Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vicekorpralen S. H. Finnsson m. fl. från ersättningsskyldighet.

1940-03-08 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vicekorpralen S. H. Finnsson m. fl. från ersättningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

5

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse

för vicekorpralen S. H. Finnsson m. fl. från ersättningsskyldighet.

(lia avd.)

l:o) I propositionen nr 65 har Kungl. Majit, under åberopande av vid

propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslagit

riksdagen under punkt l:o) medgiva, att S. H. Hansson må befrias

från honom jämlikt flygkrigsskolans krigsrätts utslag den 10 oktober 1938

åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 220 kronor.

Den 6 september 1938 företog sig dåvarande volontären vid flygkrigsskolan

Sixten Hans Hansson, som i egenskap av flygmekaniker erhållit order att

klargöra ett flygplan, att i strid mot gällande bestämmelser ensam starta flygplanet.

Härvid ställde sig flygplanet på nosen med följd att propellern

splittrades och motorns frontplåt deformerades.

Med anledning härav ställde vederbörande åklagare Hansson under åtal

vid flygkrigsskolans krigsrätt, och i utslag den 10 oktober 1938 prövade

krigsrätten lagligt jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten döma Hansson

för oförstånd i fullgörande av tjänsteplikt att undergå disciplinstraff av vaktarrest

i fyra dagar, varjämte Hansson förpliktades att i skadestånd till statsverket

genast utgiva 220 kronor. Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

Uti en av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, med såväl gemensamt

eget yttrande som yttrande av chefen för flygkrigsskolan, den 14 april

1939 överlämnad skrift har Hansson — under åberopande bland annat, att

ett gäldande av det ådömda skadeståndet skulle för honom medföra kännbara

ekonomiska svårigheter, enär han icke ägde andra tillgångar än vissa å

sparbanksbok obligatoriskt insatta avlöningsmedel — anhållit om befrielse

från skadeståndsskyldigheten, och hava myndigheterna tillstyrkt framställningen.

Statskontoret har i yttrande den 30 maj 1939 anfört, att ämbetsverket, även

om viss tvekan kunde råda huruvida den gjorda ansökningen borde bifallas,

ansåge sig icke böra framställa någon erinran mot att Hansson befriades

från honom ålagd ersättningsskyldighet.

Departementschefen har med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna

funnit sig böra tillstyrka, att Hansson befrias från ifrågavarande

ersättningsskyldighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

Utskottet. Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att S. H. Hansson må befrias

från honom jämlikt flygkrigsskolans krigsrätts utslag den

10 oktober 1938 åliggande skyldighet att till kronan utgiva

skadestånd med 220 kronor.

2:o) I förenämnda proposition har Kungl. Maj:t under punkt 2:o) föreslagit

riksdagen medgiva, att A. H. Gjerswold och B. L. Marcus må befrias

från dem jämlikt krigshovrättens utslag den 21 mars 1939 åliggande skyldighet

att till kronan utgiva ersättning med 622 kronor 38 öre.

Den 15 december 1938 ombesörjde dåvarande volontären vid Bodens artilleriregemente

Anders Hugo Gjerswold och värnpliktige nr 261 59/1938

Bror Lennart Marcus flyttning av en kronan tillhörig traktor från ett uppvärmt

till ett kallt garage inom regementets område, varvid de underläto att

tillse, att vattnet i kylaren till traktorns motor varit avtappat med den påföljd,

att i kylaren kvarvarande vatten frös och söndersprängde motorblocket.

Efter åtal vid regementets krigsrätt dömdes Gjerswold och Marcus genom

krigsrättens utslag den 4 februari 1939 för vad de sålunda låtit komma sig

till last jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten att vardera undergå disciplinstraff

av vaktarrest i två dagar samt förpliktades att, vilkendera bäst

gälda gitte, ersätta kronan den å motorblocket uppkomna skadan med 622

kronor 38 öre.

Krigshovrätten, där Gjerswold och Marcus anfört besvär över krigsrättens

utslag, fann genom utslag den 21 mars 1939 skäl icke vara anfört, som föranledde

ändring i överklagade utslaget.

Hos Kungl. Maj:t hava sedermera såväl Gjerswold som Marcus under framhållande

av sin svaga ekonomiska ställning anhållit örn befrielse från den

dem ålagda ersättningsskyldigheten.

