Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till anordnande av lastningsoch lossningsanläggningar för sockerbetor m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1940-06-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:227, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till anordnande av lastningsoch lossningsanläggningar för sockerbetor m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 227.

1

Hr 227.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1940 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag

till anordnande av lastnings- och lossningsanläggningar

för sockerbetor m. m. jämte en i ämnet väckt

motion.

(2:a avd.)

I en den 24 maj 1910 dagtecknad proposition, nr 287, har Kungl. Majit,

under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels

till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor för budgetåret

1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 750 000

kronor, dels till Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor vid

statens järnvägar för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten, under rubrik statens

järnvägar, anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock

till Lån till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor för budgetåret

1940/41 å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisa ett

reservationsanslag av 400 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr G. De Geer väckt motion (11:293), vari hemställts, att

riksdagen med avslående av propositionen nr 287 måtte till täckande av

vissa betodlarnas merkostnader för järnvägstransporter under 1940 års kampanj

anslå ett belopp av 300 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, hänvisas

till motionen.

Av förevarande proposition inhämtas bland annat:

I samband med förhandlingar angående villkoren för sockerbetsodling under

1940 har Sveriges betodlares centralförening u. p. a. upptagit frågan örn

vidtagande genom vederbörande järnvägsförvaltningars försorg av åtgärder

för att vid järnvägsstationer åstadkomma lämpliga lastnings- och lossningsanordningar

för sockerbetor och bctmassa.

Motivet för centralföreningens framställning vöre, att man på grund av nu

rådande förhållanden på arbetsmarknaden icke kunde för detta års betkampanj

räkna med fullgod arbetskraft för betornas framkörning till stationerna,

varför man härför måste förutsätta användning av minderåriga och

Hillring till riksdagens protokoll 1940. 6 sand. Nr 227—22.9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 227.

kvinnlig arbetskraft. Med hänsyn därtill vore det nödvändigt, att sådana anordningar

funnes på järnvägsstationerna, att omlastning av betor från landsvägsfordon

till järnvägsvagn måtte kunna ske utan att härför erfordrades

någon nämnvärd manuell arbetskraft. Omlastningsanordningar av något av

ifrågavarande slag borde komma till stånd å stationer med en inlastad betmängd

av minst 1 500 ton. Antalet sådana stationer uppginge till omkring

200. För den händelse man begränsade sig till de stationer, som hade minst

2 000 tons betmängd, varom yrkande framställts från vissa järnvägar, reducerades

antalet till omkring 175.

Något bidrag från betodlarna vore knappast att påräkna till ifrågavarande

anläggningar. Det pris för betorna, som för innevarande år fastställts av regeringen

efter förhandling med centralföreningen, vore så lågt, att det icke

inrymde någon marginal för en sådan opåräknad utgift. Här vore dock fråga

om kostnader av sådan storlek, att det icke gärna kunde ifrågasättas, att

järnvägarna ensamma skulle svara för desamma. Med hänsyn till den föreliggande

onormala situationen och då fullgörandet av betleveranserna vore

ett uppenbart statsintresse, måste det emellertid anses motiverat, att staten

trädde emellan med ett avsevärt bidrag till dessa kostnader. Man borde även

beakta, att förhållandena vid årets betkampanj kunde vara sådana, att transport

av betor med bil till vederbörande fabrik kunde komma i fråga endast

i mycket begränsad omfattning eller kanske alls icke på grund av då rådande

bensinbrist.

Kungl. Maj:t har föranstaltat om en utredning i ämnet, varöver yttranden

inhämtats av riksgäldsfullmäktige och järnvägsstyrelsen.

Departementschefen har för egen del anfört:

Av den verkställda utredningen framginge, att under normala förhållanden

en avsevärd del av sockerbetsskörden järnvägsledes transporterades till sockerfabrikerna.

Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden torde det

vidare kunna förutses, att järnvägarna under kommande höst i väsentligt vidgad

omfattning komme att tagas i anspråk för bettransport. Det vore ur olika

synpunkter av vikt att dessa transporter kunde försiggå med minsta möjliga

svårigheter. Emellertid saknades i stor utsträckning vid järnvägarna särskilda

anordningar för lastning och lossning av betor. Med den knapphet på

arbetskraft, som för närvarande framträdde och även i fortsättningen kunde

befaras komma att göra sig gällande på hithörande område, innebure denna

brist en avsevärd olägenhet, vilken måhända i viss utsträckning kunde äventyra

tillförseln av betor till sockerfabrikerna. Det syntes därför angeläget att

åtgärder vidtoges i syfte att underlätta bettransporterna genom att vid olika

järnvägsstationer i betdistrikten införa arbetsbesparande anordningar för

lastning och lossning av betor.

