Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organiserandet av ett hemvärn.

1940-05-24 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:183, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organiserandet av ett hemvärn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

1

Nr 183.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

organiserandet av ett hemvärn.

(l:a avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 26 april dagtecknad proposition, nr 257,

har Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att

dels besluta, att en militär hemvärnsorganisation skall i huvudsaklig

överensstämmelse med av departementschefen i förenämnda statsrådsprotokoll

angivna riktlinjer snarast möjligt upprättas;

dels godkänna vid statsrådsprotokollet fogat förslag till stat för hemvärnsstaben,

att tillämpas under budgetåret 1940/41;

dels medgiva, att till varje inskrivningsbefälhavares förfogande må från

och med den 1 juli 1940 ställas en för handläggning av hemvärnsfrågor avsedd

pensionerad officer med ett arvode av 3,180 kronor för år, ävensom bemyndiga

Kungl. Majit att i de stater för infanteriregementena, som må komma att av

riksdagen godkännas, vidtaga därav betingade ändringar;

dels ock medgiva, att kostnaderna för avlöning åt personalen vid hemvärnsstaben

och för arvoden åt nyssnämnda pensionerade officerare må bestridas

från lantförsvarets anslag till avlöning till personal vid staber och

truppförband m. fl. samt att anvisande av medel för täckande av utgifterna

för hemvärnsorganisationen i övrigt må tillsvidare ske med anlitande av vederbörligt

förskottsanslag.

I. Inledning.

Föredragande departementschefen har inledningsvis framhållit, att, sedan

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter hos Kungl. Majit gjort framställning

örn vidtagande av förberedande åtgärder för bildande av en särskild frivillig

organisation inom lantförsvarets ram, avseende att tillgodose det omedelbara

försvaret av hembygden, Kungl. Majit genom beslut den 2 februari 1940

bemyndigat departementschefen att i och för utredning, som borde verkställas

av överbefälhavaren med biträde av chefen för armén, rörande möjligheterna

att organisera ett hemvärn ställa till överbefälhavarens förfogande de

sakkunniga personer, vilkas biträde kunde anses påkallat. De utredningsBihang

till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 183. issi 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

män, som med stöd av nämnda bemyndigande tillkallats och vilka antagit benämningen

hemvärnskommittén, hade i skrivelse den 7 mars 1940 till överbefälhavaren

överlämnat ett under kontakt med försvars- och arméstaberna

utarbetat förslag i fragan, till vilket överbefälhavaren sedermera förklarat

sig kunna i allt väsentligt ansluta sig. Överbefälhavaren hade förty hos

Kungl. Majit hemställt örn införande av en hemvärnsorganisation i överensstämmelse

med av hemvärnskommittén angivna grunder. Över hemvärnskommitténs

förslag hade ett flertal myndigheter avgivit utlåtanden, varjämte

vissa organisationer beretts tillfälle att inkomma med yttranden i anledning

av detsamma.

II. Allmänna synpunkter.

Föredragande departementschefen har i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

lämnat en sammanfattande redogörelse för kommitténs förslag

till hemvärnsorganisation. Därav inhämtas i huvudsak följande (sid

2—4).

Hemvärnskommittén har funnit, att den ifrågasatta hemvärnsorganisationen

bland annat av folkrättsliga grunder måste infogas som ett led i landets

militära försvarsorganisation och helt särskiljas från den föreningsmässigt

organiserade frivilliga försvarsverksamhet, som bedrives inom skytte-, landstorms-

och luftskyddsförbunden. Hemvärnets uppgifter hava angivits till

självständig stridsverksamhet mot angreppsföretag av mindre omfattning, som

ansatts luftledes eller över kust- eller landgränser. I förekommande fall borde

emellertid, enligt vad kommittén föreslagit, hemvärnsförbanden jämväl kunna

samverka med landstorms- eller linjetruppförband till avvärjande av större

fientliga företag av angivet slag, varjämte viss landstormen nu åvilande

territoriell luftvärnsverksamhet ävensom bevakningsuppgifter av tillfällig

karaktär och kortare varaktighet syntes kunna övertagas av hemvärnet. — För

lösandet av antydda uppgifter har hemvärnskommittén föreslagit en på frivillig

rekrytering grundad organisation, från grunden uppbyggd såsom ett

led i den militära försvarsorganisationen. Kommittén har därvid tänkt sig

landets indelande i ett flertal hemvärnsområden, vanligen anslutande sig till

kommunindelningen. Den närmaste ledningen av dessa områden skulle anförtros

åt särskilt förordnade hemvärnsområdesbefälhavare. Hemvärnsområdet

skulle salunda utgöra den territoriella enheten, inom vilket hemvärnsgrupper,

eventuellt sammanförda i större förband, skulle verka. Flera hemvärnsområden

skulle sammanföras till hemvärnskretsar under ledning av hemvärnskretsbefälhavare,

och dessa kretsar i sin tur i fred anslutas till inskrivningsoch

militärområdena. Hemvärnets ledning skulle närmast utövas av chefen

för armén med biträde av en särskild hemvärnsstab. — Rekryteringen till

hemvärnet har kommittén förutsatt skola ske helt på frivillighetens väg bland

befolkningen inom vederbörligt hemvärnsområde, och har såsom den huvudsakligaste

rekryteringskällan utpekats i värnpliktshänseende över- och underårig

personal. Krigstjänstskyldiga, som av en eller annan anledning kunde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1S3.

3

beräknas icke bliva inkallade till krigstjänstgöring, skulle emellertid kunna

anställas som hemvärnsmän, varjämte krigstjänstskyldiga värnpliktiga, som

speciellt lämpade sig för hemvärnstjänst, skulle i vissa fall kunna uttagas såsom

befäl vid hemvärnsförband. I undantagsfall borde ock fast anställd personal

kunna komma ifråga i särskilt viktiga befattningar vid hemvärnet. —

Kommittén, som uppställt vissa allmänna fordringar för antagning till hemvärnsman,

har vidare föreslagit inrättandet av särskilda rådgivande nämnder,

avsedda att biträda befälhavarna för hemvärnskretsarna och hemvärnsområdena

i vissa delar av deras verksamhet, ävensom tillsättandet av ett till

chefens för armén förfogande ställt hemvärnsråd, vars uppgifter angivits böra

vara av rådgivande och sammanhållande karaktär. — Vissa personalförstärkningar

av de militära kadrerna förutsättas bliva nödvändiga, varjämte förslag

framlagts i fråga örn de förmåner, som böra tillkomma hemvärnsmän på

grund av hans tjänstgöring i hemvärnet.

Departementschefen har i anslutning till sin översikt över kommitténs förslag

framhållit, att kostnaderna för det föreslagna hemvärnet vid fullt genomförd

organisation av kommittén beräknats till omkring 1,000,000 kronor årligen.

I flertalet avgivna yttranden har hemvärnskommitténs förslag i huvudsak

tillstyrkts. Några myndigheter hava emellertid ställt sig tveksamma i fråga

örn lämpligheten av det föreslagna hemvärnets inrättande, varjämte statskontoret

ur kostnadssynpunkt anmält betänkligheter mot den av kommittén

förordade organisationen. Körande den närmare innebörden av de avgivna

utlåtandena får utskottet hänvisa till den av departementschefen lämnade

redogörelsen (sid. 5—-7).

