Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i 39 a § lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 13 i första kammaren av herrar Bondeson och Mannerskantz samt nr 26 i andra kammaren av herrar Liedberg och Norup.
1941-03-27 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1941:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i 39 a § lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 13 i första kammaren av herrar Bondeson och Mannerskantz samt nr 26 i andra kammaren av herrar Liedberg och Norup.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 28.
1
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i
39 a § lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska
föreningar.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nr 13 i första kammaren av herrar Bondeson och Mannerskantz
samt nr 26 i andra kammaren av herrar Liedberg och Norup. I motionerna,
vilka äro likalydande, hemställes att riksdagen ville för sin del antaga ändring
av 39 a § i lagen om ekonomiska föreningar, förslagsvis i följande riktning:
I stadgarna må bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet, i vad rörer
andra frågor än i 42 § 1 mom. avses, skall helt eller delvis utövas av därtill
utsedda föreningsmedlemmar; dock må, där bolag eller annan samfällighet
eller stiftelse är medlem i föreningen, ledamot av sådan samfällighets eller
stiftelses styrelse eller delägare i samfälligheten därtill kunna utses.
Beträffande styrelse och föreningssammanträde innehåller lagen den 22
juni 1911 om ekonomiska föreningar bland annat följande bestämmelser.
Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen; dock må, där bolag eller
annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen, ledamot av den
samfällighets eller stiftelses styrelse eller delägare i samfälligheten vara ledamot
av föreningens styrelse (20 §). Sin rösträtt å föreningsstämma är föreningsmedlem
berättigad att överlåta å annan medlem (36 §). I stadgarna
må bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet, i vad rörer andra
frågor än i 42 § 1 mom. avses, skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda
föreningsmedlemmar. Sammanträde, som hålles av sålunda utsedda, vare såsom
föreningssammanträde ansett; dock må rösträtt ej överlåtas (39 a §).
Bestämmelser svarande mot dem i 39 a § lagen om ekonomiska föreningar
hava upptagits jämväl i vissa andra författningar. Sålunda stadgas i lagen
den 24 mars 1938 om understödsföreningar att i understödsförenings stadgar
må bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet skall helt eller delvis
utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde som av dessa personer
hålles vare såsom föreningssammanträde ansett; dock att dylik person ej äger
överlåta sin rösträtt å sammanträde på annan (39 §). Kungl, förordningen
den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor innehåller föreskrift, att i central
sjukkassa skall föreningssammanträdes befogenhet helt utövas av valda ombud.
Härvid skall gälla, att ombud skola väljas särskilt av medlemmarna från
varje lokalsjukkassa och särskilt av de medlemmar, som icke tillhöra lokal
Bihang till riksdagens protokoll 194!. 9 sami. 1 avd. Nr 28. 705 4i
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 28.
sjukkassa, i visst förhållande till antalet inom varje medlemsgrupp. I fråga
örn lokalsjukkassa som har flera än 1,000 medlemmar skall föreningssammanträdes
befogenhet likaledes utövas av valda ombud (37 §). Kungl, förordningen
den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor upptager bestämmelse,
att i erkänd arbetslöshetskassa som har lokalavdelningar å olika orter
skall den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt utövas
av valda ombud (29 §).
39 a § i lagen örn ekonomiska föreningar, vilken paragraf medger en representativ
anordning i fråga örn utövandet av medlemmarnas beslutanderätt,
infördes genom en lagändring år 1928. Förslag till denna lagändring framlades
av Kungl. Majit genom en proposition, nr 19, till 1928 års riksdag.
Enligt det förslag till lagtext som remitterades till lagrådet för yttrande skulle
i 39 a § upptagas bestämmelse, att i stadgarna må bestämmas att föreningssammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda
personer. Mot sistnämnda ord framställdes anmärkning av lagrådet, som
yttrade:
Enligt fjärde stycket i 20 § skall styrelseledamot vara medlem i föreningen
eller åtminstone på visst angivet sätt stå föreningen nära. Den föreslagna
39 a § däremot låter kretsen av valbara personer vara obegränsad; den överensstämmer
härutinnan med sina motsvarigheter i lagarna om sjukkassor och örn
understödsföreningar. Svårligen kan det dock anses behövligt eller lämpligt
att uppdraga föreningssammanträdes befogenhet åt andra än föreningsmedlemmar,
och det hemställes att detta ord införes i stället för »personer» i
första punkten. Måhända har det ej heller varit tänkt annat än att blott medlemmar
skulle kunna utses till fullmäktige. Härpå tyder såväl användningen
av uttrycket »röstberättigad medlem» (ej blott »röstberättigad») i 31 och 38 §§
som ock den omständigheten att 87 § ansetts kunna bibehållas oförändrad.
