Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1940-06-07 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:217, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
1
Nr 217.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag
till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I en den 3 maj 1940 dagtecknad proposition, nr 248, har Kungl. Majit,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels
till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved för budgetåret
1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kronor,
dels till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning
för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 150 000 kronor, dels ock till Reglering av vedproduktionen för budgetåret
1940/41 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket anvisa ett
reservationsanslag av 47 000 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr A. Mannerskantz (I: 214) och den andra inom andra kammaren av herrar
E. V. Staxäng och O. Werner i Höjen (II: 272), vari hemställts, att riksdagen
vid behandling av frågan örn anslag till statliga åtgärder för tryggande
av vedproduktionen m. m. måtte föreskriva, att nu gällande bestämmelser
om lån för förskottering av avverkningskostnader ändras i enlighet
med vad motionärerna anfört;
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr H. Sten m. fl. (I: 210) och den andra inom andra kammaren av
herr J. Ericsson i Kinna m. fl. (II: 267), vari hemställts, att riksdagen måtte
uttala, att riksdagen förutsätter ej mindre att den av propositionen berörda
arbetskraftens intressen ägnas noggrann uppmärksamhet från vederbörande
statsorgans sida än även att det likartade förhållande, som föreligger beträffande
betodlingen, och det ingripande, som på detta område skett, beaktas
vid övervägandet av vilka åtgärder, som av omständigheterna kunna bli påkallade
på nu ifrågavarande område.
Bihang titt riksdagens protokoll 19M. 6 sami. Nr 217—219. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna gjorda yrkandena
hänvisas, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande,
till motionerna I: 214 och II: 267.
Av förevarande proposition nr 248 inhämtas bland annat:
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag grundar sig på en av industri kommissionen
och vednämnden i ämnet gjord framställning av den 11 april 1940.
Departementschefen har inledningsvis berört bränslebehovet för
bränslesäsongerna 1940/41 och 1941/42 och därvid anfört:
De statliga åtgärder, som vidtagits för att i nuvarande krisläge utvidga
vedproduktionen, åsyftade i första hand att åstadkomma en sådan ökning i
avverkningarna, att därigenom utvunnen vedkvantitet kunde till viss del ersätta
den import av fasta bränslen, som av skilda anledningar icke kunde
hållas igång under nuvarande förhållanden. Med utgångspunkt härifrån
hade vedbehovet för bränslesäsongen 1940/41 beräknats uppgå till 16 miljoner
kubikmeter löst mått. Av denna myckenhet torde omkring 7 miljoner
kubikmeter utgöra normalbehovet av kastved. Därest importen av fasta
bränslen på grund av oförutsedda föi-hållanden skulle komma att ytterligare
nedgå, torde det icke vara uteslutet, att vedbehovet kunde komma att stiga
utöver här angiven myckenhet.
Nu pågående avverkningar beräknades av industrikommissionen och vednämnden
kunna giva till resultat, att en vedtillgång på omkring 16 miljoner
kubikmeter skulle bliva disponibel för bränslesäsongen 1940/41. Det ansåges
därjämte icke uteslutet att en eller annan miljon kubikmeter ved därutöver
kunde bliva tillgänglig för nästa bränslesäsong. De förut berörda behoven
skulle således i stort sett vara tryggade. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna
syntes man dock få räkna med att en viss knapphet på bränsle
kunde komma att uppstå. Den eventuella bristen torde få ersättas medelst
ersättningsbränslen eller genom att ved från de avverkningar, som måste
komma till stånd under budgetåret 1940/41 för tillgodoseende av vedbehovet
för bränslesäsongen 1941/42, foges i anspråk i förtid.
Frågan örn säkerställande av landets behov av vedbränsle för bränslesäsongen
1941/42 syntes i samband härmed preliminärt böra upptagas till
övervägande. Av det anförda framginge, att man för säsongen 1941/42 icke
borde räkna med någon behållning av ved från föregående bränsleperiod.
Behovet måste således helt tillfredsställas genom avverkning, som för att
veden skulle bliva av fullgod beskaffenhet måste äga rum under vintern
1940/41. Såsom industrikommissionen och vednämnden framhållit förelåge
avsevärda svårigheter att redan för nästa bränslesäsong beräkna vedbehovet;
än svårare bleve ett bedömande för därpå följande säsong. Därest nuvarande
begränsade importmöjligheter komme att fortfara även under kommande
avverkningsperiod, syntes man i överensstämmelse med industrikommissionens
och vednämndens uppfattning få utgå från att vedbehovet
blir större för bränslesäsongen 1941/42 än för säsongen 1940/41. Den av
industrikommissionen och vednämnden för avverkning beräknade myckenheten
av 25 miljoner kubikmeter ved för avsalu syntes kunna godtagas, även
om man icke finge bortse från de stora svårigheter av praktisk art, som vore
förenade med en avverkning av dylika mått. För att underlätta för skogsägare
att medverka till en avverkning av denna stora kvantitet borde däri
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
3
få inräknas även vissa myckenheter massaved och kolved. Dessa myckenheter
borde i så fall emellertid ej utan särskilt medgivande få användas
annat än för bränsleändamål.
