Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktioner för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman.
1941-02-25 · 29 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 22 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1941:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktioner för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1941 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till instruktioner för riksdagens justitieombudsman
och militieombudsman.
Genom en den 20 december 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 10, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll till
riksdagens prövning framlagt vid propositionen fogade förslag till
instruktion för riksdagens justitieombudsman och
instruktion för riksdagens militieombudsman.
Beträffande lydelsen av de framlagda förslagen får utskottet hänvisa till
propositionen.
Sedan riksdagen i skrivelse den 25 maj 1937 (nr 313) efter förslag av
konstitutionsutskottet (utlåt, nr 20) hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning
angående JK:s, JO:s och MO:s allmänna ämbetsställning1 och därmed sammanhängande
spörsmål, tillkallade chefen för justitiedepartementet efter
nådigt bemyndigande fem sakkunniga att inom departementet verkställa den
av riksdagen begärda utredningen. De sakkunniga, vilka voro ledamöterna
av riksdagens första kammare universitetskanslern B. Ö. Undén, borgmästaren
G. A. Björkman och bankofullmäktigen C. P. V. Gränebo samt ledamöterna
av riksdagens andra kammare dåvarande riksgäldsfullmäktigen, numera
statsrådet G. H. Andersson och J. E. G. Fast, avgåvo den 16 mars
1939 betänkande i ämnet (statens offentl. utredn. 1939: 7).
I nära anslutning till vad de sakkunniga förordat framlades för 1940 års
lagtima riksdag genom proposition (nr 152) förslag till vissa ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen. Förslaget innebar främst en förlängning
av valperioden för riksdagens ombudsmän från ett till fyra år. På förslag
av konstitutionsutskottet (utlåt, nr 18) antog riksdagen de i propositionen
föreslagna grundlagsändringarna såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling.
Enligt § 96 regeringsformen utfärdar riksdagen instruktioner för JO och
MO. De nu gällande instruktionerna av den 14 maj 1915 ha efter sin tillkomst
icke undergått någon ändring.
Den nuvarande lydelsen av instruktionerna har nedan upptagits såsom
parallelltext till utskottets förslag.
1 Här ha använts följande förkortningar: JO = justitieombudsmannen; MO = militieombudsmannen;
JK = justitiekanslern.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 1 avd. Nr 8.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
1937 års konstitutionsutskott uttalade i sitt förut omnämnda utlåtande, att
ombudsmännens instruktioner borde undergå granskning.
De sakkunniga ha granskat instruktionerna och därvid funnit, att redan
på grund av författningsändringar inom andra områden en del omredigeringar
äro nödiga. I övrigt föreslå de sakkunniga dels vissa kompletteringar
och förenklingar, huvudsakligen av formell natur, dels ock vissa anordningar
som syfta till att effektivisera arbetet och därigenom även bidraga till ett
stärkande av ombudsmännens ställning.
De sakkunniga ha utarbetat förslag till nya instruktioner för JO och MO.
Beträffande förslagens innehåll och motiveringen till desamma hänvisas till
betänkandet (sid. 9—20, 108—120).
De sakkunnigas förslag härutinnan lia föranlett vissa uttalanden i de yttranden,
som avgivits över betänkandet.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha sålunda föreslagit stadganden i instruktionerna
därom, att avsägelse av uppdraget att vara ombudsman
eller ställföreträdare skall göras hos fullmäktige, då
riksdagen ej är samlad. För närvarande saknas bestämmelser om till vilken
myndighet sådan anmälan skall ske. Fullmäktige erinra i detta sammanhang
om att riksgäldskontoret har att verkställa utbetalning av arvode till ombudsmännen
och mottaga anmälningar från dem angående semester och
tjänstledighet.
Delegerade för riksdagens verk ha framhållit, att några bestämmelser örn
semester icke borde upptagas i ombudsmännens instruktioner.
För närvarande stadgas i 25 § första stycket instruktionen för JO och i
23 § första stycket instruktionen för MO, att vederbörande ombudsman äger
årligen åtnjuta semester en och en halv månad. Dessa bestämmelser hade av
de sakkunniga upptagits i 22 § första stycket första punkten resp. 18 § första
punkten i förslagen till nya instruktioner.
Enligt de av 1939 års lagtima riksdag antagna avlöningsbestämmelserna
för JO och MO — innefattande en provisorisk reglering av ombudsmännens
lönevillkor i avvaktan på ett avgörande i fråga om deras framtida ställning
och löneförhållanden — skall till JO och MO utgå lön med 18,000 kronor för
år. I fråga örn bl. a. semester skola, enligt riksdagens beslut, beträffande dem
tillämpas de föreskrifter, som enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk
gälla för tjänstemän i lönegraden RG 6. Enligt 11 § i detta avlöningsreglemente
åtnjuter befattningshavare i nyssnämnda avlöningsgrad 35 dagars semester
intill det år, under vilket han fyller 40 år, och därefter semester i 45 dagar.
Enligt delegerades mening vore det lämpligt, att ombudsmännens löneförmåner
reglerades i avlöningsreglementet för riksdagens verk. JO och MO
borde därvid hänföras till lönegraden RC 9. Därigenom skulle de komma att
i lön tillerkännas 22,000 kronor jämte rörligt tillägg och i övrigt samma förmåner
som de vilka för närvarande tillkomma ombudsmännen. Semesterbestämmelserna
i 22 § första stycket första punkten resp. 18 § första punkten
i de föreslagna instruktionerna för JO och MO borde med hänsyn härtill ut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 8. 6
gå. Ville man garantera riksdagens ombudsmän att även före fyllda 40 ar
erhålla 45 dagars semester, borde detta ske genom att ett stadgande härom
infördes i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Beträffande byråchefernas ställning ha delegerade för riksdagens
verk erinrat om att byråcheferna hos JO och MO numera enligt gällande
avlöningsreglemente för riksdagens verk vore att anse såsom ordinarie
tjänstemän och såsom sådana upptagna å den vid avlöningsreglementet fogade
tjänsteförteckningen, ehuru tjänsterna fortfarande tillsattes genom förordnande
tillsvidare. Detta syntes, på sätt de sakkunniga förutsatt, böra föranleda
jämkning i formuleringen av vissa paragrafer i de föreslagna instruktionerna.
