Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag till uppförande och provdrift av en retortkolningsugn.

1940-05-28 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:194, Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag till uppförande och provdrift av en retortkolningsugn.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 19Jf.

Nr 194.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1940 kl. 11,45 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag till

uppförande och provdrift av en retortkolningsugn.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren av herrar C. I. Asplund och L. Svedberg

väckt motion (I: 109) har hemställts, att riksdagen måtte bevilja ett reservationsanslag

å 102,000 kronor för uppförande och provdrift av en retortkolningsugn

med tillvaratagande av i kolveden ingående värdefulla biprodukter,

eventuellt med anknytning till Luleå blivande järnverk och, där

sa befinnes lämpligt, med användande av för järnverket av urtima riksdagen

1939 beviljat anslag.

Vid motionen har fogats följande bilagor, varav utskottet tagit del, nämligen
Bil.

1. Beskrivning jämte kostnads- och räntabilitetskalkyler med angivna

värden, gällande slutet av september 1939, på en anläggning om 6

retortugnar konstruerade av ingenjören O. M. Grudén, Gävle, för träkolning

med tillvaratagande av tjära och terpentin etc. och med anordning för

kolningsmaterialets förvärmning, beräknade alternativt med töre (gamla

furustubbar), sågverksribb eller kolved som råmaterial;

Bil. 2. En artikel, signerad W. L., i tidskriften »Skogsägaren» (nr 12,

dec. 1939) angående »Träkolsframställning och träkolsdistribution för gengasdrift»,

samt två notiser, bil. 2 a, »Kolningskurser för framställning av

gengaskoU (Trollebougnen) och bil. 2 b, »Terpentinolja som bilbränsle»,

båda hämtade ur samma nummer av »Skogsägaren».

Till stöd för det i motionen gjorda yrkandet har anförts bland annat

följande:

»En särskilt stor förtjänst hos retortkolugnar är, att kolutbytet alltid

blir det högsta möjliga i förhållande till kolningsmaterialets fasta volym.

Samtidigt som i dem kan kolas all slags ved och vedavfall ävensom torv

kunna pa ett enkelt och rationellt sätt biprodukterna såsom tjära, ättiksyra,

metylalkohol etc., tillvaratagas. Utbytet, räknat i effektiva värmeenheter,

blir därför omkring dubbla det, som erhålles vid milkolning av olika

slag. Då, retorternas botten ej uppvärmes förlora produkterna intet i värde

genom överhettning. Träkolen utgöra en betydligt större viktsprocent i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande Nr 194-

sådana ugnar än vid milkolning, och samtidigt hava de ett betydligt större

värmevärde och de bildade gaserna äro mera kraftigt reducerande på grund

av sin högre vätehalt. De relativt stora mängder tjära och terpentin, som

vid retortkolugnarna kunna tillvaratagas, kunna direkt eller efter hydrering

användas i stället för bensin till motordrift, vilket skulle giva större

möjligheter till fortsatt användning av för bensindrift byggda bilar. Den

skarpa konkurrens, som nu uppstått beträffande träkolen mellan järnverken

och biltrafiken, skulle till stor del kunna undvikas, örn träkolstillverkningen

i största möjliga omfattning skulle ske med användning av

retortugnar och överförande av därvid erhållen tjära och terpentin m. m.

till bensinersättande flytande bränsle. Ingenjör Grudén uppger (bil. 1)

att om det nuvarande årsbehovet av träkol för järnverken, cirka 10 miljoner

nr’’, skulle för framtiden tillverkas i retortkolugnar, skulle som biprodukter

vid kolningen erhållas cirka 140 miljoner kg tjära och 70 miljoner

kg råterpentin till ett värde av cirka 60 miljoner kronor, och samtidigt

skulle mängden av kolved för dessa 10 miljoner m3 träkols framställning

ha blivit mycket starkt reducerad.

