Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1940-06-07 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:217, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

1

Nr 217.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag

till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 3 maj 1940 dagtecknad proposition, nr 248, har Kungl. Majit,

under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels

till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved för budgetåret

1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kronor,

dels till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning

för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 150 000 kronor, dels ock till Reglering av vedproduktionen för budgetåret

1940/41 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket anvisa ett

reservationsanslag av 47 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr A. Mannerskantz (I: 214) och den andra inom andra kammaren av herrar

E. V. Staxäng och O. Werner i Höjen (II: 272), vari hemställts, att riksdagen

vid behandling av frågan örn anslag till statliga åtgärder för tryggande

av vedproduktionen m. m. måtte föreskriva, att nu gällande bestämmelser

om lån för förskottering av avverkningskostnader ändras i enlighet

med vad motionärerna anfört;

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr H. Sten m. fl. (I: 210) och den andra inom andra kammaren av

herr J. Ericsson i Kinna m. fl. (II: 267), vari hemställts, att riksdagen måtte

uttala, att riksdagen förutsätter ej mindre att den av propositionen berörda

arbetskraftens intressen ägnas noggrann uppmärksamhet från vederbörande

statsorgans sida än även att det likartade förhållande, som föreligger beträffande

betodlingen, och det ingripande, som på detta område skett, beaktas

vid övervägandet av vilka åtgärder, som av omständigheterna kunna bli påkallade

på nu ifrågavarande område.

Bihang titt riksdagens protokoll 19M. 6 sami. Nr 217—219. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna gjorda yrkandena

hänvisas, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande,

till motionerna I: 214 och II: 267.

Av förevarande proposition nr 248 inhämtas bland annat:

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag grundar sig på en av industri kommissionen

och vednämnden i ämnet gjord framställning av den 11 april 1940.

Departementschefen har inledningsvis berört bränslebehovet för

bränslesäsongerna 1940/41 och 1941/42 och därvid anfört:

De statliga åtgärder, som vidtagits för att i nuvarande krisläge utvidga

vedproduktionen, åsyftade i första hand att åstadkomma en sådan ökning i

avverkningarna, att därigenom utvunnen vedkvantitet kunde till viss del ersätta

den import av fasta bränslen, som av skilda anledningar icke kunde

hållas igång under nuvarande förhållanden. Med utgångspunkt härifrån

hade vedbehovet för bränslesäsongen 1940/41 beräknats uppgå till 16 miljoner

kubikmeter löst mått. Av denna myckenhet torde omkring 7 miljoner

kubikmeter utgöra normalbehovet av kastved. Därest importen av fasta

bränslen på grund av oförutsedda föi-hållanden skulle komma att ytterligare

nedgå, torde det icke vara uteslutet, att vedbehovet kunde komma att stiga

utöver här angiven myckenhet.

Nu pågående avverkningar beräknades av industrikommissionen och vednämnden

kunna giva till resultat, att en vedtillgång på omkring 16 miljoner

kubikmeter skulle bliva disponibel för bränslesäsongen 1940/41. Det ansåges

därjämte icke uteslutet att en eller annan miljon kubikmeter ved därutöver

kunde bliva tillgänglig för nästa bränslesäsong. De förut berörda behoven

skulle således i stort sett vara tryggade. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna

syntes man dock få räkna med att en viss knapphet på bränsle

kunde komma att uppstå. Den eventuella bristen torde få ersättas medelst

ersättningsbränslen eller genom att ved från de avverkningar, som måste

komma till stånd under budgetåret 1940/41 för tillgodoseende av vedbehovet

för bränslesäsongen 1941/42, foges i anspråk i förtid.

Frågan örn säkerställande av landets behov av vedbränsle för bränslesäsongen

1941/42 syntes i samband härmed preliminärt böra upptagas till

övervägande. Av det anförda framginge, att man för säsongen 1941/42 icke

borde räkna med någon behållning av ved från föregående bränsleperiod.

Behovet måste således helt tillfredsställas genom avverkning, som för att

veden skulle bliva av fullgod beskaffenhet måste äga rum under vintern

1940/41. Såsom industrikommissionen och vednämnden framhållit förelåge

avsevärda svårigheter att redan för nästa bränslesäsong beräkna vedbehovet;

än svårare bleve ett bedömande för därpå följande säsong. Därest nuvarande

begränsade importmöjligheter komme att fortfara även under kommande

avverkningsperiod, syntes man i överensstämmelse med industrikommissionens

och vednämndens uppfattning få utgå från att vedbehovet

blir större för bränslesäsongen 1941/42 än för säsongen 1940/41. Den av

industrikommissionen och vednämnden för avverkning beräknade myckenheten

av 25 miljoner kubikmeter ved för avsalu syntes kunna godtagas, även

om man icke finge bortse från de stora svårigheter av praktisk art, som vore

förenade med en avverkning av dylika mått. För att underlätta för skogsägare

att medverka till en avverkning av denna stora kvantitet borde däri

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

3

få inräknas även vissa myckenheter massaved och kolved. Dessa myckenheter

borde i så fall emellertid ej utan särskilt medgivande få användas

annat än för bränsleändamål.

