Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den A januari 1939

1940-04-23 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den A januari 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

1

Nr 113.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1340 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 66

§ 2 mom. civila avlöningsreglementet den A januari

1939 (nr 8) m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 144 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 8 mars

1940, föreslagit riksdagen att

dels godkänna vid propositionen fogat förslag till kungörelse om ändring

i vissa delar av civila avlöningsreglementet,

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

i statsrådsprotokollet förordats

a) vidtaga ändringar i avlöningsreglementena den 11 november 1938 (nr

660) för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,

praktiska mellanskolor och högre folkskolor, den 30 september 1937 (nr

868) för lärare vid folk- och småskolor samt den 17 juni 1938 (nr 419) för

nomadlärare,

b) meddela bestämmelser angående avlöning till ordinarie befattningshavare

i statens tjänst under ledighet för militärtjänstgöring såsom beställningshavare

i reserven m. m., samt

c) besluta om rätt för befattningshavare att för löneklassuppflyttning taga

i beräkning tid, varunder han i anledning av förstärkt försvarsberedskap

eller partiell mobilisering åtnjutit tjänstledighet från sin civila befattning för

tjänstgöring vid försvarsväsendet,

dels ock medgiva att krigsriskersättning må utgå till statliga befattningshavare

med tjänstgöring å fartyg i de fall och enligt de grunder, som bestämmas

av Kungl. Majit.

1. Avlöning till ordinarie tjänstemän under ledighet för militär tjänstgöring

såsom beställningshavarc i reserven m. m. I proposition nr 72 till

1939 års urtima riksdag framhölls bland annat, att gällande bestämmelser

angående avlöning till civil tjänsteman, som i egenskap av beställningshavarc

i reserven eller vad därmed vore likställt inkallades till militär tjänstgöring,

föranledde, att den sammanlagda löneinkomsten från försvarsväsendet

och å den civila tjänsten bleve högre än den löneinkomst tjänstemannen

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 6 sami. Nr 113—114.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

under tiden skulle hava uppburit vid tjänstgöring i den civila tjänsten. Åtminstone

i vissa fall uppginge härvid den sammanlagda löneinkomsten till

ett belopp, som icke kunde anses sakligt motiverat. Med anledning härav

föreslogs utfärdande av en bestämmelse av innehåll, att extra ordinarie eller

extra tjänsteman eller aspirant skulle vid tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap

avstå samtliga å den civila befattningen belöpande löneförmåner,

dock att, därest den honom från försvarsväsendet tillkommande

månadslönen understege den civila lönen, han skulle från det civila verket äga

utbekomma skillnaden. I anslutning till denna s. k. minimiregel, mot vilken

riksdagen intet hade att erinra, utfärdade Kungl. Majit den 22 december

1939 kungörelse (nr 967), innefattande bestämmelser om avlöning till i civila

icke-ordinariereglementet avsedda extra ordinarie och extra tjänstemän

samt aspiranter under tjänstledighet för fullgörande av dem i anledning av

anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering åliggande

tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat

eller såsom officerare i väg- och vattenbyggnadskåren. Kungörelser

av motsvarande innehåll hava samtidigt utfärdats beträffande extraordinarie

och vikarierande lärare vid högre kommunala skolor samt vid

folkskoleväsendet (nr 968 och 969).

Beträffande minimiregelns tillämpning å ordinarie tjänstemän ansågs

ytterligare utredning erforderlig, innan förslag framlades. En dylik utredning

har numera verkställts och sammanfattats i en inom finansdepartementet

den 21 februari 1940 upprättad promemoria. I denna framhålles till en

början, att det icke utan vidare vore klart, att den minimiregel, som under

nu rådande förhållanden befunnits lämplig, även borde tillämpas vid normala

fredsförhållanden. Med hänsyn härtill och då minimiregelns införande

i avlöningsreglementena skulle tarva tämligen invecklade och detaljerade

bestämmelser, därest svårigheter vid tillämpningen skulle kunna undvikas,

syntes med en revidering av bestämmelserna i 13 § 2 mom. civila avlöningsreglementet

och 12 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet om Bavdrag

vid viss militärtjänst böra anstå. Minimiregeln borde dock, i den

mån så läte sig göra, under den nuvarande förstärkta försvarsberedskapen

och partiella mobiliseringen gälla jämväl för de ordinarie tjänstemännen.