För det vid urtima riksdagen 1939 genom anslag möjliggjorda anläggandet

av järnverk vid Luleå, som förutsatts att med det snaraste sättas i verket,

kunna svårigheter möjligen uppstå att av nuvarande tillverkare erhålla

träkol i tillräckliga mängder, och ännu mindre torde koks kunna erhållas

i stället. Träkolslagren torde i stor utsträckning redan vara eller

snart bliva kontrakterade till förutvarande kunder. Det torde därför vara

välbetänkt att träffa särskilda anstalter för att möjliggöra anskaffandet av

ett tillräckligt stort kollager för järnverket redan till den tid, då dess första

utbyggnad kan tagas i bruk, sannolikt ungefär ett år efter det byggandet

igångsatts. Örn ett träkolsverk av den storlek och beskaffenhet, som anges

i bil. 1, tredje alternativet, anlades för en årlig kolning av 21,600 m3 kolved

ä kronor 5: 50 per lin3 skulle anläggningskostnaderna med användande av

i slutet av september 1939 gällande värden uppgå till 62,000 kronor. Enligt

räntabilitetskalkylen för drift under 300 dygn per år skulle utgifterna inklusive

20 procent amortering å anläggningskapitalet 62,000 kronor och

5 procent ränta å rörelsekapitalet 40,000 kronor jämte brandförsäkring,

skatter och administration 12,000 kronor och oförutsedda utgifter 10,370

kronor uppgå till 206,200 kronor samt inkomsterna utgöra

för 15,120 m3 träkol (= 7,560 läster

ä 20 kronor)................ä kronor 10: — kronor 151,200

» 216,000 kg tjära...............» » 0:35 » 75,600

» 108,000 kg råterpentin..........» » 0:28 » 20,240

43,200 kg perma........... - »_0: 05 »_2,160

Inkomster summa kronor 249,200.

Vinsten uppgår sålunda oaktat den kraftiga 20 procentamorteringen till

43,000 kronor. Behovet av bilbränsle skulle måhända bättre tillgodoses av

de vid kolningen erhållna biprodukterna jin av den tilldelning av träkol,

som kunde komma på vederbörande bilägares lott och sorn i egenskap av

miikel skulle vara av mindre värde såsom bilbränsle.

örn ilen ifrågasatta kolugnen anlades vid det blivande järnverket, skulle

i och med dess i gängs ät i ande rätt stora värmemängder från heta förbränningsgaser,

som avgå från förreduktionsugnen, kunna användas till förvärmning

m. m. av kolveden, varigenom åtgången per lil träkol av kolved

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 194.

avsevärt minskas. Att märka är även att all kolstybb skulle kunna användas

i en kombinerad Tysland-Hole-Wibergsugn. Enligt för en sådan kombinerad

ugn lämnade siffror skulle åtgången per ton tackjärn vara 15 ä

16 hl träkol eller stybb och en årsproduktion av träkolsugnen i fråga räcka

till för ungefär 10,000 ton tackjärnstillverkning. Vid en utvidgning av driften

till exempelvis 30,000 ton tackjärn per år skulle en tredubbling av ugnen

vara erforderlig för den händelse man ville uteslutande använda träkol som

bränsle. Man har sålunda möjlighet att utnyttja även på annat håll tillverkade

träkol. För Luleå flottningsdistrikt komme en kolugnsanläggning

att bliva synnerligen förmånlig, då inom detsamma icke finnes något större

sågverk, ej heller annan träförädling än ett träsliperi (Karlshäll); avsättning

av gallringsvirke till kolugnen i större mängder skulle därför bättre än

nu skaffa möjligheter till för skogsvården nödvändiga gallringar och många

arbetstillfällen beredas skogsbefolkningen inom Luleälvens vattenområde.

Slutligen torde böra påpekas, att svenska staten inom Norrbottens län äger

hälften av de lappländska järnmalmfälten och helt och hållet en hel del av

de mindre, större delen av de väldiga vattenkraftstillgångarna och 53 procent

av den taxerade skogsmarken inom länet, allt naturtillgångar, som

hava nära samband med det ifrågavarande järnverksföretaget.

