Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetsmarknadskommission m. m.

1940-05-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:135, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetsmarknadskommission m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

tv
-

Nr 135.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till statens arbetsmarknadskommission

m. m.

(3:e avel.)

I proposition nr 216 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden den 17 april 1940, föreslagit riksdagen

att såsom förslagsanslag anvisa

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m. å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1939/40 680,000 kronor;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar för budgetåret

1940/41 2,800,000 kronor;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader för

budgetåret 1940/41 1,350,000 kronor;

dels ock till Bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen för budgetåret

1940/41 600,000 kronor.

Statens arbetsmarknadskommission tillkallades av Kungl. Majit den 19

september 1939 med uppgift att söka finna utvägar till en omfördelning av

arbetskraften, där en sådan funnes påkallad. Den hittillsvarande verksamheten

har väsentligen rört sig örn arbetsförmedlingsproblem. Kommissionens ställning

är formellt enbart rådgivande utan administrativ befogenhet, men dess

verksamhet har huvudsakligen kommit att utvecklas till ett slags central arbetsförmedling

efter något större linjer än den ordinära arbetsförmedlingen.

Förslag till omläggning av arbetsmarknadskommissionens verksamhet.

Frågan örn en utbyggnad och omorganisation av arbetsmarknadskommissionen

har upptagits till behandling i en inom socialdepartementet utarbetad

promemoria, som utmynnar i förslag till kommissionens förändring från rådgivande

till administrativt organ med ledande och samordnande uppgifter på

arbetsmarknadsområdet samt inrättande av lokala organ under arbetsmarknadskommissionen,

kallade »länsarbetsnämnder».

I promemorian sammanfattas den omorganiserade arbetsmarknadskommissionens

huvuduppgifter på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 135—136.

1047 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

1. Kommissionen skulle hava att leda och samordna den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten.

2. Kommissionen skulle vidare närmast under Kungl. Majit genomföra

den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av

arbetskraftens användning. För att bereda ökad tillgång på arbetskraft för

betydelsefulla uppgifter borde kommissionen söka befordra arbetstagares

användning utom hemorten och i främmande yrken ävensom användning av

arbetskraft, som eljest icke vore helt utnyttjad. Kommissionen borde för

detta ändamål verka för tillämpning av sådana arbetsformer och arbetsvillkor,

som kunde underlätta omflyttning av arbetskraft eller lämpa sig för arbetstagare,

som saknade yrkesvana eller som kunde användas för nya uppgifter

endast viss tid under dagen eller under året. Kommissionen borde jämväl

planera och, enligt Kungl. Majis bemyndigande, genomföra åtgärder från det

allmännas sida i samma syfte, såsom yrkesutbildning för underlättande av

sådan omflyttning av arbetskraft eller bidrag till täckande av särskilda kostnader

i anledning därav.

3. Slutligen skulle kommissionen i egenskap av riksarbetsstyrelse enligt

lagen örn tjänsteplikt fullgöra vad därutöver ålåge denna myndighet, för den

närmaste tiden planläggnings- och förberedelsearbete i anslutning till lagen.

I promemorian har även berörts frågan örn ett samordnande av de egentliga

arbetsmarknadsuppgifterna med andra närliggande, framförallt ledningen av

hjälpverksamheten vid arbetslöshet, vilken fråga omnämnts av andra särskilda

utskottet vid 1939 års urtima riksdag i utlåtande (nr 34 sid. 12) över förslaget

till lag om tjänsteplikt.

Härutöver har sociala försvarsberedskapskommittén i sitt i september 1939

framlagda förslag till familjebidragslag m. m. (statens off. utredn. 1939: 26)

förordat, att arbetsmarknadskommissionen toges i anspråk såsom tillsynsmyndighet

för den avsedda bidragsverksamheten enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

över promemorian hava yttranden inhämtats från statskontoret, socialstyrelsen,

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, statens livsmedelskommission,

statens industrikommission, statens arbetsmarknadskommission,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige samt

de anställdas centralorganisation (Daco). En redogörelse för dessa yttranden

i nu avhandlade del återfinnes i propositionen sid. 5—8. Här må endast framhållas,

att i några yttranden ifrågasatts, huruvida icke till arbetsmarknadskommissionen

borde överflyttas även ärendena rörande uppskov med värnpliktstjänstgöring,

vilka nu handläggas av rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap.

Departementschefen har för egen del anfört bland annat:

Het förslag till förändring av arbetsmarknadskommissionens ställning och

huvuduppgifter, som framlagts i den remitterade promemorian, har däri motiverats

dels med att hittills gjorda erfarenheter utvisade behovet av en central

ledning i arbetsmarknadsfrågor och dels med behovet av en beredskapsorganisation

för ett mera skärpt krisläge, framförallt för tillämpning av lagen

örn tjänsteplikt. Härutinnan har förslaget vunnit bifall i samtliga avgivna

yttranden, och jag finner skäl att tillstyrka en omorganisation, som bland

annat har denna innebörd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

3

Emellertid anser jag tiden vara inne för en omläggning av organisationen,

som i den remitterade promemorian endast antytts som ett ytterligare steg

på den anvisade vägen; jag syftar på frågan örn den centrala ledningen av

hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Av skäl, som jag närmare utvecklar vid

behandlingen av frågan örn anslag till denna verksamhet, synes det nuvarande

läget kräva, att det allmännas åtgärder av skilda slag inom

arbetsmarknadsområdet samordnas och därför lämpligen organisatoriskt

sammanföras på en hand. Detta bör lämpligast kunna ske genom en sammanslagning

av statens arbetslöshetskommission och arbetsmarknadskommissionen,

den senare i det ändrade och utvidgade skick, som föreslagits i den remitterade

promemorian. För den sålunda sammanslagna kommissionen synes böra

bibehållas namnet »statens arbetsmarknadskommission».

I det föregående hava utom arbetslöshetsfrågorna angivits ytterligare två

arbetsuppgifter, som ligga nära arbetsmarknadskommissionens huvuduppgifter

enligt det föreliggande förslaget, men örn vilka promemorian icke innehåller

något utformat förslag. Detta gäller dels funktionen som tillsynsmyndighet

enligt krigsfamiljebidragsförordningen och dels handläggningen av frågor örn

uppskov med värnpliktstjänstgöring.

Yad den förstnämnda frågan angår, har Kungl. Majit förut denna dag beslutat,

att arbetsmarknadskommissionen skall vara tillsynsmyndighet enligt

krigsfamiljebidragsförordningen.