Bestämmelser härom borde lämpligen åstadkommas vid sidan av civila avlöningsreglementet,

på sätt redan skett i fråga om extra ordinarie tjänstemän

m. fl. Härefter anföres bland annat:

Dylika bestämmelser syntes icke kunna göras tillämpliga å de tjänstemän,

som redan innehade ordinarie befattning, utan allenast på de befattningshavare,

som hädanefter vunne ordinarie anställning. Sistnämnda kategori

borde förpliktas att underkasta sig en framdeles skeende ändring i reglementets

bestämmelser på förevarande punkt genom särskilt tillägg till 66 §

2 mom. civila avlöningsreglementet.

En motsvarande reglering borde ske även beträffande de befattningshavare,

som lydde under de av Kungl. Majit utfärdade avlöningsreglementena

för kommunala lärare, d. v. s. lärare vid de högre kommunala skolorna samt

lärare inom folkskole- och nomadskoleväsendet. De för statens civila be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

3

fattningshavare från och med den 1 juli 1939 fastställda nya lönebeloppen

hade genom särskilda kungörelser (nr 469—471 år 1939) gjorts provisoriskt

tillämpliga under innevarande budgetår även å nyssnämnda lärare, varvid

lärare bereus tillfälle att välja, huruvida han velat underkasta sig de till

de nya avlöningsbeloppen knutna särskilda bestämmelserna i vederbörande

kungörelse. Då föreskrifterna i dessa kungörelser avsåges i huvudsak gälla

även under budgetåret 1940/41, syntes det lämpligt, att föreskrifter örn

minimiregelns tillämpning meddelades i anknytning till en förlängning av

giltighetstiden för de i sistnämnda kungörelser intagna bestämmelserna. För

de kommunalt anställda lärarna skulle sålunda skyldigheten att underkasta

sig jämkning i bestämmelserna angående lön under militär tjänstgöring såsom

beställningshavare i reserven —- utan hinder av vad vederbörande avlöningsreglemente

härutinnan stadgade — bliva beroende av huruvida vederbörande

ville underkasta sig de i kungörelserna meddelade provisoriska

avlöningsbestämmelserna jämväl under det budgetår, som börjar den 1

juli 1940. Minimiregeln kunde därigenom göras tillämplig även å de nuvarande

ordinarie befattningshavarna, i den mån de icke återginge på de

före den 1 juli 1939 gällande lönebestämmelsema.

I utlåtande den 4 mars 1940 har allmänna lönenåmnden tillstyrkt det i

promemorian framlagda förslaget, att den s. k. minimiregeln skulle utsträckas

att gälla jämväl beträffande ordinarie befattningshavare. Det syntes emellertid

nämnden lämpligt, att blivande bestämmelser i ämnet gåves en utformning,

som möjliggjorde för Kungl. Maj:t att efter prövning medgiva undantag från

minimiregeln, där densamma skulle medföra uppenbart obilliga verkningar.

Beträffande de tjänstemän, som redan innehava ordinarie befattning, har

nämnden erinrat örn stadgandet i 12 § civila avlöningsreglementet, att för

tid, under vilken tjänsteman åtnjöte tjänstledighet från sin befattning, skulle

med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgades, så framt icke

Kungl. Maj.t funne skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Lönenämnden

har för sin del ifrågasatt, huruvida icke Kungl. Majit ägde möjlighet

att med stöd av sagda bestämmelse föreskriva större avdrag å lönen än Bavdrag

i särskilda fall, där redan utnämnda ordinarie tjänstemän under sin

militära tjänstgöring åtnjöte en sammanlagd avlöning av statsmedel, som

framstode såsom onormalt hög.

Departementschefen har för egen del anfört:

Vad till en början angår frågan örn ändring av bestämmelserna i 13 §

2 mom. civila avlöningsreglementet och 12 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet

i syfte att förebygga, att en tjänsteman, som erhåller tjänstledighet

från sin civila befattning i och för fullgörande av honom åliggande militär

tjänstgöring i egenskap av beställningshavare i reserven, å reservstat eller å

övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren, såsom i

vissa fall kan inträffa kommer i åtnjutande av en sakligt sett alltför hög

sammanlagd löneinkomst från försvarsväsendet och å den civila tjänsten,

delar jag den i promemorian uttalade uppfattningen, att med en revidering

av ifrågavarande bestämmelser måste tillsvidare anstå. I stället torde

provisoriska bestämmelser böra meddelas på sätt i promemorian ifrågasatts.

