Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag, m. m. dels ock en i ämnet väckt motion.

1941-05-28 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1941:39, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag, m. m. dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1941 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till prisregleringslag, m. m. dels ock en i ämnet

väckt motion.

I

Genom en den 9 maj 1941 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 217, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat, nedan intaget förslag till prisregleringslag,

dels ock samtycka till att Kungl. Majit efter utfärdande av lag i ämnet

meddelar sådant förordnande, som i lagens 1 § avses, att gälla tills vidare.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 309, av

herrar Svensson i Ljungskile och Malmborg. I motionen hemställes, att 4 §

i den föreslagna prisregleringslagen måtte få följande i ett av priskontrollnämnden

avgivet, såsom bilaga B vid propositionen fogat förslag upptagna

avfattning:

4 §•

I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen äger Konungen föreskriva, att rätt att

yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet skall tillkomma endast den,

som är medlem av viss sammanslutning eller som förbinder sig att ställa sig

till efterrättelse de villkor som i anledning av denna lag uppställts för medlems

rätt att köpa eller sälja sådan förnödenhet, eller, då särskilda skäl därtill

äro, bestämma, att sådan rätt skall tillkomma endast den, som före viss

dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet.

Beträffande de skäl som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag får utskottet,

i den mån redogörelse för desamma ej lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen. I fråga om motiveringen till motionärernas hemställan

hänvisas till motionen.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 108 har innevarande års riksdag

antagit tvenne lagförslag angående fortsatt giltighet dels av maximiprislagen

den 22 juni 1939 (nr 349), dels av lagen den 8 december 1939 (nr 838)

med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 1 avd. Nr 39. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

(prisregleringslag). Genom lagar, som av Kungl. Maj:t utfärdats den 21 mars

1941 (nr 145 och 146), lia därefter maximipris- och prisregleringslagarna

förlänats förlängd giltighet från utgången av mars till och med den 30 juni

1941.

Vid anmälan av lagförslagen i statsrådet den 21 februari 1941 meddelade

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, att statens priskontrollnämnd

enligt inhämtade upplysningar skulle komma att framlägga ett förslag

till prisregleringslag, som i väsentliga hänseenden skilde sig från gällande

lag i ämnet och samtidigt innefattade ett inarbetande i prisregleringslagen

av maximiprislagens bestämmelser. Då beredningen av ärendet icke

vore möjlig att slutföra så tidigt, att riksdagen kunde hinna fatta ståndpunkt

därtill före den 31 mars, förordade departementschefen nyssberörda tillfälliga

förlängning av lagarnas giltighetstid.

Priskontrollnämnden har därefter med en den 21 februari 1941 dagtecknad

skrivelse framlagt omförmälda förslag.

över priskontrollnämndens framställning med förslag till ny prisregleringslag

ha utlåtanden avgivits av industri- och bränslekommissionerna, livsmedelskommissionen

(efter hörande av kristidsstyrelserna och Stockholms

stads kristidsnämnd), socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen (efter hörande av

Sveriges lantbruksförbund) och kommerskollegium (efter hörande av handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och kooperativa förbundet),

fullmäktige i riksbanken, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i Sverige. Vidare har en skrivelse i ämnet inkommit från riksförbundet

landsbygdens folk.

I propositionen har i detta sammanhang även anmärkts att landsorganisationen

i Sverige i skrivelse den 28 januari 1941 hemställt, att Kungl. Majit

snarast måtte vidtaga lämpliga åtgärder för att bereda de priskontrollerande

organen ökade befogenheter och möjlighet till intensivare prisövervakning,

över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits av bränslekommissionen,

livsmedelskommissionen, industrikommissionen och priskontrollnämnden,

varjämte priskontrollnämndens råd inkommit med särskilt yttrande.

Vidare har Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund i en den 12 februari

1941 dagtecknad framställning hemställt om åtgärder i syfte att bringa

prisregleringar och prisöverenskommelser i ökad utsträckning till allmänhetens

kännedom. Utlåtanden över denna framställning lia avgivits av livsmedels-

och bränslekommissionerna samt priskontrollnämnden.

Statens priskontrollerande verksamhet har i nyssnämnda framställningar

och de däröver avgivna utlåtandena merendels upptagits till bedömande mot

bakgrunden av en diskussion om det aktuella ekonomiska läget och de penningspolitiska

risker, detta inrymmer. I propositionen har föredragande departementschefen,

statsrådet Wigforss, först upptagit till behandling de

synpunkter som därvid framkommit på priskontrollens ställning inom den

ekonomiska politiken i rådande läge och i en senare avdelning återkommit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

till den föreslagna utvidgningen av priskontrollnämndens befogenheter. Då

de skilda framställningarna väsentligen avse samma problem och de däröver

avgivna utlåtandena i stor utsträckning utformats med hänsyn till detta förhållande

ha de i propositionen till sina allmänna delar behandlats i ett sammanhang.

Penningpolitiken och priskontrollen.

PriskontroUnåmnden framhåller i sin skrivelse den 21 februari 1941 de

växande svårigheter för den priskontrollerande verksamheten, som betingas

av vissa grundläggande faktorer i nuvarande ekonomiska läge.

Nämnden anför sammanfattningsvis följande.

Samtidigt med att det allmänna knapphetsläget på viktiga områden undergår

en successiv skärpning, så länge avspärrningen från handelsförbindelser

västerut består, tendera pris- och kostnadsförhållandena mot ökad

splittring. Sådana omständigheter som ojämna och i tiden varierande kostnader

vid import, variabla och i stor utsträckning även av företagen själva

okända kostnadsförhållanden vid substitution med inhemska ersättningsvaror

samt starkt olikartad kostnadsutveckling för olika företag även inom

samma bransch bidraga till att öka svårigheterna såväl vid fixeringen av

skäliga pris som vid övervakningen av dessas tillämpning. Knappheten på

viktiga råvaror och förnödenheter likaväl som på ett flertal konsumtionsvaror

bestämmes icke endast av med avspärrningen och den dåliga skörden

sammanhängande förhållanden. Även på efterfrågesidan ha vissa faktorer

bidragit till att skärpa tendensen till knapphetsprisstegring. Försvarsutgifterna

ha direkt och indirekt minskat tillförseln för civila ändamål av viktiga

förnödenheter. Som allmänt konstaterande må slutligen framhållas att

den nödvändiga underskottsbudgeteringen motverkar en anpassning av köpkraftsvolymen

efter den löpande varutillgången.

Vid behandlingen av frågan örn priskontrollens ställning inom den ekonomiska

politiken lämnar priskontrollnämnden — under betonande av det

ömsesidiga beroende som föreligger — följande översikt över de allmänna

ekonomiska förutsättningarna för en effektiv

priskontroll i nuvarande läge.

1) För att tillgodose ett primärt villkor för varje form av prispolitik bör

en begränsning av förefintlig köpkraft och av tillgång på likvida medel i anpassning

efter näringslivets reala produktions- och konsumtionsförutsättningar

eftersträvas. I främsta rummet bör man under rådande knapphetsläge

syfta till att förebygga en på kreditvägen framkallad ansvällning av den

nominella köpkraften, som kommer till uttryck i stigande efterfrågan på varor

och tjänster.

2) Härmed sammanhänger vikten av att kostnadsstegringar genom ökade

priser på jordbruksprodukter och höjda löner i möjlig mån undvikas. I konsekvens

med de principer vid prissättningen på jordbruksprodukter, som tilllämpats

vid minskat skördeutbyte och sjunkande produktion, bör enligt

nämndens uppfattning en eventuell ökning i årets skörd åtföljas av en motsvarande

prissänkning. Stabiliteten hos arbetslönerna och i viss mån även

hos priserna på jordbruksprodukter blir å andra sidan som bekant avhängig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

av den allmänna prisutvecklingen och därmed beroende på den förda prispolitikens

effektivitet. I de avtalsmässigt överenskomna grunderna för lönesättningen

under 1941, som innebära en reduktion i den kompensationsgrad,

efter vilken dyrtidstilläggen utmätas, ligger också, såsom påpekas i den av

landsorganisationen till Kungl. Ma,j:t avlåtna skrivelsen, en väsentlig förutsättning

för en lugn prisutveckling.

3) Det primära målet för försörjningspolitiken måste givetvis vara att i

möjlig män häva uppkommande knapphet genom positiva åtgärder, som

leda till ökad produktion och förbättring av varutillförseln. Den allmänna

spänningen mellan köpkraft och löpande tillgång på varor, varmed man under

rådande förhållanden måste räkna även örn under l) angivna strävanden

krönas med framgång, kommer dock på olika områden av näringslivet

att framträda i en absolut brist på vik liga varor. På dessa punkter förutsätter

en effektiv priskontroll med nödvändighet att en planmässigt genomförd

reglering av handel och förbrukning snabbt kommer till stånd. Sedan

våren 1940 har också området för beslag och ransonering utvidgats, varjämte

nya former av handelsreglering tillgripits. I samband med införandet

av en reglering av produktionen och kontroll över prissättningen har på

vissa områden även viss standardisering av tillverkningen genomförts. Enligt

nämndens uppfattning kommer en effektiv priskontroll att i fortsättningen

på etl flertal områden förutsätta en standardisering av tillverkningen

i väsentligt högre grad än hittills kommit till stånd.

