Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet jämte i ämnet väckta motioner.

1940-05-21 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:164, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

1

Nr 164.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om grunderna för avlöning

av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 207 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden den 5 april 1940, föreslagit

riksdagen antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

Förordning

om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna

luftskyddet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Länsstyrelse skall efter hörande av vederbörande luftskyddschefer i överensstämmelse

med vad i denna förordning stadgas fastställa avlöningsreglemente

för annan personal vid det allmänna luftskyddet än sådan, som

enligt 9 § lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov ställes till förfogande

av kommun. Där på grund av lokala förhållanden så finnes påkallat,

må särskilda bestämmelser utfärdas för olika delar av länet.

Med luftskyddstjänstgöring avses i denna förordning såväl luftskyddstjänst,

varom förmäles i 10 § lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov,

som arbete för luftskyddet, varom stadgas i 11 § samma lag.

2 §•

För personal, som under en tid av minst tre dagar i följd fullgör luftskyddstjänstgöring,

må, där ej nedan annorlunda stadgas, lönen för dag

(daglön) högst bestämmas i ortsgrupp I till fyra kronor, i ortsgrupp II till fem

kronor och i ortsgrupp III till sex kronor med tillägg av en krona 25 öre för

familjemedlem, som fyllt sexton år, och 80 öre för annan familjemedlem. I

fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt

lagen örn folkpensionering verkställda indelningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 164.

1170 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåt Mide Nr 164.

Den enligt första stycket bestämda daglönen må för person, som innehar

befälsställning eller särskild kompetens för viss luftskyddstjänst, höjas med

högst fyrtio procent.

Har tjänstgöringen viss kalendermånad varit förlagd å sådan tid och varit

av den beskaffenhet, att den tjänstgörande under minst halva antalet tjänstgöringsdagar

skäligen bör hava kunnat fullgöra sitt ordinarie arbete, skall

den enligt denna paragraf bestämda daglönen för nämnda tjänstgöringsdagar

utgå med allenast halva beloppet.

Såsom familjemedlemmar i förhållande till den, som fullgör luftskyddstjänst,

räknas:

a) make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, envar under förutsättning

att den tjänstgörande är underhållsskyldig gentemot vederbörande och vid

tiden för luftskyddstillståndets inträde i väsentlig män bidrog till dennes

underhåll;

b) föräldrar, adoptant, makes barn och makes adoptivbarn, envar under

de förutsättningar, som angivas under a), och under förutsättning tillika, att

den tjänstgörande vid tiden för luftskyddstillståndets inträde sammanbodde

med vederbörande; samt

c) husföreståndarinna under förutsättning att den tjänstgörande sammanbor

med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år samt, därest

han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen till arbete.

3§-

Har person till följd av sådan luftskyddstjänstgöring, som i 2 § sägs,

gått miste örn inkomst till belopp, som överstiger den honom jämlikt nämnda

paragraf tillkommande lönen, utgår under två månader från luftskyddstjänstgöringens

början ersättning för den av tjänstgöringen föranledda inkomstminskningen

med det belopp, vartill luftskyddschef finner minskningen

hava uppgått, dock med högst hälften av den enligt 2 § utgående lönen.

Konungen äger förordna, att sådan ersättning må utgå under längre tid än

två månader.

4§-

Lider den, som tagits i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills

vidare, på grund härav sådan minskning i sina inkomster, att han icke förmår

bestrida utgifterna för sin bostad, må länsstyrelse på därom gjord ansökan

tillerkänna honom skäligt bostadsbidrag. Bidraget må icke överstiga hyresvärdet

för den bostad, som den tjänstgörande innehade vid tjänstgöringens

början, däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med värme.

5§-

Vid tjänstgöring under kortare tid än i 2 § sägs utgår med nedan stadgade

undantag timlön med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare,

dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.

Timlön utgår allenast för tjänstgöring, som omfattat minst två timmar av

ett dygn. Är fråga örn sådant arbete för luftskyddet, som avses i 11 §

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

3

agen om förfoganderätt för luftskyddets behov, utgår ersättning allenast för

arbete under tid, då vederbörande eljest skulle hava utfört förvärvsarbete.

6§-

För den, som in natura erhåller erforderlig förplägnad, minskas daglönen

med två kronor.

7 §•

För person under aderton år äger luftskyddschef bestämma lägre lönebelopp

än de i 2 och 5 §§ angivna samt lägre avdrag än i 6 § stadgas för

förplägnad in natura.

8 §•

Vid tjänstgöring enligt 2 § uppbäres full daglön för begynnelse- och slutdagarna,

därest tjänstgöringen å dessa dagar uppgått till minst hälften av

den eljest brukliga tjänstgöringstiden för dag, och eljest halv daglön.

Vid tjänstgöring, för vilken timlön utgår, räknas dygnet från klockan sex.

I tjänstgöringstiden inräknas den tid, som skäligen åtgår för färd till eller

från tjänstgöringsplatsen. Vid brutet timantal räknas allenast tid, som omfattat

minst halv timme. För sistnämnda tid utgår hel timlön.

9 §•

Lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag utbetalas i efterskott.