Kungl. Majit torde böra av riksdagen utverka bemyndigande att utfärda

dylika bestämmelser. Att såsom allmänna lönenämnden ifrågasatt vid utformande

av blivande bestämmelser i ämnet inrymma möjlighet för Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Utskottet.

Majit att, elter framställning, i särskilda fall medgiva undantag från minimiregelns

tillämpning synes mig knappast vara av förhållandena påkallat.

Jag tillstyrker jämväl, att 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet så

kompletteras, att blivande innehavare av ordinarie tjänster förpliktas underkasta

sig jämkningar i de i 13 § 2 mom. meddelade föreskrifterna angående

lön under ledighet för militär tjänstgöring. Förslag till sådan ändring bör

underställas riksdagen för godkännande.

Såsom i promemorian framhållits kunna bestämmelser om minimiregelns

tillämpning vid här avsedda ledigheter icke tillämpas å de nuvarande ordinarie

tjänstemännen. Lönenämnden har emellertid ifrågasatt, huruvida icke

Kungl. Majit skulle med stöd av undantagsstadgandet i 12 § civila avlöningsreglementet

kunna anses äga befogenhet att jämväl beträffande sådana

tjänstemän i individuella fall vidtaga begränsning i de i 13 § 2 mom. av

reglementet eljest stadgade avlöningsförmånerna. Jag är emellertid av den

uppfattningen, att nämnda stadgande icke kan anses giva Kungl. Majit sådan

befogenhet.

Däremot möter icke hinder att vid ledighet för fullgörande i anledning av

förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering av militär tjänstgöring

i egenskap av beställningshavare i försvarsväsendets reserver (reservstater)

tillämpa minimiregeln — förutom å blivande ordinarie lärare — jämväl å

nuvarande ordinarie lärare, vilkas avlöningsförhållanden regleras genom

avlöningsreglementena för de högre kommunala skolorna samt för lärare vid

folkskole- och nomadskoleväsendet, därest, såsom i promemorian ock framhålles,

föreskrifterna härutinnan anknytas till de bestämmelser, som för nästkommande

budgetår komma att reglera den redan under innevarande budgetår

tillämpade provisoriska löneregleringen för ifrågavarande lärare. Förutsättningen

för intagande i de provisoriska avlöningsbestämmelserna av ett

stadgande örn minimiregelns tillämpning måste, såsom jämväl i promemorian

framhålles, dock vara, att vederbörande lärare lämnas frihet att själv bestämma,

huruvida han vill underkasta sig de nya provisoriska avlöningsbestämmelserna

eller erhålla avlöning enligt de före den 1 juli 1939 gällande

bestämmelserna. Jag förordar alltså, att minimiregelns tillämpning utsträckes

till ifrågavarande lärare på sätt och under den förutsättning, som nu angivits.

Hemställan om den provisoriska löneregleringens tillämpning under nästa

budgetår med nu föreslagen jämkning kommer senare i dag att göras av

chefen för ecklesiastikdepartementet.

I anslutning till vad jag i det föregående förordat beträffande statens

ordinarie befattningshavare tillstyrker jag därjämte, att blivande ordinarie

lärare genom komplettering av nyssnämnda avlöningsreglementen göras pliktiga

att underkasta sig ändringar i reglementenas bestämmelser angående lön

under ledighet för militär tjänstgöring. Vad angår avlöningsreglementet för

nomadlärare bör i samband härmed viss ytterligare komplettering vidtagas

så att dessa lärare beträffande skyldigheten att underkasta sig ändrade

avlöningsbestämmelser bliva jämställda med folk- och småskollärarna. Jag

föreslår, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga

dylik komplettering.

Kungl. Majlis förslag örn utfärdande av provisoriska bestämmelser i syfte

att göra den s. k. minimiregeln tillämplig å blivande innehavare av ordinarie

befattningar under civila avlöningsreglementet för tid, varunder dessa

tjänstemän i egenskap av beställningshavare i reserven m. m. fullgöra militärtjänst

i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering, finner sig utskottet böra tillstyrka.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

5

Av propositionen framgår, att allmänna lönenämnden ifrågasatt, huruvida

icke Kungl. Majit med stöd av undantagsstadgandet i 12 § civila avlöningsreglementet

ägde möjlighet att föreskriva större avdrag än B-avdrag även för

nuvarande innehavare av ordinarie befattning i de fall, där sammanlagda

avlöningen å vederbörandes civila och militära befattningar framstode såsom

onormalt hög. Departementschefen är emellertid av den uppfattningen,

att nämnda stadgande icke kan anses giva Kungl. Maj :t en sådan befogenhet.

