Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m.

1940-06-04 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:204, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

5

Nr 204.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

till statlig lagerhållning m. m.

(2:a avd.).

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln (punkterna

17 och 18 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen
dels

att till Statlig lagerhållning: Statens reservförrådsnämnd för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 175 000 kronor,

dels ock att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Statlig lagerhållning:

Omkostnader för statlig lagerhållning för budgetåret 1940/41 beräkna

ett förslagsanslag av 1 950 000 kronor.

I förutnämnda proposition har Kungl. Majit vidare under kapitalbudgeten

(bilaga 10, punkterna 1—3) föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, såsom kapitalinvesteringar i fonden för förlag

till statsverket för budgetåret 1940/41 beräkna

dels till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning ett reservationsanslag

av 1 200 000 kronor,

dels till Beredning av vissa råvaror till färdigprodukter för upplagring ett

reservationsanslag av 2 000 000 kronor,

dels ock till Förlagskapital för inköp av förnödenheter ett reservationsanslag

av 25 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 12 april 1940 dagtecknad proposition,

nr 23 8, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av

statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut av Kungl.

Majit i mån av behov tillhandahålla svenska spannmålsaktiebolaget svenska

statens fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett

nominellt belopp av 60 000 000 kronor för att av bolaget pantförskrivas såsom

säkerhet för lån i riksbanken;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 2Oi.

dels bestämma, att riksgäldskontoret må intill utgången av budgetåret

1940/41 förskottsvis, genom överlämnande av statsskuldbevis med form

och förfallotid bestämda i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande

för statens reservförrådsnämnd, att användas för förvärv från riksbanken

av för nämndens verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor;

dels medgiva, att till upphandling och lagring av varor för statens räkning

genom statens reservförrådsnämnds försorg må i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen angivna riktlinjer, utöver tidigare för

ändamålet avsedda medel, tagas i anspråk ett belopp av 140 000 000 kronor;

dels till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig lagerhållning för

budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av kronor

20 500 000;

dels till Förlagskapital för inköp av förnödenheter m. m. för budgetåret

1940/41 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket anvisa ett

reservationsanslag av kronor 20 000 000;

dels ock medgiva, att förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader

för statlig lagerhållning må disponeras i enlighet med vad av departementschefen

i statsrådsprotokollet för den 12 april 1940 anförts.

Riktlinjer för den statliga lagringsverksamheten.

Lagringsverksamhet under statlig medverkan bedrives för närvarande i

flera olika former. Alltsedan 1937 lia avsevärda varukvaniteter uppköpts

i utlandet samt införts till Sverige och här upplagrats för att användas för

framtida behov. Denna verksamhet har omhänderhafts av statens reservförrådsnämnd.

Redan vid nämndens tillkomst funnos inom landet upplagrade

betydande statliga förråd av inhemska produkter. 1936 års riksdag beslöt

sålunda att av förefintligt spannmålsöverskott 100 000 ton vete och råg tills

vidare skulle lagras i beredskapssyfte av svenska spannmål saktiebolag et,

vilket företag bildats under 1935 i huvudsak för att handhava den med

spannmålsregleringen förenade statliga uppköps- och lagringsverksamheten.

Spannmålsaktiebolagets arbetsuppgifter hava därefter utökats. Även i fråga

om andra jordbruksprodukter, vilka på ett eller annat sätt äro föremål för

prisreglering, sker vid vissa tillfällen, då överskott å marknaden föreligger,

uppköp av överskotten, vilka lagras och senare utsläppas, då knapphet råder.

Denna verksamhet bedrives under omedelbar tillsyn av statens livsmedelskommission.

I fråga örn den hittills bedrivna lagringsverksamheten inhämtas av propositionen

nr 238 bland annat:

Den lagringsverksamhet, som handhaves av reservförrådsnämnden och

vilken som nämnts avser importerade varor, haf givetvis icke kunnat undgå

att påverkas av de genom stormaktskriget ändrade förhållandena. Intill

krigsutbrottet i september 1939 hade verksamheten gestaltat sig såsom under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 20i.

7

föregående tid. Vid ingången av september hade uppköp verkställts för i runt

tal 214 000 000 kronor och varor hade till landet inkommit för omkring

162 000 000 kronor. För åtskilliga varuslag hade inköpsplanerna vid ienna

tidpunkt kunnat i huvudsak fullföljas, såsom för metaller, textilråvaror,

gummi med flera varuslag; för andra varuslag åter hade av skilda anledningar

endast mindre myckenheter än de till lagring avsedda kunnat upplagras.

I samband med krisens inträde i början av september 1939 ha för reservförrådsnämnden

uppstått åtskilliga svårigheter för verksamhetens bedrivande.

Omedelbart efter krigsutbrottet blevo flera av de leveranskontrakt å

varor av olika slag, som nämnden ingått, annullerade under åberopande av

force majeure. För överförandet till Sverige av andra varor hava svårigheter

mött i befraktningshänseende. Inträffade prisstegringar hava föranlett överväganden

om lämpligheten av att till de förhöjda priserna göra uppköp för

lagringsändamål. Icke minst viktig har varit hänsynen från reservförrådsnämndens

sida att icke genom uppköp i lagringssyfte ställa sig hindrande i

vägen för tillförseln av sådana varor, som erfordrats för näringslivets normala

behov och för vilkas anskaffning under nuvarande förhållanden svårigheter

i importavseende av skilda anledningar kunna möta.

