Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karolinska medikokirurgiska institutet jämte i ämnet väckta motioner.
1940-05-21 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:162, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karolinska medikokirurgiska institutet jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
1
Nr 162.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
samt till avlöningar vid karolinska medikokirurgiska
institutet jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
74 och 80 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen,
att i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd,
beräkna för budgetåret 1940/41
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 708,000 kronor;
dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag
av 3,670,000 kronor;
dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag
av 2,150,000 kronor;
dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1,600,000 kronor;
dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett
förslagsanslag av 1,350,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 1 mars 1940 dagtecknad proposition
nr 149, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
1. godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för
karolinska sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41;
2. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för karolinska
sjukhuset, att tillämpas under budgetåret 1940/41;
3. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 3,497,000 kronor;
Bihang till riksdagens ''protokoll 19//0. 6 sami. Nr 162.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 2,300,000 kronor;
5. ur personalförteckningen för serafimerlasarettet utesluta 1 sjukgymnast
men i nämnda förteckning uppföra dels under rubriken Ekonomipersonal
1 tvättföreståndarinna i lönegraden A 5, dels ock under rubriken
Administrations- och kontorspersonal 1 kanslibiträde i lönegraden A 7;
6. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41;
7. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 1,660,000 kronor;
8. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 1,550,000 kronor;
9. i personalförteckningen för karolinska mediko-kirurgiska institutet
minska antalet tekniska biträden i lönegraden A 4 från två till ett;
10. bemyndiga Kungl. Maj:t att i avlöningsstaten för karolinska medikokirurgiska
institutet — utöver under punkten 65 i 1940 års åttonde huvudtitel
avsedda ändringar — vidtaga de ändringar, som föranledas av vad
av departementschefen i omförmälda statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden
för den 1 mars 1940 anförts;
11. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 715,900 kronor;
12. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning
av hygieniska institutionen för budgetåret 1940/41 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 45,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr E. Birke m. fl. väckt motion
(II: 110), vari hemställts, att riksdagen måtte under åttonde huvudtiteln
anvisa såsom bidrag till anordnande av en särskild neurokirurgisk klinik
ett reservationsanslag av alternativt 365,000 kronor eller 515,000 kronor,
dels ock en inom andra kammaren av herrar C. Lindberg och S. Cruse
väckt motion (II: 224), vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 149 måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om utredning angående sättet för reglering av anställningen för viss i
motionen avsedd personal, vilken icke kunde beredas fortsatt anställning
i statens tjänst, dels ock besluta att den lägre personalen vid karolinska
sjukhusets filialsjukhus (garnisonssjukhuset) skulle beredas samma arbetsvillkor
som motsvarande personal vid karolinska sjukhuset.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas, i den mån redogörelse för desamma icke lämnas i det följande,
till motionerna.
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
3
Vissa organisationsfrågor m. m.
1. Uppskov i vissa delar med karolinska sjukhusets igångsättande.
Enligt vad i propositionen nr 206 till 1939 års lagtima riksdag angavs,
beräknades karolinska sjukhuset i den del, som omfattade första utbyggnadsetappen,
komma i full drift under budgetåret 1939/40. Av sjukhusets
kliniker har Konung Gustaf V:s jubileumsklinik redan varit i bruk under
några år. Beträffande övrika kliniker, polikliniker och avdelningar vid sjukhuset
har Kungl. Majit den 22 juni 1939 meddelat föreskrift rörande
de tidpunkter under innevarande budgetår, då verksamheten vid desamma
tidigast skulle påbörjas. Därvid har föreskrivits, att ögonkliniken med poliklinik,
som skulle överflyttas från serafimerlasarettet, skulle öppnas tidigast
den 1 januari 1940 samt att verksamheten vid psykiatriska kliniken
och polikliniken, vilka skulle överflyttas den förra från psykiatriska sjukhuset
och den senare från serafimerlasarettet, skulle taga sin början tidigast
den 1 februari 1940.
Med utgångspunkt från nämnda organisationsplan har direktionen hemställt,
att de utrymmen å serafimerlasarettet, som skulle frigöras genom
överflyttning av en utav de medicinska klinikerna och ögonkliniken till
karolinska sjukhuset, måtte få disponeras för utökning av antalet vårdplatser
å den kvarvarande medicinska kliniken, den kirurgiska kliniken,
den neurologiska kliniken och den neurokirurgiska kliniken. Utökningen
motiveras i fråga om den neurokirurgiska kliniken ur sjukvårdssynpunkt
och i fråga om de övriga klinikerna ur undervisningssynpunkt. Den föreslagna
anordningen skulle kräva vissa ändrings- och påbyggnadsarbeten
vid lasarettet samt anskaffande av ytterligare utrustning, vartill enligt direktionens
i skrivelse den 14 oktober 1939 framlagda beräkningar skulle
erfordras statsanslag av omkring 515,000 kronor. I ärendet hörda myndigheter
hava i huvudsak tillstyrkt framställningen.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har direktionen för karolinska
sjukhuset utgått från att sjukhuset under nämnda budgetår skulle vara
i full verksamhet samt att utvidgningen av medicinska och neurologiska
klinikerna vid serafimerlasarettet skulle komma till stånd under budgetåret
1939/40 ävensom att ögonklinikbyggnaden vid serafimerlasarettet
skulle kunna disponeras för de utökade kirurgiska och neurokirurgiska klinikerna
från början av år 1941.
I utlåtande över direktionens anslagsäskanden för budgetåret 1940/41
har emellertid statskontoret i besparingssyfte ifrågasatt, örn icke med överflyttningen
av ögonkliniken och psykiatriska kliniken till karolinska sjukhuset
kunde tills vidare anstå.
I utlåtande rörande de ifrågasatta besparingsåtgärderna har direktionen
anfört bland annat:
4
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
En minskning av kostnaderna för sjukhusens drift kunde i första hand
åstadkommas genom inskränkning av antalet under nästa budgetår använda
vårdplatser vid sjukhusen. Därigenom ökades visserligen kostnaderna
per underhållsdag därstädes, då vissa delar av driftkostnaderna —
såsom avlöningskostnader för kontors- och ekonomipersonal samt omkostnader
för värme, lyse, vatten, skrivmaterialier, telefon och telegramavgifter
nr. fl. ändamål — icke kunde nedgå i proportion till minskningen av
antalet vårdplatser. Driftkostnaderna per underhållsdag, som nu uppginge
till mycket höga belopp, även örn sjukhusen vore i full drift, komme således
vid en reduktion av platsantalet att ytterligare stegras. Men då statens
nettokostnad per underhållsdag vore betydande, borde dock en minskning
av antalet ibruktagna vårdplatser i viss utsträckning medföra minskade
nettoutgifter för staten.
Karolinska sjukhusets ögonklinik, vilken omfattade 82 platser,
torde lia beräknats för tillgodoseende av ett stegrat vårdbehov i jämförelse
med vad för närvarande vore fallet. Den nuvarande ögonkliniken på serafimerlasarettet,
som omfattade 62 vårdplatser, syntes, såvitt nu kunde bedömas,
vara tillräcklig för det nuvarande behovet, i det medeltalet belagda
vårdplatser på denna klinik uppginge till cirka 40. Det syntes sålunda
icke förefinnas någon större olägenhet av ett uppskov med ögonklinikens
överflyttning från lasarettet. Med hänsyn till det omfattande
samarbete, som nu påginge mellan ögonkliniken å ena samt lasarettets
neurologiska och neurokirurgiska avdelningar å andra sidan, kunde ögonklinikens
kvarstannande på lasarettet innebära en viss fördel för dessa
avdelningar. Å andra sidan finge det anses vara beklagligt, om de tidsenliga
lokaler, som iordningställts för ögonkliniken på karolinska sjukhuset,
och de moderna apparater, som anskaffats för densamma, skulle
under tiden stå outnyttjade. Till karolinska sjukhuset skulle under alla
förhållanden förläggas en ögonklinik för garnisonen, som skulle förestås
av en militärläkare med biträde av militär sjukvårdspersonal. Denna avdelning
torde — även örn ögonklinikens förflyttning bleve uppskjuten —
kunna utöva sin verksamhet i därför avsedd lokal inom karolinska sjukhuset.
Den läkare, som förestode avdelningen, torde även kunna mot särskild
ersättning utöva den konsultation i fråga om ögonsjukdomar, som
erfordrades beträffande de på sjukhuset intagna patienterna. I den mån
mera ingående behandling erfordrades beträffande de patienter, som hänvände
sig till denna poliklinik, torde dessa kunna hänvisas till serafimerlasarettets
ögonklinik.
Vare sig ögonkliniken vore förlagd till karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet,
måste dess drift medföra kostnader, som per vårdplats
bleve ungefär likvärdiga. Såsom förut angivits, syntes antalet vårdplatser
på serafimerlasarettets ögonklinik bättre motsvara det nuvarande behovet.
I huvudsak samma resultat kunde emellertid vinnas, örn endast två
allmänna avdelningar och en enskild avdelning av karolinska sjukhusets
ögonklinik toges i bruk och alltså antalet vårdplatser på denna klinik
minskades till 59. Den huvudsakliga ekonomiska vinsten av ett uppskov
med ögonklinikens överflyttning syntes alltså vara, att karolinska sjukhusets
behov av inre ögonpoliklinik för sjukhusets patienter torde vara
mindre än serafimerlasarettets motsvarande behov och i följd därav kräva
mindre kostnad än vad som erfordrades för lasarettets del vid klinikens
överflyttning till karolinska sjukhuset.
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
5
Ett uppskov med ögonklinikens överflyttning skulle enligt verkställda
beräkningar föranleda en minskning av karolinska sjukhusets nettokostnader
med cirka 56,000 kronor.
Direktionen hade tidigare utgått ifrån att psykiatriska sjukhuset i
Stockholm skulle komma att nedläggas under innevarande kalenderår och
att det vid denna tidpunkt bleve behövligt att taga den psykiatriska
kliniken i bruk. I följd därav hade direktionen tillsatt större delen
av de för kliniken avsedda skötar- och skötersketjänsterna dock utan att
fastställa tidpunkten för tillträdet till desamma. I händelse psykiatriska
sjukhusets drift skulle komma att fortgå under nästa budgetår, förelåge
icke något hinder för att den psykiatriska klinik, som nu vore förlagd där,
fortfarande dreves på nämnda sjukhus. Ett uppskov under nästa budgetår
av psykiatriska klinikens ibruktagande skulle enligt verkställda beräkningar
föranleda en minskning av karolinska sjukhusets nettokostnader
med omkring 318,000 kronor.
Med hänsyn till de uttalanden örn angelägenheten av Konradsbergsområdets
snara exploaterande, som gjorts vid 1939 års urtima riksdag, syntes
det ännu vara ovisst, huru länge ibruktagandet av karolinska sjukhusets
psykiatriska klinik kunde uppskjutas. Direktionen hade ej ansett sig kunna
räkna med längre uppskov härmed än till den 1 januari 1941, i följd varav
karolinska sjukhusets anslag skulle för budgetåret 1940/41 nedsättas, avlöningsanslaget
med 124,000 kronor, omkostnadsanslaget med 95,000 kronor
och inkomstanslaget med 60,000 kronor.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet har beträffande ögonkliniken
uttalat, att under nuvarande tidsläge de hittillsvarande möjligheterna
för undervisningens bedrivande vore att anse som någorlunda tillfredsställande.
Vidkommande den psykiatriska kliniken har lärarkollegiet
på anförda skäl hemställt, att densamma skulle tagas i bruk
snarast möjligt.
Departementscliejen har anfört huvudsakligen följande:
Enligt fastställd plan för karolinska sjukhusets upprättande skulle, såsom
redan nämnts, de för sjukhuset nu disponibla lokalerna i sin helhet tagas
i anspråk under innevarande budgetår. De förändrade statsfinansiella förhållandena
ha emellertid föranlett en omprövning av frågan om möjligheterna
att begränsa den kostnadsökning, som sjukhusets fulla drift skulle
medföra. Av de olika utvägar, som i detta syfte prövats, har uppskov med
överflyttningen av ögonkliniken och psykiatriska kliniken ansetts vara de
lämpligaste. Enligt verkställda beräkningar skulle ett uppskov med ögonklinikens
överflyttning medföra en minskning av karolinska sjukhusets
nettokostnader med omkring 56,000 kronor för helt år räknat och ett motsvarande
uppskov med psykiatriska kliniken medföra en minskning av
nämnda kostnader med omkring 318,000 kronor för helt år räknat. Gällande
avtal med Stockholms stad och Stockholms län ansåges icke lägga
hinder i vägen för åtgärder av denna art.
För egen del ville departementschefen framhålla, att ett dröjsmål med
genomförandet i vissa delar av den för karolinska sjukhuset uppgjorda organisationsplanen
ur flera synpunkter kunde ingiva betänkligheter. Därest
det åt sjukhusdirektionen givna uppdraget att undersöka möjligheterna
att nedbringa kostnaderna för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
6
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
resulterat i några mer avsevärda utgiftsreduktioner i övrigt, skulle departementschefen
för sin del icke ha tvekat att tillstyrka ett fullföljande av
organisationsplanen. Då emellertid möjligheterna att ernå sådana utgiftsreduktioner
befunnits vara ganska begränsade, hade departementschefen
ansett sig böra förorda en framflyttning av de tidpunkter, då karolinska
sjukhusets nämnda båda kliniker med därtill hörande polikliniker skulle
tagas i bruk.
Med hänsyn till vad av direktionen och av karolinska institutets lärarkollegium
yttrats ansåge departementschefen sig böra föreslå ett uppskov
med ögonklinikens överflyttning under nästa budgetår. Departementschefen
förutsatte, att de lokaler, som vid karolinska sjukhuset inretts för ögonkliniken,
icke skulle kunna annat än efter Kungl. Maj:ts medgivande tagas
i anspråk för annat ändamål. Vid beslut i enlighet med vad sålunda föreslagits
förfölle för tillfället frågan om utökande av lokalerna för neurokirurgiska
kliniken och kirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet. Däremot
lades härigenom icke hinder i vägen för den av direktionen ifrågasatta utvidgningen
av medicinska och neurologiska klinikerna vid nämnda lasarett.
Vad anginge psykiatriska kliniken, funne departementschefen övervägande
skäl tala för att denna klinik igångsattes under nästa budgetår. Dock
torde, i anslutning till vad av sjukhusdirektionen yttrats, kliniken böra
öppnas tidigast omkring den 1 januari 1941. Departementschefen ville fästa
uppmärksamheten på att härigenom ernåddes möjligheter att redan under
nästa budgetår lösgöra psykiatriska sjukhusets område för andra ändamål,
i vilket hänseende önskemål framställts icke blott av 1939 års urtima riksdag
utan även av 1939 års riksdagsrevisorer och djurgårdskommissionen.
Enligt vad från sjukhusdirektionen upplysts, vore för ögonkliniken och
psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset med därtill hörande polikliniker
avsedda
dels följande ordinarie befattningshavare, nämligen
för ögonkliniken
12 sjuksköterskor, 1 kanslibiträde,
för psykiatriska kliniken
15 sjuksköterskor, 1 kanslibiträde,
6 sjukvårdare, 1 kontorsbiträde,
1 arbetsföreståndarinna,
dels följande befattningshavare med arvoden, nämligen
för ögonkliniken
1 överläkare, 1 biträdande läkare,
för psykiatriska kliniken
1 biträdande läkare,
dels ock följande andra icke-ordinarie befattningshavare, nämligen
för ögonkliniken
9 assistentsköterskor, 3 andre underläkare,
1 kanslibiträde, 8 provsköterskor,
17 städerskor, 13 sköterskeelever,
1 förste underläkare,
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
7
för psykiatriska kliniken
1 förestånderska av andra klass, 1 förste underläkare,
3 sjukvårdare, 2 andre underläkare,
11 assistentsköterskor, 10 provsköterskor,
1 kameralbiträde, 11 sköterskeelever.
