Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vicekorpralen S. H. Finnsson m. fl. från ersättningsskyldighet.
1940-03-08 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vicekorpralen S. H. Finnsson m. fl. från ersättningsskyldighet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
5
Nr 56.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för vicekorpralen S. H. Finnsson m. fl. från ersättningsskyldighet.
(lia avd.)
l:o) I propositionen nr 65 har Kungl. Majit, under åberopande av vid
propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslagit
riksdagen under punkt l:o) medgiva, att S. H. Hansson må befrias
från honom jämlikt flygkrigsskolans krigsrätts utslag den 10 oktober 1938
åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 220 kronor.
Den 6 september 1938 företog sig dåvarande volontären vid flygkrigsskolan
Sixten Hans Hansson, som i egenskap av flygmekaniker erhållit order att
klargöra ett flygplan, att i strid mot gällande bestämmelser ensam starta flygplanet.
Härvid ställde sig flygplanet på nosen med följd att propellern
splittrades och motorns frontplåt deformerades.
Med anledning härav ställde vederbörande åklagare Hansson under åtal
vid flygkrigsskolans krigsrätt, och i utslag den 10 oktober 1938 prövade
krigsrätten lagligt jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten döma Hansson
för oförstånd i fullgörande av tjänsteplikt att undergå disciplinstraff av vaktarrest
i fyra dagar, varjämte Hansson förpliktades att i skadestånd till statsverket
genast utgiva 220 kronor. Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.
Uti en av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, med såväl gemensamt
eget yttrande som yttrande av chefen för flygkrigsskolan, den 14 april
1939 överlämnad skrift har Hansson — under åberopande bland annat, att
ett gäldande av det ådömda skadeståndet skulle för honom medföra kännbara
ekonomiska svårigheter, enär han icke ägde andra tillgångar än vissa å
sparbanksbok obligatoriskt insatta avlöningsmedel — anhållit om befrielse
från skadeståndsskyldigheten, och hava myndigheterna tillstyrkt framställningen.
Statskontoret har i yttrande den 30 maj 1939 anfört, att ämbetsverket, även
om viss tvekan kunde råda huruvida den gjorda ansökningen borde bifallas,
ansåge sig icke böra framställa någon erinran mot att Hansson befriades
från honom ålagd ersättningsskyldighet.
Departementschefen har med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna
funnit sig böra tillstyrka, att Hansson befrias från ifrågavarande
ersättningsskyldighet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
Utskottet. Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att S. H. Hansson må befrias
från honom jämlikt flygkrigsskolans krigsrätts utslag den
10 oktober 1938 åliggande skyldighet att till kronan utgiva
skadestånd med 220 kronor.
2:o) I förenämnda proposition har Kungl. Maj:t under punkt 2:o) föreslagit
riksdagen medgiva, att A. H. Gjerswold och B. L. Marcus må befrias
från dem jämlikt krigshovrättens utslag den 21 mars 1939 åliggande skyldighet
att till kronan utgiva ersättning med 622 kronor 38 öre.
Den 15 december 1938 ombesörjde dåvarande volontären vid Bodens artilleriregemente
Anders Hugo Gjerswold och värnpliktige nr 261 59/1938
Bror Lennart Marcus flyttning av en kronan tillhörig traktor från ett uppvärmt
till ett kallt garage inom regementets område, varvid de underläto att
tillse, att vattnet i kylaren till traktorns motor varit avtappat med den påföljd,
att i kylaren kvarvarande vatten frös och söndersprängde motorblocket.
Efter åtal vid regementets krigsrätt dömdes Gjerswold och Marcus genom
krigsrättens utslag den 4 februari 1939 för vad de sålunda låtit komma sig
till last jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten att vardera undergå disciplinstraff
av vaktarrest i två dagar samt förpliktades att, vilkendera bäst
gälda gitte, ersätta kronan den å motorblocket uppkomna skadan med 622
kronor 38 öre.
Krigshovrätten, där Gjerswold och Marcus anfört besvär över krigsrättens
utslag, fann genom utslag den 21 mars 1939 skäl icke vara anfört, som föranledde
ändring i överklagade utslaget.
Hos Kungl. Maj:t hava sedermera såväl Gjerswold som Marcus under framhållande
av sin svaga ekonomiska ställning anhållit örn befrielse från den
dem ålagda ersättningsskyldigheten.