Trots nu angivna omständigheter har nämndens verksamhet under de

gångna krismånaderna genom vissa omläggningar i inköpsprogrammet i stor

utsträckning kunnat fortgå. Vid utgången av februari månad 1940 uppgick

värdet av inköpta varor sålunda till sammanlagt omkring 275 300 000 kronor

eller ungefär 61 300 000 kronor mer än vid början av september. Vid

samma tid hade till landet inkommit varor för cirka 213 500 000 kronor

eller i runt tal 51 500 000 kronor utöver värdet av de vid krisens början

upplagrade kvantiteterna. Av dessa reservförråd hade vid utgången av februari

1940 för tillgodoseende av olika behov utlämnats varor för i runt tal

16 300 000 kronor.

För finansieringen av de uppköp, som äro avsedda att äga rum under

innevarande budgetår, har riksgäldskontoret för nämndens räkning hittills

till riksbanken överlämnat skattkammarväxlar eller där öppnat krediter till

ett sammanlagt belopp av 116 000 000 kronor. Tidigare hava på enahanda

sätt till nämndens förfogande ställts 140 000 000 kronor.

I anslutning till nu lämnade uppgifter om reservförrådsnämndens verksamhet

framhålles i propositionen att, såsom framgår av vad förut antytts

rörande utlämning av varor, i det läge, som genom krisen uppstått, frågan

om försäljningar från eller annan disposition av reservlagren blivit aktuell.

Det har sålunda visat sig, att redan kort efter krisens utbrott stark efterfrågan

uppstått å vissa i reservförråden ingående förnödenheter på grund

av att åtskilliga behov icke kunnat tillgodoses i den allmänna handeln. Särskilt

framträdande hava svårigheterna varit, då det gällt tillgodoseende av

vissa statliga upphandlingar, för vilkas effektuerande vederbörande företag

icke haft tillgång till erforderlig råvara, samt tillgodoseende av bränslebehoven.

I dylika fall har Kungl. Majit bemyndigat statens reservförrådsnämnd

att utlämna vissa myckenheter av skilda varuslag antingen såsom lån eller

för försäljning. På grund av det stora antal framställningar om disposition

av varor ur de statliga reservlagren, som förekommit, har Kungl. Majit efter

framställning av reservförrådsnämnden generellt medgivit nämnden att,

sedan statens livsmedelskommission respektive statens industrikommission

prövat behovet, utlåna eller försälja intill tio procent av det den 1 november

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

1939 befintliga lagret av vederbörande varuslag. I vissa fall har Kungl. Majit

efter framställning från nämnden medgivit ytterligare dispositioner av de

statliga reserverna, främst av olika slags bränslen.

I Kungl. Majits proposition nr 36 till urtima riksdagen 1939 (riksdagens

skrivelse nr 67) angående rätt till återköp av varor för statens reservförråd

m. m. behandlas jämväl principerna för prissättningen å varor, som skola

försäljas. Vid försäljning till statliga myndigheter tillämpas de priser, med

v^ka P1^11 hpr att räkna vid återköp av ifrågavarande produkter. Även vid

försäljning till enskilda är huvudregeln, att priset bestämmes till kostnaden

för nyförvärv av den försålda produkten. I vissa fall kan emellertid en förs!1''!n!ng

*a§re Pr*s’ dock lägst självkostnaden, tänkas ifrågakomma. Försäljning

pa sådana villkor ma dock i regel ske, blott när vägande prispolitiska

skäl tala därför.

Den av svenska spannmalsaktiebolaget omhänderhavda lagringsverksamheten

bedrives i enlighet med vad därom särskilt stadgats i avtal mellan

staten och bolaget. Enligt detta har bolaget bland annat åtagit sig att på de

villkor, som Kungl. Majit bestämmer, av brödspannmål, som bolaget innehar,

tills vidare i beredskapssyfte lagra 200 000 ton fullgod, kvarngill vara. Bolaget

innehar därutöver betydande spannmålslager från tidigare års skördar.

Bolaget har vidare åtagit sig att på de villkor och i den utsträckning, som

statens livsmedelskommission bestämmer, tills vidare i beredskapssyfte lagra

intill 15 000 ton havre för foderändamål. Utöver nämnda lagringsuppgifter

har bolaget även att vidtaga åtgärder för lagring i beredskapssyfte av fröutsäde,

ärter, bruna bönor samt hö och andra fodermedel m. m.

Den lagring, som skett genom svenska spannmålsaktiebolagets försorg, har

finansierats genom lånemedel. Till säkerhet för bolagets upplåning har staten

förbundit sig att ställa 4 % statsobligationer till ett belopp av sammanlagt

90 000 000 kronor till förfogande. För vissa speciella lagringsuppdrag hava

emellertid anvisats särskilda anslag.

Lagring i övrigt av jordbruksprodukter sker under tillsyn av livsmedelskommissionen.