För den händelse ändrade förhållanden skulle inträda och på grund härav

andra dispositioner bleve nödvändiga, syntes möjligheter böra stå öppna att

vidtaga ändringar i planläggningen. Med hänsyn härtill syntes försiktigheten

bjuda att avverkningskvantiteten icke genast fastställdes för hela avverkningsperioden

utan att densamma uppdelades på två tidsperioder, omfattande

senare hälften av 1940 respektive förra hälften av 1941. I enlighet

med det av myndigheterna framlagda förslaget borde avverkningskvantiteten

preliminärt bestämmas till 10 miljoner kubikmeter för senare hälften av

innevarande år och 15 miljoner kubikmeter för förra hälften 1941.

De hittills vidtagna statliga åtgärderna för främjande

och stödjande av ved produktion en bestå i statsgaranti för

ved och utlämnande av lån till skogsägareförening, ansluten till Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, för förskottering av avverkningskostnad

för ved. Därjämte föreligger numera möjlighet att tvångsvis förmå skogsägare

att avverka ved till avsalu enligt lagen den 12 april 1940 i detta ämne.

De skäl som tidigare anförts för statligt stöd för åstadkommande av en

ökning av vedproduktionen, yttrar departementschefen, gjorde sig numera

med hänsyn till den planerade utvidgningen av vedavverkningarna gällande

med än större styrka. Det torde även kunna förväntas, att, sedan skogsägarna

mera allmänt erhållit kännedom om formerna för statens medverkan

i nu berörda hänseende, statens stöd komme att i större omfattning tagas i

anspråk. Den hittills bedrivna låneverksamheten och systemet med garanti

från statens sida att ved, som ej funnit köpare, skulle inlösas till visst bestämt

pris syntes därför böra alltjämt upprätthållas.

Beträffande bestämmelserna för låneverksamheten har Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund hos vednämnden framfört önskemål om

att lån skulle kunna utlämnas till föreningarna utan att därvid angåves, att

lånen skulle tilldelas vissa angivna personer, varjämte riksförbundet framhållit,

att räntan å lånen vöre för hög. Det förstnämnda önskemålet torde

syfta på bestämmelsen, att skogsägareförenings ansökan örn lån skall vara

åtföljd av avskrifter av de leveranskontrakt, som avses med låneansökningen.

Någon ändring i den av riksförbundet föreslagna riktningen ansåge departementschefen

sig icke böra förorda, enär därigenom den enda säkerhet,

som staten erhölle från skogsägareföreningarnas sida, nämligen leveranskontrakten,

skulle försvinna. Det syntes för övrigt icke innebära någon större

olägenhet för föreningarna att denna ur statens synpunkt rimliga begäran

alltjämt uppehälles. Ej heller kunde den räntefot, som nu tillämpades för

här ifrågavarande lån, med nuvarande allmänna ränteläge anses vara hög.

Räntefoten syntes således alltjämt böra bibehållas å nuvarande nivå.

Vad anginge de allmänna föreskrifterna örn statsgaranti för ved

torde desamma böra oförändrade gälla även i fortsättningen. I likhet med

vad nu gällde borde det ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga,

efter omständigheterna påkallade föreskrifter i fråga örn garantipriserna

och om de vedsorter, sorn avsåges skola omfattas av garantien. Jämväl giltighetstiden

för meddelad garanti syntes böra såsom nu bestämmas av Kungl.

Majit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

Beträffande anslagsberäkningarna erinras i propositionen, att

för innevarande budgetår å kapitalbudgeten under fonden för förlag till

statsverket anvisats ett reservationsanslag till Reglering av vedproduktionen

av 15 000 000 kronor. Från anslaget bestridas utgifterna för den låneverksamhet,

som visar sig behövlig för förskottering av avverkningskostnader

samt de kostnader, som kunna uppstå för staten, därest uppfyllandet av

meddelad garanti för inlösen av ved skulle påkallas. Vid tiden för industrikommissionens

och vednämndens skrivelse (den 11 april 1940) hade 57 lån

å tillhopa 3 218 287 kronor beviljats att utgå från nyssnämnda anslag.

Departementschefen har framhållit, att under innevarande budgetår någon

utgift för uppfyllande av meddelad statsgaranti icke vore att förutse, enär

fullgörande av dylik garantiutfästelse för ved, som avverkats före den 1

juli 1940, enligt gällande bestämmelser icke finge påkallas annat än under

tiden 1 januari—1 mars 1941. En betydande reservation å anslaget i fråga

vore därför att förvänta.

