Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940
1941-05-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1941:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 1 november
1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser angående
patent vid krig eller krigsfara m. m.
Genom en den 7 mars 1941 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 123, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda
bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 1 november 1940 med särskilda bestämmelser
angående patent vid krig eller krigsfara m. m., vilken gäller till
och med den 30 juni 1941, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1942.
Lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser angående
patent vid krig eller krigsfara m. m. innehåller föreskrifter om förlängning
av vissa frister och örn andra lättnader till förmån för patenthavare och
patentsökande. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Kungl. Majit
sälta dessa föreskrifter i tillämpning dels i fråga om svenska medborgare
och dels, under förutsättning av ömsesidighet eller likvärdiga förmåner, jämväl
i förhållande till utlandet. Lagen äger giltighet till och med den 30 juni
1941.
De förmåner, som avses i lagen, äro dels möjlighet till återupptagande
av patentansökan som avförts, förklarats förfallen eller avslagits (2 §) samt
till återupprättande av patent som förfallit på grund av underlåtenhet att
erlägga årsavgift (4 g), dels förlängning av tid för erläggande av årsavgift
(11 §) och avgift som insändes med posten (12 g), dels lättnad i det s. k. utövningstvånget
(13 g) och dels möjlighet till förlängning av den i 25 g 1) patentförordningen
avsedda prioritetstiden vid sökande av patent här i riket å uppfinning,
varå sökanden tidigare sökt skydd i främmande stat (14 g). Någon in
Bihang
till riksdagens protokoll 19H. 9 sami. 1 avd. Nr 33. 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
skränkning av den tid, med vilken Kungl. Maj:t skall kunna förlänga de
ifrågavarande fristerna, stadgas icke i lagen. För fall av återupptagande av
patentansökan eller återupprättande av patent stadgas i lagen s. k. föranvändarrätt,
innebärande att patentet icke skall gälla mot någon som, efter det
den tidigare rätten upphört men innan ansökan om återupptagande eller
återupprättande gjorts, varit i utövning av uppfinningen inom riket eller för
sådan utövning där vidtagit väsentliga åtgärder (3 och 6 §§).
Förordnande om tillämpning av vissa av lagens bestämmelser har meddelats
i fråga om svenska medborgare genom kungörelse den 20 december 1940
(nr 1011) och i förhållande till Schweiz genom kungörelse samma dag (nr
1012). Båda kungörelserna ha trätt i kraft den 1 januari 1941. I desamma
stadgas bl. a., att ansökan om återupptagande av patentansökan eller återupprättande
av patent må göras senast den 30 juni 1941, men att ansökan ej
får bifallas, örn den frist, som skolat iakttagas, utgått före den 1 september
1939. Kungörelsen nr 1012 innehåller därjämte bestämmelser om förlängning
av prioritetstid; i sådant avseende stadgas att beträffande uppfinning varå
skydd tidigare sökts i Schweiz prioritetstiden må förlängas till och med den
30 juni 1941, såframt sagda tid eljest skulle gått till ända före nämnda dag.
Jämväl för förlängning av prioritetstid fordras särskild ansökan, som skall
göras senast den 30 juni 1941 och ej får bifallas örn fristen utgått före den
1 september 1939.
Förslag till lag med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller
krigsfara m. m. förelädes 1940 års urtima riksdag genom propositionen nr 4.
Förslaget, som var likalydande med den sedermera utfärdade lagen, behandlades
av tredje särskilda utskottet, som därvid även förehade en i anledning
av propositionen inom riksdagen väckt motion, II: 4, av herr Flyg.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande anförde tredje särskilda utskottet följande:
Förevarande
förslag innebär, i huvudsaklig anslutning till vissa i samband
med världskriget 1914—1918 vidtagna lagstiftningsåtgärder, bestämmelser
om förlängning av vissa frister ävensom andra lättnader till förmån
för patenthavare och patentsökande med hänsyn till krigsförhållandena.
Till skillnad mot vad som var fallet med huvudparten av den tidigare lagstiftningen
avses nu lagstiftning skola genomföras utan avvaktan på att någon
mera allmän internationell överenskommelse i ämnet kan komma till
stånd. Lagförslaget har utformats så, att Kungl. Majit givits fullmakt att
sätta lagens bestämmelser i tillämpning dels i fråga örn svenska medborgare
och dels, under förutsättning av ömsesidighet, jämväl i förhållande till utlandet.
I samtliga i ärendet avgivna yttranden har behovet av lagstiftning
på området vitsordats samt tillstyrkts, att sådan lagstiftning redan nu kommer
till stånd på grundval av det i ärendet framlagda förslaget. Jämväl utskottet
ansluter sig i princip till förslaget. Utskottet kan sålunda icke biträda
det i motionen i första hand framställda yrkandet om avslag å lagförslaget.