Det eventuellt behövliga anslaget för anläggnings- och rörelsekapital är

62,000 + 40,000 = 102,000 kronor.»

På därom av statsutskottet enligt § 46 riksdagsordningen gjord hemställan

har Kungl. Majit den 16 februari 1940 anbefallt kommerskollegium,

ingenjörsvetenskapsakademien, statens industrikommission och domänstyrelsen

att till utskottet inkomma med utlåtande över motionen.

Kommerskollegium har i ärendet inhämtat yttrande av fullmäktige i

jernkontoret, som avstyrkt bifall till motionen under förmenande av bland

annat, att kolugnstypen i fråga sedan gammalt vore känd, samt att den

ifrågasatta anläggningen under normala förhållanden skulle, därest vanlig

kolved användes, gå med förlust.

Kommerskollegium har anfört huvudsakligen följande:

Till en början ville kollegium erinra, att träkolning i ugn för Sveriges

del vore av mycket gammalt datum. Den äldsta kända ugnen, den s. k.

Funckska, omnämndes i litteraturen redan år 1748. Från denna, enligt

nutida uppfattning dock relativt enkla ugn, fram till våra dagars kontinuerliga

vagnugnar av olika slag läge en lång tid, under vilken otaliga

försök gjorts för att i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende utveckla

ugnskonstruktionerna och ugnsdriften samt därmed även i avseende på ett

bättre tillvaratagande av biprodukterna.

Betydande praktisk erfarenhet hade även under åren kunnat vinnas med

avseende på skilda kolugnstypers användbarhet i olika avseenden. Härvid

linge erinras örn, att under åren 1920—1921 omfattande undersökningar

gjorts beträffande i Sverige då förekommande kolugnstyper. Undersökningarna,

som företagits under ledning av jernkontorets och ingenjörsvetenskapsakademiens

träkolningskommitterade, gällde över ett 20-tal anläggningar

— däribland även töreugnar med upplyftbara retorter — och

hade avsett närmast att utröna ugnarnas produktionsförmåga, utbyten av

träkol och biprodukter, bränsleåtgång, personal- och kraftbehov. För att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19/,. g !)

på ett mera fullständigt sätt än som endast genom en jämförande bearbetning

av de från de olika kolugnsverken införskaffade uppgifterna varit

möjligt, kunna åstadkomma en mera tillförlitlig utredning, utfördes tor

det dåvarande jämväl direkta provkolningar vid vissa typiska anläggningar.

Under en tid av 6 månader utfördes salunda sammanlagt 33 provkolningar

vid 8 olika anläggningar.

I fråga om den i motionen förordade kolugnstypen ville kollegium framhålla,

att den icke vore att hänföra till den kategori av ugnar, sorn benämndes

kontinuerliga, samt att den för över 20 ar sedan varit allmänt

känd, närmast under namn av Vikstrandsugnen, sa benämnd elter sm

upphovsman, fabrikör Vikstrand i Mora. Ugnar av denna JyP nied uppIvftbara

retorter hade även kommit till uppförande pa ett flertal platser,

och ännu funnes en anläggning i drift vid aktiebolaget Östernäs ångsåg i

Ljusdal. Ugnen där bestode av fyra upplyftbara retorter örn 10 m vardera

försedda med en gemensam eldstad. Kolmngsveden utgjordes av torr

ribbved och bränslet av sågavfall. Enligt uppgift torde anläggningen fortfarande

arbeta fullt tillfredsställande. Huruvida berörda ugnstyp hnge

anses vara att föredraga framför andra för stordrift avsedda kontinuerliga

ugnar, ansåge sig kollegium för närvarande icke hava anledning nar
m

Under Senare tid hade inom ingenjörsvetenskapsakademien samt med

bidrag från statens sida försök påbörjats i halvstor skala för kolning av

trä enligt principer, som delvis funnit användning vid destination av skiffer.