Här avsåges 23 och 24 §§ samt 27 § 2 mom. första stycket instruktionen
för JO ävensom 19 och 20 §§ samt 23 § 2 mom. första stycket instruktionen
för MO.
I propositionen nr 152 till 1940 års riksdag framhöll chefen för justitiedepartementet,
att förslag till instruktioner torde böra av Kungl. Majit föreläggas
den riksdag, som hade att slutligen antaga grundlagsändringarna.
I nu förevarande proposition anför föredragande departementschefen,
statsrådet Westman, följande.
»De av de sakkunniga utarbetade förslagen till nya instruktioner för riksdagens
ombudsmän synas tillfredsställande ur de synpunkter, från vilka en
granskning av desamma bör ske från Kungl. Maj :ts sida.
Emellertid torde vissa mindre jämkningar i förslagens lydelse böra äga
rum.
Då frågan örn ombudsmännens semester lämpligen bör regleras i samband
med JO:s och MO:s avlöningsförmåner i övrigt, synas de föreslagna semesterbestämmelserna
i 22 § första stycket första punkten instruktionen för JO och
18 § första punkten instruktionen för MO böra utgå. Härav föranledes en
mindre omredigering av nämnda paragrafer.
Enligt 20 § i förslaget till instruktion för JO må denne ej under sin ämbetstid
utöva tjänst, uppdrag eller befattning, som enligt gällande bestämmelser
icke må förenas med justitieråds- och regeringsrådsämbete. I paragrafen
stadgas vidare, att JO:s vistelseort i och för ämbetet är huvudstaden.
Motsvarande bestämmelser finnas i 16 § i den föreslagna instruktionen
för MO. De sakkunniga påpeka i anslutning till förstnämnda paragraf, att
därest riksdagens ombudsmän skulle komma att hänföras under avlöningsreglementet
för riksdagens verk, även bestämmelserna örn förbud för dem att
utöva bitjänster böra vara att söka därstädes; förevarande paragraf borde
enligt de sakkunnigas mening i så fall endast innehålla en föreskrift örn
ombudsmans vistelseort i och för ämbetet.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen ha delegerade för riksdagens
verk framhållit lämpligheten av att inrymma riksdagens ombudsmän
under det av 1939 års lagtima riksdag antagna avlöningsreglementet för riksdagens
verk. Även lönekommittén för riksdagens verk, som utarbetat förslag
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
till nämnda reglemente, har funnit en sådan anordning ur lönetekniska och
andra synpunkter ändamålsenlig. I 4 § av detta reglemente ha upptagits särskilda
bestämmelser om förening av tjänster m. m.
Under förutsättning, att riksdagen beslutar inbegripa ombudsmännen under
avlöningsreglementet för riksdagens verk, där i så fall erforderligt stadgande
om förbud för ombudsmännen att utöva bitjänster torde böra upptagas,
synas ifrågavarande bestämmelser i 20 § resp. 16 § i de föreslagna instruktionerna
för JO och MO böra utgå.
Byråcheferna hos JO och MO äro numera enligt gällande avlöningsreglemente
för riksdagens verk att anse såsom ordinarie befattningshavare. Med
hänsyn härtill böra, såsom delegerade för riksdagens verk framhållit, vissa
formella jämkningar vidtagas i de föreslagna instruktionerna, nämligen i 23
och 24 §§ samt 27 § 2 mom. första stycket instruktionen för JO ävensom i
19 och 20 §§ samt 23 § 2 mom. första stycket instruktionen för MO.
Vidare bör, för vinnande av överensstämmelse med den såsom vilande antagna
grundlagstexten, ordet ''suppleant’ i 22 § instruktionen för JO och i
18 § instruktionen för MO utbytas mot ''ställföreträdare’.
I övrigt ha vissa formella jämkningar vidtagits i 6, 17, 22, 23 och 27 §§
instruktionen för JO samt 14, 19 och 23 §§ instruktionen för MO.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha föreslagit, att i instruktionerna måtte
upptagas en föreskrift, att avsägelse av uppdraget att vara ombudsman eller
ställföreträdare skall ske hos fullmäktige, då riksdagen ej är samlad. Något
uttryckligt stadgande härutinnan synes emellertid knappast erforderligt, då
den föreslagna ordningen för avsägelse ändock torde komma att iakttagas.»
Det ovannämnda vilande förslaget till vissa ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen, vilket av konstitutionsutskottet anmälts för innevarande
riksdag genom memorial nr 6, har numera av riksdagen slutligt godkänts.
Efter hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 6 har riksdagen bl. a.
godkänt förslag till ändrad lydelse av 1 § 1 mom. samt till ny 50 a § i avlöningsreglementet
för riksdagens verk, varigenom ombudsmännen, med tilllämpning
från och med den 1 juli 1941, inbegripas under reglementet.
Genom de nyligen beslutade ändringarna i grundlagarnas stadganden örn
JO och MO har ombudsmännens ställning i olika avseenden stärkts, främst
genom en förlängning av mandattiden från ett till fyra år. I samma riktning
verkar den efter förslag av bankoutskottet beslutade höjningen av ombudsmännens
löner jämte införandet av pensionsrätt för ombudsmännen. De särskilda
sakkunniga, som framlade förslag i dessa olika hänseenden, hava i
samband därmed även granskat de för ombudsmännen gällande instruktionerna,
vilka antogos av riksdagen år 1915 och sedan dess icke undergått
ändring.
En revision av vissa bestämmelser i instruktionerna är, enligt vad de sakkunniga
framhållit, påkallad redan av vidtagna författningsändringar inom
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
5
andra områden. I övrigt hava de sakkunniga föreslagit dels vissa kompletteringar
och förenklingar, huvudsakligen av formell natur, dels ock vissa anordningar
som syfta till att effektivisera arbetet och därigenom även bidraga
till ett stärkande av ombudsmännens ställning. I propositionen uttalar föredragande
departementschefen, att de av de sakkunniga utarbetade nya instruktionsförslagen
synas tillfredsställande ur de synpunkter, från vilka en
granskning av desamma bör ske från Kungl. Maj:ts sida. Några mindre
jämkningar i förslagen hava dock upptagits i propositionen.