Chefen för Bodens artilleriregemente, arméförvaltningens tyg- och civila
departement samt statskontoret hava i avgivna utlåtanden icke haft något
att erinra emot att sökandena befriades från ersättningsskyldigheten.
Departementschefen har för egen del funnit sig böra tillstyrka, att Gjerswold
och Marcus befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet till kronan.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att A. H. Gjerswold och B. L.
Marcus må befrias från dem jämlikt krigshovrättens utslag
den 21 mars 1939 åliggande skyldighet att till kronan utgiva
ersättning med 622 kronor 38 öre.
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
7
3:o) Under punkt 3:o) i förenämnda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att envar av I. Lundin och T. V. Andersson må,
därest han före den 1 juli 1941 eller den senare tidpunkt Kungl. Majit må
bestämma till arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 50 kronor, befrias
från återstoden av den honom jämlikt regementskrigsrättens vid Södra skånska
infanteriregementet utslag den 10 oktober 1939 åliggande skadeståndsskyldighet.
Den 25 september 1939 inträffade under första pansarvärnskompaniets vid
Göta livgarde förläggning vid Vombs Nygård i Malmöhus län en eldsolycka
i ett tält, därvid såväl tältet som viss i detsamma befintlig tyg- och intendenturmateriel
förstördes av eld. Anledningen till eldsolyckan synes hava varit,
att den eld som uppgjorts i tältet icke ägnats vederbörlig tillsyn av de personer,
vilka vid tillfället i fråga befunnit sig i tältet, nämligen värnpliktiga nr
4047 45/1938 Ingvar Lundin och nr 109 33/1938 Torsten Vilhelm Andersson.
Lundin och Andersson ålades sedermera, efter yrkande av åklagare, av
krigsrätten vid Södra skånska infanteriregementet genom utslag den 10 oktober
1939, enär de genom bristande uppmärksamhet finge anses hava vållat
ifrågavarande eldsolycka, vilkendera gälda gitte, att ersätta kronan för den
därigenom uppkomna skadan med sammanlagt 1,987 kronor 84 öre. Krigsrättens
utslag har vunnit laga kraft.
I en av chefen för Södra skånska infanteriregementet, jämte eget yttrande,
den 14 november 1939 överlämnad ansökning hava Lundin och Andersson
gemensamt anhållit att — med hänsyn till sin svaga ekonomiska ställning och
små inkomster under såväl sitt civila arbete som framförallt under militärtjänstgöringen
och då de icke ägde möjlighet att inom rimlig tid ersätta
skadan — bliva befriade från ifrågavarande skadeståndsskyldighet.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundin för år 1939 taxerats till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt till 1,550 kronor samt att Andersson
för år 1939 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt till 990 kronor.
Chefen för Södra skånska infanteriregementet har funnit Lundins och
Anderssons ansökning vara behjärtansvärd med hänsyn till deras svaga ekonomiska
ställning.
Arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement hava i utlåtande den
4 december 1939 anfört, bland annat, att de icke kunde förorda, att Lundins
och Anderssons skuld till statsverket helt efterskänktes. Departementen finge
för sin del föreslå, att Lundin och Andersson mot inbetalande senast den 1
juli 1941 av 300 kronor befriades från skyldighet att gälda återstoden av
deras skuld till kronan enligt ovannämnda utslag. Av praktiska skäl syntes
emellertid sådan befrielse böra inträda för vederbörande så snart han
inom angiven tid erlagt hälften av sistnämnda belopp, alltså 150 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 20 december 1939 uttalat, bland annat,
att enligt ämbetsverkets förmenande borde envar av de sökande med hänsyn
till det utdömda beloppets storlek åläggas att senast den 1 juli 1941 gälda 300
kronor. För den händelse någon av sökandena utkallades till beredskaps
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
Uiskoltet.