För lån för förskottering av avverkningskostnader

torde emellertid utöver den blivande reservationen ett avsevärt behov av

medel komma att uppstå, därest den planerade avverkningen under budgetåret

1940/41 skulle kunna genomföras. Industrikommissionen och vednämnden

hade räknat med att lån komme att sökas för ungefär en tredjedel av

den avverkningskvantitet, som beräknades falla å enskilda skogar. Då denna

beräknades bliva 15 miljoner kubikmeter, skulle långivningen komma att

omfatta omkring 5 miljoner kubikmeter. Efter ett medelpris vid långivning

om 4 kronor per kubikmeter hade medelsbehovet uppskattats till 20 000 000

kronor.

Mot de gjorda beräkningarna syntes intet vara att erinra. Emellertid torde

med hänsyn till den reservation, som syntes kunna påräknas å kapitalinvesteringsanslaget

till Reglering av vedproduktionen, kunna ifrågasättas

att avsevärt reducera det begärda beloppet. En försiktig bedömning syntes

giva vid handen, att reservationen å anslaget i fråga kunde uppskattas till

omkring 10 000 000 kronor. Med hänsyn härtill syntes det vara tillfyllest,

om för nästa budgetår ytterligare 10 000 000 kronor ställdes till förfogande

för här ifrågavarande ändamål.

Såsom departementschefen tidigare framhållit kunde några anspråk på

uppfyllande av meddelad statsgaranti för ved icke ifrågakomma

under innevarande budgetår. Däremot kunde dylika krav väntas

framställda under budgetåret 1940/41. I vilken utsträckning sådana krav

komme att göras vore emellertid beroende på flera omständigheter, rörande

vilka man för närvarande endast kunde göra vissa antaganden. Man torde

således med visst fog kunna utgå från att den vedmängd, som under innevarande

avverkningsperiod utvunnits ur skogarna, till övervägande delen

komme att förbrukas under bränslesäsongen 1940/41. Därav bleve följden,

att statens garanti komme att påkallas endast i undantagsfall. För bestridande

av de utgifter av nu antydd art, med vilka man icke kunde undgå att

räkna, borde emellertid medel finnas tillgängliga.

Efter förslag av vednämnden, vilket vunnit industrikommissionens anslutning,

hade Kungl. Maj:t den 19 januari 1940 förskottsvis ställt 4 000 000

kronor till förfogande för utlämnande av lån för inköp av ved, varöver staten

skulle äga dispositionsrätt. Syftet härmed hade varit att tillförsäkra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

5

staten möjligheter att genom att disponera över ett vedlager av lämplig

storlek ingripa i såväl förbruknings- som prisreglerande avseende å vedmarlmaden.

Av det anvisade beloppet hade, enligt vad industrikommissionen

och vednämnden upplyst, endast 550 000 kronor utlånats för inköp av omkring

70 000 kubikmeter ved.

För att möjliggöra för staten att i vidare omfattning kunna ingripa i nu

berörda hänseenden hade kommissionen och nämnden föreslagit uppläggande

av ett regleringslager om cirka 3 miljoner kubikmeter

ved. Ett sådant lager torde ha en viktig uppgift att fylla i marknadsutjämnande

syfte. Därest förbrukningsreglering för ved i en eller annan form

bleve genomförd och försäljning av ved underkastades inskränkningar, syntes

det vara än mer påkallat, att staten kunde disponera vissa vedkvantiteter.

Rörande formerna för anskaffandet och handhavandet av dylika statliga

vedlager torde det böra ankomma på vednämnden att efter omständigheterna

fatta beslut.

För finansiering av en verksamhet av nu avsedd ari böra särskilda medel

vara att tillgå på kapitalbudgeten. Med utgångspunkt från den av myndigheterna

angivna storleken av det vedlager, som skulle stå till statens disposition,

3 miljoner kubikmeter, vilken myckenhet syntes kunna godtagas, kunde

efter ett genomsnittspris av 10 kronor per kubikmeter kapitalbehovet beräknas

till 30 000 000 kronor. Medelsbehovet torde icke behöva påverkas av de

eventuella krav på uppfyllande av statlig garanti för inlösen av ved, vilka

även böra tillgodoses av dessa medel. Det synes sålunda kunna uppskattas

till 30 000 000 kronor.

Av industrikommissionen och vednämnden gjorda beräkningar för o naiv

ostna der i samband med den statliga veduppköpsverksamheten föranledde

icke någon erinran från departementschefens sida. För detta ändamål

borde därför anvisas 2 000 000 kronor under elfte huvudtiteln å driftbudgeten

för budgetåret 1940/41.

Vad slutligen anginge de tvångsåtgärder, som kunde komma i

fråga för att de avsedda resultaten skulle uppnås, erinrade departementschefen

örn att han i propositionen nr 171 till årets riksdag framhållit, att

dylika åtgärder komme att medföra vissa kostnader för statsverket samt att

han senare skulle återkomma till frågan om finansieringen av tvångsavverkningarna.