Chefen för Bodens artilleriregemente, arméförvaltningens tyg- och civila

departement samt statskontoret hava i avgivna utlåtanden icke haft något

att erinra emot att sökandena befriades från ersättningsskyldigheten.

Departementschefen har för egen del funnit sig böra tillstyrka, att Gjerswold

och Marcus befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet till kronan.

Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att A. H. Gjerswold och B. L.

Marcus må befrias från dem jämlikt krigshovrättens utslag

den 21 mars 1939 åliggande skyldighet att till kronan utgiva

ersättning med 622 kronor 38 öre.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

7

3:o) Under punkt 3:o) i förenämnda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att envar av I. Lundin och T. V. Andersson må,

därest han före den 1 juli 1941 eller den senare tidpunkt Kungl. Majit må

bestämma till arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 50 kronor, befrias

från återstoden av den honom jämlikt regementskrigsrättens vid Södra skånska

infanteriregementet utslag den 10 oktober 1939 åliggande skadeståndsskyldighet.

Den 25 september 1939 inträffade under första pansarvärnskompaniets vid

Göta livgarde förläggning vid Vombs Nygård i Malmöhus län en eldsolycka

i ett tält, därvid såväl tältet som viss i detsamma befintlig tyg- och intendenturmateriel

förstördes av eld. Anledningen till eldsolyckan synes hava varit,

att den eld som uppgjorts i tältet icke ägnats vederbörlig tillsyn av de personer,

vilka vid tillfället i fråga befunnit sig i tältet, nämligen värnpliktiga nr

4047 45/1938 Ingvar Lundin och nr 109 33/1938 Torsten Vilhelm Andersson.

Lundin och Andersson ålades sedermera, efter yrkande av åklagare, av

krigsrätten vid Södra skånska infanteriregementet genom utslag den 10 oktober

1939, enär de genom bristande uppmärksamhet finge anses hava vållat

ifrågavarande eldsolycka, vilkendera gälda gitte, att ersätta kronan för den

därigenom uppkomna skadan med sammanlagt 1,987 kronor 84 öre. Krigsrättens

utslag har vunnit laga kraft.

I en av chefen för Södra skånska infanteriregementet, jämte eget yttrande,

den 14 november 1939 överlämnad ansökning hava Lundin och Andersson

gemensamt anhållit att — med hänsyn till sin svaga ekonomiska ställning och

små inkomster under såväl sitt civila arbete som framförallt under militärtjänstgöringen

och då de icke ägde möjlighet att inom rimlig tid ersätta

skadan — bliva befriade från ifrågavarande skadeståndsskyldighet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundin för år 1939 taxerats till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt till 1,550 kronor samt att Andersson

för år 1939 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt till 990 kronor.

Chefen för Södra skånska infanteriregementet har funnit Lundins och

Anderssons ansökning vara behjärtansvärd med hänsyn till deras svaga ekonomiska

ställning.

Arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement hava i utlåtande den

4 december 1939 anfört, bland annat, att de icke kunde förorda, att Lundins

och Anderssons skuld till statsverket helt efterskänktes. Departementen finge

för sin del föreslå, att Lundin och Andersson mot inbetalande senast den 1

juli 1941 av 300 kronor befriades från skyldighet att gälda återstoden av

deras skuld till kronan enligt ovannämnda utslag. Av praktiska skäl syntes

emellertid sådan befrielse böra inträda för vederbörande så snart han

inom angiven tid erlagt hälften av sistnämnda belopp, alltså 150 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 20 december 1939 uttalat, bland annat,

att enligt ämbetsverkets förmenande borde envar av de sökande med hänsyn

till det utdömda beloppets storlek åläggas att senast den 1 juli 1941 gälda 300

kronor. För den händelse någon av sökandena utkallades till beredskaps
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

Uiskoltet.

tjänst, syntes en mot tjänstgöringen svarande förlängning av tidsfristen för

skadestandsbeloppets inbetalande böra medgivas.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