För egen del har departementschefen funnit sig böra tillstyrka, att en hemvärnsorganisation

av i huvudsak den struktur, som av kommittén föreslagits,

snarast möjligt komme till stånd. Departementschefen har emellertid samtidigt

framhållit, att åt hemvärnets organisation i vissa hänseenden syntes

böra givas en annan utformning än som av kommittén föreslagits. Härom

anför departementschefen följande (sid. 7 och 8):

Av den lämnade redogörelsen framgår, att vid remissbehandlingen av

hemvärnskommitténs av överbefälhavaren i allt väsentligt tillstyrkta förslag

flertalet hörda myndigheter och institutioner tillstyrkt förslaget örn inrättande

av ett hemvärn. Vissa myndigheter hava visserligen ställt sig tveksamma till

förslaget, därvid erinringarna hänfört sig dels till det tilltänkta hemvärnets

uppgifter, vilka från ett håll ansetts vara av alltför begränsad natur, dels till

de betydande kostnader, som organisationens uppbyggande och vidmakthållande

skulle komma att medföra för statsverket. Vidare har mot förslaget

erinrats, att möjligheten att närmare anknyta hemvärnsorganisationen till

redan befintliga organisationer i den frivilliga försvarsverksamhetens tjänst

ej i tillräcklig utsträckning beaktats och att tjänstgöringen i hemvärnet

skulle komma att medföra svårigheter att tillgodose personalbehovet för

fyllandet av särskilt det civila luftskyddet tillkommande uppgifter.

De sålunda framförda invändningarna emot det framlagda förslaget synas

emellertid icke vara av den art, att tanken på inrättandet av en hemvärnsorganisation

bör på den grund skjutas åt sidan. Även örn de uppgifter som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

enligt förslaget avses skola tilläggas hemvärnet kunna te sig relativt begränsade,

synes etet dock stå klart att hemvärnet skulle, även med dessa begränsade

uppgifter, kunna innebära ett i vissa fall betydande tillskott till landets försvarskrafter,

ett tillskott som dessutom kan åstadkommas för en relativt ringa

kostnad. Därvid bör icke heller bortses från de psykologiska faktorer, som

tala för att tillvarataga den vilja till lokalförsvar, som från skilda håll försports.

Inom skilda delar av landet har sålunda tanken framförts att på

privat väg söka åstadkomma ett hemvärn av i huvudsak likartad karaktär som

det här föreslagna. Ett utnyttjande av denna försvarsvillighet och ett effektiviserande

av densamma genom hemvärnsidéns utformning inom den militära

organisationen synas mig böra eftersträvas. Den tanken kan visserligen ligga

nära till hands att närmare anknyta hemvärnet till redan förefintliga frivilliga

organisationer, såsom den frivilliga landstormsrörelsen eller det frivilliga luftskyddet.

Häremot har emellertid enligt min mening med fog invänts, att hemvärnsorganisationen

för att kunna motsvara sin uppgift måste redan från

början infogas i den militära försvarsorganisationen och inom denna erhålla

sina speciella uppgifter. Hemvärnets fredsorganisation måste med andra ord

helt avpassas efter de uppgifter hemvärnet skall kunna fylla i krig.

Jag finner mig sålunda böra tillstyrka, att en hemvärnsorganisation av i

huvudsak den struktur, som av kommittén föreslagits, snarast möjligt genom

statsmakternas medverkan kommer till stånd. Därmed är emellertid icke sagt,

att icke åt organisationen i vissa hänseenden måhända bör givas en annan utformning

än som av kommittén föreslagits. Härtill får jag återkomma i samband

med den närmare redogörelsen för kommitténs förslag.

Departementschefen har i detta sammanhang vidare erinrat därom, att

Kungl. Majit genom beslut den 17 april 1940 uppdragit åt chefen för armén

att i samråd med chefen för försvarsstaben gå i författning örn vidtagande av

vissa närmare angivna förberedande åtgärder för organiserande av ett hemvärn

i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.

III. Hemvärnets närmare utformning’.

Uppgifter och verksamhetssätt. Av departementschefens redogörelse över

hemvärnskommitténs förslag i fråga örn hemvärnets uppgifter och verksamhetssätt

framgår, att kommittén angivit hemvärnets uppgifter i krig vara dels

ett snabbt oskadliggörande av från luftfarkoster antingen genom fallskärmshopp

eller på annat sätt landsatta, på kusten landsatta eller över landgränsen

inkomna fiender eller smärre fientliga patruller och avdelningar, dels en medverkan

i bekämpandet av större fientliga avdelningar eller styrkor landsatta

eller inkomna i riket på nyss angivet sätt, dels ock luftvärn i viss utsträckning,

där permanent eldberedskap icke erfordras. I fråga örn hemvärnets uppgifter

med avseende å luftvärnet har kommittén anfört följande.

Landstormen åvilande territoriellt luftvärn av sådant slag, att ständig eldberedskap

icke erfordras, synes kunna övertagas av hemvärnet. Främst gäller

detta territoriellt luftvärn, som anskaffats på enskild väg. I den mån tjänsten

vid sådant luftvärnsförband icke kräver ständig bemanning av pjäserna, synes

servispersonalen icke nödvändigtvis behöva utgöras av värnpliktig personal.

Genom att hemvärnet övertager bemanningen av dylika luftvärnspjäser, kan

tjänsten kombineras med vederbörandes civila verksamhet. En icke oväsentlig

personalförstärkning av övrigt luftvärn bör härigenom kunna uppnås, sam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

5

tidigt med att värnpliktiga med uppskov kunna militärt bättre utnyttjas. Med

hänsyn till luftvärnsservisernas storlek och tjänstens mera krävande natur

torde emellertid hemvärnsförband som regel icke kunna tagas i anspråk för

bemanning av luftvärnspjäser av grövre kaliber.

Av departementschefens redogörelse framgår vidare, att kommittén i förevarande

sammanhang även framhållit vikten av att ett oskadliggörande av

luftledes eller annorledes landsatta sabotörer, smärre patruller eller mindre

avdelningar kan ske snarast och helst i eller före landningsögonblicket. Organisationen

borde därför enligt kommittén göras möjligast rikt förgrenad och

dess »element» örn möjligt återfinnas i varje samhälle och bebyggd ort. Skäl

syntes icke föreligga att utesluta någon del av riket vid organisationens uppbyggande.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har länsstyrelsen i Malmöhus län

ifrågasatt, huruvida icke de hemvärnet enligt kommitténs förslag tillagda uppgifterna

vore alltför begränsade för att motivera inrättandet av en hemvärnsorganisation

av den storleksordning som föreslagits. Flertalet av de hörda

myndigheterna hava emellertid icke haft något att erinra i fråga örn de uppgifter,

som den tilltänkta hemvämsorganisationen enligt kommitténs förslag

tillagts. Länsstyrelsen i Södermanlands län har dock vänt sig mot förslaget

att använda hemvärnet för vissa luftvärnsändamål och har därvid anfört följande.

Beträffande hemvärnets användning för betjäning av på frivillighetens väg

skänkta luftvärnsp jäser, kan länsstyrelsen icke biträda hemvärnskommrtténs

förslag. Den utbildning, som kräves för fullgod betjäning av luftvärnsautomatkanoner

och luftvärnskulsprutor, torde tarva längre tid och äga rum under

andra betingelser än som i utredningen avses för en hemvärnsman. De kommuner

och företag (ev. enskilda), vilka skänkt eller hava för avsikt att till

kronan såsom gåva överlämna luftvärnspjäser, förutsätta givetvis, att vapnen

komma att betjänas och omhänderhavas av härför fullt kvalificerad linje-eller

landstormspersonal i enlighet med kungl, brev den 8 april 1938 angående

allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande^ av gåvor

av luftvärnsmateriel. Måhända kan det dock vara lämpligt, att den på sätt här

avses utbildade personalen inordnas i hemvärnet, där sådant finnes.