I motionen hemställes i andra hand örn vissa ändringar beträffande detaljbestämmelser
i förslaget. I denna del ansluta sig motionärens yrkanden
väsentligen till vissa i de avgivna yttrandena framställda önskemål om be
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
3
gränsning i själva lagtexten av tid för ansökan om återupptagande av patentansökan
eller återupprättande av patent, för utsträckning av tiden för
erläggande av årsavgift samt för prioritetsförlängning (7, 11 och 14 §§ i förslaget),
därvid en begränsning till sex månader föreslagits.
Jämväl inom utskottet har yppats tvekan huruvida behov av längre
tider än de nyss nämnda kan anses föreligga. Emellertid har utskottet uppmärksammat,
att en begränsning av de tidsfrister, som med stöd av lagen
kunna av Kungl. Majit bestämmas, följer av att förordnande enligt lagen
ej skall gälla längre än lagen äger giltighet d. v. s. till och med den 30
juni 1941. Desutom måste hänsyn tagas till att även en begränsning av
tidsfristerna till viss tid, exempelvis sex månader, icke skäligen bör inbegripa
den tid, som redan förflutit efter krigsutbrottet men innan lagen utfärdas.
Då härjämte departementschefen i propositionen förklarat, att vid
lagens tillämpning längre tid än sex månader bör medgivas endast om det
påkallas av särskilda skäl, har utskottet icke ansett sig höra förorda, alt i
lagen upptages någon begränsning av den Kungl. Majit anförtrodda fullmakten.
I samband med yrkande om begränsning av tidsfristerna har i vissa yttranden
gjorts gällande, att bestämmelserna i 3 och 6 §§ om s. k. föranvändarrätt
icke vore behövliga. Denna rätt innebär enligt förslaget att den som,
efter det en patentansökan eller ett patent förfallit men innan ansökan inkommit
om återupptagande eller återupprättande, utövat uppfinningen skall
utan hinder av att patent beviljas eller återupprättas äga utövningsrätt. I
motionen har åter påyrkats, att denna föranvändarrätt skulle kunna grundas
genom utövning ända fram till dagen för kungörandet av återupptagandet
eller återupprättandet.
Utskottet har, särskilt med tanke på den utövning som kan hava skett före
nu ifrågavarande lags utfärdande, anslutit sig till propositionens ståndpunkt,
att en föranvändarrätt bör stadgas. Utskottet förutsätter emellertid, att frågan
om uppkomsten av föranvändarrätt under i 3 och 6 §§ angivna betingelser
ägnas förnyad uppmärksamhet i fall av förlängning av giltighetstiden
för den föreslagna lagen. Vad åter angår utformningen av bestämmelsen
om föranvändarrätt ansluter sig denna till det i 16 § av nu gällande patentförordning
upptagna stadgandet örn föranvändarrätt för den som före en
patentansökans ingivande utövat uppfinningen. På grund härav har utskottet
icke ansett sig böra förorda någon jämkning av propositionens förslag
i denna del.
I 8 § upptagas bestämmelser, att Kungl. Majit skall äga föreskriva vissa
villkor för bifall till ansökan om återupptagande av patentansökan eller
återupprättande av patent. Sålunda skall kunna fordras, att sökanden kan
anses hava på grund av krigsförhållandena haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet
afl fullgöra vad honom ålegat. Jämlikt 15 § andra stycket skall
Kungl. Majit äga uppställa enahanda villkor för bifall lill ansökan om prioriletsförlängning
enligt 14 g. I motionen har nu yrkats att det i förevarande
hänseenden alltid skall fordras att sökanden kan åberopa giltiga skäl.
I anledning av ett i yttrandena framkommet önskemål av samma innebörd
har i propositionen framhållits, att det i och för sig skulle vara naturligt
att eli dylikt krav alltid uppställdes. Med hänsyn lill internationella förhållanden
har departementschefen dock ansett det lämpligt att regeln icke göres
obligatorisk, men ifrågavarande villkor bör enligt departementschefen
uppställas i de förordnanden, som komma att utfärdas, såframt ej synnerliga
skäl föranleda till annat. Utskottet, som vill understryka vad departementschefen
sålunda uttalat, har på de av honom anförda skälen icke velat
förorda någon ändring av lagförslaget på denna punkl.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
U Iskof let.
Slutligen påyrkas i motionen, att vid förlängning av prioritetstid enligt
14 § patenttiden alltid skall räknas från det ordinarie prioritetsårets utgång.
Departementschefen har jämväl på denna punkt framhållit, alt en sådan förkortning
av palenttiden så långt möjligt bör föreskrivas, men att Kungl.
