Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1940-05-31 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:197, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

1

Nr 197.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till åtgärder för arbetsmarknadens reglering

m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I huvudsaklig anslutning till sina i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkterna 18 och 19) gjorda framställningar har Kungl. Majit i

propositionen nr 236, under åberopande av densamma bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden den 12 april 1940, föreslagit riksdagen

att dels till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret

1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 18,000,000 kronor, dels ock föreskriva,

att uppkommande reservationer å de för budgetåret 1939/40 anvisade

reservationsanslagen till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet

m. m., till statliga och kommunala beredskapsarbeten samt till särskilda arbetslöshetsåtgärder

skola överföras till reservationsanslaget till åtgärder för

arbetsmarknadens reglering m. m.

I samband med Kungl. Maj ris ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom första kammaren av herr 1. Ekströmer väckt

motion, nr 207, vari hemställts, att riksdagen ville med godkännande av

Kungl. Maj ris proposition nr 236 uttala, att de anslagna medlen — 18,000,000

kronor —- måtte i huvudsak användas för anordnande av militära arbeten

avseende vårt fasta försvar och att sålunda vägarbeten och dylika mera civila

arbeten, som gott tåla uppskov, endast i undantagsfall få ifrågakomma.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Arbetsmarknadsläget m. m. Allmänna synpunkter.

I propositionen lämnas först en statistisk översikt över arbetsmarknadsläget

(sid. 2—13) och en redogörelse för de åtgärder, som under år 1939

vidtagits för arbetslöshetens bekämpande genom arbetslöshetskommissionens

försorg (sid. 14—21), i form av statliga och kommunala beredskapsarbeten

(sid. 21—28), genom främjande av enskild företagsverksamhet (sid.

29) samt genom åtgärder för omflyttning av arbetskraft (sid. 29—32).

I sistnämnda hänseende må särskilt erinras därom, att Kungl. Majit för

att underlätta tillgången till arbetskraft för försvarstekniska arbeten inom

vissa delar av landet meddelat bestämmelser, som innebära speciella förmåner

i fråga om resor, utrustning och familjebidrag. Sålunda gäller, att

arbetaren erhåller fri resa från hemorten till arbetsplatsen samt, i vissa

Bihang till riksdagens protokoll 19 A0. 6 sami. Nr 197—198.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

fall, fri hemresa. Den senare förmånen skall arbetaren vara berättigad till i

varje fall efter fyra månaders tjänst samt dessförinnan, om han entledigas

på grund av arbetsbrist eller i annat fall efter särskild prövning. I fråga örn

utrustning skall arbetare erhålla arbetskläder, vilka han äger rätt att behålla

utan ersättning efter fyra månaders tjänst liksom ock vid entledigande på

grund av arbetsbrist. Direkt till arbetares familj utgår kontant bidrag med

en krona om dagen till hustru och 40 öre örn dagen till varje barn under

16 år. Då nämnda förmåner motiveras av önskemålet att utnyttja dessa

arbetstillfällen för att bereda sysselsättning åt arbetslösa, har föreskrivits,

att desamma skola av arbetslöshetskommissionen bestridas från reservationsanslaget

till särskilda arbetslöshetsåtgärder.

I fortsättningen (sid. 32—38) redovisas dels en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utarbetad plan för beredskapsarbeten, avseende budgetåret

1940/41, dels ock det betänkande, som den 29 september 1939 avgivits av

den s. k. Västernorrlandsutredningen (S. O. U. 1939:51). En sammanfattning

av den sistnämnda utredningens resultat återfinnes i propositionen,

(sid. 38). Vidare anmäles, att 1937 års arbetslöshetssakkunniga under år

1939 slutfört ett antal undersökningar, avsedda att ligga till grund för behandlingen

av vissa arbetspolitiska huvudfrågor, men att de sakkunnigas

arbete på grund av de inträdda förhållandena tills vidare nedlagts.

Departementschefen har efter konstaterande, att arbetslöshetsläget statistiskt

sett i allmänhet undergått en förbättring under senare hälften av ar

1939, sammanfattat sina synpunkter på det aktuella läget sålunda:

Orsaken till den till synes gynnsamma utvecklingen av arbetslöshetssiffrorna

under innevarande vinter är givetvis främst att söka i den åtstramning

av arbetsmarknaden, som vållats genom de omfattande inkallelserna av värnpliktiga.

Det vore felaktigt att av de nämnda uppgifterna sluta, att vårt

näringslivs möjligheter att sysselsätta arbetskraften ökats mot föregående

år. »Krigskonjunkturen» medför för vårt lands vidkommande visserligen

ökad sysselsättning inom några områden men å andra sidan fara för stagnation

eller åtminstone ovisshet inom andra vidsträckta områden. Framförallt

få icke på de senaste månadernas gynnsamma siffror byggas några optimistiska

förväntningar i fråga örn utvecklingen under den närmaste tiden. Såsom

framgår av nyss återgivna iakttagelser på grundval av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik

kan i vissa hänseenden konstateras en konjunkturutveckling

under de senaste månaderna, som är mindre gynnsam än under föregående

vinter, vilken å andra sidan uppvisade högre siffror i arbetslöshetsstatistiken.

Särskilt är att märka den förhållandevis oroande utvecklingen

inom stenindustrin samt träindustrin, d. v. s. de yrkesområden, som redan

förut erbjuda våra mest svårartade arbetslöshetsproblem.

De mest omfattande direkta och indirekta verkningarna i arbetslöshetshänseende

äro att befara som en följd av stagnationen inom byggnadsindustrin.

