgå till här
ifrågavarande personal enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.
Kostnaderna för krigsriskersättningen torde för statens järnvägars del böra
bestridas av statens järnvägars medel. Beträffande personal, tillhörande allmänna
civilförvaltningen, böra kostnaderna påföras vederbörligt avlöningsanslag.
Utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet skäligt, att krigsriskersättning
utgår i sådana fall, varom under denna punkt är fråga. Utskottet delar
ock departementschefens uppfattning, att några definitiva ersättningsbelopp
icke böra nu fastställas utan att det torde få ankomma på Kungl. Majit att
i anslutning till de grunder, som departementschefen förordat, bestämma
ersättningarnas storlek ävensom villkoren för ersättningarnas åtnjutande.
Mot att ersättningsbestämmelserna givas retroaktiv verkan från början av
september 1939 har utskottet icke något att erinra. Utskottet tillstyrker alltså
Kungl. Majis förslag under förevarande punkt.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda sammanhang anfört
får utskottet hemställa,
alt riksdagen må
I. godkänna det vid utskottets utlåtande fogade förslaget
till kungörelse örn ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet;
II.
bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 8 mars 1940 och utskottets förevarande utlåtande förordats
a)
vidtaga ändringar i avlöningsreglementena den 11 november
1938 (nr 660) för lärare vid kommunala flickskolor,
kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
11
folkskolor, den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid
folk- och småskolor samt den 17 juni 1938 (nr 419) för nomadlärare,
b) meddela bestämmelser angående avlöning till ordinarie
befattningshavare i statens tjänst under ledighet för militärtjänstgöring
såsom beställningshavare i reserven m. m.,
c) besluta örn rätt för befattningshavare att för löneklassuppflyttning
taga i beräkning tid, varunder han i anledning av
förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering åtnjutit
tjänstledighet från sin civila befattning för tjänstgöring
vid försvarsväsendet;
lil. medgiva, att krigsriskersättning må utgå till statliga
befattningshavare med tjänstgöring å fartyg i de fall och enligt
de grunder, som bestämmas av Kungl. Majit.
Stockholm den 23 april 1940.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund,
Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andrén, Heiding, Larsson i Varberg, Magnusson
i Kalmar, Bäcklund, Bäckström och Andersson i Arboga; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson,
Eriksson i Stockholm, Danielsson, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol,
Närlinge, Ward, Isacsson och Eriksson i Frägsta.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse om ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8).1
Härigenom förordnas, att 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den 4
januari 1939 skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:
66 §.
2 mom. Tjänsteman, å vilken-----— reglementet, nämligen:
under 2 aud.: 2 kap. 13 § 2 morn., 3 kap. 22—27 §§------.
5 mom. 2 punkten; samt
under 3 avd.:------------------------
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse, se 1939:272.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 s. 7 i texten