Anläggandet av dylika anordningar vore givetvis ett bestyr, som under vanliga

förhållanden helt borde åvila de enskilda intressenterna. För järnvägarnas

del måste anordningarna innebära en förstärkning i konkurrensen med

lastbilarna om transporten av betor och därigenom skapa en viss garanti

för att sådan transport även i fortsättningen komme att äga runi järnvägsledes.

Att dessa fördelar uppmärksammats på järnvägshåll framginge tydligt

av att järnvägarna själva redan påbörjat anläggningar av det slag, varom

nu vore fråga, och att avsikten vore att i lämplig takt fortsätta därmed. För

betodlarna torde fördelen ligga i att vissa besparingar kunde uppnås genom

att mindre kvalificerad arbetskraft kunde anlitas eller, i händelse att tillgång

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 227.

3

funnes å kvalificerad sådan, densamma kunde mera effektivt utnyttjas. För

den enskilde arbetaren slutligen erbjöde anordningar av ifrågasatt slag den

fördelen, att arbetet bleve mindre krävande.

Anläggningarna i fråga krävde emellertid investering av betydande kapital.

I nuvarande läge kunde det ej förutsättas, att de enskilda intressenterna vore

villiga ombesörja detta i erforderlig omfattning under närmaste tiden. För det

allmänna vore det dock av synnerlig vikt ur folkförsörjningssynpunkt att

anläggningar av här förevarande art komme till stånd med största möjliga

skyndsamhet. Med hänsyn härtill syntes staten icke kunna undgå att ekonomiskt

bidraga till anordningarnas förverkligande.

För bedömande av storleken av de bidrag, som sålunda från statens sida

borde ifrågakomma, syntes i första hand böra klarläggas, i vilken omfattning

de avsedda anordningarna bleve erforderliga och kostnaderna för desamma.

Utredningen vore i detta hänseende icke slutgiltig, men de preliminära uppgifterna,

vilka utredningsmannen lämnat, syntes kunna accepteras såsom utgångspunkt

för bedömandet. Av utredningen framginge, att omkring 200 järnvägsstationer

i betdistrikten vore i behov av särskilda anordningar för lastning

av hetor. Vid denna beräkning hade medtagits samtliga stationer, vid

vilka lastas en betkvantitet av minst 1 500 ton per år. Utginge man däremot

från en betkvantitet av 2 000 ton per år, bortfölle omkring 25 å 30 stationer.

1 dylikt fall kunde man alltså räkna med att omkring 170 å 175 järnvägsstationer

erfordra anordningar för betlastning. De anordningar som kunde

ifrågakomma utgjordes av elevatorer av viss typ, vilken redan varit i bruk

under en betkampanj och befunnits ändamålsenlig, eller lastningsbryggor.

Kostnaderna för dessa anordningar växlade givetvis efter de lokala förhållandena,

men hade av utredningsmannen beräknats genomsnittligen belöpa

sig å 15 000 kronor per anläggning, oavsett dess art. Med hänsyn till de tämligen

stora anläggningskostnaderna ävensom därtill, att det torde visa sig

omöjligt att under nu rådande förhållanden till hösten 1940 hinna färdigställa

samtliga erforderliga anläggningar, syntes det lämpligt, att anordnandet

av anläggningarna begränsades till de stationer, vilka mottoge minst

2 000 ton hetor per år. Med ledning av utredningsmannens uppgifter kunde

kostnaderna för samtliga anläggningar uppskattas till i runt tal

(175X15 000=) 2 625 000 kronor.