Utskottet anser för sin del, att ur såväl rättvise- som statsfinansiella synpunkter

starka skäl tala för att jämväl nuvarande ordinarie tjänstemän underkastas

minimiregelns tillämpning. Förarbetena lill civila avlöningsreglementet

synas utskottet ock giva vid handen, att bestämmelserna i 13 §

2 mom. om B-avdrag för tid, varunder befattningshavare fullgör honom såsom

beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat åliggande

tjänstgöring, närmast utformats med tanke på sådan tjänstgöring, som

vederbörande under normala förhållanden har att författningsenligt fullgöra

för att kunna bibehålla sin anställning vid försvaret, men däremot icke avse

att reglera avlöningsförmånerna under en försvarsberedskap av den omfattning,

som nu genomförts. Under sådana omständigheter synes utskottet

hinder icke föreligga att nu utsläcka minimiregelns tillämpning till ordinarie

befattningshavare, som redan innehava ordinarie tjänst.

Vad departementschefen anfört rörande minimiregelns tillämpning å ordinarie

lärare vid de högre kommunala skolorna samt folk- och nomadskolorna

har icke givit utskottet anledning till erinran. Detsamma gäller den

förordade kompletteringen av avlöningsreglementet för nomadlärare i syfte

att göra dessa lärare helt likställda med folk- och småskollärare beträffande

skyldighet att underkasta sig ändrade avlöningsbestämmelser.

2. Ersättning till vikarie å ledamotsbefattning i skolöverstyrelsen.

3. Ersättning till av skolöverstyrelsen förordnad vikarie å folkskol- eller

nomadskolinspektörsbefattning. Beträffande ifrågavarande punkter avgiver

utskottet senare under riksdagen utlåtanden, vilket härmed

anmäles.

4. Tillgodoräkning för löneklassuppflyttning av viss militär tjänstgöring.

Enligt bestämmelserna i 7 § 3 mom. civila avlöningsreglementet må

tjänsteman såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning taga i beräkning jämväl

tjänstledighet, som åtnjutits för fullgörande av viss militär tjänstgöring

(13 § 2 morn.). I första hand kommer härvid i fråga ledighet, under vilken

tjänsteman fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat

eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande

tjänstgöring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre

reservofficerare. Vidare må hänsyn tagas jämväl till tid, under vilken

tjänsteman är inkallad lill värnpliktstjänstgöring. Slutligen må för angivna

ändamål även tillgodoräknas tid, under vilken tjänsteman genomgår för kon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

stituterad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning

eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan kurs

eller övning, dock högst 14 dagar av ett och samma kalenderår. Enahanda

rätt tillkommer extra ordinarie tjänsteman.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 december 1939 har landstormsofficerssällskapens

i Sverige riksförbund hemställt, att de civila tjänstemän, som

vore landstormsofficerare, måtte för uppflyttning till högre löneklass få räkna

jämväl den tid, varunder de åtnjutit tjänstledighet för fullgörande

av dem i sistnämnda egenskap åliggande militär tjänstgöring under förstärkt

försvarsberedskap och mobilisering.

I yttrande den 3 februari 1940 har statskontoret tillstyrkt framställningen.

Departementschefen har för egen del anfört:

Såsom framgår av de av mig i det föregående återgivna bestämmelserna

äger civil ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman för uppflyttning i löneklass

i innehavande civil befattning taga i beräkning den tid han åtnjutit

tjänstledighet för fullgörande av honom såsom beställningshavare i reserven

eller vad därmed är likställt åliggande militär tjänstgöring. Ordinarie eller

extra ordinarie tjänsteman, som fullgör tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer,

äger däremot författningsenligt icke för nämnda ändamål taga

i beräkning annan tjänstgöringstid än den, som använts för genomgående av

vissa övningar och kurser i utbildningssyfte. Under nuvarande förhållanden,

då landstormsofficerare i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap

eller partiell mobilisering inkallas lill militär tjänstgöring i betydande

omfattning, synes det vara mindre tillfredsställande, att tjänstemannen skall

på grund härav lida intrång i sin lönetursrätt. Jag finner billighetsskäl tala

för att sådan tjänsteman får för löneklassuppflyttning i den civila tjänsten

tillgodoräkna tiden för den militära tjänstgöringen såsom örn denna tjänstgöring

fullgjorts i den civila befattningen.