Enligt lagen den 12 april 1940 örn skyldighet att avverka ved

till avsalu ålåge det skogsvårdsstyrelse att biträda vid tillämpningen av lagen.

För detta biträde borde ersättning beredas styrelserna av statsmedel. Dylik

ersättning syntes böra utgå, sedan det visat sig i vilken omfattning skogsvårdsstyrelsernas

medverkan bleve erforderlig. För bestridande av dessa

ersättningar borde finnas ett särskilt förslagsanslag å driftbudgeten. Storleken

av detta synes i enlighet med förslag från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund kunna bestämmas till 150 000 kronor.

Jämväl för täckandet av de kostnader, som en eventuell tvångsavverkning

kunde medföra för staten, nämligen avverkningskostnader och ersättning till

skogsägaren, måste medel stå till buds. Industrikommissionens och vednämndens

beräkningar rörande storleken av den vedmängd, som kunde

komma alt utvinnas medelst tvångsåtgärder, och genomsnittspriset per kubikmeter

för sålunda erhållen kvantitet ansåge departementschefen sig böra

biträda. För kostnader för eventuell tvångsavverkning borde alltså 7 000 000

kronor anvisas.

De medel sorn i enlighet med det anförda komme att erfordras för den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

föreslagna låneverksamlieten, för inköp och inlösen av ved samt för kostnader

för eventuell tvångsavverkning skulle samtliga anvisas å kapitalbudgeten.

Med hänsyn till de olika åtgärdernas inbördes sammanhang syntes det lämpligt

att bibehålla den nuvarande anordningen med gemensamt anslag för de

skilda åtgärder till tryggande av vedförsörjningen, som vore av natur att ge

till resultat en tillgång i statens hand. Anslaget borde anvisas å kapitalbudgeten.

Storleken av detta kan således beräknas till (10 000 000 + 30 000 000 +

7 000 000 —) 47 000 000 kronor. Anslaget torde kunna benämnas Reglering

av vedproduktionen.

Till stöd för det i lii o t i o n e r n a 1:214 och 1 1:2 7 2 gjorda yrkandet

har anförts:

Departementschefen hade föreslagit fortsatt låne- och förskottsverksamhet

till främjande av vedhuggningarna under säsongen 1940/41. Beträffande

denna låneverksamhet, som hittills handhafts av skogsägareföreningarna,

hade Sveriges skogsägareföreningars riksförbund i skrivelse till statens vednämnd

den 4 april 1940 framhållit önskvärdheten av en förenkling i det tekniska

låneförfarandet. I departementschefens yttrande syntes en misstolkning

föreligga såtillvida, att man fattat denna framställning som en riksförbundets

önskan, att leveranskontrakten icke skulle behöva läggas som säkerhet

visavi staten.

Vid gjord förfrågan i denna sak hos riksförbundet hade en så långt gående

förenkling ej ifrågasatts, utan ansåges att leveranskontrakten, såsom

enda bevis på att affärerna vore avslutade, alltjämt måste utgöra grunden

för lånens erhållande. Vad som avsåges med förenkling i riksförbundets

skrivelse till vednämnden vore att föreningarna borde kunna mot sina leveranskontrakt

— liksom hittills — utbekomma erforderliga lån, men att de

gåves rätt att göra fördelningen av dessa medel på skogsägarna efter eget

bedömande och efter det temporära behov, som förelåge i varje särskilt fall.

Det visade sig, att det nu tillämpade systemet vore mycket svårt för att icke

säga nästan omöjligt att genomföra. Det vore nämligen icke sagt, att skogsägaren

just vid avslutandet av kontraktet hade behov av lån eller kunde

uppgiva sitt lånebehov, men han kunde vid vilken tidpunkt som helst därefter

infinna sig hos föreningen och begära hela eller en del av det lån, som

han hade rätt att utfå. Vidare vöre det icke alltid givet, att föreningen av

säkerhetsskäl ansåge sig kunna utbetala hela beloppet på en gång, utan endast

i mån av avverkningens fortgång. I sådant fall uppstode situationen, att

örn, som nu skedde, lånet söktes individuellt för varje skogsägare, och föreningen

enligt ovan icke direkt ansåge sig kunna överlämna hela beloppet

till vederbörande, att en onödig ränteförlust för föreningen uppstode.

