Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1940-06-04 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:206, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

1

Nr 206.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till främjande av bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

I anslutning till sina i årets statsverksproposition gjorda framställningar

dels under femte huvudtiteln, punkterna 21—23, dels ock under kapitalbudgeten,

bilaga 4, punkterna 3, 4, 6 och 7, har Kungl. Majit i propositionen nr

237, under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över socialärenden den 26 april 1940, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidrag

till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer och för låneverksamheten för samma ändamål,

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidrag

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden,

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet;

dels ock för budgetåret 1940/41 anvisa

a) under femte huvudtiteln

1) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer ett förslagsanslag av 2,400,000 kronor;

2) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag

av 3,250,000 kronor;

3) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av

500,000 kronor;

b) såsom kapitalinvestering i Statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

2) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett

reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

c) såsom kapitalinvestering i Fonden för låneunderstöd

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag

av 10,000,000 kronor;

2) till Lån för bostadsförbättringsverksambet ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits förevarande proposition har utskottet till

behandling förehaft

Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 206.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

dels en inom första kammaren av herr R. Lindström väckt motion, nr 51,

vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att lämpliga

åtgärder vidtagas för att kredit i lämplig utsträckning skulle kunna ställas

till byggnadsindustriens förfogande för att förhindra en svårartad kris på

detta betydelsefulla produktionsområde samt för att förebygga en svårartad

arbetslöshet,

dels ock en inom andra kammaren av herr O. Andersson i Malmö m. fl.

väckt motion, nr 197, vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit

anhålla om åtgärder avseende det stöd åt byggandet av bostäder, som med

hänsyn till i motionen angivna omständigheter vöre erforderliga.

Beträffade de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Innevarande budgetårs anslag.

För förbättrande av bostadsförhållandena hava för budgetåret 1939/40

anvisats de anslag, som framgå av följande sammanställning.

Anslag Belopp kr.

a) under femte huvudtiteln:

Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer, förslagsanslag .................................. 1,700,000

Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag

........................................ 3,250,000

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag .... 1,000,000

b) under statens utlånings fonder:

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer, reservationsanslag .......................... 5,500,000

Lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen,

reservationsanslag ..... 1,500,000

Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden,

reservationsanslag ...................................... 1,000,000

c) under fonden för låneunderstöd:

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservationsanslag 750,000

Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder, reservationsanslag

........................................ 3,000,000

Lån för bostadsförbättringsverksamhet, reservationsanslag .... 2,000,000

Summa kronor 19,700,000.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

(propositionen sid. 36—39).

I skrivelse den 25 september 1939, varöver yttranden avgivits av statskontoret,

egnahemsstyrelsen och svenska landskommunernas förbund, har statens

byggnadslånebyrå hemställt, att statens hjälpverksamhet för barnrika

familjer genom anordnande av hyresbostäder måtte utsträckas till den egentliga

landsbygden, örn särskilda skäl därtill äro.

I yttrande den 5 december 1939 med anledning av framställning från draf
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

3

selkammaren i Katrineholm — varöver jämväl statskontoret yttrat sig — har

byggnadslånebyrån vidare hemställt örn rätt att pröva ansökningar örn familjebidrag

åt elva i framställningen angivna familjer enligt de föreskrifter,

som givits i kungörelsen nr 512/1935 och kungl, brev den 5 juni 1936, ehuru

ansökningarna icke inkommit till byrån före den 1 juli 1938.

Ytterligare har byggnadslånebyrån i skrivelse den 22 januari 1940, varöver

statskontoret avgivit infordrat utlåtande, hemställt örn rätt att, där särskilda

skäl äro, i undantagsfall bevilja lån och bidrag enligt gällande kungörelse

i ämnet (nr 247/1938), änskönt författningsenlig inteckningssäkerhet

icke varder ställd.

Departementschefen har beträffande nu nämnda framställningar anfört

följande.

Byggnadslånebyråns hemställan att statens hjälpverksamhet för barnrika

familjer genom anordnande av hyresbostäder måtte utsträckas till den egentliga

landsbygden, om särskilda skäl därtill äro, är föranledd av ett uttalande

av statsutskottet vid 1939 års lagtima riksdag och åsyftar en modifikation

av den fördelning av stödåtgärderna till förmån för barnrika familjers bostadsförsörjning

mellan stadssamhällen och landsbygd, som vid utformningen

av hjälpverksamheten avsågs och otvivelaktigt i huvudsak är naturlig

med hänsyn till de olikartade bebyggelseförhållandena. Då, såsom framgår

av byggnadslånebyråns framställning, det i undantagsfall kan framstå som

önskvärt, att även på den egentliga landsbygden hyresbostäder för barnrika

familjer skola kunna anskaffas, har jag intet att erinra mot byggnadslånebyråns

ändringsförslag. Det torde dock böra understrykas, att vid tillämpningen

beviljandet av bostadsanskaffningslån för hyresbostäder på den egentliga

landsbygden bör ske restriktivt och med hänsyn till förekomsten på orten

av tillräcklig efterfrågan på bostadslägenheter i hyreshus.

Mot byggnadslånebyråns hemställan med anledning av framställning från

drätselkammaren i Katrineholm om rätt att pröva ansökningar örn familjebidrag

åt vissa familjer enligt de föreskrifter som givits i kungörelse nr

512/1935 och kungl, brev den 5 juni 1936, ehuru ansökningarna icke till

byrån inkommit före den 1 juli 1938, har jag med hänsyn till i fallet anförda

omständigheter intet att erinra.

Byggnadslånebyråns hemställan om rätt att, där särskilda skäl äro, i undantagsfall

bevilja lån och bidrag enligt kungörelse nr 247/1938, änskönt

författningsenlig inteckningssäkerhet icke varder ställd, är otvivelaktigt ägnad

alt ingiva principiella betänkligheter. Det är dock å andra sidan uppenbart,

att fall kunna givas, där det är omöjligt för en i (ivrigt bidragsberättigad,

skötsam och som egnahemsinnehavare lämplig försörjare av barnrik

familj att skaffa tomt med äganderätt eller tomträtt inom det område, där

med hänsyn till arbetsplats o. s. v. bosättning för honom är möjlig. Om

vid särskild prövning och genom sådana särskilda anordningar, som byggnadslånebyrån

antytt, den ökade risken genom bristen på realsäkerhet finnes

ringa, synes det rimligt, att möjlighet till dispens, meddelad av Kungl.