För den händelse ändrade förhållanden skulle inträda och på grund härav
andra dispositioner bleve nödvändiga, syntes möjligheter böra stå öppna att
vidtaga ändringar i planläggningen. Med hänsyn härtill syntes försiktigheten
bjuda att avverkningskvantiteten icke genast fastställdes för hela avverkningsperioden
utan att densamma uppdelades på två tidsperioder, omfattande
senare hälften av 1940 respektive förra hälften av 1941. I enlighet
med det av myndigheterna framlagda förslaget borde avverkningskvantiteten
preliminärt bestämmas till 10 miljoner kubikmeter för senare hälften av
innevarande år och 15 miljoner kubikmeter för förra hälften 1941.
De hittills vidtagna statliga åtgärderna för främjande
och stödjande av ved produktion en bestå i statsgaranti för
ved och utlämnande av lån till skogsägareförening, ansluten till Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, för förskottering av avverkningskostnad
för ved. Därjämte föreligger numera möjlighet att tvångsvis förmå skogsägare
att avverka ved till avsalu enligt lagen den 12 april 1940 i detta ämne.
De skäl som tidigare anförts för statligt stöd för åstadkommande av en
ökning av vedproduktionen, yttrar departementschefen, gjorde sig numera
med hänsyn till den planerade utvidgningen av vedavverkningarna gällande
med än större styrka. Det torde även kunna förväntas, att, sedan skogsägarna
mera allmänt erhållit kännedom om formerna för statens medverkan
i nu berörda hänseende, statens stöd komme att i större omfattning tagas i
anspråk. Den hittills bedrivna låneverksamheten och systemet med garanti
från statens sida att ved, som ej funnit köpare, skulle inlösas till visst bestämt
pris syntes därför böra alltjämt upprätthållas.
Beträffande bestämmelserna för låneverksamheten har Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund hos vednämnden framfört önskemål om
att lån skulle kunna utlämnas till föreningarna utan att därvid angåves, att
lånen skulle tilldelas vissa angivna personer, varjämte riksförbundet framhållit,
att räntan å lånen vöre för hög. Det förstnämnda önskemålet torde
syfta på bestämmelsen, att skogsägareförenings ansökan örn lån skall vara
åtföljd av avskrifter av de leveranskontrakt, som avses med låneansökningen.
Någon ändring i den av riksförbundet föreslagna riktningen ansåge departementschefen
sig icke böra förorda, enär därigenom den enda säkerhet,
som staten erhölle från skogsägareföreningarnas sida, nämligen leveranskontrakten,
skulle försvinna. Det syntes för övrigt icke innebära någon större
olägenhet för föreningarna att denna ur statens synpunkt rimliga begäran
alltjämt uppehälles. Ej heller kunde den räntefot, som nu tillämpades för
här ifrågavarande lån, med nuvarande allmänna ränteläge anses vara hög.
Räntefoten syntes således alltjämt böra bibehållas å nuvarande nivå.
Vad anginge de allmänna föreskrifterna örn statsgaranti för ved
torde desamma böra oförändrade gälla även i fortsättningen. I likhet med
vad nu gällde borde det ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga,
efter omständigheterna påkallade föreskrifter i fråga örn garantipriserna
och om de vedsorter, sorn avsåges skola omfattas av garantien. Jämväl giltighetstiden
för meddelad garanti syntes böra såsom nu bestämmas av Kungl.
Majit.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
Beträffande anslagsberäkningarna erinras i propositionen, att
för innevarande budgetår å kapitalbudgeten under fonden för förlag till
statsverket anvisats ett reservationsanslag till Reglering av vedproduktionen
av 15 000 000 kronor. Från anslaget bestridas utgifterna för den låneverksamhet,
som visar sig behövlig för förskottering av avverkningskostnader
samt de kostnader, som kunna uppstå för staten, därest uppfyllandet av
meddelad garanti för inlösen av ved skulle påkallas. Vid tiden för industrikommissionens
och vednämndens skrivelse (den 11 april 1940) hade 57 lån
å tillhopa 3 218 287 kronor beviljats att utgå från nyssnämnda anslag.
Departementschefen har framhållit, att under innevarande budgetår någon
utgift för uppfyllande av meddelad statsgaranti icke vore att förutse, enär
fullgörande av dylik garantiutfästelse för ved, som avverkats före den 1
juli 1940, enligt gällande bestämmelser icke finge påkallas annat än under
tiden 1 januari—1 mars 1941. En betydande reservation å anslaget i fråga
vore därför att förvänta.
