Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1939 församlade revisorers framställning i fråga örn effektivare indrivning av vissa utskylder samt skärpt kontroll däröver.

1940-02-27 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:47, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1939 församlade revisorers framställning i fråga örn effektivare indrivning av vissa utskylder samt skärpt kontroll däröver.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1939 församlade revisorers

framställning i fråga örn effektivare indrivning

av vissa utskylder samt skärpt kontroll däröver.

(lia avd.)

Riksdagens år 1939 församlade revisorer hava i sin berättelse under § 28

meddelat vissa av dem gjorda iakttagelser angående restförda utskylder samt

indrivningen av desamma. Revisorerna hava efter en undersökning av förhållandena

i hela landet angivit ett flertal exempel på huru indrivningsväsendet

och kontrollen däröver för närvarande funktionerade samt framhållit

att åtgärder för en förändring måste anses önskvärda (Del I sid. 100—119).

Sina allmänna synpunkter på denna fråga hava revisorerna sammanfattat

sålunda.

Av de anförda exemplen synes det revisorerna tydligt framgå, att tillräckligt

snabba och effektiva åtgärder ofta icke vidtagits för indrivning av restförda

kronoutskylder. Ett dröjsmål med indrivningen, när den skattskyldige

första gången uppförts på restlängd, kan — enligt vad revisorerna i ett

stort antal fall konstaterat — medföra stora svårigheter för de restförda att

å föreskriven tid fullgöra senare skatteinbetalningar och därigenom för framtiden

bättre ordna skattebetalningen. Att verkställda avbetalningar icke varit

tillräckliga har även i sin ordning bidragit till att den skattskyldige icke

kunnat komma å jour med senare skatteinbetalningar.

De av revisorerna gjorda iakttagelserna giva vid handen, att särskilda åtgärder

äro nödvändiga för ernående av skyndsammare och effektivare indrivning.

Härvid torde flera utvägar vara tänkbara. En av de verksammaste

vöre enligt revisorernas mening att föi''stärka den centrala skattekontroll,

vilken nu utövas inom riksräkenskapsverket. Enligt vad revisorerna inhämtat

har visserligen riksräkenskapsverket under senare år vid flera

tillfällen påtalat brister, som gjort sig gällande i fråga örn skatteindrivningen,

men någon mera systematiskt ordnad kontroll har ej varit möjlig att åstadkomma.

För att jämväl bereda riksdagens revisorer tillfälle att överblicka

indrivningsarbetet vore det önskvärt, att i riksräkenskapsverkets instruktion

infördes skyldighet för ämbetsverket att årligen till revisorerna avgiva redogörelse

över senaste budgetårs skatteindrivningsresultat. Det må här omnämnas,

att restantierna av de å kronodebetsedel uppförda restskyldsbeloppen

den 31 augusti 1939 uppgingo till sammanlagt omkring 35,000,000 kronor.

Vid sin granskning hava revisorerna icke kunnat undgå att uppmärksamma,

att ett stort antal personer i ansvarig ställning inom statlig och kommunal

förvaltning funnits uppförda å restlängd. Särskilt anmärkningsvärt finna

revisorerna, att bland dessa finnas åtskilliga personer, vilka i en eller

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 47. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

annan form hava att taga befattning med ledningen och verkställandet av

skatteindrivningen samt kontrollen däröver. Det är ägnat att hos allmänheten

undergräva respekten för statens auktoritet, att tjänstemän, som å

statens vägnar skola bevaka det allmännas rätt med avseende å utskylder - nas uttagande, själva icke fullgöra sina skyldigheter såsom skattebetalare.

Det spörsmål, som revisorerna här ovan upptagit, är ett samhälleligt intresse

av så betydande vikt, att revisorerna samtidigt som de för riksdagen

framlägga resultatet av den nu gjorda utredningen ävensom sina synpunkter

på frågan ansett sig böra påkalla direkta åtgärder från riksdagens sida

för vinnande av rättelse på detta område.

Under § 29 av berättelsen hava revisorerna vidare till särskild behandling

upptagit vissa frågor, som beröra indrivningen av utskylder i Norrbottens

län, och därvid anfört åtskilliga fall, då kontrollen över indrivningen icke

synts dem vara tillfredsställande (Del I sid. 119—122).

Revisorerna hava i detta hänseende sammanfattningsvis anfört följande.

Den av årets revisorer verkställda granskningen av vissa uppbördsredogörelser

har givit vid handen, att restindrivningen av kronoutskylder i Norrbottens

län ofta skötts på ett synnerligen otillfredsställande sätt.

Vad särskilt beträffar Nederluleå landsfiskalsdistrikt måste revisorerna

finna förhållandena beträffande indrivningen synnerligen anmärkningsvärda.

Förutom att restindrivningen i nämnda distrikt icke synes hava handhafts

med tillbörlig omsorg, har redovisningen i balanslängderna varit bristfällig

och de lämnade uppgifterna rörande vidtagna indrivningsåtgärder

samt hinder, som mött vid indrivningen, i många fall rent av vilseledande.