I fråga örn uppskovsärendena är det obestridligt att, såsom även framhållits

i några yttranden, desamma äga nära samband med arbetsmarknadskommissionens

huvuduppgifter. Det synes därför i och för sig rationellt att överföra

även dem från rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap till den

nyorganiserade arbetsmarknadskommissionen. Emellertid tala vissa praktiska

skäl för att icke vidtaga denna förändring i omedelbar anslutning till ett nyorganisationsarbete

inom arbetsmarknadskommissionen. På grund härav och

då, såsom rikskommissionen påpekat, några påtagliga praktiska olägenheter

icke behöva befaras av att bibehålla den nuvarande anordningen, vill jag ansluta

mig till rikskommissionens mening, att med denna fråga kan anstå tills

vidare. Emellertid torde Kungl. Majit böra förbehålla sig rätt att tillfälligt

vidtaga denna omorganisation, om så befinnes lämpligt. En definitiv lösning

av frågan torde få övervägas i samband med den ifrågasatta, förnyade omprövningen

av organisationen av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

(jfr statsutsk. uti. 1940 nr 11 sid. 5).

Yad beträffar den i socialstyrelsens yttrande berörda frågan örn fördelningen

av de statistiska arbetsuppgifterna inom arbetsmarknadsområdet, torde

arbetsmarknadskommissionen böra samla sådana uppgifter, som äro av betydelse

som arbetsmaterial för dess löpande arbete. Detta gäller framförallt

arbetsförmedlingsanstalternas och arbetslöshetskommittéernas rapporter.

Även offentliggörandet av sammanställningar av detta material torde böra

ombesörjas av kommissionen, övriga statistiska arbetsuppgifter inom arbetsmarknadsområdet

böra däremot alltjämt tillhöra socialstyrelsen. Dit höra

dels insamlandet och bearbetningen av sådana uppgifter, som icke hava direkt

betydelse som arbetsmaterial för kommissionen, och dels den vidare statistiska

bearbetningen av det genom kommission inkomna materialet.

Den av Kungl. Majit föreslagna omläggningen innebär väsentligen, att den

centrala ledningen av arbetsförmedlingen och hjälpverksamheten vid arbetslöshet

sammanföres i en hand, statens arbetsmarknadskommission. Denna

kommission avses jämväl fungera såsom riksarbetsstyrelse enligt lagen örn

tjänsteplikt och tillsynsmyndighet enligt förordningen om krigsfamiljobidrag.

JJiskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen utgått från att bestämmelserna

i 2 kap. lagen örn tjänsteplikt omedelbart skola träda i tillämpning och att

på den grund kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen skola tillsvidare

i sin helhet bestridas av statsmedel.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit och förutsatt finner utskottet välbetänkt.

Utskottet önskar särskilt understryka vikten av att den offentliga

arbetsförmedlingen under rådande förhållanden helt omhänderhaves och

bekostas av staten. Endast därigenom lära erforderliga förutsättningar kunna

skapas för genomförande av en planmässig reglering av tillgänglig arbetskraft

i syfte att trygga för landets försörjning oundgängliga behov. Utskottet

utgår emellertid från att arbetsförmedlingsanstalternas hittillsvarande, mera

lokalt betonade förmedlingsverksamhet kommer att upprätthållas. Utskottet

förutsätter även, att riksdagen blir i tillfälle att uttala sin mening, då frågan

örn en återgång helt eller delvis till nu gällande organisation blir aktuell.

Vad departementschefen anfört rörande handläggningen av ärendena angående

uppskov med värnpliktstjänstgöring föranleder icke erinran från

utskottets sida.

Förslag till organisation av arbetsmarknadskommissionen.

I förenämnda departementspromemoria framhölls, att den egentliga arbetsmarknadskommissionen

borde erhålla ett starkt begränsat antal ledamöter,

förslagsvis fem, men kompletteras med ett arbetsmarknadskommissionens råd,

vars storlek icke vore bestämt fastslagen och inom vilket kunde erhållas en

önskvärd, mångsidig representation av intressegrupper och erfarenhetsområden.

Rådets uppgift borde icke vara att sammanträda i sin helhet för

att erhålla information örn läget och diskutera principiella frågor utan snarare

att erbjuda kommissionen ett urval sakkunniga och representanter för olika

grupper och områden att var för sig biträda kommissionen, då dennas dagliga

arbete komme att beröra rådsledamotens huvudmän eller erfarenhetsområde.

I syfte att ytterligare markera denna rådets uppgift ifrågasattes ett system

av extra ledamotskap av kommissionen, vilket i särskilda fall alternerande

skulle utövas av vissa fackrepresentanter inom rådet, tillhörande företagare

och arbetstagare inom olika områden. I flertalet viktigare avgöranden skulle

därigenom kommissionens ledamotsantal ökas från fem till sju och kommissionens

sammansättning bliva den för varje särskilt ärende mest sakkunniga,

som inom rådets ram vore möjlig.

En hel del av kommissionens arbetsuppgifter måste dock, betonas fortsättningsvis,

komma att kräva snabba avgöranden, varför det måste förutsättas,

att i viss utsträckning kommissionens beslutanderätt — åtminstone

såvitt anginge åtgärder tills vidare — utövades av ordföranden ensam. Enär

föredragande tjänstemannen vid föredragning såväl för kommissionen som för

ordföranden borde vara skyldig att uttala sin mening och låta anteckna avvikande

mening till protokollet, komme i nu ifrågavarande fall organisationen

att överensstämma med ett vanligt »generaldirektörsverk».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

5

Inom kommissionens kansli syntes utom sekretariat tills vidare erfordras

endast två avdelningar, nämligen en arbetsförmedlingsavdelning för aktuella

arbetsmarknadsfrågor samt en utredningsavdelning för inventering och

registrering av nu förefintligt och framdeles uppkommande behov av och

tillgång på arbetskraft ävensom utarbetande av planer för utjämning i sådant

hänseende.

Bland de myndigheter, som yttrat sig över promemorian, har statens livsmedelskommission

erinrat om den av kommissionen i samråd med arbetsmarknadskommissionen

över hela landet nyligen organiserade blockbildningen

inom jordbruket för säkerställande av dess behov av arbetskraft vid mobilisering

och understrukit den fullständigt avgörande betydelsen för livsmedelskommissionens

och särskilt dess produktionsavdelnings hela verksamhet av

att detta arbetskraftsbehov tillbörligen tillgodosåges. Vid angivna förhållande

borde åt livsmedelskommissionen tillförsäkras ett större inflytande å dessa

ärendens avgörande än som i förslaget syntes vara förutsatt. I sådant syfte

kunde lämpligen föredragningen inom arbetsmarknadskommissionen av hithörande

ärenden anförtros en därför skickad tjänsteman inom livsmedelskommissionens

produktionsavdelning. En dylik form för samarbete hade

nyligen tillskapats mellan arbetsmarknadskommissionen och statens vednämnd.