Departementschefen har i fråga örn hemvärnets uppgifter anfört följande

(sid. 10).

Yad hemvärnskommittén anfört och föreslagit i fråga örn hemvärnets uppgifter

finner jag mig i stort sett kunna biträda. I anslutning till vad länsstyrelsen

i Södermanlands län anfört i fråga örn hemvärnsmans användande för

betjäning av luftvärnspjäser må här framhållas, att det givetvis icke bör ifrågakomma

att för sådant ändamål avdela personal ur hemvärnet, som icke erhållit

erforderlig utbildning därför. Å andra sidan må även framhållas, att genom

hemvärnets infogande såsom ett led i den militära organisationen möjligheter

komma att föreligga att inom hemvärnet mobiliseringsplacera sådana

landstormsmän, som tidigare undergått frivillig utbildning i syfte att betjäna

på frivillig väg anskaffat luftvärn.

Organisation. Å sidan 10 o. f. i propositionen har departementschefen lämnat

en redogörelse för kommitténs förslag i fråga örn den närmare utformningen

av hemvärnets organisation. Av nämnda redogörelse må här återgivas följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

Hemvärnets allmänna uppgift att vara ett värn för hembygden kräver enligt

kommittén en organisation, som med sina förgreningar når ut även i bygderna;

tyngdpunkten i hemvärnsorganisationen bör därför förläggas till dess yttersta

element. För att detta syfte bäst skall ernås föreslår kommittén, att landet

indelas i ett flertal hemvärns områden, vilka skola vara att betrakta såsom

enhet i territoriellt hänseende. Hemvärnsområdet beräknas i regel komma

att omfatta en eller flera primärkommuner. Större kommuner böra emellertid

kunna uppdelas i två eller flera hemvärnsområden. Inom ett dylikt område

anställda hemvärnsmän sammanföras i hemvärnsförhand, utgörande alltefter

antalet hemvärnsmän grupper, plutoner eller kompanier. Dessa liemvärnsförband

avses i regel utöva sin verksamhet inom det egna hemvärnsområdet

men skola även, örn så skulle befinnas erforderligt, kunna få användas inom

angränsande områden för samverkan med dessas förband.

För att anknyta hemvärnet till den militära organisationen och möjliggöra

en smidig övergång från freds- till krigsindelning föreslår kommittén, att flera

hemvärnsområden skola sammanföras till hemvärnskretsar. Uppåt skulle

sedan hemvärnsorganisationen i territoriellt hänseende anknytas till inskrivningsområdes-

och militärområdesindelningen.

_ Hemvärnsområdesindelningen föreslås skola verkställas av vederbörande

militärområdesbefälhavare (arméfördelningschef) på förslag av inskrivningsbefälhavare.

Indelningen i hemvärnskretsar åter förutsättes skola ske av överbefälhavaren

(chefen för försvarsstaben). Kommittén har uppskattat det erforderliga

antalet hemvärnsområden till 1,500 och hemvärnskretsar till 70.

Den omedelbara ledningen inom hemvärnsområdet föreslås skola utövas

av en hemvärnsområdesbefälhavare. Inom varje hemvärnskrets föreslås skola

tillsättas en hemvärnskr efsb ef älhavare med huvudsakligaste uppgift att leda

och övervaka utbildningsverksamheten inom kretsen.

Befälhavarna för hemvärnsområdena föreslås av kommittén skola i utövandet

av sin verksamhet biträdas av hemvärnsområdesnämnder. Dessa

nämnder skulle bestå av tre-—fem av vederbörande kommun (kommuner) utsedda

ledamöter och huvudsakligen hava till uppgift att pröva ansökningar

örn inträde i hemvärnet, att då särskilda skäl därtill föreligga besluta örn upphävande

av kontrakt örn hemvärnstjänst och att avgiva förslag örn tillsättande

av hemvärnsområdesbefälhavare och annat befäl inom hemvärnsförbanden.

Kommittén har vidare föreslagit inrättandet av särskilda hemvärnskretsnämnder

örn fem av vederbörande länsstyrelse tillsatta ledamöter, vilkas uppgift

skulle bliva att vid tillsättande av kretsbefälhavare avgiva förslag å lämplig

person samt i övrigt att biträda kretsbefälhavaren i utbildningsfrågor.

I fråga örn den centrala ledningen av hemvärnet har kommittén föreslagit

följande. Hemvärnets ledning bör närmast utövas av chefen för armén (överbefälhavaren).

Denne bör därvid till sitt förfogande erhålla en självständigt

organiserad hemvärnsstab, vilken i krig ingår i högkvarteret. Denna stab, vars

chef skall benämnas hemvärns chef. skall utgöra det centrala organet för hemvärnets

militära ledning, med uppgift främst att utföra arbete av organisatorisk

art samt att planlägga och leda hemvärnets utbildning. Till chefens för

armén förfogande bör enligt kommitténs förslag vidare ställas ett liemvärnsräd,

örn fem av Kungl. Majit förordnade ledamöter, vars uppgift skall vara av

rådgivande och sammanhållande natur. Inom rådet, vars förhandlingar ledas

av hemvärnschefen, bör enligt kommittén sakkunnig personal från med hemvärnet

samverkande frivilliga försvarsorganisationer beredas säte och stämma.

Av departementschefens redogörelse rörande de över kommitténs förslag

avgivna utlåtandena framgår, att några myndigheter funnit anledning till erinran

i vissa hänseenden mot det av kommittén framlagda organisationsförsla
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1S3.

7

get. Rörande elen närmare innebörden av utlåtandena, tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen (sid. 11—13). Här må emellertid framhållas, att

Överståthållarämbetet ifrågasatt lämpligheten av att tillägga de särskilda liemvärnsområdesnämnderna

den kompetens, som av kommittén föreslagits. I anslutning

därtill har ämbetet framhållit följande.

TTpm yä makom mitten har förordat inrättandet av särskilda nämnder inom

varje hemvärnsområde, s. k. hemvärnsområdesnämnder, vilka huvudsakligen

skulle hava till uppgift att pröva ansökningar örn inträde i hemvärnet, att, då

särskilda skäl därtill äro, besluta örn upphävande av kontrakt örn hemvärnstjänst,

samt att hos inskrivningsbefälhavaren föreslå hemvärnsområdesbefälhavare

och annat befäl inom hemvärnsförbanden. Hemvärnsområdesnämnden

skulle sålunda bliva bestämmande vid rekryteringen av manskapet samt dessutom

erhålla ett väsentligt inflytande på tillsättningen av befälet vid hemvärnsförbanden.

Då dessa förband skola vara av militär natur, synes en sådan

anordning vara mindre tillfredsställande. Den avgörande faktorn vid antagningen

av manskap och befäl bör givetvis vid hemvärnet liksom vid andra

militära förband vara vederbörandes lämplighet för uppgiften och härvid

måste huvudvikten läggas på de militära kvalifikationerna. Det lärer emellertid

näppeligen kunna undvikas, att de kommunala nämnderna, vilka själva

utsetts efter politiska grunder, mångenstädes komma att anlägga politiska

svnpunkter även vid behandlingen av hemvärnsfrågorna, vilket lätt skulle

kunna medföra menliga verkningar på organisationens effektivitet. Överståthållarämbetet

vill med detta uttalande ingalunda förneka betydelsen av att

rekryteringen till hemvärnet sker under medverkan från de kommunala

myndigheterna. Önskemålet örn sådan medverkan synes emellertid kunna

bliva tillräckligt tillgodosett, därest vederbörande befälhavare ålägges att vid

rekryteringen inhämta nämnda myndigheters yttrande.

