Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning beträffande tillsynen över statens sinnesslövård.
1940-02-24 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:77, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning beträffande tillsynen över statens sinnesslövård.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 77.
1
Nr 77.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1940 kl. 1 c. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning
beträffande tillsynen över statens sinnesslövård.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, vackla den ena, nr 11, inom första kammaren
av herr A. O. Frändén och den andra, nr 21, inom andra kammaren av herr
V. Hedlund i Östersund, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om sådana ändringar i vederbörande instruktioner,
att tillsynen över statens sinneslövård överflyttades från överinspektören
för sinnessjukvården till inspektören för sinnesslövården.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen I: 11.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
medicinalstyrelsen den 2 mars 1940 avgivit utlåtande samt därvid
fogat yttranden av såväl överinspektören för sinnessjukvården som inspektören
för sinnesslövården. Samtliga remissyttranden hava i tryck bifogats
detta utlåtande såsom bilagor A, B och C.
Av remissyttrandena framgår, att överinspektören för sinnessjukvården
icke ansett sig kunna tillstyrka en ändrad uppdelning av tillsynen över de
sinnesslöa på sätt i motionerna föreslagits. Medicinalstyrelsen åter har i likhet
med inspektören för sinnesslövården förordat en ändring i enlighet med
motionärernas yrkande. Delade meningar råda sålunda mellan de sakkunniga
myndigheterna på området. Under sådana förhållanden har utskottet
icke ansett sig nu böra taga ställning till det i motionerna berörda spörsmålet.
Enligt utskottets uppfattning torde ifrågavarande spörsmål lämpligen
böra underkastas en närmare prövning genom Kungl. Maj.ts försorg,
innan slutlig ställning till detsamma tages.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 11 och 11:21
må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, alt Kungl. Majit
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 samt. Nr 77—7.9.
Utskottet.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 77.
ville taga under övervägande, huruvida och i vad mån en
ändring av nuvarande ordning för tillsynen över statens anstalter
för vård av sinnesslöa bör äga runi, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill prövningen må föranleda.
Stockholm den ä april 1940.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid föreslående arendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i
Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Ström i Lidköping, Heiding, Larsson
i Varberg, Häckström, Nisser och Anderson i Arboga; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törn
kvist,
Eriksson i Slockholm, Danielsson, Andersson i Prästbol, Närlinge, Isacsson, Persson i
Tidaholm, Staxäng och Hansson i Rubbestad.
Statsutskottets utlåtande Nr 77.
3
Till. A.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den lii februari 1940 har Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen
att före den 5 mars 1940 till utskottet avgiva yttrande över i riksdagens
båda kamrar väckta motioner örn sådana ändringar i överinspektörens
för sinnessjukvården i riket och inspektörens lör sinnesslövården instruktioner,
att tillsynen över statens sinnesslövård överflyttades från överinspektören
för sinnessjukvården lill inspektören för sinnesslövården.
Med överlämnande av infordrade yttranden från överinspektören för sinnessjukvården
i riket och inspektören för sinnesslövården får medicinalstyrelsen
för egen del anföra följande.
Ben statliga sinnesslövården är för närvarande förlagd dels till en paviljong
vid Källshagen^ sjukhus i Vänersborg, avsedd för 283 asociala imbecilla
män, dels ock till de tre självständiga anstalterna Vipeholms sjukhus i Lund,
Västra Marks sjukhus i örebro och Salberga sjukhus i Sala. Av sistberörda
anstalter är den förstnämnda avsedd för 600 svårskötta, obildbara män och
150 kvinnor av samma typ, medan Västra Marks sjukhus är avsett för 3a()
asociala imbecilla kvinnor och Salberga sjukhus för 374 asociala imbecilla
män. Till Källshagen sjukhus och Salberga sjukhus är ansluten familjevård,
som den 1 februari 1940 omfattade 65 respektive 52 patienter. I den
statliga sinnesslövården voro vid samma tidpunkt genom viss överbeläggning
sammanlagt 1,974 patienter omhändertagna; och uppgick antalet exspeklanler
till 360. Den statsunderstödda sinnesslövården bedrives för närvarande
vid 142 anstalter av olika typ med sammanlagt 7,487 godkända vårdplatser.
