Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m.
1940-06-04 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:204, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
5
Nr 204.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till statlig lagerhållning m. m.
(2:a avd.).
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln (punkterna
17 och 18 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen
dels
att till Statlig lagerhållning: Statens reservförrådsnämnd för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 175 000 kronor,
dels ock att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Statlig lagerhållning:
Omkostnader för statlig lagerhållning för budgetåret 1940/41 beräkna
ett förslagsanslag av 1 950 000 kronor.
I förutnämnda proposition har Kungl. Majit vidare under kapitalbudgeten
(bilaga 10, punkterna 1—3) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, såsom kapitalinvesteringar i fonden för förlag
till statsverket för budgetåret 1940/41 beräkna
dels till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning ett reservationsanslag
av 1 200 000 kronor,
dels till Beredning av vissa råvaror till färdigprodukter för upplagring ett
reservationsanslag av 2 000 000 kronor,
dels ock till Förlagskapital för inköp av förnödenheter ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 12 april 1940 dagtecknad proposition,
nr 23 8, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut av Kungl.
Majit i mån av behov tillhandahålla svenska spannmålsaktiebolaget svenska
statens fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett
nominellt belopp av 60 000 000 kronor för att av bolaget pantförskrivas såsom
säkerhet för lån i riksbanken;
6
Statsutskottets utlåtande Nr 2Oi.
dels bestämma, att riksgäldskontoret må intill utgången av budgetåret
1940/41 förskottsvis, genom överlämnande av statsskuldbevis med form
och förfallotid bestämda i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande
för statens reservförrådsnämnd, att användas för förvärv från riksbanken
av för nämndens verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor;
dels medgiva, att till upphandling och lagring av varor för statens räkning
genom statens reservförrådsnämnds försorg må i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen angivna riktlinjer, utöver tidigare för
ändamålet avsedda medel, tagas i anspråk ett belopp av 140 000 000 kronor;
dels till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig lagerhållning för
budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av kronor
20 500 000;
dels till Förlagskapital för inköp av förnödenheter m. m. för budgetåret
1940/41 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket anvisa ett
reservationsanslag av kronor 20 000 000;
dels ock medgiva, att förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader
för statlig lagerhållning må disponeras i enlighet med vad av departementschefen
i statsrådsprotokollet för den 12 april 1940 anförts.
Riktlinjer för den statliga lagringsverksamheten.
Lagringsverksamhet under statlig medverkan bedrives för närvarande i
flera olika former. Alltsedan 1937 lia avsevärda varukvaniteter uppköpts
i utlandet samt införts till Sverige och här upplagrats för att användas för
framtida behov. Denna verksamhet har omhänderhafts av statens reservförrådsnämnd.
Redan vid nämndens tillkomst funnos inom landet upplagrade
betydande statliga förråd av inhemska produkter. 1936 års riksdag beslöt
sålunda att av förefintligt spannmålsöverskott 100 000 ton vete och råg tills
vidare skulle lagras i beredskapssyfte av svenska spannmål saktiebolag et,
vilket företag bildats under 1935 i huvudsak för att handhava den med
spannmålsregleringen förenade statliga uppköps- och lagringsverksamheten.
Spannmålsaktiebolagets arbetsuppgifter hava därefter utökats. Även i fråga
om andra jordbruksprodukter, vilka på ett eller annat sätt äro föremål för
prisreglering, sker vid vissa tillfällen, då överskott å marknaden föreligger,
uppköp av överskotten, vilka lagras och senare utsläppas, då knapphet råder.
Denna verksamhet bedrives under omedelbar tillsyn av statens livsmedelskommission.
I fråga örn den hittills bedrivna lagringsverksamheten inhämtas av propositionen
nr 238 bland annat:
Den lagringsverksamhet, som handhaves av reservförrådsnämnden och
vilken som nämnts avser importerade varor, haf givetvis icke kunnat undgå
att påverkas av de genom stormaktskriget ändrade förhållandena. Intill
krigsutbrottet i september 1939 hade verksamheten gestaltat sig såsom under
Statsutskottets utlåtande Nr 20i.
7
föregående tid. Vid ingången av september hade uppköp verkställts för i runt
tal 214 000 000 kronor och varor hade till landet inkommit för omkring
162 000 000 kronor. För åtskilliga varuslag hade inköpsplanerna vid ienna
tidpunkt kunnat i huvudsak fullföljas, såsom för metaller, textilråvaror,
gummi med flera varuslag; för andra varuslag åter hade av skilda anledningar
endast mindre myckenheter än de till lagring avsedda kunnat upplagras.
I samband med krisens inträde i början av september 1939 ha för reservförrådsnämnden
uppstått åtskilliga svårigheter för verksamhetens bedrivande.
Omedelbart efter krigsutbrottet blevo flera av de leveranskontrakt å
varor av olika slag, som nämnden ingått, annullerade under åberopande av
force majeure. För överförandet till Sverige av andra varor hava svårigheter
mött i befraktningshänseende. Inträffade prisstegringar hava föranlett överväganden
om lämpligheten av att till de förhöjda priserna göra uppköp för
lagringsändamål. Icke minst viktig har varit hänsynen från reservförrådsnämndens
sida att icke genom uppköp i lagringssyfte ställa sig hindrande i
vägen för tillförseln av sådana varor, som erfordrats för näringslivets normala
behov och för vilkas anskaffning under nuvarande förhållanden svårigheter
i importavseende av skilda anledningar kunna möta.