tjänst, syntes en mot tjänstgöringen svarande förlängning av tidsfristen för
skadestandsbeloppets inbetalande böra medgivas.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
Av utredningen i ärendet synes framgå, att avsevärda svårigheter skulle
mota för Lundin och Andersson att fullgöra sin ifrågavarande betalningsskyldighet
samt att utsikterna för kronan att inom rimlig tid av dem utfå hela
det utdömda beloppet äro små. Med anledning härav anser även jag, att ersättningen
bör begränsas till viss del av det utdömda beloppet att inbetalas
senast den 1 juli 1941. I fråga om beloppets storlek föreligga delade meningar
sa tillvida, att tyg- och intendenturdepartementen ansett envar av de värnpliktiga
böra åläggas att gälda 150 kronor, under det att statskontoret i sådant
hänseende föreslagit ett belopp av 300 kronor. Såsom framgår av statskontorets
utlåtande har ämbetsverket ansett, att de värnpliktiga genom jämförelsevis
grov vårdslöshet vållat den ifrågavarande eldsolyckan. Av handlingarna
i ärendet framgår, att eldsolyckan torde hava uppkommit genom att
ingendera av de värnpliktiga haft sin uppmärksamhet tillräckligt riktad å
elden och att till följd därav genom gnistor från den brinnande granveden
den i tältet befintliga halmen antänts, innan de lagt märke därtill. Ehuru de
värnpliktiga härvidlag uppenbarligen begått en försummelse, torde det dock
böra uppmärksammas, att vederbörande åklagare icke yrkat ansvar å dem i
anledning av försummelsen. Vid angivna förhållanden anser jag skadeståndet
böra begränsas till ett belopp, som mera syftar till att markera den föreliggande
skadeståndsskyldigheten än till att utkräva verklig betalning; ett belopp
av 50 kronor för en var av Lundin och Andersson synes därvid vara tillfyllest.
I likhet med statskontoret anser jag, att för den händelse någon av
sökandena utkallas till beredskapstjänst, en skälig förlängning av tidsfristen
för skadeståndsbeloppets inbetalande bör kunna medgivas. Sådant medgivande
torde böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning efter ansökning
av vederbörande.
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva, att envar av I. Lundin och T.
V. Andersson må, därest han före den den 1 juli 1941 eller
den senare tidpunkt Kungl. Majit må bestämma till arméförvaltningen
inbetalar ett belopp av 50 kronor, befrias från
återstoden av den honom jämlikt regementskrigsrättens vid
Södra skånska infanteriregementet utslag den 10 oktober
1939 åliggande skadeståndsskyldighet.
4:o) Under punkt 4:o) i förenämnda proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att G. Ivarsson må, därest han före den 1 juli 1941
eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:! må bestämma till arméförvaltningen
inbetalar ett belopp av 50 kronor, befrias från återstoden av den honom
jämlikt regementskrigsrättens vid Södra skånska infanteriregementet utslag
den 25 oktober 1939 åliggande skadeståndsskyldighet.
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
9
Den 6 oktober 1939 inträffade under förläggning av första tunga plutonen
av Södra skånska infanteriregementet i närheten av Harlösa gård i Malmöhus
län en eldsolycka i ett tält, därvid såväl tältet som viss i detsamma befintlig
intendenturmateriel förstördes eller skadades av eld. Anledningen till
eldsolyckan synes hava varit, att värnpliktige nr 204 3/1936 Gösta Ivarsson,
förfarit vårdslöst med avseende å övervakandet av i tältet uppgjord eld, i det
han, oaktat han varit ensam i tältet, mot givna instruktioner lämnat detsamma,
utan att elden varit helt släckt.
Ivarsson ålades sedermera, efter talan av åklagare, av regementskrigsrätten
vid Södra skånska infanteriregementet genom utslag den 25 oktober 1939,
enär eldsolyckan finge anses hava vållats genom Ivarssons vårdslöshet, att
ersätta kronan för den därigenom uppkomna skadan med ett belopp av 948
kronor 47 öre. Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.
Uti en av chefen för Södra skånska infanteriregementet, jämte eget yttrande,
den 16 november 1939 överlämnad skrift har Ivarsson — under åberopande
bland annat av att hans årliga inkomst, som i normala fall belöpt
sig till omkring 2,500 kronor, under år 1939 minskats genom att han icke
åtnjutit någon lön under tiden från den 3 september, då han inkallats till
tjänstgöring med anledning av den förstärkta försvarsberedskapen — anhållit
om befrielse från ifrågavarande ersättningsskyldighet.
Chefen för Södra skånska infanteriregementet har med hänsyn till Ivarssons
svaga ekonomiska ställning funnit hans ansökning örn befrielse från
ersättningsskyldigheten behjärtansvärd.
Arméförvaltningens intendentur- och civila departement hava i utlåtande
den 11 december 1939 föreslagit, att Ivarsson mot inbetalande senast den 1
juli 1941 av visst belopp, förslagsvis 150 kronor, befriades från skyldigheten
att gälda återstoden av sin skuld enligt ovanberörda utslag.
Statskontoret har i utlåtande den 23 december 1939 föreslagit, att ersättningsbeloppet
för Ivarsson fastställdes till 300 kronor.
