Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning åt sakkunniga i akademiska befordringsärenden.

1940-05-21 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:163, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning åt sakkunniga i akademiska befordringsärenden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 163.

1

Nr 163.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ersättning åt sakkunniga i akademiska befordringsärenden.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkten

89 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen att, i avbidan

på proposition i ämnet, till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning

åt sakkunniga i akademiska befordringsärenden för budgetåret

1940/41 beräkna ett förslagsanslag av 25,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition

(nr 156), under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att

dels medgiva, att till sakkunnig i befordringsärende vid universiteten,

karolinska institutet och tekniska högskolan må utgå ersättning i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av departementschefen föreslagits;

dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt sakkunniga

i akademiska befordringsärenden för budgetåret 1940/41 anvisa ett

förslagsanslag av 25,000 kronor.

Sakkunnig äger såsom ersättning för uppdragets fullgörande erhålla, om

han är befattningshavare i statens tjänst eller professor vid Stockholms eller

Göteborgs högskola, efter eget val antingen ersättning för mistade avlöningsförmåner

eller ock särskilt arvode, men i annat fall särskilt arvode.

Ersättning för mistade avlöningsförmåner utgår med belopp, motsvarande

det avdrag å avlöningen, som den sakkunnige enligt gällande avlöningsbestämmelser

under tjänstledighet för sakkunniguppdragets fullgörande

måst vidkännas, dock ej för ledighet under längre tid än i fråga örn specialsakkunnig

en månad, vid kallelse fyrtio dagar och i andra fall tre månader.

Särskilt arvode må ej överstiga, för specialsakkunnig 300 kronor, för sakkunnig,

som yttrat sig över väckt kallelseförslag, 400 kronor och för annan

sakkunnig 1,000 kronor.

Vidare ha meddelats bestämmelser om reseersättning för åhörande av

lärarprov och för samråd mellan de sakkunniga inbördes.

Bihang till riksdagens protokoll 19/fO. 6 sami. Nr 163.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 163.

. ersattnmgar bestridas vid universiteten och karolinska

institutet fran det förutnämnda anslaget till ersättning åt sakkunniga i akademiska

befordringsarenden. Belastningen under de senare åren å detta

anslag vilket utgått sedan budgetåret 1926/27, framgår av följande sam
rrrnnstÄIlmno
-

Budgetår Anslagsbelopp Belastning

193f/35.............. 9,000 9,543:78

193o/36 .............. 9,000 11,453:86

1936/37.............. 9,000 14,186:08

1937/38.............. 9,000 22,145:02

1938/39.............. 12,000 54,041:16

1939/40.............. 15,000 30,776: 73 (intill Va 1940).

Kanslern för rikets universitet, som med anledning av de betydande anslagsöverskridandena

anmodats att utreda möjligheterna att nedbringa

anslagsbelastningen, har efter hörande av övriga akademiska myndigheter,

framlagt ett förslag örn ändrade grunder för ifrågavarande ersättningar, i

huvudsak innebärande följande:

1. Vid utsättande av tid för lärarprov skall beaktas, att samråd mellan

de sakkunmga kan aga rum i samband med åhörandet av provet.

2. bakkunniga skola ej utses, örn endast en sökande anmält sig och denne

antingen innehar motsvarande professur vid något av universiteten eller

karolinska institutet eller vid Stockholms och Göteborgs högskolor eller

°r,.un, r d.® närmaste tre åren före ansökningstidens utgång blivit uppförd

pa förslag till motsvarande professur vid någon av nämnda läroanstalter.

4Ml ancTa la ; sjpdl’ därest de sökandes skicklighet och inbördes företräde

tnl professorsbefattning tidigare prövats och förnyad sakkunnig prövning

beiinnes uppenbart obehövlig, det större akademiska konsistoriet respektive

karolinska institutets lärarkollegium äga rätt besluta, att sakkunniga

ej skola utses. °

3 Fler än tre sakkunniga skola få utses, endast om särskilda skäl därtill

loreligga.

4 Ersättning för sakkunniguppdrag åt professor vid Stockholms och

Göteborgs högskolor skall utgå endast i form av särskilt arvode.

5. Arvodet skall ej få överskrida för specialsakkunnig 250 kronor för

sakkunnig, som yttrat sig över kallelseförslag 350 kronor och för annan sakkunnig

850 kronor, innebärande en sänkning med omkring en sjättedel Vidare

skall den tid under vilken ersättning får utgå för mistade löneförmåner

under tjänstledighet för sakkunniguppdrag, minskas i samma proportion.

^

Statskontoret har föreslagit vissa ytterligare restriktioner.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande:

Från början hade detta anslag avsett endast ersättning för avstådda

tjanstgoringspennmgar eller annan direkt inkomstminskning under tjänstledighet

för sakkunniguppdragens fullgörande. Förslag örn ersättning åt

sakkunnig i form av särskilt sakkunnighonorar hade avvisats i propositionen

nr 103/1926. Ett sakkunniguppdrag, givet åt professor samt annan

ordinarie lärare vid universiteten, hade nämligen ansetts ingå i veder
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 163.