Emellertid vill jag framhålla, att även andra civila tjänstemän än de nu

omförmälda kunna vid tjänstgöring under nuvarande förhållanden inom

försvarsväsendet få sin rätt till löneklassuppflyttning inskränkt. I sådant

hänseende vill jag erinra om de kvinnliga tjänstemän, vilka i egenskap av

medlemmar av landstormskvinnoförening och föreningen svenska röda stjärnan

erhålla tjänstledighet från sin civila tjänst för tjänstgöring vid försvarsväsendet.

En annan grupp utgöra de s. k. krigsfrivilliga. Dessa bestå huvudsakligen

av sådan inom landstormsförbunden utbildad personal, vilken icke

konstituerats till officerare, samt inom frivilliga automobilkåren, frivilliga

motorcykelkåren, frivilliga röda korset m. fl. organisationer utbildad personal.

Därest civil tjänsteman, tillhörande dylik frivillig försvarsorganisation,

under nuvarande förhållanden erhåller ledighet från sin civila tjänst

för att tjänstgöra vid försvarsväsendet, i vilket fall han har att avstå honom

eljest tillkommande avlöningsförmåner i den civila tjänsten, är han enligt

gällande avlöningsreglementen icke berättigad att i löneturshänseende tillgodoräkna

tiden för tjänstledigheten. Det synes mig emellertid icke vara

med billighet förenat, att ledighet för dylikt ändamål skall föranleda ett

uppskjutande av löneklassuppflyttningen i den civila befattningen.

Om jag sålunda vill förorda ett eftergivande för nu angivna fall av de i

7 § 3 mom. a) civila avlöningsreglementet och motsvarande författningsrum

i civila icke-ordinariereglementet stadgade villkoren för erhållande av löneklassuppflyttning,

synes det mig likväl icke böra ifrågakomma att vidtaga

några ändringar i reglementena. Det torde i stället böra ankomma på Kungl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113-

7

Majit att genom generella föreskrifter vid sidan av avlöningsreglementena

eller ock genom beslut från fall till fall medgiva tjänsteman rätt att, där

sådant icke är medgivet i vederbörande reglemente, för löneklassuppflyttning

taga i beräkning tid, varunder han i anledning av förstärkt försvarsberedskap

eller partiell mobilisering åtnjutit tjänstledighet från sin civila

befattning för tjänstgöring vid försvarsväsendet. Detsamma bör gälla för ordinarie,

extra ordinarie och vikarierande lärare, som avses i avlöningsreglementet

den 11 november 1938 (nr 660), i avlöningsreglementet den 30 september

1937 (nr 868) samt i avlöningsreglementet den 17 juni 1938 (nr 419).

Vad angår ordinarie statstjänstemän samt nyssnämnda lärare bör riksdagens

medgivande härtill inhämtas.

I detta sammanhang torde jag få påpeka, att tjänsteman, som åtnjuter

tjänstledighet av anledning, som i 13 § 2 mom. a) civila avlöningsreglementet

och 12 § 2 mom. a) civila icke-ordinariereglementet samt liknande stadganden

i avlöningsreglementena för kommunalt anställda lärare omförmåles,

givetvis äger rätt att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tjänstledighetstiden,

även örn han vid minimiregelns tillämpning har att avstå hela lönen i

den civila befattningen.

Vad Kungl. Majit under denna punkt föreslagit finner utskottet motiverat.

Utskottet tillstyrker därför Kungl. Majits förslag i denna del.

5. Förskottsutbetalning av avlöning. I skrivelse den 12 juli 1939 har

svenska järnvägsmannaförbundet hemställt om Kungl. Majits förklaring, att

hinder icke möter för vederbörande verksstyrelse att medgiva förskottsutbetalning

av tjänstemans lön på grund av dödsfall, sjukdom eller annan

särskilt ömmande orsak, dock icke till större belopp än som redan av vederbörande

intjänats och endast efter medgivande av det befäl, som har att

ansvara för avlöningens utbetalande.