För lån för förskottering av avverkningskostnader
torde emellertid utöver den blivande reservationen ett avsevärt behov av
medel komma att uppstå, därest den planerade avverkningen under budgetåret
1940/41 skulle kunna genomföras. Industrikommissionen och vednämnden
hade räknat med att lån komme att sökas för ungefär en tredjedel av
den avverkningskvantitet, som beräknades falla å enskilda skogar. Då denna
beräknades bliva 15 miljoner kubikmeter, skulle långivningen komma att
omfatta omkring 5 miljoner kubikmeter. Efter ett medelpris vid långivning
om 4 kronor per kubikmeter hade medelsbehovet uppskattats till 20 000 000
kronor.
Mot de gjorda beräkningarna syntes intet vara att erinra. Emellertid torde
med hänsyn till den reservation, som syntes kunna påräknas å kapitalinvesteringsanslaget
till Reglering av vedproduktionen, kunna ifrågasättas
att avsevärt reducera det begärda beloppet. En försiktig bedömning syntes
giva vid handen, att reservationen å anslaget i fråga kunde uppskattas till
omkring 10 000 000 kronor. Med hänsyn härtill syntes det vara tillfyllest,
om för nästa budgetår ytterligare 10 000 000 kronor ställdes till förfogande
för här ifrågavarande ändamål.
Såsom departementschefen tidigare framhållit kunde några anspråk på
uppfyllande av meddelad statsgaranti för ved icke ifrågakomma
under innevarande budgetår. Däremot kunde dylika krav väntas
framställda under budgetåret 1940/41. I vilken utsträckning sådana krav
komme att göras vore emellertid beroende på flera omständigheter, rörande
vilka man för närvarande endast kunde göra vissa antaganden. Man torde
således med visst fog kunna utgå från att den vedmängd, som under innevarande
avverkningsperiod utvunnits ur skogarna, till övervägande delen
komme att förbrukas under bränslesäsongen 1940/41. Därav bleve följden,
att statens garanti komme att påkallas endast i undantagsfall. För bestridande
av de utgifter av nu antydd art, med vilka man icke kunde undgå att
räkna, borde emellertid medel finnas tillgängliga.
Efter förslag av vednämnden, vilket vunnit industrikommissionens anslutning,
hade Kungl. Maj:t den 19 januari 1940 förskottsvis ställt 4 000 000
kronor till förfogande för utlämnande av lån för inköp av ved, varöver staten
skulle äga dispositionsrätt. Syftet härmed hade varit att tillförsäkra
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
5
staten möjligheter att genom att disponera över ett vedlager av lämplig
storlek ingripa i såväl förbruknings- som prisreglerande avseende å vedmarlmaden.
Av det anvisade beloppet hade, enligt vad industrikommissionen
och vednämnden upplyst, endast 550 000 kronor utlånats för inköp av omkring
70 000 kubikmeter ved.
För att möjliggöra för staten att i vidare omfattning kunna ingripa i nu
berörda hänseenden hade kommissionen och nämnden föreslagit uppläggande
av ett regleringslager om cirka 3 miljoner kubikmeter
ved. Ett sådant lager torde ha en viktig uppgift att fylla i marknadsutjämnande
syfte. Därest förbrukningsreglering för ved i en eller annan form
bleve genomförd och försäljning av ved underkastades inskränkningar, syntes
det vara än mer påkallat, att staten kunde disponera vissa vedkvantiteter.
Rörande formerna för anskaffandet och handhavandet av dylika statliga
vedlager torde det böra ankomma på vednämnden att efter omständigheterna
fatta beslut.
För finansiering av en verksamhet av nu avsedd ari böra särskilda medel
vara att tillgå på kapitalbudgeten. Med utgångspunkt från den av myndigheterna
angivna storleken av det vedlager, som skulle stå till statens disposition,
3 miljoner kubikmeter, vilken myckenhet syntes kunna godtagas, kunde
efter ett genomsnittspris av 10 kronor per kubikmeter kapitalbehovet beräknas
till 30 000 000 kronor. Medelsbehovet torde icke behöva påverkas av de
eventuella krav på uppfyllande av statlig garanti för inlösen av ved, vilka
även böra tillgodoses av dessa medel. Det synes sålunda kunna uppskattas
till 30 000 000 kronor.
Av industrikommissionen och vednämnden gjorda beräkningar för o naiv
ostna der i samband med den statliga veduppköpsverksamheten föranledde
icke någon erinran från departementschefens sida. För detta ändamål
borde därför anvisas 2 000 000 kronor under elfte huvudtiteln å driftbudgeten
för budgetåret 1940/41.
Vad slutligen anginge de tvångsåtgärder, som kunde komma i
fråga för att de avsedda resultaten skulle uppnås, erinrade departementschefen
örn att han i propositionen nr 171 till årets riksdag framhållit, att
dylika åtgärder komme att medföra vissa kostnader för statsverket samt att
han senare skulle återkomma till frågan om finansieringen av tvångsavverkningarna.