Majit bör äga rörelsefrihet härutinnan med hänsyn till de skiftande situationer
som kunna uppstå i förhållande till främmande stater. Utskottet ansluter
sig jämväl i detta hänseende till propositionen.
Utskottet hemställde, att det genom propositionen framlagda lagförslaget
måtte antagas av riksdagen. Denna hemställan bifölls av riksdagen.
I förevarande proposition anför föredragande departementschefen, statsrådet
Westman, följande:
»De förhållanden som påkallat ifrågavarande lagstiftning kunna antagas
föreligga jämväl efter den 30 juni 1941, då lagen upphör att gälla. Lagens
giltighetstid torde därför böra förlängas, förslagsvis till och med den 30 juni
1942. Några erfarenheter av lagens tillämpning, som giva anledning till ändring
i lagen, föreligga icke. Med hänsyn till den ömtåliga naturen av bestämmelserna
i lagen torde emellertid frågan örn behovet av jämkningar i
denna höra ägnas fortsatt uppmärksamhet. Jag vill även nämna, att av 1938
års patentutredning inom kort väntas vissa förslag rörande den allmänna patentlagstiftningen
som utan uppskov torde böra upptagas till övervägande.»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Förevarande proposition avser alt lagen den 1 november 1940 med särskilda
bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m., vilken
lag gäller till och med den 30 juni 1941, skall förlänas fortsatt giltighet under
ett år. Utskottet biträder förslaget härom.
Vid behandlingen under urtima riksdagen 1940 av förslag till ovannämnda
lag yppades, såsom av utskottets redogörelse här ovan framgår, tvekan beträffande
vissa bestämmelser i lagen. Sålunda framställdes från vissa håll
anmärkning mot att tiderna för ansökan om återupptagande av patentansökan
eller återupprättande av patent, för utsträckning av tiden för erläggande
av årsavgift samt för förlängning av prioritetstid icke blivit begränsade i
själva lagen. Riksdagen anslöt sig emellertid till propositionens förslag i
denna del. I de fall, då förordnande enligt lagen hittills meddelats av Kungl.
Majit, har rätten att göra ansökan i nämnda hänseende begränsats till tiden
till och med den 30 juni 1941, då lagens giltighetstid utgår. Härigenom komma
de medgivna tidsfristerna i intet fall att överstiga sex månader från den
dag, då ansökan med stöd av förordnandena tidigast kunnat göras. Vid en
förlängning av lagens giltighetstid på ett år torde i regel bliva nödvändigt
att i förordnandena enligt lagen införa en begränsning av dessa tidsfrister
även inom ramen för lagens giltighetstid, därvid såsom utgångspunkt tages
den dag då frist som skolat iakttagas utgått eller, om fristen utgått före den
dag förordnandet trätt i kraft, sistnämnda dag. Utskottet utgår från att,
såsom ock i propositionen till urtima riksdagen 1940 uttalades, härvid längre
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
5
tid än sex månader medgives endast om det påkallas av särskilda skäl.
Detta synes särskilt vara av betydelse i fråga om förlängning av prioritetstid.
Vid tillkomsten av 1940 års lag gjordes jämväl gällande, att bestämmelserna
i lagen örn s. k. föranvändarrätt icke vore behövliga. Denna rätt innebär
att den som, efter det en patentansökan eller ett patent förfallit men
innan ansökan inkommit om återupptagande eller återupprättande, utövat
uppfinningen skall utan hinder av att patent beviljas eller återupprättas äga
utövningsrätt. Tredje särskilda utskottet, som behandlade lagförslaget vid
urtima riksdagen 1940, uttalade på denna punkt, att utskottet förutsatte att
frågan om uppkomsten av föranvändarrätt under i lagen angivna betingelser
ägnades förnyad uppmärksamhet i fall av förlängning av lagens giltighetstid.
I förevarande proposition har departementschefen framhållit, att några
erfarenheter av lagens tillämpning, som giva anledning till ändring i lagen,
icke föreligga, men att med hänsyn till den ömtåliga naturen av bestämmelserna
i lagen frågan om behovet av jämkningar i denna bör ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Utskottet har på grund härav icke funnit sig böra upptaga
till behandling frågan örn jämkning av lagens bestämmelser på denna punkt.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande proposition, nr 123, måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 8 maj 1941.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Johan Olsson, Brandt, Verner Andersson,
Ahlkvist, Ekströmer* och Lindblom; samt
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Gezelius, Björling, Berg, Lindberg
i Stockholm, Landgren, Andersson i Mölndal och Gustafsson i Lekåsa.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang lill riksdagens protokoll loit. 9 sami. 1 avd. Nr 33.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 1 november 19AO a1 i texten