Rörande innehållet i yttrandena i övrigt beträffande denna del av förslaget

återfinnes en redogörelse i propositionen, sid. 16—17.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Sammanslagningen av arbetsmarknadskommissionen och arbetslöshetskommissionen

ändrar i viss mån förutsättningarna för det i promemorian framlagda

förslaget om den förra kommissionens sammansättning. Med hänsyn

dels till att den sammanslagna kommissionen erhåller större arbetsuppgifter

än man räknat med i promemorian och dels till att densamma bör i största

möjliga utsträckning tillförsäkras personlig erfarenhet från de båda föregående

kommissionerna, torde dess medlemsantal icke böra sättas lägre än sju. Detta

förhållande inverkar även på frågan örn det i promemorian föreslagna systemet

med »extra» ledamöter. Detta system blir därvid å ena sidan mindre lämpligt

med hänsyn till kommissionens storlek och å andra sidan mindre behövligt, då

bland kommissionens ordinarie ledamöter kan erhållas en starkare representation

av företagare och arbetstagare. Jag anser sålunda lämpligast att icke upptaga

förslaget i denna del. Den erforderliga kontakten med företagare och

arbetstagare inom särskilda yrkesområden bör sökas genom arbetsmarknadskommissionens

råd. Detta torde böra organiseras och fungera enligt promemorians

förslag, dock att indelningen i sektioner och grupper — vilken avsåg

att ligga till grund för det »extra» ledamotskapet i kommissionen — icke blir

nödvändig.

I detta sammanhang vill jag understryka vad statens industrikommission

yttrat därom, att arbetsmarknadskommissionens verksamhet icke i första hand

avsåge att överbrygga motsättningar mellan företagare och arbetstagare, varför

partsrepresentationen i densamma icke borde framhävas alltför starkt. Detta påpekande

är givetvis riktigt. De ingripanden, som kunna ifrågakomma på detta

område, torde snarare komma att innebära motsättningar mellan samhällsintresset

och enskilda intressen eller mellan olika näringar eller verksamhetsområden

inbördes; däremot lära företagares och arbetstagares intressen inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Utskottet
-

en näring ofta komma att vara identiska. När i detta sammanhang talas örn

»parts-» eller »intresse-» representation, får detta tagas som ett medvetet förenklat

uttryck; därmed avses icke sådan partsrepresentation i egentlig mening,

som förekommer i arbetsdomstolen och arbetsrådet.

Yad som avses att vinna med anordningen att som ledamöter i kommissionen

och rådet förvärva representanter för arbetsmarknadens organisationer

torde vara två ting: dels den personliga sakkunskap och erfarenhet, som dessa

ledamöter företräda, och dels att man genom dem uppnår effektiv personlig

kontakt med organisationernas medlemmar, d. v. s. det stora flertalet av de

enskilda personer, som kommissionens åtgärder angå.

Betydelsen av en sådan kontakt kan icke överskattas. Framförallt blir den

av värde på det stadium av kommissionens verksamhet, som kan sägas innebära

att söka lösa uppkommande problem i fråga örn knapphet på arbetskraft

utan att tillgripa tvångsåtgärder. Även för det fall, att man skulle

bli nödsakad att företaga sådana åtgärder, är det emellertid av vital

betydelse för såväl samhället som de enskilda, vilka beröras av åtgärderna,

att på ett tidigt stadium av varje större frågas behandling vederbörandes

synpunkter få komma till tals hos den beslutande myndigheten

genom de språkrör, som de enskilda hava för vana att anlita i sådant

hänseende, d. v. s. sina organisationer. Detta är av vikt lika mycket i de

enskildas intresse av att i möjligaste mån undgå intrång och förluster som

i samhällets intresse av att åtgärderna bliva möjliga att genomföra och medföra

önskat resultat.

Statens industrikommission har föreslagit, att de särskilda fackorganisationernas

representanter skulle, i stället för ledamotskap i rådet, erhålla en

ställning, motsvarande industrikommissionens s. k. tekniska sakkunniga.

I detta hänseende vill jag erinra örn vad som i promemorian yttrats

örn rådets karaktär och arbetssätt. Det framgår därav, att rådet icke borde i

främsta rummet betraktas som en enhetlig korporation, som skulle sammanträda

i sin helhet, utan just som en uppsättning sakkunniga, ur vilken kommissionen

hade att utvälja en eller flera att samråda med i en viss fråga.

Promemorians förslag överensstämmer såtillvida med industrikommissionens.

Den senare har till utveckling av sitt förslag framhållit betydelsen av att samråd

med de sakkunniga fackrepresentanterna skedde redan på ärendenas förberedelse-

och utredningsstadium. Det är självfallet, att så bör ske. Rådets

ovan angivna arbetssätt får icke genomföras byråkratiskt, så att rådsledamot

exempelvis endast kallas till ett formellt sammanträde för att där höra ett

färdigberett ärende föredragas. Den största fördelen med rådets existens ser

jag i möjligheten för kommissionens ordförande eller föredragande tjänstemän

att när helst så kräves kunna under hand rådgöra med någon ledamot

i rådet och genom dennes förmedling utröna läget och få del av vederbörandes

synpunkter.

Den i livsmedelskommissionens yttrande förordade och i viss mån redan

tillämpade metoden, att experter och tjänstemän hos ett krisorgan deltaga i ett

annat xrisorgans handläggning av ärenden, som beröra även det förras arbetsområde,

synes vara rationell och bör vidare utvecklas. Däremot torde icke —

såsom möjligen kunde utläsas av det i yttrandet angivna exemplet -— kanslibehandlingen

av en huvuddel av arbetsmarknadskommissionens ärenden kunna

helt och hållet förläggas till livsmedelskommissionens kansli.

Beträffande arbetsmarknadskommissionens sammansättning och inre organisation

delar utskottet departementschefens uppfattning, att antalet ledamöter

i kommissionen icke bör sättas lägre än sju samt att vid kommissionens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

7

sida bör ställas en rådgivande nämnd av sakkunniga fackrepresentanter, ur

vilkas krets kommissionen äger utvälja en eller flera för samråd i viss fråga.