Trots nu angivna omständigheter har nämndens verksamhet under de
gångna krismånaderna genom vissa omläggningar i inköpsprogrammet i stor
utsträckning kunnat fortgå. Vid utgången av februari månad 1940 uppgick
värdet av inköpta varor sålunda till sammanlagt omkring 275 300 000 kronor
eller ungefär 61 300 000 kronor mer än vid början av september. Vid
samma tid hade till landet inkommit varor för cirka 213 500 000 kronor
eller i runt tal 51 500 000 kronor utöver värdet av de vid krisens början
upplagrade kvantiteterna. Av dessa reservförråd hade vid utgången av februari
1940 för tillgodoseende av olika behov utlämnats varor för i runt tal
16 300 000 kronor.
För finansieringen av de uppköp, som äro avsedda att äga rum under
innevarande budgetår, har riksgäldskontoret för nämndens räkning hittills
till riksbanken överlämnat skattkammarväxlar eller där öppnat krediter till
ett sammanlagt belopp av 116 000 000 kronor. Tidigare hava på enahanda
sätt till nämndens förfogande ställts 140 000 000 kronor.
I anslutning till nu lämnade uppgifter om reservförrådsnämndens verksamhet
framhålles i propositionen att, såsom framgår av vad förut antytts
rörande utlämning av varor, i det läge, som genom krisen uppstått, frågan
om försäljningar från eller annan disposition av reservlagren blivit aktuell.
Det har sålunda visat sig, att redan kort efter krisens utbrott stark efterfrågan
uppstått å vissa i reservförråden ingående förnödenheter på grund
av att åtskilliga behov icke kunnat tillgodoses i den allmänna handeln. Särskilt
framträdande hava svårigheterna varit, då det gällt tillgodoseende av
vissa statliga upphandlingar, för vilkas effektuerande vederbörande företag
icke haft tillgång till erforderlig råvara, samt tillgodoseende av bränslebehoven.
I dylika fall har Kungl. Majit bemyndigat statens reservförrådsnämnd
att utlämna vissa myckenheter av skilda varuslag antingen såsom lån eller
för försäljning. På grund av det stora antal framställningar om disposition
av varor ur de statliga reservlagren, som förekommit, har Kungl. Majit efter
framställning av reservförrådsnämnden generellt medgivit nämnden att,
sedan statens livsmedelskommission respektive statens industrikommission
prövat behovet, utlåna eller försälja intill tio procent av det den 1 november
8
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
1939 befintliga lagret av vederbörande varuslag. I vissa fall har Kungl. Majit
efter framställning från nämnden medgivit ytterligare dispositioner av de
statliga reserverna, främst av olika slags bränslen.
I Kungl. Majits proposition nr 36 till urtima riksdagen 1939 (riksdagens
skrivelse nr 67) angående rätt till återköp av varor för statens reservförråd
m. m. behandlas jämväl principerna för prissättningen å varor, som skola
försäljas. Vid försäljning till statliga myndigheter tillämpas de priser, med
v^ka P1^11 hpr att räkna vid återköp av ifrågavarande produkter. Även vid
försäljning till enskilda är huvudregeln, att priset bestämmes till kostnaden
för nyförvärv av den försålda produkten. I vissa fall kan emellertid en förs!1''!n!ng
*a§re Pr*s’ dock lägst självkostnaden, tänkas ifrågakomma. Försäljning
pa sådana villkor ma dock i regel ske, blott när vägande prispolitiska
skäl tala därför.
Den av svenska spannmalsaktiebolaget omhänderhavda lagringsverksamheten
bedrives i enlighet med vad därom särskilt stadgats i avtal mellan
staten och bolaget. Enligt detta har bolaget bland annat åtagit sig att på de
villkor, som Kungl. Majit bestämmer, av brödspannmål, som bolaget innehar,
tills vidare i beredskapssyfte lagra 200 000 ton fullgod, kvarngill vara. Bolaget
innehar därutöver betydande spannmålslager från tidigare års skördar.
Bolaget har vidare åtagit sig att på de villkor och i den utsträckning, som
statens livsmedelskommission bestämmer, tills vidare i beredskapssyfte lagra
intill 15 000 ton havre för foderändamål. Utöver nämnda lagringsuppgifter
har bolaget även att vidtaga åtgärder för lagring i beredskapssyfte av fröutsäde,
ärter, bruna bönor samt hö och andra fodermedel m. m.
Den lagring, som skett genom svenska spannmålsaktiebolagets försorg, har
finansierats genom lånemedel. Till säkerhet för bolagets upplåning har staten
förbundit sig att ställa 4 % statsobligationer till ett belopp av sammanlagt
90 000 000 kronor till förfogande. För vissa speciella lagringsuppdrag hava
emellertid anvisats särskilda anslag.
Lagring i övrigt av jordbruksprodukter sker under tillsyn av livsmedelskommissionen.
