Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till främjande och nyttiggörande av vissa uppfinningar m. m.
1940-05-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:184, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till främjande och nyttiggörande av vissa uppfinningar m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
1
Nr 184.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1940 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till främjande och nyttiggörande av vissa uppfinningar
m. m.
(lia avd.)
I proposition nr 228 bär Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden, föreslagit riksdagen
att för budgetåret 1940/41 under tionde huvudtiteln anvisa
1) till Statens uppfinnarnämnd: Administrationskostnader ett förslagsanslag
av 33,000 kronor;
2) till Statens uppfinnarnämnd: Undersöknings- och försökskostnader ett
reservationsanslag av 300,000 kronor;
3) till Exploatering av vissa uppfinningar ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor;
4) till Ytterligare bidrag till uppfinnarekontoret ett anslag av 12,000 kronor.
Departementschefen har inledningsvis erinrat därom, att chefen för handelsdepartementet
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat fem personer
för att verkställa utredning i frågan om främjande och nyttiggörande av uppfinningar
och tekniska uppslag av betydelse för folk försörj ningen och försvarsberedskapen
m. m. Utredningsmännen hava den 21 mars 1940 överlämnat
ett betänkande med förslag i ämnet.
De av utredningsmännen föreslagna åtgärderna äro följande, nämligen:
1) att en Statens uppfinnarnämnd inrättas, ävensom att i anslutning härtill
under tionde huvudtiteln anvisas
dels till Statens uppfinnarnämnd: Administrationskostnader å tilläggsstat
för innevarande budgetår ett förslagsanslag av 8,000 kronor samt å riksstaten
för budgetåret 1940/41 ett förslagsanslag av 30,000 kronor,
dels ock till Statens uppfinnarnämnd: Undersöknings- och försökskostnader
å tilläggsstat för innevarande budgetår ett reservationsanslag av 500,000
kronor;
2) att under tionde huvudtiteln vidare anvisas för möjliggörande av exploatering
av vissa uppfinningar å tilläggsstat för innevarande budgetår ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor;
3) att det såsom bidrag till uppfinnarekontoret för budgetåret 1940/41 anvisade
anslaget å 8,000 kronor höjes till 20,000 kronor och att alltså för nämnda
budgetår anvisas ett tilläggsanslag för ändamålet å 12,000 kronor; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 184—191. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
4) att lag utfärdas om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj
1884 (nr 25) angående patent, på sätt ett betänkandet bifogat förslag i ämnet
utvisar.
Vad först beträffar frågan om inrättande av en statens upp finnar nämnd
hava utredningsmännen anfört, att nämndens uppgifter kunde sammanfattningsvis
angivas vara att främja och nyttiggöra uppfinningar och tekniska
uppslag, vilka med hänsyn till deras möjlighet att med erforderlig snabbhet
och rimliga medel tillgodose aktuella behov vore av värde för försvarsberedskapen
eller folkförsörjningen.
I fråga om nämndens organisation har det synts utredningsmännen lämpligt,
att nämnden sorterade direkt under handelsdepartementet. Nämndens
ledamöter borde förordnas av Kungl. Majit. Vidare borde till nämndens förfogande
stå ett kansli.
För tillgodoseende av det med nämndens verksamhet förbundna medelsbehovet
föreslå utredningsmännen, såsom förut omförmälts, anvisande dels
av anslag till administrationskostnader, dels ock av anslag till undersöknings-
och försökskostnader.
I avgivna yttranden hava utredningsmännens förslag tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.
Departementschefen har i nu berörda fråga för egen del anfört följande.
Den främsta förutsättningen för framsteg på uppfinnarväsendets område
är tekniskt-vetenskaplig forskning. Staten bidrager i olika former för främjande
av arbetet härutinnan. Ehuru ytterligare åtgärder i detta syfte kunde
vara förtjänta att övervägas skall dock denna fråga icke upptagas till
behandling i förevarande sammanhang. Vid sidan av anordningar för främjande
av den tekniskt-vetenskapliga forskningen synes det emellertid motiverat,
att åtgärder vidtagas, vilka omedelbart avse att tillgodose och utnyttja
uppfinnarverksamheten. Särskilt under nuvarande förhållanden synas
skäl tala för, att för landet betydelsefulla tekniska uppslag och uppfinningar
understödjas och tillvaratagas. Jag delar utredningsmännens mening,
att behov av ekonomisk medverkan från statsmakternas sida här föreligger,
ävensom att det måste anses ligga i samhällets intresse att sådan
medverkan lämnas i avsevärt högre grad än för närvarande är fallet.