Av utredningen i ärendet synes framgå, att avsevärda svårigheter skulle

mota för Lundin och Andersson att fullgöra sin ifrågavarande betalningsskyldighet

samt att utsikterna för kronan att inom rimlig tid av dem utfå hela

det utdömda beloppet äro små. Med anledning härav anser även jag, att ersättningen

bör begränsas till viss del av det utdömda beloppet att inbetalas

senast den 1 juli 1941. I fråga om beloppets storlek föreligga delade meningar

sa tillvida, att tyg- och intendenturdepartementen ansett envar av de värnpliktiga

böra åläggas att gälda 150 kronor, under det att statskontoret i sådant

hänseende föreslagit ett belopp av 300 kronor. Såsom framgår av statskontorets

utlåtande har ämbetsverket ansett, att de värnpliktiga genom jämförelsevis

grov vårdslöshet vållat den ifrågavarande eldsolyckan. Av handlingarna

i ärendet framgår, att eldsolyckan torde hava uppkommit genom att

ingendera av de värnpliktiga haft sin uppmärksamhet tillräckligt riktad å

elden och att till följd därav genom gnistor från den brinnande granveden

den i tältet befintliga halmen antänts, innan de lagt märke därtill. Ehuru de

värnpliktiga härvidlag uppenbarligen begått en försummelse, torde det dock

böra uppmärksammas, att vederbörande åklagare icke yrkat ansvar å dem i

anledning av försummelsen. Vid angivna förhållanden anser jag skadeståndet

böra begränsas till ett belopp, som mera syftar till att markera den föreliggande

skadeståndsskyldigheten än till att utkräva verklig betalning; ett belopp

av 50 kronor för en var av Lundin och Andersson synes därvid vara tillfyllest.

I likhet med statskontoret anser jag, att för den händelse någon av

sökandena utkallas till beredskapstjänst, en skälig förlängning av tidsfristen

för skadeståndsbeloppets inbetalande bör kunna medgivas. Sådant medgivande

torde böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning efter ansökning

av vederbörande.

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet

med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att envar av I. Lundin och T.

V. Andersson må, därest han före den den 1 juli 1941 eller

den senare tidpunkt Kungl. Majit må bestämma till arméförvaltningen

inbetalar ett belopp av 50 kronor, befrias från

återstoden av den honom jämlikt regementskrigsrättens vid

Södra skånska infanteriregementet utslag den 10 oktober

1939 åliggande skadeståndsskyldighet.

4:o) Under punkt 4:o) i förenämnda proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att G. Ivarsson må, därest han före den 1 juli 1941

eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:! må bestämma till arméförvaltningen

inbetalar ett belopp av 50 kronor, befrias från återstoden av den honom

jämlikt regementskrigsrättens vid Södra skånska infanteriregementet utslag

den 25 oktober 1939 åliggande skadeståndsskyldighet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

9

Den 6 oktober 1939 inträffade under förläggning av första tunga plutonen

av Södra skånska infanteriregementet i närheten av Harlösa gård i Malmöhus

län en eldsolycka i ett tält, därvid såväl tältet som viss i detsamma befintlig

intendenturmateriel förstördes eller skadades av eld. Anledningen till

eldsolyckan synes hava varit, att värnpliktige nr 204 3/1936 Gösta Ivarsson,

förfarit vårdslöst med avseende å övervakandet av i tältet uppgjord eld, i det

han, oaktat han varit ensam i tältet, mot givna instruktioner lämnat detsamma,

utan att elden varit helt släckt.

Ivarsson ålades sedermera, efter talan av åklagare, av regementskrigsrätten

vid Södra skånska infanteriregementet genom utslag den 25 oktober 1939,

enär eldsolyckan finge anses hava vållats genom Ivarssons vårdslöshet, att

ersätta kronan för den därigenom uppkomna skadan med ett belopp av 948

kronor 47 öre. Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

Uti en av chefen för Södra skånska infanteriregementet, jämte eget yttrande,

den 16 november 1939 överlämnad skrift har Ivarsson — under åberopande

bland annat av att hans årliga inkomst, som i normala fall belöpt

sig till omkring 2,500 kronor, under år 1939 minskats genom att han icke

åtnjutit någon lön under tiden från den 3 september, då han inkallats till

tjänstgöring med anledning av den förstärkta försvarsberedskapen — anhållit

om befrielse från ifrågavarande ersättningsskyldighet.

Chefen för Södra skånska infanteriregementet har med hänsyn till Ivarssons

svaga ekonomiska ställning funnit hans ansökning örn befrielse från

ersättningsskyldigheten behjärtansvärd.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement hava i utlåtande

den 11 december 1939 föreslagit, att Ivarsson mot inbetalande senast den 1

juli 1941 av visst belopp, förslagsvis 150 kronor, befriades från skyldigheten

att gälda återstoden av sin skuld enligt ovanberörda utslag.

Statskontoret har i utlåtande den 23 december 1939 föreslagit, att ersättningsbeloppet

för Ivarsson fastställdes till 300 kronor.