Nämnden önskar i detta sammanhang framhäva vikten av att hyresutvecklingen

med hänsyn till den på ett stort antal orter redan nu framträdande

bristen på bostadslägenheter ställes under offentlig övervakning. I skrivelse

till Kungl. Majit den 21 mars 1940 ha prissakkunniga framhållit nödvändigheten

av att en övervakning av hyresmarknaden eventuellt förenad med särskild

lagstiftning kommer till stånd. Nämnden anser, liksom prissakkunniga

på sin tid hävdade, att hyresmarknadens problem äro av så speciell karaktär,

att dess övervakning icke lämpligen bör falla inom ramen för den av priskontrollnämnden

utövade verksamheten.

4) Prisutvecklingen på importvaror kan komma att begränsa priskontrollens

möjligheter att uppnå stabila prisförhållanden. Den fortgående stegring

i den allmänna prisnivån, som ägt rum sedan krigsutbrottet, har som bekant

till väsentlig del bestämts av prishöjningen på importerade varor. Sedan avspärrningen

har prisbildningen på importvaror blivit i hög grad oenhetlig.

Spänningen mellan de högt uppdrivna priserna på vissa importvaror eller

enstaka partier av importvaror och prisläget inom landet utlöser prisstegringstendenser,

som kunna ställas under kontroll eller utjämnas endast med

hjälp av en med en mer eller mindre ingående reglering av importhandeln

förenad clearing av importkostnaderna. Enligt nämndens uppfattning kommer

en effektiv kontroll av de starkt variabla importkostnadernas verkningar

på prisbildningen inom landet att förutsätta, att prissättningen på importvaror

i ökad omfattning regleras genom införandet av clearinganordningar.

Ovan angivna allmänna förutsättningar för stabilitet i prisbildningen utgöra,

enligt nämndens mening, villkoren för genomförandet av en effektiv priskontroll.

Å andra sidan kunna förutsättningarna i fråga icke förverkligas

med mindre än att även prisutvecklingen på olika varor övervakas och

strängt begränsas. Ett ömsesidigt beroende mellan den priskontrollerande

verksamheten och den allmänna ekonomiska politiken föreligger sålunda. En

fast priskontroll måste därför enligt nämndens mening fortfarande framstå

som ett nödvändigt och självständigt led i den ekonomiska politiken.

I sin framställning har priskontrollnämnden jämväl varit inne på frågan

om betydelsen för priskontrollen av upplysning rörande stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

makternas inställning till den allmänna pris- och penningpolitiken.

Nämnden har därvid framhållit den prispolitiska betydelsen

av allmänhetens och i synnerhet företagarvärldens inställning till

framtidsutsikterna beträffande prisutvecklingen. Även om någon inflationsmentalitet

för närvarande icke torde kunna påstås råda i Sverige, anser

nämnden önskvärt att, till förebyggande av att en fortgående prisstegring

uppfattas såsom även i fortsättningen oundviklig, den konkreta innebörden

och räckvidden av statsmakternas strävanden i prispolitiskt hänseende på ett

verksamt sätt klarläggas. Det bör enligt nämndens mening understrykas, att

alla ansträngningar skola göras att begränsa prisstegringen till det ofrånkomliga

och att en förbättrad försörjning eller sänkta kostnader skola komma till

uttryck i sänkta priser.

I fråga om de allmänna principerna för den löpande

priskontrollens utformning anför priskontrollnämnden i sin

skrivelse i första hand, att man i regel får anse en ökning av de rörliga kostnaderna

utgöra skäligt motiv för en prishöjning, dock endast under förutsättning

att det prisläge, från vilket höjningen sker, kan anses rimligt. Däremot

får ökad'' knapphet icke anses vara tillräcklig grund för prisstegring.

Ej heller anser nämnden den ökning i kostnaderna per enhet tillverkad vara,

som uppkommer, när de fasta kostnaderna slås ut på minskad produktionsvolym,

i allmänhet kunna accepteras som motiv för en prishöjning.

Den motsättning mellan de prispolitiska synpunkterna och de försörjningspolitiska,

som stundom kan komma till synes, särskilt vid bedömning av den

grad i vilken en prishöjning är att betrakta som stimulans för ökad eller ny

produktion, kan enligt priskontrollnämndens erfarenhet lätt överskattas. Intill

dess den produktionsstimulerande effekten av en prishöjning med stor

visshet kan förutses, bör enligt nämndens mening i regel andra metoder prövas

för att ernå avsedd produktionsökning.

Nämnden har vidare betonat den med all offentlig prisreglering förenade

risken, att prissystemet tenderar att låsas i alltför stela former och att konkurrensmomentet

sålunda hämmas. Innan en prisreglering kommer till stånd,

vare sig i form av överenskommelse eller normalpris, bör därför enligt nämndens

mening utrönas möjligheterna att i prisnedhållande syfte mobilisera den

fria konkurrens krafter.

I propositionen anför föredragande departementschefen örn penningpolitiken

och priskontrollen följande:

»Den ekonomiska politiken har under kriget blivit ställd inför en tredubbel

uppgift. Den har måst syfta till att förhindra eller försvåra en prisstegring,

som innebär försämring av penningvärdet, men samtidigt att hålla uppe

sysselsättningen och att främja produktionen av ersättningsvaror. Dessa

krav äro icke alltid lätta att sinsemellan förena, och åtgärderna ha icke kunnat

ensidigt inriktas på att tillgodose det ena eller det andra. I stället har

man fått eftersträva en inbördes avvägning mellan de olika önskemålen och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

en successiv anpassning av politiken efter de krav, som vid olika tidpunkter

framstått såsom de viktigaste.

När under senare tid arbetslöshetsproblemet krävt ökad uppmärksamhet,

har detta icke medfört, att strävan att begränsa prisstegringen blivit mindre

angelägen, men det har såtillvida övat inflytande på denna strävan, att man

ansett sig tvungen att godtaga de svårigheter för penningpolitiken, som en

ökning av statsutgifterna för produktionsfrämjande åtgärder medföra.

Såsom priskontrollnämnden framhållit, är det från tvenne sidor som risker

för en ogynnsam prisutveckling i nuvarande läge synas hota. Den ena

är tendensen till en ökning av den köpkraft, som kan disponeras för efterfrågan

på varor. Den andra är möjligheten, att varor och tjänster stiga i pris

utan underlag i kostnadernas utveckling men med stöd i förväntningar örn

en fortgående allmän prisstegring under ökad spänning mellan varutillgång

och efterfrågan. Nämnden, vars kontrollverksamhet avser att förhindra sådana

prishöjningar, har såsom en förutsättning för en effektiv prisreglering

angivit, att uppkomsten av en ökad spänning mellan varutillgång och efterfrågan

genom tillskott till köpkraften såvitt möjligt förhindras. Den har

dock även framhållit, att denna förutsättning knappast kan förverkligas

utan stöd i en fortsatt prisreglering och förordar därför en utvidgning av det

rättsliga underlaget för den statliga priskontrollen. Innebörden av denna utvidgning

framgår av ett av nämnden utarbetat förslag till en ny prisregleringslag.

Innan jag går närmare in på nämndens förslag torde jag få i korthet beröra

den av nämnden angivna allmänna förutsättningen för strävan att hålla

en prisstegring tillbaka och det ömsesidiga beroende som föreligger mellan

denna allmänna förutsättning och den av nämnden företrädda priskontrollerande

verksamheten.

Till en början förtjänar erinras om att vår allmänna penningpolitik och

prispolitik inte rimligen ansetts kunna inriktas på att förhindra varje ökad

spänning mellan tillgång och efterfrågan på varor. En sådan ökad spänning

blir resultatet inte bara av en ökning i köpkraften utan också av en

försämrad varuförsörjning. Men en anpassning av köpkraften efter minskad

varutillgång kan allmänt sett blott vinnas genom åtgärder som framkalla

driftnedläggelse och arbetslöshet. Redan vid krigets början tog man med

hänsyn härtill i princip avstånd från depressivt verkande åtgärder med syfte

att vinna en utjämning. I stället borde ansträngningarna inriktas på att

minska den omtalade spänningen genom ökad produktion. Att en nyproduktion,

som förutsätter omfattande investeringar med ringa omedelbart utbyte

och ovisst framtidsvärde, därvid icke kan motiveras ur allmän penningpolitisk

synpunkt, behöver knappast framhållas. Omständigheterna kunna

emellertid i de särskilda fallen vara sådana, att betänkligheter av denna

allmänna art icke kunna fälla utslaget. Bostadsbygge ger i förhållande till

kapitalutläggen endast en begränsad mängd nyttigheter, som kunna omedelbart

konsumeras, men läget på hyresmarknaden kan vara sådant, att detta

begränsade omedelbara tillskott förebygger en bostadsbrist med långt allvar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

7

ligare verkningar för den allmänna prisnivån än det genom kapitalinvesteringarna

skapade köpkraftstillskottet. En nyproduktion som uppenbarligen

bidrager till att minska spänningen är den som kommer till stånd med hjälp

av eljest outnyttjad kapicitet i fråga om råvaror och maskiner. Att organisera

en sådan produktion hör till de väsentliga uppgifterna i nuvarande läge.