över järnvägsmannaförbundets framställning hava utlåtanden avgivits av

allmänna lönenämnden den 26 september 1939, av statskontoret den 22 januari

1940 samt av riksråkenskapsverket den 17 februari 1940 (prop. sid.

19—21).

Departementschefen har för egen del anfort:

De i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet meddelade

bestämmelserna angående utbetalning av avlöning lämna icke befogenhet

för ämbetsverken att medgiva förskott å lön. ^ Någon ändring i

reglementena på denna punkt synes mig ej heller böra ifrågakomma. Såsom

de hörda ämbetsverken framhållit kunna emellertid fall inträfla, da ett

undantag från den allmänna utbetalningsföreskriften är motiverat. I de

avgivna yttrandena har i detta hänseende pekats på sådana fall, då tjänsteman

drabbas av sjukdom eller han avlider och tjänstemannen respektive hans

efterlevande befinna sig i sådant ekonomiskt läge, att tillfällig hjälp för

mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter är av behovet synnerligen

påkallad. Enligt min mening böra, där dylika särskilt ömmande

omständigheter föreligga, hinder icke resas mot att myndigheterna lämna

medgivande örn förskottsutbetalning av den avlöning befattningshavaren må

hava intjänat.

Jag vill emellertid uttryckligen betona, alt en avvikelse fran den allmänna

utbetalningsregeln bör begränsas lill att avse rena undantagsfall. Det synes

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Utskottet.

mig lämpligt, att Kungl. Majit till ledning för ämbetsverken och för undvikande

av missbruk utfärdar särskilda tilläggs- eller tillämpningsföreskrifter

till ifrågavarande stadgande i avlöningsreglementena. Därest icke riksdagen

häremot framställer någon erinran, har jag för avsikt att framdeles inför

Kungl. Majit framlägga förslag till dylika föreskrifter.

Jämväl utskottet finner rimligt, att möjlighet beredes myndigheterna att i

särskilt ömmande fall medgiva förskottsutbetalning av lön, som befattningshavare

ina hava intjänat. Utskottet önskar emellertid understryka departementschefens

uttalande, att dylik förskottsutbetalning bör begränsas till rena

undantagsfall.

6. Krigsriskersättning till viss personal, tjänstgörande å statens järnvägars

tågfärjor samt å lotsverkets fyrskepp och tjänstcfartyg m. m. I en

till Kungl. Majit ställd, den 11 oktober 1939 dagtecknad skrivelse hava vissa

befattningshavare i befälsställning (maskinist- och styrmansgraderna) å statens

järnvägars tågfärjor hemställt att få komma i åtnjutande av krigsriskförsäkring

och krigsriskersättning i likhet med vad befäl vid svenska handelsflottan

erliölle.

Över denna framställning har riksförsäkringsanstalten den 24 november

1939 avgivit utlåtande, i vad framställningen avser krigsriskförsäkring.

Sedermera har styrelsen för svenska järnvägsmannaförbundet i skrivelse

till Kungl. Majit den 9 december 1939 gjort framställning örn krigsriskersättning

till personal jämväl i de lägre graderna å tågfärjorna.

över nämnda framställningar hava utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen

den 20 januari samt av allmänna lönenåmnden den 27 februari 1940,

vilka båda finna en särskild krigsriskersättning motiverad under nuvarande

förhållanden (prop. sid. 23—25). I fråga örn storleken av denna ersättning

yttrar lönenämnden bland annat:

Beti äffande de belopp, som kunde komma ifråga, ville lönenämnden erinra

att handelsflottans personal enligt därom träffat avtal vid fart i, bland annat!

av Östersjön, varom här vore fråga, erhölle högre krigsriskersättning

för tiden från och med den 29 januari 1940 än som dessförinnan utgått. Med

hänsyn härtill syntes även för personalen å tågfärjorna ersättningen böra

bestämmas till något högre belopp för tiden från och med den 1 februari 1940

än för tiden dessförinnan. Lönenämnden ansåge emellertid de ersättningsbelopp,

järnvägsstyrelsen föreslagit, böra i allmänhet något ökas för att utgöra

skälig gottgörelse för de särskilda risker, för vilka personalen under ifrågavarande

tjänstgöring vöre utsatt. Å andra sidan finge de av fartygsbefälet

och järnvägsmannaförbundet förordade ersättningsbeloppen anses väl höga.

