Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avlöning av viss krigspolispersonal.
1940-06-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:212, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avlöning av viss krigspolispersonal.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 212.
1
Nr 212.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avlöning
av viss krigspolispersonal.
(lia avd.)
I proposition nr 243 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 26 april
1940, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser
örn avlöning under mobilisering av krigspolispersonal vid högkvarteret
och armékårstab i överensstämmelse med vad i berörda statsrådsprotokoll
angivits.
Enligt gällande mobiliseringsplaner skall vid mobilisering upprättas en
särskild krigspolisorganisation. Vissa polisgrupper, bestående av särskilt
kvalificerad polispersonal, skola därvid tilldelas högkvarteret och armékårstaberna.
De polismän, som erfordras för denna tjänstgöring, uttagas på anmodan
av vederbörande militära myndighet bland personalen vid vissa av
rikets större poliskårer. Uttagningen verkställes av chefen för vederbörande
kår. De uttagna polismännen tilldelas viss militär tjänsteställning (lika med
officer för kommissarie och underofficer eller furir för annan polisman).
Tjänstgöringen består i vanlig polistjänst, huvudsakligen kriminaltjänst.
Några för ifrågavarande personalkategori avpassade bestämmelser angående
avlöning under den militära tjänstgöringen finnas icke.
I särskild skrivelse den 22 januari 1940 har överbefälhavaren över rikets
försvarskrafter — med förmälan, att chefen för armén icke hade något att
erinra mot förslaget — hemställt, att krigspolispersonal under tjänstgöring
vid mobiliserad del av försvarsväsendet måtte i avlöningshänseende jämställas
med sådan i statens tjänst varande personal, som avses i 3 § 1 mom.
krigsavlöningsreglementet, vilket innebär, att för nu ifrågavarande krigspolispersonal
skulle tillämpas de i fred gällande avlöningsbestämmelserna jämte
<le ytterligare föreskrifter, som kunna varda meddelade.
Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 23 februari
1940 ifrågasatt, huruvida icke efter överenskommelse med vederbörande polismyndighet
personalen ifråga utan anknytning till krigsavlöningsreglementet
lämpligen borde för krigspolistjänsten åtnjuta avlöning av den myndighet,
hos vilken vederbörande vore anställd, enligt de för myndigheten gällande
bestämmelserna. Ersättning härför borde utgå till polismyndigheten
av statsmedel i förhållande till den tid, krigspolistjänst utförts. En sådan
anordning skulle överensstämma med den, som tillämpades för avlöning åt
polismän, vilka enligt Kungl. Maj:ts förordnande skulle av stad tillhandahållas
såsom statspolis.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 212—216
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 212.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.
Av vad förut anförts torde framgå, att tillämpningen av krigsavlöningsreglementet
å krigspolisen vid högkvarteret och armékårstaberna leder till
icke önskvärda ojämnheter och orättvisor i avlöningshänseende. Att såsom
arméförvaltningens civila departement föreslagit göra de kommunala avlöningsbestämmelserna
tillämpliga å krigspolisen torde dock icke heller
innebära någon fullt tillfredsställande lösning av denna personals lönefråga.
En konsekvent tillämpning av civila avlöningsbestämmelser försvåras bland
annat därav, att inkvartering och förplägnad för personalen av praktiska
skäl måste anordnas genom kronans försorg. En anordning, som samtidigt
tillgodoser såväl personalens skäliga anspråk som de militära synpunkterna,
torde kunna vinnas därigenom, att krigsavlöningsreglementet i princip göres
tillämpligt å personalen i fråga — varmed följer rätt till inkvartering och
förplägnad — men att i stället för månadslön enligt krigsavlöningsreglementet
personalen tillerkännes ersättning för mistade löneförmåner av sin
civila polistjänst. Undantag torde därvid böra göras för vikariatsersättning
och särskilda ersättningar av traktamentsnatur ävensom beklädnadsersättning
i sådana fall, då staten sörjer för personalens beklädnad. Med hänsyn
till att krigspolis inkallats till tjänstgöring redan i början av december 1939
torde böra stadgas, att ersättning för mistade löneförmåner må kunna utgå
retroaktivt från och med den 1 december 1939. En konsekvens härav torde
bliva, att i sådana fall, då kommun icke tillämpat vederbörliga bestämmelser
om löneavdrag under militär tjänstgöring utan betalt polismännen full lön,
kommunen av staten erhåller gottgörelse för vad som skulle hava utbetalts
i ersättning för mistade löneförmåner, därest avdragsbestämmelserna tillämpats.
Jag förutsätter därvid, att polispersonalen i fråga om rätt att under
militärtjänstgöringen bibehålla lön från kommunen likställes med värnpliktiga.
Bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda avlöningsbestämmelser av nu
angivna innehåll torde böra utverkas av riksdagen.
Vid genomförande av den här ifrågasatta anordningen skulle avlöningsförhållandena
för den till krigspolistjänstgöring inkallade personalen i princip
ordnas efter samma grunder som vid tillämpning av den s. k. minimiregeln
gälla för statsanställd civil personal vid militär tjänstgöring såsom
beställningshavare i reserven m. m. Därest ändrade bestämmelser av restriktiv
art skulle komma att genomföras i fråga om sistnämnda personal,
böra motsvarande jämkningar ske jämväl beträffande krigspolisen.
Utekottet. De av departementschefen angivna grunderna för avlönande av krigspolispersonalen
hava icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att utfärda bestämmelser
om avlöning under mobilisering av krigspolispersonal
vid högkvarteret och armékårstab i överensstämmelse
med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för 26 april 1940 angivits.
Stockholm den 7 juni 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 216.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:392 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöning av viss krigspolispersonal. a1 i texten