Jämväl enligt utskottets uppfattning lärer behov av att samtidigt påkalla biträde

av rådet i dess helhet endast mera undantagsvis komma att föreligga.

Att experter och tjänstemän hos ett krisorgan böra, då så befinnes ändamålsenligt,

kunna kallas att deltaga i handläggning av visst ärende eller viss grupp

av ärenden, som tillhöra annat krisorgan, synes utskottet självfallet.

Förslag till organisation av arbetsmarknadskommissionens

lokala organ.

I den inom departementet upprättade promemorian anfördes bland annat,

att inga nu bestående myndigheter i länen lämpade sig som lokalorgan för

arbetsmarknadskommissionen. På grund därav föreslogs upprättande av fristående

organ i nära samverkan med de nu befintliga arbetsförmedlingsanstalterna.

Som länsorganets verkställande tjänsteman, förslagsvis benämnd

länsarbetschef, ansåges i många fall kunna fungera arbetsförmedlingsanstaltens

föreståndare. Länsorganet, kallat länsarbetsnämnd, föreslogs bestå

av tre ledamöter, bland dem länsarbetschefen som verkställande ledamot, samt

vid nämndens sida en rådgivande församling med representation såväl för

fack- och intressegrupper som för olika lokala myndigheter och institutioner.

Möjligen kunde även här finnas tillämpning för ett alternerande extra ledamotskap

så som utformats beträffande kommissionen.

I sitt yttrande över promemorian har statens livsmedelskommission erinrat,

att i nu rådande situation kristidsstyrelsernas och de planerade länsarbetsmyndigheternas

uppgifter skulle gå in i varandra, t. ex. i fråga örn utnyttjandet

av arbetsblockorganisationen inom jordbruket. I ett mera framskridet krisläge

bleve det av allt att döma än svårare att uppdraga en bestämd gräns

mellan de båda länsorganens respektive verksamhetsfält. Det måste då allvarligt

befaras, atp förslaget i tillämpningen bomme att leda till en skadlig

dualism. Ett ytterligare skäl emot tillskapande av särskilda länsarbetsnämnder

utgjorde svårigheten att på fullgott sätt rekrytera alltför talrika lokalorgan.

Enligt livsmedelskommissionens mening talade tungt vägande skäl för att

arbetsmarknadskommissionens blivande länsorgan i någon form inordnades

under kristidsstyrelserna, förslagsvis såsom ett speciellt relativt självständigt

arbetande kontor eller byrå, på sätt ifrågasatts med de nuvarande vedkontoren.

Beträffande yttrandena i övrigt i förevarande hänseende lämnas en redogörelse

i propositionen, sid. 21—23.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Med hänsyn till beskaffenheten av den planerade arbetsmarknadskommissionens

uppgifter är det uppenbart, att det bleve svårt, måhända icke

ens möjligt att genomföra dessa med framgång utan att kommissionen hade

till sitt förfogande väl kvalificerade länsorgan. En på egna erfarenheter

grundad kännedom örn lokala arbetsförhållanden, örn företag och arbetstagargrupper,

är givetvis av största värde för dem som skola handhava de ofta

ömtåliga frågorna örn fördelning och omgruppering av arbetskraft. Den när
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr läo.

mare personliga kontakt mellan ole beslutande myndigheterna och de av saken

berörda enskilda, som bör kunna åstadkommas, örn myndigheterna hava företrädare

i orten, måste vara till fördel för alla parter och göra det möjligt att

minska de enskildas såväl som samhällets olägenheter av företagna ingrepp.

—- Beträffande den del av den föreslagna organisationens arbetsområde, som

regleras av lagen om tjänsteplikt, är redan i lagen föreskrivet, att länsorgan

skola finnas för tillämpningen av densamma.

Jag finner sålunda välmotiverat, att arbetsmarknadskommissionen erhåller

lokala organ. Därvid uppställer sig emellertid spörsmålet, örn några nu bestående

myndigheter kunna tagas i anspråk härför eller örn för detta ändamål

erfordras nyorganisation. De alternativ härutinnan, som i den senast förda

diskussionen angivits, äro promemorians förslag örn inrättande länsvis av nya

myndigheter, kallade »länsarbetsnämnder», med nära anknytning till de nu befintliga

arbetsförmedlingsanstalterna, samt den av statens livsmedelskommission

förordade utvägen att låta kristidsstyrelserna fullgöra även nu ifrågavarande

uppdrag. Något annat alternativ än de nu nämnda torde icke kunna

komma i fråga under nuvarande förhållanden.

Vid övervägande av dessa alternativ har jag av praktiska skäl funnit promemorians

förslag örn särskilda länsmyndigheter för dessa uppgifter äga företräde.

Jag vill något utförligare än som skett i det föregående belysa skälen

för och emot de olika alternativen.

Det är obestridligt, att ett visst samband finnes mellan de tillämnade lokala

arbetsmarknadsmyndigheternas uppgifter och de som nu tillkomma kristidsstyrelserna.

Ett sådant sammanhang föreligger inom större delen av den extraordinära

krisförvaltningen, eftersom mera betydande produktions- och transportproblem

merendels innefatta även frågor örn anskaffande av arbetskraft

för ändamålet. Arbetsmarknadskommissionens och dess underorgans uppgift

kan därför delvis sägas vara att behandla en sida av de produktions- och

transportproblem, som i övrigt ligga inom övriga krismyndigheters kompetensområden.

Att detta nödvändiggör ett ständigt nära samarbete mellan ifrågavarande

myndigheter är uppenbart. Å andra sidan säger det sig självt, att det

antydda sambandet i fråga om arbetsuppgifter icke i och för sig är tillräcklig

motivering för att samla alla uppgifterna hos en enda myndighet; frågan örn

arbetets fördelning på olika myndigheter måste tydligen avgöras framförallt

ur synpunkten att erhålla arbetsdugliga enheter av lämplig storlek.

Örn sistnämnda synpunkt lägges på nu förevarande fråga, synes det vara

skäl att icke i regel lägga uppdraget att vara arbetsmarknadskommissionens

lokalorgan på kristidsstyrelserna. Med kristidsstyrelsernas organisation —

liksom även med de föreslagna länsarbetsnämndernas — faller ansvaret för

verksamhetens bedrivande huvudsakligen på ordföranden, och med de stora

krav på dennes tid och arbetskraft, som styrelsens hittillsvarande arbetsområde

och det här avsedda var för sig måste väntas komma att ställa vid en

skärpning av krisen, kan en sådan ökning av arbetsbördan icke förordas.