10 §.

Den, som tagits i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills vidare,

äger vid tjänstledighet av anledning, som i 14 § civila avlöningsreglementet

sägs, under en tid av två månader åtnjuta full lön ävensom i förekommande

fall ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag. Under tjänstledighet

för annan sjukdom än sådan, som i nämnda paragraf avses, må under

samma tid utgå belopp, motsvarande tre fjärdedelar av nyssnämnda förmåner.

11 §•

Över luftskyddschefs beslut i ärende, som avses i denna förordning, må

besvär anföras hos länsstyrelsen inom tjugu dagar från det klaganden erhållit

del av beslutet.

Beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må överklagas

hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

12 §.

De anvisningar, som finnas erforderliga för tillämpning av denna förordning,

meddelas av luftskyddsinspektionen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

Till utskottets behandling Ilar vidare överlämnats två likalydande motioner,

väckta den ena, nr 201, inom första kammaren av herr G. Elofsson m. fl.

och den andra, nr 259, inom andra kammaren, av herr J. Ottsjö m. fl., vari

hemställts, att avlöningen till personal, tillhörande det allmänna luftskyddet,

måtte utgå efter enhetliga grunder utan dyrortsgradering, förslagsvis med

ett belopp av 5 kronor för dag jämte föreslagna familjebidrag.

Beträffande motiveringen för detta yrkande, som utskottet upptager till

prövning i samband med detaljbehandlingen av 2 § i den föreslagna förordningen,

får utskottet hänvisa till motionen I: 201.

Förslagets grundprinciper.

Kungl. Maj:ts förslag bygger i allt väsentligt på ett av sociala försvarsberedskapskommittén

i betänkande den 22 december 1939 (statens offentliga

utredningar 1939: 45) framlagt förslag, vilket därefter varit föremål för sedvanlig

remissbehandling. Förslaget avser att reglera avlöningsförhållandena

för sådan personal, som med stöd av 10 och 11 §§ lagen den 31 mars 1938

(nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov uttagits för fullgörande av

allmän luftskyddstjänst eller för tillfälligt utförande av annat arbete för det

allmänna iuftskyddet, som är av synnerligen brådskande natur. Däremot

avses icke kommunalt anställd personal, vilken kommun enligt 9 § nämnda

lag är skyldig att på anfordran tillhandahålla och bekosta. Likaså faller

personal, tillhörande industriluftskyddet och det enskilda luftskyddet, utanför

förslagets ram.

Beträffande frågan efter vilka riktlinjer avlön ingsbestämmelser för här

avsedda luftskyddspersonal böra utformas erinrar sociala för sv ar sier edskap

skommittén, att det för avlöning av personal, som tvångsvis tages i

anspråk av hänsyn till rikets försvar, detta ord taget i vidsträcktaste bemärkelse,

förefinnas två principiellt skilda lönesystem, förslagsvis benämnda

krigslönesystemet och fredslönesystemet. Med krigslönesystemet avser kommittén

den metod, efter vilken värnpliktiga avlönas, d. v. s. för den värnpliktige

själv naturaunderkåll och ett penningbidrag (terminslön) för bestridande

av smärre personliga utgifter och för den värnpliktiges familj ett

familjebidrag helt eller delvis efter beliovsprövning. Med fredslönesystemet

avses åter de principer, som eljest tillämpas vid anställande av arbetskraft,

d. v. s. en lön, som utgår i stort sett oberoende av löntagarens försörjningsskyldighet,

för tjänstemän enligt lönereglementen eller enskilda anställningsavtal

och för andra arbetstagare enligt enskilda och därjämte i största utsträckning

kollektiva arbetsavtal. Sistnämnda system är avsett att användas

vid, bland annat, fullgörande av tjänsteplikt enligt lagen örn dylik plikt.

Kommittén förordar för sin del en något modifierad tillämpning av krigslönesystemet,

innebärande bland annat, att naturaförmånerna skulle omräknas

i pengar. Körande motiveringen härför ävensom innehållet i de häröver

avgivna yttrandena får utskottet hänvisa till propositionen, sid. 9—11.

Departementschefen har för egen del yttrat följande.

Då man har att taga ställning till frågan efter vilka grunder avlöningsbestämmelserna

för den jämlikt 10 och 11 §§ luftskycldsförfogandelagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 16d.

!)

uttagna personalen böra uppbyggas, saknas möjlighet att åberopa några

tidigare likartade fall, där de träffade avgörandena kunde göras direkt tillämpbara

på luftskyddspersonalen. Kommittén Ilar för sin del betonat luftskyddstjänstepliktens

karaktär av allmän medborgerlig skyldighet att hjälpa

samhället i ett farofyllt läge, då det med fog kunde krävas jmrsonliga uppoffringar

av de till luftskyddstjänst uttagna lika väl som av de värnpliktiga.

Såsom stöd för sin ståndpunkt att luftskyddstjänsten principiellt stöde den

allmänna värnplikten närmare än civil tjänsteplikt enligt lagen om tjänsteplikt

har kommittén pekat på det förhållandet, att sistnämnda slag av

tjänsteplikt avsåge produktiv verksamhet.