Farhågor därför hava redan kommit till uttryck, och de synas bliva

bekräftade på ett ovedersägligt sätt genom den tidigare lämnade redogörelsen

för den väntade utvecklingen inom denna bransch.

Beträffande arbetsmarknadens utveckling och behovet av reglerande åtgärder

för den närmaste framtiden anför departementschefen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

3

Frågorna om åtgärder från det allmännas sida för arbetskraftens ändamålsenliga

utnyttjande och om hjälpverksamhet vid arbetslöshet påverkas i

hög grad av det ovissa utrikespolitiska läget. Arbetsmarknacfen röner inflytande

därav i flera hänseenden, sammanhängande såväl med militära åtgärder

som med utrikeshandelns förhållanden. I förstnämnda hänseende är

det uppenbart, att inkallelser av värnpliktiga i sådan omfattning, som i vårt

land förekommit under innevarande vinter, kunna avsevärt inverka på tillgången

på arbetskraft inom olika områden. Å andra sidan kunna inkallelserna

även föranleda lösgörande av arbetskraft, i det att smärre företag

kunna bli berövade anställda och kanske ledning på sådant sätt, att verksamheten

icke kan fortsättas utan även den återstående personalen måste

entledigas; verkningar av sistnämnda slag hava emellertid hittills knappast

framträtt i vårt land. En annan betydelsefull återverkan på arbetsmarknaden

av militära åtgärder består i ökade anspråk på arbetskraft till industrier,

som direkt eller indirekt sysselsättas med tillverkning av förnödenheter för

försvarets räkning, samt på arbetskraft till militära anläggningsarbeten.

Ännu mera svårberäkneliga återverkningar på arbetsmarknaden måste befaras

som en följd av utrikeshandelns svårigheter. Det är uppenbart, att

företag, vilkas verksamhet i större utsträckning bygger på import av råvaror,

bränsle eller drivmedel eller på export av produkter, under nuvarande förhållanden

riskera att få vidtaga driftsinskränkningar samt omläggningar av

tillverkning och transportvägar. Resultatet blir för arbetsmarknadens vidkommande

i första hand arbetslöshet och sedermera i vissa fall nya anspråk

på arbetskraft av annat slag och på andra orter. Ett aktuellt exempel

på ett sådant omläggningsproblem av väldiga dimensioner utgör frågan

örn bränsleförsörjningen, där vi kommit att ställas inför uppgiften att i betydande

utsträckning övergå från importerat bränsle till inhemskt, mera arbetskrävande

sådant.

Det som nyligen inträffat på det utrikespolitiska fältet, har ytterligare

skärpt svårigheterna på den svenska arbetsmarknaden, samtidigt som situationen

i någon mån klarnat. Militärinkallelserna ha ökat och utöva nu större

verkan även i södra och mellersta Sverige. Handelsförbindelserna västerut

ha åtminstone för tillfället nästan helt avbrutits och exportnäringarna

därmed råkat i än större svårigheter. För den närmaste tiden kan situationen

på arbetsmarknaden angivas så, att brist på arbetskraft kommer att

uppträda främst inom jordbruket, skogsbruket och verkstadsindustrin. Samtidigt

kan man med säkerhet räkna med överskott av arbetskraft inom vissa

näringar, som av de yttre förhållandena tvingas till inskränkningar. Hit

höra främst byggnads- och byggnadsämnesindustrin, trävaru- och massaindustrin

samt naturligen stenindustrin.

Kriskonjunkturen kan sålunda på arbetsmarknadsområdet medföra än

arbetslöshet och därav föranledda sysselsättnings- och försörjningsfrågor,

än problem av motsatt slag, där tillgången på arbetskraft icke motsvarar

vad som oundgängligen krävcs för försvaret och folkförsörjningen, varför

det kan bliva nödvändigt att tillgripa utomordentliga åtgärder. Arbetsmarknadens

krissvårigheter stanna dock icke vid detta. Med största sannolikhet

kommer en fortsatt och skärpt kris att uppvisa dessa olika slags problem

sida vid sida, varvid inom vissa arbetsområden och lokala områden råder

brist på arbetskraft, åtminstone yrkeskunnig och kvalificerad sådan,

medan andra områden uppvisa arbetslöshet. I sådana situationer blir det

nödvändigt att företaga överflyttning av arbetskraft, eventuellt i förening

nied omskolning lill nya yrken. Det är uppenbart, att sådana åtgärder medföra

stora svårigheter, frågor om fainiljeunderstöd, särskilda löneformer för

oskolad arbetskraft, anordnade av yrkesutbildning och bidrag därtill o. s. v.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Vidare lär det vara ofrånkomligt, att icke all motsättning mellan arbetslöshet

och arbetskraftsbehov på sådant sätt kan utjämnas; en viss restarbetslöshet

måste man alltjämt räkna med, arbetskraft i sådan ålder eller av

sådan beskaffenhet, att en överföring därav till andra arbetsfält ej är genomförbar

eller ekonomiskt motiverad. Arbetskraften kan icke utan vidare flyttas

vid kanhända snabbt växlande skiftningar på arbetsmarknaden. En

mångfald sociala hänsyn måste helt visst tagas, även om man går fram

med största målmedvetenhet. Alltjämt finnes därför behov av en arbetslöshetspolitik

även i betydelsen av hjälppolitik.

Av..^et nu framgår, att frågan om arbetskraftens användning under

krisförhållanden är komplicerad och svårlöst. Därtill kommer, att under

dessa förhållanden läget omöjligen kan överblickas för ens den närmaste

framtiden och det sålunda icke låter sig göra att med någon grad av säkerhet

beräkna beskaffenheten och omfattningen av härvidlag behövliga

statliga åtgärder. Endast så mycket kan sägas, att vi måste vara beredda

pa åtgärder för att tillgodose ökade anspråk på arbetskraft på vissa håll,

att hjälpåtgärder i anledning av arbetslöshet praktiskt taget alltid komma

att erfordras i viss utsträckning, ävensom att här antydda huvudformer av

åtgärder delvis böra kombineras.