Eli påtagligt underskott på platser inom deli statliga sinnesslövården föreligger
sålunda allt fortfarande. För att i möjligaste mån undanröja nackdelarna
härav bör ett intimt samarbete allt framgent råda mellan den statliga
och den statsunderstödda sinnesslövården och detta samarbete måste
enligt styrelsens förmenande avgjort underlättas av att båda vårdformerna
bliva underställda samma inspektionsmyndigliet, en lösning av frågan som
styrelsen senast år 1938 haft under övervägande men för det dåvarande ansett
sig icke böra framlägga för statsmakternas prövning.
Ur praktisk synpunkt vore det visserligen utan tvivel fördelaktigast örn all
psykisk sjukvård å sinnessjukhus och statsunderstödda anstalter för imbecilla
av olika slag liksom fallandesjuka vore underställd inspektion av en
och samma person. Det arbete, som skulle komma alt åvila en dylik inspektör,
torde emellertid med hänsyn till den utveckling, som för närvarande
räder på detta område, bliva allt för omfattande. Tillsättandet av två inspektörer,
en för var sin hälft av landets sinnessjukhus och sinnesslöanstalter,
vöre en tänkbar lösning av frågan. En sådan anordning kan med nuvarande
utveckling av ifrågavarande vårdformer bliva ofrånkomlig men torde,
så länge sjukhus för statlig vård av svårskötta, obildbara sinnesslöa endast
finnes i Lund, dock kunna medföra vissa svårigheter. Styrelsen håller
därför före, att den nuvarande organisationen med skilda inspektörer för
sinnessjukvården och sinnesslövården tillsvidare bör bibehållas, dock med
den förändring i deras arbetsfördelning, som i motionen föreslagits. Att vid
utarbetandet av härför erforderliga förändringar i vederbörande instruktioner
hänsyn kommer att tagas till de statliga anstalternas behov av arliga in
-
4
Slatsulskotlels utlåtande Nr 77.
spektioner anser styrelsen självfallet. Då dessa sjukhus omhänderhava vården
av det mest svarskötla imbecilla patientmaterialet, anser styrelsen givetvis
att de allt lortfarande böra bibehålla sin karaktär av sinnessjukhus, varigenom
deras retentionsrätt regleras av sinnessjuklagen. Styrelsen vill i detta
sammanhang understryka den av inspektören för sinnesslövården, docenten
E. Goldkuhl, betonade fördelen av att inspektionsverksamheten vid Källshagen^
imbecillpaviljong samt Västra Marks och Salberga sjukhus kommer
att utövas av inspektören för sinnesslövården, som jämväl är sekreterare och
föredragande i sinnessjuknämnden, den institution, som har att handlägga
utskrivningsfrågor beträffande flertalet å dessa sjukhus omhändertagna patienter.
Med stöd av vad sålunda anförts får medicinalstyrelsen för sin del tillstyrka
den i motionerna föreslagna förändringen av sinnesslövårdens inspektionsförhållanden.
PEDER BJÖRCK.
EINAR EDÉN.
Sven Hedborg.
Slockholm den 2 mars 1940.
Bil. B.
Uppgifterna i motionerna alt undertecknad på sin tid skulle »ställt kravin1
sinnesslöanstalt alt mottaga sinnesslöa, som drabbats av sinnessjukdom»,
äro icke riktiga. — Enligt sinnessjuklagens 7 § skall vad i derma lag stadgas
om sinnessjukdom och sinnessjuk i tillämpliga delar gälla beträffande
sinnesslöhet och sinnesslö. Tendenser att bringa dessa bestämmelser ur kraft
ha allt mer gjort sig gällande med bland annat icke oväsentliga ekonomiska
konsekvenser. Erforderlig differentiering av klientelet kan genomföras utan
hävande av § 7 i nu gällande sinnessjuklag och tillskapande av en särskild
smnesslölag. Att på sätt i motionerna göres gällande tala örn »statens sinnesslövård»,
är enligt min mening missvisande. Det gives nämligen som bekant
icke någon enhetligt organiserad statlig sinncsslövård i Sverige och
genomförandet^av en dylik organisation är enligt min mening icke önskvärd
bland annat på grund av de ökade kostnader en självständig organisation
även på detta vårdområde skulle medföra.