Enligt vad departementschefen inhämtat torde av de 175 stationer, som

alltså komme i fråga, omkring 70 stycken vara belägna å järnvägar, anslutna

till statsbanenätet eller de statliga järnvägsbolagen. Kostnaderna för anordningarna

i fråga för dessa stationer syntes böra finansieras genom att ett

kapitalinvesteringsanslag anvisades för ändamålet. Med utgångspunkt från de

tidigare omnämnda kostnadsberäkningarna erfordrades ett anslag av

1050 000 kronor för ändamålet, vilket syntes kunna avrundas till 1 000 000

kronor. Departementschefen ansåge sig visserligen böra utgå från att bidrag

från de enskilda intressenter, vilka hade fördel av anläggningarna, vore att

påräkna, men då dessa bidrag icke torde komma att erhålla formen av kapitaltillskott,

syntes det lämpligt att ett anslag av angiven storlek ställdes till

järnvägsstyrelsens förfogande.

Vad därefter anginge de kostnader, som belöpte å stationer vid enskilda

järnvägar, kunde desamma enligt förut angiven grund beräknas till cirka

1 575 000 kronor. Beloppet torde kunna avrundas lill 1 500 000 kronor. Såsom

tidigare framhållits torde dessa kostnader böra bäras, utom av staten,

även av de enskilda intressenterna, vilka i detta fall vore järnvägarna och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 227.

Utskottet.

betodlarna. Betodlarnas bidrag syntes kunna uttagas genom avgift å det inlastade

godset, exempelvis kajavgift eller annan avgift av liknande slag. Fördelningen

å intressenterna av kostnaderna syntes rätteligen böra ske efter

den nytta, vederbörande hade av anordningarna. Då en uppskattning härav

givetvis av praktiska skäl icke kunde göras, måste grunderna för kostnadsfördelningen

bestämmas efter skälighetsprövning. Med hänsyn till angelägenheten

av att de planerade anordningarna verkligen komme till stånd i största

möjliga utsträckning syntes statens bidrag böra tilltagas så stort, att detsamma

innebure en kraftig stimulans till igångsättande av anläggningsarbeten

för ändamålet i fråga. Ur denna synpunkt torde vara motiverat, att statsbidraget

i regel utginge med hälften av kostnaderna. Departementschefen

ville således förorda, att 750 000 kronor ställdes till förfogande för ändamålet.

Med utgångspunkt från att sammanlagda statsbidragen icke borde överstiga

750 000 kronor syntes Kungl. Majit eller av Kungl. Majit utsedd myndighet,

efter regler som fastställts av Kungl. Majit, böra bestämma bidragets

storlek i det särskilda fallet. För här berörda ändamål syntes ett reservationsanslag

böra anvisas å driftbudgeten.

Utförandet av de ifrågasatta anordningarna borde omhänderhavas av järnvägarna.

För att underlätta järnvägarnas finansiering av den del av kostnaderna

för anordningarna, som icke täcktes av statsbidrag, syntes möjligheter

böra beredas järnvägarna att erhålla lån från staten. Lånen borde efter

beslut av Kungl. Majit eller den myndighet, som Kungl. Majit utsåge, utlämnas

av riksgäldskontoret, som även syntes böra handhava lånemedlen. För

lånen borde utgå ränta, förslagsvis 4 %. Lånen borde löpa under viss tid,

högst 10 år, samt amorteras med lika årliga annuiteter. För lånen syntes

böra ställas säkerhet, som kunde godtagas av riksgäldskontoret. Såsom riksgäldskontoret

påpekat torde, där förhållandena så påkalla, fordran på säkerhet

dock kunna eftergivas.

Till bestridande av utgifterna för lånevensamheten borde ett reservationsanslag

anvisas å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd. Eftersom

man kunde utgå från att betydande belorm komme att tillskjutas av

järnvägarna utan att lånemöjligheten anlitades, torde man böra räkna med

en motsvarande begränsning av medelsbehovet för detta ändamål. Ett belopp

av 400 000 kronor torde vara tillfyllest.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, synes det under nu rådande

förhållanden angeläget, att åtgärder vidtagas för underlättande av bettransporterna

genom att vid olika järnvägsstationer i betdistrikten införa arbetsbesparande

anordningar för lastning och lossning av betor. Sådana anläggningar

kräva investering av betydande kapital. Departementschefen har

framhållit, att det i nuvarande läge icke kunde förutsättas, att de enskilda

intressenterna vore villiga att ombesörja detta i erforderlig omfattning under

den närmaste tiden. Då det emellertid ur folkförsörjningssynpunkt är av

synnerlig vikt, att anläggningar av nämnda art komma till stånd med största

möjliga skyndsamhet, har departementschefen funnit ekonomiskt understöd

från statens sida nödvändigt till anordningarnas förverkligande. Utskottet,

som delar departementschefens sålunda uttalade uppfattning, kan för sin

del icke finna den i förevarande motion 11:293 anvisade utvägen fram
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 227.