Denna äger sålunda efter särskilt bemyndigande av Kungl.
Majit att, om så skulle erfordras, upplagra vissa animaliska produkter såsom
smör, fläsk och kött samt konserver av ifrågavarande varor ävensom frukt
m. m. För att tillgodose behovet av lagerutrymmen för tillvaratagande av
animaliska produkter har Kungl. Majit bemyndigat livsmedelskommissionen
att förhyra lämpliga lagerlokaler, däribland kyl- och fryshusutrymmen.
Beträffande riktlinjerna för den fortsatta lagringsverksamheten har
departementschefen anfört i huvudsak följande:
Förutsättningarna för den lagringsverksamhet som under de senare åren
i beredskapssyfte bedrivits i vårt land hade i och med utbrottet av stormaktskriget
i väsentliga avseenden ändrats. Svårigheterna för import hade
salunda föranlett, att icke obetydliga myckenheter av de tidigare upplagrade
varukvantiteterna utlämnats för uppehållande av landets folkförsörjning. På
grund av importsvårigheter hade ej heller de tidigare av statsmakterna godkända
planerna på inköp av varor i utlandet för sammanlagt 280 000 000
k.roi\or kunnat helt fullföljas. Å andra sidan hade på grund av de ändrade
förhållandena behov av utökad statlig lagringsverksamhet framträtt. Där
-
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
9
vid rörde det sig ej endast om uppläggande av lager för utdrygande av eljest
inom landet befintliga varuförråd, utan beaktande hade i viss utsträckning
ansetts böra skänkas även åt den omständigheten att till följd av de osäkra
handelsförbindelserna med utlandet ökade lager kunde visa sig behövliga
för att användas i marknadsutjämnande syfte. I och med att den svenska
marknaden mer eller mindre starkt avspärrades från utlandet vore det givetvis
önskvärt att lager funnes inom landet, genom vilka verkningarna av tillfälliga
rubbningar i tillförseln kunde dämpas. Behovet av lager i utjämningssyfte
framträdde ej endast i fråga om importvaror utan gjorde sig gällande
även beträffande vissa inhemska varor, som för sin avsättning vore
beroende av export eller varav produktionen vore säsongbetonad. Självfallet
borde man för tillgodoseende av de syften, varom sist varit fråga, i första
hand lita till enskild verksamhet. Något behov av statlig upplagring för det
fall att tillfredsställande lagerhållning komme till stånd genom det enskilda
näringslivets försorg förelåge givetvis icke. I åtskilliga fall torde det emellertid
icke vara möjligt för de enskilda företagarna inom viss bransch att
taga på sig en sådan ökad lagring. Särskilt gällde detta i fråga örn åtskilliga
för vår livsmedelsförsörjning betydelsefulla varor. Men även beträffande
andra områden torde behov förefinnas av statlig medverkan för åstadkommande
av en som behövlig ansedd lagringsverksamhet.
Möjligheterna att tillgodose de olika inköps- och lagringsbehov, som förelåge
beträffande importvaror, vore i nuvarande läge ytterligt begränsade.
Betydelsen av statlig upplagring av inhemska varor i beredskaps- eller
marknadsutjämnande syfte ökades självfallet i en dylik situation, men samtidigt
bleve det vid bedömande av omfattningen av den statliga lagerhållningen
nödvändigt, att en omsorgsfull avvägning skedde mellan de aktuella
och de framtida behoven i fråga om vår folkförsörjning. I den mån möjligheter
till import uppkomme, borde de kunna omedelbart effektivt tillvaratagas.
Kungl. Majit borde äga att efter prövning av de vid varje tillfälle
föreliggande omständigheterna bedöma, huruvida statliga inköp för upplagring
kunde och borde ske, och medel härför borde finnas tillgängliga i
den utsträckning, som kunde erfordras för tillgodoseende av de olika inköps-
och lagringsbehoven. Från denna utgångspunkt hade departementschefen
funnit motiverat att anmäla frågan om ytterligare anslag till lagringsverksamheten,
trots ovissheten om den utsträckning, i vilken denna
kunde och lämpligen borde fullföljas.
Vid bedömande av det sätt, varpå den under statlig medverkan bedrivna
lagringsverksamheten skulle i fortsättningen handhavas, hade man att taga
i betraktande att på olika områden av näringslivet särskilda centrala kristidsmyndigheter
funnes tillsatta, vilka hade att envar inom sitt område
under Kungl. Majit handhava ledningen av erforderliga regleringar beträffande
landets varuförsörjning. Med hänsyn till det intima samband, som
förelåge mellan ifrågavarande lagringsverksamhet och arbetet på tryggande
av folkförsörjningen i övrigt, hade i instruktionerna för dessa myndigheter
föreskrivits att de skulle verka för och enligt Kungl. Majits bestämmande
själva föranstalta örn behövliga inköp. Inköp och lagring torde dock ej
10
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
böra verkställas av dessa myndigheter. Sådan verksamhet torde, i den mån
den ansåges böra omhänderhavas av statliga organ, lämpligen bedrivas på
samma sätt som tidigare. I fråga örn industrivaror borde sålunda statens
reservförrådsnämnd omhänderhava de statliga lagren samt i fråga om
spannmål och vissa därmed likartade varor svenska spannmålsaktiebolaget.