Därest de synpunkter, som ämbetet nu anfört beträffande den kommunala

nämndens ställning till hemvärnet icke skulle vinna beaktande, synes i varje

fall nödvändigt vidtaga åtgärder så att nämndens beslut kan bringas under

högre myndighets prövning jämväl ur lämplighetssynpunkt.

Vare sig de kommunala myndigheterna bibehållas vid de uppgifter i rekryteringsfrågorna,

som i förslaget angivits, eller deras funktioner begränsas till

att avgiva yttranden i dessa frågor, synes böra övervägas, huruvida verkligen

en särskild nämnd för hemvärnsfrågor skall behöva inrättas. Ämbetet förefaller

det som örn kommunernas befattning med hemvärnsärendena icke skulle

bliva av större omfattning än att handläggningen av dessa ärenden mycket

väl skulle kunna överlämnas åt något redan befintligt kommunalt organ, förslagsvis

på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren. Att de

sakkunniga föreslagit inrättandet av en särskild nämnd har måhända berott

därpå, att de sakkunniga ansett intresset för hemvärnssaken effektivt kunna

främjas genom en dylik anordning. Såvitt ämbetet kan finna, giver emellertid

erfarenheten knappast stöd för den uppfattningen, att de kommunala organen

mera verksamt äro i stånd att understödja frivilligrörelser. Härför torde vara

lämpligast att anlita antingen för ändamålet särskilt bildade propagandasammanslutningar

eller ock de fackliga organisationerna.

I fråga om hemvärnets organisation har departementschefen anfört följande

(sid. 13 och 14).

Hemvärnskommitténs förslag i fråga örn hemvärnets territoriella uppbyggande,

dess anslutande till den militära organisationen och dess tillgodoseende

med befälspersonal anser jag mig kunna i huvudsak biträda. Jämväl

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

förslaget om inrättandet av en särskild, under chefen för armén ställd hemvärnsstab

med en hemvärnschef i spetsen finner jag mig böra tillstyrka. Att

anknyta det för hemvärnets centrala ledning avsedda organet till arméstaben

torde nämligen ur olika synpunkter vara mindre lämpligt, framförallt med

hänsyn till hemvärnets speciella ställning inom försvarsorganisationen. Till

frågan örn stabens närmare organisation återkommer jag i det följande.

Förslaget örn tillsättande av ett hemvärnsråd till chefens för armén förfogande

och av särskilda av länsstyrelserna utsedda kretsnämnder vill jag

även lämna min anslutning. Därest, såsom avsikten angivits vara, i hemvärnsrådet

och kretsnämnderna plats beredes för representanter från landstorms-,

skytte- och luftskyddsorganisationerna, synes nämligen på ett lyckligt

sätt det önskvärda samarbetet mellan hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna

kunna åstadkommas.

Vad beträffar förslaget örn tillsättandet av kommunala nämnder inom de

olika hemvärnsområdena för handhavande av frågor rörande rekryteringen av

hemvärnsmännen vill jag helt ansluta mig till kommitténs uppfattning örn

önskvärdheten av att hemvärnsorganisationen på ett kraftigt sätt förankras

hos befolkningen i orterna samt att detta lämpligast torde ske genom att åt

kommunerna inrymma ett väsentligt inflytande på rekryteringen. Det torde

nämligen vara en ofrånkomlig förutsättning för skapande av en militär organisation

av hemvärnets karaktär, att de personer, som ingå däri, omfattas med

starkt förtroende från ortsbefolkningens sida. Enligt kommittéförslaget

skulle åt särskilt inrättade kommunala nämnder, hemvärnsområdesnämnder,

givas den verkliga prövningsrätten i fråga om antagningen av hemvärnsmän.

Nämnderna skulle dessutom erhålla ett väsentligt inflytande

på tillsättandet av hemvärnsbefälet, i det att sådant befäl endast skulle kunna

utväljas bland av nämnden föreslagna personer. På sätt av Överståthållarämbetet

i ärendet anförts synes det kunna ifrågasättas, örn det vore lämpligt

att sålunda anbefalla kommunerna att utse särskilda nämnder för ändamålet,

liksom det å andra sidan kan visa sig vara mindre välbetänkt att helt binda

rekryteringen vid en kommunal myndighets beslut. Emellertid framstår det

såsom synnerligen önskvärt, att vid rekryteringen till en organisation av hemvärnets

karaktär de kommunala organens medverkan erhålles för att utvälja

de för tjänstgöring i hemvärnet mest lämpade personerna. Efter övervägande

av olika på frågan inverkande omständigheter har jag därför trott mig finna

en lämplig lösning av problemet vara, att antagning till hemvärnsman eller

förordnande av hemvärnsbefäl •— med undantag av kretsbefälhavare — må

ske först sedan ett kommunalt organ i vederbörandes hemort beretts tillfälle

att yttra sig över ansökningen att antagas till hemvärnsman eller förslaget

till hemvärnsbefäl. Detta kommunala organ bör antingen vara drätselkammaren

respektive kommunalnämnden (motsvarande organ) eller ock en av kommunen

särskilt för ändamålet tillsatt nämnd eller någon redan befintlig nämnd,

åt vilken kommunen uppdragit handläggningen av dessa frågor. Sagda kommunala

organ bör även äga rätt att hos vederbörlig militär myndighet hemställa

om hemvämsmans entledigande, därest skäl därtill föreligger. En anordning

sådan som den nu angivna synes på ett tillfredsställande sätt tillgodose intresset

av kommunernas medverkan vid rekryteringen, samtidigt som man därmed

undviker att i lagstiftningsväg pålägga kommunerna någon ny skyldighet.

Bestämmelserna örn att det ifrågavarande kommunala organet skall lämnas

tillfälle att yttra sig rörande personalfrågorna synas lämpligen böra inrymmas

i den kungörelse rörande hemvärnet, som torde böra utfärdas vid hemvärnets

organiserande.

Det torde här böra erinras om att bland de förberedande åtgärder för

bildande av ett hemvärn, som genom Kungl. Majlis förenämnda beslut den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

9

17 april 1940 uppdragits åt chefen för armén, även ingår att söka erhålla de

kommunala myndigheternas medverkan till att ansökan örn inträde i det avsedda

hemvärnet må hos dessa snarast möjligt göras för vidarebefordran,

jämte den kommunala myndighetens eget yttrande, till vederbörlig militär

instans. Enligt vad jag inhämtat har dylik medverkan i stor utsträckning

redan lämnats.

Rekrytering. Departementschefen har i förevarande sammanhang till en

början lämnat en redogörelse för hemvärnskommitténs förslag i fråga örn

rekryteringen till hemvärnet. Av redogörelsen framgar bland annat, att kommittén

tänkt sig antagande i hemvärnet av hemvärnsmän, avsedda föi aktiv

tjänst, samt av reservhemvärnsmän, ur vilkas led avgång av hemvärnsmän

skulle kunna ersättas. Rekryteringen har föreslagits skola ske genom respektive

hemvärnsområdesbefälhavare under medverkan av hemvärnsområdesnämnden,

som hade att pröva ansökning örn antagning i hemvärnet. Lämpliga sökande

skulle sedan anställas medelst kontrakt.