Det synes mig dock vara av nöden att vid övervägandena i denna fråga

jämväl beakta vissa med luftskyddstjänsteplikten sammanhängande omständigheter,

vilka icke äga sin motsvarighet i fråga om den allmänna värnplikten.

Då man för de värnpliktigas del avvisat tanken på att söka anknytningtill

de för civilt arbete vanliga lönevillkoren, torde denna ståndpunkt ha

förestavats främst av praktiska och ekonomiska skäl. Men till stöd för

ståndpunkten kan ock anföras, att värnplikten drabbar så stora medborgargrupper,

att den ekonomiska börda tillämpningen av krigslönesystemet

lägger på den enskilde i viss mån kan sägas falla på medborgarna i gemen.

1 fråga om dem, som uttagas till luftskyddstjänst, är emellertid förhållandet

ett annat. Vid uttagandet av personal ifrågakomma i första hand icke krigstjänstskyldiga.

Bland dessa sker — med hänsyn till att uttagningen behöver

avse allenast ett jämförelsevis begränsat antal — ett urval, därvid hänsyn

tages till vissa personers eller persongruppers särskilda förutsättningar förde

olika tjänstegrenarna. I stor utsträckning torde de personer komma

att uttagas, som före luftskyddstillståndets inträde underkastat sig en fri

villig utbildning till luftskyddstjänst. Dessa personer, vilka otvivelaktigt

göra samhället en betydande tjänst genom att frivilligt utbilda sig, skulle

med all sannolikhet komma att få bära huvudparten av de ekonomiska uppoffringar

en lågt avlönad luftskyddstjänst innebär. Detta kan knappast anses

vara skäligt. Avlöningsbestämmelserna för luftskyddspersonal böra enligt

min mening icke utformas så, att intresset för frivillig medverkan i luftskyddets

tjänst därigenom kommer att avmattas.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att kommun är pliktig att

ställa kommunala kårer ävensom annan hos kommunen anställd personal

till förfogande för luftskyddstjänst. Kommunen är dock icke skyldig att för

något slag av luftskyddstjänst tillhandahålla större personal än som, då luftskyddstillstånd

inträdde, var anställd inom vederbörande kår eller annan

mot luftskyddstjänsten svarande gren av kommunens förvaltning. Beträffande

Hera av luftskyddets tjiinstegrenar, såsom ordningshållningstjänsten, brandtjänsten

oell sjukvårdstjänsten, kan man därför såsom normalt förekommande

räkna med att personalen kommer att utgöras dels av kommunalanställda,

som ställts till förfogande av kommunen, dels ock av personer, vilka uttagits

jämlikt 10 § luftskyddsförfogandelagen och avlönas av statsmedel. Den förra

personalgruppen kommer att lia kvar sina avlöningsförmåner enligt reglemente

idler avtal med kommunen. Av tvä i luftskyddet tjänstgörande personer,

vilka utföra samma syssla, kan sålunda den ene få uppbära avlöning

enligt samma grunder som under fredstid gällde för honom, medan den

andre är för egen del hänvisad till en delvis allenast efter beliovsprövning

utgående knapp kontantlön och för familjens del till särskilda familjebidrag.

Det må påpekas, att vid krig ett liknande problem uppkommer med avseende

å (le viirnpliktiga, som tagas i anspråk för krigsindustrin; enligt ö §

2 mom. krigsavlöningsreglementet skall emellertid beträffande värnpliktig, som

beordras att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring vid någon statens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

Utskottet.

anstalt^ eller viel industri eller annat företag, som drives för statens räkning,

tillämpas vad som gäller i fråga örn avlöning för den vid anstalten

eller företaget i övrigt anställda personalen i motsvarande befattning, där ej

Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Majis bestämmande, särskild myndighet

annorlunda förordnar.

Mot tillämpning å den statligt avlönade luftskyddspersonalen av ett lönesystem,

där lönen utmätes i ungefärlig överensstämmelse med vad motsvarande

tjänstemän eller arbetare uppbära, kunna å andra sidan invändningar

ock göras. Frågans betydelse ur statsfinansiell synpunkt har av

kommittén med skäl framhållits. I fråga örn den personal, som fullgör

exempelvis ordningshållnings- eller brandtjänst, synes kunna ligga nära till

hands att söka anknytning till de för den kommunala luftskyddspersonalen

gällande villkoren. Emellertid förete lönevillkoren för kommunalanställd

personal i olika kommuner sådana växlingar, att någon direkt anknytning

till dem icke torde kunna ifrågakomma. Yad vidare angår luftskyddspersonalen

inom sådana tjänstegrenar, där kommunalanställd personal icke ställts

till förfogande, torde förutsättningar för en för samtliga orter gällande lönegradering

av nämnda personal saknas av det skälet, att planerna icke torde

överallt äga den härför erforderliga fastheten.

Här antydda överväganden rörande utformningen av avlöningsbestämmelserna

för luftskyddspersonalen ha lett mig till den slutsatsen, att lönerna

icke böra utmätas under direkt hänsynstagande till den allmänna arbetsmarknaden,

men att väsentliga modifikationer i kommittéförslaget äro påkallade.