Vid sidan av dessa statliga organ borde även ifrågakomma, att enskilda
företag eller organisationer under statlig myndighets överinseende svarade
för befintliga lagers vård. Detta hade tidigare tillämpats i fråga om åtskilliga
animaliska jordbruksprodukter såsom smör samt kött och fläsk. Någon
anledning att härutinnan vidtaga ändring syntes ej föreligga. Beträffande
andra varor syntes det även kunna övervägas, örn icke eventuella lager
borde stå under omedelbar tillsyn av de särskilda importörs- och producentsammanslutningar,
som numera bildats för att handhava vissa med krisen
sammanhängande uppgifter. På detta område syntes Kungl. Maj:t böra äga
frihet att träffa avgörande med hänsyn till förhållandena i det särskilda
fallet.
Inköps- och lagringsverksamheten borde som antytts kunna avse såväl
importerade som inhemska varor. Särskilt på livsmedelsområdet kunde
lagring av de senare hava stor betydelse. Lager, som upplades i beredskapssyfte,
borde givetvis få användas även i marknadsutjämnande syfte, varför
i dylika fall något behov av särskilda regleringslager ej förelåge. Vid lagringsverksamhetens
bedrivande i övrigt syntes i fråga örn vissa för den allmänna
folkförsörjningen betydelsefulla varor böra beaktas angelägenheten
av att lagren i viss utsträckning vore utspridda på ett större antal platser i
olika delar av landet. Härigenom stärktes otvivelaktigt beredskapen för den
händelse att skärpt krisläge skulle inträffa. Erfarenheterna från det senaste
året hade givit vid handen, att det ej vore tillräckligt att lagren funnes inom
landet utan att det därjämte vore angeläget att de vore placerade på sådant
sätt, att de kunde utnyttjas, därest på grund av stockningar i kommunikationsväsendet
den normala distributionsapparaten sattes ur funktion.
Lagringsverksamhetens finansiering. Anslagsberäkningar.
Den verksamhet, som handhaves av svenska spannmålsaktiebolaget,
har hittills finansierats genom att bolaget upptagit lån i
riksbanken. Som säkerhet härför har riksgäldskontoret överlämnat statsobligationer
intill ett belopp av 90 000 000 kronor; obligationerna hava av
bolaget belånats till en kurs av 85 %, varför till bolagets förfogande i krediter
står ett belopp av 76 500 000 kronor. Medelsanvisningen till reservförrådsnämndens
verksamhet har hittills finansierats genom att
riksgäldskontoret för nämndens räkning till riksbanken överlämnat statsskuldförbindelser
eller där öppnat krediter, vilka av nämnden använts för
förvärv av valutor, erforderliga för betalningen i utlandet av de inköpta
varorna.
Statsutskottets utlåtande Nr 20i.
11
Departementschefen har förklarat sig anse skäl icke föreligga att nu vidtaga
någon ändring i dessa finansieringsformer.
Den lagring som äger rum under livsmedelskommissionens omedelbara
överinseende har innevarande budgetår finansierats i huvudsak genom
ett å kapitalbudgeten anvisat reservationsanslag till viss lagring av
jordbruksprodukter m. m.
Det anslag, som för detta ändamål bleve erforderligt för nästa budgetår,
borde, framhåller departementschefen, även kunna användas för mötande
av eventuella behov av liknande art inom andra grenar av näringslivet.
Jämväl ett av industrikommissionen framställt önskemål, att särskilda medel
borde stå till förfogande för inköp av svenska produkter, syntes bliva
tillgodosett genom en sådan anordning. Hinder borde ej heller möta mot
att anslaget, örn så befunnes nödigt, användes för inköp av importvaror.
För fullgörande av de ökade uppgifter, som på grund av olika Kungl.
Maj:ts beslut ankomma på svenska spannmålsaktiebolaget, har
bolaget beräknat, att för år 1940 utöver nu tillgängliga medel ett belopp av
50 000 000 kronor kommer att bliva erforderligt. För detta ändamål borde,
framhåller departementschefen, ytterligare statsobligationer ställas till bolagets
förfogande för belåning i riksbanken. Det erforderliga beloppet i statsobligationer
utgjorde enligt bolagets kalkyler omkring 60 000 000 kronor.
Bemyndigande borde utverkas för riksgäldskontoret att för finansiering av
bolagets inköpsverksamhet tillhandahålla bolaget statsobligationer till ett
sammanlagt belopp av nominellt 60 000 000 kronor, att av bolaget användas
för pantförskrivning såsom säkerhet för lån i riksbanken. Vid en belåning
av dessa obligationer till 85 % skulle bolaget tillföras rörelsemedel av
51 000 000 kronor.
Enligt vad departementschefen erfarit torde redan innevarande budgetår
behov föreligga att få delvis disponera dessa medel. Med hänsyn härtill
och då det givetvis vore av vikt, att verksamheten kunde bedrivas utan avbrott,
förordade han, att nämnda obligationer finge i den utsträckning, som
Kungl. Majit kunde finna erforderligt, få ställas till bolagets förfogande redan
under budgetåret 1939/40. Spannmålsbolagets inköps- och lagringsverksamhet
borde kunna få avse såväl inhemska som importerade varor.