Efter att hava redogjort för hemvärnskommitténs förslag i fråga örn vilken

personal, som bör ifrågakomma för antagning i hemvärnet, för vissa av kommittén

uppställda allmänna villkor för antagning samt för rekryteringen av

hemvärnsbefäl (sid. 15 och 16) har departementschefen berört frågor örn vissa

intressekonflikter, som kunna tänkas uppkomma vid den enskilde personens

fullgörande av å ena sidan hemvärnstjänst och å andra sidan vissa lagstadgade

medborgerliga skyldigheter, såsom tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen,

luftskyddstjänst enligt lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov m. m.

I anslutning härtill har departementschefen framhållit, att kommittén

funnit, att eventuellt förekommande intressekonflikter i avseende å personalanskaffningen

för hemvärnet, tjänstepliktsberättigat företag och det civila luftskyddet

borde regleras genom samverkan mellan vederbörande hemvärnsmyndigheter

och länsstyrelserna respektive länsarbetsstyrelserna eller riksarbetsstyrelsen.

Kommitténs förslag i fråga örn rekryteringen har i huvudsak icke föranlett

de hörda myndigheterna till andra erinringar än sådana, som avse intressekonflikterna

med det civila luftskyddet.

För egen del har departementschefen anfört följande (sid. 18 och 19).

Av den lämnade redogörelsen framgår, att enligt kommitténs förslag i

värnpliktshänseende över- och underårig personal i främsta rummet avses

för anställning i hemvärnet, men att även personer i värnpliktsåldern i viss

omfattning skola kunna tagas i anspråk. Mot kommitténs förslag i förevarande

avseende liksom även beträffande de allmänna villkoien för antagning

vid hemvärnet finner jag i stort sett icke anledning till erinran.

Av vad jag i det föregående anfört i fråga om formen för de kommunala organens

medverkan vid rekryteringen av hemvärnsmännen följer emellertid, att

det av kommittén förordade sättet för antagning av hemvärnsmän och tillsättande

av det lägre hemvärnsbefälet enligt min mening bör i så måtto jämkas,

att dessa angelägenheter skola handhavas av respektive hemvärnsmyndigheter

efter vederbörligt kommunalt organs hörande i varje särskilt fall.

Såsom redan tidigare framhållits vilar hemvärnskommitténs förslag på

den förutsättningen, att hemvärnsmännen under krigsförhållanden i princip

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

skola kvaroliva i sina civila sysselsättningar och att hemvärnet endast när

verkligt behov därav föreligger skall träda i verksamhet. I och med att kallelse

till tjänstgöring i hemvärnet kommit hemvärnsman tillhanda skall han emellertid

räknas såsom krigsman. Hans tjänstgöring i hemvärnet erhåller då samma

karaktär som en värnpliktigs tjänstgöring vid krigsmakten. Med denna konstruktion

torde vara uppenbart, att intressekollisioner kunna tänkas uppkomma

med avseende å sådana skyldigheter, som kunna hava ålagts hemvärnsman

på grund av tjänstepliktslagen eller enligt lagen örn förfoganderätt för

luftskyddets behov. Eftersom hemvärnstjänsten måste vara att anse såsom

militärtjänst, kommer denna att i förhållande till tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen

och luftskyddstjänst enligt luftskyddsförfogandelagen få företräde.

Särskilt för det civila luftskyddet kan detta förhållande medföra betydande

svårigheter. Kommittén har visserligen förutsatt, att till hemvärnet

ansluten person skall, då han icke fullgör hemvärnstjänst, kunna tagas i anspråk

för luftskyddstjänst. Med hänsyn till att tidpunkten för hemvärnets

och luftskyddets verksamhet i många fall torde komma att sammanfalla synes

emellertid en sådan anordning icke vara lämplig. På sätt av vissa hörda

myndigheter framhållits torde man därför knappast kunna räkna med hemvärnsmän

för uppgifter, som ankomma på luftskyddet. Detta medför i sin tur,

att vid rekryteringen till hemvärnet sådan personal i allmänhet icke bör

komma i fråga, som redan erhållit uppgifter i luftskyddets tjänst. Att, såsom

luftskyddsinspektionen föreslagit, utfärda särskilda bestämmelser rörande

företrädesrätten vid rekrytering av annan än icke värnpliktig personal, synes

emellertid knappast . vara påkallat. Intressekonflikter rörande personalanskaffningen

för de olika ändamålen torde i stället böra lösas genom samverkan

mellan därav berörda myndigheter.

Beväpning och utrustning. I fråga örn hemvärnets beväpning och utrustning

har kommittén föreslagit följande.

Hemvärnsmännens personliga beväpning skall enligt kommittén utgöras

av gevär (karbin) med bajonett av armémodell. För beväpningen böra i enskild

ägo befintliga vapen främst utnyttjas. Till skytteföreningar utlånade, liksom

desamma tillhöriga gevär böra även kunna ifrågakomma för beväpningen, men

dessa vapen böra i så fall fortsättningsvis även kunna disponeras för skjututbildning

inom föreningen. Slutligen böra i mån av tillgång kronans egna

vapen kunna tågås i anspråk för hemvärnets beväpning. Ben personliga ''beväpningen

bör enligt kommittén principiellt tilldelas de enskilda hemvärnsmännen

redan i fredstid för att av dem förvaras.

Ammunitionsutrustningen föreslås av kommittén skola bestämmas till 100

skott per hemvärnsman, därav 50 skott böra utdelas till hemvärnsmannen för

att av honom förvaras, medan resterande 50 skott böra förvaras centralt inom

hemvärnsområdet.

Kommittén förutsätter vidare, att i mån av tillgång automatvapen skola

kunna ställas till hemvärnets förfogande.

I fråga örn hemvärnets uniformering har kommittén med hänsyn till vikten

av att utryckning till tjänstgöring skall kunna ske utan tidsutdrägt icke ifrågasatt

hel uniformering, utan föreslagit, att hemvärnsmännens civila dräkt under

tjänstgöring skall kompletteras med armbindel med igenkänningstecken, hemvärnsmärke

å huvudbonaden samt livrem. Genom kronans försorg borde dessutom

varje hemvärnsman tilldelas första förband och identitetskort. I övrigt

erforderlig utrustning borde hemvärnsmannen själv ställa till förfogande,

därvid någon inlösningsskyldighet för kronan ej borde ifrågakomma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

11

Departementschefen har i förevarande avseende anfört följande (sid. 20).

T fråga om hemvärnets beväpning finner jag hemvärnskommitténs förslag

i allt väsentligt kunna godtagas. Med hänsyn till vad skytteförbundens överstyrelse

i frågan anfört torde emellertid vid hemvärnsorganisationens uppbyggande

böra iakttagas, att skytteföreningarnas intresse av att äga tillräcklig

tillgång på vapen icke får trädas för nära.

Vad angår frågan örn hemvärnets uniformering synes kommitténs förslag,

att den civila dräkten endast skulle kompletteras med armbindel, marke å

huvudbonaden och livrem, knappast kunna anses helt tillfredsställande. För

min del vill jag förorda, att en fullständigare uniformering genomföres beträffande

hemvärnsmännen, bland annat för att markera hemvärnets helt

militära karaktär. Därvid behöver man säkerligen icke gå så långt, att fullständig

beklädnad tillhandahålles hemvärnsmännen. Men en uniform av

enkelt slag, exempelvis i form av överdragskläder, samt militär huvudbonad

synas lämpligen böra tillhandahållas av kronan. Uppdrag att i samråd med

arméförvaltningens intendenturdepartement undersöka möjligheterna för

åstadkommande av en lämplig uniform för hemvärnsmännen har av Kungl.