Denna äger sålunda efter särskilt bemyndigande av Kungl.

Majit att, om så skulle erfordras, upplagra vissa animaliska produkter såsom

smör, fläsk och kött samt konserver av ifrågavarande varor ävensom frukt

m. m. För att tillgodose behovet av lagerutrymmen för tillvaratagande av

animaliska produkter har Kungl. Majit bemyndigat livsmedelskommissionen

att förhyra lämpliga lagerlokaler, däribland kyl- och fryshusutrymmen.

Beträffande riktlinjerna för den fortsatta lagringsverksamheten har

departementschefen anfört i huvudsak följande:

Förutsättningarna för den lagringsverksamhet som under de senare åren

i beredskapssyfte bedrivits i vårt land hade i och med utbrottet av stormaktskriget

i väsentliga avseenden ändrats. Svårigheterna för import hade

salunda föranlett, att icke obetydliga myckenheter av de tidigare upplagrade

varukvantiteterna utlämnats för uppehållande av landets folkförsörjning. På

grund av importsvårigheter hade ej heller de tidigare av statsmakterna godkända

planerna på inköp av varor i utlandet för sammanlagt 280 000 000

k.roi\or kunnat helt fullföljas. Å andra sidan hade på grund av de ändrade

förhållandena behov av utökad statlig lagringsverksamhet framträtt. Där
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

9

vid rörde det sig ej endast om uppläggande av lager för utdrygande av eljest

inom landet befintliga varuförråd, utan beaktande hade i viss utsträckning

ansetts böra skänkas även åt den omständigheten att till följd av de osäkra

handelsförbindelserna med utlandet ökade lager kunde visa sig behövliga

för att användas i marknadsutjämnande syfte. I och med att den svenska

marknaden mer eller mindre starkt avspärrades från utlandet vore det givetvis

önskvärt att lager funnes inom landet, genom vilka verkningarna av tillfälliga

rubbningar i tillförseln kunde dämpas. Behovet av lager i utjämningssyfte

framträdde ej endast i fråga om importvaror utan gjorde sig gällande

även beträffande vissa inhemska varor, som för sin avsättning vore

beroende av export eller varav produktionen vore säsongbetonad. Självfallet

borde man för tillgodoseende av de syften, varom sist varit fråga, i första

hand lita till enskild verksamhet. Något behov av statlig upplagring för det

fall att tillfredsställande lagerhållning komme till stånd genom det enskilda

näringslivets försorg förelåge givetvis icke. I åtskilliga fall torde det emellertid

icke vara möjligt för de enskilda företagarna inom viss bransch att

taga på sig en sådan ökad lagring. Särskilt gällde detta i fråga örn åtskilliga

för vår livsmedelsförsörjning betydelsefulla varor. Men även beträffande

andra områden torde behov förefinnas av statlig medverkan för åstadkommande

av en som behövlig ansedd lagringsverksamhet.

Möjligheterna att tillgodose de olika inköps- och lagringsbehov, som förelåge

beträffande importvaror, vore i nuvarande läge ytterligt begränsade.

Betydelsen av statlig upplagring av inhemska varor i beredskaps- eller

marknadsutjämnande syfte ökades självfallet i en dylik situation, men samtidigt

bleve det vid bedömande av omfattningen av den statliga lagerhållningen

nödvändigt, att en omsorgsfull avvägning skedde mellan de aktuella

och de framtida behoven i fråga om vår folkförsörjning. I den mån möjligheter

till import uppkomme, borde de kunna omedelbart effektivt tillvaratagas.

Kungl. Majit borde äga att efter prövning av de vid varje tillfälle

föreliggande omständigheterna bedöma, huruvida statliga inköp för upplagring

kunde och borde ske, och medel härför borde finnas tillgängliga i

den utsträckning, som kunde erfordras för tillgodoseende av de olika inköps-

och lagringsbehoven. Från denna utgångspunkt hade departementschefen

funnit motiverat att anmäla frågan om ytterligare anslag till lagringsverksamheten,

trots ovissheten om den utsträckning, i vilken denna

kunde och lämpligen borde fullföljas.

Vid bedömande av det sätt, varpå den under statlig medverkan bedrivna

lagringsverksamheten skulle i fortsättningen handhavas, hade man att taga

i betraktande att på olika områden av näringslivet särskilda centrala kristidsmyndigheter

funnes tillsatta, vilka hade att envar inom sitt område

under Kungl. Majit handhava ledningen av erforderliga regleringar beträffande

landets varuförsörjning. Med hänsyn till det intima samband, som

förelåge mellan ifrågavarande lagringsverksamhet och arbetet på tryggande

av folkförsörjningen i övrigt, hade i instruktionerna för dessa myndigheter

föreskrivits att de skulle verka för och enligt Kungl. Majits bestämmande

själva föranstalta örn behövliga inköp. Inköp och lagring torde dock ej

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

böra verkställas av dessa myndigheter. Sådan verksamhet torde, i den mån

den ansåges böra omhänderhavas av statliga organ, lämpligen bedrivas på

samma sätt som tidigare. I fråga örn industrivaror borde sålunda statens

reservförrådsnämnd omhänderhava de statliga lagren samt i fråga om

spannmål och vissa därmed likartade varor svenska spannmålsaktiebolaget.