Maj:t kan givas. Jag vill därför förorda en dylik dispensrätt, vilken givetvis

bör tillämpas endast i sällsynta undantagsfall.

Beträffande medelsanvisningen till bostadsanskaffningslån och familjebidrag

för budgetåret 1940/41 förordas, att anslagen upptagas till de belopp,

sorn beräknats i 1940 års statsverksproposition, utgörande 2,400,000 kronor

under femte huvudtiteln och 20,000,000 kronor under kapitalbudgeten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

Bostadsförbältringsverksamhet på landsbygden

(propositionen sid. 27—36).

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under femte huvudtiteln föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna ett

reservationsanslag å 3,250,000 kronor såsom bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden. Vidare har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att å kapitalbudgeten beräkna, dels under statens utlåningsfonder till lånefonden

för främjande av bostadsbyggande på landsbygden (nybyggnadslån)

ett reservationsanslag å 3,000,000 kronor, dels under fonden för låneunderstöd

till lån för bostadsförbättringsverksamhet (förbättringslån) ett reservationsanslag

å 2,000,000 kronor.

I skrivelse den 19 december 1939 har statens egnahemsstyrelse erinrat örn,

att den av Kungl. Majit den 29 augusti 1939 erhållit i uppdrag att i samråd

med domänstyrelsen verkställa den utredning och avgiva det förslag rörande

kolonisationsverksamheten i Norrland och Dalarna samt upplåtelse av skogstorp,

odlingslägenheter, kronotorp och andra lägenheter å kronomark i de

sex nordligaste länen, som tidigare åvilat egnahemsutredningen. Utan att

ännu kunna framlägga något allmänt förslag i dessa ämnen har egnahemsstyrelsen

funnit det angeläget att framlägga förslag, ägnade att möjliggöra

en förbättring av de allvarligaste bristerna å bostäderna på ifrågavarande

kronolägenheter.

Det bostadsbestånd det här gäller utgjordes vid 1938 års utgång av 2,049

skogstorp och odlingslägenheter samt 128 kronotorp. Verksamheten med avseende

å samtliga lägenheter handhaves av domänstyrelsen. För samtliga

upplåtelseformer gäller, att staten upplåter odlingsmark och bidrager till uppförande

av åbyggnader medelst byggnadsbidrag, vilka enligt kungl, brev

den 14 juni 1929 jämte kostnader för viss byggnadsmateriel m. m. bestridas

från ett under nionde huvudtiteln uppfört anslag till kolonisation: odlingsoch

byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. Efter 15 s. k.

frihetsår skall innehavaren av dylika lägenheter erlägga arrende beräknat

efter markvärde, odlingshjälp och byggnadsbidrag.

En särskild form av odlingslägenheter utgöra de s. k. fjällägenbeterna,

vilka enligt kungörelse den 3 juni 1915 upplåtits ovan odlingsgränsen i Västerbottens

och Norrbottens lappmarker. Fjällägenheterna, till vilka byggnadshjälp

ävenledes utgår, ehuru i ringa omfattning, från nyssnämnda anslag

och vilka förvaltas av länsstyrelserna, uppgingo den 1 juli 1939 till 140

st. inom Västerbottens län och 189 inom Norrbottens län.

De kolonat slutligen, vilka upprättats enligt beslut av 1918. års riksdag,

uppgingo den 1 juli 1939 till ett antal av 452. Verksamheten handhaves under

egnahemsstyrelsens kontroll i Norrbottens och Västerbottens län av särskilda

kolonisationsnämnder samt i övriga norrlandslän och i Kopparbergs

län av domänstyrelsen. En del av kolonaten hava bebyggts genom statens

försorg, medan en del bebyggts av kolonisten, som därtill erhållit visst statsbidrag.

Även för kolonat beräknas lega, vilken dock utgår först efter ett antal

frihetsår, vilka senast av 1938 års riksdag utsträckts till 20 år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

5

Egnahemsstyrelsens förslag i denna del innebär, att åtgärder för förbättring

av bostäder på bär avsedda kronolägenheter skola anordnas i huvudsak

inom ramen för de bestämmelser, som äro meddelade dels i kungörelsen

den 22 juni 1939 (nr 464) örn förbättringsbidrag, nybyggnads- och förbättringslån,

dels i kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) örn lån och bidrag av

statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade barnrika

familjer.

En effektivare förbättringsverksamhet än hittills anser styrelsen emellertid

förutsätta, att bostadsförbättringsbidragen för här avsedda kategorier höjas

till högst 2,500 kronor. Den omständigheten att en lägenhetsinnehavare

erhåller bostadsförbättringsbidrag för en byggnad borde vidare icke utgöra

hinder för att han avgiftsfritt erhåller virke och, i den mån det eljest ifrågakommer,

cement till byggnaden eller att han åtnjuter ersättning för sådant

byggnadsmaterial. Värdet härav borde självfallet icke inräknas i den uppskattade

kostnaden för byggnadsföretaget.

Ehuru egnahemsstyrelsen anser det önskvärt, att så många lägenhetsinnehavare

som möjligt nöja sig med bidrag och därigenom undvika att ikläda

sig skuld för byggnadsändamål förordar den dock, med tanke på att förbättringsbidrag

icke i alla fall torde vara tillfyllest, möjlighet för dessa lägenhetsinnehavare

att komma i åtnjutande av såväl nybyggnads- och förbättringslån

som bostadsanskaffningslån med familjebidrag. Härvid föreslås,

att lån må kunna utlämnas utan hänsyn till att realsäkerhet icke kan

erbjudas. Beträffande särskilt egna hem för barnrika familjer föreslår egnahemsstyrelsen,

att det ansvar och den befattning med verksamheten överhuvud

taget, som åvilar kommunen, helt bortfaller för dessa kategorier.

I fråga om organisationen av ifrågavarande bidrags- och låneverksamhet

förordar egnahemsstyrelsen, att verksamheten handhaves av de för lägenheterna

ansvariga organen, d. v. s. domänstyrelsen, kolonisationsnämnderna

samt, beträffande fjällägenheterna, länsstyrelserna, varvid i avseende å grunderna

för verksamheten samråd dock bör ske med egnahemsmyndigheterna

och statens byggnadslånebyrå.