Ett sådant onödigt fördyrande kunde undvikas och hela fördelningen göras

smidigare och mera praktiskt lättarbetad, om föreningen med sina leveranskontrakt

som säkerhet ägde att såsom nu rekvirera beloppet kollektivt,

men att därefter det finge ankomma på föreningen att fördela beloppet efter

förhandenvarande behov och att återredovisning även skedde kollektivt efter

de gjorda försäljningarna. Med en sådan omändring skulle hela låneförfarandet

i mycket hög grad förenklas och även en mycket stor besparing vinnas i

arbete för bokföringspersonal, som med nuvarande system, med individuella

låntagare och individuell återredovisning, bleve hårt belastad. Man vunne

ett förenklat förfarande utan att på något sätt minska värdet av föreningar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

7

nas säkerheter för lånets återlämnande och därtill möjlighet att på ett smidigare

sätt tillmötesgå skogsägarens temporära lånebehov, då han ofta, vid

tidpunkten för kontraktets underskrivande, hade svårt att beräkna de direkta

omkostnaderna för avverkningen.

Därför borde sådan förändring vidtagas i gällande bestämmelser, att föreningarna

ägde mot säkerhet i leveranskontrakt upplåna medel och därefter

disponera och fördela dessa medel till låntagarna på mest ändamålsenliga

sätt efter de behov, som i varje olika fall uppstode.

I motionerna 1:210 och 1 1:26 7 anföres bland annat:

De åtgärder, riksdagen vidtagit och nu föresloges att besluta örn, hade i

första hand tagit sikte på folkhushållets vedbehov. Stor omsorg hade dock

även nedlagts på att tillgodose skogsägarnas berättigade intressen. Däremot

hade man icke ansett sig böra på samma sätt inrikta ansträngningarna på

att tillvarataga den med vedproduktionen sysselsatta arbetskraftens intressen.

Vid kamrarnas behandling av vedfrågan under den urtima riksdagen

framhölls emellertid, att de statliga regleringsåtgärderna på detta område

principiellt likställde vedproduktionen med betodlingen och att på sistnämnda

område arbetskraftens intressen tillgodosetts genom auktoritativ

regeringsmedverkan i parternas förhandlingar örn arbetslönerna. Ett precedensfall

förelåge alltså, som kunde åberopas i det avseende varom nu vore

fråga.

Det vore icke motionärernas avsikt att göra erinran mot att bestämmandet

av arbetslönen förutsattes kunna lösas genom förhandlingar och avtal.

Skogsarbetsmarknadens parter hade i senare tid alltmer målmedvetet slagit

in på denna väg. Kollektivavtal funnes numera för mer än 50 000 skogsarbetare

och avtalens indirekta verkningar omslöte ett betydligt större antal.

Även på vedhuggningens område hade man sökt att reglera frågan örn arbetslönen

på detta sätt. Frågan hade dock legat och läge fortfarande ganska

ogynnsamt till. Vedhuggningen vore dåligt betald och dåligt ansedd. I höstas

hade man sökt avhjälpa detta missförhållande. Denna strävan hade dock

varken kunnat sikta eller nå tillräckligt långt, då förhandlingarna givetvis

icke kunnat undgå att taga intryck av statsmakternas försiktiga ekonomiska

politik. Någon kompensation för de stigande levnadskostnaderna genom

indexreglering av lönerna hade icke kunnat genomföras på detta område.

Betingelser för en löneförhöjning hade förelegat i de höjda garantipriserna

och framförallt i de stegrade marknadspriserna på ved. Dessa priser hade

från augusti 1939 till januari 1940 höjts med 50 %. Höjningarna i arbetslönen

däremot hade hållit sig vid långt blygsammare procenttal, i regel omkring

15 %. Även om dessa förhöjningar i och för sig icke vore föraktliga,

hade de dock icke fyllt uppgiften att definitivt höja vedhuggningen i paritet

med annat skogsarbete eller att göra densamma attraktiv även för arbetare,

exempelvis byggnads- eller vägarbetare, som vore vana vid bättre förtjänst.

Denna återhållsamhet från arbetsgivarens sida kunde befaras föranleda svårigheter

när avtalen utlöpte och uya förhandlingar skulle föras.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har vedbehovet för bränslesäsongen

1940/41 beräknats uppgå till 16 miljoner kubikmeter. Därest importen

av fasta bränslen på grund av oförutsedda förhållanden skulle komma

att ytterligare nedgå, kunde vedbehovet komma att stiga utöver den sålunda

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

angivna myckenheten. För att täcka den eventuella bristen har räknats med

att ersättningsbränslen eller ved från de avverkningar, som måste komma

till stånd under budgetåret 1940/41, skulle tagas i anspråk. Utskottet är

liksom departementschefen medvetet örn att osäkerhet måste vidlåda ifrågavarande

beräkningar. Nu pågående avverkningar beräknas emellertid av

industrikommissionen och vednämnden giva till resultat, att en vedtillgång

på omkring 16 miljoner kubikmeter skall bliva disponibel för bränslesäsongen

1940/41. Utskottet har under hand från vednämnden införskaffat

dels sammandrag över vedavverkningar intill den 1 maj 1940, dels ock uppgift

angående avverkad kvantitet brännved i procent av beräknad avverkningskvantitet

för skogsägargrupper, avseende perioden den 1 juli 1939—

den 1 maj 1940. Ifrågavarande sammandrag och uppgifter äro såsom bilagor

(Bilaga 1 och Bilaga 2) fogade vid detta utlåtande. Av nämnda bilagor framgår,

att avverkningen i vissa län och beträffande vissa skogsägargrupper

varit förvånansvärt låg i förhållande till den beräknade avverkningskvantiteten.