Enligt lagen den 12 april 1940 örn skyldighet att avverka ved
till avsalu ålåge det skogsvårdsstyrelse att biträda vid tillämpningen av lagen.
För detta biträde borde ersättning beredas styrelserna av statsmedel. Dylik
ersättning syntes böra utgå, sedan det visat sig i vilken omfattning skogsvårdsstyrelsernas
medverkan bleve erforderlig. För bestridande av dessa
ersättningar borde finnas ett särskilt förslagsanslag å driftbudgeten. Storleken
av detta synes i enlighet med förslag från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund kunna bestämmas till 150 000 kronor.
Jämväl för täckandet av de kostnader, som en eventuell tvångsavverkning
kunde medföra för staten, nämligen avverkningskostnader och ersättning till
skogsägaren, måste medel stå till buds. Industrikommissionens och vednämndens
beräkningar rörande storleken av den vedmängd, som kunde
komma alt utvinnas medelst tvångsåtgärder, och genomsnittspriset per kubikmeter
för sålunda erhållen kvantitet ansåge departementschefen sig böra
biträda. För kostnader för eventuell tvångsavverkning borde alltså 7 000 000
kronor anvisas.
De medel sorn i enlighet med det anförda komme att erfordras för den
6
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
föreslagna låneverksamlieten, för inköp och inlösen av ved samt för kostnader
för eventuell tvångsavverkning skulle samtliga anvisas å kapitalbudgeten.
Med hänsyn till de olika åtgärdernas inbördes sammanhang syntes det lämpligt
att bibehålla den nuvarande anordningen med gemensamt anslag för de
skilda åtgärder till tryggande av vedförsörjningen, som vore av natur att ge
till resultat en tillgång i statens hand. Anslaget borde anvisas å kapitalbudgeten.
Storleken av detta kan således beräknas till (10 000 000 + 30 000 000 +
7 000 000 —) 47 000 000 kronor. Anslaget torde kunna benämnas Reglering
av vedproduktionen.
Till stöd för det i lii o t i o n e r n a 1:214 och 1 1:2 7 2 gjorda yrkandet
har anförts:
Departementschefen hade föreslagit fortsatt låne- och förskottsverksamhet
till främjande av vedhuggningarna under säsongen 1940/41. Beträffande
denna låneverksamhet, som hittills handhafts av skogsägareföreningarna,
hade Sveriges skogsägareföreningars riksförbund i skrivelse till statens vednämnd
den 4 april 1940 framhållit önskvärdheten av en förenkling i det tekniska
låneförfarandet. I departementschefens yttrande syntes en misstolkning
föreligga såtillvida, att man fattat denna framställning som en riksförbundets
önskan, att leveranskontrakten icke skulle behöva läggas som säkerhet
visavi staten.
Vid gjord förfrågan i denna sak hos riksförbundet hade en så långt gående
förenkling ej ifrågasatts, utan ansåges att leveranskontrakten, såsom
enda bevis på att affärerna vore avslutade, alltjämt måste utgöra grunden
för lånens erhållande. Vad som avsåges med förenkling i riksförbundets
skrivelse till vednämnden vore att föreningarna borde kunna mot sina leveranskontrakt
— liksom hittills — utbekomma erforderliga lån, men att de
gåves rätt att göra fördelningen av dessa medel på skogsägarna efter eget
bedömande och efter det temporära behov, som förelåge i varje särskilt fall.
Det visade sig, att det nu tillämpade systemet vore mycket svårt för att icke
säga nästan omöjligt att genomföra. Det vore nämligen icke sagt, att skogsägaren
just vid avslutandet av kontraktet hade behov av lån eller kunde
uppgiva sitt lånebehov, men han kunde vid vilken tidpunkt som helst därefter
infinna sig hos föreningen och begära hela eller en del av det lån, som
han hade rätt att utfå. Vidare vöre det icke alltid givet, att föreningen av
säkerhetsskäl ansåge sig kunna utbetala hela beloppet på en gång, utan endast
i mån av avverkningens fortgång. I sådant fall uppstode situationen, att
örn, som nu skedde, lånet söktes individuellt för varje skogsägare, och föreningen
enligt ovan icke direkt ansåge sig kunna överlämna hela beloppet
till vederbörande, att en onödig ränteförlust för föreningen uppstode.