Vid sådant förhållande framstår det som en angelägenhet av stor praktisk

vikt att uppnå en form för samordnande av de nu förekommande och framdeles

planerade åtgärderna på detta område.

Vad angår åtgärder för att åstadkomma utjämning mellan å ena sidan

ökade anspråk på arbetskraft och å andra sidan arbetskraft utan sysselsättning

vill jag erinra om att sedan sistlidna september statens arbetsmarknadskommission

fungerar med uppdrag att följa aktuella förhållanden av

detta slag och föreslå därav föranledda åtgärder. I annat sammanhang ämnar

jag upptaga frågan om en omläggning av arbetsmarknadskommissionens

verksamhet och om dess utbyggande till en exekutiv krismyndighet för handläggning

av frågor om arbetsmarknadens ändamålsenliga utnyttjande över

huvud under krisförhållanden.

Vad åter angår den andra huvudgruppen av här avsedda åtgärder, hjälpverksamheten

vid arbetslöshet, hava dessa — frånsett en del av olika myndigheter

bedrivna allmänna arbeten, vid vilkas tillkomst den arbetslöshetspolitiska

synpunkten medverkat — hittills huvudsakligen hänfört sig till dels

den av Kungl. Maj:t direkt ledda verksamheten i form av beredskapsarbeten,

vilka ärenden handlagts inom socialdepartementet, och dels den av statens

arbetslöshetskommission utövade eller kontrollerade verksamheten i form

av statliga och statskommunala reservarbeten, understödsverksamhet, kursverksamhet,

arbetsläger o. s. v.

För att kunna, såsom ovan antytts som ett önskemål, samordna de olika

åtgärderna pa nu förevarande område bör tydligen främst åstadkommas en

organisatorisk förening av desamma på en hand. Detta förefaller så mycket

mera angeläget, som det — enligt vad jag redan påpekat — icke låter sig

göra att på förhand utstaka de olika åtgärdernas räckvidd under olika förhållanden

och deras inbördes avvägning kvantitativt. Det torde vara nödvändigt

att hos en för hela detta område enhetlig ledning lägga en befogenhet

att efter vad omständigheterna i de särskilda fallen kräva handhava de

olika formerna för ingripanden, överflyttning, arbeten av olika slag, understödsverksamhet.

Det synes mig lämpligt att för detta ändamål genomföra

en sammanslagning av arbetsmarknadskommissionen i dess ändrade, på sätt

nyss antytt utbyggda skick och arbetslöshetskommissionen. Till denna nya

myndighet skulle därvid även från socialdepartementet överflyttas handläggningen

av frågor om beredskapsarbeten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

5

En sådan organisation skulle nära motsvara den »arbetskommission», som

för liknande uppgifter föreslagits av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

i dess tidigare uppgjorda plan över den extraordinära krisförvaltningen.

Den sammanslagna kommissionen torde lämpligen böra benämnas

»Statens arbetsmarknadskommission». Frågor örn denna kommissions

sammansättning, åligganden och arbetssätt vill jag närmare upptaga till

behandling i samband med den redan i annat sammanhang väckta frågan

om arbetsmarknadskommissionens omorganisation.

Som framgår av redogörelsen för 1937 års arbetslöshetssakkunnigas arbete

hava de sakkunniga ansett frågorna om arbetslöshetshjälpens principer

och denna verksamhets nyorientering böra vila så länge krisen pågår.

Till denna mening kan jag ansluta mig. Den här föreslagna enhetliga organisationen

med möjlighet för den centrala myndigheten på området att

efter det aktuella lägets krav och efter hand vunna erfarenheter anpassa

de hittills brukade hjälpformerna betraktar jag som ett av lägets ovisshet

betingat provisorium men tillika som ett medel att vinna erfarenheter för en

efter krisens slut fortsatt utveckling på området.

Departementschefen berör härefter de olika former, i vilka det för den

närmaste framtiden kan antagas bliva lämpligt att lämna arbetslöshetshjälp,

och yttrar därvid:

Jag har förut framhållit svårigheten att avhjälpa arbetslöshet genom överflyttning

till områden, där behov av arbetskraft föreligger. Icke ens beträffande

fullgod arbetskraft är detta alltid möjligt; beträffande äldre arbetare

och familjeförsörjare måste beräknas, att dessa i viss utsträckning

måste bispringas genom anordnande av beredskapsarbeten i hemorten.

Även reservarbetsformen får anses hava sin speciella uppgift i det här antydda

systemet av samordnade hjälpformer. Oberoende av krisens verkningar

på arbetskrafttillgången lär man nämligen få räkna med en restarbetslöshet

på de flesta håll av överårig eller annan icke fullgod arbetskraft, för

vilken denna hjälpform är motiverad. Jag räknar i detta syfte med bibehållande

av såväl statliga reservarbeten för kontorister m. fl. (arkivarbeten)

som statskommunala reservarbeten, medan övriga statliga reservarbeten böra

kunna överföras till arbeten i öppna marknaden.

Den möjlighet till överflyttning av arbetskraft till militära anläggningsarbeten,

som berörts i annat sammanhang, torde böra komma till användning

inom sådana områden med särskilt svårlösta sysselsättningsproblem som sågverksdistrikten

i Västernorrlands län samt stendistrikten i Bohuslän och

Blekinge. Den arbetskraft, det här gäller, bör i stor utsträckning lämpa sig

för berörda anläggningsarbeten, och en överflyttning dit under de särskilda

villkor, som förut nämnts, bör komma till stånd i största möjliga utsträckning.

