Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avlöning av viss krigspolispersonal.

1940-06-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:212, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avlöning av viss krigspolispersonal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 212.

1

Nr 212.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avlöning

av viss krigspolispersonal.

(lia avd.)

I proposition nr 243 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 26 april

1940, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser

örn avlöning under mobilisering av krigspolispersonal vid högkvarteret

och armékårstab i överensstämmelse med vad i berörda statsrådsprotokoll

angivits.

Enligt gällande mobiliseringsplaner skall vid mobilisering upprättas en

särskild krigspolisorganisation. Vissa polisgrupper, bestående av särskilt

kvalificerad polispersonal, skola därvid tilldelas högkvarteret och armékårstaberna.

De polismän, som erfordras för denna tjänstgöring, uttagas på anmodan

av vederbörande militära myndighet bland personalen vid vissa av

rikets större poliskårer. Uttagningen verkställes av chefen för vederbörande

kår. De uttagna polismännen tilldelas viss militär tjänsteställning (lika med

officer för kommissarie och underofficer eller furir för annan polisman).

Tjänstgöringen består i vanlig polistjänst, huvudsakligen kriminaltjänst.

Några för ifrågavarande personalkategori avpassade bestämmelser angående

avlöning under den militära tjänstgöringen finnas icke.

I särskild skrivelse den 22 januari 1940 har överbefälhavaren över rikets

försvarskrafter — med förmälan, att chefen för armén icke hade något att

erinra mot förslaget — hemställt, att krigspolispersonal under tjänstgöring

vid mobiliserad del av försvarsväsendet måtte i avlöningshänseende jämställas

med sådan i statens tjänst varande personal, som avses i 3 § 1 mom.

krigsavlöningsreglementet, vilket innebär, att för nu ifrågavarande krigspolispersonal

skulle tillämpas de i fred gällande avlöningsbestämmelserna jämte

<le ytterligare föreskrifter, som kunna varda meddelade.

Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 23 februari

1940 ifrågasatt, huruvida icke efter överenskommelse med vederbörande polismyndighet

personalen ifråga utan anknytning till krigsavlöningsreglementet

lämpligen borde för krigspolistjänsten åtnjuta avlöning av den myndighet,

hos vilken vederbörande vore anställd, enligt de för myndigheten gällande

bestämmelserna. Ersättning härför borde utgå till polismyndigheten

av statsmedel i förhållande till den tid, krigspolistjänst utförts. En sådan

anordning skulle överensstämma med den, som tillämpades för avlöning åt

polismän, vilka enligt Kungl. Maj:ts förordnande skulle av stad tillhandahållas

såsom statspolis.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 212—216

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 212.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Av vad förut anförts torde framgå, att tillämpningen av krigsavlöningsreglementet

å krigspolisen vid högkvarteret och armékårstaberna leder till

icke önskvärda ojämnheter och orättvisor i avlöningshänseende. Att såsom

arméförvaltningens civila departement föreslagit göra de kommunala avlöningsbestämmelserna

tillämpliga å krigspolisen torde dock icke heller

innebära någon fullt tillfredsställande lösning av denna personals lönefråga.

En konsekvent tillämpning av civila avlöningsbestämmelser försvåras bland

annat därav, att inkvartering och förplägnad för personalen av praktiska

skäl måste anordnas genom kronans försorg. En anordning, som samtidigt

tillgodoser såväl personalens skäliga anspråk som de militära synpunkterna,

torde kunna vinnas därigenom, att krigsavlöningsreglementet i princip göres

tillämpligt å personalen i fråga — varmed följer rätt till inkvartering och

förplägnad — men att i stället för månadslön enligt krigsavlöningsreglementet

personalen tillerkännes ersättning för mistade löneförmåner av sin

civila polistjänst. Undantag torde därvid böra göras för vikariatsersättning

och särskilda ersättningar av traktamentsnatur ävensom beklädnadsersättning

i sådana fall, då staten sörjer för personalens beklädnad. Med hänsyn

till att krigspolis inkallats till tjänstgöring redan i början av december 1939

torde böra stadgas, att ersättning för mistade löneförmåner må kunna utgå

retroaktivt från och med den 1 december 1939. En konsekvens härav torde

bliva, att i sådana fall, då kommun icke tillämpat vederbörliga bestämmelser

om löneavdrag under militär tjänstgöring utan betalt polismännen full lön,

kommunen av staten erhåller gottgörelse för vad som skulle hava utbetalts

i ersättning för mistade löneförmåner, därest avdragsbestämmelserna tillämpats.

Jag förutsätter därvid, att polispersonalen i fråga om rätt att under

militärtjänstgöringen bibehålla lön från kommunen likställes med värnpliktiga.

Bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda avlöningsbestämmelser av nu

angivna innehåll torde böra utverkas av riksdagen.

Vid genomförande av den här ifrågasatta anordningen skulle avlöningsförhållandena

för den till krigspolistjänstgöring inkallade personalen i princip

ordnas efter samma grunder som vid tillämpning av den s. k. minimiregeln

gälla för statsanställd civil personal vid militär tjänstgöring såsom

beställningshavare i reserven m. m. Därest ändrade bestämmelser av restriktiv

art skulle komma att genomföras i fråga om sistnämnda personal,

böra motsvarande jämkningar ske jämväl beträffande krigspolisen.

Utekottet. De av departementschefen angivna grunderna för avlönande av krigspolispersonalen

hava icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att utfärda bestämmelser

om avlöning under mobilisering av krigspolispersonal

vid högkvarteret och armékårstab i överensstämmelse

med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över

försvarsärenden för 26 april 1940 angivits.

Stockholm den 7 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 216.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:392 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöning av viss krigspolispersonal. a1 i texten