Majit lämnats chefen för armén genom förenämnda beslut den 17 april 1940.

Utbildning. Beträffande hemvärnspersonalens utbildning innebär kommitténs

förslag i huvudsak följande.

Utbildningen inom hemvärnet föreslås skola principiellt bedrivas på frivillighetens

grund. Detta bör emellertid enligt kommittén icke hindra, att

hemvärnsman redan vid antagningen bör förbinda sig att årligen fullgöra

någon obligatorisk utbildning, av kommittén förslagsvis angiven till 20 timmar

örn året. Utbildningen av hemvärnsmännen förutsättes skola bedrivas dels

inom hemvärnsorganisationen såsom speciell hemvärnsutbildning övningar

av mindre omfattning i gruppförband ■— dels i samverkan med skyttets och

landstormens frivilliga utbildningsverksamhet — skjututbildning med gevär

och automatvapen, större övningar med hemvärnsförband m. m. Befälsutbildningen

åter avses skola bedrivas genom särskild, av hemvärnsstaben planlagd

kursverksamhet.

Yad beträffar tjänstgöringsskyldigheten under krig har kommittén förutsatt,

att hemvärnsman skall vara skyldig att på kallelse i en eller annan form

omedelbart inställa sig till den tjänstgöring, som kan erfordras för lösandet av de

för hemvärnet angivna uppgifterna. Då behov av hemvärnsförbands ingripande

icke längre föreligger, förutsättes hemvärnsmännen skola omedelbart återgå

till sin civila sysselsättning. Sedan kallelse till inställelse till hemvärnstjänst

nått hemvärnsmännen, skall denne enligt kommitténs förslag vara att

räkna som krigsman och sålunda vara underkastad bestämmelserna i strafflagen

för krigsmakten.

Mot kommitténs förslag i förevarande avseenden har departementschefen

— i likhet med de hörda myndigheterna — i stort sett icke funnit anledning

till erinran. Det syntes emellertid departementschefen kunna ifrågasättas, örn

icke den hemvärnsman åliggande obligatoriska tjänstgöringsskyldigheten i

fred borde givas något vidare tidsomfattning än som av kommittén föreslagits.

Därigenom skulle större möjlighet tillskapas att inom ramen för till förfogande

ställda medel utsträcka övningarna över en längre tidsperiod eller till ett

större antal kortare perioder, därest detta skulle visa sig ur utbildningssynpunkt

lämpligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

Hemvärnspersonalens förmåner. Kommittén har föreslagit, att under tjänstgöring

i hemvärnet vissa förmåner skola tillerkännas hemvärnspersonalen.

Förslaget innebär i nämnda hänseende följande.

Under fredstjänstgöring skola alla hemvärnsmän oavsett tjänsteställning

vara berättigade till fri inkvartering samt resekostnadsersättning enligt lägsta

klassen i allmänna resereglementet. Därjämte skola hemvärnsmännen vid

olycksfall eller sjukdom, som ådragits under tjänstgöring i hemvärnet, erhålla

fri läkar- och sjukvård samt ersättning i övrigt enligt de grunder, som angivas

i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Härjämte föreslås, att kretsoch

områdesbefälhavarna skola erhålla ett mindre årligt arvode — förslagsvis

100 respektive 50 kronor -— för det arbete med hemvärnets organisation och

hemvärnsmännens utbildning, som åvilar dem. I övrigt avses icke några kontanta

ersättningar skola utgå under fredstid.

Under krigstjänstgöring föreslås följande förmåner skola utgå, nämligen

fri inkvartering och resekostnadsersättning enligt lägsta klassen i allmänna

resereglementet; dagavlöning, innefattande portionsersättning och tjänstgöringsarvode,

med tillhopa 2 kronor 50 öre för varje tjänstgöringsdag örn

sammanlagt minst 3 timmar; försörjningsbidrag med 2 kronor för gift och

1 krona för försörjningspliktig ogift hemvärnsmän (frånskild, änkling) med

tillägg av 50 öre för varje hemmavarande barn under 16 år, allt räknat per

tjänstgöringsdag örn sammanlagt minst 3 timmar; fri läkar- och sjukvård vid

olycksfall eller sjukdom, som ådragits i tjänsten, samt ersättning i övrigt

med anledning av olycksfallet eller sjukdomen enligt de grunder, som gälla

för meniga värnpliktiga. Härjämte föreslås, att det årliga arvodet till hemvärnsområdesbefälhavaren

på grund av det betydande ansvar och den omfattande

arbetsbörda, som i krig kommer att åvila denne, bör bestämmas till

100 kronor. Krigst jänstgöringsskyldighet förutsättes skola föreligga, då förstärkt

försvarsberedskap eller mobilisering anbefallts eller när Kungl. Majit

eljest utfärdat befallning, att dylik skyldighet skall föreligga för hemvärnsmän.

För egen del har departementschef en i likhet med hemvärnskommittén

funnit det vara befogat, att hemvärnspersonalen tillförsäkras vissa ekonomiska

förmåner. I fråga örn dessa förmåners karaktär och omfattning syntes hemvärnskommitténs

förslag i stort sett vara val avvägt. I vissa hänseenden har

dock departementschefen funnit sig böra förorda smärre avvikelser i förhållande

till förslaget. I anslutning därtill har departementschefen anfört följande

(sid. 25):

På sätt riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande framhållit, torde frågan

örn ersättning till hemvärnsmän i anledning av sjukdom eller skada,

sorn ådragits under obligatorisk tjänstgöring i fred, böra regleras i huvudsaklig

överensstämmelse med grunderna för 1927 års militärersättningsförordning.

Jag finner mig därvid i anslutning till anstaltens i förenämnda

yttrande alternativt framlagda förslag böra förorda, att ersättningsfrågor beträffande

till hemvärnet ansluten personal åtminstone tills vidare regleras på

grundval av 1 § 2 stycket nämnda förordning. Vad åter angår frågor örn beredande

av sjukvård under krigstjänstgöring samt örn ersättning för sjukdom

eller skada, som kvarstår sedan vederbörande på grund av krigsskada avförts

ur hemvärnet, torde dessa böra regleras i anslutning till vad i motsvarande

hänseende gäller eller kan varda föreskrivet för värnpliktiga. Vidare torde bestämmelserna

örn det försörjningsbidrag, som enligt kommittén föreslås skola

utgå till vissa hemvärnsmän under krigstjänstgöring, böra på sätt försvarsväsendets

lönenämnd föreslagit utformas i huvudsaklig överensstämmelse med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

13

vad i sådant avseende kan varda föreskrivet beträffande värnpliktig under

landstormsövning tillkommande familjebidrag. ....

Bestämmelser örn hemvämsmännens förmåner böra lämpligen inrymmas i

den kungörelse, som enligt vad jag tidigare framhållit torde böra utfärdas i

samband med hemvärnets uppbyggande.

Hemvärnets centrala ledning. Vissa personalfrågor. Beträffande hemvärnets

centrala ledning enligt kommitténs förslag har departementschefen lämnat

följande redogörelse (sid. 25 och 26).