Man räknade härvid med att både kvantitativt och kvalitativt erhålla

ett högre och bättre utbyte av biprodukter, särskilt tjära, an vad eljest

varit möjligt vid hittills använda träkolsugnar. Pa grund av hittills vunna

resultat, som enligt akademiens uppgift torde fa betecknas som gynnsamma,

övervägde akademien möjligheten att fa en större anläggning,

s. k. tunnelugn, uppförd i och för provdrift. , . .

Med hänsvn till de resultat, som redan forelage i fråga örn den i motionen

förordade kolugnstypen, torde enligt kolleen uppfattning de i motionen

i övrigt anförda synpunkterna knappast fa tillmatas sadan betydelse,

att redan innan någon driftsplan för det av riksdagen beslutade järnverket

i Luleå förelåge, åtgärder vidtoges, som sedermera mahanda icke

skulle komma att stå i samklang med jarnverksprojektets framtida ut
Under

åberopande av vad sålunda framhållits finge kommerskollegium

avstyrka bifall till motionen i fråga.

Ingenjörsvetenskapsakademien har framhållit:

I skilda hänseenden vore det otvivelaktigt till gagn, örn så stor del av

träkolningen som möjligt med ekonomisk fördel kunde förläggas till ugnar,

där värdefulla biprodukter kunde utvinnas. För närvarande funnes i landet

ett tiotal större ugnar av flera olika typer med en sammanlagd kapacitet

överstigande 50,000 ton träkol per år. En del av dessa ugnar dreves icke

nu. Årstid verkningen för den här ifrågasatta anläggningen skulle bil cirka

Anledning för staten att ingripa flir att fa till stand en försöksanläggning

skulle kunna föreligga, örn det vore fråga om en ny konstruktion sorn kunde

förväntas hava vissa speciella fördelar. Detta vore ej fallet med den ifrågavarande,

23 år gamla ugnstypen.

Bihang lill riksdagens protokoll C sunil. Nr likt 1IV/.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 19/h

slutligen beträffade det beslutade järnverket i Luleå, syntes det

akademien vara riktigast, att driftlednmgen finge i sin hand att bland tili
hålilndenlälSSe

,räkolsa”sk”ft’i"8“ ■**«#» för verket, för
motionen

Sakmda an^)rf''a skäl nödgades akademien avstyrka bifall till

Industrikommissionen har i ärendet inhämtat yttrande av statens vednämnd,

som anfört bland annat:

Träkol framställdes morn landet till omkring 80 procent i mila och 20

Ilmo61!]1 nkm nL Vld St01rr1e koIugnsanläggningar tillvaratoges i regel även

flytande destillationsprodukter ur veden, såsom tjära, terpentin m m En

dejl ^anläggningar vore speciellt inriktade på dessa produkter.

• i k helt aIlma.nt konstateras, att det vore av stor betydelse, att

m°n#i +) fuJin??„ett.visst ;iI]tak på lämpliga platser belägna anläggningar,

dar flytande destillationsprodukter ur trä, såsom tjära, terpentin m. m„

-unde framstallas. I en krissituation ökade betydelsen av inhemsk tillverknin"

av dessa produkter, emedan de i viss utsträckning kunde ersätta mera

svaratkomhga importerade varor (mineraloljor).

En mera allmänt genomförd omläggning av träkolshanteringen från milkolmng

till ugnskolnmg torde emellertid icke vare sig ur ekonomisk, transportteknisk

eller social synpunkt vara lämplig. I de allra flesta fall bleve

kostnaderna för träkol framställda i ugn högre än för milkol även om hänsyn

foges till värdet av de övriga produkter, som kunde utvinnas vid ugnsolnmg.