Vid sidan av dessa statliga organ borde även ifrågakomma, att enskilda

företag eller organisationer under statlig myndighets överinseende svarade

för befintliga lagers vård. Detta hade tidigare tillämpats i fråga om åtskilliga

animaliska jordbruksprodukter såsom smör samt kött och fläsk. Någon

anledning att härutinnan vidtaga ändring syntes ej föreligga. Beträffande

andra varor syntes det även kunna övervägas, örn icke eventuella lager

borde stå under omedelbar tillsyn av de särskilda importörs- och producentsammanslutningar,

som numera bildats för att handhava vissa med krisen

sammanhängande uppgifter. På detta område syntes Kungl. Maj:t böra äga

frihet att träffa avgörande med hänsyn till förhållandena i det särskilda

fallet.

Inköps- och lagringsverksamheten borde som antytts kunna avse såväl

importerade som inhemska varor. Särskilt på livsmedelsområdet kunde

lagring av de senare hava stor betydelse. Lager, som upplades i beredskapssyfte,

borde givetvis få användas även i marknadsutjämnande syfte, varför

i dylika fall något behov av särskilda regleringslager ej förelåge. Vid lagringsverksamhetens

bedrivande i övrigt syntes i fråga örn vissa för den allmänna

folkförsörjningen betydelsefulla varor böra beaktas angelägenheten

av att lagren i viss utsträckning vore utspridda på ett större antal platser i

olika delar av landet. Härigenom stärktes otvivelaktigt beredskapen för den

händelse att skärpt krisläge skulle inträffa. Erfarenheterna från det senaste

året hade givit vid handen, att det ej vore tillräckligt att lagren funnes inom

landet utan att det därjämte vore angeläget att de vore placerade på sådant

sätt, att de kunde utnyttjas, därest på grund av stockningar i kommunikationsväsendet

den normala distributionsapparaten sattes ur funktion.

Lagringsverksamhetens finansiering. Anslagsberäkningar.

Den verksamhet, som handhaves av svenska spannmålsaktiebolaget,

har hittills finansierats genom att bolaget upptagit lån i

riksbanken. Som säkerhet härför har riksgäldskontoret överlämnat statsobligationer

intill ett belopp av 90 000 000 kronor; obligationerna hava av

bolaget belånats till en kurs av 85 %, varför till bolagets förfogande i krediter

står ett belopp av 76 500 000 kronor. Medelsanvisningen till reservförrådsnämndens

verksamhet har hittills finansierats genom att

riksgäldskontoret för nämndens räkning till riksbanken överlämnat statsskuldförbindelser

eller där öppnat krediter, vilka av nämnden använts för

förvärv av valutor, erforderliga för betalningen i utlandet av de inköpta

varorna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 20i.

11

Departementschefen har förklarat sig anse skäl icke föreligga att nu vidtaga

någon ändring i dessa finansieringsformer.

Den lagring som äger rum under livsmedelskommissionens omedelbara

överinseende har innevarande budgetår finansierats i huvudsak genom

ett å kapitalbudgeten anvisat reservationsanslag till viss lagring av

jordbruksprodukter m. m.

Det anslag, som för detta ändamål bleve erforderligt för nästa budgetår,

borde, framhåller departementschefen, även kunna användas för mötande

av eventuella behov av liknande art inom andra grenar av näringslivet.

Jämväl ett av industrikommissionen framställt önskemål, att särskilda medel

borde stå till förfogande för inköp av svenska produkter, syntes bliva

tillgodosett genom en sådan anordning. Hinder borde ej heller möta mot

att anslaget, örn så befunnes nödigt, användes för inköp av importvaror.

För fullgörande av de ökade uppgifter, som på grund av olika Kungl.

Maj:ts beslut ankomma på svenska spannmålsaktiebolaget, har

bolaget beräknat, att för år 1940 utöver nu tillgängliga medel ett belopp av

50 000 000 kronor kommer att bliva erforderligt. För detta ändamål borde,

framhåller departementschefen, ytterligare statsobligationer ställas till bolagets

förfogande för belåning i riksbanken. Det erforderliga beloppet i statsobligationer

utgjorde enligt bolagets kalkyler omkring 60 000 000 kronor.

Bemyndigande borde utverkas för riksgäldskontoret att för finansiering av

bolagets inköpsverksamhet tillhandahålla bolaget statsobligationer till ett

sammanlagt belopp av nominellt 60 000 000 kronor, att av bolaget användas

för pantförskrivning såsom säkerhet för lån i riksbanken. Vid en belåning

av dessa obligationer till 85 % skulle bolaget tillföras rörelsemedel av

51 000 000 kronor.

Enligt vad departementschefen erfarit torde redan innevarande budgetår

behov föreligga att få delvis disponera dessa medel. Med hänsyn härtill

och då det givetvis vore av vikt, att verksamheten kunde bedrivas utan avbrott,

förordade han, att nämnda obligationer finge i den utsträckning, som

Kungl. Majit kunde finna erforderligt, få ställas till bolagets förfogande redan

under budgetåret 1939/40. Spannmålsbolagets inköps- och lagringsverksamhet

borde kunna få avse såväl inhemska som importerade varor.