I den mån denna utväg icke är möjlig, i det att med hänsyn tdl de arbetslösas

ålder, försörjningsförhållanden eller andra skäl en förflyttning av dem

finnes icke böra ske, bör, som nyss framhållits, sysselsättning i hemorten

åstadkommas genom beredskapsarbeten. Självfallet måste vid avgörandet

av i vilken omfattning beredskapsarbeten skola igångsättas hänsyn tagas

liven till rådande statsfinansiella läge. I beslut örn beredskapsarbeten har

Kungl. Maj:t redan i några fall genom särskilda föreskrifter markerat, att

desamma under nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden borde ha

karaktären av supplerande arbetstillfällen för äldre personer och familjeförsörjare,

vilka icke lämpa sig för flyttning till arbete på avlägsen ort. Salunda

bär det uppdragils ål arbetsmarknadskommissionen alt efter samråd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

med vederbörande länsstyrelse uppdela beredskapsarbetenas arbetstillfällen

mellan de kommuner, från vilka arbetslösa skola hänvisas. Kommissionen

skall även lämna övriga behövliga föreskrifter om uttagningen av arbetskraft

till företaget och om sysselsättningen vid detta. För dessa kommissionens

föreskrifter har av Kungl. Majit givits det direktivet, att familjeförsörjare,

främst sådana över 50 ars alder, borde lämnas företräde. Kommissionen

ålägges vidare att i möjligaste mån tillse, att vid företaget icke kvarhålles

arbetskraft, som kan erhålla sysselsättning i öppna marknaden.

I sista hand, i den mån icke nämnda båda former för åtgärder räcka till eller

lämpa sig, bör kvarvarande arbetslöshet i stenhuggerifacket lindras genom

statsbeställningar hos stenindustriföretagen. Vid uppdrag till statens steninköpskommitté

att för statens räkning verkställa inköp av gatsten har

Kungl. Maj :t föreskrivit, att inköpen skola ske efter samråd med arbetsmarknadskommissionen

och i den omfattning, som kan vara erforderlig för

att bereda arbete med stenhuggning åt de arbetare, som icke kunna överföras

till annan sysselsättning.

Som förut framhållits, måste problemet om överflyttning av arbetskraft

gälla ej endast vissa svårt hemsökta geografiska områden utan även hela

näringar och liknande arbetsområden, inom vilka arbetslöshet uppkommer.

För närvarande är denna fråga aktuell exempelvis för de arbetslösa inom

byggnadsfacket och byggnadsämnesindustrien. Även här synes i stort sett

gälla vad som nyss anförts om lämpligheten och möjligheten av en överföring.

I sammanhang med frågorna om överflyttning av arbetskraft mellan olika

områden vill jag även peka på den strävan, som kommit till synes, att i ökad

utsträckning bereda hjälp av allmänna medel till arbetssökandes resor och

flyttning. Genom den utvidgning, som i detta hänseende vidtogs på hemställan

av 1939 års urtima riksdag, har en ganska vidsträckt möjlighet givits

att bevilja statsbidrag härför. Emellertid vill jag ifrågasätta, örn icke för de

fall, då särskilda svårigheter föreligga för utjämning av arbetskraftsbehov,

staten bör kunna betala hela flyttningskostnaden. Det är min avsikt att senare

underställa berörda spörsmål Kungl. Majlis prövning.

Vad angår handhavandet av de olika hjälpformerna, torde även i ett annat

hänseende för den närmaste tiden böra genomföras ett provisorium,

varunder olika vägar prövas för att vinna erfarenheter om verkningarna

under olika krislägen. Jag syftar på principerna för beräkning av kontantunderstöd

och liknande.

Jag vill erinra om att i proposition till årets riksdag med förslag till krigsfamiljebidragsförordning

(nr 93) framlagts ett nytt system för beräkning

av försörjningsbidrag. Detta bör vara av intresse för liknande åtgärder

även inom arbetslöshetspolitikens ram, såsom kontantunderstöd och familjeförsörjares

ortstillägg till reservarbetslöner. Det är uppenbart, att det skulle

vara av värde, om principerna för dessa olika åtgärder i likartat syfte kunde

närmas till varandra. Av detta skäl torde Kungl. Majit böra förbehålla sig

rätt att under nästa budgetar försöksvis genomföra ändringar i dylikt samordnande

syfte beträffande sådana av arbetslöshet betingade hjälp former,

som anpassas efter försörjningsbehov. Självfallet ämnar jag för riksdagen

framlägga resultaten av sådan försöksverksamhet och de förslag, vartill

vunna erfarenheter kunna giva anledning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

7

Särskilda frågor.

Under denna rubrik äskas medel till fullföljande av vattenavledningsföretaget

Lyckeboda, som handhaves av den s. k. Lyckebyåutredningen.

Av sammanlagda kostnaden för detta företag hava de utgifter,

som skola stanna å statsverket, beräknats till 331,000 kronor, samt de utgifter,

som icke skola stanna å statsverket utan endast utgöra förskott (rörelsekapital)

, uppskattats till 832,924 kronor. Av sålunda erforderliga medel

hava redan av riksdagen anvisats tillhopa 700,000 kronor. För nästa budgetår

erfordras ytterligare ett belopp av 289,500 kronor såsom rörelsekapital

åt företaget.

