Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående de svenska malmfgndigheterna.

1940-05-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1940:6, Utlåtande i anledning av väckt motion angående de svenska malmfgndigheterna.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande Nr 6.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1940 kl. 5 e. m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

de svenska malmfgndigheterna.

I en inom första kammaren väckt, till utrikesutskottet hänvisad motion,

nr 195, av herr Lindhagen hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t

äska: 1) övervägande och förslag skyndsamt till svensk lagstiftning och utrikespolitisk

deklaration, att de svenska malmfyndigheterna stå till buds endast

för fredliga behov i världen, men för krigsrus tningsändamål blott för stärkande

främst av Nordens och Skandinaviens försvarsbehov, eventuellt andra

neutrala småstaters enahanda behov, med förbehåll om kontroll i de speciella

fallen; 2) undersökning, i vad mån det i Sverige anställda gruvfolket

och dess samhällen, Narviks samhälle i Norge samt malm järn vägens betjäning

kunna hållas skadeslösa för eventuellt minskad malmbrytning i anledning

av yrkandet under punkt 1); 3) föranstaltande, att Norden eller Skandinavien

eller åtminstone Norges och Sveriges parlament och regeringar omedelbart

sammanträda någonstädes in pleno icke blott till övervägande och aktion i

ett påkallat samarbete för världsfreden och dess förutsättningar, utan även för

deras förenämnda inställning till de för dagen inträdda neutralitetskränkningarna

från Englands och Tysklands sida.

Angående de skäl, som motionären anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet. I anledning av förevarande motion må först påpekas, att järnmalm icke

enligt internationell rätt intager någon särställning i förhållande till andra varor,

som kunna brukas antingen såsom råmaterial för krigsindustrin eller

mera direkt för krigföringens behov. Sålunda kan nämnas, att den s. k.

London-deklarationen av år 1909, som var avsedd att bli en folkrättslig

kodex för handeln till sjöss under krig och som utarbetades av delegerade för

samtliga stormakters jämte Spaniens och Nederländernas regeringar, icke

ens upptog järnmalm såsom vare sig absolut eller villkorligt krigskontraband.

Råvaror av olika slag, däribland malmer, skulle alltså enligt Londondeklarationen

överhuvud icke kunna förklaras såsom krigskontraband utan

vörö upptagna på den s. k. fria listan. Härav följde, att krigförande makt

enligt deklarationen icke skulle vara berättigad hindra neutrala länders

malmexport genom uppbringning å internationellt vatten av neutrala fartyg

med malmlaster, kommande från neutralt land och destinerade till krigförande

land. Ehuru London-deklarationen icke blev ratificerad och sålunda aldrig

trädde i kraft, ha dess bestämmelser ofta åberopats såsom ett auktoritativt

uttryck för uppfattningen om de regler, som vid tidpunkten för dess ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr 6.

9

arbetande ansågos böra tillämpas. Det må tillfogas, att järnmalm emellertid

upptagits såsom kontraband i de krigförandes kontrabandslistor såväl under

förra världskriget som under nu pågående krig.

Vidare må anmärkas, att 1907 års alltjämt gällande Haag-konventioner

örn neutralas rättigheter och skyldigheter i lantkrig (5:e Haag-konventionen)

och i sjökrig (13:e Haag-konventionen) uttryckligen förklara, att en neutral

stat icke är skyldig förhindra export till krigförande makt av »vapen, ammunition

och i allmänhet allt, som kan vara till gagn för en armé eller en

flotta». Å andra sidan är en neutral makt berättigad att utfärda exportförbud

eller andra restriktioner för exporten av dylika varor, under villkor att

restriktionerna opartiskt tillämpas i förhållande till båda de krigförande parterna.

Sverige har, i motsats till åtskilliga andra neutrala länder, t. ex. Amerikas

Förenta Stater, underlåtit att utnyttja den handlingsfrihet, som nyssnämnda

föreskrifter i Haag-konventionerna tillerkänna neutrala stater i fråga örn export

av krigsmateriel till krigförande makt. Sådan export har såväl under

1914—1918 års världskrig som under det nu pågående kriget varit förbjuden.

Härutinnan har alltså svenska regeringen valt en rigorösare handlingslinje

än som är från neutralitetsrättens synpunkt nödvändigt. Motionären förordar

nu, att även järnmalmsexp orten från Sverige till krigförande länder skall

underkastas vittgående restriktioner, avseende att förhindra malmens bruk

såsom råmaterial för krigsindustrin. Sverige skulle genom en ensidig principförklaring

och lagstiftning binda sina händer och ålägga sig stränga restriktioner

beträffande export av järnmalm, medan andra neutrala länder skulle

alltjämt fritt exportera till de krigförande såväl järnmalm som andra för

krigsindustrin eller krigföringen lika betydelsefulla råvaror, t. ex. andra malmer

och metaller, olja, stenkol, bomull. Utan att närmare utveckla de komplikationer,

som ett förverkligande av motionärens projekt mitt under pågående

krig uppenbarligen skulle medföra, vill utskottet blott anmärka, att en principförklaring

av angiven innebörd enligt utskottets mening ingalunda vore

ägnad att stärka vårt lands neutrala ställning eller eljest förenlig med Sveriges

intressen i nuvarande läge. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka en skrivelse

till Kungl. Majit i angivet syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 195 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1940.

På utrikesutskottets vägnar:

ÖSTEN UNDÉN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 1.

Bihang till riksdagens protokoll 19H0. 5 sami. 1 avd. Nr 1—7.

a

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.