Formerna för verksamheten borde såsom hittills närmare få regleras genom

avtal mellan staten och bolaget. Denna fråga syntes kunna upptagas till

behandling, samtidigt som bolagets arbetsuppgifter i avseende å spannmålsregleringen

fastställdes.

Vad beträffade storleken av de belopp, som erfordras för lagring genom

reservförrådsnämndens försorg av varor av utländskt ursprung, förelåge

olika beräkningar från nämnden och kommissionerna. Då kommissionernas

kalkyler kunnat upprättas under hänsynstagande till ett senare prisläge

och på grund därav tillförlitligare torde återspegla de verkliga kostnaderna,

syntes desamma böra läggas till grund för bedömande av medelsbehovet.

Med ledning av nu nämnda kalkyler kunde detta beräknas till

147 400 000 kronor, varav 10 000 000 enligt livsmedelskommissionens förslag

och 137 400 000 kronor enligt industrikommissionens. Totalbeloppet

avsåge till betydande del kostnader för inköp av åtskilliga varor, rörande

vilka importsvårigheter redan vore för handen eller kunde befaras upp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

komma. Man torde därför hava att räkna med att de avsedda myckenheterna

endast i begränsad omfattning kunde importeras till landet under budgetaret

1940/41. Med hänsyn till de betydelsefulla behov, varom här vore

fråga, syntes det emellertid angeläget, att, för den händelse möjligheter till

import yppa sig, medel stöde till förfogande för att i full utsträckning utnyttja

dem. Det härför behövliga beloppet torde emellertid kunna avrundas

nedåt till UO 000 000 kronor. Departementschefen förordade således, att

statliga uppköp av utländska varor finge göras av reservförrådsnämnden

för sistnämnda belopp. Vid bifall till detta förslag komme summan av de

tor statliga inköp av utländska varor avsedda medlen att uppgå till sammanlagt

420 000 000 kronor. Av förut lämnade uppgifter framginge, att

vid utgången av februari 1940 inköp verkställts för i runt tal 275 300 000

kronor av tillgängliga 280 000 000 kronor. Det torde därför kunna förväntas,

att de till nämndens förfogande återstående medlen inom relativt kort

tid vöre förbrukade. I syfte att förhindra att uppköpen av brist på medel

skulle för viss tid upphöra tillstyrkte departementschefen, att de medel, som

nu foresloges använda för statliga inköp av här ifrågavarande slag, finge i

den man sa visade sig erforderligt tagas i anspråk redan innevarande budgetar.

Fa Kungl. Majit torde få ankomma att härom efter omständigheterna

meddela beslut. b

I detta sammanhang kunde erinras, att det av 1939 års lagtima riksdag

lamnade bemyndigandet för riksgäldskontoret att ställa medel till förfogande

for forvärv från riksbanken av guld och valutor för finansiering av

statliga uppköp begränsats till utgången av budgetåret 1939/40, varför bemyndigandet

borde erhålla förlängd giltighet under budgetåret 1940/41.

Anslag a riksstatens driftbudget till statens reservförrådsnämnd.

Som nämnts har Kungl. Majit å riksstaten under elfte huvudtiteln

äskat ett förslagsanslag å 175 000 kronor. Detta anslag avser uteslutande

reservförrådsnämndens administrationskostnader.

A »slag a riksstatens driftbudget till omkostnader

för statlig lagerhållning. I nu förevarande proposition nr 238

har för detta ändamål under elfte huvudtiteln äskats ett anslag av 20 500 000

kronor. Härom har departementschefen anfört i huvudsak följande:

Till bestridande av de med reservförrådsnämndens verksamhet förenade

omkostnaderna hade anvisats ett särskilt anslag å driftbudgeten för hyresersättnmgar,

kostnader för anordnande av lagerutrymmen, försäkringar

m. m. Kostnaderna för den av svenska spannmålsaktiebolaget bedrivna

uppköps- och lagringsverksamheten hade betalats ur fonden för mötande av

förluster å spannmålsregleringen av medel, som influtit genom upptagande

av veteavgift m. fl. avgifter. Lagringsutgifterna för de lager, som °stode

under livsmedelskommissionens omedelbara överinseende, hade täckts från

det a driftbudgeten under nionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till prisreglerande åtgärder. Det syntes nu lämpligt att, för möjliggörande av

en samlad överblick av de statens kostnader för lagringsverksamhet, vilka

vore av natur att skola omedelbart avskrivas, sammanföra samtliga dessa

kostnader för den statliga lagerhållningen till ett anslag å driftbudgeten under

elfte huvudtiteln. Detta anslag borde således beräknas för såväl de kostnader

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

13

för reservförrådsnämnden, vilka hittills utgått från anslag å driftbudgeten,

som motsvarande kostnader för den på jordbrukets område bedrivna lagringsverksamlieten.

Enligt de föreliggande kalkylerna räknade reservförrådsnämnden utgifterna

av nu förevarande slag till 1 950 000 kronor. Livsmedelskommissionen

beräknade, att kostnaderna för den under kommissionens överinseende bedrivna

lagringen på jordbruksområdet komme att uppgå till 6 000 000 kronor.