Egnahemsstyrelsen påvisar slutligen den orättvisa, som ligger däri, att lägenhetsinnehavare,

som tidigare enligt 1929 års kungörelse om kronotorp

m. m. erhållit byggnadsbidrag, äro skyldiga att erlägga ränta efter 3.6 %>, medan

förbättringsbidragen utgå gratis, och föreslår, att innehavare av skogstorp

och odlingslägenheter, vilka åtnjutit byggnadsbidrag enligt 34 § kungörelsen

den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å

vissa kronoparker m. m., må till den del byggnadsbidragen enligt domänstyrelsens

beprövande avse bostadsbyggnader befrias från härå belöpande

höjning av den årliga arrendeavgiften, räknat från och med arrendeåret

1940/41.

Beträffande medelstilldelningen för här avsedda ändamål föreslår egnahemsstyrelsen,

dels att —• sedan riksdagens godkännande inhämtats — medel

av Kungl. Majit tilldelas ur anslagen och fonderna för innevarande budgetår,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

dels ock att medel för verksamheten reserveras för budgetåret 1940/41, allt

efter en av styrelsen uppgjord plan (prop. sid. 32).

Egnahemsstyrelsen har jämväl föreslagit viss ändring i förfarandet

vid fördelningen av bostadsförbättringsbidrag. I detta

avseende har styrelsen gjort gällande, att icke enbart antalet av egnahemsnämnderna

tillstyrkta ansökningar bör få vara utslagsgivande vid Kungl.

Maj :ts fördelning av ifrågavarande anslag. Med den erfarenhet som numera

vunnits och med den kännedom örn bostads-, befolknings- och arbetsförhållanden

inom de olika länen som vore tillfinnandes, borde det icke —- framhåller

styrelsen — föreligga några svårigheter att fastställa en relativt bestående

procentuell fördelning för egnahemsnämnderna, varvid dock fördelningen

efter hand och på grundval av efterkontroll givetvis skulle kunna justeras.

Med en sådan anordning bleve det möjligt att tidigare fördela anvisade

medel, varjämte en viss rationalisering av ansökningsförfarandet skulle

underlättas.

I detta sammanhang har jämväl erinrats om vissa uttalanden av 1937 års

utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket. Enligt

utredningens mening borde staten ekonomiskt medverka för åstadkommande

av arbetsbesparande installationer i de mindre lanthemmen i form

av bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån, innebärande alltså att bidrag

och lån skulle kunna utgå även enbart för sådana installationer. Utredningen

förutsätter härvid, att installation av vattenledning må omfatta

även vattenledning för ekonomibyggnader. Det synes vidare utredningen

ömkligt, att villkoren för erhållande av bostadsförbättringsbidrag resp. nybyggnadslån

så utformas, att det tydligt framgår att hjälp för anordnandet

av tekniska installationer, såsom vatten-, avlopps- och värmeledning, må kunna

utgå till lägenheter, som äro belastade med egnahemslån. Vid ett stort

antal sådana lägenheter förelåge nämligen starkt behov av förbättringar i

det berörda hänseendet.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Emot egnahemsstyrelsens förslag beträffande fördelningen av bostadsförbättringsbidrag

och lån mellan egnahemsnämnderna har jag ingenting att

erinra, utan torde detsamma kunna läggas till grund för bestämmelser i

ämnet.

Egnahemsstyrelsens förslag beträffande bostadsförbättringar på kronolägenheter

innebär, att inom de bostadspolitiska stödåtgärdernas ram särskilda

åtgärder vidtagas för att effektivisera bostadsförbättrings verksamheten på

skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp, fjällägenheter och kolonat i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs

län. Att en effektivisering är önskvärd med hänsyn till bostadsbeståndets

beskaffenhet, synes vara ostridigt. De skäl, som av statens byggnadslånebyrå

anförts emot lånevägen, äro emellertid tillräckliga att för detta

klientel begränsa stödåtgärderna till bostadsförbättringsbidrag. Det kan icke

vara önskvärt, att dessa lägenhetsinnehavare, för vilka statsmakterna gång

efter annan måst bevilja lättnader i avgälden, skola ytterligare skuldsätta

sig för bostadsförbättringar. A andra sidan måste bostadsförbättringsbidragen

avvägas så att möjligheter givas för en mera genomgripande förbättring

i synnerhet då det gäller barnrika familjer. Jag delar sålunda egnahemssty
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

7

relsens mening, att bostadsförbättringsbidragen ina kunna utgå med högst

2,500 kronor för de bär avsedda lägenhetsinnehavarna, samt att synnerlig

vikt lägges vid, att de särskilda möjligheter att erhålla virke eller annat

byggnadsmaterial, som stå till buds, också i varje fall bli utnyttjade. Det

bidrag, som sålunda vid sidan av bostadsförbättringsbidraget kan erhållas

för bostadens upprustning, må ej inräknas i den byggnadskostnad, som lägges

till grund för beräkning av bostadsförbättringsbidraget. Med utnyttjande

av denna förmån och med beaktande av att lägenhetsinnehavarens egen

arbetsinsats på ett skäligt sätt inräknas i den byggnadskostnad, på vilken bostadsförbättringsbidrag

beräknas, torde i de allra flesta fall en genomgripande

bostadsförbättring kunna möjliggöras utan någon penninginsats från lägenhetens

innehavare. Då verksamheten inskränkes till utlämnande av bostadsförbättringsbidrag,

föreligga knappast tillräckliga skäl att överflytta

dess handhavande till de för lägenheterna närmast ansvariga organen, utan

bör densamma alltfort handhavas av egnahemsnämnderna, vilka emellertid

böra hålla kontakt med dessa organ. Med hänsyn till att här föreligger ett

särskilt motiverat behov av stödåtgärder hos en väl avgränsad grupp av bostadsinnehavare

torde av anslaget till bostadsförbättring särskilda medel böra

reserveras, såsom enligt beslut av 1939 års riksdag skedde för kolonister

i Norrbottens län. Det belopp å 50,000 kronor, som därvid reserverades, har

ännu ej disponerats.

Kungl. Majit har på mitt förslag dessutom ännu ej fördelat ett belopp av

ytterligare 190,000 kronor avsett för den allmänna bostadsförbättringsverksamheten,

varför sammanlagt 240,000 kronor av innevarande budgetårs anslag

äro tillgängliga för här avsett ändamål. Därest riksdagen ej däremot

framställer erinran, torde därför av bostadsförbättringsanslaget för budgetåret

1939/40 få disponeras 240,000 kronor att fördelas för av egnahemsstyrelsen i

dess skrivelse den 19 december 1939 angivna ändamål och enligt däri angivna

grunder mellan egnahemsnämnderna i nyss angivna län, varjämte jag förordar,

att av anslaget för budgetåret 1940/41 likaledes 240,000 kronor reserveras

för samma ändamål. I detta sammanhang förordar jag även egnahemsstyrelsens

förslag, att lägenhetsinnehavare, som erhållit byggnadsbolag

enligt 1929 års kungörelse örn kronotorp (nr 170), från och med arrendeåret

1940/41 befrias från därav föranledd ökning av arrendeavgiften.