Tendenserna till uppluckringen av bestämmelserna i sinnessjuklagens 7 §
lia redan haft betydande ekonomiska konsekvenser för statsverket. Sålunda
vårdar f. n. staten över 100-talet personer, vilkas vård enligt min mening
eljest skulle ombesörjts av Stockholm, Göteborg och Malmö i enlighet med
de särskilda avtal, som träffats mellan Kungl. Majit och Kronan samt nämnda
städer rörande dessas övertagande av sinnessjukvården i respektive stad.
En ingående motivering för detta ståndpunkttagande har jag lämnat i ett
yttrande lill medicinalstyrelsen den 20 mars 1939. (Avskrift av denna min
skrivelse närslutes*.)
Ej avtryckt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 77.
ö
På grund av vad nu antoris, kan jag icke tillstyrka bifall till beslut örn
ytterligare uppdelning av inspektoratet över sinnessjukvården på sätt i motionerna
ifrågasatts.
Stockholm den 29 februari 1940.
OTTO BRUNDIN.
Överinspektör för sinnessjuk vården i riket.
Bil. C.
Till Kungl. Medicinalstyrelsen.
Genom remiss av den 22 februari 1940 har Kungl. Medicinalstyrelsen infordrat
mitt yttrande över en av ledamoten av riksdagens första kammare
A. O. Frändén väckt motion, nr 11, om ändrad ordning beträffande tillsynen
över statens sinnesslövård.
I anledning härav får jag vördsamt anföra följande.
I min i egenskap av inspektör för sinnesslövården till Medicinalstyrelsen
avgivna berättelse för senare halvåret 1939 har jag framhållit, hurusom, enligt
mitt förmenande, den största och mest påtagliga bristen i den nuvarande
sinnesslövårdsorganisationen läge däri, att platsantalet på statens slutna anstalter
för asociala och svårskötta sinnesslöa är otillräckligt. Uti denna min
uppfattning har jag fortsättningsvis ytterligare stärkts. Jag anser det därför
vara av synnerlig vikt, att det redan befintliga antalet vårdplatser för nämnda
kategorier sjuka utnyttjas så rationellt som möjligt. Detta torde endast
kunna ske genom en ständig cirkulation av patienter mellan å ena sidan
statsanstalterna, å andra sidan övriga anstalter. En sådan cirkulation underlättas
givetvis därigenom, att en och samma inspektör har överinseendet
över såväl de statliga som de icke-statliga sinnesslöanstalterna. Otvivelaktigt
vore det bäst, om en och samma person hade överinseendet över samtliga
anstalter och hem av sinnesvårdande karaktär inom ett visst område. Då
det emellertid visat sig, att arbetsbördan vid en sådan anordning blir orimligt
tung för vederbörande, så länge endast en överinspektörsbefattning för
sinnessjuk vården finnes i riket, synes motionärens yrkande, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om sådana ändringar i vederbörande
instruktioner, att tillsynen över statens sinnesslövård överflyttas från överinspektören
för sinnessjukvården till inspektören för sinnesslövården, innebära
en för sinnesvården i sin helhet lycklig reform. I den mån reformen
skulle erfordra ett närmare samarbete mellan sagda överinspektör och inspektören
för sinnesslövården, t. ex. beträffande enhetligt tillämpande av retentionsrätten,
borde ett sådant nied lätthet kunna komma till stånd. En ytterligare
fördel med reformen torde, särskilt beträffande de av staten omhändertagna
asociala imbecilla, ligga däri, att inspektören för sinnesslövården tillika
är sekreterare i sinnessjuknämnden och därigenom har fortlöpande intim
kontakt med den myndighet, vilken i ett mycket stort antal fall bär ansvaret
för dessa patienters utskrivning.
Med stöd av ovanstående får jag vördsamt tillstyrka motionärens yrkande.
Stockholm den 24 februari 1940.
E. GOLDKUHL.
Inspektör för sinnesslövården.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:153 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad ordning beträffande tillsynen över statens sinnesslövård. a1 i texten