Den huvudsakliga innebörden av dessa modifikationer är, dels att

dén luftskyddspersonal, som uttages till ej allenast tillfällig luftskyddstjänst,

i viss utsträckning erhåller kompensation för den inkomstminskning, som

fullgörandet av luftskyddstjänst medför, dels ock att vid lönebeloppens

fastställande icke i något fall hänsyn tages till huruvida beloppen äro för

vederbörandes bärgning erforderliga. Jag har därför låtit verkställa en överarbetning

av kommittéförslaget.

Enligt nu gällande anordning inträder skyldighet att fullgöra luftskyddstjänst

först vid luftskyddstillstånd. Innan luftskyddstillstånd inträder, sker

sålunda utbildning för luftskyddstjänst allenast efter frivilligt åtagande. Väl

är det ur flera synpunkter värdefullt att härvidlag kunna bygga uteslutande

på frivillighetens grund. Men systemet har å andra sidan också visat sig

förenat med ej oväsentliga nackdelar. Jag har därför under övervägande

att låta utreda frågan, huruvida tjänsteplikt för luftskyddets behov bör

kunna åläggas utan att luftskyddstillstånd är rådande. Skulle sådan utvidgad

tjänsteplikt införas, kommer sannolikt såsom följd därav avlöningsfrågan för

luftskyddspersonalen i delvis nytt läge. Nämnda fråga får i så fall tagas

under förnyat övervägande.

Vid övervägandet av spörsmålet, efter vilka grunder avlöning till ifrågavarande

luftskyddspersonal bör utgå, har det synts utskottet naturligast att

i princip anknyta till det s. k. krigslönesystemet. Från denna utgångspunkt

kunna vissa betänkligheter resas mot de väsentliga avvikelser från nämnda

system, som Kungl. Majis förslag innebär. Vad departementschefen anfört

synes utskottet emellertid ådagalägga, att rimliga krav på ersättning från

luftskyddspersonalens sida i vissa fall icke kunna tillgodoses med mindre

än att dylika avvikelser godtagas. Under sådana förhållanden har utskottet

ansett sig böra giva Kungl. Majis förslag sin principiella anslutning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

7

Speciell motivering.

1 §■

Beträffande denna paragraf bar sociala försvarsberedskapskommittén framhållit,

att de vitt skilda förhållanden, som rådde inom olika luftskyddsorter, gjorde

det lämpligast, att vissa allmänna grunder för luftskyddspersonalens avlöning,

innefattande lönemaxima, fastställdes av statsmakterna och att länsstyrelserna

på grundval av dessa fastställde lokala avlöningsreglementen, ett

eller flera för varje län.

Efter redovisande av’ remissyttrandena i denna del anför departementschefen

härom:

Mot den av kommittén förordade anordningen, enligt vilken länsstyrelserna

skulle äga fastställa avlöningsreglementen på grundval av de utav

statsmakterna bestämda normerna, har anförts, att den kunde medföra en icke

önskvärd olikhet i de för olika orter gällande bestämmelserna. Enligt min

uppfattning torde emellertid de vitt skilda förhållanden, som råda inom

olika luftskyddsorter, kräva betydande möjligheter till variationer i avlöningsbestämmelserna.

Såsom kommittén i annat sammanhang framhållit, sammanhänger

därjämte utformningen av bestämmelserna nära med fastställandet

av de befäls- och specialistkategorier, för vilka förhöjd lön ina utgå. Jag

ansluter mig därför till kommitténs förslag, men med den omformuleringen,

att avlöningsreglementet såsom regel skall gälla icke för viss ort utan för

hela länet och att olika bestämmelser för skilda länsdelar skola utfärdas

endast då på grund av lokala förhållanden så finnes påkallat. Formuleringen

är därjämte avsedd att tillgodose luftskyddsinspektionens önskemål, att avlöningsbestämmelserna

skola gälla även för personal som tjänstgör på ort,

som icke är luftskyddsort.

I den mån luftskyddet vid s. k. skyddsföremål omfattar jämväl bebyggelsen

närmast därintill, torde det i första hand vara avsett till skydd, ehuiu

indirekt, för själva skyddsföremålet. Jag finner därför ej anledning att vidga

förordningens tillämpningsområde utöver den ram, som betecknas därav, att

den allenast avser personal tillhörande det allmänna luftskyddet.

Vad departementschefen sålunda anfört föranleder icke erinran från utskottets

sida. Utskottet förutsätter dock därvid, att största möjliga likformighet

mellan länen kommer att eftersträvas, i den mån de lokala förhållandena

så medgiva,

2 $■

I denna paragraf hava sammanförts de bestämmelser, som reglera avlöningens

storlek vid tjänstgöring under minst tre dagar i följd.