Beslutanderätten i fråga om instruktionerna för riksdagens ombudsmän
ankommer på riksdagen, men riksdagen har plägat hos Kungl. Majit anhålla
att de av riksdagen antagna instruktionerna måtte av Kungl. Majit till allmänhetens
kännedom kungöras. Vid sin prövning av de utarbetade instruktionsförslagen
har utskottet beaktat de iakttagelser som gjorts vid utskottets
årliga granskning av ombudsmännens ämbetsförvaltning. Utskottet har
i huvudsak stannat vid att förorda de sakkunnigas förslag, sådana de med
vissa jämkningar upptagits i propositionen. Förslagen ansluta sig i stora
delar till de nu gällande instruktionerna. De äldre instruktionernas språkliga
uttryckssätt har i allmänhet bibehållits. Utskottet har härvid tagit hänsyn
icke blott till att vissa bestämmelser i instruktionerna anknyta till grundlagsbestämmelsernas
avfattning utan även till att en grundligare revidering
av instruktionerna ur formell synpunkt skulle innebära en nästan genomgående
omformulering av de olika bestämmelserna utan att medföra nämnvärda
sakliga fördelar.
Beträffande vissa stadganden i instruktionerna, vilka i det följande närmare
angivas, förordar utskottet andra bestämmelser än som föreslagits av
de sakkunniga och upptagits i propositionen. I fråga om de ändringar, som
förslagen i övrigt innebära i förhållande till de nu gällande instruktionerna,
ansluter sig utskottet till den motivering som lämnats av de sakkunniga och
i propositionen.
I 3 § av förslaget till instruktion för JO liksom i 4 § av förslaget till instruktion
för MO upptages det år 1915 i instruktionerna införda stadgandet
att vederbörande ombudsman äger underlåta åtal, örn han finner ämbetseller
tjänsteman hava felat endast av ovarsamhet utan vrång avsikt, och i
stället låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest
förekommit i saken. Denna s. k. erinringspraxis, som i stor utsträckning
tillämpats av ombudsmännen, är enligt utskottets mening en lycklig anordning.
Erinringar och påpekanden om förelupna smärre fel utgöra en icke betydelselös
del av ombudsmännens verksamhet, och förfaringssättet innebär
ett i många fall både lämpligt och verksamt medel för åstadkommande av
att ämbets- och tjänstemännen noggrant iakttaga gällande lagar och författningar.
7 § i utskottets förslag till instruktion för JO, vilken paragraf saknar motsvarighet
i den nu gällande instruktionen, skiljer sig från vad i propositionen
upptagits allenast i fråga örn den redaktionella avfattningen av andia
stycket.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr S.
I 6 § av gällande instruktion för JO stadgas, att JO alltid själv skall föra
talan, när åtal fullföljes till högsta domstolen. Denna föreskrift har uteslutits
i motsvarande paragraf — 8 § — i de sakkunnigas förslag liksom i propositionen.
Såsom motivering hava de sakkunniga anfört, att bestämmelsen
vid ett mera allmänt införande av muntlig procedur i högsta instansen skulle
kunna vålla JO-ämbetets innehavare verkliga olägenheter, och att bestämmelsen
icke heller under nuvarande rättegångsordning syntes nödig. Då
emellertid stadgandet för närvarande icke torde vålla någon olägenhet för
JO samt tillräckliga skäl icke synas föreligga att under nuvarande rättegångsordning
frångå principen att JO, när han fullföljer åtal i högsta domstolen,
alltid själv skall utföra sin talan, vill utskottet förorda att det nu
gällande stadgandet bibehålies. I överensstämmelse härmed har utskottet
jämväl beträffande 6 § i förslaget till instruktion för MO bibehållit lydelsen
av 7 § i nu gällande instruktion för denne.
I 12 § av förslaget till instruktion för JO och 10 § av förslaget till instruktion
för MO upptagas stadganden, som i sak motsvara 10 § resp. 11 § i de
gällande instruktionerna. 1 stadgandena utsäges, att ombudsmännens befogenheter
icke inskränkas av det förhållandet att JK lämnat klagomål i samma
sak utan avseende. Utskottet vill framhålla, att i analogi härmed gäller att,
om Kungl. Maj:t eller departementschef, i anledning av ett uppgivet missförhållande
beträffande en underordnad tjänstemans verksamhet, ej funnit
anledning vidtaga någon åtgärd i saken, detta icke rubbar vederbörande
ombudsmans rätt och plikt att inom området för sin verksamhet fritt bedöma
frågan. Anser ombudsmannen att tjänstemannen förfarit i strid med gällande
föreskrifter, äger han sålunda anhängiggöra åtal mot tjänstemannen eller
eljest förfara i enlighet med sin instruktion. Inskränkning i ombudsmannens
åtalsrätt kan dock följa av abolitionsrätten, d. v. s. Kungl. Maj:ts rätt att
befria från åtal för viss brottslig gärning.
I 14 § av förslaget till instruktion för JO och 12 § av förslaget till instruktion
för MO upptagas de äldre instruktionernas bestämmelser om ombudsmännens
årliga ämbetsberättelser. Med hänsyn till att paragraferna icke uttryckligen
omnämna det som numera utgör huvuddelen av ämbetsberättelserna
— nämligen redogörelse för anhängiggjorda åtal, som under året blivit
slutligt avgjorda eller i någon instans prövade, ävensom för andra ärenden,
vilka anses hava intresse utöver de enskilda fallen — har utskottet haft under
övervägande att omformulera stadgandena till närmare överensstämmelse
med nuvarande förhållanden. Då emellertid någon ändring i tillämpad
praxis icke åsyftas och möjlighet finnes för riksdagen att i samband
med den årliga granskningen av ombudsmännens förvaltning giva anvisningar
beträffande ämbetsberättelsernas innehåll, har utskottet funnit de
gamla stadgandena kunna bibehållas.
