Sök i Ratio Lex

Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskalsoch stadsfiskalsbefattningarna m. m.

1941-06-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1941:44, Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskalsoch stadsfiskalsbefattningarna m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försik lagutskott ets‘utMtimée Nr ■ M

t

-k”:4 >''.{u 1 >!* iö: IvSj.;» jii.ivo'',42*.i;db.-iKf:2sa»

b''»o-: :t- i*.;i. -..är. :1..; ’ "I i’*''''’‘d. *''i Milit» JIM

-.(»i:» ■-‘-•''i ^hn,vi; mjoi-j ; jvi.:;ti. = •. > v., t

, .. Ankom till riksdagens kansli den 14 juni 1941'' kl. ''4'' g. tit:"

‘ * i.'''' * i i 1.H l t- fl * jt • i 1 i 1 ^ » J»> .''*• f Ij'';, r ”... - *. * .•»{''/’. I., .. }* ^ Vi i 1 j* J> i i

:-• i •: ''1: - f'' i -. * - i; v,v, • ii i # y *: 7.1 * ri =; ii t. b cfc

; : , • Utlåtande ,j,anledning av Kungl- Maj:ts proposition .med förslag

« »., till,lag om upphörande av landsfiskals* rätt till andel

..., . i-böter m^ ip. . v, : > j . ,.

i *1 , J :4. , . •: i v : , . •= *. ... • i. ; u;

. m Genom en den 9 maj 1941, dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 234, vilken behandlats av törsta lagutskottet,, har-Kungl. M^jd under åberopande

ay propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet, förda protokoll

föreslagit riksdagen; att antaga följande vid propositionen fogade förslag, til}

V ... ■ Lag''. '' - - : ''

''• ‘ oirt upphörande av landsfiskals rätt till andel i böter m. m.

. Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning finnes stadgat om rätt

i vissa fall för åklagare eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten erhålla

andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess vär;

de eller dylikt icke skall äga tillämpning å landsfiskal; skolande hans andel

i stället tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1941. Vad i lagen stadgas skall

icke äga tillämpning i fall dä genom utslag, som meddelats före lagens

ikraftträdande, böter, vite eller skadestånd ådömts, egendom förklarats förbruten

eller belopp, svarande mot egendomens värde, eller dylikt utdömts,

ändå att utslaget vid nämnda tidpunkt icke vunnit laga kraft.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för lagförslaget, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga — 1937 års landsfiskalsocli

stadsfiskalsutredning — avgåvo den 22 april 1939 betänkande med förslag

till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m.

(statens offentl. utredn. 1939:9). Sedan yttranden över betänkandet inkommit

från olika myndigheter och sammanslutningar, avlämnade Kungl. Majit

till 1940 års lagtima riksdag en på grundval av betänkandet utarbetad proposition

(nr 219), vari hemställdes att riksdagen måtte godkänna de i propositionen

framlagda grunderna för en omorganisation av landsfiskals- och

stadsfiskalsbefattningarna m. m., avsedd att träda i tillämpning vid den

framtida tidpunkt, som kunde bliva bestämd därför, sedan riksdagen, på

mimny filt riksdagens protokoll loit. 9 sami. 1 avd. Nr ii. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

framställning, anvisat medel för de av omorganisationen föranledda kostnaderna.

Riksdagen anmälde därefter i skrivelse (nr 438), att riksdagen med

vissa erinringar godkänt de i propositionen framlagda grunderna för omorganisationen.

Den av 1940 års lagtima riksdag sålunda i princip godkända omorganisationen

innebär i huvudsak följande:

Under landsfogdarna såsom överåklagare och länspolischefer skola i de

större och medelstora städerna — med vissa undantag — stadsfiskalerna och

å landsbygden landsfiskalerna vara lokala åklagare och polischefer. De

mindre städerna skola upphöra att utgöra egna åklagardistrikt och förty i

polis- och åklagarhänseende förenas med landsfiskalsdistrikt. Den åtalsrätt

som nu tillkommer i vissa köpingar tillsatt polisbefäl skall upphöra och

överflyttas å landsfiskalerna. Landsfiskalerna skola dessutom vara bl. a. utmätningsmän

inom sina distrikt och sålunda bibehålla bestyret med indrivning

och redovisning av restförda utskylder och av böter m. m. För behörighet

till landsfiskalstjänst skola uppställas skärpta fordringar. Lönereglering

skall genomföras för landsfiskalerna och dessas biträden, i samband varmed

samtliga nu utgående sportler skola indragas till statsverket och landsfiskalerna

förbjudas att vid sidan örn tjänsten bedriva viss privat verksamhet.