3

börandes ämbetsåligganden. Beträffande professores emerid hade gjorts

gällande, att det skäligen borde åligga sådana att fullgöra de sakkunniguppdrag,

som kunde komma att anförtros åt dem, varför något särskilt

honorar ej heller för detta fall borde ifrågasättas. För personer utanför

universiteten och karolinska institutet hade visserligen icke samina synpunkter

kunnat anföras, men att tillerkänna sådana sakkunniga särskild

ersättning utan att låta samma förmån komma såsom sakkunniga fungerande

universitetsprofessorer eller professores emeriti till del hade ansetts

innebära en inkonsekvens. Ej heller för dessa fall hade därför ifrågasatts

något särskilt honorar.

När frågan örn särskilt arvode för sakkunniguppdrag ånyo upptagits

hade det, såsom framginge av punkten 96 i 1937 års åttonde huvudtitel,

varit på initiativ av universitetsberedningen. Föredragande departementschefen

hade då ansett fullgoda skäl föreligga för att de sakkunniga skulle

erhålla möjlighet till viss ersättning för sakkunnigarbetet såsom sådant.

Såsom förhållandena då varit, hade det nämligen mött stora svårigheter att

erhålla för sakkunniguppdrag lämpade personer. Speciellt hade detta gällt,

örn såsom sakkunnig måst anlitas icke statsanställda personer, exempelvis

utländska sakkunniga. Departementschefen hade vidare ansett det i sak

riktigt, att anlitade experter erhölle särskild ersättning för det oftast ganska

betungande arbete, som följde med uppdrag av denna art. Riksdagen hade

beslutat i enlighet härmed.

Det av kanslern i besparingssyfte nu framlagda förslaget om ändrade

ersättningsgrunder förutsatte, att särskild ersättning fortfarande skulle utgå

för sakkunniguppdrag. Statskontoret hade emellertid, vad beträffade

befattningshavare i statens tjänst, ifrågasatt en återgång till den före 1937

års riksdagsbeslut gällande ordningen. Dessa befattningshavare skulle således

ej få uppbära särskilt arvode utan endast åtnjuta full kompensation

för avstådda löneförmåner under tjänstledighet för sakkunniguppdraget.

Till annan sakkunnig skulle däremot särskilt arvode fortfarande utgå,

ehuru med reducerat maximibelopp. Statskontorets förslag innebure således,

att den likställighet i ersättningshänseende mellan sakkunniga, som

legat till grund för såväl 1926 som 1937 års riksdagsbeslut i ämnet, icke

längre skulle bibehållas.

För egen del ville departementschefen framhålla lämpligheten av att besparingsåtgärder

icke vidtoges, som vore ägnade att försämra möjligheterna

att för sakkunniguppdrag av denna art förvärva de mest kvalificerade

personerna. Med hänsyn härtill funne han sig icke böra tillstyrka statskontorets

förslag örn eli återgång i viss utsträckning till de för statliga befattningshavare

tidigare gällande ersättningsgrunderna och ej heller kanslerns

förslag om att ersättning för sakkunniguppdrag ej skulle till professorer

vid Stockholms och Göteborgs högskolor kunna utgå i form av ersättning

för mistadc avlöningsförmåner. Departementschefen hade så

mycket mindre skäl att föreslå upphävande av rätten att erhålla särskilt

arvode, som han icke vore övertygad örn att statskontorets uppfattning,

att införandet av valrätt mellan ersättning för mistade avlöningsförmåner

och arvode vore den främsta orsaken till de betydande anslagsöverskridandena

under de senaste budgetåren. Vad beträffade arvodenas storlek,

vöre han däremot ense med statskontoret och föresloge alltså, att dessa

arvoden cj skulle få överstiga, för specialsakkunnig 200 kronor (nu 300 kronor),

för sakkunnig, sorn yttrat sig över väckt kallclseförslag 300 kronor

(mi 400 kronor) och för annan sakkunnig 750 kronor (nu 1,000 kronor).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 163.

Utskottet.

Den tid, under vilken ersättning skulle få utgå för mistade löneförmåner

under tjänstledighet för sakkunniguppdrag, borde minskas i ungefär samma

proportion.

De av kanslern i övrigt förordade besparingsåtgärderna syntes kunna i

huvudsak biträdas. Departementschefen delade dock statskontorets uppfattning,

att flera än tre sakkunniga borde få utses endast då särskilda

skäl förelåge och kanslern därtill lämnat sitt medgivande.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

i detta sammanhang anfört, tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) medgiva, att till sakkunnig i befordringsärende vid

universiteten, karolinska institutet och tekniska högskolan

må utgå ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med

vad av departementschefen i statsrådsprotokollet den 8

mars 1940 föreslagits;

b) till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt

sakkunniga i akademiska befordringsårenden för budgetåret

1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 25,000 kronor.

Stockholm den 21 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i

fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Andersson i Fältenborg, Pauli, Heiding, Carlström, Larsson

i Varberg, Boman och Ekströmer; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist, Svensson,

Eriksson i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Andersson i Prästbol, Isacsson, Andersson i

Södergård, Wallentheim och Viklund.

Stockholm 1940, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

401843

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning åt sakkunniga i akademiska befor äring sär enden. a1 i texten