Vad angår de åtgärder, som nu lämpligen böra vidtagas, finner jag de
skäl bärande, som av utredningsmännen anförts för inrättande av ett särskilt
statligt centralorgan med ändamål att främja och nyttiggöra uppfinningar
och tekniska uppslag av aktuell betydelse för försvarsberedskapen
och folkförsörjningen. Den sålunda föreslagna statens uppfinnarnämnd
har också tillstyrkts i samtliga de avgivna yttrandena. Även örn alltför stora
förväntningar kanske icke böra knytas till resultatet av en sådan nämnds
arbete, torde densamma hava en given plats att fylla i vår beredskapsorganisation.
Tiden för dess bestånd bör givetvis icke nu avgöras utan
får bliva beroende på omständigheterna. Skulle erfarenheterna bliva gynnsamma,
kan det måhända finnas anledning att låta den fortleva — om än
kanske i förändrad form — jämväl efter återinträdande av mera normala
tider. I varje fall torde, såsom utredningsmännen framhållit, nämnda erfarenheter
få betydelse vid övervägande framdeles av stödåtgärder för uppfinnarverksamheten
på längre sikt.
De uppgifter, som av utredningsmännen föreslagits skola ankomma på
Statsutskottets utlåtande Nr 18d.
3
nämnden, äro enligt min mening lämpligt avgränsade. Med anledning av
de betänkligheter, som statens industrikommission härutinnan på ett par
punkter uttalat, må först framhållas, att initiativ från nämndens sida till
viss uppfinnarverksamhet givetvis icke bör tagas annat än i samförstånd
med vederbörande statsinstitution. Att denna förutsättning måste fyllas
följer av själva syftet med nämndens verksamhet. Industrikommissionens
mening, att från nämndens arbetsuppgifter skulle undantagas åtgärder i
exploateringssyfte, kan jag vidare icke dela. Det måste anses mindre tillfredsställande
såväl ur uppfinnarens som ur nämndens egen synpunkt, om
nämnden, sedan den efter undersökning blivit övertygad om nyttan av en
viss uppfinning, skulle vara betagen rätten att medverka till dess exploatering
på lämpligt sätt, jämväl i annan form än genom hänvändelse till
viss statlig myndighet. Såsom utredningsmännen angivit nämndens befogenheter
i förevarande hänseende synas några betänkligheter emot desamma
icke behöva möta; ifrågavarande arbetsuppgift synes tvärtom som ett naturligt
led anknyta till nämndens verksamhet i övrigt.
Till utredningsmännens förslag beträffande nämndens organisation och
arbetssätt kan jag jämväl ansluta mig. Vad statskontoret anfört därom, att
vid beslut i närvaro av allenast två ledamöter i nämnden dessa böra vara
örn beslutet ense, synes dock böra beaktas. Mot beräkningen av administrationskostnaderna
— 30,000 kronor örn året jämte högst 3,000 kronor för
inventarieanskaffning — har jag ej något att erinra.
Vad angår de från flera håll uttalade önskemålen, att nämndens protokoll
och handlingar skola betraktas såsom hemliga, delar jag uppfattningen
angående angelägenheten av alt sådana anordningar vidtagas, att uppfinnarna
kunna med förtroende vända sig till nämnden. De åtgärder, som i
detta syfte föreslagits av utredningsmännen, förefalla ändamålsenliga. I
förevarande sammanhang må erinras om stadgandet i 9 § lagen den 28
maj 1937 (nr 249) om inskränkning i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
att handlingar innefattande redogörelse för utredningar, experiment
eller prov av naturvetenskaplig eller teknisk art, som myndighet låtit verkställa
för det allmännas räkning, ej må utan myndighetens tillstånd utlämnas
tidigare än tjugu år efter handlingens datum. I den mån härutöver
skydd behöver beredas upp finnarnämndens handlingar och protokoll, synas
möjligheter härutinnan föreligga i tillfredsställande omfattning enligt 27 §
samma lag.
Det torde vara nödvändigt räkna med, att de med nämndens undersöknings-
och försöksverksamhet förenade kostnaderna komma att uppgå till
ganska stora belopp. I avsaknad av närmare beräkningsgrunder anser jag
mig emellertid böra förorda, att det av utredningsmännen för ändamålet
föreslagna anslaget tillsvidare begränsas till 300,000 kronor. Med anledning
av vad statskontoret anfört angående användningen av della anslag må allenast
framhållas, att det naturligtvis bör stå nämnden fritt alt, örn förhållandena
därtill föranleda, förbinda statens medverkan vid undersökning oell
utprovning av viss uppfinning med ålerbetalningsplikt för uppfinnaren, för
det fall att denne genom uppfinningen tillföres ekonomisk vinst. Någon skyldighet
för nämnden i sådant hänseende synes emellertid ej böra föreskrivas.