Sociala försvarsberedskapskommittén har i denna del anfört bland annat:

Personal, som tages i anspråk för heltidstjänstgöring under minst tre dagar

i följd, synes böra erhålla daglön. Maximibeloppen för denna bär föreslagits

i ortsgrupp I till 4 kronor, i ortsgrupp II till 5 kronor och i ortsgrupp

III till 6 kronor med tillägg av en krona för familjemedlem över 16 år

och 70 öre för annan familjemedlem. Grundbeloppen, 4, 5 respektive 6

kronor, äro så avvägda, att de inkludera ett belopp motsvarande en värnpliktigs

krigslön och ytterligare ett belopp motsvarande den värnpliktiges

naturaförmåner. Kommittén har ansett sistnämnda belopp böra tillmätas

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

med tanke dels därpå, att det skall förslå till en ungkarl, som utför kroppsarbete

och på grund av sina tjänstgöringsförhållanden kan nödgas intaga

sina måltider å näringsställen, och dels därpå, att den tjänstepliktige är

bunden av hyresavtal. Såsom av 8 § kommittéförslaget framgår har emellertid

kommittén räknat med att beloppet kan vara otillräckligt för den, som har

en något högre bostadsstandard än den normala. I fråga örn familjetilläggens

belopp bär kommittén följt förslaget till familjebidragslag, dock med den

modifikationen, att dyrortsgradering med hänsyn till grundbeloppens relativa

storlek icke ansetts erforderlig.

Beträffande familjebegreppet har bibehållits den i 3 § familjebidragslagen

föreslagna personkretsen. En viss jämkning har dock måst vidtagas i familjebegreppet,

då man i förevarande bestämmelser måste räkna med att den

tjänstgörande kan vara kvinna. Sålunda har såsom villkor för att hustru

(make) samt barn och adoptivbarn under 16 år skola i förevarande hänseende

få räknas till familjen uppställts krav på underhållsskyldighet och faktisk

försörjning på sätt föreskrivits i 3 § b) familjebidragslagen för där omnämnda

familjemedlemmar. Därjämte har såsom förutsättning för att föräldrar, adoptant,

makes barn och makes adoptivbarn skola anses såsom familjemedlemmar

stadgats, att de vid tiden för luftskyddstillståndets inträde skola lia

sammanbott med den _ tjänstgörande. Från familjekretsen hava slutligen

undantagits personer, vilka åtnjuta utrymningshjälp.

Såsom tillåten förhöjning av lönen har för person i högre befälsställning

föreslagits 4,0 procent, och motsvarande procenttal har för personer i lägre

befälsställning eller med särskild kompetens för viss luftskyddstjänst angivits

till 20. Då beloppen äro maximibelopp, kan en ytterligare differentiering

efter organisatoriska förhållanden göras i de lokala reglementena. Kommittén

förutsätter, att lönerna där fixeras för de särskilda befattningarna.

De av kommittén föreslagna lönebeloppen hava givit anledning till uttalanden

i några yttranden, vilka sammanställts i propositionen, sid. 16—18.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Jag har redan förut såsom min uppfattning framhållit, att avlöningen för

luftskyddspersonal icke bör bestämmas i anslutning till vad statliga eller

kommunala befattningshavare med jämförbara arbetsuppgifter uppbära i avlöning.

De modifikationer, som synas mig böra vidtagas i det av kommittén föreslagna

avlöningssystemet, torde icke böra beröra de grundlönebelopp kommittén

föreslagit för den i luftskyddet tjänstgörandes egen del. Mot beräkningen

_ från angivna utgångspunkter av ifrågavarande grundbelopp, 4, 5

respektive 6 kronor, allt efter tillämplig ortsgrupp, synes icke heller någon

erinran kunna med fog framställas. Beloppen lia därför oförändrade upptagits

i departementsförslaget.

I fråga om beloppen av familjetilläggen har kommittén framhållit, att

förslaget till familjebidragslag — i propositionen nr 93 till årets riksdag

benämnd krigsfamiljebidragsförordning — följts, dock med den modifikationen,

att dyrortsgradering med hänsyn till grundbeloppens relativa storlek

icke ansetts erforderlig. Enligt krigsfamiljebidragsförorduingen utgår

familjepenningen i respektive ortsgrupper med följande maximibelopp, narnligen

för hustru eller, där bidrag ej utgår för hustru, annan familjemedlem

över 16 år, som förestår den värnpliktiges hem, 1:75, 2:— och 2: 25 kronor

samt eljest, örn familjemedlemmen uppnått 16 årsålder, 1:—, 1:25 och 1:50

kronor och för barn under nämnda år 0: 70, 0: 80 och 0: 90 kronor. I kommitténs

förslag rörande avlöning åt luftskyddspersonal är familjetillägget

bestämt till en krona för familjemedlem över 16 år och 70 öre för annan

familjemedlem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

i)

Yatl först angår den omständigheten att den särskilda familjegruppen

hustru eller annan familjemedlem över 16 år, som förestår den värnpliktiges

hem, icke äger motsvarighet beträffande avlöningsbestämmelserna för luftskyddspersonalen,

torde anledningen härtill vara, att den förhöjning av bidragsbeloppen,

som enligt krigsfamiljebidragsförordningen tillerkänts nämnda

grupp, i fråga örn luftskyddspersonalen inlagts i det kontanta grundbelopp,

som utmätts såsom daglön åt den tjänstgörande.