Det sätt, på vilket indrivningen av restförda utskylder i Norrbottens län

övervakats av länsstyrelsen, synes revisorerna även giva anledning till allvarliga

erinringar. Det måste vidare anses i hög grad olämpligt, att en länsassessor

på landskontoret, vilken det åligger övervaka att uppbörd, indrivning

och redovisning av kronoutskylder å rätt tid och i stadgad ordning verkställas,

under flera år restförts för icke obetydliga utskyldsbelopp. Nämnas må,

att denne tjänsteman — utöver sin fasta avlöning — uppburit avsevärda

extra inkomster, under senaste tre budgetår mellan 3,898 och 8,332 kronor

årligen, för arbete i olika beskattningsnämnder.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna velat bringa till riksdagens kännedom.

Förklaringar hava avgivits av riksräkenskapsverket (Del II sid. 153—155)

ävensom av länsstyrelsen i Norrbottens län (Del II sid. 155—163).

Riksräkenskapsverket har därvid i fråga om erinringarna under § 28 framhållit,

att ämbetsverket tidigare haft uppmärksamheten riktad på behovet av

åtgärder för åvägabringande av ett effektivare indrivningsväsende, men att

för vinnande av detta ändamål bland annat krävdes en utökning av gransknings-

och inventeringsverksamheten genom riksräkenskapsverket, något

som förutsatte en personalförstärkning, som ämbetsverket dittills ansett sig

sakna utsikt att kunna erhålla. Någon förstärkning av den personal, som

stått till förfogande för övervakningen av skatteindrivningen, hade icke under

de senaste åren ägt runi. För närvarande övervakades skatteindrivningen

inom riksräkenskapsverket av ett kvinnligt biträde och en revisor, vilken

senare dock endast delvis kunnat disponeras för undersökningar i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

3

nämnda hänseende. Någon systematisk granskning av längderna hade därför

icke varit möjlig. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning torde det för

att kunna få en riktig bild av indrivningsverksamhetens bedrivande erfordras

att en jämförelse gjordes emellan å ena sidan den debiterade skatten och

å andra sidan influtna, avkortade och avskrivna samt restförda belopp, dels

ock mellan det sålunda framkomna resultatet och motsvarande förhållanden

inom andra jämförbara distrikt. En skärpning av kontrollen syntes för den

skull förutsätta upprättandet av en fortlöpande statistik över indrivnings*

verksamheten samt en förstärkning av personalen å riksräkenskapsverkets

skattekontor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sin förklaring upptagit till behandling

och lämnat ingående uppgifter rörande anledningarna till de av revisorerna

framställda detaljerinringarna beträffande skatteuppbörden inom

länet. Länsstyrelsen har framhållit, att den tidsperiod, för vilken revisorerna

verkställt sin granskning och på vars resultat de byggt sina anmärkningar,

innefattade även den lågkonjunktur, som vore den hårdaste, som

på långa tider drabbat vårt land och för vilken särskilt Norrbottens län varit

utsatt. Vidare har länsstyrelsen erinrat om att, med hänsyn till arbetslöshetsförhållandena

och befolkningens ofta ekonomiskt svaga bärkraft, länets

befolkning ofta vore synnerligen illa ställd. Länsstyrelsen har tillagt,

att den städse känt sitt ansvar att på det sätt, som enligt dess mening bäst

gagnat det allmänna, i detta hänseende fullgöra sina åligganden samt att

det förefölle, som örn kärnan i revisorernas anmärkningar ytterst komme

att vila på olika uppfattningar om vilka former för skatteindrivningen, som

gåve de bästa resultaten. Utan att vilja bestrida att fel eller försummelser

i ett eller annat fall förekommit ansåg sig länsstyrelsen dock böra vända

sig mot att en generalisering av förhållandena på detta område i Norrbottens

län ägde rum.

Riksräkenskapsverket har å sin sida ifråga om förhållandena inom Norrbottens

län meddelat, att verkställd granskning av balanslängderna för länet

föranlett åtskilliga framställningar till länsstyrelsen beträffande uppbörden

i skilda distrikt samt att av de inkomna förklaringarna framginge, att

vederbörande i många fall underlåtit att i god tid vidtaga effektiva indrivningsåtgärder.

Det av riksdagens revisorer upptagna spörsmålet örn åstadkommande av

snabbare och effektivare åtgärder för indrivning av restförda kronoutskylder

synes utskottet vara av den art, att det påkallar särskild uppmärksamhet

från riksdagens sida. Revisorerna hava även framhållit, att detta spörsmål

är ett samhälleligt intresse av betydande vikt samt att de funnit den verkställda

utredningens resultat föranleda dem att påkalla direkta åtgärder från

riksdagens sida för vinnande av rättelse på detta område. Jämväl utskottet

har kommit till den uppfattningen att sådana missförhållanden kommit till

synes, att åtgärder inåste vidtagas för vinnande av en bättre ordning i fråga

Utsleotid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

om skatteinbetalningen. Vad revisorerna anfört har givit utskottet anledning

föreslå, att riksdagen begär att Kungl. Majit redan till innevarande års

riksdag framlägger förslag till effektivare skatteindrivning och skärpt kontroll

däröver. I den mån detta kräver en ökning av den personal, som nu

tages i anspråk för kontrollen inom riksräkenskapsverket, synes detta böra

bedömas med hänsyn till att det här är fråga om synnerligen betydande belopp.