Stadgandena i 14, 15, 17 och 18 §§ av gällande instruktion för JO, vilka
till stor del numera sakna praktisk betydelse, motsvaras i förslaget till ny
instruktion av endast 15 §. Däri utsäges, att JO äger göra framställning till
Kungl. Majit icke blott, såsom hittills stadgats i 17 §, i fråga om administra
-
7
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
tiva författningar utan även då det gäller lagar eller andra fölfattningar som
kräva riksdagens medverkan. Framhållas bör emellertid, att JO i sådana tall
givetvis fortfarande äger att — där så finnes lämpligt — vända sig till riksdagen;
detta framgår för övrigt av 14 § törsta punkten i den nya instruktionen.
Bestämmelsen i 15 § innebär sålunda endast en tillåtelse för ombudsmannen
att förfara i den ordning som redan nu tillämpas. Vad nu sagts
avser jämväl motsvarande stadgande, 13 §, i förslaget till instruktion för
MO.
I 19 § av gällande instruktion för JO stadgas, att JO bör inhämta noggrann
kännedom örn anledningarna till häktande av personer, som atalas
vid annan domstol än lcrigsdomstol, och örn tiden för deras hållande i fängsligt
förvar. Vidare föreskrives, att det åligger honom att besöka fängelserna
för att göra sig underrättad örn fangarnas skötsel och underhåll, samt att de
fånglistor, som enligt särskilda författningar inkomma till JO, skola av honom
granskas. Den häremot svarande paragrafen i de sakkunnigas förslag
liksom i propositionen, 17 §, har givits en något vidsträcktare innebörd. De
sakkunniga framhöllo i sin motivering, att omredigeringen avsåg att fastslå,
att JO borde med avseende å området för sin ämbetsutövning inhämta noggrann
kännedom icke allenast om anledningarna till häktning av för brott
misstänkta personer utan även om orsakerna till anhållanden och andra dylika
frihetsberövanden vilka, därest de missbrukades, kunde innebära en
allvarlig fara för medborgarnas rättigheter. I sistnämnda hänseende tänkte
de sakkunniga bl. a. på sådana fall då förment sinnessjuka, alkoholister,
lösdrivare m. fl. provisoriskt omhändertagas, ofta efter beslut av allenast
underordnad polismyndighet, eller då utlänningar hållas i förvar i avvaktan
på tillfälle att sända dem till annat land. Icke endast fängelser utan även förvarings-,
internerings- och andra fångvårdsanstalter borde besökas.
Även utskottet anser, att i instruktionen bör uttryckligen angivas JO:s
skyldighet att noggrant övervaka jämväl andra provisoriska frihetsberövanden
än häktningar och att besöka även andra fångvårdsanstalter än fängelserna.
Någon ändring i sak torde härigenom icke ske. Enligt utskottets mening
bör emellertid paragrafen givas sådan formulering, att den icke inskränker
sig till att avse provisoriska frihetsberövanden samt, när det gäller
fångvårdsanstalterna, ej blott avser kontroll över de där intagnas skötsel
och underhåll. Redan i 2 § av instruktionen inskärpes, att JO bör förnämligast
beivra fel, som synas honom bereda en allmän osäkerhet för medborgares
rättigheter. En av de viktigaste uppgifterna för ombudsmannen i detta
avseende är övervakandet av frihetsberövanden i olika former. Man kan med
den nuvarande utvecklingen av samhällets olika reaktionsformer icke sätta
som det viktigaste ändamålet att övervaka provisoriska omhändertaganden;
med de föreliggande möjligheterna till obestämda straffdomar och andra trihetsberövanden
på obestämd tid bör en vaksam tillsyn av ombudsmannen
utövas även på verkslällighetsstadiet, såsom i fråga örn omhändertagandets
längd o. dyl. En följd härav är att JO:s granskningsuppgift i nu förevarande
hänseenden hör avse icke blott domstolarna idan även andra myndigheter,
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
såsom socialstyrelsen, sinnessjuknämnden, interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.
Med hänsyn till det nu sagda har utskottet funnit sig böra förorda en annan
lydelse av förevarande 17 §. Enligt utskottets förslag bör däri stadgas,
att JO bör noggrant övervaka tillämpningen av lagar och författningar angående
lcvarhållande och häktande av personer, vilka skola åtalas vid annan
domstol än krigsdomstol, samt att JO även i fråga om andra frihetsberövande
har att med avseende å området för sin ämbetsverksamhet öva vaksam
tillsyn. I paragrafen böra därefter upptagas de föreslagna bestämmelserna
örn besök a fangvardsanstalter samt granskning av fånglistor.
I överensstämmelse härmed bör jämväl lydelsen av motsvarande stadgande
i förslaget till instruktion för MO, 14 §, jämkas. Med hänsyn till att
MO:s granskning, när det gäller verkställighetsstadiet, är begränsad till personer
som av krigsdomstol dömts till frihetsstraff, synes det emellertid tillräckligt
föreskriva, att MO bör noggrant övervaka tillämpningen av lagar
och författningar angående kvarhållande och häktande av personer, vilka
skola åtalas vid krigsdomstol, samt om hållande i förvar av sådana personer,
som vid krigsdomstol dömts till frihetsstraff, varjämte de i den gällande instruktionens
18 § upptagna stadgandena örn besök å militärhäkten, arrester
och fängelser samt granskning av fånglistor bibehållas.