Formerna för verksamheten borde såsom hittills närmare få regleras genom
avtal mellan staten och bolaget. Denna fråga syntes kunna upptagas till
behandling, samtidigt som bolagets arbetsuppgifter i avseende å spannmålsregleringen
fastställdes.
Vad beträffade storleken av de belopp, som erfordras för lagring genom
reservförrådsnämndens försorg av varor av utländskt ursprung, förelåge
olika beräkningar från nämnden och kommissionerna. Då kommissionernas
kalkyler kunnat upprättas under hänsynstagande till ett senare prisläge
och på grund därav tillförlitligare torde återspegla de verkliga kostnaderna,
syntes desamma böra läggas till grund för bedömande av medelsbehovet.
Med ledning av nu nämnda kalkyler kunde detta beräknas till
147 400 000 kronor, varav 10 000 000 enligt livsmedelskommissionens förslag
och 137 400 000 kronor enligt industrikommissionens. Totalbeloppet
avsåge till betydande del kostnader för inköp av åtskilliga varor, rörande
vilka importsvårigheter redan vore för handen eller kunde befaras upp
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
komma. Man torde därför hava att räkna med att de avsedda myckenheterna
endast i begränsad omfattning kunde importeras till landet under budgetaret
1940/41. Med hänsyn till de betydelsefulla behov, varom här vore
fråga, syntes det emellertid angeläget, att, för den händelse möjligheter till
import yppa sig, medel stöde till förfogande för att i full utsträckning utnyttja
dem. Det härför behövliga beloppet torde emellertid kunna avrundas
nedåt till UO 000 000 kronor. Departementschefen förordade således, att
statliga uppköp av utländska varor finge göras av reservförrådsnämnden
för sistnämnda belopp. Vid bifall till detta förslag komme summan av de
tor statliga inköp av utländska varor avsedda medlen att uppgå till sammanlagt
420 000 000 kronor. Av förut lämnade uppgifter framginge, att
vid utgången av februari 1940 inköp verkställts för i runt tal 275 300 000
kronor av tillgängliga 280 000 000 kronor. Det torde därför kunna förväntas,
att de till nämndens förfogande återstående medlen inom relativt kort
tid vöre förbrukade. I syfte att förhindra att uppköpen av brist på medel
skulle för viss tid upphöra tillstyrkte departementschefen, att de medel, som
nu foresloges använda för statliga inköp av här ifrågavarande slag, finge i
den man sa visade sig erforderligt tagas i anspråk redan innevarande budgetar.
Fa Kungl. Majit torde få ankomma att härom efter omständigheterna
meddela beslut. b
I detta sammanhang kunde erinras, att det av 1939 års lagtima riksdag
lamnade bemyndigandet för riksgäldskontoret att ställa medel till förfogande
for forvärv från riksbanken av guld och valutor för finansiering av
statliga uppköp begränsats till utgången av budgetåret 1939/40, varför bemyndigandet
borde erhålla förlängd giltighet under budgetåret 1940/41.
Anslag a riksstatens driftbudget till statens reservförrådsnämnd.
Som nämnts har Kungl. Majit å riksstaten under elfte huvudtiteln
äskat ett förslagsanslag å 175 000 kronor. Detta anslag avser uteslutande
reservförrådsnämndens administrationskostnader.
A »slag a riksstatens driftbudget till omkostnader
för statlig lagerhållning. I nu förevarande proposition nr 238
har för detta ändamål under elfte huvudtiteln äskats ett anslag av 20 500 000
kronor. Härom har departementschefen anfört i huvudsak följande:
Till bestridande av de med reservförrådsnämndens verksamhet förenade
omkostnaderna hade anvisats ett särskilt anslag å driftbudgeten för hyresersättnmgar,
kostnader för anordnande av lagerutrymmen, försäkringar
m. m. Kostnaderna för den av svenska spannmålsaktiebolaget bedrivna
uppköps- och lagringsverksamheten hade betalats ur fonden för mötande av
förluster å spannmålsregleringen av medel, som influtit genom upptagande
av veteavgift m. fl. avgifter. Lagringsutgifterna för de lager, som °stode
under livsmedelskommissionens omedelbara överinseende, hade täckts från
det a driftbudgeten under nionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till prisreglerande åtgärder. Det syntes nu lämpligt att, för möjliggörande av
en samlad överblick av de statens kostnader för lagringsverksamhet, vilka
vore av natur att skola omedelbart avskrivas, sammanföra samtliga dessa
kostnader för den statliga lagerhållningen till ett anslag å driftbudgeten under
elfte huvudtiteln. Detta anslag borde således beräknas för såväl de kostnader
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
13
för reservförrådsnämnden, vilka hittills utgått från anslag å driftbudgeten,
som motsvarande kostnader för den på jordbrukets område bedrivna lagringsverksamlieten.
Enligt de föreliggande kalkylerna räknade reservförrådsnämnden utgifterna
av nu förevarande slag till 1 950 000 kronor. Livsmedelskommissionen
beräknade, att kostnaderna för den under kommissionens överinseende bedrivna
lagringen på jordbruksområdet komme att uppgå till 6 000 000 kronor.