Ett sådant onödigt fördyrande kunde undvikas och hela fördelningen göras
smidigare och mera praktiskt lättarbetad, om föreningen med sina leveranskontrakt
som säkerhet ägde att såsom nu rekvirera beloppet kollektivt,
men att därefter det finge ankomma på föreningen att fördela beloppet efter
förhandenvarande behov och att återredovisning även skedde kollektivt efter
de gjorda försäljningarna. Med en sådan omändring skulle hela låneförfarandet
i mycket hög grad förenklas och även en mycket stor besparing vinnas i
arbete för bokföringspersonal, som med nuvarande system, med individuella
låntagare och individuell återredovisning, bleve hårt belastad. Man vunne
ett förenklat förfarande utan att på något sätt minska värdet av föreningar
-
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
7
nas säkerheter för lånets återlämnande och därtill möjlighet att på ett smidigare
sätt tillmötesgå skogsägarens temporära lånebehov, då han ofta, vid
tidpunkten för kontraktets underskrivande, hade svårt att beräkna de direkta
omkostnaderna för avverkningen.
Därför borde sådan förändring vidtagas i gällande bestämmelser, att föreningarna
ägde mot säkerhet i leveranskontrakt upplåna medel och därefter
disponera och fördela dessa medel till låntagarna på mest ändamålsenliga
sätt efter de behov, som i varje olika fall uppstode.
I motionerna 1:210 och 1 1:26 7 anföres bland annat:
De åtgärder, riksdagen vidtagit och nu föresloges att besluta örn, hade i
första hand tagit sikte på folkhushållets vedbehov. Stor omsorg hade dock
även nedlagts på att tillgodose skogsägarnas berättigade intressen. Däremot
hade man icke ansett sig böra på samma sätt inrikta ansträngningarna på
att tillvarataga den med vedproduktionen sysselsatta arbetskraftens intressen.
Vid kamrarnas behandling av vedfrågan under den urtima riksdagen
framhölls emellertid, att de statliga regleringsåtgärderna på detta område
principiellt likställde vedproduktionen med betodlingen och att på sistnämnda
område arbetskraftens intressen tillgodosetts genom auktoritativ
regeringsmedverkan i parternas förhandlingar örn arbetslönerna. Ett precedensfall
förelåge alltså, som kunde åberopas i det avseende varom nu vore
fråga.
Det vore icke motionärernas avsikt att göra erinran mot att bestämmandet
av arbetslönen förutsattes kunna lösas genom förhandlingar och avtal.
Skogsarbetsmarknadens parter hade i senare tid alltmer målmedvetet slagit
in på denna väg. Kollektivavtal funnes numera för mer än 50 000 skogsarbetare
och avtalens indirekta verkningar omslöte ett betydligt större antal.
Även på vedhuggningens område hade man sökt att reglera frågan örn arbetslönen
på detta sätt. Frågan hade dock legat och läge fortfarande ganska
ogynnsamt till. Vedhuggningen vore dåligt betald och dåligt ansedd. I höstas
hade man sökt avhjälpa detta missförhållande. Denna strävan hade dock
varken kunnat sikta eller nå tillräckligt långt, då förhandlingarna givetvis
icke kunnat undgå att taga intryck av statsmakternas försiktiga ekonomiska
politik. Någon kompensation för de stigande levnadskostnaderna genom
indexreglering av lönerna hade icke kunnat genomföras på detta område.
Betingelser för en löneförhöjning hade förelegat i de höjda garantipriserna
och framförallt i de stegrade marknadspriserna på ved. Dessa priser hade
från augusti 1939 till januari 1940 höjts med 50 %. Höjningarna i arbetslönen
däremot hade hållit sig vid långt blygsammare procenttal, i regel omkring
15 %. Även om dessa förhöjningar i och för sig icke vore föraktliga,
hade de dock icke fyllt uppgiften att definitivt höja vedhuggningen i paritet
med annat skogsarbete eller att göra densamma attraktiv även för arbetare,
exempelvis byggnads- eller vägarbetare, som vore vana vid bättre förtjänst.
Denna återhållsamhet från arbetsgivarens sida kunde befaras föranleda svårigheter
när avtalen utlöpte och uya förhandlingar skulle föras.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har vedbehovet för bränslesäsongen
1940/41 beräknats uppgå till 16 miljoner kubikmeter. Därest importen
av fasta bränslen på grund av oförutsedda förhållanden skulle komma
att ytterligare nedgå, kunde vedbehovet komma att stiga utöver den sålunda
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
angivna myckenheten. För att täcka den eventuella bristen har räknats med
att ersättningsbränslen eller ved från de avverkningar, som måste komma
till stånd under budgetåret 1940/41, skulle tagas i anspråk. Utskottet är
liksom departementschefen medvetet örn att osäkerhet måste vidlåda ifrågavarande
beräkningar. Nu pågående avverkningar beräknas emellertid av
industrikommissionen och vednämnden giva till resultat, att en vedtillgång
på omkring 16 miljoner kubikmeter skall bliva disponibel för bränslesäsongen
1940/41. Utskottet har under hand från vednämnden införskaffat
dels sammandrag över vedavverkningar intill den 1 maj 1940, dels ock uppgift
angående avverkad kvantitet brännved i procent av beräknad avverkningskvantitet
för skogsägargrupper, avseende perioden den 1 juli 1939—
den 1 maj 1940. Ifrågavarande sammandrag och uppgifter äro såsom bilagor
(Bilaga 1 och Bilaga 2) fogade vid detta utlåtande. Av nämnda bilagor framgår,
att avverkningen i vissa län och beträffande vissa skogsägargrupper
varit förvånansvärt låg i förhållande till den beräknade avverkningskvantiteten.