13 städerskor,
Ett uppskov med inrättande av nämnda kliniker syntes icke böra föranleda
ändring i gällande personalförteckning. Däremot borde bestämmelser
meddelas, att nämnda tjänster vid ögonkliniken tills vidare icke finge Ullsättas
och att tjänsterna vid psykiatriska kliniken finge tillträdas först från
och med tidpunkt, som Kungl. Maj:t efter förslag av direktionen med beaktande
av vad ovan anförts bestämde. Vidare borde vederbörande poster
i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset nedräknas med de lönebelopp,
som belöpte på förutnämnda befattningshavare, vad psykiatriska kliniken
beträffade för halvt år räknat.
Till stöd för det i motionen 11:110 gjorda yrkandet har anförts huvudsakligen
följande:
Till anordnande av en neurokirurgisk klinik vid serafimerlasarettet hava
medel ställts till förfogande av såväl Stockholms stad som Stockholms läns
landsting, vilka jämte staten vore intressenter i serafimerlasarettet och ansvariga
för kostnaderna för vården vid detta sjukhus. Sålunda hade från
Stockholms stads sida beräknats för ändamålet ett belopp av 100,000 kronor,
varjämte Stockholms läns landsting i sin stat för innevarande år upptagit
ungefär 55,000 kronor. Härigenom skulle — därest staten ställde därutöver
ytterligare erforderligt belopp till förfogande — vården å den kirurgiska
kliniken vid serafimerlasarettet, där även efter öppnandet av karolinska
sjukhuset hälften av de medicine studerandena vid karolinska institutet
skulle erhålla sin kirurgiska utbildning, kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt ordnas. I samband med ifrågavarande ombyggnad kunde
vidare vissa bostadsrum vinnas för sjuksköterskor, vilkas antal på grund
av de ändrade arbetsförhållandena måst utökas. Även kunde härigenom ett
antal rum iordningställas vid lasarettet för elever från statens sjukskö ter skeskola,
vilka vid serafimerlasarettet till stor del erhölle sin praktiska utbildning.
Statens bidrag komme att utgöra enligt ett av arkitekten G. BirchLindgren
uppgjort ombyggnadsförslag och enligt senast verkställd kostnadsberäkning
365,000 kronor. I dessa belopp inginge jämväl ytterligare
erforderlig utrustning för de nya lokalerna.
För den händelse jämväl bostadsrum i särskild våning samtidigt med
nämnda ombyggnad anordnades — något som skulle kunna jämförelsevis
billigt i detta''sammanhang verkställas — skulle statens bidrag behöva ökas
med 150,000 kronor. Sistnämnda belopp förräntades emellertid genom inflytande
hyror för bostäderna.
Medicinalstyrelsen hade i utlåtande den 20 mars 1039 meddelat, att den
anser sig utan tvekan kunna förorda det framlagda förslaget till ombyggnad
av neurokirurgiska kliniken. Statskontoret hade för sin del i utlåtande
den 15 mars 1030 framhållit, att ämbetsverket i likhet med sjukhusdirektionen
i nuvarande läge ansett en ombyggnad vara att förorda framför en
förflyttning av kliniken till karolinska sjukhuset.
Utskottet.
8 Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Då starka skäl talade för att ifrågavarande byggnadsföretag nu komme
till stånd och då därigenom en förkortning av väntetiden för vissa medicinska
studerande skulle möjliggöras samt även ur synpunkten av att bereda
arbete för byggnadsarbetare syntes frågan örn utbyggande av den
neurokirurgiska kliniken enligt något av de föreliggande två alternativen
böra underställas riksdagens prövning.
Utskottet vill i anslutning till vad departementschefen anfört framhålla,
att ett överflyttande av ögonkliniken från serafimerlasarettet till karolinska
sjukhuset redan vid en något tidigare tidpunkt än som av departementschefen
ifrågasatts icke torde medföra ökade kostnader för vårdplats.
Om emellertid samtidigt den avsedda ökningen av antalet vårdplatser vid
karolinska sjukhusets ögonklinik genomföres måste detta naturligen hava
till följd en minskning i besparingsmöjligheterna. På grund härav synes
det utskottet möjligt att, då utrustning redan anskaffats och lokaler iordningställts
för ögonsjukvården vid karolinska sjukhuset, låta öppna ögonkliniken
därstädes vid en tidigare tidpunkt än den av departementschefen
angivna, men i så fall med ungefär samma platsantal, som den nuvarande
ögonkliniken vid serafimerlasarettet förfogar över. Härigenom skulle i fråga
om personalstaten någon nämnvärd rubbning icke behöva ske och för
ögonsjukvården skulle kunna tidigare tagas i anspråk de tidsenliga lokaler
och den moderna utrustning, som anskaffats med bidrag från Stockholms
stad och Stockholms läns landsting. Vidare skulle den nuvarande ögonklinikens
lokaler vid serafimerlasarettet bliva frilagda för iordningställande
i desamma av vårdplatser i anslutning till planen för serafimerlasarettets
fortsatta drift. Den i motionen II: Ilo väckta frågan om att staten nu
skulle lämna sin andel i kostnaderna för neurokirurgiska klinikens ordnande
i dessa lokaler torde vid sådant förhållande kunna realiseras relativt
snart och vid en tidpunkt, då behov av arbetstillfällen kan visa sig
vara för handen. I så fall lärer Kungl. Majit kunna av för arbetslöshetens
bekämpande avsedda medel ställa nämnda andel till förfogande, varigenom
stadens och landstingets bidrag till ifrågavarande klinik skulle kunna samtidigt
utnyttjas. Ur såväl krigssjukvårdens som undervisningens synpunkt
synes det vara av intresse att frågan örn den neurokirurgiska kliniken
snabbt vinner sin lösning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i
detta avseende samt beträffande detaljerna i ombyggnadens verkställande
meddela närmare beslut. Med vad sålunda anförts torde motionen lii 110
få anses besvarad.
2. Garnisonssjukvården i Stockholm.
Enligt det för 1930 års riksdag framlagda förslaget rörande karolinska
sjukhusets organisation (proposition nr 232) skulle garnisonssjukhuset i
Stockholm sammanslås med förstnämnda sjukhus. Garnisonssjukhuset
skulle nedläggas och för garnisonens sjuka inrättas särskilda avdelningar
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
9
vid karolinska sjukhuset för medicinska och kirurgiska sjukdomsfall. Andra
än medicinska och kirurgiska fall skulle alltefter deras beskaffenhet vårdas
på de kliniska specialavdelningarna vid karolinska sjukhuset. Karolinska
sjukhusets polikliniker skulle till vård mottaga sådan försvarsväsendet
tillhörande personal, som vore berättigad till fri poliklinikvård. Garnisonssjukhusets
tandpoliklinik skulle anslutas till karolinska sjukhuset. Sedan
hud- och könsklinik uppförts vid sistnämnda sjukhus (detta avsågs
skola ske vid en andra byggnadsetapp), skulle vården av garnisonens
könssjuka förläggas dit. Under mellantiden kunde vård för dessa sjuka anordnas
å Göta livgardes sjukhus. Sistnämnda fråga borde dock göras till
föremål för ytterligare utredning.
För garnisonsavdelningen å karolinska sjukhuset skulle disponeras 100
av de allmänna platserna (50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken)
samt 8 av de enskilda platserna, alltså sammanlagt 108 platser.
Riksdagen (skrivelse nr 386) beslöt, att garnisonssjukhuset skulle sammanslås
med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med
nyss angivna allmänna grunder.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939 skulle verksamheten vid
karolinska sjukhusets garnisonsav delningar påbörjas tidigast den 1 oktober
1939.
T. f. chefläkaren för garnisonssjukhuset har framlagt förslag om vissa
jämkningar av provisorisk karaktär i den sålunda uppgjorda planen för garnisonssjukhusets
överförande till karolinska sjukhuset. Förslaget innebär i
huvudsak, att den medicinska avdelningen vid garnisonssjukhuset skulle
tills vidare kvarstanna vid sistnämnda sjukhus samt utökas med alla eller
en del av den kirurgiska avdelningens vårdplatser samt att den sistnämnda
avdelningen skulle överflyttas till karolinska sjukhuset och taga i anspråk
alla de 108 platser, som avsetts för båda garnisonsavdelningarna därstädes.
Till stöd för förslaget har anförts bland annat:
Vid planläggandet av karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar hade
man haft 1925 års härordning till utgångspunkt för beräknandet av platsbehovet.
Sedan genom riksdagsbeslut år 1936 (1936 års härordning) och
ytterligare år 1939 de till Stockholm förlagda militärstyrkorna väsentligen
utökats, hade emellertid behovet av vårdplatser för försvarsväsendets personal
i Stockholm helt naturligt också stigit. De tillgängliga platserna på
karolinska sjukhuset hade därigenom blivit otillräckliga.
Då sedermera förstärkt försvarsberedskap hösten 1939 anbefallts, hade
de truppkontingenter, som skulle erhålla sjukhusvård på garnisonssjukhus
i Stockholm, ytterligare ökat i antal och storlek, varigenom det blivit än
tydligare, att garnisonens behov av sjukhusvårdplatser icke tillnärmelsevis
kunde täckas med de på karolinska sjukhuset till buds stående vårdplatserna.
Det funnes för närvarande ingen möjlighet att överskåda, hur länge detta
tillstånd med ökade inkallelser skulle kunna fortfara, men all sannolikhet
talade för att det komme att räcka betydligt utöver den tidpunkt —
10
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
januari 1940 — då det nuvarande garnisonssjukhuset avsåges överflytta till
karolinska sjukhuset.
Härav följde sålunda, att, om icke särskilda åtgärder vidtoges, så skulle
garnisonen efter denna överflyttning sakna sjukvårdsmöjlighet för ett betydande
antal sjuklingar.
Under nuvarande militära beredskap borde man göra sig beredd på att
kunna taga emot 100 patienter på kirurgisk avdelning och 125 å 150 på
medicinsk.
Garnisonssjukhuset syntes fördenskull icke böra nedläggas utan fortsätta
sin verksamhet. Da emellertid detta i sitt nuvarande omfång vore
otillräckligt vid den ökade storlek på Stockholms garnison, som i nuvarande
oroande politiska läge alltjämt torde tills vidare bliva bestående,
syntes klokheten kräva, att garnisonsavdelningen på karolinska sjukhuset
toges i besittning för garnisonens räkning så fort ske kunde, och att
alltså garnisonssjukvården komme att äga rum såväl på karolinska som
på det nuvarande garnisonssjukhuset.
. Statens sjuksköterskeskola, som planerats att förläggas till garnisonssjukhuset,
hade redan börjat, och undervisningen påginge i lokaler, som
ställts till förfogande. Skolans elever skulle egentligen ha sin bostad inom
sjukhuset, men sådan bostad hade tills vidare icke kunnat beredas
dem. Möjlighet funnes emellertid efter sjukhusets omorganisation enligt
här framförda förslag att bereda plats för ett avsevärt antal, varjämte
eleverna kunde bo i förhyrda bostadslägenheter i privathus i sjukhusets närhet.
Dylika bostäder vore för närvarande förhyrda till den 1 oktober 1940.
Organisationen av garnisonssjukvården skulle alltså få tänkas sålunda.
Endera av garnisonssjukhusets medicinska eller kirurgiska avdelningar
inflyttade i karolinska sjukhusets garnisonsavdelning, då denna kunde taga
emot. Företräde vid flyttningen borde givas åt den kirurgiska avdelningen,
som måste anses mest i behov av karolinska sjukhusets modernare utrustning
och samarbete med dess specialavdelningar, och även av den anledningen,
att de 108 platserna ganska säkert icke komme att räcka till för
vården av de medicinska sjukdomsfallen.
Av garnisonssjukhusets genom den kirurgiska avdelningens flyttning frigjorda
utrymmen erhölle statens sjuksköterskeskola lokaler i den utsträckning,
som kunde vara behövligt, i den mån som sjukvården icke bleve
lidande därav. Återstoden toges i bruk för medicinsk avdelning utom den
nuvarande venerologiska avdelningen, som kvarstannade och i mån av behov
även erhölle ökat utrymme, i så fall alltså del av den medicinska. Härigenom
vunnes den utomordentliga fördelen, att hud- och könssjukdomarnas
vårdnadsfråga finge en god lösning och den planerade förläggningen till
f. d. Göta livgardes etablissement kunde undvikas.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har biträtt chefsläkarens förslag.
Arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt fortifikations-
och sjukvårdsstyrelser hava yttrat, att till staten för karolinska sjukhuset
borde överföras den för avdelningen för hud- och könssjukdomar vid
förutvarande Göta livgardes etablissement beräknade personalen, nämligen
1 överläkare, 1 sjuksköterska, 1 assistentsköterska och 1 kvinnligt sjukhusbiträde.
För befattningen såsom assistentsköterska borde avses en vid garnisonssjukhuset
i Stockholm nu anställd undersköterska. Vad beträffade
vid garnisonssjukhuset nu tjänstgörande personal, borde åt denna, på det
sätt och i den omfattning, som tidigare avsetts, beredas anställningar vid
11
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
karolinska sjukhuset. För uppehållande av verksamheten vid de av t. f.
chefläkaren föreslagna avdelningarna i garnisonssjukhusets etablissement
borde direktionen för karolinska sjukhuset i mån av behov anställa särskild
personal i enlighet med ett av t. f. chefläkaren framlagt förslag.
Direktionen för karolinska sjukhuset har anfört huvudsakligen följande:
Såvitt direktionen kunnat finna, vore det av sjukvårdsstyrelsen tillstyrkta
förslaget den lämpligaste lösningen av frågan. Men hänsyn till att densamma
icke påkallade några omedelbara anläggnings- eller omändringskostnader
finge den även ur ekonomisk synpunkt anses vara fördelaktig.
Genom den ifrågasatta anordningen skulle antalet sjukhusplatser för Stockholmsgarnisonens
räkning utökas till det dubbla i förhållande till vad densamma
skulle disponera enligt den för karolinska sjukhuset fastställda planen,
vilket torde i tillbörlig grad säkerställa garnisonens behov av sjukhusvård.
Denna utökning av antalet vårdplatser för garnisonen måste givetvis
medföra ökade driftkostnader. Enbart driftkostnaderna för den kirurgiska
avdelningens fördubblade platsantal på karolinska sjukhuset kunde beräknas
bliva i stort sett lika höga som de i innevarande års stat beräknade
kostnaderna för båda avdelningarna därstädes. Härtill bomme kostnaderna
för den kvarvarande, utvidgade medicinska garnisonsavdelningen på garnisonssjukhuset.
Då direktionen funne förslaget örn fortsatt drift vid garnisonssjukhuset
av därvarande medicinska och venerologiska avdelningar innebära en praktisk
lösning av nu föreliggande frågor, ansåge sig direktionen alltså icke
böra motsätta sig förslaget, att driften av dessa avdelningar överflyttades
till direktionen. I händelse att en sådan överflyttning ansåges böra äga rum
och att därvid kostnaderna för garnisonssjukhusets drift ansåges böra i
huvudsak gäldas av medel på karolinska sjukhusets stat, finge direktionen
framlägga följande förslag i avseende å de anslag, som i så fall borde anvisas.
Enligt direktionens mening borde samtliga läkare vid garnisonssjukhuset
innehava anställning som beställningshavare å arméns stat, varför några
läkarbefattningar vid garnisonssjukhuset icke ansetts böra upptagas å karolinska
sjukhusets stat.
Däremot borde där upptagas erforderliga befattningar för kontors-, sjukvårds-
och ekonomipersonal.
Huruvida garnisonssjukhusets mat- och tvättförsörjning kunde tillgodoses
av köks- och tvättinrättningarna vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet
eller huruvida verksamheten vid garnisonssjukhusets motsvarande
inrättningar borde fortgå, syntes icke kunna avgöras förrän närmare
utredning härom verkställts. I avbidan härå borde vid beräkning av
anslag för garnisonssjukhuset upptagas erforderliga belopp för drift av dessa
inrättningar och för avlöningar åt där behövlig personal.