Härtill komme kostnaderna för den av spannmålsaktiebolaget bedrivna
verksamheten. Dessa uppskattades av livsmedelskommissionen till 12 000 000
kronor. Mot de sålunda gjorda beräkningarna hade departementschefen ej
något att erinra. Om hänsyn toges till att för lagring av diverse inhemska varor
genom reservförrådsnämndens försorg vissa medel torde bliva erforderliga,
förslagsvis 550 000 kronor, syntes anslaget till omkostnader för statlig
lagerhållning kunna bestämmas till (1 950 000 + 6 000 000 + 12 000 000
+ 550 000 =) 20 500 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna
borde anslaget erhålla förslagsanslags natur.
Enligt vad departementschefen inhämtat inginge i den av spannmålsaktiebolaget
beräknade summan ett belopp av 3 250 000 kronor, vilka beräknats
täcka kostnader för sådan utspridning och bortförande av vissa av bolagets
lager av brödsäd, som ur försvarsberedskapssynpunkt kunde befinnas påkallad.
Sådana kostnader kunde väntas uppstå även för de lager, som handhades
av reservförrådsnämnden eller stöde under livsmedelskommissionens
uppsikt. Medel borde därför finnas tillgängliga för bestridande av kostnaderna
för utspridning eller bortförande av sist angivna lager av förnödenheter.
Storleken av de utgifter, som kunde komma att uppstå för detta ändamål,
syntes icke för närvarande kunna angivas. Anslaget till omkostnader för statlig
lagerhållning borde därför, utan att till beloppet ändras, få användas även
för att täcka utgifter av nu berört slag.
Såsom tidigare nämnts hade kostnaderna för spannmålsaktiebolagets verksamhet,
vilken i allt väsentligt sammanhängde med nu ifrågavarande lagringsuppgifter,
bestritts från fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.
Då övriga löpande kostnader för statlig lagringsverksamhet nu
föresloges att upptagas under anslag å driftbudgeten, borde även kostnader
för nämnda bolag redovisas på enahanda sätt. En konsekvens av den ändrade
finansieringen av regleringsutgifterna borde bli, att inflytande avgiftsmedel
till täckande av förluster å spannmålsregleringen från och med den 1
juli 1940 ej längre såsom hittills överfördes till fonden för mötande av förluster
å spannmålsregleringen. I avgiftsmedel beräknades vid utgången av
innevarande budgetår i fonden finnas tillgängliga omkring 10 000 000 kronor,
vilket belopp syntes kunna återföras till vederbörlig inkomsttitel å riksstaten.
En annan fråga, vilken berörde användningen av anslaget till omkostnader
för statlig lagerhållning för viss avskrivning, syntes böra i nu förevarande
sammanhang underställas riksdagens prövning. Departementschefen
syftade härvid på spörsmålet om ersättning för förluster, vilka åsamkades
varulagren genom brand eller annan skada. Dylika förluster borde täckas
genom att medel för avskrivning anvisades från ifrågavarande anslag till
omkostnader för statlig lagerhållning. Några betänkligheter mot ett dylikt
förfarande syntes icke föreligga, så länge fråga endast vore örn en avskrivning
av lagren efter inköpsvärdet. Det ersättningsbelopp, som vid sådant
14
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
förhållande erhölles, medgåve emellertid icke lagrens vidmakthållande. För
att möjliggöra detta bleve det erforderligt, att avskrivning finge ske efter
dagsvärdet. De medel som erfordrades härför borde få utgå från anslaget
till omkostnader för statlig lagerhållning, främst med hänsyn till att de inträffade
förlusterna närmast vore att hänföra till sådana kostnader, med
vilka man hade att räkna vid en lagringsverksamhet.
Anslag å kapitalbudgeten till förlagskapital för inköp
av förnödenheter m. m. Kungl. Maj:t äskar i förevarande proposition
nr 238 för detta ändamål ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor.
Till stöd härför har departementschefen anfört i huvudsak följande:
Behovet av medel å det anslag å kapitalbudgeten, som enligt vad departementschefen
tidigare anfört syntes böra upptagas för inköp och lagring av
inhemska förnödenheter eller importvaror, hade av livsmedelskommissionen
beräknats till 25 000 000 kronor för de delar av näringslivet, som folie inom
denna kommissions område. Av berörda belopp erfordrades emellertid
20 000 000 kronor redan under innevarande budgetår. Chefen för jordbruksdepartementet
hade tidigare gjort framställning om äskande av detta belopp
å tilläggsstat II å kapitalbudgeten för budgetåret 1939/40. Det belopp som
för nästkommande budgetår behövdes för här förevarande ändamål syntes
sålunda, med utgångspunkt från livsmedelskommissionens beräkningar,
kunna uppskattas till 5 000 000 kronor. Därtill komme emellertid även behovet
av medel för eventuellt likartade ändamål inom andra områden, exempelvis
inköp av inhemska industriprodukter. För detta syfte skulle man
med ledning av industrikommissionens kalkyler böra räkna med ett belopp
av 4 200 000 kronor. Försiktigheten syntes emellertid bjuda att man räknade
med ett större kapitalbehov för här ifrågavarande ändamål. Departementschefen
ville därför förorda att beloppet höjdes till 8 000 000 kronor. Tillhopa
komme man således till ett belopp av 13 000 000 kronor.
