Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning beträffande tillsynen över statens sinnesslövård.

1940-02-24 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:77, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning beträffande tillsynen över statens sinnesslövård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

1

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1940 kl. 1 c. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning

beträffande tillsynen över statens sinnesslövård.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, vackla den ena, nr 11, inom första kammaren

av herr A. O. Frändén och den andra, nr 21, inom andra kammaren av herr

V. Hedlund i Östersund, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om sådana ändringar i vederbörande instruktioner,

att tillsynen över statens sinneslövård överflyttades från överinspektören

för sinnessjukvården till inspektören för sinnesslövården.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionen I: 11.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

medicinalstyrelsen den 2 mars 1940 avgivit utlåtande samt därvid

fogat yttranden av såväl överinspektören för sinnessjukvården som inspektören

för sinnesslövården. Samtliga remissyttranden hava i tryck bifogats

detta utlåtande såsom bilagor A, B och C.

Av remissyttrandena framgår, att överinspektören för sinnessjukvården

icke ansett sig kunna tillstyrka en ändrad uppdelning av tillsynen över de

sinnesslöa på sätt i motionerna föreslagits. Medicinalstyrelsen åter har i likhet

med inspektören för sinnesslövården förordat en ändring i enlighet med

motionärernas yrkande. Delade meningar råda sålunda mellan de sakkunniga

myndigheterna på området. Under sådana förhållanden har utskottet

icke ansett sig nu böra taga ställning till det i motionerna berörda spörsmålet.

Enligt utskottets uppfattning torde ifrågavarande spörsmål lämpligen

böra underkastas en närmare prövning genom Kungl. Maj.ts försorg,

innan slutlig ställning till detsamma tages.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 11 och 11:21

må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, alt Kungl. Majit

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 samt. Nr 77—7.9.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

ville taga under övervägande, huruvida och i vad mån en

ändring av nuvarande ordning för tillsynen över statens anstalter

för vård av sinnesslöa bör äga runi, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill prövningen må föranleda.

Stockholm den ä april 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid föreslående arendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i

Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Ström i Lidköping, Heiding, Larsson

i Varberg, Häckström, Nisser och Anderson i Arboga; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törn
kvist,

Eriksson i Slockholm, Danielsson, Andersson i Prästbol, Närlinge, Isacsson, Persson i

Tidaholm, Staxäng och Hansson i Rubbestad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

3

Till. A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den lii februari 1940 har Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen

att före den 5 mars 1940 till utskottet avgiva yttrande över i riksdagens

båda kamrar väckta motioner örn sådana ändringar i överinspektörens

för sinnessjukvården i riket och inspektörens lör sinnesslövården instruktioner,

att tillsynen över statens sinnesslövård överflyttades från överinspektören

för sinnessjukvården lill inspektören för sinnesslövården.

Med överlämnande av infordrade yttranden från överinspektören för sinnessjukvården

i riket och inspektören för sinnesslövården får medicinalstyrelsen

för egen del anföra följande.

Ben statliga sinnesslövården är för närvarande förlagd dels till en paviljong

vid Källshagen^ sjukhus i Vänersborg, avsedd för 283 asociala imbecilla

män, dels ock till de tre självständiga anstalterna Vipeholms sjukhus i Lund,

Västra Marks sjukhus i örebro och Salberga sjukhus i Sala. Av sistberörda

anstalter är den förstnämnda avsedd för 600 svårskötta, obildbara män och

150 kvinnor av samma typ, medan Västra Marks sjukhus är avsett för 3a()

asociala imbecilla kvinnor och Salberga sjukhus för 374 asociala imbecilla

män. Till Källshagen sjukhus och Salberga sjukhus är ansluten familjevård,

som den 1 februari 1940 omfattade 65 respektive 52 patienter. I den

statliga sinnesslövården voro vid samma tidpunkt genom viss överbeläggning

sammanlagt 1,974 patienter omhändertagna; och uppgick antalet exspeklanler

till 360. Den statsunderstödda sinnesslövården bedrives för närvarande

vid 142 anstalter av olika typ med sammanlagt 7,487 godkända vårdplatser.