Överförandet av avlöningskostnaderna för garnisonssjukhusets nuvarande
personal till karolinska sjukhusets stat syntes icke böra föranleda
någon mera betydande rubbning av de löneförmåner, som nu tillkomme
vederbörande befattningshavare. Från nämnda stat skulle utgå grundavlöningar
till följande befattningshavare, vilka, i den mån deras avlöningar nu
utginge enligt fastställda löneplaner i vederbörande militära avlöningsreglementen,
borde uppbära lön i motsvarande lönegrader enligt det civila ickeordinarie
reglementet samt, i den mån deras avlöning utginge i annan form,
borde tills vidare bibehållas vid nu utgående avlöningar. De naturaförmå
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
ner, som nu tillkomme vissa befattningshavare vid garnisonssjukhuset, syntes
fortfarande tills vidare böra utgå enligt hittills tillämpade grunder.
Sjukhusets avlönings anslag skulle under angivna förutsättningar
beräknas på följande sätt:
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar:
Kontorspersonal.
1 intendent ............
kronor
3,720*
1 förrådsförvaltare.......
2,855*
1 skrivbiträde..........
Ex 2
»
2,382 kronor
Sjukvårdspersonal.
1 husmoder............
Eo 7
kronor
3,321
9 sjuksköterskor........
» 7
»
29,889
1 assistentsköterska.....
» 5
2,976
1 fotografbiträde .......
Ex 3
2,472
1 sjukgymnast..........
1,230*
7 sjuksköter skede ver å 720 kronor
»
5,040 »
Ekonomipersonal.
1 maskinist............
Eo 10
kronor
3,837
1 köksförestånderska . . .
» 8
3,495
1 ambulansförare.......
» 6
3,147
2 eldare..............
» 6
»
6,294
2 kokerskor ä 2,634 kronor
» 2
>
5,268
1 tvättförestånderska ....
» 4
»
2,802
10 sjukvårdsbiträden å 1,569 kronor
»
15,690*
1 baderska............
1,569*
2 städerskor å 1,773 kronor
»
3,546*
1 sömmerska...........
»
1,749*
6 köksbiträden å 1,773 kronor .
10,638*
5 tvättbiträden å 1,569 »
>
7,845*
1 gårdsvaktmästare......
»
3,198*
1 köksvaktmästare.......
»
2,392*
1 portvakt ..........
»
1,650’ ,
8,957
44,928
73,120
Summa kronor 127,005
b. Avlöningsförhöjningar..................... » 6,000
4. Rörligt tillägg............................. » 7,000.
Omkostnaderna för garnisonssjukhuset, frånsett den venerologiska
avdelningen, hade beräknats till 114,000 kronor. I händelse även driftkostnaderna
för den venerologiska avdelningen skulle gäldas av karolinska
sjukhusets anslag, tillkomme omkostnader för denna avdelning, som syntes
kunna beräknas till 20,000 kronor jämte kostnader för mathållning under
beräknade 12,000 portionsdagar. Under förutsättning att portionspriset
uppginge till omkring 1 krona för dag, skulle omkostnaderna komma att
stiga till (114,000 -f- 20,000 -j- 12,000 =) omkring 146,000 kronor för år.
Statskontoret kunde icke tillstyrka förslaget att driftkostnaderna för de
vårdavdelningar, som skulle förläggas å garnisonssjukhuset, skulle belasta
1 Häri inräknades f. n. utgående dyrtidstillägg.
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
13
karolinska sjukhusets stat, utan ansåge, att dessa kostnader allt fortfarande
borde bestridas av medel, som anvisades under fjärde huvudtiteln. Enligt
statskontorets mening borde garnisonssjukhuset även i fortsättningen drivas
av sjukvårdsstyrelsen.
Riksräkenskapsverket har anfört att — i överensstämmelse med numera
tillämpade budgetprinciper — ett ställningstagande till den med den föreslagna
provisoriska anordningen av sjukvården för stockholmsgarnisonen
sammanhängande redovisnings- och bokföringsfrågan borde bliva helt afhängig
av den ställning i organisatoriskt hänseende, som de till garnisonssjukhuset
förlagda avdelningarna under provisorietiden skulle intaga. Därest
alltså garnisonssjukhuset ur praktiska synpunkter funnes böra bliva ett
filialsjukhus till karolinska sjukhuset och underställas direktionen för sistnämnda
sjukhus, borde driftkostnaderna bestridas från de under åttonde
huvudtiteln för karolinska sjukhuset anvisade anslagen. I de för karolinska
sjukhuset upprättade avlönings- och omkostnadsstaterna torde emellertid
särskild redovisning böra lämnas för å ena sidan garnisonsavdelningarna
och å andra sidan karolinska sjukhuset i övrigt.
Departementschefen har för egen del anfört huvudsakligen följande:
De under de senare åren beslutade försvarsorganisatoriska åtgärderna
hava åstadkommit ett ökat behov av vårdplatser inom garnisonssjukvården
i Stockholm, av allt att döma av stadigvarande karaktär. En ytterligare
ökning av vårdplatsbehovet hade inträtt genom den under rådande extraordinära
förhållanden anbefallda förstärkta försvarsberedskapen. Det synes
ådagalagt, att de å karolinska sjukhuset för garnisonssjukvården avsedda
vårdplatserna — 108 till antalet — icke vore tillräckliga under här förevarande
förhållanden.
Under sådana omständigheter måste åtgärder vidtagas för att öka antalet
vårdplatser inom garnisonssjukvården i Stockholm. Jämlikt riksdagens
förutberörda beslut skulle garnisonssjukhuset nedläggas samtidigt^med att
garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset toges i anspråk. De i
ärendet hörda myndigheterna vore ense örn att denna plan nu borde såtillvida
modifieras, att nämnda garnisonsavdelningar toges i anspråk enbart
för de kirurgiska garnisonsfallen, medan garnisonssjukhuset tills vidare bibehölles
och avsåges för de medicinska och venerologiska garnisonsfallen.
Av praktiska skäl skulle emellertid garnisonssjukhuset anknytas till karolinska
sjukhuset som ett slags filialsjukhus och följaktligen sta under inseende
av direktionen för karolinska sjukhuset.
Förslagets genomförande medförde en avsevärd ökning av statens utgifter
för garnisonssjukvården men icke några direkta fördelar för den till
karolinska sjukhuset förlagda medicinska undervisningen. Då någon annan
och bättre lösning av frågan icke synes stå till buds, hade departementschefen
efter samråd med chefen för försvarsdepartementet ansett sig böra
tillstyrka förslaget. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande behovet
av vårdplatser inom garnisonssjukvården under normala förhållanden borde
den ifrågasatta anordningen erhålla endast provisorisk karaktär. Skulle erfarenheterna
visa, att det antal vårdplatser, som kunde ställas till förfogande
på karolinska sjukhuset, under nyssnämnda förhållanden vöre tillräckligt,
borde den ursprungligen tänkta organisationsplanen fullföljas.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Bleve så icke fallet, torde åtgärder böra framdeles vidtagas i syfte att mera
permanent ordna en utvidgad sjukhusvård för garnisonen.
Alla de i ärendet hörda myndigheterna utom statskontoret förordade, att
kostnaderna för nämnda filialsjukhus skulle — med undantag för vissa avlöningskostnader,
som skulle bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln
—- bestridas från anslag under åttonde huvudtiteln. Med hänsyn till
den ståndpunkt, som i denna fråga intagits av 1939 års lagtima riksdag
(jfr propositionen nr 96 och riksdagens skrivelse nr 352), ansåge departementschefen
sig icke böra framställa erinran häremot och ej heller mot förslaget
örn bestridande på samma sätt jämväl av kostnaderna för venerologiska
avdelningen. Dock förutsatte departementschefen, att kostnaderna
för vid garnisonssjukhuset anställda läkare helt bestredes från anslag å
fjärde huvudtiteln. Departementschefen hade heller intet att erinra mot
att anslagsmedel för driften av garnisonssjukhusets köks- och tvättinrättningar
anvisades men förutsatte, att möjligheterna att för ändamålet anlita
motsvarande inrättningar vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet
närmare övervägdes. Lämpligen borde kostnaderna för garnisonssjukhuset
under åttonde huvudtiteln bestridas från de för karolinska sjukhuset uppförda
anslagen. I enlighet med riksräkenskapsverkets förslag torde dock i
sjukhusets avlönings- och omkostnadsstater särskild redovisning böra lämnas
för å ena sidan garnisonsavdelningarna (inklusive de på garnisonssjukhuset
kvarvarande) och å andra sidan karolinska sjukhuset i övrigt.
De av direktionen verkställda anslagsberäkningarna syntes kunna godtagas.
Vad beträffade de kostnader för garnisonssjukvården, som enligt det
föregående skulle bestridas från anslag å fjärde huvudtiteln, komme detta
spörsmål att i annat sammanhang upptagas av chefen för försvarsdepartementet.
I motionen II: 22J+ har anförts bland annat följande:
Såsom av proposition nr 149 framginge vore den för personalen vid garnisonssjukhuset
gällande löneställningen fortfarande synnerligen dålig. För
sköterske- och tvättbiträden vid karolinska sjukhuset föresloges sålunda en
begynnelselön av 2,118 kronor och en slutlön av 2,472 kronor, medan årslönen
för sjukvårds- och tvättbiträden vid filialsjukhuset skulle utgå med
1,569 kronor. Baderskor vid huvudsjukhuset föresloges erhålla 2,205 kronor
i begynnelselön och 2,562 kronor i slutlön, medan en ensam baderska vid
filialsjukhuset endast skulle erhålla 1,569 kronor. Köksbiträden och städerskor
vid huvudsjukhuset föresloges erhålla en begynnelselön av 2,118 kronor
och en slutlön av 2,472 kronor, medan samma personal vid filialsjukhuset
skulle erhålla endast 1,773 kronor. Även för en del ytterligare personal föresloges
väsentliga skillnader i lönehänseende. Det borde även uppmärksammas
att i de för garnisonssjukhusets personal angivna lönebeloppen hade
inräknats viss del av utgående dyrtidstillägg, medan för karolinska sjukhuset
hade bort setts från rörliga lönetillägg. En viss reducering av de enligt
ovanstående angivna löneskillnaderna uppstode dock om man toge hänsyn
till den olika värdering av naturaförmåner, som förekomme vid de båda
sjukhusen. Förmånen av bostad och kost värderades sålunda betydligt högre
vid karolinska sjukhuset än vad som vore förhållandet vid garnisonssjukhuset.
Den väsentligaste skillnaden i lönehänseende hade uppstått därigenom
att man vid beräkningen av lönerna för personalen vid karolinska sjukhuset
utgått från den löneställning, som genom den från den 1 juli 1939 genomförda
löneregleringen tillkommit tjänstemannaanställd personal, medan man
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
15
för garnisonssjukhusets personal bibehållit oreglerade löner. Då emellertid
några skäl för att den vid filialsjukhuset stationerade personalen skulle stå
i en sämre ställning än personalen vid huvudsjukhuset icke förebragts,
syntes böra påyrkas, att även den vid filialsjukhuset anställda personalen
skulle beredas lön enligt de bestämmelser som bleve fastställda för karolinska
sjukhuset. Det syntes också kunna ifrågasättas huruvida det funnes
möjlighet att erhålla för filialsjukhusets drift erforderlig personal, därest så
icke bleve förhållandet. Redan hade en del av de vid garnisonssjukhuset
tidigare anställda överflyttats till karolinska sjukhuset, och i den mån detta
sjukhus komme att behöva ytterligare arbetskraft, komme säkerligen, därest
icke en nöjaktig löneställning bereddes dem vid filialsjukhuset, även den
återstående personalen att söka förflyttning till huvudsjukhuset. Då för
närvarande rådde stor efterfrågan å arbetskraft inom detta arbetsområde,
förelåge dessutom risk för att personalen komme att söka sig till bättre avlönad
kommunal eller enskild tjänst, vilket icke torde överensstämma med
statens intressen.
Utskottet anser sig på grund av det ytterligare behov av vårdplatser,
som visat sig nödvändigt för garnisonssjukvården i Stockholm, böra biträda
departementschefens förslag att garnisonsavdelningarna vid karolinska
sjukhuset tagas i anspråk enbart för de kirurgiska fallen, medan
det nuvarande garnisonssjukhuset tills vidare i viss utsträckning bibehålies
och avses för de medicinska och venerologiska fallen. Utskottet delar
jämväl departementschefens uppfattning att garnisonssjukhuset bör ställas
som ett slags filialsjukhus under direktionens för karolinska sjukhuset inseende.
Kostnaderna för garnisonssjukhusets drift, innefattande jämväl den
venerologiska avdelningen, torde böra bestridas från de för karolinska sjukhuset
under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen, dock med undantag för
vissa avlöningskostnader, som böra utgå av anslag under fjärde huvudtiteln.
Vad beträffar det i motionen II: 224 gjorda yrkandet om utredning angående
sättet för reglering av anställningen för sådan personal vid garnisonssjukhuset,
vilken icke kan beredas fortsatt anställning i statens tjänst,
finner utskottet för sin del detta spörsmål i nuvarande läge sakna aktualitet,
varför utskottet finner motionen i denna del icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Vidkommande åter det i motionen framställda förslaget att den lägre
sjukvårds- och ekonomipersonalen vid garnisonssjukhuset bör beredas samma
arbetsvillkor som motsvarande personal vid karolinska sjukhuset finner
utskottet det principiellt riktigt, att likställighet åvägabringas beträffande
löne- och anställningsvillkor för personal med i stort sett samma arbetsuppgifter
inom en och samma institution. Då garnisonssjukhuset kommer
att ingå såsom ett filialsjukhus under karolinska sjukhuset tala därför övervägande
skäl för att den olikformighet i lönesättningen m. m., som nu råder
mellan de lägre befattningshavarna vid dessa båda sjukhus, utjämnas. Med
den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen vid karolinska sjukhuset har
direktionen — såsom av det följande framgår — träffat uppgörelse i fråga
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
om löneställningen. Utskottet förutsätter, att en dylik uppgörelse även kan
komma till stånd med garnisonssjukhusets motsvarande personal, och förordar
att, i den mån så erfordras, befogenhet lämnas Kungl. Majit att efter
närmare utredning och på förslag av direktionen fastställa en sådan lönereglering
för den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen vid garnisonssjukhuset,
som i löneavseende försätter densamma i stort sett i paritet med
motsvarande befattningshavare vid karolinska sjukhuset. Då kostnaderna
för en dylik lönereglering torde komma att uppgå till det jämförelsevis
blygsamma beloppet av omkring 5,000 kronor, synes det icke erforderligt
att av denna anledning vidtaga någon ökning av den i avlöningsstaten för
garnisonsavdelningarna förslagsvis beräknade anslagsposten till grundavlöningar
m. m. till icke-ordinarie personal. Med vad sålunda anförts torde
motionen II: 224, såvitt nu är i fråga, få anses besvarad.
3. Verksamheten vid vissa av serafimerlasarettets polikliniker.
I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår räknade sjukhusdirektionen
med inställande av den »yttre verksamheten» vid vissa av serafimerlasarettets
polikliniker, då verksamheten vid motsvarande polikliniker vid
karolinska sjukhuset började. Detta gällde ögonpolikliniken, öron-, näs- och
halspolikliniken, kvinnopolikliniken och psykiatriska polikliniken. Då den
»inre verksamheten» skulle fortgå oförändrad och väl kvalificerade läkare i
dessa specialiteter därjämte vore oundgängligen nödvändiga för undersökning
och eventuell behandling av på lasarettets kliniker och avdelningar vårdade
patienter, hade direktionen ej ansett sig böra för budgetåret 1939/40
föreslå ändring i arvodena till föreståndarna för berörda polikliniker. I
yttrande över nämnda förslag ifrågasatte statskontoret, om icke hela detta
spörsmål enklast och bäst skulle erhålla sin lösning, ifall för dessa uppgifter
lämpliga läkare vid karolinska sjukhuset ålades att i tjänsten vid behov
verkställa undersökning av patienter, som intagits för vård å serafimerlasarettet.