Vidare förutsättes, att staten även under nästa budgetår skall lämna ekonomiskt

stöd åt s. k. företagareföreningar. Sådana finnas för

närvarande i Göteborgs och Bohus län samt de fyra nordligaste länen. Därjämte

pågår utredning örn bildandet av dylika föreningar inom Värmlands

och Blekinge län. Hittills hava för ändamålet anvisats sammanlagt 710,000

kronor, varav 375,000 kronor såsom lån och 310 kronor såsom subvention.

För nästa budgetår föreslås, att 400,000 kronor reserveras för hithörande

föreningar.

Härjämte beräknas medel till fortsatt inventering av s. k.

ofullständiga jordbruk i Blekinge län. Denna inventering

påbörjades under budgetåret 1938/39 och avsåg tills vidare omfatta endast

två år. Skäl anses numera föreligga att fortsätta ifrågavarande inventering

under ytterligare två år för en sammanlagd kostnad av 16,700 kronor. Vid

sidan härav har räknats med ett belopp av 15,000 kronor till fördjupning

av avloppsdiken i Blekinge län.

Samtliga nu nämnda kostnader avses skola bestridas av särskilda, till

främjande av företagsverksamhet avsedda medel.

I fortsättningen upptages frågan angående omskolning av ledig

arbetskraft och utbildning av r e s e r v p e r s o n al till

närmare behandling. Som ett led härutinnan har statens arbetsmarknadskommission

i skrivelse den 14 mars 1940 framlagt förslag till beredskapskurser

i syfte att tillgodose verkstadsindustriens avsevärt ökade behov av

s. k. tempoarbetare. Förslaget innebär i huvudsak följande.

Kursernas normala längd beräknas till fyra månader, därvid tyngdpunkten

skulle läggas på det praktiska arbetet. I första hand avses befintliga

verkstadsskolor och utbildningsverksamhet i arbetslöshetskommittéernas regi

skola utnyttjas genom en fördubbling av antalet kurser. På detta sätt beräknas

en utbildningskapacitet av 3,735 tempoarbetare per år kunna uppnås.

1 fråga om urvalet av kursdeltagare framhåller kommissionen, att kurserna

främst borde avses för arbetslösa män, vilka äro frikallade från värnpliktstjänstgöring

och tillhöra yrke, vari mera omfattande arbetslöshet föreligger

eller skäligen kan väntas uppkomma. Någon maximiålder för kursdeltagare

borde icke föreskrivas. I regel borde det emellertid icke ifråga
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

komma att i kurserna mottaga person, som fyllt 45 år. I den mån lämpliga

manliga arbetare icke funnes att tillgå i och för utbildning eller då eljest så

befunnes lämpligt, borde även kvinnor kunna antagas till kursdeltagare.

Utväljandet av kursdeltagare föreslås skola ske i samverkan mellan det

lokala organ, som skall handhava ledningen av själva kursverksamheten, och

vederbörande arbetslöshetskommitté, därest denna ej omhänderhar sagda

ledning, samt representanter för företagare och arbetare inom verkstadsindustrien

på orten. Under den tid, kurserna äro inriktade på att tillfredsställa

det nu aktuella behovet av arbetskraft, förutsättas kursdeltagarna i regel

vara anmälda hos arbetslöshetskommitté såsom hjälpsökande arbetslösa.

Om vederbörande tillhöra yrke, vars utövare förklarats avstängda från statlig

och statsunderstödd arbetslöshetshjälp, borde detta dock icke få utgöra

hinder för kursdeltagande. I den mån deltagarna anses i behov av kontantunderstöd

genom arbetslöshetskommittén, borde dispens från nyssnämnda

avstängningsbestämmelser beviljas.

Eleverna föreslås erhålla timlön med följande maximibelopp:

för elever i åldern 16—19 år högst 20 öre

» » » » 20—24 » » 30 »

» » » » 25— » » 40 »

Vid bestämmandet av dessa timlöner har kommissionen utgått från att eleverna

därutöver skulle, i den mån behov förelåge, erhålla dagunderstöd och

hyreshjälp enligt bestämmelserna i gällande hjälpkungörelse.

Fastställandet av timlönernas storlek inom ovan angivna gränser för kurser

å olika orter förutsättes skola uppdragas åt kommissionen, som enligt

förslaget skulle i nära samverkan med skolöverstyrelsen handhava den

centrala ledningen av kursverksamheten. Den lokala ledningen skulle anförtros

vederbörande skolstyrelse i de fall, då förefintliga anstalter för yrkesundervisning

skola utnyttjas, och arbetslöshetskommittén i orten i de fall,

då kurserna upprättas fristående från de ordinarie yrkesutbildningsanstalterna.

Statsverkets totala årskostnader (utom för dagunderstöd och hyreshjälp)

beräknar kommissionen sålunda:

84 beredskapskurser .............................. kronor 1,000,000

elevernas timlöner ................................ » 1,063 350

kurser för utbildning av lärare ...................... » ’ 25^600

kronor 2,088,950

Avgår intäkter ..................... » 300,000

Nettokostnad kronor 1,788,950.

Kostnaderna för dagunderstöd och hyreshjälp förutsättas skola fördelas

mellan stat och kommun i samma ordning som vid understödsverksamhet

för arbetslösa utan samband med kursverksamhet. Arbetsmarknadskommissionen

föreslås dock böra erhålla befogenhet att medgiva dylika kostnaders

bestridande av statsmedel helt eller till större del än eljest skulle vara fallet,

där understödet avser i kurskommunen icke hemortsberättigade elever eller

eljest särskilda skäl motivera en dylik anordning.