Med hänsyn till den framskridna tiden torde någon medelsanvisning å
tilläggsstat för innevarande budgetår icke böra upptagas vare sig för administrationskostnader
eller för undersöknings- och försökskoslnader. Då det
emellertid är önskvärt, alt nämnden kan träda i verksamhet snarast möjligt,
synes hinder icke laira mola ali, därest statsmakterna biträda vad jag
här föreslagit och omständighelerna så medgiva, den föreslagna organisa
-
4 Statsutskottets utlåtande Nr 184.
lionell tillskapas redan under budgetåret samt erforderliga medel därvid
bestridas såsom förskott å anslagen.
Anslaget till administrationskostnader torde, i enlighet med utredningsmännens
förslag, böra erhålla natur av förslagsanslag. Till undersökningsoch
försökskostnader bör ett reservationsanslag anvisas. Båda anslagen böra
upptagas under tionde huvudtiteln.
Vad härefter beträffar frågan örn exploatering av vissa uppfinningar hava
utredningsmännen föreslagit, att ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor
anvisas för ändamålet.
Beträffande utredningsmännens förevarande förslag har uttalande i avstyrkande
riktning avgivits av statens industrikommission, varjämte kommerskollegium
förklarat sig endast med tvekan kunna tillstyrka sagda förslag.
Statskontoret har ansett det ifrågasatta anslagsbeloppet böra kunna
väsentligt nedsättas. I övriga yttranden har förslaget tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.
Departementschefen har i förevarande avseende för egen del anfört följande.
Anslagsmedel, anvisade i direkt syfte att möjliggöra exploatering av uppfinningar,
stå icke för närvarande till förfogande. Något formellt hinder att
för jämväl sådant ändamål taga i anspråk vissa tillgängliga fonder och för
tillgodoseende av speciella behov beviljade anslag — exempelvis manufakturförlags-
och industrilånefonderna samt de under femte huvudtiteln upptagna
anslagen till bekämpande av arbetslösheten — möter visserligen icke.
Den praktiska betydelsen härav är dock ringa, beroende på dels syftet med
ifrågavarande fonder och anslag, dels ock — jag tänker härvid särskilt på
fonderna — gällande villkor i fråga om säkerhet, förränlning m. m. Vad
angår de av kommerskollegium omförmälda anslagen till lån och subventioner
till främjande av enskild företagsamhet, s. k. sociallån, äro dessa
praktiskt taget helt förbrukade.
I den mån medel sålunda icke finnas disponibla eller tillgängliga medel icke
lämpligen kunna användas i exploateringssvfte måste, såsom utredningsmännen
framhållit, därest statsanslag önskas för exploatering av viss uppfinning,
sådant anslag i det särskilda fallet begäras hos riksdagen. Uppenbart är, att
under nyss angivna förutsättningar denna väg bör i regel komma till användning.
Emellertid delar jag utredningsmännens uppfattning, att förfarandet
härigenom understundom blir onödigt omständligt och tidsödande.
Särskilt under nuvarande förhållanden förefaller det otvivelaktigt önskvärt,
att Kungl. Majit beredes möjlighet till viss medelsanvisning utan riksdagens
hörande för varje gång. Gränsen mellan de fall, som torde böra underställas
riksdagen, och de, där Kungl. Majit skulle äga att själv besluta, måste givetvis
bliva flytande. Den kommer ytterst att bestämmas av storleken av
det anslag, som ställes till Kungl. Majlis förfogande för ändamålet, därvid
naturligtvis jämväl förutsättes att Kungl. Majit icke skall äga investera medel
i företag, som kunna antagas komma att framdeles ställa större anspråk
på statskassan än som kunna tillgodoses inom anslagets ram. Den uppfinnarverksamhet,
som bör på detta sätt främjas, torde i främsta rummet vara
sådan, som avser försvaret eller folkförsörjningen. Emellertid förordar jag,
att verksamhetsområdet icke ovillkorligt begränsas inom nu angivna ram,
utan att Kungl. Majit medgives fri prövningsrätt. Tydligt är att varje beslut
om medelstilldelning från anslaget måste föregås av omsorgsfull under
-
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
5
sökning genom vederbörande sakkunniga myndigheter och institutioner. Garanti
torde härigenom vinnas för att endast sådana intressen tillgodoses från
anslaget, som äro för landet av verklig betydelse.