Finge nämligen 39 a § tolkas så att även icke-medlemmar kunna väljas, bleve
härav en följd att sådana fullmäktige, som ej äro medlemmar, å ena sidan
sakna den behörighet att göra framställning eller anmälan, som nämnes i
31 och 38 §§, och å den andra ej äro underkastade den skadeståndsskyldighet
varom 87 § stadgar. Yarken det ena eller andra torde vara åsyftat.
I det förslag som förelädes riksdagen erhöll 39 a § därpå den lydelse som
framgår av gällande lag, varvid föredragande departementschefen anförde, att
med anledning av vad lagrådet yttrat beträffande denna paragraf däri vidtagits
vissa ändringar, väsentligen av redaktionell natur.
Såsom motivering för det framställda förslaget anföres i de nu förevarande
motionerna:
Enligt 39 a § lagen örn ekonomiska föreningar må i stadgarna för en ekonomisk
förening bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet, i vad
rörer vissa frågor, skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda föreningsmedlemmar.
Till ombud vid sålunda konstituerat föreningssammanträde kan
alltså väljas endast den, som själv är medlem av föreningen. Ehuru icke
direkt föreskrivet torde få antagas, att till ombud jämväl kan väljas styrelsen
som sådan för en förening, som är medlem av en förening med bestämmelse
i stadgarna, som nyss sagts. Hinder skulle däremot möta, att till ombud
Första lagutskottets utlåtande Nr 28.
3
valdes den, som är medlem av den anslutna föreningen. Å andra sidan medgives
i föreningslagen, att den, som allenast är medlem av en på angivet sätt
ansluten förening, kan väljas till ledamot av den förenings styrelse, till vilken
föreningen är ansluten. I 20 § föreningslagen stadgas nämligen, att där bolag
eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen, ledamot av den
samfällighets eller stiftelses styrelse eller delägare i samfälligheten må vara
ledamot av föreningens styrelse. Till det regelmässigt betydelsefullare upp
draget i en förening kan sålunda väljas den, som allenast är medlem av den
anslutna föreningen, däremot kan han ej väljas till ombud vid ett föreningssammanträde,
konstituerat jämlikt 39 a § i föreningslagen, ehuru detta uppdrag
måste anses förhållandevis obetydligt.
Nu angivna bristande följdriktighet har särskild betydelse för vissa producentsammanslutningar.
Det rationaliseringsarbete, som under de senare
åren fullföljts inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, har nämligen
i viss omfattning tagit sig uttryck däri, att ett flertal föreningar sammanslutit
sig genom att som medlemmar inträda i en därför särskilt bildad förening,
vilken det därefter tillkommit att för de anslutna föreningarnas räkning handhava
den affärsmässiga delen av verksamheten. Att bilda en förening, i
vilken de angivna föreningarnas medlemmar inträtt som medlemmar, har stött
på den stora svårigheten, att härför skulle fordrats skriftlig ansökning från
envar av dessa medlemmar, något som skulle varit så mycket besvärligare
som antalet medlemmar härvid ofta varit mycket stort, i vissa fall uppgående
till flera tusen. Å andra sidan har det i den sålunda nybildade föreningen,
till vilken anslutning kunnat vinnas direkt av producenterna, framstått
som nödvändigt, att representationen fått utövas enligt bestämmelserna
i 39 a § i föreningslagen. Det hindret har då uppstått, att till ombud vid
sådan föreningsstämma icke kunnat utses den, som endast indirekt tillhört
föreningen.
Varje anledning synes saknas att uppehålla den stränga bestämmelsen om
medlemskap som krav för valbarhet till ombud vid föreningssammanträde
jämlikt 39 a § föreningslagen, särskilt då den icke gäller för val av ledamot
av styrelsen för föreningen.
Det i motionerna framförda spörsmålet står i visst samband med en fråga
som behandlades vid 1938 års riksdag. I en inom andra kammaren väckt
motion, nr 73, förordades sådan ändring i lagen om ekonomiska föreningar
som säkerställer juridiska personers rätt att genom valda ombud tillvarataga
sina intressen vid föreningarnas sammanträden. I motionen anfördes bland
annat, att juridiska personer ofta ägde andelar i ekonomiska föreningar.
Sådana andelsägare måste vid bevakandet av sina intressen i den ekonomiska
föreningen företrädas av valda ombud. Därvid brukade ofta personer som
icke själva vore andelsägare utses till ombud, detta för att ombudet mera
obundet skulle kunna företräda samfälligheten. Emellertid hade det visat
sig att delade meningar rådde beträffande tillåtligheten av en sådan representation.
Första lagutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt i anledning
av densamma avgivna utlåtande, nr 18, följande:
Don nu gällande lagen av år 1911 om ekonomiska föreningar innehåller i
36 § bland annat en regel att, därest ej annorlunda finnes bestämt i förenings
stadgar, föreningsmedlem är berättigad överlåta sin rösträtt ä annan medlem.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 28.
Utskottet.