Kommissionen förväntar tillika, att med hänsyn till kommunernas intresse

av verksamheten huvudmännen för de verkstadsskolor, vid vilka kurser anordnas,

skola fritt tillhandahålla lokaler med befintlig utrustning samt med

värme och lyse ävensom städning. Detsamma gäller arbetslöshetskommitté,,

som i egen regi anordnar beredskapskurs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

9

över arbetsmarknadskommissionens förslag hava yttranden avgivits av

statskontoret, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens industrikommission.

En redogörelse för innehållet i dessa yttranden återfinnes i propositionen

sid. 62—64.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Som jag förut i olika sammanhang framhållit, måste i det allmänna programmet

för en rationell omfördelning av arbetskraften under krigsförhållanden

ingå yrkesundervisning för utbildning eller omskolning av arbetare.

Det mest framträdande behovet därav för närvarande hänför sig till verkstadsindustrien.

För att tillgodose detta behov har Kungl. Maj:t på min hemställan

genom beslut den 5 april 1940 bemyndigat statens arbetsmarknadskommission

att i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommissionen

framlagda förslaget vidtaga åtgärder för utbildning under budgetåret 1939/

40 av arbetskraft för verkstadsindustrien samt för bestridande av de med åtgärderna

förenade kostnaderna ställt till kommissionens förfogande ett belopp

av högst 600,000 kronor, att utgå från det å tilläggsstat I till riksstat^

för nämnda budgetår anvisade reservationsanslaget till särskilda arbetslöshetsåtgärder.

Den sålunda beslutade utbildningsverksamheten måste givetvis

fullföljas under nästa budgetår.

Även för andra verksamhetsområden har fråga väckts om särskilda åtgärder

för utbildning av reservpersonal. Redan tidigare har sålunda förslag

förelagts riksdagen (prop. nr 194) om anslag till utbildning av ersättningspersonal

för jordbruket samt ersättare för lastbilförare.

Sannolikt komma även i andra hänseenden behov av sådana åtgärder att

yppa sig. I den mån så blir fallet, bör Kungl. Majit äga bemyndigande att

anordna utbildningsverksamhet efter liknande riktlinjer som de i arbetsmarknadskommissionens

förslag uppdragna och med användning av medel,

som finnas anslagna till arbetslöshetsåtgärder eller andra ingripanden på arbetsmarknaden.

Sådan verksamhet bör ledas eller övervakas av arbetsmarknadskommissionen

i samråd med myndigheter, som företräda det ifrågavarande

verksamhetsområdet eller annan särskild sakkunskap.

På grund av en av 1937 års riksdag gjord framställning uppdrog Kungl.

Majit åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt domänstyrelsen gemensamt

att verkställa utredning rörande lämpligheten och möjligheten av ett statligt

stöd för anläggande av cykelstigar genom landets mera avlägsna

skogsområden och andra glest befolkade bygder. För ändamålet har

domänstyrelsen införskaffat uppgifter om utförda cykelstigar från överjägmästarna

i de sex norra överjägmästaredistrikten ävensom från de allmänningsskogar,

flottningsföreningar och skogsägande aktiebolag, vilka enligt

vad överjägmästarna uppgivit byggt cykelstigar. Styrelserna uppdrogo därefter

åt två särskilda utredningsmän att verkställa en förberedande undersökning

av föreliggande spörsmål. Resultatet härav sammanfattades av

utredningsmännen i en promemoria över vilken inhämtats yttranden av,

bland andra, chefen för försvarsstaben samt vederbörande länsstyrelser. På

grundval härav hava väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och domänstyrelsen

i skrivelse den 11 september 1939 framlagt resultatet av sina överväganden

i frågan.

över sistnämnda förslag har utlåtande avgivits av statskontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Vad som förekommit i detta ärende har övertygat departementschefen örn

önskvärdheten av att cykelstigar komma till stånd i viss utsträckning. Ett

särskilt skäl härtill finner departementschefen vara risken i nuvarande läge

för omfattande skogseldar till följd av flygbombardemang. Örn arbetsbrist

skulle uppkomma inom områden, som beröras av förslaget, förordas därför,

att statsbidrag av arbetslöshetsmedel må kunna beviljas till utförande av

cykelstigar.

Slutligen har i propositionen (sid. 66) redovisats inkomna framställningar

rörande anläggande av vissa vägar i Blekinge och Norrbottens län samt

angående vakthållning — med anlitande av arbetslösa —- på brandtorn inom

Västernorrlands län. Departementschefen har dock icke tagit direkt ställning

till dessa framställningar.

Anslagsbehovet.

I gällande riksstat hava till statliga och kommunala beredskapsarbeten

upptagits ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor samt till reservarbeten,

kontantunderstödsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av 8,000,000

kronor. Därjämte har å tilläggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår

anvisats ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor till särskilda arbetslöshetsåtgärder.

I fråga om medelsbehovet under nästkommande budgetår för de åtgärder

för arbetslöshetens bekämpande, som falla inom arbetslöshetskommissionens

hittillsvarande verksamhet, har kommissionen meddelat vissa preliminära

beräkningar i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 december 1939 samt reviderade

sådana i skrivelse den 26 februari 1940. Beträffande innehållet i dessa

får utskottet hänvisa till propositionen sid. 67 och 68.

Departementschefen yttrar för egen del rörande anslagsbehovet för nästa

budgetår följande.

Jag har förut vid behandlingen av principerna för arbetsmarknadskommissionens

verksamhet framhållit, att man på grund av det ovissa läget icke

kunde med^ någon säkerhet beräkna beskaffenheten och omfattningen av

de statliga åtgärder, som komme att erfordras på nu ifrågavarande område.