I propositionen nr 206 till 1939 års lagtima riksdag förklarade
föredragande departementschefen sig icke beredd att taga definitiv ståndpunkt
till den av statskontoret berörda frågan men ville framhålla nödvändigheten
av att sjukhusdirektionen i sina anslagsäskanden för budgetåret
1940/41 upptoge till övervägande, huruvida icke det av statskontoret
framställda förslaget borde kunna genomföras från och med sistnämnda
budgetår.
I anledning härav har sjukhusdirektionen yttrat bland annat följande:
Ett nedläggande av verksamheten vid de medicinska och kirurgiska
poliklinikerna kunde icke komma i fråga, främst därför att de
vore komplement till vid lasarettet befintliga kliniker och att de vore nödvändiga
för undervisningen. Vad beträffade psykiatriska polikliniken
hade den hittillsvarande biträdande läkaren redan i staten för budgetåret
1939/40 beräknats indragen. Den konsulterande verksamhet i denna
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
17
specialitet, som kunde erfordras vid serafimerlasarettet, hade direktionen
funnit kunna ordnas med anlitande av läkare, anställd vid detta sjukhus.
I fråga om behovet av gynekologisk specialist för konsultation
vid serafimerlasarettet hade den blivande överläkaren vid kvinnokliniken
vid karolinska sjukhuset, professorn E. Ahlström, ansett, att denna verksamhet
komme att bliva av den omfattning, att densamma icke kunde
skötas av honom underställd läkare vid karolinska sjukhuset. Arvode till
sådan specialist borde därför även i fortsättningen finnas å serafimerlasarettets
stat. Det syntes emellertid direktionen, som om denna specialist icke
skulle behöva stå till förfogande mera än tre dagar i veckan. Under sådana
förhållanden torde hittillsvarande arvode å 4,800 kronor kunna minskas
till hälften.
Polikliniken för ögonsjukdomar samt polikliniken för öro n-,
näs- och halssjukdomar hade en betydande inre verksamhet,
bestående i undersökning och eventuell behandling ej blott av patienter,
som sökt läkare å någon av kirurgiska, medicinska eller nervpolikliniken och
därvid ansetts böra hänvisas för specialundersökning, utan även av patienter
från lasarettets kliniker. Överläkaren vid ögonkliniken vid serafimerlasarettet,
professorn J. W. Nordenson, hade uppgivit, att för ifrågavarande
verksamhet vid ögonpolildiniken icke kunde undvaras särskilt avlönad läkare,
vaxarbete krävde 5—6 timmar örn dagen. Beträffande öron-, näs- och
halspolikliniken hade den blivande överläkaren vid öron-, näs- och halskliniken
vid karolinska sjukhuset, professorn G. Holmgren, ansett, att den inre
verksamhet, som fortfarande skulle bedrivas vid sagda poliklinik vid serafimerlasarettet,
vore mycket högt specialiserad och tidskrävande samt att en
föreståndare och en avlönad assistent torde för detta ändamål vara nödvändiga.
Direktionen hade vid beräkningar av personalbehovet icke ansett
sig kunna frångå professorerna Nordensons och Holmgrens uttalade mening
om behovet av läkare. Till hjälp åt dessa läkare hade beräknats vid
vardera polikliniken en sköterska samt vid öron-, näs- och halspolikliniken
dessutom ett sköterskebiträde. Arvodena till de biträdande läkarna vid de
båda poliklinikerna ansåge direktionen böra utgå med oförändrade belopp.
Den assistent, som dessutom erfordrades, torde böra vara en andre underläkare
med avlöning enligt lönegrad Ex 22 såsom för övriga motsvarande
underläkare.
Departementschefen har ansett att vad av sjukhusdirektionen föreslagits
syntes kunna i huvudsak biträdas. En omprövning framdeles av personalbehovet
vid de ifrågavarande poliklinikerna torde dock vara önskvärd. Vid
ett uppskov med överflyttningen till karolinska sjukhuset av ögonkliniken
borde emellertid verksamheten vid serafimerlasarettets ögonpoliklinik fortgå
i oförändrad omfattning.
Utskottet, som erinrar örn vad utskottet i det föregående anfört beträffande
ögonkliniken vid serafimerlasarettet, tillstyrker vad departementschefen
föreslagit under förevarande punkt.
4. Inkomster viel karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Direktionen, som anmodats inkomma med utredning rörande möjligheten
alt nedbringa det allmännas utgifter för karolinska sjukhuset och serafimer
Bihang
till rilcsdagcns ''protokoll 191f0. 6 sami. Nr 162. 2
Utskottet.
18
Statsutskottets utlåtande Nr W2.
lasarettet genom höjning av patientavgifterna, har i ämnet anfört huvudsakligen
följande:
Vårdavgifterna för sjuka, intagna på karolinska sjukhuset (frånsett psykiatriska
klinikens allmänna avdelningar), utginge med följande belopp för
dag, nämligen:
Enskilt rum:
Sjuka boende inom riket samt svenska medborgare boende på
utrikes ort ........................................... 15 kronor
Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket........ 17 »
Halvenskilt rum:
Sjuka boende inom riket samt svenska medborgare boende på
utrikes ort ........................................... 10 »
Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket........ 12 »
Allmänt rum:
Sjuka boende inom annan del av riket än Stockholms stad eller
Stockholms län samt svenska medborgare boende på utrikes
ort .................................................. 5 »
Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket ...... 7 »
För sjuka, vårdade enligt avtal med Stockholms stad och Stockholms
läns landsting, bestämdes avgiften enligt vederbörande avtal.
Avgiften för vård i allmänt rum av sjuka, boende inom annan del av
riket än staden och länet, kunde under vissa förutsättningar minskas med
kronor 2: 50 för vårddag.
Från och med innevarande år utginge sjulcvårdsavgifterna vid stadens
sjukhus med avsevärt förhöjda belopp. För ett riktigt utnyttjande av vårdplatserna
på de allmänna sjukhusen i Stockholm måste det anses vara nödvändigt,
att vårdavgifterna på de särskilda sjukhusen utginge med belopp,
som ej i allt för hög grad avveke från varandra. Direktionen ansåge sig
därför böra föreslå höjda vårdavgifter även på karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet.
Vad först anginge avgifterna i enskilt och halvenskilt rum
på sjukhusen, vilka avgifter i huvudsak överensstämde med nuvarande avgifter
för Stockholms patienter på stadens sjukhus, förelåge emellertid ingen
anledning till höjning i vad dessa avgifter avsåge sjuka boende inom riket
och svenska medborgare boende på utrikes ort. För dessa sjuka föresloge
direktionen därför oförändrade belopp. I fråga om utländska medborgare,
som ej vore mantalsskrivna i riket, syntes avgifterna kunna sättas till förhöjda
belopp. Direktionen ifrågasatte emellertid härvid, att en något lägre
avgift tillämpades för medborgare i de övriga nordiska länderna än för andra
utlänningar. Direktionen föresloge en avgift i enskilt rum på båda sjukhusen
av 17 kronor för medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge
samt 22 kronor för medborgare i andra länder och i halvenskilt rum av
respektive 12 och 14 kronor. Dock syntes vårdavgifterna för sjuka, som
vårdades i vissa enklare halvenskilda rum på serafimerlasarettet, där sängantalet
i varje rum överstege två, böra något reduceras, förslagsvis med
2 kronor för dag.
I fråga om avgift för värd i allmän sal föresloge direktionen, att
avgifterna i allmän sal för sjuka boende inom annan del av riket fastställdes
till 7 kronor för var och en av de 15 första dagarna och 6 kronor
19
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
för var och en av de följande. För danska, finska, isländska och norska
medborgare, som ej vore mantalsskrivna inom riket, torde avgifterna böra
utgå med 8 kronor för dag och för andra utländska medborgare med 10 kronor
för dag.
Även avgifterna för poliklinisk behandling på sjukhusen
syntes böra jämkas till huvudsaklig överensstämmelse med de avgifter, som
fastställts av Stockholms stad för tillämpning från och med år 1940 på
stadens sjukhus. Direktionen hade diirför för avsikt att för tillämpning
från och med den 1 mars 1940 fastställa vissa närmare angivna poliklinikavgifter.
Inom direktionen har skiljaktig mening anförts av sjukhusdirektören
von Dardel, som framhållit, att det syntes föreligga anledning, att även frågan
om förhöjda avgifter för de patienter i hel- och halvenskilda rum på
sjukhusen, vilka vore bosatta i riket, eller svenska medborgare, bosatta
på utrikes ort, upptoges till prövning. Enligt von Dardels mening hade
direktionen bort föreslå dagavgiften för vård på karolinska sjukhuset av
sjuka, som vore boende inom riket, eller svenska medborgare, boende å utrikes
ort, till 18 kronor i enskilt rum och 12 kronor i hal venskilt rum samt
i följd därav dagavgiften för vård å samma sjukhus av medborgare i övriga
nordiska länder till respektive 20 kronor och 13 kronor.
Professorerna Gustaf Söderlund, Elis Berven och Nanna Svartz Mahnberg
hade hos direktionen framhållit de beklagliga verkningar, som den
föreslagna höjningen av dagavgiften på allmän sal för svenska medborgare,
boende utom Stockholms stad och Stockholms län, skulle få för landets
sjuka och för läkarutbildningen.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
Det vore att beklaga, örn de enskildas utgifter för vård och undersökning
å de allmänna sjukvårdsinrättningarna måste ökas genom höjda sjukhustaxor.
Då de fastställda sjukhusavgifterna vore avsedda att täcka en del
av kostnaderna för sjukvårdsinrättningarnas verksamhet, vore det å andra
sidan tydligt, att en ökning av nämnda kostnader kunde motivera en höjning
också av avgifterna för vård och undersökning på sjukhusen. Vad de
båda nu förevarande sjukhusen beträffade, framginge av det följande, att
från direktionens sida framställts en rad förslag, som medförde en fördyring
av sjukhuskostnaderna och som även departementschefen av olika skäl
ansåge sig böra i viss omfattning biträda. Redan av denna anledning vore
en höjning av vårdavgifterna befogad. En sådan höjning vore nödvändig
jämväl med hänsyn till den av den höjda prisnivån framkallade ökningen
av sjukvårdskostnaderna och till den höjda taxan för vård och undersökning
å de kommunala sjukhusen i Stockholm.
Departementschefen ville framhålla, att de av direktionen ifrågasatta nya
taxebestämmelserna syntes välgrundade. I fråga om avgifterna för patienter
på hel- och halvenskilda rum syntes vissa skäl tala för sjukhusdirektörens
mening om höjning av dessa avgifter vid karolinska sjukhuset. Denna
fråga syntes emellertid böra närmare övervägas, därvid särskilt borde beaktas,
om den differentiering av avgifterna för dessa patienter vid de båda
förevarande statssjukhusen, som skulle bli en följd av ett accepterande av
sjukhusdirektörens mening, kunde vålla olägenheter.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Utskottet.
De slutliga beräkningarna för nästa budgetår av inkomsterna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet torde få utgå från den förutsättningen,
att avgifterna bestämdes i anslutning till direktionens förslag.
Under sådana förhållanden torde, enligt vad från direktionen meddelats,
inkomsterna vid karolinska sjukhuset kunna vid bifall i övrigt till vad av
departementschefen föresloges beräknas till i runt tal 3,140,000 kronor och
vid serafimerlasarettet till omkring 2,150,000 kronor, innebärande en minskning
med 10,000 kronor i jämförelse med de i riksstatsförslaget beräknade
inkomstsiffrorna.
Beträffande legosängsavgifterna å allmän sal får utskottet erinra, att
vid bägge sjukhusen för närvarande gäller en vårdkostnad av 2 kronor
50 öre per dag. Enligt med staten träffade avtal betalas dock för vårdade
från Stockholms stad och Stockholms län vid karolinska sjukhuset en tillläggsavgift
så, att staden och landstinget erlägga därutöver skillnaden till
vad kostnaden utgör å eget sjukhus med högsta där utgående belopp. Vid
serafimerlasarettet åter betala vårdade från staden och landstingsområdet
en avgift, som utgör viss procentuell andel av den verkliga kostnaden, medan
åter skillnaden erlägges av staten såsom en med undervisningen sammanhängande
utgift. Vårdade från andra städer och landstingsområden hava
att erlägga genom städernas och landstingens förmedling ytterligare
2 kronor 50 öre för vårddag på allmän sal i avseende å patienter som inremitteras
genom vederbörande tjänsteläkare. Kungl. Maj:ts förslag innefattar
nu att den allmänna legosängsavgiften skall höjas från 2 kronor
50 öre till 4 kronor 50 öre, vartill för vårdade från andra orter än Stockholms
stad och platser inom Stockholms landstingsområde skulle komma
ytterligare 2 kronor 50 öre, vilket senare belopp, i likhet med vad som för
närvarande är fallet, skulle erläggas genom vederbörande stad, respektive
landsting.
Den av departementschefen föreslagna höjningen av vårdavgifterna är
huvudsakligen föranledd av statsfinansiella skäl. I likhet med departementschefen
anser utskottet det vara att beklaga att de enskildas utgifter
för vård och undersökning å de allmänna sjukvårdsinrättningarna måste
ökas genom höjda sjukhustaxor. Vidare har utskottet velat understryka de
beklagliga verkningar, som den föreslagna höjningen av dagavgiften på allmän
sal kan befaras medföra för läkarutbildningen. I rådande läge har
utskottet likväl icke velat motsätta sig departementschefens här framställda
förslag örn ökning av sjukhusavgifterna. Utskottet förväntar dock, att så
snart omständigheterna det medgiva en återgång till lägre sjukhustaxor
skall vidtagas. Utskottet vill härjämte framhålla, att utskottet delar departementschefens
uppfattning att frågan örn höjning av avgifterna på heloch
halvenskilda rum vid karolinska sjukhuset för patienter boende inom
riket och svenska medborgare boende på utrikes ort bör närmare övervägas.
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
21
Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset.
1. Ersättning för obduktioner och patologiskt-diagnostiska
undersökningar.
För obduktioner och övriga patologiska undersökningar å karolinska
sjukhuset ansvara professorn i patologisk anatomi och, beträffande patienter
å radiumhemmet, föreståndaren för svulstpatologiska forskningsavdelningen
vid jubileumskliniken. För innevarande budgetår erhålla dessa
befattningshavare i ersättning för nämnda undersökningar inalles 6,000
kronor, vilket belopp bestrides från sjukhusets omkostnadsanslag. Anordningen
är provisorisk.
Sjukhusdirektionen har verkställt en uttömmande utredning rörande den
lämpligaste ersättningsformen för ifrågavarande obduktioner och undersökningar
och med hänsynstagande till de för universitetsprofessorer gällande
lönebestämmelserna föreslagit, att vardera av dessa patologer skulle
dels för att bli likställd med de såsom överläkare tjänstgörande professorerna
tillerkännas arvode å 1,500 kronor såsom föreståndare för sin patologiska
avdelning, dels ock utöver dessa arvoden erhålla ersättning för de
patologiska undersökningarna med högst 4,500 kronor för år. Arvodena å
sammanlagt 3,000 kronor skulle bestridas från avlöningsanslaget och nämnda
ersättningar, tillhopa 9,000 kronor, från omkostnadsanslaget.
Departementschefen har anfört bland annat:
Departementschefen hade intet att erinra mot att nämnda arvoden anvisades.
Då ifrågavarande undersökningar till stor del finge betraktas som
ett sjukvårdsintresse och ej en undervisningsuppgift, tillstyrkte departementschefen
jämväl, att särskilda ersättningar härutöver skulle utgå för
de utförda undersökningarna. Departementschefen föresloge, att ersättningen
bestämdes till 4,500 kronor för var och en av de nämnda befattningshavarna,
men utginge från att ersättningarna, örn erfarenheterna skulle giva
anledning därtill, framdeles underginge sänkning. På grund av jubileumsfondens
begränsade ekonomiska tillgångar torde det icke böra påfordras,
att ifrågavarande arvode till föreståndaren för svulstpatologiska forskningsavdelningen
skulle gäldas av fonden. Departementschefen avstyrkte sålunda
ett av statskontoret i detta hänseende framställt förslag.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot departementschefens
ifrågavarande förslag.