Nämnda förhållande, att vederbörande sålunda bör kunna efterhand ägna mera

tid åt uppdraget och möjligen helt övergå till detta, utgör, även örn uppdragen

hållas isär, en betydande svårighet för rekryteringen och bör icke ytterligare

markeras. Därest uppdragen som ordförande i kristidsstyrelsen och som ordförande

i länsarbetsnämnden likväl i undantagsfall anses kunna utan olägenhet

förenas i en person, är det intet hinder att så sker.

Icke heller med tanke på kristidsstyrelsernas sammansättning i övrigt kan

det av livsmedelskommissionen förordade alternativet anses lämpligt. Det

i promemorian anförda påståendet, att de nuvarande kristidsstyrelserna icke

sammansatts med tanke på har ifrågavarande arbetsuppgifter, lär icke kunna

bestridas. Enligt vad jag inhämtat, hava kristidsstyrelserna för närvarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

9

i regel 7 ledamöter, i några fall 6 och i några fall 8 ledamöter, ordföranden icke

inräknad. Vid en eventuell komplettering av styrelserna med tanke på arbetsmarknadsärendena

skulle ledamotsantalet därför bliva alltför stort. Av detta

och andra skäl borde i sådant fall arbetsmarknadsärendena i allmänhet handläggas

av en delegation inom kristidsstyrelsen, vilken kunde specialisera sig

på desamma. En sådan specialisering synes även vara åsyftad i livsmedelskommissionens

yttrande. De ledamöter av kristidsstyrelserna, som utsåges

för dessa ärenden, borde i så fall tillsättas av arbetsmarknadskommissionen

såsom en motsvarighet till att flertalet ledamöter för närvarande tillsättas

av livsmedelskommissionen.

Även vad angår verkställighetsåtgärder och kansligöromål torde en specialisering

vara ofrånkomlig. Alla skäl synas tala för att, såsom i promemorian

föreslagits, för detta arbete utnyttjas de befintliga arbetsförmedlingsanstalterna.

Dessa anstalters direktörer torde i allmänhet vara de mest sakkunniga

personer, som finnas att tillgå som föredragande och verkställande tjänstemän

hos de planerade länsorganen, och för hithörande arbetsuppgifter kan

lämpligen utnyttjas anstaltsorganisationen i dess helhet, eventuellt med

personalförstärkning. De fördelar, som stå att vinna genom att gemensamt

utnyttja personal, materiel, lokaler o. s. v., uppnås redan med denna anordning,

och en sammanslagning med kristidsstyrelsen skulle alltså icke heller i

detta avseende medföra någon vinst.

Att kristidsstyrelsen i egenskap av arbetsmarknadsorgan skulle komma att

sortera under annan central myndighet än eljest är väl icke i och för sig ett

avgörande skäl men likväl en olämplig anordning. Då för här ifrågavarande

uppgifter framför allt skulle utnyttjas personer med erfarenhet från den

offentliga arbetsförmedlingen och arbetsmarknadskommissionen enligt förslaget

skall vara chefsmyndighet för denna, måste kommissionen även erhålla

avgörande inflytande på tillsättningen av styrelsens tjänstemän för dessa uppgifter.

Även handhavande av medel, avsedda för arbetsmarknadsuppgifter,

måste ske i särskild ordning, icke gemensamt med styrelsens verksamhet i

övrigt.

Av här anförda skäl synes en anordning med kristidsstyrelserna som lokalorgan

för arbetsmarknadskommissionen vara praktiskt utförbar endast på det

sätt, att i styrelserna inbyggas självständiga organisatoriska enheter för denna

uppgift: särskilda delegationer inom styrelserna, utsedda i särskild ordning,

samt speciella avdelningar inom deras kanslier, underställda annan centralmyndighet

än styrelserna i övrigt och med annan ordning än dessa i fråga örn

tjänstetillsättning och medelsförvaltning, men däremot organisatoriskt nära

förbundna med arbetsförmedlingsanstalterna. Under sådana förhållanden

finner jag, att dessa arbetsuppgifters inordnande under kristidsstyrelserna

skulle innebära en ren formalitet, ägnad att komplicera styrelsernas organisation

och arbetssätt utan motsvarande praktisk nytta. Särskilt vill jag understryka,

att anordningen icke kan beräknas medföra några ekonomiska fördelar;

en sådan specialorganisation inom kristidsstyrelserna, som här antytts, medför

samma kostnad som en fristående, och den rationalisering i fråga om

underordnad personal, materiel och lokaler, som är möjlig vid en sammanslagning,

genomföres för länsarbetsnämndernas del betydligt mera effektivt

genom anknytningen till arbetsförmedlingsanstalterna.

Jag vill härvid ånyo understryka, att önskemålet om samarbete mellan de

olika krisorganen bör kunna tillgodoses på annat sätt. Den lämpligaste anordningen

härför synes vara den i annat sammanhang omnämnda, att

samma person deltager såsom ledamot, expert eller tjänsteman i handläggningen

inom olika myndigheter av ärenden, som beröra en viss näring eller

dylikt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

På grund av dessa överväganden vill jag förorda promemorians förslag i

fråga örn lokalorganisationen, d. v. s. fristående länsarbetsnämnder med tre

ledamöter, varvid erforderligt samarbete med kristidsstyrelserna ordnas på

sätt nyss antytts.

Även i fråga örn den lokala organisationen uppkomma motsvarande problem

örn representation i nämnden eller med anknytning till denna för olika sakkunnigeområden,

organisationer o. s. v., som förut diskuterats för den centrala

organisationens del. I stort sett torde problemet här ligga till på liknande

sätt, och jag vill sålunda förorda, att till nämnderna knytas rådgivande församlingar

av liknande typ som kommissionens råd. Det är emellertid givet,

att dessa lokala råds sammansättning bestämmes ur delvis andra synpunkter

än det centrala. Vidare kan det vara tveksamt, huruvida organisationerna

böra representeras genom ordinarie eller extra ledamöter i nämnden.