Departementschefen har funnit sig på i huvudsak samma grunder som
iian anfört under nästföregående punkt rörande befrielse för värnpliktige
I. Lundin och T. V. Andersson från viss ersättningsskyldighet böra föreslå,
att jämväl Ivarsson må befrias från den honom åliggande skadeståndsskyldigheten
mot inbetalande på motsvarande sätt av ett belopp av 50 kronor.
I anslutning till vad departementschefen anfört får utskottet med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva, att G. Ivarsson må, därest han
före den 1 juli 1941 eller den senare tidpunkt Kungl. Majit
må bestämma till arméförvaltningen inbetalar ett belopp av
50 kronor, befrias från återstoden av den honom jämlikt
regementskrigsrättens vid Södra skånska infanteriregementet
utslag den 25 oktober 1939 åliggande skadeståndsskyldighet.
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
5:o) I förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkten 5:o) föreslagit
riksdagen medgiva, att tyghantverkaren vid flygvapnet G. E. Rahm
må, därest han inom tid, som av Kungl. Majit må bestämmas, inbetalar ett
ytterligare belopp av 200 kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet
till kronan enligt Linköpings domsagas häradsrätts utslag den 3 maj
1926.
Den 15 juli 1924 inträffade i Rinkaby i Kristianstads län en sammanstötning
mellan en kronan tillhörig automobil och en aktiebolaget Biltur tillhörig
automobilomnibus, varvid sistnämnda fordon tillfogades vissa skador.
Vid olyckstillfället hade föraren å kronans automobil, värnpliktige M. Pettersson,
som haft i uppdrag att i tjänsteärende framföra densamma, överlämnat
styrratten till dåvarande volontären vid fälttelegrafkåren, numera
iyghantverkaren vid flygvapnet G. E. Rahm, vilken icke innehade körkort.
Sedan åtal anställts vid Villands häradsrätt mot Rahm och Pettersson,
förpliktade häradsrätten dem genom utslag den 20 oktober 1924 att, en för
båda och båda för en, till aktiebolaget Biltur utgiva ersättning för de omförmälda
automobilomnibus tillfogade skadorna med 2,440 kronor 90 öre.
Därjämte dömdes envar av dem jämlikt 39 § förordningen om motorfordon
den 15 juni 1923 att böta 125 kronor till kronan.
På talan av aktiebolaget Biltur förpliktade hovrätten över Skåne och
Blekinge genom dom den 11 december 1925, som vunnit laga kraft, jämväl
Kungl. Majit och kronan i egenskap av ägare till den automobil, vars förare
vållat omförmälda sammanstötning, att till bolaget utgiva nyssnämnda belopp,
2,440 kronor 90 öre, jämte 5 %> årlig ränta därå från stämningsdagen
den 4 september 1924, till dess betalning skedde, ävensom att ersätta bolagets
rättegångskostnader med 200 kronor jämte kostnader för protokollslösen.
På grund av hovrättens dom utbetalade aiméförvaltningens intendentsdepartement
från sitt försträckningskonto till aktiebolaget Biltur ett
belopp av 2,605 kronor 67 öre. För utfående av de utdömda rättegångskostnaderna
hänvisades bolaget att vända sig till statskontoret eller Kungl.
Majits befallningshavande i Malmöhus län.
På yrkande av intendentsdepartemenlet förpliktades därefter Rahm genom
Linköpings domsagas häradsrätts utslag den 3 maj 1926 att till Kungl.
Majit och kronan såsom ersättning för vad kronan måst erlägga på grund av
förenämnda dom utgiva 2,805 kronor jämte 5 °/o ränta därå från stämningsdagen
den 11 mars 1926, tills betalning skedde, ävensom att ersätta kronans
rättegångskostnader med 25 kronor. Häradsrättens utslag har vunnit laga
kraft.
Genom Snevringe häradsrätts utslag den 23 november 1926 har jämväl
kronans fordran hos Pettersson blivit domfäst.
Sedan intendentsdepartementet hos flygstyrelsen anhållit, att styrelsen
måtte vidtaga åtgärd för att kronans ifrågavarande fordran hos Rahm måtte
bliva kronan gottgjord genom kvittning mot Rahm tillkommande avlöningslörmåner,
anhöll Rahm lili en av flygstyrelsen, jämte eget yttrande, till intendentsdepartemenlet
ingiven, till Kungl. Majit ställd skrift den 28 januari
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr Så
-
ll
1936 att bliva befriad från honom jämlikt Linköpings domsagas häradsrätts
utslag den 3 maj 1926 åliggande betalningsskyldighet till kronan.