I 22 § av gällande instruktion för JO stadgas, att JO, vars vistelseort i och
föi ämbetet är huvudstaden, ej må under sin tjänstetid utöva någon annan
befattning i allmän tjänst. Motsvarande bestämmelser givas för MO i 20 §
av gällande instruktion för denne. Genom riksdagens nyligen efter förslag
av bankoutskottet fattade beslut hava ombudsmännen inbegripits under avlömngsreglementet
för riksdagens verk och har i reglementet upptagits bestämmelse,
att ombudsmännen ej må under sin ämbetstid utöva tjänst, uppdrag
eller befattning, som enligt vad därom är föreskrivet icke må förenas
med justitieråds- eller regeringsrådsämbete. I detta hänseende gäller enligt
kungl, brev den 11 juni 1926 att med justitieråds- och regeringsrådsämbete
ej må förenas: tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat; uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning,
som driver bank- eller försäkringsrörelse eller vars verksamhet eljest
har huvudsakligen ekonomiskt syfte; dylikt uppdrag i styrelsen för annat
verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag; befattning såsom tjänsteman i verk, bolag, förening
eller inrättning, som ovan sagts; annan tjänstebefattning av vad slag det
vara må; eller uppdrag såsom skiljeman. Med hänsyn härtill hava i propositionen
bestämmelser örn förening av tjänster icke upptagits i förslagen
till nya instruktioner. I de mot nyssnämnda paragrafer i de äldre instruktionerna
svarande paragraferna i de nya instruktionerna — 20 § i JO :s instruktion
och 16 § i MO:s instruktion —• hava i propositionen sålunda upptagits
allenast bestämmelser örn ombudsmännens vistelseort i och för ämbetet.
Utskottet bär ansett stadgande i sistnämnda avseende lämpligen
kunna i vardera instruktionen införas i nästföljande paragraf, som handlar
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
9
om ombudsmannens expedition. Detta har medfört att de följande paragraferna
erhållit annan numrering än i propositionen.
I 22 § av förslaget till instruktion för JO1 har av de sakkunniga liksom i
propositionen upptagits ett stadgande, som möjliggör för JO att under viss
tid, högst en månad årligen, ägna sin odelade arbetskraft åt ett särskilt vidlyftigt
eller invecklat ärende och därvid uppdraga åt ställföreträdaren att
förrätta övriga å ämbetet ankommande göromål. Något motsvarande stadgande
hade emellertid icke upptagits i förslaget till instruktion för MO. Såsom
motivering härtill hava de sakkunniga framhållit, att behovet för MO av
sådan ledighet torde vara betydligt mindre än för JO. Sedan de sakkunnigas
betänkande avlämnats — i mars 1939 — har emellertid MO:s arbetsbörda
av kända orsaker betydligt ökats. Då förhållandet mellan ombudsmännens
arbetsbörda under den kommande tiden icke med någon säkerhet
kan beräknas, anser utskottet det icke föreligga tillräcklig anledning att i
denna del avfatta instruktionerna olika för de båda ombudsmännen, och
utskottet föreslår därför att i 17 § av instruktionen för MO upptages ett stadgande,
motsvarande det nyssnämnda för JO föreslagna. I vad mån den i
instruktionerna medgivna rätten kommer att av vederbörande ombudsman
utnyttjas, blir tydligen beroende på arbetsbördan. Såsom de sakkunniga
framhållit avses emellertid icke med bestämmelsen att ombudsmannen regelmässigt
bör uttaga denna möjlighet att låta ställföreträdaren träda i tjänstgöring,
utan det förutsättes att stadgandet tillämpas endast i undantagsfall.
I den sista paragrafen i vardera instruktionen har utskottet beträffande
tiden för besvärs ingivande vidtagit en ändring av redaktionell innebörd.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition måtte antaga följande förslag till
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
l:o) Instruktion
för riksdagens justitieombudsman.
1 §■
Riksdagens justitieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över lagars,
författningars och instruktioners
efterlevnad av domare, ämbets- och
tjänstemän samt, örn de i sina ämbetens
utövning av väld, mannamån eller
annan orsak begått någon olaglighet
eller underlåtit alt behörigen fullgöra
sina ämbetsplikter, dem vid ve
-
1 §■
Riksdagens justitieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över lagars,
författningars och instruktioners
efterlevnad av domare, ämbets- och
tjänstemän samt, om de i sina ämbetens
utövning av väld, mannamån eller
annan orsak begått någon olaglighet
eller underlåtit att behörigen fullgöra
sina ämbetsplikter, dem vid ve
-
Paragrafen har i utskottets förslag beteckningen 21 §.
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
derbörliga domstolar i laga ordning
därför tilltala eller låta tilltala; dock
vare krigsdomstolarna samt ämbetsoch
tjänstemän med avlöning från de
till försvarsväsendet anslagna medel,
så ock Konungens justitiekansler och
riksdagens militieombudsman, undan
-
(Utskottets förslag:)
derbörliga domstolar i laga ordning
därför tilltala eller låta tilltala; dock
vare krig sdomstolarnas personal samt
ämbets- och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna
medel så ock Konungens justitiekansler
och riksdagens militieombudsman
tagna från justitieombudsmannens till- undantagna från justitieombudsman
-
syn.
nens tillsyn.
Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under justitieombudsmannens
tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under militieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som justitieombudsmannen
finner böra föranleda åtal, åge denne att för sådan åtgärd
anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.
2 §.
Justitieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beivra sådana av
domare, ämbets- och tjänstemän begångna fel, som synas honom antingen
härröra från egennytta, vrångvisa, väld eller grov försumlighet eller bereda
en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter.
3 §•
Finner justitieombudsmannen någon domare, ämbets- eller tjänsteman,
vars ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av ovarsamhet,
utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven
förklaring eller vad eljest förekommit i saken.
4 §.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava i mål, som
från annan domstol än krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning,
av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom
någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära eller egendom,
eller regeringsrätten eller en eller flera av dess ledamöter funnes hava vid
prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande komma sig till last, vare
justitieombudsmannen pliktig att vid riksrätt den eller de felande under
tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra; och före justitieombudsmannen
då alltid själv talan.
5 §• 5 §.
Då riksdagens konstitutionsutskott Då riksdagens konstitutionsutskott
enligt 106 § regeringsformen ställt nå- enligt § 106 regeringsformen ställt nå
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
gon statsrådets ledamot under tilltal
av justitieombudsmannen, åligge honom
likaledes att inför riksrätten själv
föra talan.
11 §.