Det har icke varit möjligt för utskottet att bilda sig en närmare uppfattning

om orsakerna härtill, men utskottet har likväl icke velat underlåta

att fästa uppmärksamheten å de sålunda förekommande avsevärda variationerna

beträffande olika län och skogsägargrupper.

För säkerställande av landets behov av vedbränsle för bränslesäsongen

1941/42 har departementschefen utgått ifrån att en väsentligt större kvantitet

blir erforderlig än den för bränslesäsongen 1940/41 beräknade och har godtagit

den av industrikommissionen och vednämnden härför beräknade myckenheten

av 25 miljoner kubikmeter ved för avsalu. Utskottet delar departementschefens

uppfattning att i denna kvantitet bör få inräknas även vissa

myckenheter massaved och kolved, vilka dock ej utan särskilt medgivande

skulle få användas annat än för bränsleändamål. Vidare anser utskottet i

likhet med departementschefen försiktigheten bjuda att avverkningskvantiteten

icke fastställes för hela avverkningsperioden utan uppdelas på två

tidsperioder, omfattande senare delen av år 1940, respektive förra delen av

år 1941, för vilka avverkningskvantiteten preliminärt synes böra bestämmas

till 10 miljoner kubikmeter, respektive 15 miljoner kubikmeter.

Departementschefen har erinrat örn, att de åtgärder, som från statens sida

vidtagits för främjande och stödjande av vedproduktionen, bestå i statsgaranti

för ved och utlämnande av lån till skogsägareförening, ansluten till

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, för förskottering av avverkningskostnad

för ved, vartill jämväl numera kommit möjlighet att tvångsvis förmå

skogsägare att avverka ved till avsalu enligt i ämnet utfärdad lag den 12

april 1940. Utskottet är ense med departementschefen om att de hittills förekommande

formerna för statens medverkan i berörda avseenden alltjämt

synas böra upprätthållas.

Vidkommande låneverksamheten har, såsom av propositionen inhämtas,

Sveriges skogsägares riksförbund framfört önskemål örn att gällande bestäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

9

melser i ämnet måtte jämkas så, att lån kunde lämnas till skogsägareföreningarna

utan att lånen därvid skulle vara bundna till vissa angivna personer,

varjämte förbundet, som ansett den föreskrivna räntan av 4 procent för hög,

ifrågasatt örn ränta över huvud taget mäste beräknas. Departementschefen

har icke ansett sig böra förorda någon ändring av bestämmelserna i den av

riksförbundet föreslagna riktningen samt vidare funnit räntefoten alltjämt

böra bibehållas vid nuvarande nivå. I motionerna I: 214 och II: 272 har på

anförda skäl yrkats sådan förändring av gällande bestämmelser i ämnet, att

föreningarna skulle äga mot säkerhet i leveranskontrakt upplåna medel och

därefter disponera och fördela dessa medel till låntagarna på mest ändamålsenliga

sätt efter de behov, som i varje särskilt fall kunde uppstå. Utskottet

anser för sin del det hittills tillämpade systemet för ifrågavarande låneverksamhet

ur statens synpunkt mera betryggande än det i motionerna förordade.

Enligt nu gällande bestämmelser hava nämligen vederbörande statliga

organ överblick och kontroll över kreditgivningen. Ett bifall till motionärernas

förslag skulle åter — såvitt utskottet kan finna medföra att

skogsägareföreningarna finge en sådan frihet att disponera över de till förfogande

ställda statsmedlen, att den kontroll över kreditgivningen, som från

statens sida varit avsedd, kan bliva mindre tillfredsställande, något som ur

principiella synpunkter är ägnat att ingiva starka betänkligheter. Utskottet

har icke heller blivit övertygat örn att motionärernas förslag ur praktiska

synpunkter erbjuder sådana fördelar, att de kunna motivera ett frångående

av den för närvarande tillämpade anordningen för lånevensamheten på

omförmälda område. På grund av vad salunda anförts och da hinder icke

torde föreligga för utlämnande av lån till leverantör som vid en senare tidpunkt

än vid leveranskontraktens tecknande gör anmälan örn erhållande av

lån, ställer utskottet sig avvisande till de i motionerna 1:214 och 11:272

framställda yrkandena och ansluter sig till den av departementschefen intagna

ståndpunkten såväl i vad avser formerna för låneverksamheten som

beträffande räntefotens höjd.