Lönenämnden, som i likhet med järnvägsstyrelsen ansåge krigsriskersättmngen

lämpligen böra beräknas för varje segling fram och åter, funne sig

böra föreslå, att sadan ersättning finge utgå under tidsperioden 4 september

1939—31 januari 1940 med å linjen Trelleborg—Sassnitz 3 kronor för befattningshavare

i lönegraderna A 1—10, 4 kronor för befattningshavare i lönegraderna

A 11—17 och 5 kronor för befattningshavare i lönegraderna A 18—26

samt å linjen Malmö—Köpenhamn med 90 öre, 1 krona 20 öre och 1 krona

50 öre för befattningshavare i motsvarande grupper av lönegrader. För tiden

fran och med den 1 februari 1940 syntes lönenämnden ersättningen böra be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

9

stämmas till 3 kronor 30 öre, 4 kronor 40 öre och 5 kronor 50 öre å den

förstämnda linjen och till 1 krona, 1 krona 35 öre och 1 krona 70 öre å den

sistnämnda linjen för befattningshavare i nämnda lönegradsgrupper. Lönenämnden

förutsatte härvid, att nämnda ersättningsbelopp skulle tillkomma

icke blott ordinarie utan även extra ordinarie tjänstemän ävensom aspiranter.

I skrivelse till Kungl. Majit den 13 februari 1940 har vidare lotsstyrelsen

gjort framställning angående krigsriskersättning till viss personal å lotsverkets

fyrskepp och tjänstefartyg.

över lotsstyrelsens framställning har allmänna lönenämnden den 4 mars

1940 avgivit yttrande (prop. sid. 26—27).

Departementschefen har för egen del anfört:

På grund av de särskilda risker, som under nuvarande krigstillstånd äro

förenade med befarandet av vissa farvatten, utgå till besättningarna å de

svenska handelsfartygen särskilda krigsriskersättningar. Ifrågavarande ersättningar,

vilka bestämts i avtal mellan vederbörande arbetsgivar- och personalsammanslutningar,

uppgå till betydande belopp. Enligt senaste överenskommelse

av den 24 januari 1940 mellan Sveriges redareförening, å ena,

samt Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet, å

andra, sidan utgår sålunda krigsriskersättning med tillägg örn högst 300

och lägst 65 procent av hyran för månad. I farvattnen omkring Sverige utgör

tillägget i allmänhet 65 procent av månadshyian dels vid kustfart,

då fartyget hela resan befinner sig inom svenskt territorialvatten, dels

ock vid fart i Östersjön norr om 59° N samt 150 procent vid fart dels

i Östersjön söder örn 59° N utanför territorialgränsen, dels ock i Öresund

och i Kattegatt intill linjen Vinga—Skagen. Den månatliga hyra, å vilken

tillägg beräknas, må enligt överenskommelsen i intet fall understiga 250 kronor.

Mellan Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet har

träffats överenskommelse av enahanda innebörd. Slutligen har mellan

Svenska rederiaktiebolaget Öresund och Svenska sjöfolksförbundet särskild

överenskommelse träffats rörande krigsriskersättning till besättningsmän.

De nu föreliggande framställningarna avse, att särskilda förmåner skulle

beredas personalen dels å statens järnvägars tågfärjor å linjerna Trelleborg

-—Sassnitz och Malmö—Köpenhamn, dels ock å lotsverkets tjänstefartyg och

fyrskepp såsom ersättning för de ökade riskerna och den psykiskt mera påfrestande

tjänstgöringen.

Vad statens järnvägars tågfärjepersonal angår har till en början yrkats,

att åtgärder måtte vidtagas för beredande av krigsriskförsäkring åt denna

personal. Denna fråga torde icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.

Vad härefter angår frågan örn krigsriskersättning anser jag i likhet med

de myndigheter, som uttalat sig i ärendet, skäligt att sådan ersättning i förevarande

fall må utgå.