Där riksdagen eller dess bankoutskott
eller riksdagens revisorer besluta
att ställa fullmäktige i riksbanken
eller i riksgäldskontoret eller ledamöter
i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor
under tilltal, eller fullmäktige
i riksbanken förordnat örn
åtal mot ledamöter i nämnda styrelser,
åligge det justitieombudsmannen
att själv eller genom ombud sådan
talan utföra.
6 §.
Justitieombudsmannen äge i andra
fall än de i nästföregående två §§
gon statsrådets ledamot under tilltal
av justitieombudsmannen, åligge honom
likaledes att inför riksrätten själv
föra talan.
6 §.
Har riksdagen, dess bankoutskott
eller revisorer förordnat örn åtal mot
fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret
eller mot direktionsledamot
i riksbanken eller riksgäldsdirektören
och chefen för riksgäldskontoret,
där dessa icke äro fullmäktige, eller
hava, i sistberörda händelse, fullmäktige
i riksbanken besluta ställa direktionsledamot
i banken under tilltal
eller fullmäktige i riksgäldskontoret
förordnat örn åtal mot riksgåldsdirektören
och chefen för riksgäldskontoret,
åligge det justitieombudsmannen
att sådan talan utföra. Yppas
anledning till åtal under tid, då riksdagen
eller revisorerna icke åro församlade,
äge justitieombudsmannen
utan särskilt förordnande väcka åtalet.
7 §■
Beslutar riksdagen beivra sådan förbrytelse
mot riksdagens, dess kamrars
eller utskotts eller någon enskild riksdagsmans
frihet, varom förmäles i
§110 första stycket tredje punkten regeringsformen,
åligge det justitieombudsmannen
att utföra åtalet.
Där kammares talman hos justitieombudsmannen
för beivran anmäler
störande uppträdande av åhörare till
dess överläggningar, ankomme å justitieombudsmannen
att tillse, att saken
varder i laga ordning behandlad.
8 §■
Justitieombudsmannen äge i andra
fall än de i 4 och 5 §§ nämnda att an
-
12
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
nämnda att antingen själv eller genom
ombud utföra de åtal mot domare,
ämbets- och tjänstemän, vartill han
finner sig föranlåten; dock före justitieombudsmannen
alltid själv talan,
när åtal fullföljes hos högsta domstolen.
I mål, som blivit vid underrätt
anhängiggjort, bör sådan fullföljd äga
rum allenast när synnerliga skäl därtill
äro. Innan rättegång anställes, bör
justitieombudsmannen lämna den eller
dem, vilka äro i fråga att tilltalas,
tillfälle att, inom kort av honom föreskriven
tid, inkomma med de upplysningar,
till vilka de kunna anse sig
befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet
må han fordra den lagliga handräckning,
som de efter 99 § regeringsformen
äro skyldiga att honom lämna,
samt av alla fiskaler äska biträde
att anställa och utföra åtal efter de
föreskrifter, vilka han bör dem meddela;
ägande han, vad vites föreläggande
beträffar, därtill lika rätt med
justitiekanslern.
(Utskottets förslag:)
tingen själv eller genom ombud utföra
de åtal mot domare, ämbets- och
tjänstemän, vartill han finner sig föranlåten;
dock före justitieombudsmannen
alltid själv talan, när åtal fullföljes
hos högsta domstolen. I mål, som
blivit vid underrätt anhängiggjort,
bör sådan fullföljd äga rum allenast
när synnerliga skäl därtill äro. Innan
rättegång anställes, bör justitieombudsmannen
lämna den eller dem,
vilka äro i fråga att tilltalas, tillfälle
att, inom kort av honom föreskriven
tid, inkomma med de upplysningar, till
vilka de kunna anse sig befogade. Av
ämbetsmännen i allmänhet må han
fordra den lagliga handräckning, som
de efter § 99 regeringsformen äro skyldiga
att honom lämna, samt av alla
fiskaler äska biträde att anställa och
utföra åtal efter de föreskrifter, vilka
han bör dem meddela; ägande han, vad
vites föreläggande beträffar, därtill
lika rätt med justitiekanslern.
7 9 §.
Skulle, emot förmodan, justitieombudsmannen någon domare, ämbets- eller
tjänsteman utan skäl tilltala eller lata tilltala eller genom obehöriga tillmälen
och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med åklagare i allmänhet,
förfallen till ansvar härför efter lag och författningar. För åtal och påståenden,
som justitieombudsmannens ombud utföra och framställa i enlighet
med och således icke utöver hans föreskrifter,vare han ansvarig.
8 §■ 10 §.
Justitieombudsmannen må, när han för sitt ämbetes utövning det nödigt
anser, övervara domstolars och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock
utan rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstblars,
ämbetsverks samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och handlingar.
9 §■ 11 §.
Klagar någon hos justitieombuds- Klagomål, som hos justitieombudsmannen
över åtgärd av domare, åm- mannen anföras, böra vara skrifta
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
bets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under hans tillsyn, och
sin klagan, skriftligen författad, med
handlingar och bevis söker styrka,
må justitieombudsmannen, örn han,
efter de i 1 och 2 §§ bestämda grunder,
finner sakens beskaffenhet och
vikt det fordra, anställa eller Idta anställa
åtal eller i fall, som i 3 § omförmäles,
förfara såsom där sägs.
Står domare, ämbets- eller tjänsteman,
över vars åtgärd klagan föres
hos justitieombudsmannen, för sin
ämbetsutövning ej under hans utan
under militieombudsmannens tillsyn,
må justitieombudsmannen giva den
klagande anvisning att, där honom
så gott synes, hos militieombudsmannen
söka laga rättelse.
Då klagande sådant begär,
bevis att han emottagit klagoskriften.
(Utskottets förslag:)
gen avfattade samt såvitt möjligt med
handlingar och bevis styrkta.
Står domare, ämbets- eller tjänsteman,
över vars åtgärd klagan föres
hos justitieombudsmannen, för sin
ämbetsutövning ej under hans utan
under militieombudsmannens tillsyn,
må justitieombudsmannen giva den
klagande anvisning att, där honom så
gott synes, hänvända sig till militie
-
ombudsmannen.
läte justitieombudsmannen meddela honom
10 §.