Såsom tidigare omnämnts har hemvärnskommittén föreslagit, att hemvärnets

centrala ledning närmast skulle utövas av chefen för armén nied

biträde av en hemvärnsstab. Enligt kommitténs mening skola hemvärnsstabens

uppgifter främst omfatta arbete av organisatorisk art samt planläggning

av hemvärnets utbildning. För fyllandet av dessa uppgifter har kommittén

beräknat följande personal vara erforderlig, nämligen en stabschef,

tillika hemvärnschef, en adjutant, tillika expeditionsofficer, en instruktionsofficer,

en tygofficer, en expeditionsunderofficer samt en förvaltningunderofficer!

För befattningen såsom hemvärnschef borde avses en regementsofficer,

eventuellt pensionsavgången, med lön enligt någon av lönegraderna

Ob 1, Oa 6 eller Oa 5. För adjutant- och instruktionsofficersbefattningarna

borde beräknas personal på aktiv stat, därvid som adjutant borde avses en

regementsofficer i lönegraden Oa 4 eller en kapten och som instruktionsofficer

en kapten eller löjtnant, övriga befattningar borde vara arvodesbefattningar

avsedda för pensionsavgangna officerare. Vid staben borde vidare

anställas två kontorsbiträden med lön enligt 4:e lönegraden i militära ickeordinariereglementet.

Kommittén har vidare, såsom redan inledningsvis framhållits, föreslagit,

att inskrivningsbefälhavarnas staber skulle förstärkas genom anställande å

varje stab av en pensionsavgången officer i arvodesbefattning, avsead att

handlägga hemvärnsärendena.

För egen del har departementschefen anfört följande (sid. 26—28).

Vad kommittén föreslagit i fråga örn den centrala ledningen av hemvärnet

finner jag mig i stort sett kunna biträda. Hemvärnet torde sålunda böra ingå

i arméorganisationen och i befälshänseende underställas chefen för armén.

Under chefen för armén bör emellertid den centrala ledningen av hemvärnet

på sätt kommittén föreslagit utövas av en särskild hemvärnschef. Med hänsyn

till den fristående ställning som hemvärnet måste intaga inom den militära

organisationen torde åt hemvärnschefen böra givas en relativt vittgående

självständig kompetens. Frågan örn hemvärnschefens befogenheter torde

emellertid icke i detta sammanhang behöva närmare beröras; bestämmelser

därom synas i stället böra utfärdas instruktionsvägen.

Till hemvärnschefens förfogande torde böra finnas ett särskilt stabsorgan,

hemvärnsstaben. Enligt kommitténs förslag skulle denna stabs huvudsakligaste

uppgifter vara handhavandet av organisatoriska och utbildningsfrågor.

Emellertid torde det bliva nödvändigt att därjämte pålägga hemvärnsstaben

vissa uppgifter med avseende å den centrala förvaltningen och redovisningen

av hemvärnets ekonomiska angelägenheter, en verksamhet som

säkerligen kommer att bliva tämligen omfattande. Visserligen kunde det

vara tänkbart att överlåta dessa göromål åt arméförvaltningens vederbörande

departement. Med hänsyn till hemvärnets särställning inom den militära

organisationen och då särskilda kassaförvaltningar näppeligen kunna upprättas

vid hemvärnets förband, synes det emellertid lämpligare att helt sam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr ISS

manföra dessa ärenden i hemvärnsstaben, som sålunda skulle under arméförvaltningen

utgöra ett sammanhållande organ för hemvärnets medelsförvaltning

och redovisningsverksamhet. Genom en sådan anordning blir det också

möjligt att ernå större överskådlighet beträffande de kostnader, som komma

att belöpa å hemvärnet.

Förvaltningsverksamhetens hänförande till hemvärnsstaben torde nödvändiggöra

en viss personalförstärkning inom staben i förhållande till vad

kommittén föreslagit. Det torde sålunda bliva nödvändigt att inrätta ytterligare

en arvodesbefattning, avsedd för en pensionerad intendenturutbildad

officer. I övrigt synes icke föreligga anledning till erinran mot kommitténs

förslag till personaluppsättning i staben. Förutom hemvärnschefen torde

sålunda å hemvärnsstabens stat böra uppföras två ordinarie beställningar, en

för en major eller kapten, som närmast torde böra fungera som stabschef åt

hemvärnschefen, samt en för en kapten eller löjtnant. Den förre lärer böra

rekryteras ur generalstabsofficerarnas led. Uteslutet torde icke vara, att

därutöver kommer att uppstå behov av aktiv officerspersonal för fyllande av

stabens uppgifter. Detta behov torde emellertid i varje fall tills vidare böra

tillgodoses genom kommendering av personal för tjänstgöring i staben.

I fråga örn personalens ställning i övrigt har jag ingen annan erinran emot

kommitténs förslag än att befattningen som hemvärnschef alltid torde böra

uppehållas av en aktiv officer. Med hänsyn till hemvärnschef ens självständiga

ställning och omfattande ansvarsfulla arbetsuppgifter torde beställningen böra

placeras i lönegraden Ob 1, d. v. s. samma lönegrad som regementschefer.

Den för hemvärnets ledning sålunda avsedda personalen torde böra upptagas

å en särskild stat, benämnd staten för hemvärnsstaben, vilken stat

bör föreläggas riksdagen för godkännande. En i överensstämmelse med det

anförda och med tillämpning av sedvanliga grunder i fråga örn storleken av

för den pensionerade personalen beräknade arvoden upprättad förslagsstat

slutar å ett belopp av 50,000 kronor. Kostnaderna för hemvärnsstaben torde

böra belasta lantförsvarets allmänna avlöningsanslag. Någon uppräkning av

detta anslag i förhållande till vad i propositionen nr 159 till årets riksdag

angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel

för budgetåret 1940/41 äskats lärer emellertid på den grund icke vara

erforderlig.

Kommitténs förslag att inrätta arvodesbefattningar för pensionerade officerare

för handhavande av hemvärnsärendena vid inskrivningsbefälhavarnas

staber finner jag mig böra biträda. Arvodena till dessa befattningshavare

böra bestämmas till det i motsvarande fall vanliga beloppet 3,180 kronor för

år och uppföras å staterna för de olika infanteriregementena. Kungl. Maj:t

torde böra utverka riksdagens bemyndigande att vid fastställande av stater

för infanteriregementena för budgetåret 1940/41 vidtaga härav betingade ändringar

i de förslagsstater, som genom förenämnda proposition nr 159 förelagts

riksdagen för godkännande. Någon uppräkning av lantförsvarets avlöningsanslag

torde icke heller på denna grund bliva nödvändig.

IV. Hemvärnets kostnader.

Efter att hava lämnat en sammanfattande redogörelse för hemvärnskommitténs

beräkningar rörande kostnaderna för den av kommittén förordade

hemvärnsorganisationen under fred ävensom för vissa med hemvärnets uppbyggande

förenade kostnader (sid. 28 och 29) har departementschefen för

egen del anfört följande (sid. 30 och 31).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

15

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de årliga kostnaderna för den

föreslagna hemvärnsorganisationen, därest densamma fullt genomförd komme

att omfatta omkring 50,000 hemvärnsmän, av kommittén beräknats komma att

i fredstid uppgå till omkring en miljon kronor, samt att därutöver vissa

kostnader uppstå, som äro att hänföra till hemvärnets uppsättande. Det

ligger i sakens natur, att dessa kostnadsberäkningar, frånsett kostnaderna

för avlöning till den militära personalen, måste vara att betrakta såsom

mycket approximativa. Även så tillvida utgöra de ett ofullständigt material

för bedömande av medelsbehovet, som detta svårligen låter sig beräkna utan

en något så när säker kännedom örn det antal hemvärnsmän, som kommer

att ingå i organisationen. Då hemvärnet helt skall grundas på frivillig rekrytering,

är det för närvarande omöjligt att verkställa någon tillförlitlig uppskattning

av detta antal. Härtill kommer, att antalet slutligt antagna hemvärnsmän

jämväl blir beroende på den materieltillgång i fråga örn beväpning och

utrustning i övrigt, som står till buds.