I den mån spänningen likväl måste väntas kvarstå, bär man ansett sig

böra godtaga prisstegringen såsom ett direkt uttryck för den försämrade

varuförsörjningen. Som penningpolitikens mål uppställdes att förhindra en

försämring av penningvärdet genom ökning av den för efterfrågan disponerade

köpkraften.

Budgetens underbalansering tilldrar sig av naturliga skäl särskild uppmärksamhet,

då man överväger vilka köpkraftsökande faktorer man har att

räkna med. Att en sådan underbalansering tillsvidare är oundviklig torde

vara en allmän uppfattning, som här icke närmare behöver utläggas. Denna

köpkraftsökning kan neutraliseras på olika sätt. Det kan ske, och har skett,

genom en minskning i den enskilda investeringsverksamheten, främst bostadsbyggandet,

och genom nedgång i exporten. Såsom framgår av det i

särskild bilaga (bilaga C) framlagda statistiska materialet kan såväl penningmängdens

ökning som den inträdda prisstegringen förklaras av andra faktorer

än budgetunderskotten. Örn hänsyn tages jämväl till de uppgifter angående

den ekonomiska utvecklingen i vårt land, som i övrigt föreligga, synes

det sannolikt, att budgetunderskotten hittills icke spelat rollen av prisstegrande

faktor på grund av den återhållande verkan som utövats av skattehöjningar,

upplåning och minskad enskild företagsamhet. Denna sista form

av neutralisering är uppenbarligen icke önskvärd, och uppgiften för den

ekonomiska politiken måste vara att i fortsättningen nå den nödvändiga

begränsningen av konsumtionen på övriga tillgängliga vägar.

Det finns inte anledning att i detta sammanhang närmare gå in på dessa

utvägar. Det får vara nog att erinra örn de gränser, som här synas uppdragna.

Det frivilliga sparandet är beroende av psykologiska förutsättningar

som man väl kan påverka men icke behärska. Beskattningens avvägning

betingas bland annat av att de enskilda medborgarnas utgifter i

stor utsträckning äro bundna och alltså icke kunna på kort sikt allmänt

begränsas i den utsträckning som skulle krävas för budgetbalans. Konsumtionsbegränsande

regleringar måste utformas från 1''örsörjningspolitiska synpunkter

och kunna icke erhålla den utsträckning som skulle te sig penningpolitiskt

önskvärd. Men kan sålunda icke räkna med att genom åtgärder

till främjande av det frivilliga sparandet, genom beskattning eller genom

olika regleringsåtgärder motväga ett budgetunderskott oberoende av dess

storlek. Idur en omfattande underbalansering kommer att påverka köpkraften

blir till slut beroende på omständigheter över vilka man blott ofullständigt

råder. En sådan utjämning på marknaden, som priskontrollnämnden

framhållit önskvärdheten av, kan med visshet påräknas, blott örn företagarnas

och konsumenternas uppfattning örn framtidsutsikterna leder dem

till en återhållsamhet i dispositionen över de ökade inkomsterna från staten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

som gör att dessa — i den mån de icke bilda sparkapital elier gå till skatter

— komma att medföra endast en tillsvidare ökad kassahållning. Tillskotten

till köpkraften på marknaden skapa visserligen utrymme för en

kraftigt ökad efterfrågan med åtföljande risker för prisstegring men de

leda icke med nödvändighet därhän. Den drivande kraften är icke köpkraftsökningen

i och för sig utan de enskilda medborgarnas vilja att fullt ut

göra bruk av de möjligheter denna öppnar.

När man pa detta sätt hänvisas till att räkna med en neutralisering av

köpkraftstillskotten över budgeten genom återhållsamhet i medelsanvändningen

och ökad kassahållning hos företagen, kommer priskontrollens betydelse

såsom stöd för de penningpolitiska strävandena att klarast framträda.

Om såsom sannolikt är — vi i vårt land hittills vunnit en utjämning av

spänningen mellan varutillgång och efterfrågan, har en verksamt bidragande

orsak därvidlag säkerligen varit prisövervakningen, som begränsat utsikterna

till krigsvinster och utgjort en motvikt mot farhågorna för en försämring av

penningvärdet. Skulle förväntningar om inflationsvinster och farhågor för

en allvarlig penningvärdesförsämring tillåtas vinna spridning, har man anledning

att befara, att den köpkraft som över budgeten tillföres marknaden

skulle komma till uttryck i en kraftigt ökad varuefterfrågan. För att en köpkraftsökning

skall förhindras, måste man räkna med att genom prispolitiken

främja återhållsamhet i användningen av disponibla inkomster. Prisregleringen

blir på så sätt själv en förutsättning för framgång i förebyggandet

av en inflationsartad utveckling till följd av en ansvällning av köpkraft och

efterfrågan.

Jag har här talat blott om de svårigheter som den av underbalanseringen

framkallade köpkraftsökningen ger upphov till. Det sagda äger dock tilllämpning

även på köpkraftstillskott av annat ursprung. I den mån sådana

tillskott tendera att uppkomma genom varuprisstegringar utan underlag i

kostnadsutvecklingen, blir tydligen priskontrollen ett omedelbart verksamt

medel att förhindra en ogynnsam köpkraftsutveckling. Den blir då ett sätt

att direkt förverkliga vad priskontrollnämnden framhållit vara prisregleringens

egen grundläggande förutsättning.

I sin skrivelse har priskontrollnämnden understrukit angelägenheten av att

den konkreta innebörden av statsmakternas strävanden i prispolitiskt hänseende

klarlägges. Härigenom skulle förebyggas att en fortgående prisstegring

så småningom bomme att uppfattas såsom även i fortsättningen oundviklig

och därmed att leda till åtgärder från företagens och allmänhetens sida, som

ehuru icke av direkt spekulativ natur dock i hög grad bidraga till att försvåra

ernåendet av kontroll över prisutvecklingen. Räckvidden av de risker

nämnden sålunda framhållit har jag redan berört. Med hänsyn till den centrala

ställning som därvid visats tillkomma prisregleringen vid bekämpande

av riskerna, synes det naturligt, att den konkretisering av de prispolitiska

strävandenas innebörd, om vars angelägehet jag är ense med nämnden, sker

genom att riktpunkterna för prisregleringsarbetet ånyo fastslås och preciseras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

9

Med avseende å principerna för prisbedömningen vid den av nämnden

utövade verksamheten kan jag helt ansluta mig till vad nämnden anfört. I likhet

med nämnden anser jag sålunda, att ökad knapphet på en viss vara icke

är en tillräcklig grund för en prishöjning. Ej heller kan den ökning av kostnaderna

per enhet tillverkad vara, som uppstår, när de fasta kostnaderna

slås ut på en minskad produktionsvolym, i allmänhet accepteras såsom motiv

för en prishöjning. I regel bör däremot en ökning av de rörliga kostnaderna

utgöra ett skäligt motiv för en prishöjning.

En tillämpning av nämnda grundregler för prissättningen medför en begränsning

av prisstegringarna till det minimum, som motiveras av försämringen

av försörjningsläget, sådan denna kommer till uttryck i kostnadsutvecklingen.

Såsom framhölls i prisregleringspropositionen till 1939 års urtima

riksdag utgör prisutvecklingens bindning vid de rörliga kostnaderna den

omedelbara praktiska konsekvensen av det uppställda programmet för penningpolitiken.

När detta program avser en anpassning av den allmänna prisnivån

efter förändringar i försörjningen med varor och tjänster, under förutsättning

att köpkraften icke ökas, följer därav såsom nämnden framhållit,

att en förbättrad försörjning eller sänkta kostnader skola komma till uttryck

i sänkta priser. Den nuvarande höga prisnivån bör alltså icke antagas bestående

längre än hindren för den normala varuförsörjningen kvarstå. Och en

fortsatt prisstegring bör icke förutsättas annat än i händelse av en ytterligare

försämring av försörjningsläget. I den mån insikten om denna bestämda och

hittills konsekvent fasthållna riktpunkt för statsmakternas prispolitik vinner

spridning, synes man vara berättigad att räkna med att genom förut angivna

köpkraftsreducerande åtgärder i förening med en fast priskontroll också

kunna förverkliga det uppställda programmet.