Avsaknaden av dyrortsgradering för familjetilläggen har av kommittén

motiverats under hänvisning till grundbeloppens relativa storlek. Då en

differentiering efter ortsgrupper av familjetilläggen för luftskyddspersonalen

sannolikt äger mindre betydelse än motsvarande differentiering av familjepenningen

enligt den föreslagna krigsfamiljebidragsförordningen, kan jag

ansluta mig till kommitténs ståndpunkt, såvitt den innebär enhetliga familjetillägg.

Dessa synas mig emellertid ej böra avpassas i överensstämmelse

med familjepenningen i lägsta dyrort, särskilt med hänsyn till att luftskyddsorterna

i stor utsträckning ej betinna sig i denna ortsgrupp. Jag föreslår i

stället, att familjetilläggen enligt förevarande förordning fastställas till belopp

motsvarande familjepenningen enligt krigsfamiljebidragsförordningen i

ortsgrupp II för andra familjemedlemmar än hustru och därmed jämställda.

I departementsförslaget upprättliålles icke skillnaden mellan högre och

lägre befälsställning beträffande möjligheterna till höjning av daglönen, utan

länsstyrelserna lämnas full frihet beträffande höjning av lönen intill 40 procent.

Härmed undanröjas ock de tolkningssvårigheter härutinnan, vilka

framhållits av allmänna lönenämnden.

Av förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm har omnämnts,

att inom vissa av luftskyddets tjänstegrenar en tjänstgöringsindelning av

personalen i tre skift blir mest ändamålsenlig, samt att tjänsteplikten i dylikt

fall skulle kunna så begränsas, att envar hade att dels var tredje dag

tjänstgöra å luftskyddsstation under tid då han normalt skulle varit å sin

vanliga arbetsplats, dels var tredje kväll och var tredje natt, under vilka

tider vederbörande regelmässigt skulle åtnjutit fritid, vistas å luftskyddsstationen

utan att något arbete annat än i undantagsfall utkrävdes av honom.

Örn personal med tjänstgöringsindelning och uppgifter av dylikt slag tjänstgör

å ort, som är utsatt för täta luftanfall, blir dess tjänstgöring val så

krävande som annan ständig luftskyddstjänstgöring. Men i annat fall inskränker

sig den övervägande delen av tjänstgöringen därtill att vederbörande

nödgas tillbringa viss del av sin fritid å luftskyddsstation eller annan

anvisad plats. Därav bör ock följa möjlighet för vederbörande att fullgöra

sitt ordinarie arbete å dagarna efter sådan kvälls- eller nattjänst, för den

händelse nämnda arbete över huvud medgiver frånvaro var tredje dag. En

rättvis avvägning synes kräva, att i nu avsedda fall avlöningen utgår med

lägre belopp lin eljest. I departementsförslaget har därför upptagits bestämmelse

av det innehåll, att, om tjänstgöringen viss kalendermånad varit förlagd

å sådan tid och varit av den beskaffenhet, att den tjänstgörande under

minst halva antalet tjänstgöringsdagar skäligen bör hava kunnat fullgöra sitt

ordinarie arbete, daglönen för nämnda tjänstgöringsdagar skall utgå med

allenast halva beloppet.

I fråga örn familjebegreppet har kommitténs förslag utan ändring i sak

upptagits i departementsförslaget. Bestämmelsen i 4 § sista stycket i kommittéförslaget

har däremot icke upptagits i departementsförslaget; frågorna

örn lön åt luftskyddspersonal och om utrymningshjälp synas mig nämligen

böra avgöras oberoende av varandra.

I de inledningsvis omnämnda motionerna (I: Ali och II: 2f)9) Ilar yrkats,

att avlöningen till ifrågavarande personal skulle utgå med ett enhetligt

Utskott (t.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

grundbelopp utan dyrortsgradering. I motiveringen liärför Ilar framhållits,

bland annat, att då Kungl. Majits förslag beredde möjlighet att vid behov

erhålla bostadsbidrag, avseende jämväl kostnaderna för värme, en väsentlig

förutsättning för dyrortsgraderingens tillämpande i förevarande fall icke

förelåge. Den av Kungl. Majit föreslagna bestämmelsen om lika avdrag å

daglönen för dem, som erliölle förplägnad in natura, utgjorde även ett avsteg

från dyrortsgraderingen. På grund härav och med hänsyn till dyrortsgraderingssystemets

orättvisa verkningar över huvud taget ansåge motionärerna,

att en uppdelning av lönebeloppen efter dyrorter icke borde tilllämpas

beträffande denna personal.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagen så sent som

innevarande år godtagit en motsvarande dyrortsgradering i fråga örn familjebidragen

till värnpliktiga enligt krigs- och fred sfamilj ebidragsförordningarna

samt att förstnämnda förordning jämväl inrymmer möjlighet att —- utöver där

stadgad familjepenning — erhålla bostadsbidrag, då behov därav föreligger. Utskottet

önskar särskilt understryka, att bostadsbidraget icke i något fall är begränsat

till den eller de lägsta dyrortsgrupperna utan kan utgå oberoende av

dyrortsgruppen, därest vederbörande icke förmår bestrida utgifterna för sin

bostad. Under sådana förhållanden anser utskottet skäl icke föreligga att

frångå Kungl. Majits förslag beträffande dyrortsgraderingen. Då grunderna

för daglönen även i övrigt synas utskottet väl avvägda, tillstyrker utskottet

bifall till Kungl. Majits förslag jämväl i återstående delar av förevarande

paragraf.