Härtill komme kostnaderna för den av spannmålsaktiebolaget bedrivna

verksamheten. Dessa uppskattades av livsmedelskommissionen till 12 000 000

kronor. Mot de sålunda gjorda beräkningarna hade departementschefen ej

något att erinra. Om hänsyn toges till att för lagring av diverse inhemska varor

genom reservförrådsnämndens försorg vissa medel torde bliva erforderliga,

förslagsvis 550 000 kronor, syntes anslaget till omkostnader för statlig

lagerhållning kunna bestämmas till (1 950 000 + 6 000 000 + 12 000 000

+ 550 000 =) 20 500 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna

borde anslaget erhålla förslagsanslags natur.

Enligt vad departementschefen inhämtat inginge i den av spannmålsaktiebolaget

beräknade summan ett belopp av 3 250 000 kronor, vilka beräknats

täcka kostnader för sådan utspridning och bortförande av vissa av bolagets

lager av brödsäd, som ur försvarsberedskapssynpunkt kunde befinnas påkallad.

Sådana kostnader kunde väntas uppstå även för de lager, som handhades

av reservförrådsnämnden eller stöde under livsmedelskommissionens

uppsikt. Medel borde därför finnas tillgängliga för bestridande av kostnaderna

för utspridning eller bortförande av sist angivna lager av förnödenheter.

Storleken av de utgifter, som kunde komma att uppstå för detta ändamål,

syntes icke för närvarande kunna angivas. Anslaget till omkostnader för statlig

lagerhållning borde därför, utan att till beloppet ändras, få användas även

för att täcka utgifter av nu berört slag.

Såsom tidigare nämnts hade kostnaderna för spannmålsaktiebolagets verksamhet,

vilken i allt väsentligt sammanhängde med nu ifrågavarande lagringsuppgifter,

bestritts från fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.

Då övriga löpande kostnader för statlig lagringsverksamhet nu

föresloges att upptagas under anslag å driftbudgeten, borde även kostnader

för nämnda bolag redovisas på enahanda sätt. En konsekvens av den ändrade

finansieringen av regleringsutgifterna borde bli, att inflytande avgiftsmedel

till täckande av förluster å spannmålsregleringen från och med den 1

juli 1940 ej längre såsom hittills överfördes till fonden för mötande av förluster

å spannmålsregleringen. I avgiftsmedel beräknades vid utgången av

innevarande budgetår i fonden finnas tillgängliga omkring 10 000 000 kronor,

vilket belopp syntes kunna återföras till vederbörlig inkomsttitel å riksstaten.

En annan fråga, vilken berörde användningen av anslaget till omkostnader

för statlig lagerhållning för viss avskrivning, syntes böra i nu förevarande

sammanhang underställas riksdagens prövning. Departementschefen

syftade härvid på spörsmålet om ersättning för förluster, vilka åsamkades

varulagren genom brand eller annan skada. Dylika förluster borde täckas

genom att medel för avskrivning anvisades från ifrågavarande anslag till

omkostnader för statlig lagerhållning. Några betänkligheter mot ett dylikt

förfarande syntes icke föreligga, så länge fråga endast vore örn en avskrivning

av lagren efter inköpsvärdet. Det ersättningsbelopp, som vid sådant

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

förhållande erhölles, medgåve emellertid icke lagrens vidmakthållande. För

att möjliggöra detta bleve det erforderligt, att avskrivning finge ske efter

dagsvärdet. De medel som erfordrades härför borde få utgå från anslaget

till omkostnader för statlig lagerhållning, främst med hänsyn till att de inträffade

förlusterna närmast vore att hänföra till sådana kostnader, med

vilka man hade att räkna vid en lagringsverksamhet.

Anslag å kapitalbudgeten till förlagskapital för inköp

av förnödenheter m. m. Kungl. Maj:t äskar i förevarande proposition

nr 238 för detta ändamål ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor.

Till stöd härför har departementschefen anfört i huvudsak följande:

Behovet av medel å det anslag å kapitalbudgeten, som enligt vad departementschefen

tidigare anfört syntes böra upptagas för inköp och lagring av

inhemska förnödenheter eller importvaror, hade av livsmedelskommissionen

beräknats till 25 000 000 kronor för de delar av näringslivet, som folie inom

denna kommissions område. Av berörda belopp erfordrades emellertid

20 000 000 kronor redan under innevarande budgetår. Chefen för jordbruksdepartementet

hade tidigare gjort framställning om äskande av detta belopp

å tilläggsstat II å kapitalbudgeten för budgetåret 1939/40. Det belopp som

för nästkommande budgetår behövdes för här förevarande ändamål syntes

sålunda, med utgångspunkt från livsmedelskommissionens beräkningar,

kunna uppskattas till 5 000 000 kronor. Därtill komme emellertid även behovet

av medel för eventuellt likartade ändamål inom andra områden, exempelvis

inköp av inhemska industriprodukter. För detta syfte skulle man

med ledning av industrikommissionens kalkyler böra räkna med ett belopp

av 4 200 000 kronor. Försiktigheten syntes emellertid bjuda att man räknade

med ett större kapitalbehov för här ifrågavarande ändamål. Departementschefen

ville därför förorda att beloppet höjdes till 8 000 000 kronor. Tillhopa

komme man således till ett belopp av 13 000 000 kronor.