Departementschefen har funnit sig på i huvudsak samma grunder som

iian anfört under nästföregående punkt rörande befrielse för värnpliktige

I. Lundin och T. V. Andersson från viss ersättningsskyldighet böra föreslå,

att jämväl Ivarsson må befrias från den honom åliggande skadeståndsskyldigheten

mot inbetalande på motsvarande sätt av ett belopp av 50 kronor.

I anslutning till vad departementschefen anfört får utskottet med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att G. Ivarsson må, därest han

före den 1 juli 1941 eller den senare tidpunkt Kungl. Majit

må bestämma till arméförvaltningen inbetalar ett belopp av

50 kronor, befrias från återstoden av den honom jämlikt

regementskrigsrättens vid Södra skånska infanteriregementet

utslag den 25 oktober 1939 åliggande skadeståndsskyldighet.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

5:o) I förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkten 5:o) föreslagit

riksdagen medgiva, att tyghantverkaren vid flygvapnet G. E. Rahm

må, därest han inom tid, som av Kungl. Majit må bestämmas, inbetalar ett

ytterligare belopp av 200 kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet

till kronan enligt Linköpings domsagas häradsrätts utslag den 3 maj

1926.

Den 15 juli 1924 inträffade i Rinkaby i Kristianstads län en sammanstötning

mellan en kronan tillhörig automobil och en aktiebolaget Biltur tillhörig

automobilomnibus, varvid sistnämnda fordon tillfogades vissa skador.

Vid olyckstillfället hade föraren å kronans automobil, värnpliktige M. Pettersson,

som haft i uppdrag att i tjänsteärende framföra densamma, överlämnat

styrratten till dåvarande volontären vid fälttelegrafkåren, numera

iyghantverkaren vid flygvapnet G. E. Rahm, vilken icke innehade körkort.

Sedan åtal anställts vid Villands häradsrätt mot Rahm och Pettersson,

förpliktade häradsrätten dem genom utslag den 20 oktober 1924 att, en för

båda och båda för en, till aktiebolaget Biltur utgiva ersättning för de omförmälda

automobilomnibus tillfogade skadorna med 2,440 kronor 90 öre.

Därjämte dömdes envar av dem jämlikt 39 § förordningen om motorfordon

den 15 juni 1923 att böta 125 kronor till kronan.

På talan av aktiebolaget Biltur förpliktade hovrätten över Skåne och

Blekinge genom dom den 11 december 1925, som vunnit laga kraft, jämväl

Kungl. Majit och kronan i egenskap av ägare till den automobil, vars förare

vållat omförmälda sammanstötning, att till bolaget utgiva nyssnämnda belopp,

2,440 kronor 90 öre, jämte 5 %> årlig ränta därå från stämningsdagen

den 4 september 1924, till dess betalning skedde, ävensom att ersätta bolagets

rättegångskostnader med 200 kronor jämte kostnader för protokollslösen.

På grund av hovrättens dom utbetalade aiméförvaltningens intendentsdepartement

från sitt försträckningskonto till aktiebolaget Biltur ett

belopp av 2,605 kronor 67 öre. För utfående av de utdömda rättegångskostnaderna

hänvisades bolaget att vända sig till statskontoret eller Kungl.

Majits befallningshavande i Malmöhus län.

På yrkande av intendentsdepartemenlet förpliktades därefter Rahm genom

Linköpings domsagas häradsrätts utslag den 3 maj 1926 att till Kungl.

Majit och kronan såsom ersättning för vad kronan måst erlägga på grund av

förenämnda dom utgiva 2,805 kronor jämte 5 °/o ränta därå från stämningsdagen

den 11 mars 1926, tills betalning skedde, ävensom att ersätta kronans

rättegångskostnader med 25 kronor. Häradsrättens utslag har vunnit laga

kraft.

Genom Snevringe häradsrätts utslag den 23 november 1926 har jämväl

kronans fordran hos Pettersson blivit domfäst.

Sedan intendentsdepartementet hos flygstyrelsen anhållit, att styrelsen

måtte vidtaga åtgärd för att kronans ifrågavarande fordran hos Rahm måtte

bliva kronan gottgjord genom kvittning mot Rahm tillkommande avlöningslörmåner,

anhöll Rahm lili en av flygstyrelsen, jämte eget yttrande, till intendentsdepartemenlet

ingiven, till Kungl. Majit ställd skrift den 28 januari

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Så
-

ll

1936 att bliva befriad från honom jämlikt Linköpings domsagas häradsrätts

utslag den 3 maj 1926 åliggande betalningsskyldighet till kronan.