Utskottet biträder departementschefens förslag angående de allmänna föreskrifterna

för statsgaranti för ved. Det torde alltså få ankomma på Kungl.

Majit att meddela erforderliga föreskrifter i fråga örn garantipriserna och

om de vedsorter, som skola omfattas av garantien, ävensom bestämma giltighetstiden

för meddelad garanti.

Emot de av departementschefen gjorda anslagsberäkningarna för nästa

budgetår beträffande här ifrågavarande anslag till Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved, till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst

biträde vid vedavverkning samt till Reglering av vedproduktionen, uppgående

till respektive 2 000 000 kronor, 150 000 kronor och 47 000 000 kronor

har utskottet icke funnit något att erinra.

Vad slutligen angår de i motionerna I: 210 och II: 267 framställda yrkandena

får utskottet framhålla att lönerna till den i vedproduktionen syssel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

satta arbetskraften givetvis böra stå i skäligt förhållande till det rotvärdespris,

som erhålles av vederbörande leverantör, vadan en uppgång i nämnda

pris därför även bör påverka arbetslönerna. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka vikten av att lönesättningen på ifrågavarande område blir

lämpligt avpassad, även med hänsyn till det intresse ur hela samhällets synpunkt,

som under rådande förhållanden föreligger för vedproduktionens

programenliga bedrivande. Med vad sålunda anförts torde motionerna I: 210

och II: 267 få anses besvarade.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionerna I: 214 och II: 272,

a) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 2 000 000 kronor;

b) till Ersättning dt skogsvårdsstgrelser för visst biträde

vid vedavverkning för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor;

c) till Reglering av vedproduktionen för budgetåret 1940/41

såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket

anvisa ett reservationsanslag av 47 000 000 kronor;

II. att motionerna 1:210 och 11:267 må anses besvarade

med vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 7 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson

i Fredrikslund, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Pauli,

Andrén, Ström i Lidköping, Larsson i Varberg, Boman och friherre De Geer; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson, Danielsson,

Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Isacsson,

Staxäng, Bergström och Viklund.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

11

Reservationer:

1) av herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund, friherre

De Geer, Svensson i Grönvik, Närlinge och Staxäng, vilka ansett,

dels att den del av utskottets yttrande, vilket börjar å sid. 8 med orden

»Vidkommande låneverksamheten» och slutar å sid. 9 med orden »räntefotens

höjd», bort erhålla följande lydelse:

»Vidkommande låneverksamheten----(— utskottet]---kunde

uppstå. Utskottet anser, att motionärernas förslag ur praktiska synpunkter

erbjuder sådana fördelar, att de kunna motivera en tillämpning av den av

motionärerna ifrågasatta anordningen för låneverksamheten på omförmälda

område. På grund av vad sålunda anförts, torde motionerna 1:214 och

II: 272 få anses besvarade. I övrigt ansluter sig utskottet till den av departementschefen

intagna ståndpunkten i vad avser formerna för låneverksamheten

och beträffande räntefotens höjd.»;

dels ock att utskottets hemställan bort i anledning härav i nedan angivna

delar erhålla följande lydelse:

»I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) till---(= utskottet)---- 47 000 000 kronor;

II. att motionerna 1:214 och 11:272 samt motionerna 1:210 och 11:267

må anses besvarade med vad utskottet i det föregående anfort.»;

2) av herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i

Landeryd, Andrén, Närlinge och Staxäng, vilka ansett, att den del av utskottets

yttrande, som börjar å sid. 9 med orden »Vad slutligen angår» och

slutar å sid. 10 med orden »få anses besvarade», bort erhålla följande

lydelse:

»Vad slutligen angår de i motionerna 1:210 och 11:267 framställda yrkandena

får utskottet erinra om att en uppgång av det rotvärdespris, som

erhålles av vederbörande leverantör, som regel medför en höjning av arbetslönerna

för den i vedproduktionen sysselsatta arbetskraften. Så har även

denna gång varit fallet. Utskottet vill---(= utskottet)---få an
ses

besvarade.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

f

12 Statsutskottets utlåtande Nr 217.

Bilaga 1.

Sammandrag över vedavverkningar intill 1 maj 1940.

(Kvantiteterna angivna i kbm löst mått.)

Län

Beräknad

avverknings-

kvantitet

brännved

Avverkad kvantitet

brännved under

tiden >/» 1939—

*/, 1940

Ökning under

i kbm

i % av

beräknad

kvantitet

febru-

ari

%

mars

%

april

%

Stockholm......................

670 000

697 246

104,1

18,4

17,1

28,7

Uppsala........................

500 000

407 812

81,6

13,2

22,1

23,7

Södermanland..................

610 000

589 209

96,6

16,7

30,3

22,1

Östergötland....................

830 000

644 243

77,6

9,6

15,1

27,6

Jönköping......................