Stadsfiskalerna skola i avvaktan på ett förstatligande av polisväsendet bibehållas

såsom kommunala befattningshavare, vilket innebär att deras avlöning

skall fastställas i nu gällande ordning. I samband med blivande löneregleringar

för stadsfiskalerna skola samtliga till dem utgående sportler indragas

och för stadsfiskalerna stadgas samma förbud i fråga örn bisysslor som för

landsfiskalerna. Som kompetensvillkor för stadsfiskalstjänst skola principiellt

gälla samma fordringar som i fråga örn landsfiskalstjänst.

I en till innevarande riksdag avlåten proposition, nr 225, har Kungl. Majit

anhållit bland annat, att riksdagen måtte godkänna, att den i princip beslutade

omorganisationen av landsfiskalsbefattningarna m. m. samt löneregleringen

för landsfiskalerna och deras biträden skall i enlighet med vad i

propositionen anföres träda i kraft den 1 oktober 1941.

Nyssnämnda proposition har behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott,

som i utlåtande nr 4 tillstyrkt propositionen med vissa jämkningar

vilka dock sakna betydelse för nu förevarande fråga.

1 anslutning till propositionen nr 225 har framlagts förevarande proposition

med förslag till lag örn upphörande av landsfiskals rätt till andel i böter

m. m.

Spörsmålet örn indragning av åklagarnas bötesandelar m. m. har, såsom

av den i propositionen å sid. 4—7 lämnade redogörelsen framgår, vid åtskilliga

tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning har i sitt förut omnämnda

betänkande behandlat frågan örn indragning av landsfiskalernas botes- och

beslagarandelar samt därvid anfört bland annat:

Bötesandelarna — och de därmed i nu förevarande hänseende likställda

andelarna i beslagtagen och förbruten egendom m. m. — utgöra den sportel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

3

form mot vilken den starkaste kritiken riktats. Anledningen till att åklagare

tillerkänts rätt till andel i böter som utdömts på hans talan har varit den att

åklagaren därigenom skulle sporras att nitiskt fullgöra sin åklagartjänst. Helt

visst hava åklagarandelarna också haft sin betydelse för åtalsfrekvensen. Häri

ligger emellertid också systemets svaghet. Det är icke i överensstämmelse med

rättsmedvetandet, att en åklagare skall hava ekonomisk fördel av att, i enlighet

med sin tjänsteplikt, åtala en person. Bland allmänheten har uppkommit

den föreställningen, att en åklagare skulle vara mera benägen att anställa åtal

för sådana brott, där han äger andel i böterna, än för sådana, där böterna gå

till kronan. Detta kan uppenbarligen vara ägnat att rubba tilltron till åklagarmaktens

objektivitet. Stundom har det gjorts gällande, att bötesandelarna

fyllde en funktion speciellt beträffande vissa grupper av brott, där åklagarens

arbete vore särskilt hårt och otacksamt och där utredningsarbetet ställde stora

krav på åklagarens oräddhet och förmåga av initiativ, varför det vore lämpligt

om åklagaren erhölle en viss ekonomisk uppmuntran för visat nit vid beivrandet

av dylika brott.

De anförda synpunkterna torde helt visst äga sitt berättigande. — ---

Den verksamhet som det härvidlag kan vara av intresse att uppmuntra är

emellertid huvudsakligen ren polisverksamhet. Detta intresse är, i fråga örn de

grupper av brott där det särskilt gör sig gällande, tillgodosett bl. a. genom de

särskilda föreskrifterna i kungörelsen den 16 december 1921 angående användningen

av viss del av böter m. m. enligt förordningen angående försäljning

av rusdrycker med flera författningar. Något behov torde icke föreligga

av att även till andra brottskategorier utsträcka tillämpningen av de i denna

kungörelse givna bestämmelserna om användande av bötesmedel m. m. till

uppmuntran av polismän som ådagalagt synnerligt nit vid beivrandet av

olovlig rusdrycks- eller sprithantering.