I proposition, nr 186, till 1936 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, i anslutning
till vad arméförvaltningens intendents- och civila departement samt
statskontoret i avgivna utlåtanden föreslagit, att Rahm finge, därest han senast
den 1 juli 1937 till arméförvaltningen inbetaiade ett belopp av 1,200
kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings
domsagas häradsrätts utslag den 3 maj 1926.
Sedan riksdagen i skrivelse nr 223 i anledning av Kungl. Majlis nyssnämnda
proposition därtill lämnat sitt medgivande, förordnade Kungl. Majit i brev
den 22 maj 1936, att Rahm skulle, därest han senast den 1 juli 1937 till arméförvaltningen
inbetalade ett belopp av 1,200 kronor, befrias från återstående
betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings domsagas häradsrätts
omförmälda utslag den 3 maj 1926.
Uti en av arméförvaltningens intendentur- och civila departement, jämte
eget yttrande, den 24 november 1939 ingiven skrift har nu Rahm — med förmälan,
alt han intill oktober månad 1939 genom avdrag å lön inbetalt tillsammans
1,200 kronor av ifrågavarande skadestånd men att detta icke kunnat
ske utan avsevärda ekonomiska svårigheter -— anhållit om befrielse från
vidare betalningsskyldighet, oaktat han icke kunnat fullgöra den genom
Kungl. Maj :ts beslut fastställda inbetalningsskyldigheten inom föreskriven
tid.
Arméförvaltningens intendentur- och civila departement hava i sitt utlåtande
på anförda skäl avstyrkt bifall till den nu gjorda ansökningen, vilken
med tillstyrkan överlämnats till intendenturdepartementet av flygförvaltningen.
Statskontoret har i yttrande den 20 december 1939 uttalat, att ämbetsverket
icke ville motsätta sig, att skulden delvis eftergåves; statskontoret ville
för sin del föreslå, att Rahm mot inbetalande av ytterligare 200 kronor —- ett belopp som tillsammans med tidigare inbetalt belopp av 1,200 kronor utgjorde
hälften av skadeståndsbeloppet — befriades från sin därefter återstående
ersättningsskyldighet till statsverket.
Departementschefen har för egen del uttalat, att han i likhet med statskontoret
ansett sig böra föreslå, att Rahm mot inbetalande av ytterligare
200 kronor befrias från sin därefter återstående ersättningsskyldighet till
statsverket. Det borde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma den tidpunkt,
inom vilken ifrågavarande betalningsskyldighet skall vara fullgjord.
Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att tyghantverkaren vid flygvapnet
G. E. Rahm må, därest han inom tid, som av Kungl.
Majit må bestämmas, inbetalar ett ytterligare belopp av 200
kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan
enligt Linköpings domsagas häradsrätts utslag den 3 maj
1926.
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
6:o) I förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkt 6:o) slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att komministern J. V. Lind må, därest
han inbetalar ett ytterligare belopp av 75 kronor, befrias från återstående
betalningsskyldighet till kronan på grund av en av honom den 24 augusti
1928 utfärdad skuldförbindelse.
Sedan dåvarande furiren vid fälttelegrafkåren J. V. Lind för vartdera av
budgetåren 1926/27 och 1927/28 uppburit studiestipendium å 1,000 kronor
från anslaget till studiestipendier åt underofficerare och furirer, avseende
förvärvande av kompetens för fortsatt utbildning vid krigsskolan till officer
eller reservofficer, samt Lind jämlikt bestämmelse i brevet den 13 oktober
1927 angående användningen under sistnämnda budgetår av sagda anslag
avgivit förbindelse att kvarstå i tjänst minst till och med den 30 april 1930,
anhöll Lind, som avlagt studentexamen den 16 juni 1928, i en den 9 juli
1928 dagtecknad ansökan om avsked från sin beställning vid kåren. Såsom
skäl för denna ansökan anförde Lind, att han önskade ägna sig åt prästyrket
och därför ville påbörja studier för avläggande av prästexamen.
Genom beslut den 17 augusti 1928 medgav Kungl. Majit, att Lind finge
omedelbart erhålla avsked från sin anställning vid fälttelegrafkåren, under
villkor att han antingen vid avskedet återbure de av honom uppburna stipendiebeloppen
eller ock avgåve skriftlig förbindelse att senast inom fem år
från avskedsdagen återbetala samma belopp samt att, räknat från och med
sistnämnda dag, erlägga fem procent årlig ränta å vad som icke återburits.