Har justitiekansler!! lämnat utan
avseende någon hos honom av enskild
man anmäld klagan, som tillhör området
för justitieombudsmannens ämbetsutövning,
åligge det denne, där
anmälan hos honom göres och han
anser klagan vara på goda skäl grundad,
att giva den klagande det lagliga
biträde, som omständigheterna påkalla.
12 §.
Har justitiekanslern lämnat utan
avseende någon hos honom av enskild
person anmäld klagan, utgöre detta
icke hinder för justitieombudsmannen
att, örn saken tillhör området för
hans ämbetsutövning, giva klaganden
det lagliga biträde, som justitieombudsmannen
må finna utav omständigheterna
påkallat.
12 §. 13 §■
Justitieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att göra
sig noga underrättad örn lagskipningens tillstånd och örn de förhållanden i
övrigt, som tillhöra området för hans ämbetsutövning.
Justitieombudsmannen må även
förordna tjänsteman vid sin expedition
att företaga tjänsteresa för verkställande
i visst fall av undersökning
eller utredning, som befinnes önskvärd
för justitieombudsmannens ämbetsverksamhet.
14
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
13 §.
Det åligge justitieombudsmannen
att till varje lagtima riksdag avlämna
en allmän redogörelse för sin förvaltning
av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på
området för sin ämbetsutövning utreda
lagskipningens tillstånd i riket,
anmärka bristerna i lagar och författningar
samt avgiva förslag till deras
förbättring. Han vare ock skyldig
att för varje lagtima riksdag uppgiva,
såväl vilka av föregående riksdagar
fattade beslut och gjorda framställningar
efter sistförflutna lagtima riksdags
början blivit av Konungen gillade
och föranlett bestämmelsers utfärdande
eller annan åtgärd, som
även vilka beslut och framställningar
icke blivit för Konungen föredragna
eller av Konungen prövade. Justitieombudsmannens
ovannämnda redogörelse
och berättelse böra genast vid
riksdagens början ingivas för att
kunna i tid hänvisas till granskning
av lagutskottet, dit jämväl i samma
ändamål hans ämbetsdiarier och registratur
inlämnas.
U §.
Finner justitieombudsmannen, att
inom området för hans ämbetsutövning
antingen någon lags eller författnings
otydlighet eller domares, ämbets-
eller tjänstemäns skiljaktiga begrepp
örn dess ändamål föranleda
olika eller oriktig tillämpning därav,
bör han i sin berättelse till riksdagen
yrka en till enhet och sammanhang i
tillämpningen verkande förklaring av
en sådan lag eller författning.
(Utskottets förslag:)
U §.
Det åligge justitieombudsmannen
att till varje lagtima riksdag avlämna
en allmän redogörelse för sin förvaltning
av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på
området för sin ämbetsutövning utreda
lagskipningens tillstånd i riket,
anmärka bristerna i lagar och författningar
samt avgiva förslag till deras
förbättring. Han vare ock skyldig att
för varje lagtima riksdag uppgiva, såväl
vilka av föregående riksdagar fattade
beslut och gjorda framställningar
efter sistförflutna lagtima riksdags
början blivit av Konungen gillade
och föranlett bestämmelsers utfärdande
eller annan åtgärd, som även
vilka beslut och framställningar icke
blivit för Konungen föredragna eller
av Konungen prövade. Justitieombudsmannens
ovannämnda redogörelse
och berättelse böra genast vid
riksdagens början ingivas för att kunna
i tid hänvisas till granskning av
lagutskott, dit jämväl i samma ändamål
till justitieombudsmansexpeditionen
hörande ämbetsdiarier, protokoll
och registratur inlämnas.
15 §.
Finner justitieombudsmannen att
inom området för hans ämbetsutövning
föreligga brister i lagar och författningar
eller att eljest någon anstalt
är nödig till främjande av allmänt
gagn, må han därom göra framställning
omedelbarligen till Konungen;
redogöre ock i sin berättelse till
riksdagen för alla dylika framställningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
15 §.
Skulle justitieombudsmannen erfara,
att inom området för hans ämbetsutövning
något emot gällande bestämmelser
stridande förfarande är
brukligt vid domstolar eller ämbetsverk
eller hos ämbets- eller tjänstemän,
må han i sin berättelse anmärka
oriktigheten därav. Är åter något
missbruk uppkommet i brist av stadganden,
åligge honom att för riksdagen
framhålla angelägenheten av erforderliga
bestämmelsers meddelande.
17 §.
Anser justitieombudsmannen, att
inom området för hans ämbetsutövning
någon bestämmelse, som det ankommer
på Konungen att meddela,
år behövlig, eller någon ändring erfordras
i förut meddelad sådan bestämmelse,
eller eljest någon anstalt
är nödig till befrämjande av allmänt
gagn, må han därom göra anmälan
hos Konungen.
18 §.
Finner justitieombudsmannen, att
inom området för hans ämbetsutövning
någon författning icke efterleves
utan fallit i glömska, och anser han
det vara utan nytta, att den åter
bringas i tillämpning, må han, örn
det ankommer på Konungen att upphäva
författningen, därom göra hemställan
hos Konungen och i annat fall
anmäla förhållandet för riksdagen.
16 §.
De lagförklaringar, som högsta domstolen på inkomna förfrågningar av
domare och ämbetsmän givit, skola av föredraganden i högsta domstolen
opåmint tillställas justitieombudsmannen, vilken det åligger att anmäla dem
hos riksdagen och därvid tillkännagiva, örn han finner någon sådan förklaring
vara olämplig eller under namn av förklaring ny lag stiftad.
16
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
19 §.
Justitieombudsmannen bör inhämta
noggrann kännedom örn anledningarna
till häktande av personer, som
åtalas vid annan domstol än krigsdomstol,
och örn tiden för deras hållande
i fängsligt förvar. Det åligge
honom ock att besöka fängelserna för
att göra sig underrättad om fångarnas
skötsel och underhåll. De fånglistor,
som enligt särskilda författningar
inkomma till justitieombudsmannen,
skola av honom granskas.