I proposition, nr 186, till 1936 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, i anslutning

till vad arméförvaltningens intendents- och civila departement samt

statskontoret i avgivna utlåtanden föreslagit, att Rahm finge, därest han senast

den 1 juli 1937 till arméförvaltningen inbetaiade ett belopp av 1,200

kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings

domsagas häradsrätts utslag den 3 maj 1926.

Sedan riksdagen i skrivelse nr 223 i anledning av Kungl. Majlis nyssnämnda

proposition därtill lämnat sitt medgivande, förordnade Kungl. Majit i brev

den 22 maj 1936, att Rahm skulle, därest han senast den 1 juli 1937 till arméförvaltningen

inbetalade ett belopp av 1,200 kronor, befrias från återstående

betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings domsagas häradsrätts

omförmälda utslag den 3 maj 1926.

Uti en av arméförvaltningens intendentur- och civila departement, jämte

eget yttrande, den 24 november 1939 ingiven skrift har nu Rahm — med förmälan,

alt han intill oktober månad 1939 genom avdrag å lön inbetalt tillsammans

1,200 kronor av ifrågavarande skadestånd men att detta icke kunnat

ske utan avsevärda ekonomiska svårigheter -— anhållit om befrielse från

vidare betalningsskyldighet, oaktat han icke kunnat fullgöra den genom

Kungl. Maj :ts beslut fastställda inbetalningsskyldigheten inom föreskriven

tid.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement hava i sitt utlåtande

på anförda skäl avstyrkt bifall till den nu gjorda ansökningen, vilken

med tillstyrkan överlämnats till intendenturdepartementet av flygförvaltningen.

Statskontoret har i yttrande den 20 december 1939 uttalat, att ämbetsverket

icke ville motsätta sig, att skulden delvis eftergåves; statskontoret ville

för sin del föreslå, att Rahm mot inbetalande av ytterligare 200 kronor —- ett belopp som tillsammans med tidigare inbetalt belopp av 1,200 kronor utgjorde

hälften av skadeståndsbeloppet — befriades från sin därefter återstående

ersättningsskyldighet till statsverket.

Departementschefen har för egen del uttalat, att han i likhet med statskontoret

ansett sig böra föreslå, att Rahm mot inbetalande av ytterligare

200 kronor befrias från sin därefter återstående ersättningsskyldighet till

statsverket. Det borde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma den tidpunkt,

inom vilken ifrågavarande betalningsskyldighet skall vara fullgjord.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att tyghantverkaren vid flygvapnet

G. E. Rahm må, därest han inom tid, som av Kungl.

Majit må bestämmas, inbetalar ett ytterligare belopp av 200

kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan

enligt Linköpings domsagas häradsrätts utslag den 3 maj

1926.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

6:o) I förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkt 6:o) slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att komministern J. V. Lind må, därest

han inbetalar ett ytterligare belopp av 75 kronor, befrias från återstående

betalningsskyldighet till kronan på grund av en av honom den 24 augusti

1928 utfärdad skuldförbindelse.

Sedan dåvarande furiren vid fälttelegrafkåren J. V. Lind för vartdera av

budgetåren 1926/27 och 1927/28 uppburit studiestipendium å 1,000 kronor

från anslaget till studiestipendier åt underofficerare och furirer, avseende

förvärvande av kompetens för fortsatt utbildning vid krigsskolan till officer

eller reservofficer, samt Lind jämlikt bestämmelse i brevet den 13 oktober

1927 angående användningen under sistnämnda budgetår av sagda anslag

avgivit förbindelse att kvarstå i tjänst minst till och med den 30 april 1930,

anhöll Lind, som avlagt studentexamen den 16 juni 1928, i en den 9 juli

1928 dagtecknad ansökan om avsked från sin beställning vid kåren. Såsom

skäl för denna ansökan anförde Lind, att han önskade ägna sig åt prästyrket

och därför ville påbörja studier för avläggande av prästexamen.

Genom beslut den 17 augusti 1928 medgav Kungl. Majit, att Lind finge

omedelbart erhålla avsked från sin anställning vid fälttelegrafkåren, under

villkor att han antingen vid avskedet återbure de av honom uppburna stipendiebeloppen

eller ock avgåve skriftlig förbindelse att senast inom fem år

från avskedsdagen återbetala samma belopp samt att, räknat från och med

sistnämnda dag, erlägga fem procent årlig ränta å vad som icke återburits.