Den tidigare berörda speciella formen för finansieringen av de köp, som

gjordes genom reservförrådsnämndens försorg, hade nödvändiggjort särskilda

kapitalinvesteringsanslag för bestridande av de kostnader, vilka antoges

medföra en stegring av varornas värde å lagerplatsen. Då nu enligt vad

departementschefen tidigare föreslagit ett särskilt anslag för inköp av förnödenheter

skulle uppföras å kapitalbudgeten, syntes även nu berörda kostnader

böra utgå från detta anslag. Härigenom undvekes, att flera anslag av

ungefär liknande karaktär upptoges å budgeten. Anslaget för inköp av förnödenheter

syntes på grund härav böra ökas med det belopp, som beräknades

för nu angivna kostnader. Reservförrådsnämnden hade för detta ändamål

kalkylerat med endast 1 200 000 kronor, enär å det för innevarande budgetår

under fonden för förlag till statsverket uppförda kapitalinvesteringsanslaget

till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning reservation av betydande

storlek väntades uppstå. Med hänsyn till de ökade varukvantiteter,

som av kommissionerna föreslagits till inköp, syntes det beräknade beloppet

emellertid vara alltför knappt tillmätt. Departementschefen förordade, att

för detta ändamål upptoges 3 000 000 kronor. Dessutom torde, i den mån

reservation uppstode å innevarande budgetårs omkostnadsanslag, denna reservation

få överföras till här angivna anslag till inköp av förnödenheter.

Motsvarande omkostnader för varor, vilka skulle inköpas antingen av sven
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

15

ska spannmålsaktiebolaget eller av livsmedelskommissionen för omedelbar

lagring, hade beräknats ingå i de för verksamheten angivna beloppen.

Från reservförrådsnämndens och industrikommissionens sida hade framhållits

vikten av att medel även för nästkommande budgetår funnes tillgängliga

för att möjliggöra bearbetning av lagrade importvaror till halvfabrikat

eller färdiga produkter. Departementschefen vore ense med nämnden

och kommissionen härom. Det belopp som erfordrades för detta syfte

syntes med ledning av industrikommissionens uppskattningar kunna beräknas

till 4 000 000 kronor. Enahanda synpunkter, som anförts till stöd för

inräknande av de värdestegrande kostnaderna i det för inköp av förnödenheter

avsedda kapitalinvesteringsanslaget, gjorde sig gällande även i detta

fall. Departementschefen förordade därför, att vid beräkningen av förnödenhetsanslaget

hänsyn toges även till det nu förevarande medelsbehovet.

Anslaget till inköp av förnödenheter komme under förutsättning av bifall

till nu angivna förslag att uppgå till (13 000 000 + 3 000 000 + 4 000 000

=) 20 000 000 kronor. I stället för de av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

(kapitalbudgeten, bil. 10, punkterna 1—3) beräknade reservationsanslagen

äskades sålunda ett reservationsanslag till Förlagskapital för inköp av

förnödenheter m. m. av 20 000 000 kronor.

Utskottet ansluter sig till de allmänna riktlinjer för lagringsverksamhet,

som av departementschefen i förevarande proposition nr 238 angivits, ävensom

till det sätt, varpå departementschefen funnit den under statlig medverkan

bedrivna lagringsverksamheten böra i fortsättningen handhavas och

finansieras. Inköps- och lagringsverksamheten bör vidare i enlighet med

departementschefens förslag avse såväl importerade varor som inhemska

varor. Beredskapslagren böra få användas även i marknadsutjämnande syfte.

Utskottet har särskilt beaktat vad departementschefen anfört i fråga örn

angelägenheten av att vissa för den allmänna folkförsörjningen betydelsefulla

varor böra vara utspridda på ett större antal platser i olika delar av

landet. Detta har departementschefen ansett ej minst viktigt ur den synpunkten,

att varorna skola vara placerade på sådant sätt, att de kunna utnyttjas,

därest på grund av stockningar i kommunikationsväsendet den normala

distributionsapparaten sättes ur funktion. Utskottet anser sig böra

med synnerlig skärpa understryka vad departementschefen i berörda avseende

framhållit samt ytterligare betona, att vid lagrens utspridning hänsyn

bör tagas till att därigenom i största möjliga utsträckning ernå en fördelning

av riskerna. I anslutning härtill vill utskottet även framhålla vikten

av att de nya lagringsplatserna äro så belägna, att goda transportmöjligheter

stå till buds, så att lagren kunna komma att fylla de med dem avsedda

ändamålen.