Det har icke varit möjligt för utskottet att bilda sig en närmare uppfattning
om orsakerna härtill, men utskottet har likväl icke velat underlåta
att fästa uppmärksamheten å de sålunda förekommande avsevärda variationerna
beträffande olika län och skogsägargrupper.
För säkerställande av landets behov av vedbränsle för bränslesäsongen
1941/42 har departementschefen utgått ifrån att en väsentligt större kvantitet
blir erforderlig än den för bränslesäsongen 1940/41 beräknade och har godtagit
den av industrikommissionen och vednämnden härför beräknade myckenheten
av 25 miljoner kubikmeter ved för avsalu. Utskottet delar departementschefens
uppfattning att i denna kvantitet bör få inräknas även vissa
myckenheter massaved och kolved, vilka dock ej utan särskilt medgivande
skulle få användas annat än för bränsleändamål. Vidare anser utskottet i
likhet med departementschefen försiktigheten bjuda att avverkningskvantiteten
icke fastställes för hela avverkningsperioden utan uppdelas på två
tidsperioder, omfattande senare delen av år 1940, respektive förra delen av
år 1941, för vilka avverkningskvantiteten preliminärt synes böra bestämmas
till 10 miljoner kubikmeter, respektive 15 miljoner kubikmeter.
Departementschefen har erinrat örn, att de åtgärder, som från statens sida
vidtagits för främjande och stödjande av vedproduktionen, bestå i statsgaranti
för ved och utlämnande av lån till skogsägareförening, ansluten till
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, för förskottering av avverkningskostnad
för ved, vartill jämväl numera kommit möjlighet att tvångsvis förmå
skogsägare att avverka ved till avsalu enligt i ämnet utfärdad lag den 12
april 1940. Utskottet är ense med departementschefen om att de hittills förekommande
formerna för statens medverkan i berörda avseenden alltjämt
synas böra upprätthållas.
Vidkommande låneverksamheten har, såsom av propositionen inhämtas,
Sveriges skogsägares riksförbund framfört önskemål örn att gällande bestäm
-
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
9
melser i ämnet måtte jämkas så, att lån kunde lämnas till skogsägareföreningarna
utan att lånen därvid skulle vara bundna till vissa angivna personer,
varjämte förbundet, som ansett den föreskrivna räntan av 4 procent för hög,
ifrågasatt örn ränta över huvud taget mäste beräknas. Departementschefen
har icke ansett sig böra förorda någon ändring av bestämmelserna i den av
riksförbundet föreslagna riktningen samt vidare funnit räntefoten alltjämt
böra bibehållas vid nuvarande nivå. I motionerna I: 214 och II: 272 har på
anförda skäl yrkats sådan förändring av gällande bestämmelser i ämnet, att
föreningarna skulle äga mot säkerhet i leveranskontrakt upplåna medel och
därefter disponera och fördela dessa medel till låntagarna på mest ändamålsenliga
sätt efter de behov, som i varje särskilt fall kunde uppstå. Utskottet
anser för sin del det hittills tillämpade systemet för ifrågavarande låneverksamhet
ur statens synpunkt mera betryggande än det i motionerna förordade.
Enligt nu gällande bestämmelser hava nämligen vederbörande statliga
organ överblick och kontroll över kreditgivningen. Ett bifall till motionärernas
förslag skulle åter — såvitt utskottet kan finna medföra att
skogsägareföreningarna finge en sådan frihet att disponera över de till förfogande
ställda statsmedlen, att den kontroll över kreditgivningen, som från
statens sida varit avsedd, kan bliva mindre tillfredsställande, något som ur
principiella synpunkter är ägnat att ingiva starka betänkligheter. Utskottet
har icke heller blivit övertygat örn att motionärernas förslag ur praktiska
synpunkter erbjuder sådana fördelar, att de kunna motivera ett frångående
av den för närvarande tillämpade anordningen för lånevensamheten på
omförmälda område. På grund av vad salunda anförts och da hinder icke
torde föreligga för utlämnande av lån till leverantör som vid en senare tidpunkt
än vid leveranskontraktens tecknande gör anmälan örn erhållande av
lån, ställer utskottet sig avvisande till de i motionerna 1:214 och 11:272
framställda yrkandena och ansluter sig till den av departementschefen intagna
ståndpunkten såväl i vad avser formerna för låneverksamheten som
beträffande räntefotens höjd.