Revisorerna hava i detta avseende meddelat, att summan av restantierna

beträffande de å kronoskattsedel upptagna skatterna och allmänna avgifterna

uppgår till ej mindre än 35,000,000 kronor. Det finnes vid sådant

förhållande anledning förvänta att dylika kontrollkostnader inom kort visa

sig vara räntabla. Till bestyrkande härav vill utskottet även meddela, att,

enligt vad utskottet erfarit, redan den omständigheten att riksdagens revisorer

genom sin verkställda utredning fäst uppmärksamheten på de i vissa

fall mycket anmärkningsvärda förhållanden, som här förelegat, medfört att

skatteindrivningens betydelse under de senaste månaderna mera uppmärksammats

och att den också vunnit i effektivitet.

Utskottet är av den uppfattningen, att skyndsamhet här är av särskild betydelse,

och att av vederbörande myndigheter, exempelvis statskontoret och

riksräkenskapsverket, ett åtminstone preliminärt förslag på detta område bör

kunna snabbt utarbetas och framläggas för årets riksdag. Sedan riksdagen

beretts tillfälle att yttra sig, böra bestämmelser i ämnet snarast möjligt meddelas

genom Kungl. Maj:ts försorg.

I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på att, enligt

vad som framgår av revisorernas utredning, ett stort antal personer i ansvarig

ställning inom statlig och kommunal förvaltning funnits uppförda å restlängd

samt att åtskilliga av dem i en eller annan form haft att taga befattning

med ledningen och verkställandet av skatteindrivning och skattekontroll.

Utskottet ansluter sig helt till revisorernas uppfattning, att dylika förhållanden

äro ägnade att hos allmänheten upphäva respekten för statens

auktoritet och att det måste krävas, att tjänstemän, som å statens vägnar

skola bevaka det allmännas rätt härutinnan, själva klanderfri^ fullgöra sina

skyldigheter såsom skattebetalare. Även i detta hänseende anser utskottet,

icke minst med tanke på att under liknande förhållanden förtroendemän

ansetts icke kunna fortfarande bibehålla ställning såsom sådana, särskilda

bestämmelser böra meddelas till förebyggande av dylika missförhållanden.

Ytterligare anser sig utskottet böra i samma syfte fästa uppmärksamheten

på att av vederbörande överordnade skattemyndigheter till dem, som ytterst

bära ansvaret för indrivningen hos skattebetalarna, ej lämnas sådana direktiv,

att indrivningsmännens ansvar avtrubbas. Enligt vad utredningen givit

vid handen torde ett påpekande härav vara erforderligt.

Vad därefter särskilt beträffar den av revisorerna för sig behandlade frågan

om skatteinbetalningen i Norrbotten och om det bemötande av erinringarna

som länsstyrelsen därstädes framställt vill utskottet betona, att särskilda

hänsyn givetvis måste tagas till en befolkning, som är i ekonomiskt

hänseende illa ställd samt lider under svår arbetslöshet, men utskottet måste

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

5

särskilt under hänvisning till vad riksräkenskapsverket meddelat göra gällande

att dylika hänsyn icke få tagas till intäkt för att även personer i bättre

ekonomisk situation få kvarstå å restlängd utan att omedelbart indrivningsåtgärder

vidtagas. Enligt vad utskottet inhämtat hava i detta hänseende befogade

skäl till erinran förelegat. Utskottet vill dock även meddela, att under

den senaste tiden skattebetalningen synes hava förbättrats inom Norrbottens

län.

Slutligen vill utskottet understryka önskvärdheten av att, såsom revisorerna

framhållit, anordningar vidtagas så att riksdagen årligen kan i revisionsberättelsen

erhålla fortlöpande summariska uppgifter rörande skatteinbetalningens

resultat.

Vad sålunda anförts har givit utskottet anledning föreslå,

att riksdagen, i anledning av vad riksdagens revisorer anfört

beträffande behovet av en effektivare skatteinbetalning

och skärpt kontroll däröver, må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville till prövning av innevarande

års riksdag framlägga förslag till vinnande av effektivare åtgärder

i fråga om betalningen och redovisningen av å kronoskattsedel

upptagna utskylder ävensom till den förstärkning

av kontrollen på detta område, som i samband därmed prövas

erforderlig.

Stockholm den 27 februari 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson

i Fredrikslund, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Ström i Lidköping,

Lindström, Carlström, Larsson i Varberg, von Heland och Andersson i Rixö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson,

Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Persson i Tidaholm, Hansson i Rubbestad,

Lundberg, Wallentheim och Bergvall.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 47.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:71 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1939 församlade revisorers framställning i fråga om effektivare inRrivning av vissa utskylder samt skärpt k s. 5 i texten