Uti en av arméförvaltningens civila departement, jämte eget yttrande, den

27 december 1938 ingiven skrift har Lind, som dåmera tjänstgjorde såsom

kyrkoadjunkt i Burträsk och numera är komminister i Jörns församling, på

anförda skäl anhållit örn efterskänkande av sin skuld till kronan i enlighet

med en av honom på grund av bestämmelserna i nyssnämnda beslut den 24

augusti 1928 avgiven skuldförbindelse. Av den å skulden till kronan upplupna

räntan, som uppginge till omkring 1,000 kronor, hade Lind inbetalat

ett sammanlagt belopp av 825 kronor. För den händelse ansökningen örn

efterskänkande av skulden å 2,000 kronor bifölles, förbunde sig Lind att

återbetala de återstående 175 kronorna av räntebeloppet.

Arméförvaltningens civila departement har i sitt yttrande hemställt, att

Kungl. Majit måtte medgiva, att Lind, därest han före viss tidpunkt inbetalade

ytterligare ett belopp av 150 kronor, befriades från återbetalning av sin

därefter återstående skuld till kronan.

Statskontoret har i utlåtande den 4 februari 1939 anfört, att, då, såvitt

statskontoret kunde finna, tillräckliga skäl för efterskänkande av Linds skuld

till statsverket icke i ärendet åberopats och för övrigt ett bifall till ansökningen

skulle kunna medföra icke önskvärda konsekvenser för andra liknande

fall, statskontoret icke ansåge sig kunna tillstyrka ansökningen.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

Till en början torde böra erinras därom, att frågor om eftergift och avskrivning

av kronans fordringar hos enskilda personer i allmänhet röra sig

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

13

om skadestånds- eller ersättningsskyldighet på grund av försummelse x

tjänsten eller betalningsskyldighet i enlighet med ingångna avtal av olika slag

samt låne- och borgensförbindelser. Såsom torde framgå av den föregående

redogörelsen har förevarande fordran ett annat ursprung. Då Lind uppbar

förenämnda studiestipendier, tillskapades icke därigenom något skuldförhållande;

han förband sig allenast, i enlighet med bestämmelserna for åtnjutande

av dylika stipendier, att kvarstå i tjänst minst till och med den 30

april tredje året efter det stipendiet uppburits. Först i och med att Lind efter

avlagd studentexamen sökte och erhöll avsked för att övergå till teologiska

studier uppställdes villkoret om återbetalning av de uppburna stipendiebeloppen

jämte ränta.

Vid bedömande av frågan, huruvida Lind av billighetsskal bor erhålla

lättnad i den honom åliggande betalningsskyldigheten, anser jag de nyss

anförda omständigheterna vid skuldförhållandets uppkomst i och för sig tala

därför. I betraktande av att Lind, sedan han ådragit sig sin skuld till kronan,

påbörjat och fullföljt sina universitetsstudier och därefter haft jämförelsevis

små inkomster, med vilka han även haft att försörja hustru och barn,

synes det förklarligt, att han ej varit i stånd helt fullgöra sina skyldigheter

enligt den avgivna förbindelsen. Enligt vad som fran arméförvaltningens

civila departement inhämtats har Lind numera inbetalat tillhopa 925 kronor

å sin skuld. Bortser man från ränta, skulle Lind, örn han inbetalade ytterligare

75 kronor, ha återbetalat hälften av de uppburna stipendiebeloppen.

Med hänsyn till de uppoffringar som det tydligen skulle innebära för

Lind och hans familj att inom rimlig tid inbetala hela skulden, anser jag

starka billighetsskäl tala för att Lind befrias från vad därefter skulle återstå

av densamma. Att en dylik befrielse skulle medföra betänkliga konsekvenser

av prejudicerande natur, lärer icke vara att befara, då föreliggande fall

synes vara egenartat.

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet

med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att komministern J. V. Lind

må, därest han inbetalar ett ytterligare belopp av 75 kronor,

befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan på

grund av den av honom den 24 augusti 1928 utfärdade skuldförbindelsen.

Stockholm den 8 mars 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Utskottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 54.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vicekorpralen S. H. Hansson nii. fl. från ersättningsskyldighet. s. 1 i texten