Utskottet biträder departementschefens förslag angående de allmänna föreskrifterna
för statsgaranti för ved. Det torde alltså få ankomma på Kungl.
Majit att meddela erforderliga föreskrifter i fråga örn garantipriserna och
om de vedsorter, som skola omfattas av garantien, ävensom bestämma giltighetstiden
för meddelad garanti.
Emot de av departementschefen gjorda anslagsberäkningarna för nästa
budgetår beträffande här ifrågavarande anslag till Omkostnader i samband
med inköp och inlösen av ved, till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst
biträde vid vedavverkning samt till Reglering av vedproduktionen, uppgående
till respektive 2 000 000 kronor, 150 000 kronor och 47 000 000 kronor
har utskottet icke funnit något att erinra.
Vad slutligen angår de i motionerna I: 210 och II: 267 framställda yrkandena
får utskottet framhålla att lönerna till den i vedproduktionen syssel
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
satta arbetskraften givetvis böra stå i skäligt förhållande till det rotvärdespris,
som erhålles av vederbörande leverantör, vadan en uppgång i nämnda
pris därför även bör påverka arbetslönerna. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka vikten av att lönesättningen på ifrågavarande område blir
lämpligt avpassad, även med hänsyn till det intresse ur hela samhällets synpunkt,
som under rådande förhållanden föreligger för vedproduktionens
programenliga bedrivande. Med vad sålunda anförts torde motionerna I: 210
och II: 267 få anses besvarade.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 214 och II: 272,
a) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 2 000 000 kronor;
b) till Ersättning dt skogsvårdsstgrelser för visst biträde
vid vedavverkning för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor;
c) till Reglering av vedproduktionen för budgetåret 1940/41
såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket
anvisa ett reservationsanslag av 47 000 000 kronor;
II. att motionerna 1:210 och 11:267 må anses besvarade
med vad utskottet i det föregående anfört.
Stockholm den 7 juni 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson
i Fredrikslund, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Pauli,
Andrén, Ström i Lidköping, Larsson i Varberg, Boman och friherre De Geer; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson, Danielsson,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Isacsson,
Staxäng, Bergström och Viklund.
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
11
Reservationer:
1) av herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund, friherre
De Geer, Svensson i Grönvik, Närlinge och Staxäng, vilka ansett,
dels att den del av utskottets yttrande, vilket börjar å sid. 8 med orden
»Vidkommande låneverksamheten» och slutar å sid. 9 med orden »räntefotens
höjd», bort erhålla följande lydelse:
»Vidkommande låneverksamheten----(— utskottet]---kunde
uppstå. Utskottet anser, att motionärernas förslag ur praktiska synpunkter
erbjuder sådana fördelar, att de kunna motivera en tillämpning av den av
motionärerna ifrågasatta anordningen för låneverksamheten på omförmälda
område. På grund av vad sålunda anförts, torde motionerna 1:214 och
II: 272 få anses besvarade. I övrigt ansluter sig utskottet till den av departementschefen
intagna ståndpunkten i vad avser formerna för låneverksamheten
och beträffande räntefotens höjd.»;
dels ock att utskottets hemställan bort i anledning härav i nedan angivna
delar erhålla följande lydelse:
»I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
a) till---(= utskottet)---- 47 000 000 kronor;
II. att motionerna 1:214 och 11:272 samt motionerna 1:210 och 11:267
må anses besvarade med vad utskottet i det föregående anfort.»;
2) av herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i
Landeryd, Andrén, Närlinge och Staxäng, vilka ansett, att den del av utskottets
yttrande, som börjar å sid. 9 med orden »Vad slutligen angår» och
slutar å sid. 10 med orden »få anses besvarade», bort erhålla följande
lydelse:
»Vad slutligen angår de i motionerna 1:210 och 11:267 framställda yrkandena
får utskottet erinra om att en uppgång av det rotvärdespris, som
erhålles av vederbörande leverantör, som regel medför en höjning av arbetslönerna
för den i vedproduktionen sysselsatta arbetskraften. Så har även
denna gång varit fallet. Utskottet vill---(= utskottet)---få an
ses
besvarade.»
f
12 Statsutskottets utlåtande Nr 217.
Bilaga 1.
Sammandrag över vedavverkningar intill 1 maj 1940.
(Kvantiteterna angivna i kbm löst mått.)
Län
Beräknad
avverknings-
kvantitet
brännved
Avverkad kvantitet
brännved under
tiden >/» 1939—
*/, 1940
Ökning under
i kbm
i % av
beräknad
kvantitet
febru-
ari
%
mars
%
april
%
Stockholm......................
670 000
697 246
104,1
18,4
17,1
28,7
Uppsala........................
500 000
407 812
81,6
13,2
22,1
23,7
Södermanland..................
610 000
589 209
96,6
16,7
30,3
22,1
Östergötland....................
830 000
644 243
77,6
9,6
15,1
27,6
Jönköping......................