Beträffande villkoren i övrigt för anslagets användning delar jag utredningsmännens
uppfattning att Kungl. Majit bör erhålla möjligast fria händer.
De bestämmelser, som av Kungl. Majit böra knytas vid tilldelning av
medel från anslaget, torde få bliva beroende på omständigheterna i det särskilda
fallet. Statskontorets förslag, att, då bidrag lämnas, en viss villkorlig
återbetalningsskyldighet alltid bör föreskrivas, kan jag därför ej förorda.
Vad angår anslagets storlek är det omöjligt att göra några förhandsberäkningar.
Skall verklig nytta därmed vinnas, torde anslaget dock ej böra
tillmätas alltför knappt. Det av utredningsmännen föreslagna beloppet,
3,000,000 kronor, förefaller vara väl avvägt. Jag tillstyrker en medelsanvisning
av denna storlek. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
föreslår jag, att beloppet anvisas såsom reservationsanslag under tionde
huvudtitelm I anslutning till vad statskontoret uttalat synes någon medelsanvisning
för ändamålet redan å löpande riksstat icke behöva ifrågakomma.
'' ; 1 i
I fråga om ökat bidrag till uppfinnarekontoret hava utredningsmännen
erinrat därom, att 1934 års riksdag på därom av Kungl. Majit gjord framställning
anvisade ett anslag å 8,000 kronor såom bidrag till ett uppfinnarekontor
att upptagas i patent- och registreringsverkets stat. Kontoret har sedermera
jämväl under följande budgetår erhållit bidrag av statsmedel med
samma belopp som det första gången beviljade eller 8,000 kronor årligen.
Beloppet har härvid anvisats såsom särskilt anslag under tionde huvudtiteln.
Utredningsmännen hava varit av den bestämda uppfattningen, att en av
de viktigaste åtgärder, som kunde vidtagas för att stödja uppfinnarverksamheten
och nyttiggöra densamma för samhället, är att möjliggöra ytterligare
utveckling av uppfinnarekontorets verksamhet. Utredningsmännen
hava funnit åtgärder i detta syfte så mycket mera nödvändiga, som det torde
kunna förväntas, att genomförandet av de förslag, utredningsmännen i
andra hänseenden framlagt, kommer att medföra ett ökat arbete för uppfinnarekontoret
och pålägga detsamma ökat ansvar. Utredningsmännen
hava sålunda förutsatt, att ett samarbete mellan den föreslagna uppfinnarenämnden
och uppfinnarekontoret kommer att äga rum både på det sättet,
att de uppfinnare, vilka önska patentskydd, hänvisas till kontoret för erhållande
av råd och anvisningar i detta hänseende, och därigenom, att rekommendationer,
som en uppfinnare till äventyrs kunde erhålla från uppfinnarekontoret,
hlir av värde vid nämndens bedömande av ärendet.
Utredningsmännen hava förordat att uppfinnarekontoret tilldelas ett ökat
statsbidrag till sin verksamhet och hava i sådant avseende föreslagit ett anslag
av 20,000 kronor. Utredningsmännen hava vidare förordat, att fordran
icke uppställdes på visst minimibidrag från enskilt håll, vilket gällt såsom
villkor för statsbidragets tillgodonjutande. Förslag till inkomst- och utgiftsstat
har ansetts av uppfinnarekontoret årligen böra underställas Kungl.
Majit för prövning och fastställelse.
Utredningsmännen hava i detta sammanhang ingått på frågan örn viss
6
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
U tskottet.
ändring i grunderna för sammansättningen av kontorets styrelse och på
spörsmålet om riktlinjerna för kontorets fortsatta verksamhet.
Utredningsmännens förslag har i huvudsak tillstyrkts i samtliga yttranden.
Departementschefen har i nu berörda fråga för egen del anfört följande.
Utredningsmännens förslag om ökat statligt stöd åt uppfinnarekontoret
har såsom nämnts vunnit gillande i samtliga i denna del avgivna yttranden.
Då uppfinnarekontoret under en följd av år på ett efter vad det vill förefalla
förtjänstfullt sätt skött sin verksamhet, synes det också mig önskvärt, att
kontoret beredes möjlighet att fortsätta och utveckla rörelsen i den utsträckning
omständigheterna föranleda. En förutsättning härför torde, särskilt då
genom inrättandet av den föreslagna statens uppfinnarnämnd ökade krav
lära komma att ställas pa kontoret, få anses vara, att en ökning av statsbidraget
kommer till stånd. Utredningsmännens förslag angående dettas beräknande
finner jag lämpligt avvägt. Bidraget torde alltså böra utgå med
20,000 kronor örn året, innebärande en höjning med 12,000 kronor.