5

komlig. De anordningar, som av departementschefen ifrågasatts, hava bland

annat motiverats med behovet av att på grund av bristande arbetskraft för

det tunga arbete, varom här är fråga, få till stånd sådana anläggningar som

underlätta lastnings- och lossningsarbetet. Motionärens förslag synes utskottet

icke ägnat att på ett betryggande sätt avhjälpa de svårigheter på

ifrågavarande område, varmed man i nuvarande läge torde hava att räkna.

Utskottet vill i detta sammanhang jämväl framhålla, att enligt utskottets

uppfattning de av departementschefen föreslagna anordningarna icke behöva

betraktas allenast såsom tillfälliga utan kunna framdeles tagas i bruk även

för annan inlastning. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen II: 293.

Enligt den i ärendet verkställda utredningen skulle omkring 200 järnvägsstationer

i betdistrikten vara i behov av särskilda anordningar -— elevatorer

av viss typ eller lastningsbryggor — för lastning av betor. Härvid hava medtagits

samtliga stationer, vid vilka lastas en betkvantitet av minst 1 500 ton

per år. Enär det torde visa sig omöjligt att till hösten 1940 hinna färdigställa

anläggningar vid samtliga ifrågavarande stationer, har departementschefen

ansett anordnandet av anläggningarna böra begränsas till de stationer,

som mottaga minst 2 000 ton betor per år. Antalet dylika stationer

kan uppskattas till omkring 175. Utskottet har icke något att erinra mot

departementschefens ifrågavarande förslag. I detta sammanhang vill utskottet

emellertid framhålla, att för den händelse det skulle visa sig ogörligt

att till instundande höst färdigställa anordningar för lastning av betor i den

utsträckning, departementschefen avsett, sådana anläggningar i första hand

synas böra komma till stånd vid de järnvägsstationer, som hava den största

inlastningskapaciteten.

Utskottet biträder departementschefens förslag att kostnaderna för ifrågavarande

anordningar vid de stationer, som äro belägna å järnvägar, anslutna

till statsbanenätet eller de statliga järnvägsbolagen, finansieras genom ett

kapitalinvesteringsanslag å 1 000 000 kronor. På av departementschefen anförda

skäl anser utskottet vidare, att ett reservationsanslag av 750 000 kronor

bör ställas till förfogande för statsbidrag till de enskilda järnvägarna, å vilka

det skulle ankomma att utföra de å stationer vid dessa järnvägar planerade

anordningarna. Statsbidraget synes i regel böra utgå med hälften av kostnaderna.

Såsom i förevarande proposition angives torde det få ankomma på

Kungl. Majit eller på av Kungl. Majit utsedd myndighet att efter regler, som

fastställts av Kungl. Majit, bestämma bidragets storlek i det särskilda fallet.

Utskottet har icke heller funnit något att erinra mot alt ett anslag av statsmedel

till föreslaget belopp av 400 000 kronor anvisas, avsett att användas

till lån åt de enskilda järnvägarna till underlättande av finansiering av den

del av kostnaderna för anläggningarna, som icke täckes av statsbidrag.

1 fråga örn ränta å lånen, säkerhet för desamma, lånens löptid m. m. ansluter

sig utskottet lill vad departementschefen i ämnet anfört.

Utskottet, som i övrigt icke funnit vad i förevarande proposition anförts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 227.

och föreslagits giva anledning till erinran eller uttalande från utskottets sida,

får hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionen II: 293, må

a) till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar, för

sockerbetor för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 750 000 kronor;

b) till Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor

vid statens järnvägar för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering

i statens affärsverksfonder, statens järnvägar,

anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor;

c) till Lån till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor

för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i

fonden för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag av

400 000 kronor.

Stockholm den 11 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson

i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg,

Andrén, Ström i Lidköping, Heiding, Lindström och Boman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Törnkvist, Eriksson i

Stockholm, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Ward,

Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Hansson i Rubbestad, Mårtensson och

Bergvall.

Reservation

av herr Magnusson i Skövde.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.