810 000

631 330

77,9

6,4

27,3

26,8

Kronoberg ....................

800 000

541 510

67,7

6,5

17,0

24,4

Kalmar........................

950 000

668 444

70,4

5,3

14,0

28,4

Gotland........................

140 000

106 749

76,2

6,7

49,0

17,9

Blekinge ......................

450 000

357 090

79,3

12,5

28,5

19,9

Kristianstad....................

1

32,4

13,2

Malmöhus......................

^ 730 000

826 785

113,3

22,1

Halland........................

230 000

256 419

111,5

24,4

37,4

20,5

Göteborgs och Bohus............

270 000

177 908

65,9

7,7

25,6

19,0

Älvsborg ......................

860 000

604 993

70,3

9,0

17,7

32,8

Skaraborg......................

520 000

510 434

98,2

17,0

34,8

21,0

Värmland......................

770 000

501 983

65,2

13,8

15,1

11,6

örebro ........................

600 000

409 455

68,2

9,2

24,8

11,6

Västmanland ..................

650 000

481 752

74,1

11,5

23,8

16,9

Summa o. medeltal för s. Sverige

10 390 000

8 413 362

81,0

11,8

22,9

22,3

Kopparberg....................

1 279 000

408 642

32,0

2,0

9,3

9,8

Gävleborg......................

1 387 000

577 289

41,6

2,6

10,0

15,3

Västernorrland..................

1 184 000

487 211

41,1

4,1

15,8

5,5

Jämtland......................

698 000

285 675

40,9

1,6

3,5

12,8

Västerbotten ..................

752 000

559 667

74,4

8,8

16,0

27,6

Norrbotten ....................

550 000

338 807

61,6

9,7

14,3

6,0

Summa o. medeltal för n. Sverige

5 850 000

2 657 291

45,4

4,1

11,4

12,4

Summa o. medeltal för hela riket

16 240 000

11 070 653

68,2

9,0

18,7

18,7

Anm. I brännveden äro inräknade vissa kvantiteter långved.

Alla kristidsnämnder hade vid sammandragets uppgörande icke inkommit med uppgifter.

För Västerbottens län har hälften av kvantiteten flottningsved från kronoskogar, utgörande

128 345 kbm, medtagits i sammandraget som brännved.

I tidigare rapport från Norrbottens län har vedkontoret genom felaktiga uppgifter för

kronoskogar redovisat 130 000 kbm för mycket.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

13

Bilaga 2.

Avverkad kvantitet brännved i procent av beräknad avverkningskvantitet

för skogsägaregrupper.

Uppgifterna avse perioden 1/7 1939—1/5 1940.

Län

Krono-

skogar

I

övriga

allmänna

skogar

II

Aktie-

bolags

skogar

III

övriga

enskilda

skogar

IV

Medeltal

för

samtliga

skogar

I—IV

Stockholm ......................

106,6

64,0

76,4

121,0

104,1

Uppsala..........................

83,4

81,4

58,1

94,2

81,6

Södermanland....................

72,2

80,4

105,0

102,9

96,6

Östergötland ....................

82,0

75,7

51,7

83,1

77,6

Jönköping........................

71,1

61,3

62,4

80,1

77,9

Kronoberg ......................

67,4

57,3

47,2

71,7

67,7

Kalmar..........................

84,6

86,5

64,2

68,2

70,4

Gotland..........................

315,5

68,6

—

67,3

76,2

Blekinge ........................

106,0

137,8

79,5

77,3

79,3

Kristianstad......................

79,2

120,9

113,3

> 85,2

84,0

Malmöhus........................

Halland..........................

/

151,0

239,1

231,3

101,4

111,5

Göteborgs o. Bohus ..............

86,7

86,6

116,7

62,2

65,9

Älvsborg ........................

70,7

56,8

41,6

75,2

70,3

Skaraborg........................

88,0

97,6

83,4

103,1

98,2

Värmland........................

89,7

41,8

55,1

74,0

65,2

Örebro ..........................

51,3

80,5

74,0

69,9

68,2

Västmanland ....................

66,0

70,3

73,7

76,5

74,1

Medeltal för s. Sverige

79,7

74,8

63,5

85,1

81,0

Kopparberg......................

30,9

34,4

26,4

36,9 ,

32,0

Gävleborg........................

28,6

53,4

43,3

40,8

41,6

Västernorrland ..................

104,8

22,1

37,3

44,1

41,1

Jämtland........................

135,7

80,4

27,9

93,1

40,9

Västerbotten ....................

232,0

—

54,1

61,9

74,4

Norrbotten ......................

114,1

338,3

26,3

51,1

61,6

Medeltal för n. Sverige

91,0

54,2

35,5

47,6

45,4

Medeltal för hela riket

83,4

71,e

44,8

75,4

68,2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet v s. 10 i texten