Den tidigare berörda speciella formen för finansieringen av de köp, som
gjordes genom reservförrådsnämndens försorg, hade nödvändiggjort särskilda
kapitalinvesteringsanslag för bestridande av de kostnader, vilka antoges
medföra en stegring av varornas värde å lagerplatsen. Då nu enligt vad
departementschefen tidigare föreslagit ett särskilt anslag för inköp av förnödenheter
skulle uppföras å kapitalbudgeten, syntes även nu berörda kostnader
böra utgå från detta anslag. Härigenom undvekes, att flera anslag av
ungefär liknande karaktär upptoges å budgeten. Anslaget för inköp av förnödenheter
syntes på grund härav böra ökas med det belopp, som beräknades
för nu angivna kostnader. Reservförrådsnämnden hade för detta ändamål
kalkylerat med endast 1 200 000 kronor, enär å det för innevarande budgetår
under fonden för förlag till statsverket uppförda kapitalinvesteringsanslaget
till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning reservation av betydande
storlek väntades uppstå. Med hänsyn till de ökade varukvantiteter,
som av kommissionerna föreslagits till inköp, syntes det beräknade beloppet
emellertid vara alltför knappt tillmätt. Departementschefen förordade, att
för detta ändamål upptoges 3 000 000 kronor. Dessutom torde, i den mån
reservation uppstode å innevarande budgetårs omkostnadsanslag, denna reservation
få överföras till här angivna anslag till inköp av förnödenheter.
Motsvarande omkostnader för varor, vilka skulle inköpas antingen av sven
-
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
15
ska spannmålsaktiebolaget eller av livsmedelskommissionen för omedelbar
lagring, hade beräknats ingå i de för verksamheten angivna beloppen.
Från reservförrådsnämndens och industrikommissionens sida hade framhållits
vikten av att medel även för nästkommande budgetår funnes tillgängliga
för att möjliggöra bearbetning av lagrade importvaror till halvfabrikat
eller färdiga produkter. Departementschefen vore ense med nämnden
och kommissionen härom. Det belopp som erfordrades för detta syfte
syntes med ledning av industrikommissionens uppskattningar kunna beräknas
till 4 000 000 kronor. Enahanda synpunkter, som anförts till stöd för
inräknande av de värdestegrande kostnaderna i det för inköp av förnödenheter
avsedda kapitalinvesteringsanslaget, gjorde sig gällande även i detta
fall. Departementschefen förordade därför, att vid beräkningen av förnödenhetsanslaget
hänsyn toges även till det nu förevarande medelsbehovet.
Anslaget till inköp av förnödenheter komme under förutsättning av bifall
till nu angivna förslag att uppgå till (13 000 000 + 3 000 000 + 4 000 000
=) 20 000 000 kronor. I stället för de av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
(kapitalbudgeten, bil. 10, punkterna 1—3) beräknade reservationsanslagen
äskades sålunda ett reservationsanslag till Förlagskapital för inköp av
förnödenheter m. m. av 20 000 000 kronor.
Utskottet ansluter sig till de allmänna riktlinjer för lagringsverksamhet,
som av departementschefen i förevarande proposition nr 238 angivits, ävensom
till det sätt, varpå departementschefen funnit den under statlig medverkan
bedrivna lagringsverksamheten böra i fortsättningen handhavas och
finansieras. Inköps- och lagringsverksamheten bör vidare i enlighet med
departementschefens förslag avse såväl importerade varor som inhemska
varor. Beredskapslagren böra få användas även i marknadsutjämnande syfte.
Utskottet har särskilt beaktat vad departementschefen anfört i fråga örn
angelägenheten av att vissa för den allmänna folkförsörjningen betydelsefulla
varor böra vara utspridda på ett större antal platser i olika delar av
landet. Detta har departementschefen ansett ej minst viktigt ur den synpunkten,
att varorna skola vara placerade på sådant sätt, att de kunna utnyttjas,
därest på grund av stockningar i kommunikationsväsendet den normala
distributionsapparaten sättes ur funktion. Utskottet anser sig böra
med synnerlig skärpa understryka vad departementschefen i berörda avseende
framhållit samt ytterligare betona, att vid lagrens utspridning hänsyn
bör tagas till att därigenom i största möjliga utsträckning ernå en fördelning
av riskerna. I anslutning härtill vill utskottet även framhålla vikten
av att de nya lagringsplatserna äro så belägna, att goda transportmöjligheter
stå till buds, så att lagren kunna komma att fylla de med dem avsedda
ändamålen.