Eli påtagligt underskott på platser inom deli statliga sinnesslövården föreligger

sålunda allt fortfarande. För att i möjligaste mån undanröja nackdelarna

härav bör ett intimt samarbete allt framgent råda mellan den statliga

och den statsunderstödda sinnesslövården och detta samarbete måste

enligt styrelsens förmenande avgjort underlättas av att båda vårdformerna

bliva underställda samma inspektionsmyndigliet, en lösning av frågan som

styrelsen senast år 1938 haft under övervägande men för det dåvarande ansett

sig icke böra framlägga för statsmakternas prövning.

Ur praktisk synpunkt vore det visserligen utan tvivel fördelaktigast örn all

psykisk sjukvård å sinnessjukhus och statsunderstödda anstalter för imbecilla

av olika slag liksom fallandesjuka vore underställd inspektion av en

och samma person. Det arbete, som skulle komma alt åvila en dylik inspektör,

torde emellertid med hänsyn till den utveckling, som för närvarande

räder på detta område, bliva allt för omfattande. Tillsättandet av två inspektörer,

en för var sin hälft av landets sinnessjukhus och sinnesslöanstalter,

vöre en tänkbar lösning av frågan. En sådan anordning kan med nuvarande

utveckling av ifrågavarande vårdformer bliva ofrånkomlig men torde,

så länge sjukhus för statlig vård av svårskötta, obildbara sinnesslöa endast

finnes i Lund, dock kunna medföra vissa svårigheter. Styrelsen håller

därför före, att den nuvarande organisationen med skilda inspektörer för

sinnessjukvården och sinnesslövården tillsvidare bör bibehållas, dock med

den förändring i deras arbetsfördelning, som i motionen föreslagits. Att vid

utarbetandet av härför erforderliga förändringar i vederbörande instruktioner

hänsyn kommer att tagas till de statliga anstalternas behov av arliga in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Slatsulskotlels utlåtande Nr 77.

spektioner anser styrelsen självfallet. Då dessa sjukhus omhänderhava vården

av det mest svarskötla imbecilla patientmaterialet, anser styrelsen givetvis

att de allt lortfarande böra bibehålla sin karaktär av sinnessjukhus, varigenom

deras retentionsrätt regleras av sinnessjuklagen. Styrelsen vill i detta

sammanhang understryka den av inspektören för sinnesslövården, docenten

E. Goldkuhl, betonade fördelen av att inspektionsverksamheten vid Källshagen^

imbecillpaviljong samt Västra Marks och Salberga sjukhus kommer

att utövas av inspektören för sinnesslövården, som jämväl är sekreterare och

föredragande i sinnessjuknämnden, den institution, som har att handlägga

utskrivningsfrågor beträffande flertalet å dessa sjukhus omhändertagna patienter.

Med stöd av vad sålunda anförts får medicinalstyrelsen för sin del tillstyrka

den i motionerna föreslagna förändringen av sinnesslövårdens inspektionsförhållanden.

PEDER BJÖRCK.

EINAR EDÉN.

Sven Hedborg.

Slockholm den 2 mars 1940.

Bil. B.

Uppgifterna i motionerna alt undertecknad på sin tid skulle »ställt kravin1

sinnesslöanstalt alt mottaga sinnesslöa, som drabbats av sinnessjukdom»,

äro icke riktiga. — Enligt sinnessjuklagens 7 § skall vad i derma lag stadgas

om sinnessjukdom och sinnessjuk i tillämpliga delar gälla beträffande

sinnesslöhet och sinnesslö. Tendenser att bringa dessa bestämmelser ur kraft

ha allt mer gjort sig gällande med bland annat icke oväsentliga ekonomiska

konsekvenser. Erforderlig differentiering av klientelet kan genomföras utan

hävande av § 7 i nu gällande sinnessjuklag och tillskapande av en särskild

smnesslölag. Att på sätt i motionerna göres gällande tala örn »statens sinnesslövård»,

är enligt min mening missvisande. Det gives nämligen som bekant

icke någon enhetligt organiserad statlig sinncsslövård i Sverige och

genomförandet^av en dylik organisation är enligt min mening icke önskvärd

bland annat på grund av de ökade kostnader en självständig organisation

även på detta vårdområde skulle medföra.