Beträffande de synpunkter, som framförts av 1937 års utredning angående

arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket, bör först framhållas, att enligt

nu gällande bestämmelser såväl bostadsförbättringsbidrag som nybyggnadslån

och förbättringslån kunna utgå för anordnande av ledningar för vatten

och avlopp eller för förbättrande av vattentäkt. Jag anser mig i detta sammanhang

endast böra framhålla, att, även örn syftet i första hand angives

vara att underlätta hushållsarbetet i lanthemmen, anläggning av vatten- och

avloppsledning — även i ekonomibyggnader — samt värmeledning jämväl

mäste betraktas som en hälsovårdande åtgärd, vilket av hälsovårdsnämnderna

bör beaktas vid bedömandet av inkomna ansökningar av denna art.

Av anslaget till bostadsförbättring på landsbygden torde, oaktat något anslag

för lantarbetarbostadslån icke beräknats för budgetåret 1940/41, 150,000

kronor få disponeras för lantarbetarbostadsbidrag enligt kungörelse den 22

juni 1939 (nr 465) samt 75,000 kronor till förbättring av fiskarbostäder inom

de norrländska kustlänen enligt kungörelse den 22 juni 1939 (nr 472). Jag

anser mig dessutom för riksdagen böra anmäla, ali av anslaget till bostadsförbättring

på landsbygden för innevarande budgetår egnahemsstyrelsen tilldelats

eli belopp av 36,500 kronor för avlöningar och reseersättningar ät lyra

byggnadskontrollantcr. Medel torde lör samma eller liknande ändamål la

disponeras även under budgetåret 1940/41.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

Beträffande den totala medelsanvisningen för budgetåret 1940/41 kan visserligen

sägas, att behovet av bostadsförbättringar, sådant detta kommit till

synes i ingivna ansökningar, kunde motivera väsentligt större belopp än de

som upptagits i årets statsverksproposition. Å andra sidan torde, som tidigare

fastslagits, detta behov få avhjälpas under en längre tidsperiod, varjämte

det nuvarande läget på kapitalmarknaden icke tillåter någon väsentlig

utvidgning av verksamheten. Jag har sålunda icke kunnat tillstyrka, att

anslag för bostadsförbättringsverksamhet anvisas på tilläggsstat för budgetåret

1939/40, och förordar därför, att anslagen för budgetåret 1940/41 upptagas

till de belopp, som beräknats i 1940 års statsverksproposition.

Bidrag till inrättande av pensionärshem

(propositionen sid. 40).

För innevarande budgetår har till ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor, varav vid utgången av februari 1940

disponerats ett sammanlagt belopp av 276,133 kronor. För nästa budgetår

beräknas anslagsbehovet till 500,000 kronor. Några ändringar i statsbidragsgrunderna

ifrågasättas icke.

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet m. m.

(propositionen sid. 40—76).

I skrivelse den 25 september 1939 har statens byggnadslånebyrd hemställt,

att 3,000,000 kronor måtte äskas för ändamålet, därvid byrån förordat,

att tertiärlån må kunna utgå jämväl till landets tre största städer, som

hittills varit undantagna från dessa lånemöjligheter.

över byggnadslånebyråns förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,

fullmäktige i riksbanken samt svenska stadsförbundet. Beträffande innehållet

i dessa yttranden hänvisat till propositionen (sid. 41).

Den 23 december 1939 har bostadssociala utredningen överlämnat en promemoria

rörande bostadsbyggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen

(statens off. utredn. 1939:50). Promemorian innehåller en översikt av bostadsmarknadens

och byggnadsverksamhetens utveckling under senare år,

en diskussion av förutsättningarna för bostadsproduktionens och bostadsmarknadens

utveckling i fortsättningen, undersökningar av byggnadskostnadernas

förändringar samt förslag till vissa åtgärder.

Utredningen sammanfattar sina allmänna synpunkter på läget å

byggnads- och bostadsmarknaderna samt på behovet av åtgärder sålunda.

Utredningen utgår från såsom säkert och ofrånkomligt, att bostadsbyggnadsverksamheten

under följande år kommer att mycket starkt inskränkas.

Verkningarna härav på kapitalmarknad, arbetsmarknad och bostadsmarknad

äro i flera hänseenden svårbedömbara. Det finns dock allvarlig

risk för å ena sidan en arbetslöshet, som icke kan uppsugas genom sysselsättningsexpansion

på andra aktuellt mera angelägna arbetsområden, varför

den »besparing» ur folkhushållets synpunkt, som bostadsbyggandets inskränkning

skulle innebära, till motsvarande del blir illusorisk, och å andra

sidan för bostadsbrist. Uppstår bostadsbrist, kommer den redan föreliggande

tendensen till stegring av hyresnivån att skärpas, vilket med hänsyn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

9

till den allmänna prisutvecklingen innebär väsentliga risker. Dessa kunna

visserligen mötas medelst en hyresreglering. En bindning av hyrorna för

redan befintliga hyresbostäder måste emellertid komma att ytterligare försämra

betingelserna för nyproduktion och sålunda bidraga att skärpa bostadsbristen,

varjämte en med hänsyn till bostadsmarknadens normala funktioner

i framtiden olycklig splittring av hyresnivån skapas. Utredningen

förbiser icke, att en auktoritär reglering av hyrorna kan komma att bli

nödvändig av socialpolitiska och prispolitiska skäl, men är av den uppfattningen,

att man först bör söka nied positiva medel förhindra uppkomsten

av bostadsbrist och mera avsevärd hyresstegring. Då bostadsproduktionen

under nästföljande år måste komma att bli starkt begränsad, framstår det

som angeläget, att den kvarstående produktionen inriktas på tillgodoseende

av de socialt mest angelägna bostadsbehoven. Trots de allmänna skäl

av statsfinansiell och penningpolitik art, som i nuvarande läge tala för

begränsning av sådan statlig verksamhet, som icke tillgodoser akuta försvarsberedskapsbehov,

är det därför enligt utredningens mening — och särskilt

med hänsyn till den prispolitiska betydelsen av att motverka hyresnivåns

stegring — angeläget, att de statliga stödåtgärder, som främja bostadsanskaffningen,

icke begränsas. Det synes även utredningen angeläget,

att den kommunala byggnadsverksamheten — som måhända kommer att

påkallas av arbetsmarknadspolitiska skäl — näst efter tillgodoseendet av

anläggningar för civila försvarsändamål inriktas på bostadsförsörjning, örn

bostadsknapphet föreligger eller hotar, framför sådana byggnadsföretag med

administrativa, kulturella och andra ändamål, som icke i nuvarande läge

äro oundgängligen nödvändiga.