Priskontrollnämnden har i anslutning till behandlingen av riktpunkterna

för den statliga prisregleringen också berört möjligheten av konflikter mellan

de prispolitiska och de försörjningspolitiska önskemålen. Jag delar nämndens

därvid uttalade uppfattning, att värdet av en prishöjning såsom stimulans

till ökad eller ny produktion lätt överskattas. Såsom nämnden framhållit

böra andra metoder att nå en produktionsökning än en prishöjning i regel

prövas, intill dess den produktionsstimulerande effekten av en prishöjning

kan med stor visshet förutses.»

Förslag till prisregleringslag.

Allmän motivering.

I sin skrivelse den 21 februari 1941 har priskontrollnämnden som motivering

till förslaget om utvidgade befogenheter för nämnden jämte de tidigare

berörda, allmänt ekonomiska skälen för en i nuvarande läge skärpt priskontroll

framhållit de växande svårigheterna att i hittillsvarande former upprätthålla

prisövervakningen. Nämnden har härom anfört:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Den prisövervakande och prisreglerande verksamhet, som alltsedan krigsutbrottet

utövats först av prissakkunniga och sedan den 23 april 1940 av priskontrollnämnden,

har nästan uteslutande byggt på frivilliga överenskommelser

örn prissättningen med såväl näringslivets sammanslutningar som enskilda

företag. Ett intimt samarbete har etablerats med industriens och handelns

egna organisationer, varvid de prisbyråer, som upprättats inom Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund, aktivt

medverkat såväl vid prisöverenskommelsernas träffande som vid övervakningen

av deras efterlevnad.

Systemet med frivilliga överenskommelsepris baserar sig icke på de särskilda

befogenheter, som givits Kungl. Maj:t genom maximipris- och prisregleringslagarna,

även om det är givet, att dessa befogenheter indirekt kunna

ha varit av viss betydelse för möjligheten att på frivillig väg ernå överenskommelser

om skälig prissättning. Det har utan tvivel varit tillfredsställande,

att prisövervakningen i så betydande omfattning kunnat ske utan tvångsmedel.

Det enskilda näringslivet har under den gångna delen av krigsperioden

med få undantag visat stor förståelse för myndigheternas strävan att hålla

tillbaka prisstegringstendenserna och en lojal inställning vid tillämpningen av

ingångna prisöverenskommelser.

Förutsättningarna för denna form av priskontroll lia emellertid med tiden

undergått väsentliga förskjutningar. Redan det växande avståndet från förkrigstiden

har minskat möjligheten att finna en säker grundval för den vanligaste

typen av frivilliga prisöverenskommelser, som bygger på tillägg till förkrigspriset

av redovisade ökningar i rörliga produktionskostnader. De starka

förskjutningar i råvaruunderlaget och förändringar i produktionsförhållandena,

som krishushållningen framtvingat, ha jämte omkastningar i prisrelationerna

medfört växande svårigheter att med utgångspunkt från prisläget

före kriget bedöma skäligheten i gällande prissättning. Priskontrollnämnden

har till följd härav i allt större utsträckning sett sig nödsakad att bygga prisöverenskommelserna

på en granskning av företagens totala kostnader under

nuvarande förhållanden, varvid i ett växande antal fall revision av räkenskaperna

måst verkställas. Nödvändigheten av en sådan mer noggrann kostnadsgranskning

behöver givetvis i och för sig icke medföra ett övergivande

av systemet med frivilliga prisöverenskommelser. Det är dock uppenbart, att

övergången till ett prisövervakningssystem, som i allt vidare utsträckning

bygger på ett revisionsförfarande, i många fall kommer att medföra ökade

svårigheter att finna en grund för frivillig prisöverenskommelse. Sådana svårigheter

ha om än i begränsad omfattning redan visat sig.

Nämndens slutsats är, att de med försörjningslägets fortgående försämring

ökade kraven på den allmänna prisövervakningen och de ändrade förutsättningarna

för den hittills tillämpade kontrollen påkalla en utvidgning av de

maktmedel, som innefattas i gällande prisregleringslag, och i samband därmed

en ökning av de befogenheter, som tillkomma nämnden.

De nya eller utökade befogenheter med avseende å

priskontrollen, som priskontrollnämnden funnit nödiga, framgå av

ett vid nämndens omförmälda skrivelse den 21 februari 1941 fogat utkast

till ny prisregleringslag, vilket såsom bilaga B fogats vid propositionen. Den

föreslagna lagen avses skola ersätta de nu gällande maximipris- och prisregleringslagarna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

11

De viktigaste i utkastet föreslagna utvidgningarna av befogenheterna i fråga

om priskontrollen äro följande.

Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet skall enligt 2 § i utkastet

kunna åläggas anmälningsskyldighet rörande av honom för förnödenheten

tillämpade priser. Prismyndigheten må vidare föreskriva, att tillärnad prishöjning

icke må genomföras, förrän en vecka eller — då särskilda skäl till

sådan föreskrift föreligga — högst en månad förflutit från det anmälan örn

prishöjningen inkommit.

Normalpris skall kunna föreskrivas att gälla vid frivillig försäljning eller

transport av viss förnödenhet. Normalprissättningen har enligt utkastets 3 §,

i olikhet med vad nu gäller, den innebörden att överskridande förutsätter särskilt

tillstånd. Annat överskridande skall vara straffbelagt. Befogenheten att

fastställa normalpris och att lämna medgivande till överskridande därav skall

av Kungl. Majit kunna delegeras och förutsättes i regel utövad av priskontrollnämnden.

Den Kungl. Majit enligt gällande prisregleringslag 2 § 1) tillkommande rätten

att meddela föreskrifter angående tvångskartellering och nyetableringsspärr

har i priskontrollnämndens utkast bibehållits men med det betydelsefulla

tillägget, att straffpåföljd föreslås ej blott — såsom nu är fallet — för

den som köper eller säljer förnödenheten i fråga utan att vara därtill berättigad,

utan även för den som i sin verksamhet bryter mot de villkor, t. ex.

rörande prissättningen, som uppställts för rätten att bedriva verksamheten.

Vidare har i utkastet införts bestämmelser om allmänt förbud mot prisocker.

Enligt 6 § föreslås sålunda, att det vid överlåtelse av förnödenhet

skall vara förbjudet för överlåtaren att taga eller betinga sig vederlag, som

han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter

uppenbart oskäligt; ej heller må förnödenhet utbjudas till avyttring

mot sådant vederlag, överträdelse av förbudet är enligt utkastet

straffbelagd.

Straffpåföljd har i viss utsträckning föreslagits även för köparen vid överskridande

av fastställt pris. Det förutsättes dock enligt utkastet, att köparen

icke blott haft vetskap om det faställda priset utan även att han uppsåtligen

förlett säljaren till brottet eller handlat i syfte att återförsälja förnödenheten.

Frågan om det organisatoriska underlaget för priskontrollen

m. m. har av priskontrollnämnden upptagits till behandling i en

den 16 april dagtecknad P. M. beträffande den lokala prisövervakningen.

I promemorian anföres i huvudsak följande.

Statens priskontrollnämnds övervakning av de inom lande ttillämpade priserna

på för folkförsörjningen mera betydelsefulla varor och produkter sker

genom fortlöpande registrering och granskning av tillgängliga och införskaffade

prisuppgifter. I stort sett har detta prismaterial hittills varit tillfyllest

som kontroll och hjälp för nämndens prisreglerande verksamhet. Men i och

med att försörjningsläget försämras och påfrestningarna i prishänseende där
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

med förstoras skärpas kraven på prisövervakningen, och särskilt gäller detta

den lokala kontrollen.

Den lokala övervakningen av parti- och detaljhandelspriserna (minutpriserna)

har hittills baserats dels på de prisuppgifter, som olika institutioner,

näringsorganisationer och företag med regelbundna mellanrum insända till

nämnden, dels på de uppgifter, som priskontrollnämndens prisombud — sortera

formellt under statens livsmedelskommission via kristidsnämnderna —

inhämta och översända varje månad (den 15:e; för vissa varor var 14:e

dag). Prisombud finnas inom alla kristidsområden och utgöra ett antal av

c:a 1,700 st. F. ,n. anlitas emellertid icke mer än 380 st., då motsvarande antal

orter ansetts tillsvidare tillräckligt för att belysa prisläget i olika delar

av landet. Prisombuden äro icke utrustade med annan befogenhet än ren

rapportering och få sålunda icke självständigt vidtaga några åtgärder, även

örn de tillämpade priserna uppenbarligen skulle vara oskäligt höga. I praktiken

torde emellertid ett påpekande från prisombuden örn sådant förhållande

leda till rättelse utan direkt ingripande från nämnden.

