Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 123

1940-04-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:123, Statsutskottets utlåtande Nr 123

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

1

Nr 123.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1940 kl. 1 e. m.

Uflätande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

för budgetåret i940 41 gjorda framställning

örn anslag till bidrag till driften av vårdhem

för lättskötta sinnessjuka jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkt 102,

sid. 189 och 190 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen att till

Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka för budgetåret 1940/41

anvisa ett förslagsanslag av 600,000 kronor.

Motsvarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 450,000 kronor.

Statsbidrag utgår i princip allenast till landsting eller stad, som ej deltager

i landsting och som ej heller genom särskilt avtal förbundit sig att omhänderhava

sinnessjukvården för i staden hemortsberättigade; dock må statsbidrag

under en övergångstid av fem år från den 1 juli 1937 kunna beviljas jämväl

för vårdhem, som drives av sammanslutning, vari kommun eller landsting

deltager. Bidrag utgår med 1 krona 25 öre för dag och patient, på villkor att

för patient, tillhörande det sjukvårdsområde, för vilket vårdhemmet är avsett,

vårdavgift icke uttages med högre belopp än 50 öre för dag. Statsbidrag må

dock samtidigt icke utgå för flera vårdplatser än en på varje tusental invånare

inom respektive landstings och stads område.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft två likalydande motioner, väckta den ena, nr 19, i första

kammaren av herr G. W. Källman m. fl. och den andra, nr 16, inom andra

kammaren av herr T. Wolgast m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i villkoren för statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta

sinnessjuka, att vårdavgiften å dylikt hem må utgöra högst 1 krona

per dag och patient.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen II: 16.

Efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning har yttrande över

motionerna avgivits av socialvårdshommittén den 4 april 1940. Yttrandet

bifogas i tryck detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 123—127.

805 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under

nästa budgetår har icke givit utskottet anledning till erinran.

Yad härefter angår det motionsvis framställda yrkandet örn höjning av dagavgiften

vid hithörande vårdhem, finner utskottet ådagalagt, att vissa olägenheter

äro förbundna med nuvarande bestämmelser på området i de fall, då

intagna äro berättigade till folkpension. Utskottet anser ock angeläget, att

åtgärder snarast möjligt vidtagas för att undanröja dessa olägenheter. På

sätt socialvårdskommittén i sitt yttrande framhållit, är emellertid frågan örn

de intagnas rätt till folkpension icke någon till dessa vårdhem begränsad

angelägenhet. Att märka är även, att ett bifall till motionernas yrkande skulle

särskilt beträffande patienter, som tillhöra den lägsta dyrortsgruppen i folkpensioneringshänseende,

medföra ökade utgifter för fattigvården, vilket icke

kan anses tillfredsställande. Under sådana förhållanden finner sig utskottet

icke böra tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottet är i frågans nuvarande läge icke heller berett att taga ställning

till det av socialvårdskommittén berörda spörsmålet örn skilda dagavgifter

för patienter, som åtnjuta folkpension, å ena sidan och övriga å dessa vårdhem

intagna patienter å andra sidan. Utskottet anser sig emellertid böra

understryka vikten av att behandlingen inom socialvårdskommittén av ovan

avsedda spörsmål och vad därmed äger samband i möjligaste mån påskyndas,

så att förslag i ämnet kan föreläggas nästa års riksdag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till Bidrag till driften av vårdhem för

lättskötta sinnessjuka för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 600,000 kronor;

b) att motionerna 1:19 och II: 16, i den mån de icke kunna

anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Malmö, Johansson i Fredrikslund,

Asplund, Nilsson i Landeryd, Andrén, Ström i Lidköping, Heiding, Larsson i Varberg,

von Heland, Bäckström, Boman och Andersson i Arboga; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson

i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Närlinge, Ward, Persson i Tidaholm,

Staxäng, Bergström och Hansson i Rubbestad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

O

O

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

I skrivelse den 1 mars 1940 har Kungl. Majit med anledning av framställning

från riksdagens statsutskott anbefallt socialvårdskommittén att avgiva

yttrande över tvenne likalydande motioner 1:19 och II: 16 vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i villkoren för statsbidrag till

driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka, att vårdavgiften å dylikt hem

må utgöra högst 1 krona per dag och patient. Såsom skäl för dagavgiftens

höjande från nuvarande 50 öre till 1 krona anföres, dels att vid bestämmande

av patienternas dagavgift ej tagits någon hänsyn till patientens eventuella

folkpension och dels att driftkostnaderna vid hemmen avsevärt stigit, sedan

dagavgiften bestämdes.