Därest en lönereglering genomfördes för landsfiskalerna, förelåge enligt utredningens

mening icke något hinder mot att restlöst indraga samtliga till

landsfiskalerna nu utgående andelar i böter och beslagtaget gods.

Utredningen har vid sitt betänkande fogat ett utkast till lag om upphörande

av landsfiskals rätt till andel i böter m. m. Förslaget har utformats i full

överensstämmelse med lagen den 24 april 1936 örn upphörande av landsfogdes

motsvarande rätt. Enligt utredningens mening syntes anledning icke

föreligga att i denna del göra skillnad mellan de båda åklagarkategorierna.

Vid remiss till lagrådet den 18 april 1941 av det genom förevarande proposition

framlagda lagförslaget anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Westman — efter att hava redogjort för den i ärendet föreliggande

utredningen — bland annat följande:

»Den av Kungl. Majit och riksdagen i princip beslutade omorganisationen

av landsfiskalsbelattningarna och löneregleringen för landsfiskalerna förutsätter,

att de till dessa befattningshavare nu utgående sportlerna skola indragas

till statsverket. Sportelindragningen bör uppenbarligen omfatta jämväl

rätten till andel i böter och förverkad egendom lii. lii. Systemet nied

åklagarandelar är numera ställt på avskrivning och har tillämpning i huvudsak

allenast inom vissa delar av specialstraffrätten. Ifrågavarande sportelform

bar emellertid ännu icke kunnat helt avskaffas, emedan bötesandelarna

lii. lii. ansetts utgöra en så betydande del av åtskilliga åklagares in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 P8fgt''é. Irigttt&ottetis fiffig?

komstar, att ! tilan, futttiit'' -sig icke - kunna-'' lutt t indraga deni till stätSVéVkét

taina täta i ''såfttbkrfd nied fett lönéfégliétfh^ för dö bqfötttä béfatfningstiavtarpå}

Därest1 Téll; rtiéd fi&dsyn. till -Vikten; och. Omfattningen av landsfiskalernas ar?

jjéVsup^gjftejr .tillfrédsställ^nde lönereglering ,pu genomföres för dem, föres

ligger icke. längre; detta hinder. Indraghingen torde i likhet médvad som redan

skett i fråga rom landsfogdkrna höra1 avse rätten att i anledning av åtgärd !

tjänsten etdiålla andel i böter, "vite eller skadestånd — Varmed avses sådant

Skadestånd Vätoöi förihales i 53 § 1. förordningen''elén 1Ö november 1914 angående

stämpelavgiften — etter i förbrutenl egendom, dess. Värde eller; dylikt?

Lagstiftningen torde böra träda i kraft i samband med den nya löneregleringen

f för'' landsfiskalerna : feber sålunda den 1 oktober 194*1. Med hänsyn

lill Vikten att ernå én enhetlig rättstillämpning sylies det. Vara önskvärt att

geneta!'' eh övéfgåbgsbéstämméfSe reglera frågan, i vad män lagen skall tiljlämpas

i fal},, darrnål anhängiggjorts före lagens ikraftträdande men vid

denna. tidpunkt icke blivit avgjort genom }agakrafiägandé utslag. Övergångsbestämmelsen

Syhes böra utförmas i anslutning till motsvarande föreskrifter

M93S åte tegsfiftning rörande vissa ändringar i lagen örn straff för

olovlig varuinfdrsel. Den bör sålunda fg det sakliga innehåll, att den nya lagen

icke skatt tillämpas i fatt, då sakfättande utslag meddelats — oavsett i

yilkep instans tr-före lagens ikraftträdande.»

, « . : .j

■ • • •> . »; 4-; ?: .* • . : . • •! *;• •» . . , ;

Lagrådet har lämnat förslaget utah erinran.

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit

anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 234, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 juni 1941.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid delta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Branting,

Eskhult, Karl Johan Olsson, Coup och Brandt:

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Ryberg, Olsson i Mellerud,

Landgren, Nilson i Eskilstuna, Sundström i Vikmanshyttan, Hansson i Vännäsby och

Andersson i Mölndal.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

412167

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:441 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag örn upphörande av landsfiskals rätt till andel i böter m. m. s. 1 i texten