Att nu gällande system för lokal prisövervakning icke blir tillfyllest i den

mån priskontrollnämndens befogenheter utvidgas efter de linjer, nämnden

föreslagit i sitt utkast till ny prisregleringslag, är självfallet. Så länge nämndens

prisreglerande verksamhet huvudsakligen varit inriktad på att genom

frivilliga överenskommelser hålla tillbaka prisstegringstendenserna på produktionsstadiet,

medan handeln i stort sett lämnats fri, har någon förstärkning

eller utbyggnad av övervakningen icke ansetts erforderlig. Den aktiva

prisövervakning, som blir nödvändig i samma stund som nämnden utfärdar

prisdirektiv även för övriga led i varornas gång från producent till konsument,

förutsätter tillskapandet av effektiva prisövervakningsorgan mellan den

centrala myndigheten och prisombuden, då det torde vara svårt att enbart

centralt tillfredsställande kontrollera prissättningen för olika delar av landet

med de berättigade krav på differentieringar av priserna, som kunna uppkomma.

Den lämpligaste formen för sådana prisövervakningsorgan torde väl

vara att hos kristidsstyrelserna inrätta särskilda priskontor under ledning av

genom priskontrollnämnden utsedda föreståndare, förslagsvis benämnda

läns pris ombud. Till länsprisombud skulle utses väl kvalificerade personer

med god såväl teoretisk som praktisk utbildning.

Vid remissen till lagrådet den 18 april 1941 av förslaget till prisregleringslag

anförde föredragande departementschefen örn förslaget i allmänhet följande:
»Med

den inställning till frågan om priskontrollens betydelse såsom stöd

för de penningpolitiska strävandera, åt vilken jag förut givit uttryck, finner

jag angeläget att de utvidgningar av gällande befogenheter med avseende å

priskontrollen nu vidtagas som de skärpta anspråken på denna påkalla. Jag

vill emellertid redan nu understryka att, oavsett vilka tvångsmöjligheter som

må tillskapas, priskontrollen alltjämt bör anlita de frivilliga överenskommelsernas

väg, så långt detta överhuvud är möjligt. De skärpta kontrollmöjligheterna

böra alltså, i enlighet med det system för prisövervakningen som

hittills praktiserats, utnyttjas endast i den mån man icke genom frivilliga

överenskommelser med respektive organisationer eller företag kan nå de

åsyftade resultaten. Å andra sidan må icke förbises, att strängare kontrollmöjligheter

äro ägnade att öka utsikterna att få till stånd överenskommelser

och att sålunda helt slippa från tvångsåtgärder.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39-

13

Beträffande frågan om de olika former för prisövervakning, som böra upptagas

i en ny prisregleringslag, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad

priskontrollnämnden föreslagit.---

Uppenbart är att en så väsentlig utvidgning av priskontrollen som den som

nu föreslås kräver en motsvarande utvidgning av den organisatoriska kontrollapparaten.

Detta utvidgningsbehov gör sig gällande såväl beträffande

det centrala prisövervakningsorganet, priskontrollnämnden, som beträffande

de lokala prismyndigheterna.

Vad först det centrala organet beträffar är det uppenbart att, i samma

mån som prisöverenskommelserna mer och mer måste bygga på en granskning

av respektive företags totala kostnader under nuvarande förhållanden,

priskontrollnämndens behov av ekonomiskt sakkunnig personal ökas. Det

torde sålunda vara ofrånkomligt, att nämnden erhåller ej blott vidgad tillgång

till på området sakkunniga utan även kvalificerad personal för revisions-,

kalkylerings- och utredningsarbeten.

Beträffande den lokala organisationen för prisövervakningen må till en

början erinras, att denna för närvarande endast omfattar till kristidsnämnderna

såsom rapportörer knutna prisombud. En intensivare prisövervakning

aktualiserar kravet på särskilda länsmyndigheter för prisärenden. Dessa myndigheter

synas, såsom priskontrollnämnden föreslagit, lämpligen böra inordnas

i kristidsstyrelserna och där organiseras såsom särskilda priskontor med

av priskontrollnämnden tillsatta föreståndare såsom ledare av verksamheten.

Inom kristidsstyrelserna torde prisärendena lämpligen böra avgöras, icke av

vederbörande styrelse i dess helhet, utan av särskilda inom styrelserna tillsatta

delegationer för prisärenden. Vad priskontorens arbetsuppgifter angår,

kan jag i stort sett ansluta mig till vad priskontrollnämnden i sin förenämndä

promemoria anfört. Här berörda organisationsfråga torde efter ytterligare

överväganden få av chefen för folkhushållningsdepartementet anmälas för

Kungl. Majit som torde äga utfärda närmare bestämmelser i ämnet.

Kristidsnämnderna synas böra fungera såsom lokalrepresentanter för kristidsstyrelserna

i prisärenden. Några självständiga befogenheter torde emellertid

icke härvid böra tilläggas nämnderna. Deras arbete synes huvudsakligen

böra bestå i att insamla prisuppgifter, biträda kristidsstyrelserna vid verkställande

av utredningar samt övervaka efterlevnaden av meddelade prisbestämmelser

och inrapportera eventuella överträdelser. Det torde vara lämpligt

att kristidsnämnd utser viss ledamot att i första hand fullgöra på nämnden

sålunda ankommande uppgifter rörande priskontrollen.

Det finnes anledning att i detta sammanhang något beröra frågan om förhållandet

mellan priskontrollnämnden, å ena, samt försörjningskommissionerna,

å andra sidan, i vad rör prissättningen å sådana varor, som ligga under

beslag eller som enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter äro underkastade

handels- eller förbrukningsreglering. I såväl ena som andra fallet

kan det befinnas önskvärt, att av vederbörande försörjningskommission beviljade

försäljnings- eller användningstillstånd kombineras med prisföreskrifter

rörande varan eller av densamma framställda produkter. Det sagda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

har givetvis särskild betydelse i fråga om sådana varuregleringar, där prissättningen

ingår som ett viktigt led i själva regleringen. Beträffande vissa

redan genomförda beslag eller handelsregleringar ha prisföreskrifter redan

meddelats av respektive försörjningskommission. Det synes riktigt att, såvitt

angår under beslag liggande varor, erforderliga prisföreskrifter även framgent

— efter samråd med priskontrollnämnden — meddelas av den kommission,

som administrerar beslaget; föreskrifterna torde böra meddelas med

stöd av förfogandelagen och erhålla karaktären av villkor för tillstånd att

förfoga över den beslagtagna varan. Vad åter angår de fall, där varan underkastats

handelsreglering utan stöd av beslag, torde erforderliga prisföreskrifter

böra meddelas under åberopande av prisregleringslagen. Det torde därvid

få ankomma på Kungl. Maj:t att, i den mån prisföreskrifter icke meddelas

direkt av Kungl. Majit, från fall till fall avgöra om priskontrollnämnden eller

vederbörande försörjningskommission skall i första hand ansvara för prissättningen;

att i ena som i andra fallet samråd bör äga rum myndigheterna

emellan torde få anses givet. Skulle prissättningen icke kunna godtagas av

den myndighet, med vilken samråd sålunda skett — varvid i regel en konflikt

torde föreligga mellan de prispolitiska och försörjningspolitiska intressena —

synes ärendet böra underställas Kungl. Majits prövning. Slutligen må tillläggas,

att det anförda givetvis icke avses skola äga tillämpning på sådana

områden, där speciella, av riksdagen godtagna prisföreskrifter gälla; icke

heller har jag med det förut sagda avsett någon inskränkning i den befogenhet

att i samband med beviljandet av särskilda licenser eller tillstånd meddela

erforderliga prisföreskrifter, som får anses tillkomma försörjningskommissionerna.

Även ett annat spörsmål av mera allmän karaktär må här omnämnas,

nämligen frågan om de jämlikt prisregleringslagen fastställda prisernas betydelse

för den prissättning som sker med stöd av allmänna förfogandelagen

Då förfoganden jämlikt nämnda lag ske ej blott — såsom enligt övriga förfogandelagar

eller enligt rekvisitionslagstiftningen — för tillgodoseende av speciella

krav utan för tryggande och tillgodoseende av hela befolkningens behov

av ifrågakommande förnödenheter, är det uppenbarligen av vikt att den

prissättning beträffande till kronan avstådda förnödenheter, som sker enligt

förfogandelagen, samordnas med den av allmänna prispolitiska synpunkter

betingade prissättning som genomföres med stöd av prisregleringslagen. Förslag

härom kommer att denna dag anmälas för Kungl. Majit av chefen för

folkhushållningsdepartementet i samband med att förslag avgives örn förlängning

av giltighetstiden för allmänna förfogandelagen.»1

Speciell motivering.

Det av priskontrollnämnden framlagda utkastet till prisregleringslag har

inom finansdepartementet blivit föremål för viss överarbetning. I huvudsak

1 Se propositionen nr 231 till innevarande riksdag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

15

överensstämmer dock det genom propositionen framlagda förslaget med priskontrollnämndens

utkast.