Det lär icke ens vara möjligt att bedöma den inbördes proportionen mellan

sådana åtgärder, som avse att åstadkomma en rationell fördelning och ett

bättre^ utnyttjande av tillgänglig arbetskraft för samhällsviktiga ändamål,

och sådana, som avse att bispringa arbetslösa. Som jag förut framhållit,

kunna dessa olika slags åtgärder för övrigt icke alltid hållas isär; sålunda

kan t. ex. en överflyttning av arbetskraft mellan olika geografiska områden

ha det dubbla syftet att skaffa arbetskraft till ett viktigt företag och att avhjälpa

arbetslöshet.

Det synes därför vara omöjligt att finna någon grund för uppdelning på

flera anslag av de medel, som bliva erforderliga för dessa åtgärder. Jag vill

erinra om, att de hittillsvarande anslagen till arbetslöshetsåtgärder av olika

slag efterhand sammanslagits och nu utgöra endast två: ett för beredskapsarbeten

och ett för andra arbetslöshetsåtgärder av skilda slag, till större delen

inom ramen för arbetslöshetskommissionens verksamhet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

11

Av nu anförda skäl finner jag lämpligt, att hos riksdagen hemställes om

ett gemensamt anslag till åtgärder av olika slag för arbetskraftens ändamålsenliga

fördelning och utnyttjande samt till hjälp vid arbetslöshet. Inom

detta område falla sålunda t. ex. beredskapsarbeten, reservarbeten, andra

arbeten för arbetslösa, kontantunderstödsverksamhet, ungdomshjälp, kurser

för yrkesutbildning och omskolning i beredskapssyfte, bidrag till arbetssökandes

resor och flyttning, familje- eller hyresbidrag till arbetstagare,

som placerats utom hemorten, samt lönetillägg för icke yrkesvan reservarbetskraft.

Av samma anslag böra få disponeras de belopp för planläggning

av beredskapsarbeten, som förut angivits. Även i fråga om beräkningen

av detta gemensamma anslag vållar det nuvarande ovissa läget

stora svårigheter. Såsom förut i olika sammanhang berörts, torde den svenska

arbetsmarknaden under den närmaste framtiden komma att karakteriseras

av å ena sidan brist på arbetskraft inom flera områden, såsom jordbruk,

vedproduktion, verkstadsindustri, textilindustri, och å andra sidan sysselsättningssvårigheter

och arbetslöshet icke endast i de geografiska områden,

där svårartad arbetslöshet rått sedan lång tid — Bohuslän, Blekinge, Västernorrland

— utan även inom vissa stora fackområden såsom byggnadsverksamhet,

byggnadsämnesindustri, trävaru- och pappersmasseindustri. I

vad mån det skall lyckas att utjämna dessa rubbningar genom omflyttning

av arbetskraft kan nu icke förutses; under alla förhållanden komma emellertid

att kvarstå vissa arbetslöshetsproblem, som kräva hjälpåtgärder.

Jag vill sålunda understryka, att det nu icke som under de senaste åren

är möjligt att med någorlunda säkra hållpunkter beräkna anslagsbehovet på

detta område. Under sådana förhållanden har jag ansett mig böra stanna

vid den provisoriska beräkning av medelsbehovet, som skett i årets statsverksproposition.

Det angivna gemensamma anslaget torde sålunda beräknas

till sammanlagda beloppet av de i statsverkspropositionen beräknade

beloppen till statliga och kommunala beredskapsarbeten samt till reservarbeten,

kontantunderstödsverksamhet m. m., eller sålunda 18,000,000 kronor.

Anslaget torde få disponeras av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

och närmare föreskrifter, av arbetsmarknadskommissionen. Anslaget,

som bör erhålla karaktär av reservationsanslag, synes kunna erhålla

rubriken åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Uppkommande reservationer

å de tre anslagen till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet

m. m., till statliga och kommunala beredskapsarbeten samt till särskilda

arbetslöshetsåtgärder böra vid ingången av nästa budgetår överföras till det

nu föreslagna anslaget.

I tidigare års anslag till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m.

ha vissa belopp ställts till Kungl. Majlis förfogande för främjande av företagsverksamhet.

Även för nästa budgetår torde medel för detta ändamål

böra stå till förfogande. Jag har sålunda för avsikt att föreslå ett fortsatt

understödjande av företagarföreningar i de län, där sådana enligt de förut

uppdragna principerna böra komma till stånd. För sistnämnda ändamål beräknar

jag omkring 400,000 kronor. För fortsatt förskotterande av kostnader

för vattenavledningsföretaget Lyckebyån torde vidare få beräknas ett

belopp av omkring 290,000 kronor. Kungl. Maj:t torde ävenledes böra lia

möjlighet att vid sidan av det vanliga hjälpprogrammet lämna bidrag till

vägföretag av skilda slag. Om läget pa arbetsmarknaden under nästföljande

budgetår utvecklar sig så att det visar sig lämpligt, böra framställningarna

rörande cykelstigarna och n y bygges vä ga rila k 11 niia åtminstone i viss utsträckning

bifallas. För dessa olika vägändamal beräknar jag cirka 000,000

kronor. Slutligen torde, sorn jag redan anfört, inventeringen av ofullständiga

jordbruk i Blekinge böra fullföljas och medel anvisas lian nu Hulga
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

varande anslag. Sammanlagt torde omkring 1,350,000 kronor böra stå till

disposition för främjande av företagsverksamhet.

Till färdigställande av vissa, tidigare såsom reservarbeten bedrivna arbeten

torde böra beräknas ett belopp av 1,000,000 kronor, vilket belopp emellertid

bör bestridas av automobilskattemedel.

Utskottets yttrande.

På sätt departementschefen framhållit, föreligga med hänsyn till den utrikespolitiska

situationen stora svårigheter att med någon grad av säkerhet

beräkna utvecklingen pa arbetsmarknaden under den närmaste framtiden.