Detta hade sin främsta orsak i de dryga transportkostnader, som

oftast medföljde kolyedens framforshng till ugnen. På platser med tillräckligt

stor, kontinuerlig tillgång på råvara för kolning, t. ex. vid sågverk

eiler om transportkostnaderna för ved från andra orter kunde i tillräcklig

grad nedbringas t. ex. genom flottning kunde emellertid kolning i ugn giva

gott ekonomiskt resultat. Anläggningar speciellt inriktade på törekolning,

varvid utfallet av tjära m. m. vore särskilt stort, kunde vara berättigade

pa platser nied god tillgång på töre men borde då icke betecknas som anläggningar

tor trakolsframställnmg, emedan träkolet här endast vore en

biprodukt 1 kvahtetshanseende stöde milkol, speciellt när det gällde anvananing

tor jarnbruksändamål, högre än ugnskol, vilket bäst bevisades

av att järnbruken betala mer för milkol än för ugnskol.

Inom landet funnes redan ett rätt stort antal koIugnsanläggningar, där

aven flytande destillationsprodukter ur trä utvunnes. I nuvarande ]ä°e

vöre det av vikt att i första hand kapaciteten hos dessa anläggningar i möjlgaste

man utnyttjades. I vad mån en nyanläggning härutöver kunde vara

önskvärd syntes böra bedömas främst med hänsyn till avsättningsmöjligheterna

för nämnda destillationsprodukter, vilka synbarligen överskattats

av motionärerna. Det kunde framhållas, att det ännu icke torde vara praktiskt

och ekonomiskt klarlagt i vilken omfattning tjära och terpentin kunde

vinna avsattnmg som motorbränsle och för eldningsändamål. Perma torde

for närvarande knappast vara avsättningsbar inom landet.

Med hänsyn till det ovan sagda syntes det vara tveksamt om och i vad

man statsmedel borde tagas i anspråk för koIugnsanläggningar av det slav

som avsages i motionen. Det syntes i varje fall knappast vara motiverat,

att statsmedel disponerades för provdrift av den speciella ugnstyp, som

omnämndes i motionen, då ifrågavarande system sedan lång tid vöre känt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 194.

och provat, varför kolningsteknici utan vidare torde kunna avgöra, om

typen som sådan vore lämplig. . , , » ,

'' Beträffande de kalkyler, som framlades i motionen kunde papekas, att

dessa i flera avseenden vore mindre tillförlitliga. Motionärerna beräknare

t. ex. järnbrukens årsbehov av träkol till 10 miljoner m3, vilket vöre cirka

fern gånger mer än den normala förbrukningen, varjämte, som redan nämnts,

avsättningsmöjligheterna för ur trä utvunna destillationsprodukter överskattades.

Vad beträffade kostnadskalkylen för den ifrågasatta ugnsanlaggningen

finge endast anföras, att det uppgivna råvarupriset syntes vara tor

lågt, medan däremot priserna på utfallsprodukterna tjära, terpentin^ och

perma genomgående syntes för högt beräknade. Detta motverkades i någon

män av att motionärerna gjort en felräkning till anläggningens nackdel pa

10,000 kronor, vilket dock för det hela vore av mindre betydelse.

Motionärerna ansåge, att den ifrågasatta kolugnsanläggningen förslagsvis

borde anknytas till det av 1939 års urtima riksdag beslutade järnverket i

Luleå, vilket motiverades med befarade svårigheter att eljest erhålla tillräcklig

mängd träkol till ifrågavarande järnverk. Häremot finge endast anföras,

att förutsättningarna för kolning i övre Norrland vöre mycket stora.

Att i dessa trakter kolning hittills bedrivits i förhållandevis ringa omfattning,

hade helt sin grund i svårigheten att här vinna a\ sättning för träkol.