810 000
631 330
77,9
6,4
27,3
26,8
Kronoberg ....................
800 000
541 510
67,7
6,5
17,0
24,4
Kalmar........................
950 000
668 444
70,4
5,3
14,0
28,4
Gotland........................
140 000
106 749
76,2
6,7
49,0
17,9
Blekinge ......................
450 000
357 090
79,3
12,5
28,5
19,9
Kristianstad....................
1
32,4
13,2
Malmöhus......................
^ 730 000
826 785
113,3
22,1
Halland........................
230 000
256 419
111,5
24,4
37,4
20,5
Göteborgs och Bohus............
270 000
177 908
65,9
7,7
25,6
19,0
Älvsborg ......................
860 000
604 993
70,3
9,0
17,7
32,8
Skaraborg......................
520 000
510 434
98,2
17,0
34,8
21,0
Värmland......................
770 000
501 983
65,2
13,8
15,1
11,6
örebro ........................
600 000
409 455
68,2
9,2
24,8
11,6
Västmanland ..................
650 000
481 752
74,1
11,5
23,8
16,9
Summa o. medeltal för s. Sverige
10 390 000
8 413 362
81,0
11,8
22,9
22,3
Kopparberg....................
1 279 000
408 642
32,0
2,0
9,3
9,8
Gävleborg......................
1 387 000
577 289
41,6
2,6
10,0
15,3
Västernorrland..................
1 184 000
487 211
41,1
4,1
15,8
5,5
Jämtland......................
698 000
285 675
40,9
1,6
3,5
12,8
Västerbotten ..................
752 000
559 667
74,4
8,8
16,0
27,6
Norrbotten ....................
550 000
338 807
61,6
9,7
14,3
6,0
Summa o. medeltal för n. Sverige
5 850 000
2 657 291
45,4
4,1
11,4
12,4
Summa o. medeltal för hela riket
16 240 000
11 070 653
68,2
9,0
18,7
18,7
Anm. I brännveden äro inräknade vissa kvantiteter långved.
Alla kristidsnämnder hade vid sammandragets uppgörande icke inkommit med uppgifter.
För Västerbottens län har hälften av kvantiteten flottningsved från kronoskogar, utgörande
128 345 kbm, medtagits i sammandraget som brännved.
I tidigare rapport från Norrbottens län har vedkontoret genom felaktiga uppgifter för
kronoskogar redovisat 130 000 kbm för mycket.
Statsutskottets utlåtande Nr 217.
13
Bilaga 2.
Avverkad kvantitet brännved i procent av beräknad avverkningskvantitet
för skogsägaregrupper.
Uppgifterna avse perioden 1/7 1939—1/5 1940.
Län
Krono-
skogar
I
övriga
allmänna
skogar
II
Aktie-
bolags
skogar
III
övriga
enskilda
skogar
IV
Medeltal
för
samtliga
skogar
I—IV
Stockholm ......................
106,6
64,0
76,4
121,0
104,1
Uppsala..........................
83,4
81,4
58,1
94,2
81,6
Södermanland....................
72,2
80,4
105,0
102,9
96,6
Östergötland ....................
82,0
75,7
51,7
83,1
77,6
Jönköping........................
71,1
61,3
62,4
80,1
77,9
Kronoberg ......................
67,4
57,3
47,2
71,7
67,7
Kalmar..........................
84,6
86,5
64,2
68,2
70,4
Gotland..........................
315,5
68,6
—
67,3
76,2
Blekinge ........................
106,0
137,8
79,5
77,3
79,3
Kristianstad......................
79,2
120,9
113,3
> 85,2
84,0
Malmöhus........................
Halland..........................
/
151,0
239,1
231,3
101,4
111,5
Göteborgs o. Bohus ..............
86,7
86,6
116,7
62,2
65,9
Älvsborg ........................
70,7
56,8
41,6
75,2
70,3
Skaraborg........................
88,0
97,6
83,4
103,1
98,2
Värmland........................
89,7
41,8
55,1
74,0
65,2
Örebro ..........................
51,3
80,5
74,0
69,9
68,2
Västmanland ....................
66,0
70,3
73,7
76,5
74,1
Medeltal för s. Sverige
79,7
74,8
63,5
85,1
81,0
Kopparberg......................
30,9
34,4
26,4
36,9 ,
32,0
Gävleborg........................
28,6
53,4
43,3
40,8
41,6
Västernorrland ..................
104,8
22,1
37,3
44,1
41,1
Jämtland........................
135,7
80,4
27,9
93,1
40,9
Västerbotten ....................
232,0
—
54,1
61,9
74,4
Norrbotten ......................
114,1
338,3
26,3
51,1
61,6
Medeltal för n. Sverige
91,0
54,2
35,5
47,6
45,4
Medeltal för hela riket
83,4
71,e
44,8
75,4
68,2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet v s. 10 i texten