Å sid. 30—56 i propositionen lämnas en närmare redogörelse för lagförslagets

innehåll, i anslutning vartill jämväl återgivas vissa detaljanmärkningar,

för vilka det remitterade utkastet blivit föremål, ävensom vissa uttalanden

av de hörda myndigheterna och organisationerna rörande förslagets särskilda

bestämmelser.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juni 1941 samt gälla till och med

den 30 juni 1942.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Det föreliggande lagförslaget innefattar en sammanarbetning av gällande

maximiprislag och prisregleringslag till en författning och innebär därjämte

åtskilliga utvidgningar av Kungl. Maj:ts och de priskontrollerande organens

befogenheter med avseende å priskontrollen. De viktigaste nyheterna utgöra

dels införande av möjlighet att ålägga den, som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet, anmälningsskyldighet beträffande tillämpade priser och tillärnade

prishöjningar med förbud under viss tid mot genomförande av anmäld

prishöjning (prisstopp),

dels ändring av begreppet normalpris så, att för överskridande av fastställt

normalpris förutsättes tillstånd och att annat överskridande straffbelägges,

dels införande av straffpåföljd vid föreskrift angående tvångskartellering

och nyetableringsspärr även för den som bryter mot de villkor som uppställts

för rätten att bedriva verksamheten i fråga,

dels införande av en allmän straffbestämmelse mot prisocker, d. v. s. då

någon vid överlåtelse av förnödenhet tager eller betingar sig vederlag, som

han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter

uppenbart oskäligt, eller utbjuder förnödenhet till avyttring mot

sådant vederlag,

dels ock införande av straffpåföljd i vissa fall även för köparen vid överskridande

av fastställt pris.

De av departementschefen i propositionen anförda allmänna synpunkterna

på penningpolitiken och priskontrollen ha icke givit anledning till något uttalande

från utskottets sida. Utskottet biträder de framlagda förslagen om

utvidgning av gällande lagbestämmelser om prisreglering och priskontroll.

Beträffande vissa detaljbestämmelser i lagförslaget vill utskottet anföra följande.

1 4 § av lagförslaget upptagas bestämmelser — i stort sett motsvarande de

i 2 § under 1) i gällande prisregleringslag införda — om befogenhet för

Kungl. Majit att i priskontrollsyfte begränsa rätten att yrkesmässigt köpa

eller sälja viss förnödenhet. Kungl. Majit skall sålunda bl. a. äga föreskriva,

att dylik rätt skall tillkomma endast den som är medlem av viss sammanslutning

(s. k. tvångskartellering). Vid sådan föreskrift skall enligt propositionen,

där cj särskilda förhållanden till annat föranleda, rätt att yrkesmäs
-

Utslcottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

sigt köpa eller sälja förnödenheten medgivas jämväl den, som förbinder sig

att ställa sig till efterrättelse de villkor som i anledning av prisregleringslagen

uppställts för medlem av sammanslutningen beträffande rätten att köpa eller

sälja förnödenheten. Detta innefattar en utvidgning av gällande bestämmelser

såtillvida som enligt den nuvarande prisregleringslagen vid tvångskartellering

rätt att köpa eller sälja förnödenheten alltid skall medgivas den som

avgivit förbindelse av angiven innebörd. Bestämmelse härom infördes i prisregleringslagen

av 1939 års urtima riksdag efter hemställan av första särskilda

utskottet i utlåtande nr 48. Nämnda utskott anförde därvid såsom motivering,

att även med beaktande av att det framlagda lagförslaget endast

avsåge att angiva yttergränserna för Kungl. Maj:ts befogenheter, det likväl

vöre angeläget, att användningen av den ifrågavarande befogenheten för

Kungl. Majit, vilken vore av djupt ingripande natur, preciserades mera än

som skett i förslaget. Tillägget om rätt under viss förutsättning för den, som

står utanför sammanslutningen, förordades därför i förtydligande syfte.

Det av priskontrollnämnden framlagda utkastet anslöt sig i förevarande

avseende till den gällande prisregleringslagens ståndpunkt. I den i anledning

av propositionen väckta motionen 11:309 hemställes nu att priskontrollnämndens

förslag till formulering av paragrafen måtte antagas.

Den närmaste anledningen till den i propositionen föreslagna utvidgningen

av Kungl. Maj:ts befogenheter synes vara ett uttalande av livsmedelskommissionen

i dess yttrande över priskontrollnämndens förslag. Kommissionen

framhöll, att densamma icke funnit stadgandet om tvångskartellering praktiskt

användbart för de ändamål för vilka det avsetts. Detta hade huvudsakligen

berott på att Kungl. Majit vid meddelande av förordnande örn tvångskartellering

vore skyldig medgiva samma rätt åt var och en, som utan att

vara medlem i sammanslutningen ställde sig till efterrättelse de föreskrifter

som skulle gälla för sammanslutningen. Personer eller företag, som under

rådande krisförhållanden måste anses mindre lämpliga att bedriva sådan

rörelse, kunde alltså ej förvägras rätt därtill, utan att det leddes i bevis att

de brutit mot givna föreskrifter. En tillämpning av stadgandet förutsatte på

grund därav ett effektivt kontrollsystem, och i de fall, då fråga inom kommissionen

uppkommit om centralisering av handeln, hade anledningen härtill

just varit svårigheten att utöva en dylik kontroll. Departementschefen

har i propositionen hänvisat till livsmedelskommissionens uttalande och framhållit,

att det syntes angeläget att möjlighet hölles öppen att i visst fall kunna

begränsa rätten att idka handel till endast medlemmarna av sammanslutningen.

Vissa betänkligheter möta obestridligen, särskilt ur principiell synpunkt,

mot en så stark begränsning av handeln som det i propositionen föreslagna

stadgandet möjliggör. Emellertid kan det uppenbarligen inträffa fall, då en

i det allmännas intresse erforderlig prisreglering svårligen kan praktiskt anordnas

utan ett dylikt ingripande. Då den i propositionen föreslagna formuleringen

av lagtexten utmärker, att denna skärpta form av reglering av handeln

icke skall kunna användas i annat fall än när särskilda förhållanden

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

17

därtill föranleda, har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka motionärernas

förslag om en begränsning av den fullmakt som enligt propositionen skulle

tillkomma Kungl. Maj:t.

Beträffande 9 § i förslaget förordar utskottet i förtydligande syfte en redaktionell

jämkning.

I 11 § av förslaget upptages stadgande örn rätt för myndighet, som

Konungen bestämmer, att beträffande detaljhandel med förnödenhet, som är

av vikt för befolkningen eller produktionen, föreskriva skyldighet att i eller

vid försäljningslokalen lia anslag med prisuppgifter samt att sälja viss förnödenhet

efter vikt eller mått. Nämnda myndighet medgives även rätt att utfärda

andra dylika bestämmelser, som må vara ägnade att motverka oskälig

prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning av förnödenhet.

Liknande bestämmelser återfinnas i 7 § första stycket gällande

maximiprislag, dock att enligt nämnda lagrum de angivna befogenheterna

tillkomma länsstyrelserna.

I framställning till Kungl. Maj:t har Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

uttalat önskemål örn större offentlighet åt de överenskommelser som

träffas mellan statens priskontrollnämnd och olika företrädare för handel

och industri. Om för de på olika sätt prisreglerade varorna prislistor kunde

komma att delgivas kristidsnämndernas prisombud, offentliggöras i lokalpressen

och anslås i butikerna, skulle ett sådant förfarande enligt kvinnoförbundets

mening helt säkert skapa större trygghet hos den köpande allmänheten.

Det föreslagna stadgandet bereder i viss utsträckning sådan möjlighet att

föreskriva prisanslag i butikerna som kvinnoförbundet åsyftat, vilken möjlighet

också vid remissbehandlingen varit föremål för allmänt gillande. Utskottet

har emellertid uppmärksammat, att rätten att meddela föreskrifter i detta

hänseende är begränsad till förnödenheter varom förmäles i 5 § av lagförslaget,

d. v. s. förnödenheter som äro av vikt för befolkningen eller produktionen

och å vilka således maximipris kan fastställas. Rätten att fastställa

normalpris enligt 3 § är däremot i förslaget icke begränsad till dylika förnödenheter

utan avser förnödenheter över huvud. Att tillämpningsområdet för

11 § på dylikt sätt begränsats torde lia berott på att stadgandet, såsom ovan

framhållits, hämtats från den gällande maximiprislagen. Enligt utskottets

mening saknas dock anledning att begränsa den fullmakt, som 11 § i lagen

innebär, strängare än rätten att fastställa normalpris, även örn -— i likhet

med vad beträffande normalpris framhållits i propositionen — fullmakten

enligt 11 § helt naturligt kommer att utnyttjas huvudsakligen eller kanske

endast beträffande dylika viktigare förnödenheter. Utskottet förordar därför,

att 11 g jämkas så att de angivna bestämmelserna skola kunna meddelas beträffande

detaljhandel utan inskränkning till allenast vissa slag av förnödenheter.