Detta bevisades även av att kolningen tid efter annan blossat upp i dessa

trakter, när efterfrågan på träkol stigit och priserna varit sådana, att de

kunnat inrymma de dryga fraktkostnaderna till de mellansvenska jarn
''

CDeU''ramstode som ett mycket stort önskemål att i övre Norrland en i

större omfattning bedriven kolning möjliggjordes, vilket ur såväl tolktorsörinings-

som skogsvårdssynpunkt finge ökad betydelse, örn kolningen linge

formen av en över vida områden spridd milkolning. En industriell trakolsframställning

borde här komma i fråga endast om det genom vederhäftiga

beräkningar klarlades, att sådan kolning gåve ett i avsevard grad bättre

ekonomiskt resultat än milkolning samt att ur försörj mngssynpunkt ett

ökat behov av vid kolning i ugn utfallande destillationsprodukter törninge.

För egen del har industrikommissionen yttrat:

Av tillgängliga handlingar framginge, att det kolugnssystem, som avsåges

i motionen, sedan länge vore känt och använt inom landet. Någon

anledning att nu anställa provdrift med ifrågavarande ugnstyp lorelage

sålunda icke

‘ Den i motionen ifrågasatta anknytningen av kolugnsanläggningen till det

järnverk, vartill statsanslag beviljats av 1939 års urtima riksdag torde

böra bedömas i samband med upprättande av driftsplan för järnverket och

kunde därför icke upptagas till prövning i nu föreslagen ordning

Industrikommissionen finge på grund härav avstyrka bifall till motionen.

Domänstyrelsen har anfört följande:

Det i motionen angivna träkol sbehovet till järnbruken av ej mindre än

10,000,000 kinn per år innebure en ej oväsentlig överdrift. De nanni iste

åren före det nuvarande kriget utgjorde niimnda behov cirka 2,000,000

kinn, vilket även hade varit den kvantitet, som av järnbrukens trukolsforening

deklarerades såsom årsbehov sä sent som i september 1939.

Vidare vore det i de ekonomiska beräkningarna angivna värdet av biprodukterna,

motsvarande något över 13 kronor per läst träkol, alltför opti
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande Nr 194.

mytiskt. Enligt medeltalet av de senaste tio årens drift vid rationellt drivna

retortkolugnar hade bruttovärdet av biprodukterna varierat mellan 0 kronor

och 9 kronor per läst träkol, varvid vore att märka, att utvinningen av

biprodukter vid dessa retortkolugnar varit avsevärt längre driven än vad

som avgaves kunna erhallas vid den i motionen planerade anläggningen.

. Styrelsen ville erinra om, dels att domänverket sedan en följd av år vid

sm Skinnskatteberg-industri jämväl dreve en retortkolugn av cirka 4 gånger

så stor kapacitet som den i motionen angivna anläggningen, varför domänstyrelsen

sålunda ägde en tämligen lång praktisk erfarenhet i med dylik

rörelse sammanhängande frågor, och dels att Skogens Kol Aktiebolag vid

sina retortkolugnar i Sibo och Ornäs bedreve liknande rörelse av ännu större

omfattning, samtliga med en långt driven utvinning av biprodukter. Likaså

funnes ett antal medelstora retortkolugnar vid Siljan och i Vansbrotrakten.

Gemensamt för dessa retortkolugnar vore att samtliga direkt vore anslutna

till sågverksrörelse, i det att det för kolugnsdriften nödiga bränslet

uteslutande utgjordes av rå sågspån. Enligt styrelsens uppfattning vore det

även ett ofrånkomligt krav för en ekonomisk kolugnsdrift, att kontinuerlig

bränsletillförsel i form av billig raspan utan fraktkostnad förefunnes, d. v. s.

att kolugnsdriften borde vara direkt ansluten till sågverksrörelse av tillräcklig

storleksordning.

Domänstyrelsen hade under övervägande att eventuellt komplettera

domänverkets sagverksanläggning vid Lövholmen vid Pite älvs mynning

med en retortkolugn av i huvudsak samma typ som den vid Skinnskatteberg

förefintliga.