Såsom av ifrågavarande proposition nr 238 framgår har den av svenska

spannmålsaktiebolaget handhavda statliga lagringsverksamheten finansierats

genom att bolaget upptagit lån i riksbanken mot säkerhet av utav riksgäldskontoret

överlämnade statsobligationer, vilka av bolaget belånats till

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

en kurs av 85 procent. För bolagets fortsatta verksamhet har nu beräknats

erforderligt ett belopp i statsobligationer av 60 000 000 kronor, varigenom

bolaget skulle vid belåning tillföras rörelsemedel av 51 000 000 kronor. Utskottet

biträder Kungl. Maj:ts förslag örn att statsobligationer till ett nominellt

belopp av 60 000 000 kronor må för sagda ändamål tillhandahållas

bolaget. Med hänsyn till att behov redan under innevarande budgetår beräknas

uppkomma för bolaget att delvis disponera ifrågavarande medel har

departementschefen förordat, att nämnda obligationer, i den utsträckning

Kungl. Maj:t kan finna erforderligt, få ställas till bolagets förfogande under

budgetåret 1939/40. Utskottet, som beaktat vikten av att bolagets verksamhet

må kunna bedrivas utan avbrott, har icke funnit något att erinra mot

departementschefens nyssnämnda förslag.

Reservförrådsnämndens verksamhet har hittills finansierats genom att

riksgäldskontoret för nämndens räkning till riksbanken överlämnat statsskuldförbindelser

eller där öppnat krediter, vilka av nämnden använts för

förvärv av valutor, erforderliga för betalningen av i utlandet inköpta varor.

Departementschefen har ansett det för budgetåret 1940/41 för ändamålet

behövliga beloppet böra fastställas till 140 000 000 kronor. Importsvårigheter

föreligga redan och kunna ytterligare befaras uppkomma beträffande

åtskilliga av de varor, vilka avsetts att lagras genom reservförrådsnämndens

försorg. I likhet med departementschefen anser emellertid utskottet det

angeläget att tillräckliga medel stå till reservförrådsnämndens förfogande

för den händelse möjligheter till import yppa sig och har för sin del icke

funnit anledning till erinran mot att statliga uppköp av utländska varor

genom reservförradsnämnden få göras för det av departementschefen angivna

beloppet. Utskottet biträder jämväl departementschefens förslag att

ifrågavarande medel må, därest det visar sig nödvändigt, tagas i anspråk

redan innevarande budgetår samt att bemyndigandet för riksgäldskontoret

att ställa medel till förfogande för här berörda verksamhet erhåller förlängd

giltighet under budgetåret 1940/41.

Mot beräkningen av de av departementschefen för nästa budgetår upptagna

beloppen i form av dels anslag å kapitalbudgeten till förlagskapital

för inköp av förnödenheter m. m. å 20 000 000 kronor, dels ock anslag

under elfte huvudtiteln till omkostnader för statlig lagerhållning å 20 500 000

kronor har utskottet icke funnit något att erinra. Vad beträffar förstnämnda

anslag tillstyrker utskottet att det må disponeras i enlighet med vad departementschefen

föreslagit. I fråga örn sistnämnda anslag är utskottet ense

med departementschefen om att från anslaget må bestridas jämväl kostnaderna

för utspridning eller bortförande av de lager som handhavas av

spannmålsbolaget och reservförrådsnämnden eller stå under livsmedelskommissionens

uppsikt. Departementschefens förslag att medel från samma

anslag skola anvisas för avskrivning av förluster, vilka åsamkas varu
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 204.

17

lagren genom brand eller annan skada, kan utskottet även giva sin anslutning.

I övrigt har vad departementschefen anfört och föreslagit i propositionen

nr 238 icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Utskottet får slutligen i enlighet med Kungl. Majlis under punkten 17 av

elfte huvudtiteln framställda förslag tillstyrka, att för nästa budgetår till

statens reservförrådsnämnd anvisas ett förslagsanslag av 175 000 kronor för

bestridande av nämndens administrationskostnader.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut

av Kungl. Majit i mån av behov tillhandahålla svenska

spannmålsaktiebolaget svenska statens fyra procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av 60 000 000 kronor för att av bolaget pantförskrivas

såsom säkerhet för lån i riksbanken;

b) bestämma, att riksgäldskontoret må intill utgången av

budgetåret 1940/41 förskottsvis, genom överlämnande av

statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd

med riksbanken, ställa medel till förfogande för statens reservförrådsnämnd,

att användas för förvärv från riksbanken

av för nämndens verksamhet erforderliga belopp i guld och

valutor;

c) medgiva, att till upphandling och lagring av varor för

statens räkning genom statens reservförrådsnämnds försorg

må i huvudsaklig överensstämmelse med angivna riktlinjer,

utöver tidigare för ändamålet avsedda medel, tagas i anspråk

ett belopp av 140 000 000 kronor;

d) till Statlig lagerhållning: Statens reservförrådsnämnd

för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 175 000 kronor;

e) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig lagerhållning

för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 20 500 000 kronor;

f) till Förlagskapital för inköp av förnödenheter m. m. för

budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag

till statsverket anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000

kronor;

g) medgiva, att förslagsanslaget till Statlig lagerhållning:

Omkostnader för statlig lagerhållning må disponeras i en
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 203—205. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 20b.

lighet med vad i statsrådsprotokollet över folkhushållnings

ärenden för den 12 april 1940 angivits.

Stockholm den 4 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Närvarande: Se under utlåtande nr 203.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. s. 1 i texten