2. Underläkarnas antal och löneställning.
Frågan om yngre sjukhusläkares avlöningsförhållanden har hänskjutits
till utredning av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga.
Utskottet.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Vidare hava särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa omprövning
av gällande bestämmelser rörande utfärdande av samt ersättning för
läkarintyg, såvitt angår socialförsäkringens olika områden ävensom
kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring. Provisoriska bestämmelser
rörande ersättning för utfärdande av vissa intyg och utlåtanden vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet hava av Kungl. Majit, med tillämpning
under budgetåret 1939/40, utfärdats den 22 juni 1939.
Nämnda utredningar äro ännu icke slutförda.
För innevarande budgetår har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni
1939 medgivits anställande vid karolinska sjukhuset av 16 förste underläkare
i lönegraden Ex 23, 24 andre underläkare i lönegraden Ex 22 samt 7
tredje underläkare i lönegraden Ex 15. Genom beslut den 29 september
1939 har Kungl. Majit med tillämpning från och med den 1 oktober 1939
tills vidare under budgetåret 1939/40 föreskrivit, att vid karolinska sjukhuset
finge anställas högst 26 andre underläkare i lönegraden Ex 22 och
högst 6 tredje underläkare i lönegraden Ex 15.
Direktionen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt, att
ytterligare en förste underläkartjänst måtte inrättas vid karolinska sjukhuset
samt att tredje underläkarna måtte uppflyttas från 15 till 18 lönegraden.
Härom har direktionen anfört bland annat:
För närvarande utginge ett arvode av 1,500 kronor till den underläkare,
som, utöver sin underläkarbefattning, fullgjorde uppdraget som personalläkare.
Direktionen hyste den uppfattningen, att det icke syntes vara möjligt,
att någon av de för sjukhuset beräknade underläkarna skulle vid sidan av
den heltidstj änstgöring, som i sådan egenskap ålåge honom, kunna på ett
tillfredsställande sätt fullgöra verksläkarbestyren för den talrika personal
— inemot 1,200 personer — som komme att vara anställd vid karolinska
sjukhuset. Direktionen ansåge det därför vara nödvändigt, att ytterligare
en underläkare anställdes för verksläkarbestyrens behöriga fullgörande.
Med hänsyn till den erfarenhet, en verksläkare borde besitta, och det ansvar,
som vore förenat med hans uppgift, borde ifrågavarande läkare
erhålla en förste underläkares ställning. Då det vore antagligt, att verksläkarbestyren
ej komme att upptaga verksläkarens hela tjänstetid, syntes
hans arbetskraft jämväl kunna tagas i användning på någon av de avdelningar
vid sjukhuset, där behov av ökad läkarpersonal kunde föreligga.
Vad anninge tredje underläkarnas löneställning
erinrade direktionen, att vid den konflikt med de underordnade läkarna
vid serafimerlasarettet, som uppstått sommaren 1939 och som utsträckts
att avse även läkarbefattningar vid karolinska sjukhuset, hade från underläkarnas
sida påyrkats, att tredje underläkarna skulle placeras i 21 lönegraden.
Vid överenskommelse om konfliktens hävande, som den 16 september
1939 träffats mellan delegerade för direktionen och Sveriges läkarförbund,
hade direktionen, som funnit en förbättring av tredje underläkarnas
löneställning vara motiverad med hänsyn till arten och omfattningen av
ifrågavarande läkares arbetsuppgifter, förklarat sig villig att i samband med
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
23
anslagsäskandena för budgetåret 1940/41 göra framställning om tredje
underläkarnas placering i 18 lönegraden.
Statskontoret har funnit sig icke böra för närvarande tillstyrka förslaget
örn inrättande av en förste underläkartjänst för personalläkaren. I avbidan
på resultatet av den utredning rörande de underordnade sjukhusläkarnas
avlöningsförhållanden, som 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga anbefallts
verkställa, borde förslaget örn tredje underläkarnas lönegradsplacering
icke föranleda någon åtgärd.
Allmänna lönenämnden har ej framställt erinran mot direktionens förslag
i berörda delar.
1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga, sorn avstyrkt direktionens
ifrågavarande förslag, hava anfört bland annat:
De sakkunniga ville principiellt understryka, att enligt de sakkunnigas
mening anledning saknades att vidtaga rubbning i de så sent som 1937 och
1939 fastställda lönesatserna, därest sportelsystemet fortfarande skulle bibehållas.
Allenast under den förutsättningen, att en grundväsentlig ändring
härutinnan vidtoges, kunde de sakkunniga förorda ändrad löneställning för
olika grupper av underläkare.
Vid sin prövning av lönefrågan med utgångspunkt från angivna allmänna
förutsättning hade de sakkunnigas överväganden lett fram till ett preliminärt
förslag, som i åtskilliga avseenden skulle innebära avsevärda förbättringar
för de underordnade läkarna men som tillika i flera punkter medförde
rubbningar i nuvarande ordning, bland annat i proportionen mellan
underläkare av olika grader.
Under angivna förhållanden måste särskilt inrättande av nya förste eller
andre underläkarbefattningar vara ägnat att föregripa den slutliga prövningen
och försvåra en övergång till den ordning, som de sakkunniga avsåge
att föreslå. Likaledes funne de sakkunniga av samma skäl en förändring
av tredje underläkares löneställning utan sammanhang med reformen
i övrigt vara ägnad att ingiva bestämda betänkligheter.
Skiljaktig mening har anförts av en av de sakkunnigas läkarledamöter,
P. Rousthöi, som tillstyrkt direktionens förslag samt framhållit bland annat,
att ersättningen för utfärdade intyg och utlåtanden icke kunde betraktas
som sportelinkomster. Enligt reservantens mening förelåge ej skäl att sammankoppla
frågan örn viss ersättning för extra arbete av icke sjukvårdande
karaktär med frågan örn ersättning för arbete med avseende på sjukvården
inom sjukhusen.
Departementschefen har yttrat:
En slutlig reglering av de förutnämnda frågorna rörande avlöningsförmåner
för de yngre läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
samt rörande ersättningar för omförmälda intyg och utlåtanden kunde
tyvärr icke nu ske, eftersom de i ärendet pågående utredningarna ännu icke
slutförts. Vid sådant förhållande torde de förutnämnda provisoriska bestämmelserna
örn ersättningar för sagda intyg och utlåtanden böra, såsom
jämväl sjukhusdirektionen syntes hava förutsatt, bibehållas ännu ett bud
-
24
Utskottet.
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
getår. Då det emellertid syntes departementschefen vara av vikt, att de
underordnade. läkarna erhölle förbättrade löneförmåner, ansåge departementschefen
sig böra i likhet med allmänna lönenämnden förorda sjukhusdirektionens
förslag örn uppflyttning av de tredje underläkarna från 15 till
18 lönegraden. En sådan reglering av löneförmånerna, vilken med hänsyn
till de på området pågående utredningarna måste bli av provisorisk karaktär,
syntes icke kunna föregripa en omprövning av nämnda utredningars
resultat, så mycket mindre som, enligt vad av handlingarna i ärendet framgmge,
de nu ifrågavarande tredje underläkarna i denna egenskap endast
undantagsvis utfärdade intyg, för vilka de kunde erhålla särskild gottgörelse.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles taga ställning till
frågan örn inrättande av den av sjukhusdirektionen föreslagna första underläkartjänsten
vid karolinska sjukhuset, vars innehavare enligt direktionens
förslag skulle tjänstgöra som personalläkare. Då emellertid goda skäl anförts
för detta förslag ansåge departementschefen sig böra vid anslagsberäkningarna
utgå från att nämnda tjänst komme till stånd.
Med hänsyn till de ansvarsfulla arbetsuppgifter, som åligga de tredje
underläkarna, har utskottet ansett sig böra biträda departementschefens
förslag om deras uppflyttning från 15 till 18 lönegraden. Utskottet utgår
härvid ifrån att denna åtgärd icke får inverka på frågan örn lönesättningen
för underläkarna i övrigt och att den förordade lönegradsplaceringen för
ifrågavarande underläkare icke kommer att föregripa en omprövning av det
förslag, som beträffande de yngre sjukhusläkarnas löneställning kommer
att avgivas av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. Vad angår läkarintyg,
berörande socialförsäkringens olika områden samt kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, har departementschefen framhållit, att de
tredje underläkarna i denna egenskap endast undantagsvis utfärda dylika
intyg och härför erhålla särskild gottgörelse. Intygsersättningen spelar alltså
för deras vidkommande icke i praktiken någon nämnvärd roll. Utskottet,
som icke velat motsätta sig att de nu gällande provisoriska bestämmelserna
örn ersättning för sagda intyg bibehållas ännu ett budgetår, förväntar emellertid
— under erinran om riksdagens år 1938 intagna ståndpunkt i denna
fråga (skrivelse nr 174) — att slutligt förslag i ämnet förelägges nästa års
riksdag.
Mot departementschefens förslag i övrigt under denna punkt har utskottet
icke funnit något att erinra.
3. Den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens avlöning m. m.
Vederbörande personalorganisation har ifrågasatt kollektivavtal för den
lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen. Dessa befattningshavares anställningsförhållanden
äro nu reglerade på sätt gäller för extra befattningshavare.
Direktionen har icke ansett sig böra förorda kollektivavtal men föreslagit,
att personalen skulle, med bibehållande i stort sett av sina nuvarande löner,
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
25
erhålla extra ordinarie anställning. Härvid skulle motsvarande bestämmelser
för statens sinnessjukhus tillämpas men personalen vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet, med hänsyn till den redan gällande lönenivån,
genomgående placeras i högre lönegrader än som fastställts för samma personal
vid sinnessjukhusen. Direktionen har vid uppgörandet av sitt förslag
icke kunnat undgå att beakta löneförhållandena vid Stockholms stads
sjukhus.
Direktionens förslag har godtagits av personalens representanter.
Departementschefen har särskilt med hänsyn till önskvärdheten att kunna
på ett fastare sätt binda personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
och därigenom undvika för arbetet störande, ständiga personalombyten
ansett direktionens förslag böra biträdas. Rörande de föreslagna
löneförmånerna, vilka i allmänhet understege de i civila icke-ordinarie reglementet
reglerade, torde särskilda bestämmelser böra utfärdas. Vad beträffade
personalens pensionsförmåner, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t
att härom meddela bestämmelser med stöd av 28 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet
och 14 § 3 mom. allmänna familjepensionsreglementet.
Departementschefens förevarande förslag har icke givit utskottet anledning
till erinran.
4. Anslagsberäkningar.
Förslagsanslaget till Karolinska sjukhuset: Avlöningar är för innevarande
budgetår uppfört med 2,785,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts nu
framställda förslag skulle anslaget för budgetåret 1940/41 uppföras med
3,497,000 kronor, innebärande en anslagsökning med 712,000 kronor, betingad
väsentligen därav, att anslaget beräknats för helt budgetår mot
nu endast för en del av budgetåret och att i anslaget inräknats vissa kostnader
för garnisonssjukhuset. I anslutning till riksräkenskapsverkets i det
föregående omnämnda förslag har vid anslagsberäkningarna iakttagits, att
karolinska sjukhusets avlöningsstat uppdelats på två rubriker: I. Garnisonsavdelningarna,
och II. Sjukhuset i övrigt. Kostnaderna för garnisonsavdelningarna
hava beräknats till 247,000 kronor och för sjukhuset i övrigt
till 3,250,000 kronor.
Departementschefen har erinrat, att Kungl. Majt, med hänsyn till den
rådande osäkerheten rörande sjukhusverksamhetens blivande omfattning,
föreskrivit, att åtgärder för tillsättande av ordinarie tjänster vid karolinska
sjukhuset ej finge under innevarande budgetår vidtagas, förrän
Kungl. Majt lämnat tillstånd därtill, samt att direktionen finge under
nämnda budgetår vidtaga åtgärder för tillsättande av övriga tjänster vid
sjukhuset först efter prövning av behovet. Motsvarande föreskrift torde
böra, med beaktande av vad i det föregående i samband med frågan örn
uppskov i vissa delar med sjukhusets igångsättande anförts, meddelas
även för nästa budgetår. De jämkningar i den avsedda personaluppsätt
-
V t skottet.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
ningen, som kunde befinnas påkallade, borde företagas först efter det erfarenhet
om personalbehovet under sjukhusets drift vunnits
Under denna punkt har departementschefen även till behandling upptagit
följande frågor:
1) biträdande läkarnas löneställning m. m.;
2) förändring av befattningen som social kurator vid psykiatriska kliniken
från extra ordinarie tjänst i lönegraden Eo 7 till ordinarie befattning
i lönegraden All;
3) utbytande av en för kvinnokliniken avsedd sjukskötersketjänst i lönegraden
A 7 mot en barnmorsketjänst i samma lönegrad;
4) ändrad benämning av sjukhusdirektörstjänsten.
Beträffande de biträdande läkarna har direktionen föreslagit,
att fem tjänster av denna art skulle finnas, därav tre vid karolinska
sjukhuset och två vid serafimerlasarettet (nu tre vid sjukhuset och ingen
vid lasarettet). Dessa läkare, som skulle övertaga en del av överläkarnas
arbetsuppgifter på klinikerna, skulle redan från och med budgetåret 1940/41
benämnas biträdande överläkare och arvodena skulle för envar av dem
förhöjas med 500 kronor. På grund härav borde arvodena — nu utgående
med 7,500 kronor — med inräknande av dyrtidstillägg bestämmas till
9,200 kronor.
Mot direktionens beslut har skiljaktig mening anförts av professorn
Söderlund och statskommissarien Tottie, vilka ansett, att en uppdelning
borde ske mellan vederbörande klinikchef och den biträdande överläkaren,
så att envar av dem ålades det direkta ansvaret för vissa allmänna avdelningar
och även finge till sitt förfogande vissa enskilda vårdplatser.
Departementschefen har icke nu ansett sig kunna tillstyrka ändrad löneställning
för ifrågavarande läkare. Däremot hade departementschefen intet
att erinra mot att dessa läkare i fortsättningen benämndes biträdande överläkare
och att en uppdelning av arbetsuppgifterna mellan vederbörande
klinikchef och den biträdande överläkaren komme till stånd i anslutning
till vad av omförmälda reservanter i sjukhusdirektionen angivits.
Kanslern för rikets universitet har i enlighet med framställning av lärarkollegiet
vid karolinska institutet hemställt, att befattningen som social
kurator vid psykiatriska kliniken å karolinska sjukhuset
måtte förändras från extra ordinarie tjänst i lönegraden Eo 7 till
ordinarie befattning i lönegraden All. Framställningen är grundad på en
skrivelse till lärarkollegiet från överläkaren å den psykiatriska kliniken,
professorn V. Wigert, som anfört i huvudsak följande:
Vid den psykiatriska undervisningen å karolinska sjukhuset komme även
att behandlas sådana lindrigare psykiska sjukdomsfall, för vilka behov av
vård på sinnessjukhus icke förelåge. Då dessa ofta hade den intimaste beröring
med de sjukas sociala levnadsförhållanden och då de terapeutiska
åtgärderna ofta vore av social natur, vore det av synnerlig vikt, att en väl
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
27
kvalificerad funktionär (social kurator) stöde till förfogande för sociala utredningar
och patienternas rationella omhändertagande. Förutom särskilda
personliga kvalifikationer krävdes av kuratorn sjuksköterske- och socialvårdsutbildning
m. m.
Ursprungligen hade också i personalstaten upptagits en kurator i lönegrad
Ali, d. v. s. samma lönegrad som bestämts för övriga kuratorer vid
sjukhuset. Av besparingsskäl hade befattningshavaren dock placerats i lönegrad
Eo 7. Åled anledning av väckt motion hade statsutskottet år 1939
övervägt frågan men icke ansett sig då kunna tillstyrka ordinarie löneställning
för kuratorn.