Råvaran för denna anläggning skulle utgöras av flottningskolved samt

bränsleförsörjningen tillgodoses av nuvarande överskottsråspån från Lövholmens

sågverk. Denna kolugnsanläggning skulle baseras på att nyttiggöra

den flottningskolved, som folie vid avverkningarna på statsskogarna

efter Norrbottens-älvarna, varav mer än 50 procent folie på Pite älv. Det

sade sig självt, att driften vid en sådan större anläggning kunde ordnas

betydligt mera rationellt än vid på flera platser efter kusten spridda mindre

anläggningar av den typ, motionen angåve. I fråga örn råvarutillgången

hänvisade styrelsen till vid utlåtandet bilagt yttrande1 från över jägmästare

inom Övre och Nedre Norrbottens distrikt.

Kapaciteten vid en rationellt ordnad retortugnsanläggning borde, enligt

styrelsens erfarenhet, ej understiga cirka 50,000 kbm träkol per år jämte

fallande biprodukter.

Det relativt ringa behovet av träkol, som även vid full drift kunde komma

att erfordras för det planerade järnverket vid Luleå, kunde med fördel

transporteras dit från Lövholmen, dels genom landsvägstransport med bil

på enahanda sätt som träkolstransporter till hyttorna numera bedreves i

stora delar av Bergslagen, och dels under seglationstiden genom pråmtransporter,

medan den större delen av kolugnsproduktionen beräknades få sin

avsättning till järnverk inom den övriga delen av landet.

. Under hänvisning till vad ovan anförts finge domänstyrelsen avstyrka

bifall till den föreliggande motionen.

Såsom framgår av vissa av de i ärendet avgivna yttrandena förekommer

träkolning i ugnar i vårt land i icke obetydlig utsträckning vid sidan av

kolning i milor. I den mån det förstnämnda framställningssättet visar sig

1 Här uteslutet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande Nr 194-

förmånligt, torde man med säkerhet hava att räkna med en ytterligare utveckling

av denna kolningsmetod. Huruvida den i motionen angivna metoden

för ugnskolning har företräde framför andra dylika framställningssätt,

är det icke möjligt för utskottet att bedöma. Utskottet får emellertid i detta

sammanhang erinra örn statens vednämnds uttalande, att det system, som

omnämnts i motionen, sedan länge är känt och utprovat, varför kolningsteknici

utan vidare kunna avgöra, om den av motionärerna förordade speciella

ugnstypen såsom sådan är lämplig. På grund härav synes det icke

vara motiverat, att statsmedel skulle avses för en dylik provdrift. Vissa av

de i ärendet hörda myndigheterna hava vidare ställt sig kritiska till de i

motionen gjorda kalkylerna beträffande träkolsbehovet till järnbruken och

i fråga om det angivna värdet av biprodukterna. Skulle dessa beräkningar

likväl visa sig hållbara, bör man kunna utgå ifrån att träkolning av det

slag, motionärerna åsyfta, kommer i ökad utsträckning till stånd genom

initiativ från enskilt håll, utan medverkan från statsmakternas sida. Såvitt

utskottet kunnat finna, synes för övrigt den rationellaste anordningen för

en ugnskolning i större skala i allmänhet vinnas genom anknytning till sågverksindustrien,

som tillhandahåller råvarörna, och icke — såsom motionärerna

alternativt tänkt sig — genom anslutning till järnindustrien. Därest

det på grund av i övre Norrland rådande förhållanden skulle visa sig lämpligt

att vid det blivande järnverket i Luleå anlägga kolningsugnar, torde

företagets driftsledning icke underlåta att i samband med planläggandet

av driften taga jämväl den i motionen angivna metoden under vederbörligt

bedömande.

På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning i övrigt till de

yttranden, som avgivits av de i ärendet hörda myndigheterna, anser utskottet

sig icke kunna tillstyrka bifall till motionen. Utskottet hemställer

förty,

att ifrågavarande motion I: 109 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Närvarande: Se under utlåtande nr 192.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 192—19//.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.