För att man skall kunna nå syftet att i största möjliga mån motverka

bostadsbrist och hyresstegring är det nödvändigt icke endast att en viss

nyproduktion av bostäder uppehälles, utan även att det utbud av nya bostäder,

som kan komma till stånd nästa år, kan göras till priser, som ej alltför

mycket överstiga de hittillsvarande. Det gäller sålunda att söka med tjänliga

medel begränsa verkan av inträdda höjningar i byggnadskostnaderna

och framför allt räntestegringen, utöver vad i sådant hänseende kan åstadkommas

genom allmänna kreditpolitiska åtgärder. I det föregående lia

diskuterats möjligheterna att genom förändrade konstruktioner och förenkling

av utförandet motverka kostnadsstegringen. Dessa möjligheter måste

givetvis utnyttjas, men de äro begränsade och i nuvarande läge långt ifrån

tillräckliga. Utredningen vill understryka angelägenheten av att kommunerna

i sin tomtförsäljningspolitik taga vederbörlig hänsyn till bostadsbyggandets

försämrade betingelser och till behovet att kompensera kostnadsstegringarna,

vilket jämväl torde vara elt kommunalt intresse, ävensom

att vissa bestämmelser om beräkning av ackord, vilka verka hinderligt och

fördyrande på byggnadsverksamheten, justeras i arbetsavtalen. Alla dessa

medel tillsammans torde dock vara långt ifrån tillräckliga för att nå ovan

uppställda syftemål. Därest icke genom allmänna kreditpolitiska medel räntan

kan bringas att sjunka tillbaka avsevärt från nuvarande läge, kvarstår

till större delen uppgiften att motverka den hotande hyresstegringen.

Utredningen utgår ifrån, att för närvarande ekonomiska stödåtgärder (utöver

redan existerande) för befordrande av bostadsanskaffningen, vilka skapa

en avsevärd statsfinansiell belastning, icke kunna ifrågakomma. Sådana

åtgärder som allmän räntediskriminering till förmån för byggnadsverksamheten,

d. v. s. lån Lill underränta för bostadsbyggandet i allmänhet, och engångsbidrag

till kapitalnedskrivning torde därför icke behöva upptagas till

diskussion.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

Från dessa allmänna utgångspunkter föreslår utredningen följande modifikationer

i gällande villkor för statens tertiärlån.

Tertiärlånen löpa för närvarande med en ränta av 43/4 procent samt amorteras

på 25 år. Räntan utgjorde tidigare 4 procent, varjämte 1 procent avsattes

till en riskfond, av vilken återbetalning skulle ske till låntagarna, i

den mån fondens medel icke konsumerades av förluster. Den sedermera

vidtagna höjningen med 3/4 procent torde få betraktas såsom en motsvarande

riskpremie. Utredningen föreslår nu, att räntan bestämmes till 4 procent

ävensom att lånebeloppet ökas från 15 till 20 procent av fastighetsvärdet.

I syfte att förhindra, att den allmänna räntestegringens verkan omedelbart

överföres på den årliga fastighetskostnaden föreslås vidare, att annuiteten

till en början fastställes till ett belopp, som motsvarar en mycket lång amorteringstid,

förslagsvis till 4 s/4 procent under de första fem åren; denna annuitet

motsvarar — om den bleve bestående — en amorteringstid av bortåt 50 år.

Då en dylik amorteringstid för ett så högt beläget lån icke kunde anses lämplig,

borde lånevillkoren kompletteras med bestämmelsen, att lånet efter en

löptid av 5 respektive 10 år skulle kunna av staten konverteras på sådant

sätt, att amorteringstiden etappvis förkortades till en definitiv amorteringstid

av 30 år. En sådan konvertering borde dock vid det första tillfället,

efter 5 år, då fastighetens ekonomi måhända ännu icke kunnat tillgodoföras

ett eventuellt lägre ränteläge för primär- och sekundärlån, dock ej ske med

mindre endera att det allmänna ränteläget sjunkit eller hyresnivån på orten

stigit i en sådan grad, att antingen den låntagande fastighetens utgifter minskats

och fastigheten därigenom kunde bära ökad amorteringsbörda för tertiärlån,

eller också att hyrorna kunnat höjas för vinnande av samma ändamål.

Vid det senare tillfället, efter 10 år, borde anpassningen av annuiteten

till belopp, som motsvarade en amorteringstid av sammanlagt 30 år, ske ovillkorligt.

Härjämte förordar utredningen, att tertiärlån, som för närvarande endast

utgå till fastigheter innehållande hyres- eller bostadsrättslägenheter, bör kunna

utgå även till enfamiljshus. Då enfamiljshus, åtminstone på mindre orter,

dock måste anses vara av lägre värde ur kreditsäkerhetssynpunkt, synes det

utredningen lämpligt, att lånegränsen beträffande dem sättes lägre än för flerfamiljshus;

i stället kunde lånebeloppet i förhållande till fastighetsvärdet

ökas. Utredningen föreslår därför en lånegräns av 85 procent och ett lånebelopp

av 35 procent av fastighetsvärdet för tertiärlån till enfamiljshus.

Amorteringstiden skulle i dessa fall beräknas till 25 år, men efter 10 år skulle

annuiteten anpassas till en återstående amorteringstid av 10 år.

Såsom en komplettering till nu angivna lättnader i tertiärlånegivningen

har utredningen föreslagit befrielse från fastighetsskatt under en period av

10 år beträffande bostadsfastigheter, som skattefriheten förutan kunna antagas

icke hava kommit till stånd.