Den väl kvalificerade kurator, som kliniken disponerade på psykiatriska
sjukhuset (studentexamen, treårig sjuksköterskeskola, flerårig sjuksköterskeverksamhet,
socialinstitutet, flerårig psykiatrisk kuratooverksamhet),
kunde befaras söka sig till en bättre tjänst (exempelvis hos Stockholms
stad). Att förvärva en kompetent befattningshavare för nuvarande lön,
motsvarande en e. o. sjuksköterskelön, vore knappast möjligt.
I utlåtande över kanslerns framställning har direktionen, inom vilken
dock reservationer anförts av professorerna Nanna Svartz Malmberg, Bergstrand
och Berven, avstyrkt densamma under åberopande, att närmare erfarenhet
örn arbetsuppgifterna m. m. borde vinnas.-
Departementschefen har anfört följande:
För framställningen örn ändrad löneställning för kuratorn vid psykiatriska
kliniken hade enligt departementschefens mening anförts goda skäl.
Numera torde man icke minst på grundval av erfarenheterna från sjukhus
i utlandet men även från verksamheten vid svenska sjukvårdsinrättningar
äga en så säker kännedom om arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,
som ankomme på nämnda befattningshavare, att någon tveksamhet
rörande lämpligheten av den för den sociala kuratorn vid psykiatriska kliniken
ifrågasatta löneställningen knappast kunde föreligga. Departementschefen
ville erinra, att de två sociala kuratorer, som funnes anställda vid
karolinska sjukhuset i övrigt, vore placerade i lönegraden All och att det
icke kunde vara befogat att för motsvarande befattningshavare vid psykiatriska
kliniken bestämma lägre löneförmåner eller att av denna befattningshavare
fordra lägre kvalifikationer. Även borde framhållas, att kuratorn
vid Beckomberga sjukhus åtnjöte löneförmåner, som i stort sett motsvarade
de till de nuvarande två kuratorerna vid karolinska sjukhuset utgående.
Departementschefen ville därför tillstyrka, att ifrågavarande extra
ordinarie befattning i 7 lönegraden ändrades till ordinarie befattning i lönegraden
All men utginge därvid också från att av innehavaren av denna
tjänst liksom av motsvarande tjänster vid sjukhuset i övrigt skulle fordras
speciell utbildning för social verksamhet av denna art, motsvarande den,
som förmedlades inom vårt land genom institutet för socialpolitisk och kommunal
utbildning och forskning i Stockholm.
T. f. överläkaren vid sjukhusets kvinnoklinik har uttalat önskvärdheten
av att en sköterskebefattning i lönegraden A 7 vid nämnda avdelning utbyttes
mot en i samma lönegrad placerad barnmorsketjänst.
Departementschefen bär biträtt detta förslag.
Sjukhusdirektören bör enligt departementschefens förslag benämnas
överdirektör.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Utskottet.
Vad beträffar de sociala kuratorer, som för närvarande finnas uppförda
vid de statliga kroppssjukhusen, vill utskottet erinra därom att vid karolinska
sjukhuset för närvarande i stat upptagits dels en social kurator i
lönegraden All såsom chef för sjukhusets allmänna hjälpbyrå, å vilken
byrå dessutom finnes biträdespersonal anställd, dels ock en social kurator
i samma lönegrad, avsedd uteslutande för jubileumskliniken och vilken
med i stort sett oförändrade löneförmåner överflyttats från radiumhemmet
i samband med dettas uppgående i jubileumskliniken. Sistnämnda kurator
har vissa speciella uppgifter för tillsynen jämväl i hemorten av kräftsjuka
samt handhar fördelningen av de statliga resebidragen. Den nu föreslagna
nya kuratorn i lönegraden A 11 skulle avses för den psykiatriska kliniken
och därvid ersätta den förestånderska i lönegraden Eo 7, som vid psykiatriska
sjukhuset har vissa uppgifter avseende hjälpverksamheten för de
sinnessjuka. Utskottet vill icke motsätta sig att ytterligare en social kurator
anställes vid karolinska sjukhuset. Men med hänsyn till att arbetsuppgifterna
för ifrågavarande kuratorsbefattning för närvarande icke äro fast
uppdragna och närmare erfarenheter saknas beträffande omfattningen av
hennes blivande verksamhetsområde torde befattningen böra i likhet med
den sociala kur ator st jönsten vid serafimerlasarettet tills vidare uppföras
i lönegraden Eo 10. På grund härav bör den under rubriken Sjukhuset i
övrigt i avlöningsstaten upptagna anslagsposten till avlöning till tjänstemän
å ordinarie stat minskas med i runt tal 3,000 kronor till 952,000 kronor
och den i samma avlöningsstat ingående delposten till grundavlöningar
m. m. till icke-ordinarie personal ökas med i runt tal 2,000 kronor till
1,777,000 kronor.
I övrigt har utskottet icke funnit något att invända mot departementschefens
här förevarande förslag och de av honom verkställda kostnadsberäkningarna.
I avlöningsstaten för Sjukhuset i övrigt för nästa budgetår
bör alltså icke vidtagas annan ändring än vad som följer av utskottets
ståndpunkt i fråga om den föreslagna nya kuratorsbefattningen, på grund
varav nämnda avlöningsstats slutsumma bör minskas med (3,000 —
— 2,000 =) 1,000 kronor till 3,249,000 kronor och avlöningsanslagets slutsumma
med likaledes 1,000 kronor till 3,496,000 kronor.
Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1,555,000 kronor.
Beräkningarna av anslagsbehovet hava grundats på successivt igångsättande
av sjukhusets olika avdelningar under budgetåret, alltså icke på
medelsåtgången för helt budgetår. Omkostnadsstaten för budgetåret
1939/40 upptager bruttoutgifter å 1,621,500 kronor och inkomster av särskilda
uppbördsmedel å 66,500 kronor, utgörande ersättning från serafimerlasarettet
för vid karolinska sjukhuset utförd tvätt.
Direktionen har beräknat omkostnaderna för nästa budgetår till 2,026,000
kronor. Härvid har direktionen utgått ifrån dels att uppskov med inrättan
-
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
29
det av ögonklinik och psykiatrisk klinik vid karolinska sjukhuset kommer
till stand, dels ock att tvättinrättningen vid serafimerlasarettet ånyo tages
i bruk, varigenom omkostnadsstaten icke tillföres inkomst av tvätt för
lasarettet.
I sina anslagsberäkningar för innevarande budgetår upptog direktionen
till förbrukningsartiklar m. m. för radio-patologiska forskningsavdelningen
och radio-fysiska forskningsavdelningen förslagsvis respektive 12,000
och 4,000 kronor. Mot detta förslag framställdes icke av Kungl. Majit
eller riksdagen någon erinran. Direktionen har emellertid nu förutsatt, att
berörda belopp även skola användas för bekostande av skrivmateriel,
trycksaker, instrument samt reparation av instrument.
Forskningsavdelningarna äro icke statliga institutioner utan stå till jubileumsfondens
förfogande för det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna.
Därjämte stå de emellertid till radiumhemmets (den statliga klinikens)
förfogande för arbeten i samband med sjukvården samt för undervisning
och forskning, varjämte den radio-fysiska avdelningens mät- och
kontrollsektioner även stå till förfogande för karolinska sjukhusets övriga
röntgenavdelningar. Utrustningen av forskningsavdelningarna bekostas
helt av jubileumsfonden och cancerföreningen. Enligt § 12 i överenskommelsen
angående jubileumskliniken bekostar staten de förbrukningsartiklar,
som erfordras för forskningsavdelningarnas löpande arbete åt radiumhemmet
och sjukhuset i övrigt, medan övriga kostnader i förevarande hänseende
bestridas av jubileumsfonden.
Departementschejen har anfört huvudsakligen följande:
Omkostnadsanslaget för innevarande budgetår — liksom för övrigt avlöningsanslaget
— hade beräknats fran den förutsättningen, att sjukhuset
skulle vara i verksamhet endast under en del a,v budgetåret. Någon närmare
erfarenhet rörande den verkliga medelsåtgången kunde ännu icke
sägas hava ernåtts. Det vore givetvis vanskligt att under sådana förhållanden
i förväg beräkna omkostnaderna för sjukhuset för helt budgetår
räknat vid drift i den omfattning, som i det föregående avsetts. E)irektionens
beräkningar ansåge departementschefen sig böra i det väsentliga godtaga.
Eftersom sjukhuset för närvarande arbetade med fullständigt ny
utrustning, förefölle det dock troligt, att ett något mindre belopp än det,
varmed direktionen räknat, borde kunna avses till inventariers underhåll
och komplettering. Jämväl posten till övriga expenser torde kunna minskas.
I enlighet med vad departementschefen i det föregående anfört, torde i
omkostnadsstaten böra uppföras ett belopp av 9,000 kronor såsom ersättning
för patologiska undersökningar. Med hänsyn till jubileumsfondens
försämrade ekonomi ville departementschefen icke resa erinran mot att
forskningsavdelningarnas vid jubileumskliniken omkostnader för arbeten
åt radiumhemmet gäldades av statsmedel i den utsträckning, som av direktionen
ifrågasatts. Vid anslagsberäkningarna ansåge departementschefen sig
av skäl, som i det följande anfördes, vidare böra utgå från att verksamheten
vid serafimerlasarettets tvättinrättning återupptoges.
Från karolinska sjukhusets omkostnadsanslag torde jämväl böra bestridas
omkostnaderna icke blott för de redan planerade garnisonsavdelningarna
vid karolinska sjukhuset utan även för garnisonssjukhuset. För dessa
30
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Utskottet.
kostnader borde emellertid i omkostnadsstaten lämnas särskild redovisning.
Enligt vad departementschefen under liand inhämtat, kunde av det
för karolinska sjukhuset beräknade omkostnadsanslaget ett belopp av
202,600 kronor anses belöpa å garnisonsavdelningarna vid sjukhuset. Såsom
i det föregående omnämnts, hade direktionen beräknat omkostnaderna
för garnisonssjukhuset, inklusive den venerologiska avdelningen, till
146,000 kronor. Omkostnaderna för garnisonsavdelningarna (inklusive garnisonssjukhuset)
skulle alltså uppgå till sammanlagt omkring 350,000 kronor.
För karolinska sjukhuset i övrigt syntes med ledning av direktionens
beräkningar ett belopp av (2,026,000 —• 202,600 =) omkring 1,825,000 kronor
vara erforderligt.
Karolinska sjukhusets omkostnadsanslag kunde sålunda uppskattas till
(350,000 -j- 1,825,000 =) 2,175,000 kronor. Sistnämnda belopp hade emellertid
uppskattats på grundval av den i augusti 1939 rådande prisnivån.
Då priserna sedan dess i vissa fall ej oväsentligt höjts, ansåge departementschefen
sig böra föreslå, att förevarande anslag bestämdes till i runt
tal 2,300,000 kronor, innebärande en ökning i jämförelse med innevarande
års anslag av 745,000 kronor. Sjukhusdirektionen torde böra eftersträva
att hålla kostnaderna inom denna anslagsram. Bland annat torde böra
övervägas, om icke en förenklad kosthållning kunde vara möjlig att genomföra.
Utskottet har icke funnit något att invända mot departementschefens
beräkning av förevarande anslag för nästa budgetår.
I samband härmed har utskottet uppmärksammat att staten nu och tidigare
nödgats med hänsyn till jubileumsfondens ekonomi övertaga vissa
förpliktelser, som åvilat fonden. På grund härav synes den fordran böra
uppställas att i likhet med vad som är fallet beträffande vissa andra stiftelser
och motsvarande sammanslutningar riksdagens revisorer må äga att
granska fondens förvaltning.
Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.
1. Vissa frågor rörande läkarpersonalen.
Direktionen har föreslagit, att överläkaren å röntgenavdelningen,
till vilken för innevarande budgetår för tiden från och med den
1 oktober 1939 anvisats arvode å 9,000 kronor, måtte uppföras å ordinarie
stat i lönegraden A 29.
Statskontoret och allmänna lönenämnden hava på anförda skäl ställt sig
avvisande till förslaget.
Departementschefen har — under erinran, att han förut avstyrkt lönereglering
för vissa biträdande läkarbefattningar vid karolinska sjukhuset —
framhållit, att ehuru frågan om förändring av den nu å arvodesstat uppförda
befattningen som överläkare å serafimerlasarettets röntgenavdelning
till ordinarie tjänst i lönegrad A 29 syntes ligga i viss mån annorlunda till,
ansåge departementschefen sig på grund av de vägande skäl, som mot direktionens
förslag härom anförts av i ärendet hörda myndigheter, icke böra
nu förorda en sådan lönereglering.
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
31
Direktionen har vidare hemställt, att i serafimerlasarettets arvodesstat
måtte uppföras ett arvode å 4,000 kronor till en specialist i plastisk
kirurgi.
I skrivelse till direktionen i förevarande ämne har professorn G. Söderlund
anfört bland annat följande:
Den rekonstruktiva eller plastiska kirurgien hade till uppgift att med
plastiskt förfarande rekonstruera defekter eller deformiteter till möjligast
normala förhållande. Deformiteterna kunde vara medfödda eller förvärvade
genom yttre våld, förfrysningar, förbränningar, sjukdomar eller tumörer.
Dessa defekter och deformiteter kunde medföra mer eller mindre starkt
funktionellt lyte med därav följande oförmåga till förvärvsarbete. I andra
fall kunde de vara så starkt kosmetiskt vanställande att de skadade eller
sjuka patienterna på grund härav icke kunde erhålla tjänster, till vilka
deras arbetsförmåga eljest skulle gjort dem berättigade. Under de senaste
decennierna, med början de närmaste åren efter det senaste världskriget,
hade den plastiska eller rekonstruktiva kirurgien mer och mer utvecklats
till en särskild specialitet med egna utövare.
Först under de senaste åren hade en verklig specialist inom detta område
varit tillgänglig i vårt land, nämligen doktor Allan Ragnell. Ragnell hade
sedan år 1936, vid sidan av sin verksamhet som privatpraktiserande läkare,
å serafimerlasarettet, delvis också å radiumhemmet samt på Maria sjukhus,
utfört ett stort antal operationer inom detta område av på allmän sal intagna
patienter, sammanlagt 374 stycken. Allteftersom det blivit känt bland
lasaretts] äkarna i vårt land, att operationer av denna typ kunde utföras å
serafimerlasarettet, hade patienter från olika delar av landet remitterats
dit för olika plastiska operationer. Ragnell hade hittills utfört detta för hela
landet synnerligen värdefulla arbete utan någon som helst ersättning. Det
vöre emellertid uppenbart, att det icke vore för Ragnell möjligt att i fortsättningen
utföra detta mycket ansträngande och tidskrävande arbete utan
någon ekonomisk gottgörelse.
Medicinalstyrelsen tillstyrkte anställandet av en särskild läkare för utförande
av plastiska operationer såsom ett provisorium. Önskvärt hade
varit, särskilt under nuvarande läge, att en särskild sjukhusavdelning kunde
inrättas för den plastiska kirurgien. Med läkartjänsten å avdelningen hade
då lämpligen kunnat förenats undervisningsskyldighet, så att landets behov
av plastikkirurger blivit tillgodosett genom utbildning inom landet.
Departementschefen har yttrat:
Framställningen om anvisande av arvode åt en specialist i plastisk
kirurgi syntes vara starkt motiverad, särskilt med tanke på värdet av
utbildning i sådan kirurgi för krigsförhållanden. Frågan örn specialistens
skyldighet att meddela undervisning å berörda specialområde av kirurgin
hade icke klargjorts. När departementschefen det oaktat nu ansiige sig
böra särskilt med hänsyn till vad av medicinalstyrelsen yttrats tillstyrka
förslaget, skedde det under den förutsättningen, att med arvodet förbunden
den undervisningsskyldighet, som kunde varda av kanslern för rikets universitet
bestämd, och de tjänstgöringsåligganden i övrigt, som fastställdes
av sjukhusdirektionen. Departementschefen förutsatte även, att (Ion ifrågasatta
specialistens verksamhet skulle efter Kungl. Maj:ts bestämmande
32
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Utskottet.
kunna förläggas till den kirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset eller
därvarande garnisonsavdelning, därest så skulle befinnas lämpligt för tillgodoseende
av de önskemål, som framställts av medicinalstyrelsen. Dyrtidstillägg
borde ej utgå å nämnda arvode.