3-4 §§.

I 3 §, vilken icke äger motsvarighet i kommittéförslaget utan tillkommit

på föranledande av vissa yttranden i ämnet, hava intagits bestämmelser örn

ersättning för inkomster, som gått förlorade till följd av luftskyddstjänstgöring.

Departementschefen utvecklar sin ståndpunkt härutinnan sålunda:

Den, som fullgör sådan luftskyddstjänstgöring, varå 2 § i departementsförslaget

-är tillämplig, måste helt eller delvis lämna sitt civila arbete. I åtskilliga

fall torde man därvid ha att räkna med att de inkomster, varom

han därigenom går miste, väsentligen överstiga den avlöning, som kan tillerkännas

honom jämlikt förevarande förordning. Yäl inträder för honom därutinnan

allenast den situation, vari samtliga värnpliktiga bli försatta. Men såsom

jag tidigare anfört synes man böra beakta dels att för luftskyddstjänsten

äro engagerade jämväl kommunalanställda, vilka därvid äro bibehållna vid

sina vanliga avlöningsförmåner, dels ock att örn alltför stora offer utkrävas

av den tvångsvis uttagna personalen, risk föreligger, att den frivilliga utbildningsverksamheten

därav kan menligt påverkas. Det synes mig därför böra

övervägas, huruvida icke sådan luftskyddspersonal, varom nu är fråga, bör

beredas kompensation för inkomstminskning, som föranledes av luftskyddstjänstgöringen.

Denna kompensation bör emellertid på olika sätt begränsas.

För det första synes man icke böra på förhand binda sig att utgiva kompensation

för obegränsad tid. De ekonomiska konsekvenserna härav äro

nämligen vid en längre tids krigsfall alltför ovissa. Därtill kommer att efter

en längre tids luftskyddstjänstgöring orsakssammanhanget mellan nämnda

tjänstgöring och den påstådda inkomstminskningen blir svårare att med tillräcklig

grad av säkerhet fastställa än vid tjänstgöringens början. Så mycket

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

11

mera är detta fallet som man under krigstid måste räkna med betydande

omflyttningar på arbetsmarknaden. Det synes mig därför icke vara tillrådligt

att som regel medgiva kompensation för inkomstminskning under längre

tid än två månader. Därigenom gives vederbörande, därest tjänstgöringen

blir av längre varaktighet, en viss beredelsetid att inrätta sig efter de nya

förhållandena. Nämnda tid av två månader kan emellertid befinnas vara för

snävt tillmätt; så kan exempelvis vara förhållandet då för beredskapsändamål

allenast ett begränsat antal personer uttages till tjänstgöring, som emellertid

sträcker sig över en längre tidsperiod. Med hänsyn härtill har föreslagits,

att Konungen skall äga förordna, att ersättning enligt denna paragraf

skall utgå under längre tid än två månader.

Vidare bör begränsningen syfta till att förebygga alltför stora olikheter

de olika tjänstgörande emellan och på den grund maximeras. Sådan maximering

har för övrigt även föreslagits i yttrandena av vice brandchefen i

Stockholm och förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm. Jag

föreslår, att denna maximering företages på det sätt, att ersättningen för

mistad inkomst förklaras skola utgöra högst hälften av den enligt 2 § utgående

lönen, i vilken alltså inbegripes såväl familjetillägg som befäls- och

specialisttillägg.

4 § innehåller bestämmelser örn bostadsbidrag till person, som tagits

i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills vidare och på den grund

lider sådan inkomstminskning, att han icke förmår bestrida utgifterna för

sin bostad. I motiveringen till denna paragraf har departementschefen anfört,

att ehuru genom den möjlighet till viss begränsad inkomstkompensation,

som av honom föreslagits, behovet av särskilt bostadsbidrag minskades,

möjlighet att meddela bostadsbidrag dock borde förefinnas. Kommitténs

förslag i denna del hade emellertid jämkats till närmare överensstämmelse

med föreskrifterna härom i Kungl. Maj:ts proposition (nr 93) till årets riksdag

med förslag till krigsfamiljebidragsförordning.

De i förevarande paragrafer intagna bestämmelserna om kompensation

för inkomstminskning och örn bostadsbidrag utgöra var för sig komplement

till den i 2 § föreslagna daglönen. Utskottet finner för sin del rimligt, att

möjligheter på detta sätt öppnas i syfte att för den enskilde mildra de

ekonomiska verkningarna av anbefalld luftskyddstjänstgöring i sådana fall,

då dessa verkningar eljest skulle framstå såsom särskilt kännbara. Utskottet

vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att den av Kungl.

Majit föreslagna förordningen — i motsats till kommittéförslaget — icke

inrymmer några bestämmelser, som medgiva befattningshavare i statens

tjänst rätt att under luftskyddstjänstgöring bibehålla sina avlöningsförmåner.