I 12 §, som stadgar straff för olika brott mot prisregleringar enligt lagen,

upptages straffet till dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen

Bihang till riksdagens protokoll loll. 9 sami. 1 avd. Nr 39. ''i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

försvårande, fängelse i högst ett år. Även om förseelserna mot lagen i allmänhet

äro av ringare natur, kan det dock tänkas fall då brottet är synnerligen

grovt och utgör en allvarlig fara för upprätthållandet av den av

statsmakterna tillämpade prispolitiken. I det i 14 § avsedda fallet är straffmaximum

två års fängelse. Utskottet föreslår att man i 12 § vid synnerligen

försvårande omständigheter skall kunna gå upp till fängelsestraffets normala

maximum av två år.

I 12 § sista stycket förordar utskottet en redaktionell jämkning, avsedd

att tydligare utmärka att förverkandepåföljd enligt stadgandet kan inträda

även i de fall som angivas i andra stycket av paragrafen.

I 15 § upptagas bestämmelser om åtalsrätten beträffande brott som avses

i 12 § av lagen, överskridande av fastställt maximipris skall höra under

allmän åklagares åtalsrätt. I fråga om andra brott enligt 12 § föreslås i

propositionen att åtal skall kunna anställas av allmän åklagare allenast efter

angivelse av myndighet som Konungen bestämmer. Såsom sådan myndighet

torde priskontrollnämnden närmast komma i fråga.

Utskottet ansluter sig till principen att i ifrågavarande fall det priskontrollerande

organet bör ha möjlighet att avgöra huruvida åtal skall anställas

eller ej. Den i propositionen valda formuleringen skulle emellertid kunna

föranleda den uppfattningen hos åklagarna att de ej hade att taga befattning

med ett yppat fall av brott mot lagens bestämmelser, med mindre ett

initiativ tagits av det priskontrollerande organet. Enligt utskottets mening

är det av vikt att även åklagaren täger initiativ i dessa fall, särskilt när det

gäller brott enligt det i 6 § upptagna stadgandet mot prisocker. Utskottet

förordar därför att första stycket av 15 § gives den formuleringen, att

åtal i fall som där avses må anställas av allmän åklagare allenast efter anmälan

eller medgivande av myndighet som Konungen bestämmer. Det synes

jämväl lämpligt att i tillämpningsförfattningen till lagen uttryckligen föreskriva

skyldighet för åklagare att, örn han erhåller kännedom om att sådant

brott mot lagens bestämmelser förekommit, därom göra anmälan hos

det ifrågavarande priskontrollerande organet. Utskottet förutsätter, att det

priskontrollerande organet jämväl när initiativ till åtal tagits av åklagarmyndighet

verkställer grundlig undersökning av ärendet innan åtal medgives,

så att åtalen även i sådana fall kunna anses utgöra ett auktoritativt

uttryck för priskontrollorganets uppfattning.

Enligt propositionen skall den föreslagna lagen träda i kraft den 1 juni

1941. Med hänsyn till den framskridna tiden låter detta sig nu icke göra.

För att möjliggöra, att lagen sättes i kraft så snart omständigheterna medgiva,

förordar utskottet att tiden för ikraftträdandet i lagen bestämmes till

den dag Konungen förordnar.

Mot det i propositionen av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att meddela

förordnande, som i 1 § av lagen avses, har utskottet icke något att

erinra.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

19

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom förevarande proposition

framlagda lagförslaget, måtte för sin del antaga följande

förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Prisregleringslag.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej

är samlad, förordna, att vad i 2—11 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock

må förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio

dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

Om prisreglering.

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att

den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet

1) skall vara skyldig att ofördröjligen anmäla det pris, som av honom tilllämpas

för förnödenheten den dag föreskrift om sådan anmälningsskyldighet

meddelas;

2) skall vara skyldig att, varje gång höjning av priset å förnödenheten

vidtages, ofördröjligen anmäla prishöjningen;

3) icke må utan tillstånd höja förnödenhetens pris förrän en vecka förflutit

från det han inkommit med anmälan om den tillärnade prishöjningen

och skälen därtill.

Har anmälan om tillärnad prishöjning inkommit i fall som i första stycket

under 3) avses må, då särskilda skäl därtill äro, myndighet som Konungen

bestämmer utsträcka den lid, under vilken säljaren icke må utan tillstånd

höja priset, till högst en månad från det anmälan inkom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Den som meddelat föreskrift enligt första stycket äger bestämma dels till

vilken myndighet anmälan enligt nämnda stycke skall göras, dels ock på

vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd varom i första stycket

under 3) förmäles.

3 §

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger fastställa visst

pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris vid frivillig försäljning

av viss förnödenhet eller vid frivillig transport av visst slag.

Normalpriset må icke överskridas med mindre säljaren eller den, som

verkställer transporten, erhållit tillstånd därtill. Den som fastställt normalpriset

äger bestämma, på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja

sådant tillstånd.

4 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning;

2) den som före viss dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet.

Meddelas föreskrift, som i första stycket under 1) avses, skall, där ej särskilda

förhållanden till annat föranleda, rätt att yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten medgivas järnvä! den, som förbinder sig att ställa sig

till efterrättelse de villkor som i anledning av denna lag uppställts för medlem

av sammanslutningen beträffande rätten att köpa eller sälja förnödenheten.

Föreskrift, som i första stycket under 2) avses, må meddelas endast då

särskilda skäl därtill äro.

5 §•

Konungen äger fastställa visst maximipris, som vid frivillig försäljning

av förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen, eller

vid frivillig transport av visst slag ej må överskridas. 6 7

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet taga eller betinga sig vederlag,

som han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande

omständigheter uppenbart oskäligt.

Ej heller må någon utbjuda förnödenhet till avyttring mot vederlag som

i första stycket sägs.

7 §•

Gäller för förnödenhet visst pris, som enligt denna lag ej må överskridas

eller må överskridas endast efter tillstånd, eller har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande högsta pris, till vilket förnöden
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

21

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

het må av honom försäljas, må ej, i vidare mån än som överensstämmer

med offentlig myndighets anordning, såsom villkor för förnödenhetens försäljning

fordras, att jämväl annan förnödenhet inköpes.

Om uppgiftsskyldighet.

8 §.

Myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva skyldighet för den,

som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet eller driver transportrörelse,

att på anfordran av den myndighet, som meddelat föreskriften, eller

annan myndighet, som därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten begär för prövning av den tillämpade

prissättningens skälighet eller för bedömning av den allmänna prisutvecklingen;
2)

för kontroll av lämnade uppgifter eller tillämpade priser förete handelsböcker

och affärshandlingar för myndigheten.

Försummar någon efter anfordran, varom ovan sägs, att fullgöra vad honom

i följd därav åligger, äger länsstyrelsen förelägga honom vite samt i

förekommande fall förordna örn vitets uttagande.

9 §.

Det åligger envar att, vid förfrågan

av länsstyrelse eller polismyndighet

eller annan myndighet som

Konungen bestämmer, lämna uppgift,

huruvida och i vilken myckenhet han

Det åligger envar att, vid förfrågan

av länsstyrelse eller polismyndighet

eller annan myndighet som

Konungen bestämmer, lämna uppgift,

huruvida och i vilken myckenhet han

innehar förnödenhet, varom i 5 § för- innehar viss förnödenhet av vikt för

måles.

befolkningen eller produktionen.

Vägrar någon att lämna begärd uppgift eller finnes skälig anledning misstänka,

att han söker vilseleda myndighet i fråga örn sitt innehav av förnödenheten,

må undersökning verkställas av kontor, lagerlokal eller annan

lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning ske av hans handelsböcker

och affärshandlingar. I fråga om befogenhet att besluta angående

undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt beträffande tid, då

undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola bestämmelserna

angående husrannsakan äga tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

10 §.