över bostadssociala utredningens förslag hava inhämtats yttranden från

statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, egnahemsstyrelsen,

statens industrikommission, statens byggnadslånebyrå, kam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

11

marrätten, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser. Tillfälle att avgiva

yttrande har vidare lämnats fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska bostadskreditkassan, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

kommunalskatteberedningen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Sveriges fastighetsägareförbund, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige samt ett antal kommuner. En sammanställning av dessa

yttranden återfinnes i propositionen (sid. 63—73), till vilken utskottet får

hänvisa.

Här må endast erinras, att statens byggnadslånebyrå i sitt utlåtande ställt

sig mycket tveksam mot förslaget att utsträcka tertiärlånegivningen till enfamiljshus.

Då byrån det oaktat tillstyrkt förslaget, skedde det under förutsättning,

att åt byrån inrymdes en vidsträckt diskretionär prövningsrätt,

huruvida lån i det särskilda fallet finge utgå. Långivningen borde i regel

icke avse att medverka till uppförandet av enstaka enfamiljshus på skilda

orter utan huvudsakligen begränsas till sådana samhällsbildningar, där man

normalt kunde påräkna en viss marknad för hus av denna typ. Vidare måste

de lånesökande noga sovras. Man kunde skäligen begära, att lånesökanden

gjorde reda för vissa möjligheter, såvitt bedömas kunde, att framdeles bestrida

bostadskostnaden. Uttrycklig föreskrift borde givas därom, att uppgifter

om sammansättningen av lånesökandens familj och om hans ekonomiska

förhållanden skulle tillhandahållas byggnadslånebyrån.

Departementschefen har i här berörda frågor anfört följande.

Utvecklingen på byggnadsmarknaden under de senaste månaderna synes i

stort sett bestyrka den uppfattning om denna marknads läge och utsikter,

som bostadssociala utredningen framställt i siri promemoria. Vid en förnyad

enquéte bland byggnadsföretagare, som socialstyrelsen verkställde i februari

månad innevarande år, framgick en ytterligare begränsning i produktionsplanerna

utöver den, som konstaterades vid en undersökning, företagen

i oktober 1939. Även uppgifterna örn meddelade byggnadslov visa

en stark sammankrympningstendens. Under den sista månaden föregående

år, då verkan av det inträdda kritiska läget för byggnadsverksamheten

hade hunnit framträda i siffrorna rörande byggnadslov, var enligt uppgift

från socialstyrelsen i större och medelstora städer antalet beviljade eldstäder

genomsnittligen mindre än en femtedel av antalet under motsvarande manad

föregående år. Enligt preliminära, hittills tillgängliga uppgifter från

första kvartalet innevarande år var i 30 städer med mer än 10,000 invånare

antalet beviljade eldstäder endast föga mer än en tiondel av motsvarande antal

under första kvartalet år 1939. Även örn uppgifter rörande byggnadsplaner

och byggnadslov av naturliga skäl icke kunna ge en preciserad anvisning

örn den kommande utvecklingen utan alltid måste utmärkas av den osäkerhet,

som gäller produktionsplanerna själva, synes det befogat att räkna med

en synnerligen stark minskning av den enskilda byggnadsverksamheten såsom

sannolik eller säker. Denna minskning torde starkast gå ut över bostadsproduktionen.

Verkningarna på arbetsmarknaden av byggnadsverksamhetens förlamning

bar under de senaste månaderna börjat göra sig gällande. Avslutningsarbelena

på förra årets stora byggnadsverksamhet höllö under en del av den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

gångna vintern sysselsättningen i ungefär samma nivå som den under senare

är sedvanliga. Genom uteblivandet av det för årets första kvartal vanliga

säsonguppsvinget har därefter situationen pä byggnadsindustriens arbetsmarknad

allvarligt försämrats, jämfört med tidigare år. Byggandet av skyddsrum

o. d. har i en viss, örn än skäligen begränsad, grad motverkat denna

försämring; verkan av dylika företag torde även vara av mera tillfällig art.

Under den senaste tiden synas även i viss utsträckning byggnadsarbetare lia

sökt oell erhållit arbete inom andra områden, särskilt skogsbruk och jordbruk.

Även inkallelserna till militärtjänstgöring lia givetvis medverkat till

att minska den öppna arbetslösheten. Den sammanlagda verkan av dessa

faktorer — av vilka vissa äro av tillfällig art — är dock icke större än att

arbetslöshet kvarstår i en omfattning, som är ägnad att ingiva allvarliga bekymmer.

Jämväl sysselsättningen inom byggnadsmaterialindustrierna och

andra av byggnadsverksamheten beroende industrier har påverkats i ogynnsam

riktning.

Bostadssociala utredningen utgår från såsom ofrånkomligt, att byggnadsverksamheten

under nu innevarande år kommer att mycket starkt inskränkas,

och fastslår som sin uppfattning, att försök att medelst statliga stödåtgärder

hålla byggnadsproduktionen uppe i den nivå, den haft under senare

år, icke kan ifrågasättas. Såtillvida skiljer sig utredningens utgångspunkt

endast till graden från den, som förelegat för de myndigheter och

organisationer, som med hänvisning till den statsfinansiella situationen och

till nödvändigheten att inrikta användningen av landels produktiva resurser

och valutatillgångar elter nu mera angelägna ändamål än bostadsbyggande

ställt sig principiellt avvisande till alla stödåtgärder för bostadsbyggandet.

Det är bär uppenbarligen en fråga örn en praktisk avvägning, viel vilken

hänsyn måste tagas såväl till bostadsmarknads- och arbetsmarknadsläget

som till statsfinansiella och andra omständigheter, som i nuvarande läge

dominera. Många av de faktorer, som vid en sådan avvägning kräva beaktande,

kunna ännu endast med ringa visshet bedömas. Utredningen har påpekat,

att enligt socialstyrelsens sedvanliga undersökning i oktober månad

av läget på bostadsmarknaden i rikets städer bostadstillgången under sistförflutna

höst icke var särdeles riklig och att vissa för hushållsbildningen

bestämmande faktorer fortfarande ligga på en hög nivå, varför det icke vore

otänkbart att trots den begränsning i bostadsefterfrågan, som krisläget kan

medföra, bostadsbrist kan uppkomma, örn bostadsutbudet snabbt och starkt

reduceras. Enligt preliminära uppgifter från den pågående allmänna hyresräkningen,

som meddelats av socialstyrelsen, voro i oktober 1939 i 31 städer

med mer än 10,000 invånare av 556.000 lägenheter (motsvarande c:a 80 procent

av alla lägenheter i städer av nämnda storleksordning) ett antal av

11.090, eller 2.0 procent, lediga; för smålägenheter upp t. o. m. 2 rum och

kök var ledighetsprocenten 1.8. Dessa siffror kunna icke sägas representera

någon mera betydande bostadsreserv. I de orter, till vilka de anförda uppgifterna

hänföra sig, uppgick antalet av under år 1939 ingångna äktenskap

— den viktigaste faktorn för bestämmandet av nytillskottet till bostadsefterfrågan