Utskottet tillstyrker det framlagda förslaget om anställande av en specialist
i plastisk kirurgi mot ett årligt arvode av 4,000 kronor, å vilket dyrtidstillägg
ej skall utgå. I anslutning till vad departementschefen anfört vill
utskottet framhålla, att utskottet förutsätter, att ifrågavarande specialist
liksom övriga för speciella ändamål avsedda läkare bör, i den mån så
påkallas, hava sin tjänstgöring förlagd såväl till karolinska sjukhuset som
till serafimerlasarettet efter närmare bestämmande av direktionen.
2. Patologiska undersökningar.
I yttrande över sjukhusdirektionens anslagsäskanden för innevarande
budgetår ifrågasatte statskontoret en centralisering av de patologiska undersökningarna
till den nya patologiska institutionen vid karolinska sjukhuset,
varigenom en självständig avdelning för patologi icke skulle erfordras
vid serafimerlasarettet. Enligt propositionen nr 206 till 1939 års lagtima
riksdag fann föredragande departementschefen skäl tala för att en särskild
patologisk avdelning inrättades vid serafimerlasarettet men utgick från att
den föreliggande organisationsfrågan skulle närmare utredas. Som en provisorisk
anordning för innevarande budgetår tillstyrktes med vissa ändringar
ett av sjukhusdirektionen framlagt förslag örn anställande av en
icke-ordinarie prosektor, en assistent och ett extra tekniskt biträde förutom
en från karolinska institutets stat för ändamålet överförd ordinarie vaktmästare.
Det förutsattes, att prosektorn icke skulle äga åtnjuta särskild
ersättning för histologiska undersökningar. Detta förslag godkändes av riksdagen.
Sjukhusdirektionen har nu inkommit med utredning rörande frågan örn
ordnandet av den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet och i
detta hänseende yttrat bland annat:
Det hade ifrågasatts, huruvida dessa undersökningar skulle utföras på
karolinska sjukhusets patologiska avdelning. En dylik anordning vore givetvis
förenad med betydande praktiska svårigheter, då fråga vore örn undersökningar
för ett så stort sjukhus som serafimerlasarettet. En särskild
omständighet, som av direktionen åberopats såsom skäl mot en centralisering
av alla obduktioner till karolinska sjukhuset, vore betydelsen — särskilt
ur undervisningssynpunkt — av att de vid lasarettet tjänstgörande läkarna
och medicine kandidaterna närvore vid de obduktioner, som avsåge
därstädes avlidna patienter.
På grund av de mycket stora svårigheter, som sålunda skulle vara förenade
med den ifrågasatta centraliseringen till karolinska sjukhusets patologiska
avdelning, måste direktionen avråda därifrån. Full klarhet om möj
-
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
33
liglieterna för en sådan centralisering kunde givetvis vinnas först sedan försök
härtill blivit gjorda och direktionen vore beredd att, om så skulle påfordras,
låta verkställa sådana försök, men då utsikten till ett positivt resultat
av desamma vore ringa, ansåge direktionen anslag till lasarettet för
nästa budgetår böra beräknas under förutsättning, att den för innevarande
budgetår föreskrivna provisoriska anordningen, enligt vilken de patologiska
undersökningarna för lasarettet fortfarande finge utföras inom lokaler vid
karolinska institutet, finge fortgå även under nästa budgetår.
Avlöningen till den prosektor, som under provisoriet skulle ombesörja
lasarettets patologiska undersökningar, torde kunna begränsas till å innevarande
års stat upptaget belopp av 8,500 kronor under förutsättning att
han, i den mån han meddelade undervisning åt vid lasarettet tjänstgörande
medicine kandidater, erhölle ersättning härför från karolinska institutets
stat.
I sammanhang med förevarande fråga har till behandling upptagits en
av kanslern gjord framställning om arvode åt prosektorn för undervisning
i speciell patologisk anatomi, vilket arvode skulle uppföras å karolinska
institutets stat. Kanslern har anfört bland annat:
Obduktionsundervisning på serafimerlasarettets material syntes vara en
ofrånkomlig konsekvens av den patologisk-anatomiska institutionens förflyttning
till Norrbackaområdet. Då undervisningen skulle äga rum i direkt
anslutning till det obduktionsarbete, som ålåge prosektorn i denna hans
egenskap, vore det knappast motiverat att sätta arvodet högre än till 3,000
kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg ej borde utgå. Med hänsyn till den
anbefallda utredningen angående den patologiska verksamheten vid lasarettet
borde förordnande såsom biträdande lärare i patologisk anatomi meddelas
för allenast ett år i sänder.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
De obduktioner, örn vilka här vore fråga, avsåge i främsta rummet undersökningar
för serafimerlasarettets behov men inginge även som ett led i undervisningen
av de medicine kandidater, som under sina studier tjänstgjorde
å medicinska kliniken vid lasarettet. Övervägande skäl syntes tala för
direktionens förslag, att den provisoriska organisationen av den patologiska
verksamheten vid serafimerlasarettet tills vidare bibehölles, och för universitetskanslerns
framställning om särskilt arvode till prosektorn vid serafimerlasarettet
i dennes egenskap av lärare. Prosektorn borde sålunda fortfarande
åtnjuta arvode å lasarettets stat med 8,500 kronor utan rätt för
honom att åtnjuta särskild ersättning för histopatologiskt-diagnostiska undersökningar.
Hans arvode såsom lärare, vilket borde utgå från karolinska
institutets avlöningsanslag, syntes kunna sättas till det av kanslern föreslagna
beloppet, 3,000 kronor. Å arvodena torde dyrtidstillägg ej böra utgå.
Utskottet ansluter sig till departementschefens ifrågavarande förslag.
3. Lasarettets tvättinrättning.
Vid beräkning av anslagsbehovet för innevarande budgetår utgick direktionen
från att serafimerlasarettets tvättinrättning skulle nedläggas från
och med den 1 juli 1939 och att tvätten skulle utföras vid karolinska sjuk
Ilihang
lill riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 102.
Utskottet.
34
Statsutskottets utlåtande Ar 162.
huset, dit huvuddelen av tvättpersonalen samtidigt skulle överflyttas. I enlighet
härmed har serafimerlasarettets tvättinrättning nedlagts. Sedan
karolinska sjukhusets tvättinrättning varit i drift en tid, hade det emellertid
visat sig, att dess kapacitet icke torde komma att förslå för båda sjukhusen.
Direktionen har fördenskull föreslagit återupptagande av driften vid
lasarettets tvättinrättning.
Det starkaste motivet för tvättens centralisering till karolinska sjukhuset
hade varit, att de vid serafimerlasarettet därigenom ledigblivande lokalerna
skulle kunna ombyggas till en patologisk avdelning för lasarettets
behov. En dylik avdelning komme att bliva erforderlig, då de nuvarande
lokalerna vid karolinska institutet icke längre kunde disponeras för berörda
ändamål. Detta kunde tänkas inträffa vid den tidpunkt, då karolinska
institutets nybyggnader å Norrbackaområdet blivit färdiga.
I nuvarande skick vore det icke ens möjligt för tvättinrättningen vid
karolinska sjukhuset att med ett arbetsskift ombesörja tvätten för sjukhusets
eget behov vid det ökade platsantalet.
Örn tvättinrättningen samtidigt skulle ombesörja serafimerlasarettets
tvätt, skulle arbetet behöva läggas på dubbla skift eller tvättinrättningen
ombyggas. Att ordna arbetet i dubbla skift stötte emellertid på praktiska
svårigheter, bland annat på grund av att utrymmena för sortering av oren
tvätt vore knappt beräknade. Dessutom torde det näppeligen bliva ekonomiskt.
Dubbel arbetsledning skulle erfordras, och man finge nog även räkna
med högre arbetslöner för kvälls- och nattarbetet.
I anslutning till förslaget örn tvättinrättningens återupprättande har
direktionen å personalförteckningen uppfört en tvättföreståndarinna med
avlöning, motsvarande den tidigare å lasarettets stat uppförda, eller enligt
5 lönegraden. Vidare har direktionen bland den extra ordinarie ekonomipersonalen
upptagit 3 sömmerskor i lönegrad Eo U 2, 2 första tvättbiträden
i lönegrad Eo U 2 och 11 tvättbiträden i lönegrad Eo U 1.
Statskontoret har funnit det anmärkningsvärt, att beräkningarna angående
kapaciteten hos karolinska sjukhusets tvättinrättning uppgjorts
med så ringa förutseende, att det visat sig nödvändigt att redan under
innevarande budgetår återupptaga driften vid serafimerlasarettets tvättinrättning.
Allmänna länenämnden — som även funnit det anmärkningsvärt, att
den nya tvättinrättningen vid karolinska sjukhuset tilltagits så knappt,
att den redan visat sig vara otillräcklig — har icke funnit anledning till
erinran mot den föreslagna lönegradsplaceringen för den begärda tvättföreståndarinnan.
Departementschefen, som funnit det beklagligt, att kapaciteten hos
tvättinrättningen på karolinska sjukhuset beräknats så i underkant, att den
knappast förslår för sjukhusets eget behov och ännu mindre för serafimerlasarettets,
har icke sett någon annan utväg än att tillstyrka sjukhusdirektionens
nu föreliggande förslag örn återupptagande av verksamheten vid
serafimerlasarettets tvättinrättning. Mot detaljerna i detta förslag har departementschefen
icke funnit något att erinra.
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
35
I likhet med statskontoret och löneniimnden finner utskottet det anmärkningsvärt,
att kapaciteten hos karolinska sjukhusets tvättinrättning
beräknats så knappt att tvättinrättningen icke kan, såsom avsett varit, tillgodose
de båda sjukhusens behov. Under föreliggande omständigheter anser
utskottet liksom departementschefen ingen annan utväg framkomlig
än att driften vid serafimerlasarettets tvättinrättning återupptages. Mot
direktionens, i anslutning till verksamhetens igångsättande vid sistnämnda
tvättinrättning framställda detaljförslag, som av departementschefen biträtts,
har utskottet icke haft något att erinra.
4. Anslagsberäkningar.
Förslagsanslaget till Serafimerlasarettet: Avlöningar är för innevarande
år uppfört med 1,532,700 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts nu framställda
förslag skulle anslaget för budgetåret 1940/41 uppföras med 1,660,000 kronor,
innebärande en anslagsökning med 127,300 kronor.
Departementschefen har tillstyrkt direktionens förslag dels att befattningen
som tekniskt biträde å kirurgiska kliniken överfördes från karolinska
institutets till serafimerlasarettets personalförteckning och förändrades
till kanslibiträdestjänst i lönegraden A 7 samt att kostnaderna för denna
tjänst fördelades mellan institutet och lasarettets avlöningsstater på sätt
direktionen föreslagit, dels att en ordinarie tvättföreståndarinna i lönegraden
A 5 nyanställdes, dels ock att en befattning som sjukgymnast i lönegraden
A 9 uteslötes ur lasarettets stat.
Departementschefen har vidare erinrat att i propositionen nr 206 till
1939 års lagtima riksdag uttalats, att vid serafimerlasarettets medicinska
och kirurgiska kliniker skulle inrättas befattningar som biträdande läkare
för så vitt patientantalet å vederbörande klinik överstege 90. Då det vore
att antaga, att så bleve förhållandet under nästa budgetår hade departementschefen
intet att erinra mot bifall till direktionens förslag om anställande
av dylika läkare — benämnda biträdande överläkare — vid dessa
kliniker.
Arvodet till röntgenöverläkaren — nu 9,000 kronor — borde fortfarande
utgå. Arvodet till överläkaren å ögonkliniken borde i enlighet med direktionens
förslag höjas med 500 kronor, d. v. s. till det belopp, varmed arvodet
skulle utgått, om kliniken överflyttats till karolinska sjukhuset. För
gynekologisk konsultation skulle ett arvode uppföras med 2,400 kronor.
Vidare skulle, i överensstämmelse med vad tidigare vid behandlingen av
karolinska sjukhusets och serfimerlasarettets organisation förutsatts, vidtagas
vissa ändringar i avlöningsstaten, bland annat utbyte av arvode och
bostadsersättning, tillhopa 7,800 kronor, till direktör vid lasarettet, mot
arvode å 1,800 kronor till vice direktör.
Vad departementschefen under förevarande punkt föreslagit har icke
givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
Utskottet.
Utskottet.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet.
Förevarande anslag är för budgetåret 1939/40 uppfört med 1,276,000
kronor.
Det för budgetåret 1940/41 erforderliga anslagsbeloppet har direktionen
beräknat till 1,472,400 kronor. Till utgifter av engångskaraktär har direktionen
härvid beräknat ett belopp av 115,000 kronor. Härom anför direktionen:
Direktionen
hade funnit sig böra under denna titel beräkna anslag till
en modern respirator, som lasarettet för närvarande saknade. Kostnaden
härför beräknades till 8,500 kronor. Till modernisering och komplettering
av röntgenutrustningen hade för innevarande budgetår äskats 65,000 kronor,
varav för sagda budgetår anvisats 25,000 kronor. Direktionen hade
nu upptagit återstående del av det beräknade för ändamålet erforderliga
beloppet eller 40,000 kronor.
Direktionen ansåge det synnerligen angeläget, att lasarettets inventarier
av annat slag än instrument och apparater kunde bringas till samma
standard som vid karolinska sjukhuset. Detta gällde i alldeles särskild grad
sådana för den direkta sjukvården så viktiga inventarier som sängar och
nattduksbord. Direktionen beräknade härför för nästa budgetår 50,000
kronor. Möbleringen å lasarettets rum för sköterskor, och särskilt för sjuksköterskeelever,
vore vid jämförelse med utrustningen i motsvarande rum
vid karolinska sjukhuset torftig. Möbler saknades för utrustning av rum,
som erfordrades för beredande av bostad åt redan i stat uppförd sådan personal.
Direktionen hade för ifrågavarande ändamål beräknat 16,500 kronor
för budgetåret 1940/41.
Direktionen har sedermera beräknat, att ögonklinikens kvarstannande
vid lasarettet skulle kräva ökning av omkostnadsanslaget med 44,600 kronor
eller från det av direktionen föreslagna beloppet 1,472,400 kronor till
1,517,000 kronor. Vid beräkningen av sistnämnda anslagsbelopp hade direktionen
— liksom vid beräkningen av det ursprungliga beloppet — icke
tagit hänsyn till de under rådande förhållanden inträffade eller väntade
prisförhöjningarna.
Statskontoret har funnit sig böra ifrågasätta, huruvida icke det för modernisering
och komplettering av röntgenutrustningen begärda anslagsbeloppet
å 40,000 kronor borde kunna fördelas på ytterligare ett eller annat
år. Vidare syntes den ifrågasatta nyanskaffningen av sängar och nattduksbord
i nuvarande läge böra anstå.
Departementschefen har anfört:
De ändamål, som skulle tillgodoses medelst de av direktionen beräknade
anslagsmedlen till utgifter av engångskaraktär, syntes av utredningen att
döma vara av angelägen natur. Till bestridande av ifrågavarande utgifter
torde dock i rådande läge icke böra anvisas större anslagsbelopp än förslagsvis
75,000 kronor. Härav torde högst 25,000 kronor böra användas till inköp
av respirator och modernisering och komplettering av röntgenutrustningen
vid lasarettet. Vad sålunda föreslagits innebure en minskning med (115,000
— 75,000 —) 40,000 kronor av det av direktionen beräknade omkostnadsanslaget.