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet äger eller innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig förnödenhet, för vilken maximipris gäller, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande Nr 39-

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

sälja förnödenheten till sådant pris och finnes förnödenhetens försäljning

vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik förnödenhet, äger

länsstyrelse låta i lämplig ordning för ägarens eller innehavarens räkning

och på hans bekostnad sälja förnödenheten till det fastställda priset eller,

där länsstyrelsen på grund av särskilda omständigheter så finner skäligt,

till nämnda pris minskat med högst tio procent.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar förnödenhet, som i första

stycket avses, eller har rätt att kvarhålla sådan förnödenhet såsom säkerhet

för sin fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

11 §•

Myndighet som Konungen bestämmer

äger beträffande detaljhandel

med förnödenhet, varom i 5 § förmärs,

meddela särskilda bestämmelser

angående skyldighet för handlande

att i eller vid försäljningslokalen hava

anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet

samt angående skyldighet

att sälja visst slags förnödenhet efter

vikt eller efter mått, så ock annan

dylik bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring

eller att ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenhet.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger beträffande detaljhandel

meddela särskilda bestämmelser angående

skyldighet för handlande att

i eller vid försäljningslokalen hava

anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet

samt angående skyldighet

att sälja visst slags förnödenhet efter

vikt eller efter mått, så ock annan

dylik bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring

eller att ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenhet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

Med dagsböter eller, där omständig- Med dagsböter eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, heterna äro synnerligen försvårande,

med fängelse i högst ett år straffes med fängelse straffes

1) den som underlåtit att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 § första stycket 1) eller 2), eller som vid fullgörande av anmälningsskyldigheten

lämnat medvetet oriktig uppgift eller som, med vetskap

örn att beträffande förnödenhet meddelats föreskrift enligt 2 § första

stycket 3) eller beslut enligt 2 § andra stycket, i strid mot föreskriften eller

beslutet försålt eller saluhållit förnödenheten till förhöjt pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat eller förklarat sig villig att betala sådant

pris;

2) den som, med vetskap om att normalpris gäller å viss förnödenhet eller

för visst slag av transport, utan tillstånd försålt eller saluhållit förnöden
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

23

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

heten för högre pris eller i återförsäljningssyfte för densamma betalat eller

förklarat sig villig att betala högre pris eller för transport av angivet slag

uppburit eller krävt högre belopp;

3) den som med vetskap om föreskrift, som jämlikt 4 § meddelats angående

rätten att yrkesmässigt köpa viss förnödenhet, eller om villkor, som

i anledning av denna lag uppställts för rätten att köpa förnödenheten, köpt

eller förklarat sig villig att köpa förnödenheten i strid mot föreskriften eller

villkoret;

4) den som med vetskap om föreskrift, som jämlikt 4 § meddelats angående

rätten att yrkesmässigt sälja viss förnödenhet, eller örn villkor, som

i anledning av denna lag uppställts för rätten att sälja förnödenheten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte köpt eller förklarat sig villig

att köpa förnödenheten i strid mot föreskriften eller villkoret;

5) den som, med vetskap om att maximipris gäller å viss förnödenhet

eller för visst slag av transport, försålt eller saluhållit förnödenheten för

högre pris eller i återförsäljningssyfte för densamma betalat eller förklarat

sig villig att betala högre pris eller för transport av angivet slag uppburit

eller krävt högre belopp;

6) den som brutit mot bestämmelserna i 6 §;

7) den som handlat i strid mot sådan av honom avgiven utfästelse, som

i 7 § avses, eller brutit mot det i samma paragraf stadgade förbudet;

8) den som vid lämnande av uppgift, som i 8 eller 9 § avses, eller i samband

med undersökning eller granskning, som avses i sistnämnda paragraf,

sökt vilseleda myndighet.

Lika med den, som försålt eller saluhållit förnödenhet till för högt pris

eller som för transport uppburit eller krävt för högt belopp eller som för

köp av förnödenhet betalat eller förklarat sig villig att betala för högt pris,

skall anses den, som för förnödenheten eller transporten uppburit, krävt,

betalat eller förklarat sig villig att betala i annat än penningar utgående

vederlag till värde uppenbarligen överstigande det tillåtna priset.

Ej må köpare i andra fall än förut angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i första stycket under 1), 2), 4) eller 5) avses, där

ej köparen med sådan vetskap, varom i nämnda lagrum beträffande säljaren

är sagt, uppsåtligen förlett säljaren till brottet. Vad sålunda är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning beträffande den, som betalat kostnad

för transport som i första stycket under 2) eller 5) avses, så ock i fråga örn

säljares delaktighet i sådant av köpare begånget brott som i första stycket

under 3) avses.

Fälles någon till straff enligt första

stycket, må domstolen, efter ty skäligt

finnes, förplikta honom att utgiva

värdet av taget eller betingat vederlag

eller värdet av förnödenhet, som

undanhållits.

Fälles någon till straff enligt första

eller andra stycket, må domstolen, efter

ty skäligt finnes, förplikta honom

att utgiva värdet av taget eller betingat

vederlag eller värdet av förnödenhet,

som undanhållits.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

13 §.

Åsidosätter någon bestämmelse, som meddelats jämlikt 11 §, straffes

med böter från och med två till och med trehundra kronor.

14 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats genom anmälan

eller uppgift eller vid granskning av handelsböcker eller affärshandlingar eller

vid undersökning, som i 9 § sägs, må ej yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamål. Bryter någon

häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

15 §.

Brott, varom i 12 § 1)—4) samt 6) Brott, varom i 12 § 1)—4) samt 6)

—8) sägs, må av allmän åklagare —8) sägs, må av allmän åklagare

åtalas allenast efter angivelse av åtalas allenast efter anmälan eller

myndighet, som Konungen bestämmer, medgivande av myndighet, som

Konungen bestämmer.

Brott, som i 14 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

16 §.

Åtal för brott, varom i 12 § sägs, väckes vid den rätt där den tilltalade skall

svara i tvistemål i allmänhet.

Åtal för förseelse, som avses i 13 §, anhängiggöres vid polisdomstol, där

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol.

17 §•

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, ävensom vad någon förpliktas

utgiva enligt 12 § sista stycket tillfalla kronan.

18 §.

över myndighets beslut jämlikt 3 § första stycket må, där Konungen så

förordnat, klagan icke föras.

Beslut, som myndighet i annat fall än i första stycket avses meddelat jämlikt

3 §, så ock myndighets beslut jämlikt 2 §, 8 § första stycket, 10 eller 11 §

skall utan hinder av förd klagan lända till efterrättelse, intill dess annorlunda

kan varda förordnat.

19 §.

Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

25

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Denna lag träder i kraft den 1 juni

(Utskottets förslag:)

Denna lag träder i kraft den dag

19A1, från och med vilken dag maxi- Konungen förordnar, från och med

miprislagen den 22 juni 1939 (nr vilken dag maximiprislagen den 22

349)1 och lagen den 8 december 1939 juni 1939 (nr 349)1 och lagen den 8

(nr 838) med vissa bestämmelser rö- december 1939 (nr 838) med vissa

rande reglering av den inhemska pris- bestämmelser rörande reglering av

bildningen (prisregleringslag)2 skola den inhemska prisbildningen (prisupphöra

att gälla, samt gäller till och regleringslag)2 skola upphöra att

med den 30 juni 1942. Förordnande, gälla, samt gäller till och med den 30

som meddelats jämlikt denna lag, juni 1942. Förordnande, som meddeskall

ej gälla längre än lagen äger lats jämlikt denna lag, skall ej gälla

giltighet.

längre än lagen äger giltighet.

I 14 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift ävensom vad där stadgas i fråga om

annat brott, som begåtts under tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas

giltighet, skall äga tillämpning även efter det lagens bestämmelser i övrigt

upphört att gälla.

B) att riksdagen måtte samtycka till att Kungl. Majit efter

utfärdande av lag i ämnet meddelar sådant förordnande, som

i lagens 1 § avses, att gälla tills vidare; samt

C) att den i ärendet väckta motionen 11:309 måtte anses

besvarad genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 28 maj 1941.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson, Karl Emil Johanson,

Branting, Karl Johan Olsson, Caap och Verner Andersson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Hedlund i Östersund, Ryberg

och Berg, fru Ruth Gustafson samt herrar Lindahl, Nilson i Eskilstuna och Hansson i

Vännäshy.

1 Jfr 1941:145.

s Jfr 1941:146.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 9 sami. 1 avd. Nr 39.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Reservation

av herr Nilson i Eskilstuna, vilken ansett,

att det stycke i utskottets motivering, som börjar med orden »Vissa betänkligheter»

och slutar med orden »tillkomma Kungl. Maj:t» (se sid. 16—

17), bort erhålla följande lydelse:

»Starka betänkligheter möta obestridligen, särskilt ur principiell synpunkt,

mot en så stark begränsning av handeln som det i propositionen föreslagna

stadgandet möjliggör. Trots att fall kunna inträffa, då en i det allmännas

intresse erforderlig prisreglering kan medföra tekniska svårigheter om rätten

till ett dylikt ingripande saknas, har utskottet därför ansett sig böra tillstyrka

motionärernas förslag örn en begränsning av den fullmakt, som enligt

propositionen skulle tillkomma Kungl. Maj:t. Utskottet förordar sålunda

att 4 § i förslaget erhåller den lydelse som upptagits i priskontrollnämndens

utkast.»

samt att i enlighet därmed i det av utskottet framlagda förslaget till prisregleringslag

4 § bort erhålla följande lydelse:

4 §.

I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen äger Konungen föreskriva, att rätt att

yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet skall tillkomma endast den,

som är medlem av viss sammanslutning eller som förbinder sig att ställa sig

till efterrättelse de villkor som i anledning av denna lag uppställts för medlems

rätt att köpa eller sälja sådan förnödenhet, eller, då särskilda skäl därtill

äro, bestämma, att sådan rätt skall tillkomma endast den, som före viss dag

yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet.

417956. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag, m. m. a1 i texten