—• till 21,139, d. v. s. bostadsreserven utgjorde endast omkring hälften

av ett års äktenskapsbildning. Uppgifter örn äktenskapsfrekvensen under

den hittills gångna delen av innevarande år föreligga ännu endast för Stockholm,

där siffrorna för första kvartalet 1940 betydligt överstiga dem för motsvarande

tid föregående år. Även örn de under nuvarande förhållanden nvb

i kläde äktenskapen endast till en begränsad del leda till reguljär hushållsbildning

och bostadsefterfrågan, torde det dock av ovan anförda uppgifter

vara uppenbart att risken för bostadsbrist icke kan negligeras. Det är bär

vidare att märka, att i den mån strävan att inskränka bostadskostnaderna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

13

lager sig uttryck i flyttningar från större till mindre lägenheter detta ökar

lisken för bostadsbrist beträffande de socialt viktigaste lägenhetskategorierna,

smålägenheterna. Uet är givetvis icke möjligt att på förband beräkna,

i vilken grad bostadsefterfrågan kan komma att påverkas av det nu rådande

politiska läget och dess ekonomiska konsekvenser. Sannolikt kommer utvecklingen

att bli lokalt starkt splittrad. Självklart är att stödåtgärder för

bostadsbyggande måste fördelas med hänsyn till de under en sådan utveckling

växlande behoven på olika orter. Om på vissa orter bostadsbehovet

skulle vara helt fyllt men arbetsmarknadshänsyn skulle kräva åtgärder, torde

dessa få vara av annan art än de nu föreslagna, vilka enligt utredningens

uppdrag endast avse bostadsbyggande. Jag håller det dock för sannolikt, att

på åtskilliga orter ett behov av stödåtgärder för bostadsbyggande i syfte att

skapa en tillgång av nya, icke alltför fördyrade bostäder skall visa sig föreligga.

Vad arbetsmarknadssynpunkten beträffar torde det vara ofrånkomligt att

många inom den stora byggnadsarbetarkår, som de senare årens högt uppdrivna

byggnadsverksamhet skapat, tillfälligt eller permanent söka sysselsättning

på andra områden. Åtgärder till stöd för byggnadsverksamheten

böra icke få fördölja detta faktum eller fördröja omflyttningsprocessen. Det

torde dock vara en illusion, att vid en nedgång av byggnadsverksamheten av

den omfattning, som synes hota, de därinom förut sysselsatta arbetarna

samt och synnerligen skulle kunna överföras till andra områden och arbetslöshet

alltså icke uppstå. Såtillvida ha stödåtgärder för bostadsbyggandet

även sin arbetslöshetspolitiska motivering. Det kan komma att visa sig, att

åtgärder av den begränsade omfattning, som utredningen av hänsyn till det

statsfinansiella läget föreslagit, få skäligen begränsad betydelse ur denna

synpunkt. Med hänsyn till situationens ovisshet torde det vara lämpligt att

beträffande denna fråga avvakta lägets vidare utveckling.

Det argument mot stöd åt bostadsbyggandet, som hänför sig till behovet

att reservera valutor för andra ändamål än för import av råvaror för bostadsbyggande.

torde icke behöva tillmätas avgörande betydelse. Endast c:a

10 procent av byggnadslcostnaderna för ett bostadshus motsvaras av importerade

råvaror. Härtill kommer, att på grund av forcerad import under den

gångna hösten behovet av importråvaror för byggnadsändamål på de flesta

punkter torde vara fyllt för lång tid framåt, varför valutor icke torde behöva

tagas i anspråk för sådan import i en grad, som kan verka avgörande på bedömandet

av frågan om stöd åt bostadsbyggandet i dess helhet.

Med hänsyn till anförda omständigheter delar jag den uppfattningen, att

nu åtgärder med det syfte, som utredningen angivit, böra vidtagas. Angelägenheten

av att en nödvändig överflyttning av arbetskraft från byggnadsverksamheten

till andra, aktuellt mera angelägna arbetsområden icke fördröjes

samt ovissheten om de förutsättningar, som komma alt skapas av den

följande allmänna politiska och ekonomiska utvecklingen, synes mig dock

göra det naturligt, alt åtgärder som ha avseende på bostadsbyggandet betraktas

som en beredskap, vars ikraftsättande efter Kungl. Majds bedömande göres

beroende av situationens utveckling. De medel, sorn kunna komma att

anvisas till stödjande av byggnadsverksamheten, böra i enlighet med detta

betraktelsesätt icke omedelbart till hela beloppet ställas till respektive förvaltningsorgans

förfogande utan utportioneras pä sätt, sorn kan finnas lämpligt

nied hänsyn till utvecklingen av läget pä bostadsmarknad och arbetsmarknad.

Förslaget angående modifikationer i reglerna för tertiärlånegivningen synes

mig i det hela välgrundat. I vissa remissyttranden har emellertid erinrats

örn ali genom ränteutvecklingen efter promemorians avgivande den föreslagna

räntesatsen kommit all innebära icke endast eli stålens riskövertagande utan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

även en viss direkt räntesubvention. En viss höjning av räntesatsen torde

på grund härav böra ske. Räntan bör emellertid avvägas så att icke syftet

att bidraga till tillkomsten av billigare bostäder äventyras. Efter övervägande

av nämnda förhållanden förordar jag en räntesats av U/2 procent.

Övervägande skäl synas mig tala för förslaget att utsträcka tertiärlånegivningen

till enfamiljshus. Dessa äro visserligen underlägsna hyreshus ur

kreditvärdessynpunkt. Med tillämpning av de prövningsregler, som byggnadslånebyrån

i sitt yttrande angivit, torde dock förlustriskerna kunna väsentligt

reduceras.

Då anledningen till det undantag beträffande landets tre största städer,

som hittills gällt i tertiärlånetilldelningen, icke längre synes föreligga, vill

jag icke motsätta mig byggnadslånebyråns, av bostadssociala utredningen

stödda yrkande att undantaget upphäves.