Då jag i denna fråga finner något extra ledamotskap icke böra förekomma

i nämnderna, sker det av delvis andra skäl än i fråga örn kommissionen. I den

senare bör i allmänhet kunna naturligt urskiljas en grupp avgöranden, som

äga principiell eller prejudicerande betydelse och kunna motivera särskild

representation av de berörda organisationerna. På länsarbetsnämnderna skola

däremot ankomma framförallt verkställighetsåtgärder, avgöranden i individuella

fall, och någon liknande uppdelning torde här icke vara möjlig. Extra

ledamöter borde därför antingen ej alls komma i fråga beträffande länsarbetsnämnderna

eller ock inkallas i varje ärende; det sistnämnda alternativet lär

dock vara uteslutet i praktiken.

Däremot finner jag det önskvärt att erhålla representation för organisa

tionerna bland nämndernas ordinarie ledamöter, även örn dessas antal satts

så lågt som tre och knappast torde böra ökas enbart av detta skäl.

Nämnderna skulle i enlighet härmed sammansättas av en ordförande, vilken

huvudsakligen hade att bära ansvaret för nämndens arbete, en ledamot med

förankring hos någon viktigare företagsgrupp inom länet samt en ledamot

med anknytning till viktigare arbetstagarkategori inom detsamma. De båda

senare ledamöterna skulle utses efter samråd med organisationer av företagare

respektive arbetstagare. Med en sådan sammansättning böra såväl

ordförande som ledamöter erhålla personliga ersättare, varvid det är önskvärt,

att ordförandens ersättare mera fortlöpande kan följa nämndens verksamhet

och göra sig förtrogen därmed för att lätt kunna ersätta ordföranden.

Ordförande, ledamöter och ersättare torde böra utses av Kungl. Majit.

Det skall ej förnekas, att inom län, där det icke är en enda näring som

dominerar arbetsmarknaden utan två eller flera näringar borde vara representerade

— och det sistnämnda torde vara regel — valet av de båda senare ledamöterna

blir en vansklig uppgift. Det bör i detta sammanhang än en gång

understrykas, att ifrågavarande ledamotskap icke får betraktas som en representation

för vissa organisationer och vissa grupper. Det är icke heller min

mening, att härtill i främsta rummet böra ifrågakomma funktionärer inom

arbetsmarknadens lokala organisationer; snarare är det önskvärt att förvärva

personer med en vidare erfarenhet av länets ekonomiska förhållanden men

tillika i stånd att åstadkomma den personliga förbindelse med enskilda grupper

företagare och arbetstagare, varom förut talats.

Med denna anordning skulle den tjänsteman, som i promemorian benämnes

»länsarbetschef», icke — såsom där föreslagits — vara ledamot av nämnden

utan endast dess tjänsteman. Denna förändring torde icke hava större praktisk

betydelse. Benämningen »länsarbetschef» är måhända, som framhållits i något

yttrande, missvisande; ifrågavarande tjänsteman torde lämpligen kunna betecknas

som nämndens direktör. Han torde böra tillsättas av arbetsmarknadskommissionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

11

Slutligen vill jag framhålla, att arbetsmarknadskommissionen för de lokala

uppgifterna kan anlita, förutom länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalternas

huvudkontor, anstalternas avdelningskontor och ombud ävensom

kristidsnämnderna, familjebidragsnämnderna och arbetslöshetskommittéerna.

Samarbetet med kristidsnämnderna torde i mera allmänna eller principiella

frågor böra förmedlas av kristidsstyrelserna.

I fråga örn arbetsmarknadskommissionens lokala organ finner utskottet

departementschefens anförande och förhållandena i övrigt klart ådagalägga,

att behov föreligger av särskilda, från kristidsstyrelserna fristående länsnämnder.

Enär på dessa s. k. länsarbetsnämnder företrädesvis skulle ankomma

att besluta örn verkställighetsåtgärder, är det givetvis angeläget, att de icke

bliva för stora. Ur denna synpunkt anser utskottet motiverat, att antalet

ledamöter i desamma begränsas till tre, ordföranden inberäknad, helst som

vid nämndernas sida skulle ställas lokala råd av liknande typ som föreslagits

i fråga örn den centrala organisationen. Då utskottet tillstyrker bifall till

Kungl. Maj:ts förslag i denna del, förutsätter utskottet, att länsarbetsnämnderna

anknytas till nuvarande arbetsförmedlingsanstalter samt att dessas

föreståndare och personal i möjligaste mån utnyttjas för den nya verksamheten.

Anslag till arbetsmarknadskommissionen m. m.

Kostnaderna för arbetsmarknadskommissionen bestridas för närvarande

från femte huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

För statens arbetslöshetskommission har i statsverkspropositionen för nästa

budgetår (femte huvudtiteln, punkten 17), i avbidan på särskild proposition

i ämnet, beräknats ett förslagsanslag av 350,000 kronor.

Vidare har för bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen i statsverkspropositionen

för nästkommande budgetar (femte huvudtiteln, punkten 15)

upptagits ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor. Motsvarande anslag är för

innevarande budgetår uppfört med 1,400,000 kronor.

I en bilaga till den inom departementet upprättade promemorian hava

verkställts vissa kostnadsberäkningar i anslutning till de i densamma framlagda

organisationsförslagen. Däri har förutsatts, att till de ständiga ledamöterna

av kommissionen skulle utgå arvoden med vissa belopp för månad

och till övriga ledamöter av kommissionen och rådet efter bestämmelserna

för kommittéer. Till större delen skulle härvid ske en motsvarande avlastning

från kommittéanslaget.

Av de för arbetsmarknadskommissionen erforderliga avdelningarna har

endast räknats med en arbetsförmedlingsavdelning och en utredningsavdelning

jämte ett sekretariat. Till arbetsförmedlingsavdelningen skulle från

socialstyrelsens Ira byrå överflyttas en byrådirektörs-, en byråinspektörsoch

en amanuenstjänst samt fyra kvinnliga biträden. Därutöver beräknas

nyanställning av en tjänsteman för handläggning av jordbrukets aktuella

arbetskraftsproblem, en för frågor om yrkesutbildning, en för samordnande av de

Viskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

frivilliga organisationernas verksamhet på området, en reseinspektör för

arbetsförmedlingsverksamheten samt ytterligare en amanuens. Vidare skulle

å denna avdelning tjänstgöra den tjänsteman, som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

stöde till förfogande för handläggning gemensamt med statens

vednämnd av skogsarbetsfrågor. Med denna organisation beräknas avdelningens

kostnader till 7,500 kronor i månaden, varav något över hälften utgör

en överflyttning från socialstyrelsens stat.