Endast så till vida kan läget anses vara klart, att man måste räkna med

avsevärt ökat behov av arbetskraft inom vissa näringsgrenar å ena sidan samt

en vidgad och skärpt arbetslöshet å den andra sidan. Under sådana förhållanden

är det uppenbart, att frågan örn ett samordnande av åtgärderna för

arbetsbristens täckande och arbetslöshetens bekämpande kommit att träda

i förgrunden. I detta hänseende vill utskottet erinra om att innevarande års

riksdag, på hemställan av statsutskottet i dess utlåtande nr 135, redan godkänt

ett av Kungl. Maj:t i proposition nr 216 framlagt förslag till omorganisation

av statens arbetsmarknadskommission i syfte att av densamma

skapa ett centralt organ för handläggning av såväl arbetsförmedlings- som

arbetslöshetsärenden. Utskottet har för sin del intet att erinra mot att detta

organ, i enlighet med vad i nu förevarande proposition förutsatts, tills vidare

anförtros icke blott den av statens arbetslöshetskommission handhavda verksamheten

utan även den av Kungl. Maj:t direkt ledda hjälpverksamheten i

form av beredskapsarbeten. Utskottet förutsätter dock därvid, att den tekniska

organisation och sakkunskap, som hittills anlitats vid utförande av

väg- och broföretag såsom statliga eller kommunala beredskapsarbeten, även

i fortsättningen skall i möjligaste mån tagas i anspråk. Utskottet önskar

tillika understryka departementschefens uttalande, att ifrågavarande anordning

får betraktas som ett av lägets ovisshet betingat provisorium och ett

medel att vinna erfarenheter för en efter krisens slut fortsatt utveckling på

området.

Beträffande arten av de arbeten, som lämpligen böra utföras med anlitande

av arbetslösa, har i motionen I: 207 uppmärksamheten riktats på behovet

av en förstärkning av vårt fasta gränsförsvar. Enligt motionen böra

de av Kungl. Majit äskade anslagsmedlen — 18,000,000 kronor — i huvudsak

användas för anordnande av militära arbeten, avseende vårt fasta försvar,

medan civila arbeten, som tåla uppskov, endast i undantagsfall skulle

få ifrågakomma. Utskottet finner de i motionen framförda synpunkterna

beaktansvärda. Utskottet vill emellertid erinra örn att en överflyttning av

arbetslösa till försvarstekniska arbeten i viss omfattning ägt rum redan under

innevarande budgetår, därvid särskilda förmåner utgått i fråga om resor,

utrustning och familjens underhåll. Av propositionen framgår vidare, att en

dylik överflyttning enligt departementschefens uppfattning bör under nästa

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

13

budgetår komma till stånd i största möjliga utsträckning beträffande områden

med särskilt svårlösta sysselsättningsproblem, främst sågverksdistrikten

i Västernorrlands län och stendistrikten i Bohuslän och Blekinge. På

grund härav anser utskottet det kunna förväntas, att arbetslösa i avsevärd

omfattning komma att tagas i anspråk för militära anläggningsarbeten.

Självfallet måste frågan om omskolning av ledig arbetskraft och utbildning

av reservpersonal i nuvarande läge äga särskild aktualitet. Såsom av

propositionen framgår, hava också särskilda åtgärder vidtagits för att genom

s. k. beredskapskurser öka tillgången på utbildad arbetskraft å vissa områden,

i första hand för tillgodoseende av verkstadsindustriens behov. Det

av statens arbetsmarknadskommission i sådant hänseende framlagda förslaget,

vilket jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 5 april 1940 skall ligga till

grund för utbildningen av verkstadspersonal, synes utskottet i det stora hela

väl avvägt. Utskottet vill emellertid fästa uppmärksamheten vid att urvalet

av kursdeltagare icke bör begränsas till sådana hos vederbörande arbetslöshetskommitté

anmälda arbetslösa, vilka enligt gängse understödsprinciper

erhålla kontantunderstöd, enär en dylik begränsning i många fall kan

befaras leda till en otillfredsställande rekrytering.

Vad departementschefen anfört rörande anordnande i viss utsträckning

av cykelstigar med anlitande av arbetslösa finner utskottet välbetänkt. I

övrigt har Kungl. Maj :ts förslag icke givit utskottet anledning till uttalande i

annat avseende än att utskottet förutsätter, att hyresbidrag till arbetstagare

utom hemorten samt lönetillägg för icke yrkesvan reservarbetskraft endast

medgives i sådana fall, där behov av dylik hjälp föreligger eller eljest särskilda

skäl äro för handen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag må

a) till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för

budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 18,000,000

kronor;

b) föreskriva, att uppkommande reservationer å de för

budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslagen till reservarbeten,

kontantunder stöds verksamhet m. m., till statliga

och kommunala beredskapsarbeten samt till särskilda arbetslöshetsåtgärder

skola överföras till reservationsanslaget till

åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.;

II) att motionen I: 207 må anses besvarad med vad utskottet

anfört.

Stockholm den 31 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i

Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Andersson i Fältenborg, Andrén, Ström i Lidköping,

Heiding, Magnusson i Kalmar, Bäcklund och Nisser; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,

Danielsson, Andersson i Prästbol, Lindberg i Umeå, Persson i Tidaholm, Staxäng, Hansson

i Rubbestad, Mårtensson, Olsson i Kullenbergstorp och Eriksson i Frägsta.

Reservation

av herrar Oscar Olsson, Bäcklund, Lindberg, Persson i Tidaholm och

Mårtensson beträffande viss del av utskottets motivering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte en i ämnet väckt motio s. 7 i texten