Det torde kunna komma att visa sig, att även om tertiärlån på gynnsamma

villkor ställas till byggnadsverksamhetens förfogande, denna dock röner avgörande

hinder på grund av svårighet eller omöjlighet att erhålla bottenlån

och sekundärlån på villkor, som göra byggnadsföretag ekonomiskt möjliga.

Detta är emellertid en fråga av allmänt kreditpolitik natur, som torde få

tagas upp i ett vidare sammanhang än det här förevarande.

Jag kan icke ansluta mig till utredningens förslag angående befrielse från

fastighetsskatt under viss tid. De skäl av praktisk och principiell art, som

i flera remissyttranden anförts mot en sådan skattebefrielse, synas mig överväga.

Härvid är dock uppenbart, att örn sådan skattebefrielse icke föreskrives

kommunalt stöd åt bostadsbyggande måste givas i annan form för att det av

utredningen angivna syftet i fråga om graden av kostnadsreducerande verkan

skall nås; att det statliga stödets verkningsgrad skulle ökas genom ökad

subvention i någon form är jag i nuvarande läge icke beredd att föreslå. Lämpliga

och tidigare använda former för kommunalt stöd åt byggnadsverksamheten

synas vara billig eller gratis upplåtelse av tomtmark, vilken dock har

väsentlig betydelse endast på större orter, samt medverkan vid kreditanskaffning.

Frågan om kommunala stödåtgärder i andra former än nu nämnda

torde här böra lämnas öppen. Behovet av stödverksamhet kan växla starkt

i olika kommuner och därmed ock kommunernas intresse av att sätta in ett

stöd. Under sådana omständigheter torde den smidigaste anpassningen av

åtgärder efter situationens krav nås, örn formen för och omfattningen av

kommunala stödåtgärder lämnas åt kommunernas eget avgörande.

Bostadssociala utredningen har, utan direkt förslag, angivit ett belopp av

10 milj. kronor åt tertiärlån såsom behövligt, för att någon mera avsevärd

verkan skall kunna nås. Sett i förhållande till de belopp, som bostadsbyggandet

under senare år krävt på den allmänna kreditmarknaden, respektive

de belopp, varmed den totala bostadsproduktionens värde under innevarande

år synes komma att minskas, framstår den angivna summan och även totalsumman

av den bostadsbyggnadsverksamhet, som med hjälp därav kan

komma till stånd, såsom skäligen ringa. Det statsfinansiella läget och andra

tidigare angivna förhållanden nödvändiggöra emellertid viss försiktighet. Jag

förordar därför, att till förevarande ändamål såsom reservationsanslag anvisas

ett belopp av 10,000,000 kronor.

Utskottets yttrande.

De av departementschefen förordade ändrade grunderna för bidrag till

främjande av bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer

samt för låneverksamheten för samma ändamål finner sig utskottet böra

tillstyrka. Detsamma gäller de föreslagna ändringarna i grunderna för bi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

15

drag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Kungl. Maj:ts

beräkning av anslagsbehovet för nu nämnda ändamål ävensom för statsbidrag

till inrättande av pensionärshem har icke givit utskottet anledning

till erinran.

Kungl. Maj:ts förslag angående tertiärlånen bygger på uppfattningen, att

en synnerligen stark minskning av den enskilda byggnadsverksamheten kommer

att inträda under nästa budgetår, till följd varav man sannolikt har att,

bland annat, räkna med en stigande arbetslöshet inom byggnadsbranschem

Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till denna uppfattning men vill samtidigt

med hänsyn till ovissheten beträffande den allmänna politiska och

ekonomiska utvecklingen understryka departementschefens uttalande, att

åtgärderna för bostadsbyggandets befrämjande böra betraktas som en beredskap,

vars anlitande göres beroende av situationens krav. I likhet med

departementschefen förutsätter utskottet jämväl, att de föreslagna åtgärderna

icke få förhindra överflyttningen av arbetskraft från byggnadsverksamheten

till arbetsområden, som äro aktuellt mera angelägna. Från dessa

utgångspunkter har utskottet intet att erinra emot de föreslagna modifikationerna

i reglerna för tertiärlånegivningen, liksom ej heller mot det för

denna låneverksamhet äskade anslagsbeloppet.

I motionerna 1:51 och 11:197 har uppmärksamheten särskilt riktats på

de svårigheter, vari den nu pågående bostadsproduktionen försatts genom

rådande knapphet å kapitalmarknaden, samt åtgärder påkallats för att underlätta

kreditmöjligheterna för bostadsproducenterna. Utskottet finner de

i motionerna framförda synpunkterna värda allt beaktande. Utskottet vill

för sin del särskilt betona, att det uppkomna krisläget för åtskilliga byggnadsföretagare

framkallat en ekonomisk situation, som de med nuvarande

lånemöjligheter icke kunna behärska och som utan ingripande från det

allmännas sida kan befaras leda till svåra konsekvenser för såväl de till

dessa företag knutna leverantörerna som för arbetarna. Enligt utskottets

uppfattning måste det anses önskvärt, att möjligheter beredas att i särskilda

fall, då så oundgängligen erfordras, ordna toppkrediterna beträffande byggnader,

som uppförts under det senaste året och för vilkas finansiering den inträdda

krisen föranlett svårigheter. Utskottet vill därför förorda, att Kungl. Maj:t

medgives befogenhet att för sistnämnda ändamål från ifrågavarande anslag

lämna tertiärlån efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 26 april 1940 förordade ändrade

grunder för bidrag till främjande av bostadsförsörjning för

mindre bemedlade, barnrika familjer och för låneverksamheten

för samma ändamål;

b) godkänna av departementschefen förordade ändrade

grunder för bidrag till främjande av bostadsbyggande på

landsbygden;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

c) godkänna av departementschefen förordade ändrade

grunder för tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet;

d) för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Främjande au bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av

2,400,000 kronor;

2) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på

landsbygden ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor;

3) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 500,000 kronor;

e) för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i Statens

utlåningsfonder anvisa

1) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer ett reservationsanslag av

20,000,000 kronor;

2) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;
f)

för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i Fonden

för låneunderstöd anvisa

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;

2) till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor;

II. att motionerna 1:51 och 11:197 må anses besvarade

genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i

Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Andrén,

Ström i Lidköping, Magnusson i Kalmar, Bäcklund och friherre De Geer; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist, Svensson,

Eriksson i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Andersson i Prästbol, Lindberg i

Umeå, Isacsson, Hansson i Rubbestad och Mårtensson.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401986

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. s. 5 i texten