Tendenserna till uppluckringen av bestämmelserna i sinnessjuklagens 7 §

lia redan haft betydande ekonomiska konsekvenser för statsverket. Sålunda

vårdar f. n. staten över 100-talet personer, vilkas vård enligt min mening

eljest skulle ombesörjts av Stockholm, Göteborg och Malmö i enlighet med

de särskilda avtal, som träffats mellan Kungl. Majit och Kronan samt nämnda

städer rörande dessas övertagande av sinnessjukvården i respektive stad.

En ingående motivering för detta ståndpunkttagande har jag lämnat i ett

yttrande lill medicinalstyrelsen den 20 mars 1939. (Avskrift av denna min

skrivelse närslutes*.)

Ej avtryckt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

ö

På grund av vad nu antoris, kan jag icke tillstyrka bifall till beslut örn

ytterligare uppdelning av inspektoratet över sinnessjukvården på sätt i motionerna

ifrågasatts.

Stockholm den 29 februari 1940.

OTTO BRUNDIN.

Överinspektör för sinnessjuk vården i riket.

Bil. C.

Till Kungl. Medicinalstyrelsen.

Genom remiss av den 22 februari 1940 har Kungl. Medicinalstyrelsen infordrat

mitt yttrande över en av ledamoten av riksdagens första kammare

A. O. Frändén väckt motion, nr 11, om ändrad ordning beträffande tillsynen

över statens sinnesslövård.

I anledning härav får jag vördsamt anföra följande.

I min i egenskap av inspektör för sinnesslövården till Medicinalstyrelsen

avgivna berättelse för senare halvåret 1939 har jag framhållit, hurusom, enligt

mitt förmenande, den största och mest påtagliga bristen i den nuvarande

sinnesslövårdsorganisationen läge däri, att platsantalet på statens slutna anstalter

för asociala och svårskötta sinnesslöa är otillräckligt. Uti denna min

uppfattning har jag fortsättningsvis ytterligare stärkts. Jag anser det därför

vara av synnerlig vikt, att det redan befintliga antalet vårdplatser för nämnda

kategorier sjuka utnyttjas så rationellt som möjligt. Detta torde endast

kunna ske genom en ständig cirkulation av patienter mellan å ena sidan

statsanstalterna, å andra sidan övriga anstalter. En sådan cirkulation underlättas

givetvis därigenom, att en och samma inspektör har överinseendet

över såväl de statliga som de icke-statliga sinnesslöanstalterna. Otvivelaktigt

vore det bäst, om en och samma person hade överinseendet över samtliga

anstalter och hem av sinnesvårdande karaktär inom ett visst område. Då

det emellertid visat sig, att arbetsbördan vid en sådan anordning blir orimligt

tung för vederbörande, så länge endast en överinspektörsbefattning för

sinnessjuk vården finnes i riket, synes motionärens yrkande, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om sådana ändringar i vederbörande

instruktioner, att tillsynen över statens sinnesslövård överflyttas från överinspektören

för sinnessjukvården till inspektören för sinnesslövården, innebära

en för sinnesvården i sin helhet lycklig reform. I den mån reformen

skulle erfordra ett närmare samarbete mellan sagda överinspektör och inspektören

för sinnesslövården, t. ex. beträffande enhetligt tillämpande av retentionsrätten,

borde ett sådant nied lätthet kunna komma till stånd. En ytterligare

fördel med reformen torde, särskilt beträffande de av staten omhändertagna

asociala imbecilla, ligga däri, att inspektören för sinnesslövården tillika

är sekreterare i sinnessjuknämnden och därigenom har fortlöpande intim

kontakt med den myndighet, vilken i ett mycket stort antal fall bär ansvaret

för dessa patienters utskrivning.

Med stöd av ovanstående får jag vördsamt tillstyrka motionärens yrkande.

Stockholm den 24 februari 1940.

E. GOLDKUHL.

Inspektör för sinnesslövården.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:153 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad ordning beträffande tillsynen över statens sinnesslövård. a1 i texten