I fråga örn ersättningen till de å tågfärjorna tjänstgörande befattningshavarna

ha olika förslag framlagts. Vid övervägande av dessa förslag bär jag

ansett mig böra ansluta mig till allmänna lönenämndens ståndpunkt. De ersättningsbelopp,

som lönenämnden förorda, synas mig lämpligt avvägda för

de förhållanden, som hittills rätt, och i nuvarande läge. Krigsriskersättning

bör utgå till såväl ordinarie befattningshavare som extra ordinarie och extra

tjänstemän samt aspiranter. Ersättning bör givetvis tillkomma även sådan å

tågfärja tjänstgörande personal, som tillhör annili verk jin statens järnvägar.

Beträffande krigsriskersättning till personal å lotsverkets tjänstefartyg och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

fyrskepp föreligger intet förslag om ersättningsbeloppens storlek. Uppenbarligen

måste emellertid dessa belopp avvägas med beaktande av den ersättning,

som kommer att bestämmas för tågfärjepersonalen.

Måhända kan det befinnas befogat att medgiva krigsriskersättning till ytterligare

någon befattningshavarkategori än de av mig i det föregående omnämnda.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att härom besluta.

Det synes mig icke lämpligt att nu fastställa bestämda krigsriskersättningsbelopp,

vilka skulle få tillämpas även om väsentligt ändrade förhållanden

skulle inträda i fråga om krigsriskerna. Det bör därför få ankomma på

Kungl. Maj :t att bestämma ersättningarnas storlek ävensom förutsättningarna

och de närmare villkoren för ersättningarnas åtnjutande. I likhet med de

hörda myndigheterna utgår jag härvid från att ersättningsbestämmelserna

gives retroaktiv verkan från början av september 1939. Riksdagens medgivande

torde böra inhämtas till att krigsriskersättning må utgå till här

ifrågavarande personal enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Kostnaderna för krigsriskersättningen torde för statens järnvägars del böra

bestridas av statens järnvägars medel. Beträffande personal, tillhörande allmänna

civilförvaltningen, böra kostnaderna påföras vederbörligt avlöningsanslag.

Utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet skäligt, att krigsriskersättning

utgår i sådana fall, varom under denna punkt är fråga. Utskottet delar

ock departementschefens uppfattning, att några definitiva ersättningsbelopp

icke böra nu fastställas utan att det torde få ankomma på Kungl. Majit att

i anslutning till de grunder, som departementschefen förordat, bestämma

ersättningarnas storlek ävensom villkoren för ersättningarnas åtnjutande.

Mot att ersättningsbestämmelserna givas retroaktiv verkan från början av

september 1939 har utskottet icke något att erinra. Utskottet tillstyrker alltså

Kungl. Majis förslag under förevarande punkt.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda sammanhang anfört

får utskottet hemställa,

alt riksdagen må

I. godkänna det vid utskottets utlåtande fogade förslaget

till kungörelse örn ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet;
II.

bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 8 mars 1940 och utskottets förevarande utlåtande förordats
a)

vidtaga ändringar i avlöningsreglementena den 11 november

1938 (nr 660) för lärare vid kommunala flickskolor,

kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

11

folkskolor, den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid

folk- och småskolor samt den 17 juni 1938 (nr 419) för nomadlärare,

b) meddela bestämmelser angående avlöning till ordinarie

befattningshavare i statens tjänst under ledighet för militärtjänstgöring

såsom beställningshavare i reserven m. m.,

c) besluta örn rätt för befattningshavare att för löneklassuppflyttning

taga i beräkning tid, varunder han i anledning av

förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering åtnjutit

tjänstledighet från sin civila befattning för tjänstgöring

vid försvarsväsendet;

lil. medgiva, att krigsriskersättning må utgå till statliga

befattningshavare med tjänstgöring å fartyg i de fall och enligt

de grunder, som bestämmas av Kungl. Majit.

Stockholm den 23 april 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund,

Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andrén, Heiding, Larsson i Varberg, Magnusson

i Kalmar, Bäcklund, Bäckström och Andersson i Arboga; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson,

Eriksson i Stockholm, Danielsson, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol,

Närlinge, Ward, Isacsson och Eriksson i Frägsta.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).1

Härigenom förordnas, att 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den 4

januari 1939 skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

66 §.

2 mom. Tjänsteman, å vilken-----— reglementet, nämligen:

under 2 aud.: 2 kap. 13 § 2 morn., 3 kap. 22—27 §§------.

5 mom. 2 punkten; samt

under 3 avd.:------------------------

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se 1939:272.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 s. 7 i texten