I motionerna erinras örn att frågan örn patienternas folkpension berörts i

tvenne motioner vid 1938 års riksdag. I dessa motioner, vari icke föreslogs

någon ändring beträffande dagavgiften, yrkades, att till patient utgående folkpension

— efter avdrag av det mindre belopp, som eventuellt må behållas för

pensionärens eget bruk -—- skulle delas lika mellan landstinget och vederbörande

kommun. I anledning av riksdagens skrivelse i ärendet har kommittén

anbefallts att efter utredning avgiva förslag till Kungl. Majit. Anledningen

till att kommittén ännu icke avgivit yttrande över 1938 års riksdagsskrivelse

är, att kommittén ansett, att frågan örn folkpension till nu ifrågavarande

vårdhemspatienter icke bör utbrytas ur sitt större sammanhang utan

bör lösas samtidigt som liknande frågor vid andra anstalter.

Beträffande årets motioner vill kommittén anföra följande.

För lättande av primärkommunernas fattigvårdsbörda ha vissa socialvårdskostnader,

som förut ålegat kommunerna, överflyttats till landstingen eller

staten, och ytterligare åtgärder i sådant avseende äro otvivelaktigt påkallade.

Enligt kommitténs mening utgör sinnessjukvården en gren av socialvården,

vid vilken kostnaderna utan några avsevärda olägenheter kunna övertagas av

staten, och den sinnessjukvård, som utövas vid landstingens vårdhem, lärer

icke utgöra något undantag i detta avseende. Den omständigheten att driftkostnaderna

stegrats vid landstingens vårdhem synes kommittén icke utgöra

giltiga skäl för vårdavgiftens ökning, varigenom kommunernas kostnadsandel

ökas. Örn en ändrad fördelning av det allmännas kostnader vid dessa vårdhem

anses påkallad, bör, enligt kommitténs mening, statens och icke primärkommunernas

kostnadsandel ökas.

Frågan örn patienternas folkpension är icke någon till dessa vårdhem begränsad

angelägenhet. Även vid vissa andra offentliga anstalter föreligger

samma spörsmål. Såvitt kommittén kunnat finna torde den riktiga lösningen

vara, att till personer, som äro helt omhändertagna för vård på vissa anstalter,

tilläggspension icke bör utgå. Emellertid har frågan om patienternas folkpension

samband med anstaltsvården även i andra avseenden, varför kommittén

icke utan ett mera ingående övervägande är beredd att förorda en

sådan reform.

Gentemot motionärernas yrkande, att dagavgiften skall förhöjas till 1 krona,

vill kommittén erinra, att förhöjningen kommer att medföra för pensionärer

i första ortsgruppen, som icke hava annan inkomst, att fattigvården måste

betala en del av dagskostnaden och även för patienter, som icke uppbära folk
Eension

och som nu själva eller för vilka anhöriga betala vårdkostnaden,

ommer i vissa fall den ökade dagavgiften att medföra, att fattigvården får

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

ingripa. Enligt kommitténs mening är den omständigheten, att fattigvårdens

klientel härigenom skulle komma att utökas med nya grupper av understödstagare,

ägnad att väcka starka betänkligheter.

Därest provisoriska bestämmelser skulle anses mera motiverade i fråga örn

patienter, som uppbära folkpension vid dessa än vid andra vårdanstalter, har

kommittén övervägt andra åtgärder. En sådan vore att dagavgiften bibehölles

oförändrad för patienter, som icke uppbära folkpension, medan för patienter

med folkpension överstigande dagavgiften denna förhöjdes till samma belopp

som pensionen. Mot en sådan lösning kan dock invändas, att någon del av

folkpensionen bör reserveras för pensionärens personliga behov.

Kommittén kan icke finna, att det påtalade missförhållandet är av den

stora ekonomiska betydelse, att frågan bör bliva föremål för särskilda åtgärder,

utan anser, såsom tidigare framhållits, att densamma bör upptagas

och lösas i ett större sammanhang.

I detta ärendes behandling hava deltagit ledamöterna Eriksson, Bexelius,

Hagård, Höjer, Nordgren, Olsson och Wallén.

Stockholm den 4 april 1940.

Å socialvårdskommitténs vägnar:

Bernh. Eriksson.

G. Holmstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:228 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen för budgetåret 1940/41 gjorda framställning om anslag till bidrag till driften av s. 1 i texten