Uppskovet med överflyttningen av ögonkliniken ökade anslags
-
Statsutskottets utlåtande Nr 162. 37
behovet med 44,600 kronor. Med iakttagande av de nu angivna förändringarna
skulle det av direktionen beräknade anslagsbeloppet minskas till
(1.472,400 — 40,000 + 44,600 =) i runt tal 1,477,000 kronor. Då emellertid
direktionen vid sina anslagsberäkningar icke tagit hänsyn till de ändrade
prisförhållandena, föresloge departementschefen, att anslaget bestämdes
till i avrundat tal 1,550,000 kronor. Anslagshöjningen utgjorde 274,000
kronor. Direktionen torde böra söka hålla utgifterna inom den sålunda angivna
anslagsramen, om så erfordrades och ansåges möjligt genom en förenkling
av kosthållningen vid serafimerlasarettet.
Utskottet, som erinrar om vad utskottet i det föregående anfört beträffande
ögonkliniken vid serafimerlasarettet, tillstyrker, att omkostnadsanslaget
för nästa budgetår upptages med av departementschefen angivet
belopp, 1,550,000 kronor.
Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet m. m.
Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
är för innevarande budgetår uppfört med 745,400 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagsminskning med 29,500 kronor.
Å ena sidan föreslås en minskning med 24,850 kronor av den under rubriken
Professorer och lärare m. fl. uppförda anslagsposten till Avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat på grund av pensionsregleringen för professorer
och lärare vid universiteten och karolinska institutet samt likaledes en
minskning av den under samma rubrik uppförda anslagsposten till Arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, med 11,350 kronor
med hänsyn till viss personals överflyttning till karolinska sjukhuset.
I enlighet med vad i det föregående berörts hava medel vidare beräknats
till arvode å 3,000 kronor åt prosektorn vid serafimerlasarettet för undervisning
i patologisk anatomi. För inrättande av en vaktmästartjänst i lönegraden
Eo 5 vid den nya hygieniska institutionen ha beräknats 4,600 kronor
under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Slutligen förutsätter departementschefen, att antalet i personalförteckningen
uppförda tekniska biträden skall minskas från två till ett i samband
med förslaget örn ombildning av en sadan tjänst till kanslibiträ desbefattning
å serafimerlasarettets stat.
Departementschefen har vidare erinrat att Kungl. Maj:t under punkten
65 i 1940 års åttonde huvudtitel föreslagit riksdagen att vidtaga de ändringar
i avlöningsstaten för karolinska institutet, som kunde föranledas av
den ovanberörda pensionsregleringen. I anslutning härtill föreslås nu, att
riksdagen skulle bemyndiga Kungl. Majit att i avlöningsstaten vidtaga de
ändringar — utöver de under nämnda punkt avsedda — som föranleddes
av vad här av departementschefen föreslagits.
I detta sammanhang har departementschefen föreslagit anvisande av
medel till inredning och utrustning av hygieniska
institutionen. Kanslern hade i detta hänseende förordat anvisande
Utskottet.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Utskottet.
av 75,000 kronor, varav 30,000 kronor till inredning. Statskontoret har icke
framställt erinran mot sistnämnda belopp, men förutsatt, att ett väsentligt
lägre belopp än 45,000 kronor borde avses för utrustning. Departementschefen
har med anledning av vad statskontoret anfört föreslagit anvisande
av 45,000 kronor för båda ifrågavarande ändamål.
Under erinran, att riksdagen i sin skrivelse den 29 mars 1940, nr 8,
punkten 65, bemyndigat Kungl. Majit att vidtaga vissa ändringar i avlöningsstaterna
för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet
tillstyrker utskottet bifall till vad under förevarande punkt föreslagits
beträffande anslaget till avlöningar vid karolinska institutet. Därest,
i enlighet med vad utskottet i det föregående ifrågasatt, ögonkliniken vid
serafimerlasarettet kommer att överflyttas till karolinska sjukhuset redan
under nästa budgetår, torde Kungl. Majit äga vidtaga de ändrade dispositioner
beträffande såväl anslagen till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
som till avlöningar vid karolinska institutet, som kunna bliva en
följd av en dylik åtgärd.
Utskottet tillstyrker jämväl, att till inredning och utrustning av hygieniska
institutionen såsom departementschefen föreslagit anvisas ett belopp
av 45,000 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet
hemställa,
A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits
förslag,
1. godkänna följande personalförteckning för karolinska
sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
1. Garnisonsav delning arna.
Tjänstemän å ordinarie stat.
11 sjuksköterskor....................... A 7
II. Sjukhuset i övrigt.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Läkarpersonal m. m.
1 överläkare vid gynekologiska avdelningen av
Konung Gustaf Vis jubileumsklinik ...... A 26
1 laborator vid radiofysiska forskningsavdelningen
av Konung Gustaf Vis jubileumsklinik
.............................. A 26
Statsutskottets utlåtande Nr 162. 39
Sjukvårdspersonal.
1 första föreståndarinna................. A 12
2 föreståndarinnor..................... All
2 sociala kuratorer..................... All
3 sjukgymnaster....................... A 9
2 andra föreståndarinnor................ A 8
158 sjuksköterskor....................... A 7
3 barnmorskor........................ A 7
6 kontrollbiträden...................... A 7
4 tekniska biträden.................... A 7
7 röntgenbiträden...................... A 6
6 sjukvårdare......................... A 6
6 fotografer.......................... A 5
Ekonomipersonal.
1 maskinmästare....................... A16
1 förste maskinist...................... A 12
1 första köksföreståndarinna.............. A 12
1 trädgårdsmästare..................... A10
3 andre maskinister.................... A 8
1 tvättföreståndarinna.................. A 7
3 andra köksföreståndarinnor............. A 7
4 reparatörer ......................... A 7
4 förste vaktmästare.................... A 7
1 arbetsföreståndarinna.................. A 6
1 tvättmästare........................ A 6
4 förste eldare........................ A 6
2 vaktmästare......................... A 5
1 maskintvättare....................... A 5
5 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt
gårdskarlar......................... A 5
2 kokerskor .......................... A 2
1 kallskänka.......................... A 1
Administrations- och kontorspersonal.
1 överdirektör......................... C 10
1 syssloman........................ A 24
1 förste bokhållare...................... A 18
1 bokhållare.......................... A 15
1 kassör............................. All
1 kansliskrivare........................ All
1 kontorist........................... A 9
9 kanslibiträden....................... A 7
8 kontorsbiträden...................... A 4
40
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
Extr a-ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.
2 biträdande läkare vid Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik...................... Eo 23;
2. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,
att tillämpas under budgetåret 1940/41:
Avlöningsstat.
I. Garnisonsavdelningarna.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis.................kronor 40,000
2. Avlöningar till icke-ordinarie
personal:
a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis. . kronor 178,000
b. Avlöningsförhöjning
ar
m. m., förslagsvis »_8,000 » 186,000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis . . ....... » 21,000
Summa kronor 247,000
II. Sjukhus et i övrigt.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis.................kronor 952,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:
a. Grundbelopp.....kronor 154,750
b. Vikariatsersättningar
m. m., förslagsvis. . . » 31,250 » 186,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis . . kronor 1,777,000
b. Avlöningsförhöjnin
gar
m. m., förslagsvis » 74,000 » 1,851,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ........ * 260,000
Summa kronor 3,249,000
lil. Sammanfattning.
I. Garnisonsavdelningarna..........kronor 247,000
II. Sjukhuset i övrigt.............. » 3,249,000
Summa förslagsanslag kronor 3,496,000;
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
41
3. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 3,496,000 kronor;
4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 2,300,000 kronor;
5. ur personalförteckningen för serafimerlasarettet utesluta
1 sjukgymnast men i nämnda förteckning uppföra
dels under rubriken Ekonomipersonal 1 tvättföreståndarinna
i lönegraden A 5, dels ock under rubriken Administrations-
och kontorspersonal 1 kanslibiträde i lönegraden
A 7;
6. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis............kronor 345,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:
a. Grundbelopp.....kronor 100,010
b. Vikariatsersättnin
gar
m. m., förslagsvis
........... * 19,990 kronor 120,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis kronor 1,015,000
b. Avlöningsförhöj
ningar
m. m., förslagsvis
........_. »_____50,000 » 1,065,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 130,000
Summa förslagsanslag kronor 1,660,000;
7. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 1,660,000 kronor;
8. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 1,550,000 kronor;
9. i personalförteckningen för karolinska mediko-kirurgiska
institutet minska antalet tekniska biträden i lönegraden
A 4 från två till ett;
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 162.
4
42
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
10. bemyndiga Kungl. Majit att i avlöningsstaten för
karolinska mediko-kirurgiska institutet — utöver under
punkten 65 i riksdagens skrivelse den 29 mars 1940 nr
8 avsedda ändringar — vidtaga de ändringar, som föranledas
av vad av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 1 mars 1940
anförts;
11. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 715,900 kronor;
12. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning
och utrustning av hygieniska institutionen för budgetåret
1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 45,000 kronor;
B. att ovannämnda motioner, 11:110 och 11:224, den
sistnämnda i vad avser löneställningen för den lägre
sjukvårds- och ekonomipersonalen vid garnisonssjukhuset,
må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört;
C. att motionen 11:224 i övrigt icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 maj 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson
i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Andersson i Fältenborg, Pauli, Heiding, Carlström, Larsson
i Varberg, Boman och Ekströmer; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvistt Svensson,
Eriksson i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Andersson i Prästbol, Isacsson, Andersson
i Södergård, Wallentheim och Viklund.
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
43
Reservationer:
1) av herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund, Boman,
Svensson i Grönvik, Eriksson i Stockholm och Andersson i Prästbol, vilka
ansett
dels att utskottets yttrande angående underläkarnas antal och löneställning
(sid. 24) bort hava följande lydelse:
»I likhet med statskontoret och 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga
anser utskottet Kungl. Maj:ts förslag om en förändring av de tredje underläkarnas
löneställning kunna vara ägnat att föregripa resultatet av den
under utredning varande frågan örn lönereglering för samtliga underordnade
läkare. Vid sådant förhållande anser utskottet sig böra ställa sig avvisande
till Kungl. Maj:ts förslag örn uppflyttning av de tredje underläkarna
från 15 till 18 lönegraden.
Mot departementschefens---(= utskottet)---att erinra.»;
dels att utskottets yttrande angående anslagsberäkningarna för karolinska
sjukhuset (sid. 28) bort hava följande lydelse:
»Vad beträffar---(= utskottet)---lönegraden Eo 10. På
grund härav bör den under rubriken Sjukhuset i övrigt i avlöningsstaten
upptagna anslagsposten till avlöning till tjänstemän å ordinarie stat
minskas med i runt tal 2,000 kronor till 952,000 kronor, och den i samma
avlöningsstat ingående delposten till grundavlöningar m. m. till icke-ordinarie
personal ökas med i runt tal 2,000 kronor. Ifrågavarande delpost bör
å andra sidan med hänsyn till utskottets avvisande av Kungl. Maj:ts förslag
om uppflyttning av de tredje underläkarna från 15 till 18 lönegraden
sänkas med 4,500 kronor och delposten förty minskas med (4,500 —
— 2,000=) 2,500 kronor till 1,772,500 kronor. Av sistnämnda anledning
bör vidare delposten till avlöningsförhöjningar m. m. till icke-ordinarie personal
minskas med 500 kronor till 73,500 kronor.
I övrigt---(= utskottet)---verkställda kostnadsberäk
ningarna.
Avlöningsstaten för sjukhuset i övrigt bör alltså för nästa budgetår
upptaga en slutsumma av 3,244,000 kronor och slutsumman för avlöningsanslaget
i dess helhet utgöra 3,491,000 kronor.»;
dels att utskottets yttrande angående anslagsberäkningarna för serafimerlasarettet
(sid. 35) bort hava följande lydelse:
»Vad departementschefen under förevarande punkt föreslagit har icke
givit utskottet anledning till annan erinran än att på grund av den ståndpunkt
utskottet intagit till frågan om de tredje underläkarnas löneställning
dels delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
bör minskas med 2,800 kronor till 1,012,200 kronor, dels delposten till
avlöningsförhöjningar m. m. till samma personal bör minskas med 200
kronor till 49,800 kronor, dels ock avlöningsstatens slutsumma bör minskas
med tillhopa 3,000 kronor till 1,657,000 kronor.»;
44
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
dels ock, att utskottets hemställan till följd härav bort i
nedan angivna delar erhålla följande lydelse:
»2. godkänna----(= utskottet)--- 1940/41:
A vl öni ngsstat.
II. Sjukhus et i övrigt.
1. Avlöningar---(=utskottet)---kronor 952,000
2. Arvoden---(= utskottet)---> 186,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis kronor 1,772,500
b. Avlöningsförhöj
ningar
m. m., förslagsvis.
..... » 73,500 » 1,846,000
4. Rörligt tillägg — — — (= utskottet)
.................. * 260,000
Summa kronor 3,244,000;
III. Sammanfattning.
I. Garnisonsavdelningarna.........kronor 247,000
II. Sjukhuset i övrigt............. » 3,244,000
Summa förslagsanslag kronor 3,491,000;
3. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 3,491,000 kronor;
6. godkänna---(= utskottet)--- 1940/41:
A vlöningsstat.
1. Avlöningar —--(=utskottet)---kronor 345,000
2. Arvoden —--(= utskottet)--— » 120,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis kronor 1,012,200
b. Avlöningsförhöj
ningar
m. m., förslagsvis.
..... > 49,800 , 1,062,000
4. Rörligt tillägg —--(= utskottet)
... » 130,000
Summa förslagsanslag kronor 1,657,000;
Statsutskottets utlåtande Nr 162.
45
7. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 1,657,000 kronor;»
2) av herr Pauli, som dels ansett att utskottets yttrande i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en ny befattning som social
kurator i lönegraden A 11 vid karolinska sjukhuset (sid. 28) bort hava
följande lydelse:
»Vad beträffar---(= utskottet)--— de sinnessjuka. De ar
betsuppgifter
beräffande den psykiatriska klinikens klientel, som äro
avsedda att anförtros åt ifrågavarande befattningshavare, komma med
säkerhet att bliva av krävande art. På grund härav anser utskottet i
likhet med departementschefen anledning saknas att för innehavaren av
denna tjänst bestämma lägre löneförmåner än för de övriga sociala
kuratorerna vid karolinska sjukhuset och biträder alltså departementschefens
förevarande förslag. Utskottet förutsätter emellertid, att den
nya sociala kuratorn bör förutom verksamhet vid psykiatriska kliniken
kunna anförtros jämväl de andra uppgifter inom sjukhuset, som med
hänsyn till sjukvårdens behov befinnas lämpliga»;
dels ock yrkat, att utskottets hemställan till följd härav
i nedan angivna delar bort erhålla följande lydelse:
»A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag,
1. godkänna---(= utskottet) — — — 1940/41:
Personalförteckning.
II. Sjukhus et i övrigt.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Sjukvårdspersonal.
3 sociala kuratorer
A 11
2. godkänna — — — (= utskottet)--- 1940/41:
Avlöningsstat.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1940. 6 sami. Nr 162.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 16%.
II. Sjukhus et i övrigt.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordi
-
narie stat, förslagsvis..........kronor 955,000
2. Arvoden---(=utskottet)---» 186,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis kronor 1,775,000
b. Avlöningsförhöj
ningar
m. m., förslagsvis
....... » 74,000 » 1,849,000
4. Rörligt tillägg---(=utskottet)---» 260,000
Summa kronor 3,250,000;
lil. S aram an fattning.
I. Garnisonsavdelningarna........kronor 247,000
II. Sjukhuset i övrigt............ > 3,250,000
Summa förslagsanslag kronor 3,497,000;»
3) av herr Jansson i Falun i anledning av förslaget örn tidpunkten för
öppnandet av den psykiatriska kliniken (sid. 8);
4) av densamme i anledning av utskottets yttrande angående serafimerlasarettets
tvättinrättning (sid. 35).
Stockholm 1940, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
401770
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:321 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karo s. 6 i texten