Såsom av ifrågavarande proposition nr 238 framgår har den av svenska
spannmålsaktiebolaget handhavda statliga lagringsverksamheten finansierats
genom att bolaget upptagit lån i riksbanken mot säkerhet av utav riksgäldskontoret
överlämnade statsobligationer, vilka av bolaget belånats till
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
en kurs av 85 procent. För bolagets fortsatta verksamhet har nu beräknats
erforderligt ett belopp i statsobligationer av 60 000 000 kronor, varigenom
bolaget skulle vid belåning tillföras rörelsemedel av 51 000 000 kronor. Utskottet
biträder Kungl. Maj:ts förslag örn att statsobligationer till ett nominellt
belopp av 60 000 000 kronor må för sagda ändamål tillhandahållas
bolaget. Med hänsyn till att behov redan under innevarande budgetår beräknas
uppkomma för bolaget att delvis disponera ifrågavarande medel har
departementschefen förordat, att nämnda obligationer, i den utsträckning
Kungl. Maj:t kan finna erforderligt, få ställas till bolagets förfogande under
budgetåret 1939/40. Utskottet, som beaktat vikten av att bolagets verksamhet
må kunna bedrivas utan avbrott, har icke funnit något att erinra mot
departementschefens nyssnämnda förslag.
Reservförrådsnämndens verksamhet har hittills finansierats genom att
riksgäldskontoret för nämndens räkning till riksbanken överlämnat statsskuldförbindelser
eller där öppnat krediter, vilka av nämnden använts för
förvärv av valutor, erforderliga för betalningen av i utlandet inköpta varor.
Departementschefen har ansett det för budgetåret 1940/41 för ändamålet
behövliga beloppet böra fastställas till 140 000 000 kronor. Importsvårigheter
föreligga redan och kunna ytterligare befaras uppkomma beträffande
åtskilliga av de varor, vilka avsetts att lagras genom reservförrådsnämndens
försorg. I likhet med departementschefen anser emellertid utskottet det
angeläget att tillräckliga medel stå till reservförrådsnämndens förfogande
för den händelse möjligheter till import yppa sig och har för sin del icke
funnit anledning till erinran mot att statliga uppköp av utländska varor
genom reservförradsnämnden få göras för det av departementschefen angivna
beloppet. Utskottet biträder jämväl departementschefens förslag att
ifrågavarande medel må, därest det visar sig nödvändigt, tagas i anspråk
redan innevarande budgetår samt att bemyndigandet för riksgäldskontoret
att ställa medel till förfogande för här berörda verksamhet erhåller förlängd
giltighet under budgetåret 1940/41.
Mot beräkningen av de av departementschefen för nästa budgetår upptagna
beloppen i form av dels anslag å kapitalbudgeten till förlagskapital
för inköp av förnödenheter m. m. å 20 000 000 kronor, dels ock anslag
under elfte huvudtiteln till omkostnader för statlig lagerhållning å 20 500 000
kronor har utskottet icke funnit något att erinra. Vad beträffar förstnämnda
anslag tillstyrker utskottet att det må disponeras i enlighet med vad departementschefen
föreslagit. I fråga örn sistnämnda anslag är utskottet ense
med departementschefen om att från anslaget må bestridas jämväl kostnaderna
för utspridning eller bortförande av de lager som handhavas av
spannmålsbolaget och reservförrådsnämnden eller stå under livsmedelskommissionens
uppsikt. Departementschefens förslag att medel från samma
anslag skola anvisas för avskrivning av förluster, vilka åsamkas varu
-
Statsutskottets utlåtande Nr 204.
17
lagren genom brand eller annan skada, kan utskottet även giva sin anslutning.
I övrigt har vad departementschefen anfört och föreslagit i propositionen
nr 238 icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
Utskottet får slutligen i enlighet med Kungl. Majlis under punkten 17 av
elfte huvudtiteln framställda förslag tillstyrka, att för nästa budgetår till
statens reservförrådsnämnd anvisas ett förslagsanslag av 175 000 kronor för
bestridande av nämndens administrationskostnader.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut
av Kungl. Majit i mån av behov tillhandahålla svenska
spannmålsaktiebolaget svenska statens fyra procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 60 000 000 kronor för att av bolaget pantförskrivas
såsom säkerhet för lån i riksbanken;
b) bestämma, att riksgäldskontoret må intill utgången av
budgetåret 1940/41 förskottsvis, genom överlämnande av
statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd
med riksbanken, ställa medel till förfogande för statens reservförrådsnämnd,
att användas för förvärv från riksbanken
av för nämndens verksamhet erforderliga belopp i guld och
valutor;
c) medgiva, att till upphandling och lagring av varor för
statens räkning genom statens reservförrådsnämnds försorg
må i huvudsaklig överensstämmelse med angivna riktlinjer,
utöver tidigare för ändamålet avsedda medel, tagas i anspråk
ett belopp av 140 000 000 kronor;
d) till Statlig lagerhållning: Statens reservförrådsnämnd
för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 175 000 kronor;
e) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig lagerhållning
för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 20 500 000 kronor;
f) till Förlagskapital för inköp av förnödenheter m. m. för
budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag
till statsverket anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000
kronor;
g) medgiva, att förslagsanslaget till Statlig lagerhållning:
Omkostnader för statlig lagerhållning må disponeras i en
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 203—205. 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 20b.
lighet med vad i statsrådsprotokollet över folkhushållnings
ärenden för den 12 april 1940 angivits.
Stockholm den 4 juni 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Närvarande: Se under utlåtande nr 203.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. s. 1 i texten