Uti en av arméförvaltningens civila departement, jämte eget yttrande, den
27 december 1938 ingiven skrift har Lind, som dåmera tjänstgjorde såsom
kyrkoadjunkt i Burträsk och numera är komminister i Jörns församling, på
anförda skäl anhållit örn efterskänkande av sin skuld till kronan i enlighet
med en av honom på grund av bestämmelserna i nyssnämnda beslut den 24
augusti 1928 avgiven skuldförbindelse. Av den å skulden till kronan upplupna
räntan, som uppginge till omkring 1,000 kronor, hade Lind inbetalat
ett sammanlagt belopp av 825 kronor. För den händelse ansökningen örn
efterskänkande av skulden å 2,000 kronor bifölles, förbunde sig Lind att
återbetala de återstående 175 kronorna av räntebeloppet.
Arméförvaltningens civila departement har i sitt yttrande hemställt, att
Kungl. Majit måtte medgiva, att Lind, därest han före viss tidpunkt inbetalade
ytterligare ett belopp av 150 kronor, befriades från återbetalning av sin
därefter återstående skuld till kronan.
Statskontoret har i utlåtande den 4 februari 1939 anfört, att, då, såvitt
statskontoret kunde finna, tillräckliga skäl för efterskänkande av Linds skuld
till statsverket icke i ärendet åberopats och för övrigt ett bifall till ansökningen
skulle kunna medföra icke önskvärda konsekvenser för andra liknande
fall, statskontoret icke ansåge sig kunna tillstyrka ansökningen.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
Till en början torde böra erinras därom, att frågor om eftergift och avskrivning
av kronans fordringar hos enskilda personer i allmänhet röra sig
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
13
om skadestånds- eller ersättningsskyldighet på grund av försummelse x
tjänsten eller betalningsskyldighet i enlighet med ingångna avtal av olika slag
samt låne- och borgensförbindelser. Såsom torde framgå av den föregående
redogörelsen har förevarande fordran ett annat ursprung. Då Lind uppbar
förenämnda studiestipendier, tillskapades icke därigenom något skuldförhållande;
han förband sig allenast, i enlighet med bestämmelserna for åtnjutande
av dylika stipendier, att kvarstå i tjänst minst till och med den 30
april tredje året efter det stipendiet uppburits. Först i och med att Lind efter
avlagd studentexamen sökte och erhöll avsked för att övergå till teologiska
studier uppställdes villkoret om återbetalning av de uppburna stipendiebeloppen
jämte ränta.
Vid bedömande av frågan, huruvida Lind av billighetsskal bor erhålla
lättnad i den honom åliggande betalningsskyldigheten, anser jag de nyss
anförda omständigheterna vid skuldförhållandets uppkomst i och för sig tala
därför. I betraktande av att Lind, sedan han ådragit sig sin skuld till kronan,
påbörjat och fullföljt sina universitetsstudier och därefter haft jämförelsevis
små inkomster, med vilka han även haft att försörja hustru och barn,
synes det förklarligt, att han ej varit i stånd helt fullgöra sina skyldigheter
enligt den avgivna förbindelsen. Enligt vad som fran arméförvaltningens
civila departement inhämtats har Lind numera inbetalat tillhopa 925 kronor
å sin skuld. Bortser man från ränta, skulle Lind, örn han inbetalade ytterligare
75 kronor, ha återbetalat hälften av de uppburna stipendiebeloppen.
Med hänsyn till de uppoffringar som det tydligen skulle innebära för
Lind och hans familj att inom rimlig tid inbetala hela skulden, anser jag
starka billighetsskäl tala för att Lind befrias från vad därefter skulle återstå
av densamma. Att en dylik befrielse skulle medföra betänkliga konsekvenser
av prejudicerande natur, lärer icke vara att befara, då föreliggande fall
synes vara egenartat.
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva, att komministern J. V. Lind
må, därest han inbetalar ett ytterligare belopp av 75 kronor,
befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan på
grund av den av honom den 24 augusti 1928 utfärdade skuldförbindelsen.
Stockholm den 8 mars 1940.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Utskottet.
Närvarande: se under utlåtandet nr 54.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vicekorpralen S. H. Hansson nii. fl. från ersättningsskyldighet. s. 1 i texten