Vid nu angivna förhållanden och under hänvisning till vad utskottet ovan

under 2 § anfört beträffande möjligheten att erhålla bostadsbidrag har utskottet

funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majits förslag i här avseedda hänseenden.

5-12 §§.

I 5 § hava intagits bestämmelser om timlön vid kortare tjänstgöring än

i 2 § avses. I motiveringen till denna paragraf anför departementschefen

bland annat:

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

Utskottet.

Utskottet.

Ett önskemål vid utformningen av ersättningsbestämmelserna i nu ifrågavarande

avseenden synes mig böra vara, att luftskyddsmyndigheternas tid i

minsta möjliga utsträckning tages i anspråk för uträknande av de timlöner,

som skola utgå till den tillfälligt tjänstgörande personalen.

Det torde icke vara obilligt kräva, att tjänstgöring under kortare tid av

ett dygn än två timmar skall utföras utan ersättning vare sig tjänstgöringen

infaller under den tjänstgörandes ordinarie arbetstid eller ej. Enligt 7 §

departementsförslaget skall i tjänstgöringstiden inräknas den tiel som skäligen

åtgår för färd till eller från tjänstgöringsplatsen. Vid en normalarbetsdag

av åtta timmar uppgår alltså inkomstminskningen för varje gång tjänstgöring

utan ersättning kan ifrågakomma till högst en fjärdedel av dagsinkomsten.

I praktiken torde tjänstgöring utan ersättning ifrågakomma allenast

vid flyglarm utan efterföljande luftanfall.

För tillfälligt utförande av arbete enligt 11 § luftskyddsförfogandelagen

sjmes man kunna kräva, att medborgarna ställa sig till förfogande under

fritid även för längre tid än två timmar. Det torde härvidlag endast bli

fråga örn någon kortare tidsperiod. Ersättning skulle sålunda endast utgå

för sådant arbete under minst två timmar av ett dygn, som förlagts till tid,

då vederbörande eljest skulle ha utfört förvärvsarbete. Enligt departementsförslaget

skall emellertid i sådant fall ersättning utgå oberoende av behovsprövning.

Sannolikt skulle det bereda luftskyddsmyndigheterna ej oväsentliga

svårigheter att i det läge, som kan antagas föreligga då ifrågavarande

tjänsteplikt tages i anspråk, handha en behovsprövning efter de riktlinjer

kommittén tänkt sig. Ur statsfinansiell synpunkt torde borttagandet av

behovsprövningen vara av underordnad betydelse.

Beträffande motiveringen för övriga paragrafer, som liro av mindre betydelse,

tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen, sid. 25—27.

Kungl. Maj:ts i 5—12 §§ framlagda förslag hava icke givit utskottet anledning

till erinran.

Förordningens ikraftträdande.

Kungl. Hajd har föreslagit, att förordningen skall träda i kraft dagen

efter den, då förordningen utkommit från trycket i svensk författningssamling.

Vid tidpunkten för propositionens avlåtande var luftskyddstillstånd

ännu ej anbefallt. Sedermera inträffade händelser föranledde emellertid

Kungl. Majd att från och med den 10 april 1940 påbjuda partiellt luftskyddstillstånd,

avseende bland annat den personella beredskapen. Med hänsyn

härtill vill utskottet förorda den ändringen av Kungl. Majds förslag, att

förordningen skall äga tillämpning från och med sistnämnda dag.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda avseenden anfört

får utskottet hemställa,

att riksdagen — i anledning av Kungl. Maj ds förslag samt

med avslag å motionerna I: 201 och II: 259, vilka avse ändring

i 2 § första stycket av förevarande förslag — må antaga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

13

det vid propositionen nr 207 fogade förslaget till förordning om

grunderna för avlöning av viss personal, tillhörande det allmänna

luftskyddet, med den ändringen, att förordningen skall

äga tillämpning från och med den 10 april 1940.

Stockholm den 21 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson

i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Pauli, Heiding, Garlström, Larsson i

Varberg, Magnusson i Kalmar, Bäckström och Ekströmer-, samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson, Eriksson

i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Andersson i Prästbol, Isacsson, Persson i

Tidaholm, Andersson i Södergård, Viklund och Eriksson i Frägsta.

Reservation

av herrar Heiding, Svensson i Grönvik och Andersson i Södergård, som

ansett, att utskottet — med uteslutande å sid. 10 av stycket i motiveringen

»Utskottet vill —--förevarande paragraf» — bort med tillstyrkande av

motionerna I: 201 och II: 259, och i övrigt av Kungl. Maj:ts förslag under

2 §, förorda, att 2 § första stycket i förordningen skulle erhålla följande

lydelse:

»För personal, som under en tid av minst tre dagar i följd fullgör luftskyddstjänstgöring,

må, där ej nedan annorlunda stadgas, lönen för dag

(daglön) utgöra högst fem kronor med tillägg av en krona 25 öre för familjemedlem,

som fyllt sexton år, och 80 öre för annan familjemedlem.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänn s. 1 i texten