I förevarande motion anföres ett exempel på att en juridisk person, som var
medlem i en ekonomisk förening, av en skiljenämnd förvägrats att utöva sin
rösträtt å föreningsstämma genom ombud som icke självt var medlem i föreningen.
Skiljedomen torde hava grundat sig på nyssnämnda stadgande.
Motionären föreslår därför att lagen örn ekonomiska föreningar måtte ändras
så att möjligheten av en sådan lagtolkning uteslutes.
När en juridisk person som är medlem av en förening inställer sig genom
en sin representant å föreningsstämma, bör det enligt utskottets förmenande
icke så betraktas, som örn den juridiska personen »överlåtit sin rösträtt» å
representanten; den juridiska personen kan ju icke utöva sin rösträtt annorledes
än genom någon som äger företräda densamma på grund av fullmakt
eller eljest. Vid sådant förhållande synes regeln att föreningsmedlem endast
äger överlåta sin rösträtt å annan medlem ej lägga hinder i vägen för en
juridisk person att å föreningsstämma låta sig företrädas av en representant
som icke för egen del äger rösträtt å stämman. (Jfr beträffande tolkningen av
kommunallagarnas motsvarande bestämmelse regeringsrättens årsbok 1932
sid. 126.)
Då någon lagändring alltså icke synes erforderlig för att en juridisk person
som är medlem av en ekonomisk förening skall äga till ombud å föreningsstämma
utse annan än medlem i föreningen, får utskottet hemställa, att förevarande
motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Enligt de bestämmelser som upptagas i den år 1928 införda 39 a § i lagen
örn ekonomiska föreningar har det representativa systemet blivit av lagstiftningen
godkänt för dylika föreningar. Den beslutanderätt som eljest tillkommer
medlemmarna samlade till föreningssammanträde kan således, med
visst undantag, överlämnas åt en av valda ombud bestående fullmäktigförsamling.
Den representativa organisationsformen var redan år 1928 praktiskt tilllämpad
och inom sjukkasse- och understödsföreningsrörelsen jämväl lagfäst.
De på dessa områden gällande föreskrifterna tjänade såsom förebild vid utformningen
av nyssnämnda paragraf i lagen om ekonomiska föreningar. På
förslag av lagrådet infördes emellertid — med avvikelse från förebilderna —
den bestämmelsen att endast föreningsmedlemmar kunna utses till ombud.
Såsom motivering anfördes, att det svårligen kunde anses behövligt eller
lämpligt att uppdraga föreningssammanträdes befogenhet åt andra än föreningsmedlemmar.
Utskottet har inhämtat att, såsom motionärerna framhållit, kravet på att
endast föreningsmedlemmar kunna utses till ombud i fullmäktigförsamlingen
kan lägga hinder i vägen för anordningar vilka framstå såsom ändamålsenliga.
Sålunda ha inom jordbrukets ekonomiska föreningsröreise bildats föreningar,
vari såsom medlemmar ingått, vid sidan av fysiska personer, även särskilda
sammanslutningar. Vid tillämpningen av den representativa ordningen för
fattande av beslut inom den överordnade föreningen har man ansett lagstadgandet
icke medgiva att till ombud i fullmäktigförsamlingen utses en
person, som endast är medlem av en underförening och således allenast
indirekt ansluten till den större förening, vars medlemmar han skolat representera.
Att märka är nämligen att i 39 a § icke upptagits någon motsvarighet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 28.
till bestämmelsen i 20 § fjärde stycket föreningslagen att, där bolag eller
annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen, ledamot av den
samfällighets eller stiftelses styrelse eller delägare i samfälligheten må vara
ledamot av föreningens styrelse.
Motionärerna ha nu föreslagit en omredigering av 39 a § efter mönster av
nyssnämnda bestämmelse i 20 § fjärde stycket föreningslagen. Förslaget går
således ut på att, då bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem
i ekonomisk förening, ledamot av sådan samfällighets eller stiftelses styrelse
eller delägare i samfälligheten skall kunna utses till ombud i fullmäktigförsamlingen.
Enligt utskottets uppfattning föreligger behov av en översyn av
hithörande bestämmelser, men utskottet har ansett sig icke nu böra taga
ståndpunkt till redigeringen av de erforderliga lagändringarna. På grund
härav får utskottet hemställa,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,'' att
Kungl. Majit ville taga under övervägande frågan örn villkoren
för behörighet att utses till ombud vid sammanträde som avses
i 39 a § föreningslagen samt för riksdagen framlägga det förslag
som därav må föranledas.
Stockholm den 27 mars 1941.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson, Brandt*, Verner
Andersson, Ahlkvist, Ekströmer och Lindblom;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Ryberg, Olsson i Mellerud,
Björling, Lindberg i Stockholm, Sundström i Vikmanshyttan, Hansson i Vännäsby
och Andersson i Mölndal.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:153 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn ändring i 39 a § lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar. a1 i texten