Utom såvitt angår de direkta avlönings- eller arvodeskostnaderna är det

sålunda för närvarande icke möjligt att nu för riksdagen framlägga definitiva

anslagsberäkningar vare sig för de till hemvärnets uppbyggande hänförliga

kostnaderna eller beträffande de löpande kostnaderna för det färdigorganiserade

hemvärnet.

Såsom redan tidigare framhållits har Kungl. Majit genom beslut den 17

april 1940 uppdragit åt chefen för armén att gå i författning örn vidtagande

av vissa förberedande åtgärder för organiserandet av ett hemvärn i huvudsaklig

överensstämmelse med hemvärnskommitténs förslag. Kungl. Majit

har därvid föreskrivit, att härav föranledda kostnader skulle bestridas från

det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. uppförda förskottsanslaget

Lantförsvaret (Da). Med hänsyn till svårigheten att nu framlägga definitiva

kostnadsberäkningar finner jag mig böra föreslå, att med hemvärnets uppbyggande

och fortsatta verksamhet förenade kostnader — utom såvitt avser

avlöningskostnaderna för den till hemvärnsstaben knutna personalen och för

den för inskrivningsbefälhavarnas staber avsedda personalen, vilka böra belasta

vederbörligt avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln — tills vidare under

innevarande och närmast kommande budgetår få bestridas i nyssangivna

ordning, d. v. s. efter därom gjorda framställningar anvisas av Kungl. Majit

å den för försvarsväsendet avsedda förskottsstaten för att sedermera täckas

över riksstaten i form av tilläggsstatsanslag. Därvid torde de av kommittén

verkställda kostnadsberäkningarna, åtminstone i vad de avse de löpande

kostnaderna, kunna tjäna som grundval vid bestämmandet av medelsanvisningarnas

storlek. Med ledning av de under budgetåret 1940/41 för hemvärnet

uppkommande kostnaderna torde därefter till ett kommande budgetår säkrare

beräkningar av utgifterna kunna erhållas och möjlighet föreligga att för riksdagen

i vanlig ordning framlägga definitiva medelsäskanden. På sätt arméförvaltningen

anfört torde därvid hemvärnets kostnader icke böra upptagas

under ett gemensamt klumpanslag utan alltefter sin art fördelas å respektive

riksstatsanslag under fjärde huvudtiteln.

Genom förevarande proposition har Kungl. Majit framlagt förslag örn en

särskild frivillig organisation inom lantförsvarets ram, ett hemvärn, avsett

att tillgodose det omedelbara försvaret av hembygden. Utskottet, som anser

att en hemvärnsorganisation av i huvudsak den föreslagna strukturen skulle

utgöra ett värdefullt bidrag till stärkande av landets värnkraft, har funnit sig

böra tillstyrka förslagets snara genomförande.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

I fråga om de uppgifter, som föreslagits skola ankomma på hemvärnet, Ilar

departementschefens förslag härutinnan icke givit utskottet anledning till

annat uttalande än att vid organisationens närmare utformande torde böra

beaktas, att hemvärnet med hänsyn till på senare tid vunna erfarenheter

rörande nutida krigsmetoder kan komma att ställas inför större uppgifter än

dem man från början räknat med.

Departementschefens förslag i fråga örn hemvärnets närmare organisation

har icke givit utskottet anledning till erinran. Enligt nämnda förslag avses

antagning till hemvärnsman eller förordnande av hemvärnsbefäl — med undantag

av kretsbefälhavare — ske först sedan ett kommunalt organ i vederbörandes

hemort beretts tillfälle att avgiva yttrande rörande antagning av

hemvärnsman eller i fråga örn förordnande av hemvärnsbefäl. Utskottet, som

anser denna medverkan från de kommunala myndigheternas sida vara av stor

betydelse för en betryggande rekrytering till hemvärnet, förutsätter, att

största vikt fästes vid de kommunala organens uttalande rörande vederbörandes

lämplighet för uppgiften och att den kommunala myndighetens åsikt

ej utan särskilda skäl frångås.

Yad departementschefen anfört i fråga örn rekryteringen till hemvärnet

har utskottet lämnat utan erinran.

Vidkommande frågan om hemvärnsmännens beväpning och utrustning tillstyrkes

departementschefens förslag härutinnan. Utskottet vill emellertid

framhålla nödvändigheten av att hemvärnsförbanden snarast möjligt erhålla

den mest ändamålsenliga beväpning.

I fråga örn utbildningen skulle enligt kommitténs förslag hemvärnsman

redan vid antagningen förbinda sig att årligen fullgöra någon obligatorisk

utbildning, förslagsvis angiven till 20 timmar örn året. Det har synts departementschefen

kunna ifrågasättas, örn icke den hemvärnsmannen åliggande

obligatoriska tjänstgöringsskyldigheten i fred borde givas någon vidare tidsomfattning

än den av kommittén angivna. Det framstår för utskottet som en

angelägenhet av vikt att med hänsyn till de uppgifter, som hemvärnet avses

komma att erhålla, utbildningstiden icke tillmätes alltför knapp. Med hänsyn

till den starka försvarsvilja, som är tillfinnandes hos vårt folk, är utskottet

övertygat örn att svårigheter ej behöva möta för en utsträckning av den

obligatoriska utbildningen.

Yad departementschefen i övrigt föreslagit beträffande hemvärnets utformning

har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Departementschefens förslag i fråga örn sättet för bestridande av de med

hemvärnets uppbyggande och fortsatta verksamhet förenade kostnaderna

finner sig utskottet böra tillstyrka.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) besluta, att en militär hemvärnsorganisation skall i huvudsaklig

överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för den 26 april 1940 angivna riktlinjer snarast möjligt

upprättas;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

17

b) godkänna vid berörda statsrådsprotokoll fogat förslag till

stat för hemvärnsstaben, att tillämpas under budgetåret 1940/41;

c) medgiva, att till varje inskrivningsbefälhavares förfogande

må från och med den 1 juli 1940 ställas en för handläggning av

hemvärnsfrågor avsedd pensionerad officer med ett arvode av

3,180 kronor för år, ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att i de

stater för infanteriregementena, som må komma att av riksdagen

godkännas, vidtaga därav betingade ändringar;

d) medgiva, att kostnaderna för avlöning åt personalen vid

hemvärnsstaben och för arvoden åt nyssnämnda pensionerade

officerare må bestridas från lantförsvarets anslag till avlöning till

personal vid staber och truppförband m. fl. samt att anvisande

av medel för täckande av utgifterna för hemvärnsorganisationen i

övrigt må tillsvidare ske med anlitande av vederbörligt förskottsanslag.

Stockholm den 24 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund,

Asplund, Pauli, Andrén, Ström i Lidköping, Lindström, Larsson i Varberg,

von Heland, Bäcklund, Ekströmer och Ohlin; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,

Svensson, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward,

Staxäng, Bergström, Mårtensson och Bergvall.

Bihang till riksdagens protokoll 1940.

6 sami.

Nr 189.

1232 40 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:297 Skrivelse till Konungen i anledning av framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret angående förlängning av bemyndigande för fullmäktige att till riksbank s. 4 i texten