Utredningsavdelningen tänkes utbyggd av arbetsmarknadskommissionens

nuvarande, provisoriska avdelning för sådana uppgifter, sammansatt av

arbetsmarknadskommissionens expert, 2 amanuenser för statistiskt arbete

och 4 å 5 kvinnliga biträden. För den närmaste tiden påkallas här ytterligare

2 amanuenser och 2 skrivbiträden. Kostnaderna beräknas till 4,700

kronor i månaden, av vilket belopp större delen nu belastar kommittéanslaget.

För det provisoriska sekretariatet beräknas tills vidare arbetsmarknadskommissionens

biträdande sekreterare och en från statens arbetslöshetskommission

överflyttad tjänsteman ävensom två skrivbiträden. Kostnaden

beräknas till 2,300 kronor i månaden, varav 1,800 kronor utgör överföring från

kommittéanslaget eller arbetslöshetskommissionens stat.

Kommissionens behov av expensmedel har beräknats till 30,000 kronor örn

året. I övrigt hänvisas till propositionen, sid. 28—30.

Departementschefen har beträffande kostnaderna för egen del anfört bland

annat:

Såsom anmärkts i den remitterade promemorian, kan personalbehovet för

arbetsmarknadskommissionens kansli för närvarande beräknas endast ungefärligt.

Även dess uppdelning på avdelningar och dylikt torde nu endast kunna

angivas i stora drag.

Vid beräkning av den sammanslagna kommissionens kansliorganisation

samt erforderliga belopp för dess förvaltning har jag ansett mig kunna tills

vidare utgå från de i promemorian gjorda beräkningarna för den nuvarande

arbetsmarknadskommissionen jämte arbetslöshetskommissionens nuvarande

organisation och kostnadsbelopp.

Inom den nuvarande arbetsmarknadskommissionens kansli äro, såsom förut

angivits, inrättade eller planerade en arbetsförmedlingsavdelning, en utredningsavdelning

och ett sekretariat. Inom arbetslöshetskommissionens kansli

finnas för närvarande en sekreteraravdelning, en kameral avdelning, en social

avdelning och en teknisk avdelning. Vid sammanslagningen bör tillskapas en

gemensam kansliavdelning, varjämte de ekonomiska angelägenheterna böra

handhavas gemensamt för hela kommissionen. De övriga avdelningarna,

arbetsförmedlings-, utrednings-, sociala och tekniska avdelningarna, få åtminstone

till en början alltjämt sina nuvarande uppgifter i den sammanslagna

kommissionen. Jag räknar därvid med att till sociala avdelningen förlägges

handläggningen av ärenden enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Vissa

frågor, såsom utbildnings- och omskolningsärenden m. m., torde lämpligen

som hittills handläggas av experter, som icke inordnas i de nämnda avdelningarna.

— Principerna för den inre organisationen av kommissionens kansli

få dock icke anses fastslagna härigenom utan böra revideras enligt de erfarenheter,

som vinnas under omorganisationens gång och den fortsatta verksamheten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

13

Ett särskilt spörsmål i samband med nyorganisationen är frågan örn bibehållande

av den särskilda revision av arbetslöshetskommissionens förvaltning,

som sedan 1922 äger rum genom särskilda av Kungl. Maj:t utsedda överrevisorer.

Med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av de allmänna

arbeten, som utföras eller bekostas genom kommissionen, synes en särskild

revision av denna verksamhet vara värdefull och böra bibehållas. Då det

knappast låter sig göra och i varje fall icke skulle medföra någon praktisk

nytta att i revisionshänseende skilja mellan denna verksamhet och kommissionens

förvaltning i övrigt, vill jag förorda, att överrevisorernas uppdrag

kommer att omfatta den nybildade arbetsmarknadskommissionens och länsarbetsnämndernas

verksamhet i dess helhet. — I detta sammanhang vill jag

erinra örn att enligt gällande bestämmelser i revision av arbetslöshetskommittés

verksamhet skall deltaga en av länsstyrelsen utsedd revisor, som åtnjuter

arvode av statsmedel enligt arbetslöshetskommissionens bestämmande.

Därest promemorians kostnadsberäkningar och ur arbetslöshetskommissionens

räkenskaper hämtade uppgifter örn dess hittillsvarande kostnader

sammanställas, kunna de årliga lönekostnaderna för den sammanslagna arbetsmarknadskommissionen

ungefärligt beräknas sålunda:

kommissionen och rådet ................................................... kronor 60,000

kansliavdelningen och kameral verksamhet ........................ » 130,000

arbetsförmedlingsavdelningen .......................................... » 100,000

utredningsavdelningen ................................................... » 60,000

sociala avdelningen ......................................................... » 60,000

tekniska avdelningen......................................................... » 190,000

revision (central och kommunal) ....................................... » 40,000

Summa kronor 640,000

Vad angår lokalorganisationen, torde som skett i promemorian lönekostnaderna

för länsarbetsnämnderna kunna beräknas till 300,000 kronor. I detta

sammanhang bör emellertid upptagas frågan örn bestridande av arbetsförmedlingsanstalternas

kostnader efter genomförandet av 2 kap. lagen örn

tjänsteplikt. Då därefter anstalterna kunna betraktas som delar av den lokala

krisorganisationen på arbetsmarknadsområdet, synes det vara mest praktiskt,

att deras utgifter bestridas av länsarbetsnämnderna och utgå av samma anslag

som dessa myndigheters egna utgifter.

Enligt vad jag inhämtat, hava för anstalterna för innevarande kalenderår

fastställts utgiftsstater å tillhopa cirka 2.8 miljoner kronor. Med ledning av

uppgifter för tidigare år kan antagas, att dessa utgifter till något över

60 procent utgöras av avlöningar. Ifrågavarande förändring i och för sig torde

därför få beräknas medföra en ökad belastning på avlöningsanslaget med cirka

1.7 miljoner kronor och på omkostnadsanslaget med cirka l.i miljoner kronor.

Såvitt angår dessa belopp uppkommer emellertid ingen merutgift för det

allmänna; till större delen motsvaras de av en avlastning av anslaget till

bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen och till återstoden utgöra de en

överföring från landstingens och vissa primärkommuners stater. Emellertid

måste man därutöver räkna med en utvidgning av anstalternas arbete såväl i

fråga om deras vanliga uppgifter som med hänsyn till att de skola biträda

länsarbetsnämnderna. Denna utvidgning är mycket svår att beräkna men torde

här icke böra sättas under 10 procent, räknat på såväl avlöningar som omkostnader.