Vad angår villkoren för bidragets åtnjutande biträder jag utredningsmännens
förslag, att nuvarande fordran på visst minimibidrag från enskilt håll
icke bibehålies samt att kontorets utgifts- och inkomststat årligen skall underställas
Kungl. Maj :t för prövning och fastställelse. Med anledning av de
synpunkter, vilka i yttrandena framkommit beträffande styrelsens sammansättning,
förordar jag, att antalet styrelseledamöter utökas till sju med samma
antal suppleanter, varigenom utrymme kan beredas dels för en representant
för den industriella företagsamheten, dels ock för ytterligare en representant,
utom den av utredningsmännen föreslagna, för svenska uppfinnareföreningen.
De personer, som anlita uppfinnarekontoret, äro, enligt vad utredningsmännen
framhållit, till mycket stor del obemedlade eller mindre bemedlade.
Det är att antaga, att förhållandet härutinnan blir oförändrat i fortsättningen.
Då statsunderstödet icke bör få medföra någon illojal konkurrens
med de privata patentombuden, förutsätter jag, att kontoret beträffande
andra klienter än de nu nämnda icke tillämpar lägre taxor än som med
hänsyn till besvär och kostnader kunna- anses skäliga. Något förbud för
kontoret att mottaga annat klientel än obemedlat eller mindre bemedlat
synes däremot, bland annat med hänsyn till vad utredningsmännen anfört
rörande den naturliga gränsdragning som från andra utgångspunkter under
åren kunnat ske mellan de privata patentombudens och uppfinnarekontorets
verksamhetsfält, icke böra meddelas.
För nästa budgetår har, såsom nämnts, redan av riksdagen beviljats ett
anslag till uppfinnarekontoret av 8,000 kronor. Jag tillstyrker på grund av
vad här anförts, att ett ytterligare anslag av 12,000 kronor nu begäres anvisat
för ändamålet.
Departementschefens förslag innebär, att en statens uppfinnarnämnd inrättas,
vilken skulle hava till uppgift att främja och nyttiggöra uppfinningar och
tekniska uppslag av aktuell betydelse för försvarsberedskapen och folkförsörjningen.
Utskottet finner i likhet med departementschefen, att ett dylikt
centralorgan särskilt under nu rådande förhållanden har en given plats att
fylla i vår beredskapsorganisation. Utskottet anser sig böra tillstyrka det föreliggande
förslaget men förutsätter, att frågan örn nämndens bestånd och
organisation efter återinträdande av mera normala tider kommer att bliva
föremål för riksdagens prövning.
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
7
Mot nämndens nu ifrågasatta sammansättning och beträffande de uppgifter,
som föreslagits skola ankomma på densamma, har utskottet intet att erinra.
Ej heller har utskottet något att invända mot beräkningen av anslaget
till administrationskostnader eller i fråga örn den för nämndens undersöknings-
och försöksverksamhet begärda medelsanvisningen.
I syfte att bereda Kungl. Majit möjlighet att utan riksdagens hörande för
varje gång anvisa medel till exploatering av vissa uppfinningar har föreslagits
att för ändamålet anvisas ett anslag av 3,000,000 kronor. Häremot vill
utskottet icke framställa någon erinran.
Anslaget till uppfinnarekontoret har under en följd av år utgått med 8,000
kronor årligen. För att möjliggöra ytterligare utveckling av kontorets verksamhet
föreslår departementschefen, att anslaget ökas för nästa budgetår
med 12,000 kronor. Detta liksom departementschefens förslag i övrigt finner
sig utskottet böra tillstyrka.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må för budgetåret 1940/41 under tionde huvudtiteln
anvisa
a) till Statens uppfinnarnämnd: Administrationskostnader
ett förslagsanslag av 33,000 kronor;
b) till Statens uppfinnarnämnd: Undersöknings- och försökskostnader
ett reservationsanslag av 300,000 kronor;
c) till Exploatering av vissa uppfinningar ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor;
d) till Ytterligare bidrag till uppfinnarekontoret ett anslag
av 12,000 kronor.
Stockholm den 28 maj 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson,
Asplund, Bergström, Ström i Lidköping, Heiding, Carlström, Boman, Ekströmer,
Sandorf och Ohlin; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, ■ Törnkvist,
Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Andersson
i Södergård, Bergström, Hansson i Rubbestad, Mårtensson och Bergvall.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.