Arbetsmarknadskommissionens omkostnader och länsarbetsnämndernas egna

omkostnader kunna med ledning av promemorians beräkningar samt uppgifter

om arbetslöshetskommissionens nuvarande utgifter beräknas till 150,000

kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Jag vill biträda det i promemorian gjorda förslaget, att de för länsarbetsnämnderna

avsedda medlen handhavas av arbetsmarknadskommissionen och

inräknas i anslagen till denna.

I enlighet härmed torde böra beräknas till arbetsmarknadskommissionen

med underlydande organ ett avlöningsanslag av (640,000 + 300,000 + 1,700,000

+ 170,000 = 2,810,000; avrundat:) 2,800,000 kronor samt ett omkostnadsanslag

av (1,100,000 + 110,000 + 150,000 = 1,360,000; avrundat:) 1,350,000 kronor.

Anslaget för nästa budgetår till bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen

(femte huvudtiteln, punkten 15) — vilket anslag avser bidrag till kostnaderna

under 1940 — kan, om förslaget genomföres den 1 maj 1940, reduceras

med cirka två tredjedelar eller till, avrundat, 600,000 kronor. Jag vill hemställa,

att med frångående av förslaget i denna del i statsverkspropositionen

för ifrågavarande ändamål begäres ett anslag av allenast 600,000 kronor.

Det kan anmärkas, att ej helier kostnaderna för de nyorganiserade delarna

av arbetsmarknadskommissionen äro helt och hållet nya utan till betydande

del innebära överföringar från andra anslag, på vilka uppstå motsvarande

besparingar.

Sålunda överflyttas flera tjänstemän tillfälligt från socialstyrelsen till

arbetsmarknadskommissionen, varvid styrelsens anslag avlastas i motsvarande

mån. Emellertid anser jag icke, att de för styrelsen i statsverkspropositionen

äskade anslagen böra minskas av denna anledning. De belopp, varom här kan

bli fråga, äro -— relativt sett — icke av den storleksordning, att jag anser det

nödvändigt att inför riksdagen föreslå minskning av de äskade anslagen, men

jag förutsätter att Kungl. Makt, så länge den provisoriska anordningen består,

därav disponerar endast en del, nämligen med avdrag för vad som kan anses

belöpa på de överflyttade tjänstemännen.

Utom vad förut angivits synes ännu en grupp tjänstemän lämpligen kunna

tillfälligt överföras till arbetsmarknadskommissionen, nämligen personalen på

försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå. I fråga örn anslag till denna

torde förfaras på analogt sätt.

Vad angår kostnaderna för organisationen under innevarande budgetår,

må till en början anmärkas, att från förslagsanslaget till arbetslöshetskommissionen

redan disponerats medel till belopp, som erfordras för nämnda kommission

till budgetårets slut. Efter sammanslagningen böra dessa medel

disponeras av den nybildade kommissionen. Vidare vill jag framhålla, att

den hittillsvarande arbetsmarknadskommissionen inför de alltmera maktpåliggande

uppgifterna efterhand erhållit betydande personalförstärkning, vilken

kostnad helt bestrides från femte huvudtitelns reservationsanslag för kommittéer

och utredningar genom sakkunniga. Denna anordning måste bibehållas,

tills det här framlagda förslaget hinner genomföras. Härigenom blir nämnda

anslag för detta budgetår utsatt för en onormal belastning, varför jag vill

föreslå, att å tilläggsstat för löpande budgetåret begäres ett anslag till kommissionen,

så beräknat, att från detsamma må till kommittéanslaget kunna

överföras ett belopp, motsvarande vad därifrån utgått till den hittillsvarande

arbetsmarknadskommissionen sedan den 1 januari 1940. Därest omorganisationen

beräknas genomförd den 1 maj 1940, kunna kommissionens kostnader

under tiden den 1 januari—den 30 april 1940 uppskattas till 40,000 kronor och

de totala kostnaderna för den nya organisationen för tiden den 1 maj—den 30

juni 1940 — utöver förutnämnda, till arbetslöshetskommissionens förfogande

stående medel — till 640,000 kronor. På grund härav hemställer jag, att

anslagsäskandet för innevarande budgetår bestämmes till 680,000 kronor. Jag

vill anmärka, att jämväl detta anslag till betydande del icke innebär en ny

utgift, endast en överföring från andra anslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

15

De av departementschefen beräknade kostnaderna för arbetsmarknadskommissionen,

inberäknat dess länvis förgrenade verksamhet, äro betydande.

Till största delen utgöra de emellertid överflyttning av utgifter från andra

statsanslag samt från landsting och primärkommuner på sätt av propositionen

närmare framgår. Vid sådant förhållande har utskottet icke funnit anledning

till erinran emot de äskade anslagsbeloppen. Till frågan örn nedsättning av

socialstyrelsens avlöningsanslag återkommer utskottet i annat sammanhang.

I likhet med departementschefen finner utskottet välbetänkt, att den särskilda

revision av arbetslöshetskommissionens förvaltning, som alltsedan 1922

utövats genom två av Kungl. Maj:t utsedda överrevisorer, kommer att omfatta

arbetsmarknadskommissionens och länsarbetsnämndernas verksamhet i dess

helhet, samtidigt som den lokala revisionen av arbetslöshetskommittéernas

verksamhet bibehålies. I anslutning härtill vill utskottet framhålla önskvärdheten

av att en liknande lokal revision, som nu tillämpas beträffande sistnämnda

kommittéers verksamhet, anordnas jämväl beträffande de under

arbetsmarknadskommissionen stående familjebidragsnämndernas verksamhet.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda sammanhang anfört

hemställer utskottet,

att riksdagen må under femte huvudtiteln anvisa

a) till Statens arbetsmarknadskommission m. m. å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1939/40 ett förslagsanslag av

680,000 kronor;

b) till ''Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar

för budgetåret 1940/41 ett förslagsanslag av 2,800,000 kronor;

c) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader

för budgetåret 1940/41 ett förslagsanslag av 1,350,000 kronor;

d) till Bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen för budgetåret

1940/41 ett förslagsanslag av 600,000 kronor.

Stockholm den 3 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson, Nilsson

i Landeryd, Pauli, Lindström, von Heland, Sundberg, Backlund, Bäckström,

Andersson i Arboga, Bergman och Gränebo; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde,

Eriksson i Stockholm, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Andersson i

Södergård, Åqvist, Staxäng, Bergström och Hansson i Rubbestad.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetsmarknadskommission m. m. s. 22 i texten