(Utskottets förslag:)
n §.
Justitieombudsmannen bör noggrant
övervaka tillämpningen av lagar
och författningar angående kvarhållande
och häktande av personer,
vilka skola åtalas vid annan domstol
än krigsdomstol. Även i fråga örn
andra frihetsberövanden har justitieombudsmannen
att med avseende å
området för sin ämbetsverksamhet
öva vaksam tillsyn. Det åligge honom
ock att besöka fångvårds- och liknande
anstalter för att göra sig underrättad
om de där intagnas skötsel och
underhåll. De fånglistor, som enligt
särskilda författningar inkomma till
justitieombudsmannen, skola av honom
granskas.
20 §■ 18 §.
Justitieombudsmannen, som förer ordet bland de till tryckfrihetens vård
av riksdagen valda kommitterade, bör med synnerlig uppmärksamhet och
nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är stadgat.
21 §.
över alla mål, som anmälas hos
justitieombudsmannen, och alla åtgärder,
som han vidtager, skall han
låta hålla fullständiga anteckningar
och likaledes registratur av utgående
expeditioner.
19 §.
över alla mål, som anmälas hos
justitieombudsmannen, och alla åtgärder,
som han vidtager, skall han
låta hålla fullständiga anteckningar
och likaledes registratur av utgående
expeditioner. Särskilt protokoll skall
föras över vad som förekommit vid
sådana inspektions- och tjänsteresor,
som avses i 13 §.
22 §.
Justitieombudsmannen, vars vistelseort
i och för ämbetet år huvudstaden,
må ej under sin tjänstetid utöva
någon annan befattning i allmän
tjänst.
17
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
24 §.
20 §.
Justitieombudsmansexpeditionen,
vilken är förlagd till huvudstaden,
skall varje söckendag hållas öppen
för allmänheten under den tid justitieombudsmannen
bestämmer.
När justitieombudsmannen för ämbetsresa lämnar huvudstaden, skall han
bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att under tiden öppna
Justitieombudsmansexpeditionen
skall varje söckendag hållas öppen för
allmänheten under den tid justitieombudsmannen
bestämmer.
till ämbetet ankommande brev och besörja sådana uppskov ej tålande anteckningar
och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan justitieombudsmannen
tillhörande ämbetsåtgärd.
25 §. 1 st.
Justitieombudsmannen åge, med
uppbärande av full avlöning, årligen
åtnjuta semester en och en halv månad.
Under denna tid, liksom ock då
justitieombudsmannen eljest är av laga
förfall hindrad att utöva sitt ämbete,
skall detta förestås av den, som i
stadgad ordning utsetts att efterträda
honom i händelse av hans avgång från
ämbetet.
21 §.
Under den tid justitieombudsmannen
åtnjuter semester, liksom ock då
justitieombudsmannen eljest är av laga
förfall hindrad att utöva sitt ämbete,
skall detta förestås av hans ställföreträdare.
För att bliva i tillfälle bereda ärende
av särskilt vidlyftig eller invecklad
beskaffenhet, vilket kräver justitieombudsmannens
odelade arbetskraft under
viss sammanhängande tid, må
justitieombudsmannen uppdraga åt
sin ställföreträdare att förrätta övriga
å ämbetet ankommande göromål,
dock högst under sammanlagt en månad
årligen; och åligge det justitieombudsmannen
att i sin berättelse till
riksdagen fullständigt uppgiva, för
vilka ärenden och under vilka tidsperioder
han begagnat sig av sådan
tjänstledighet.
22 §.
Å justitieombudsmansexpeditionen
äro anställda de ordinarie befattningshavare
som angivas i gällande personalförteckning
och därutöver, i mån
av behov, icke ordinarie personal.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. lard. Nr 8. 2
18
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
23 §. 1 st.
Justitieombudsmannen åge antaga
och entlediga tjänstemännen vid sin
expedition.
23 §. 2 st.
Dessa vare skyldiga att efterkomma
justitieombudsmannens föreskrifter i
tjänsten, och åge han att mellan dem
fördela göromålen.
25 §. 2 st.
Om semester och annan ledighet för
tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen
samt örn vikarier
för dem under ledighet bestämme justitieombudsmannen.
(Utskottets förslag:)
23 §.
Justitieombudsmannen antager tjänstemännen
vid sin expedition.
Av tjänstemännen tillsättes byråchefen
genom förordnande tills vidare
och den övriga ordinarie personalen
genom konstitutorial.
24 §.
Tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen
vare skyldiga att
efterkomma justitieombudsmannens
föreskrifter i tjänsten, och åge han
att mellan dem fördela göromålen.
25 §.
Byråchefen och övriga befattningshavare
å justitieombudsmansexpeditionen
äga åtnjuta dem tillkommande
semester å tid som justitieombudsmannen
bestämmer. Erfordras vikarie för
befattningshavare eller är befattning
ledig, må justitieombudsmannen förordna
lämplig person att uppehålla
befattningen, dock att ledigbliven ordinarie
befattning skall tillsättas inom
två år.
26 §.
1. Åtal mot byråchefen för fel eller
försummelse i tjänsten anstålies
inför Svea hovrätt.
2. Gör annan ordinarie befattningshavare
å justitieombudsmansexpeditionen
sig skyldig till fel eller försummelse
i tjänsten eller visar han
vanvördnad mot förman eller olydnad,
åge justitieombudsmannen efter omständigheterna
antingen tilldela honom
varning eller döma honom till
mistning av lön för högst trettio dagar
eller ock suspendera honom på
högst tre månader från tjänst och lön.
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
19
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
Har den felande icke låtit sig därav
rätta eller har han gjort sig skyldig
till fel av svårare beskaffenhet, varde
antingen ställd under åtal inför vederbörande
underrätt eller av justitieombudsmannen
skild från tjänsten.
3. Vidtages åtgärd för anställande
av åtal, åge justitieombudsmannen avstänga
den felande från tjänstens utövning,
till dess över honom blivit
slutligen dömt eller domstolen annorlunda
förordnar. Har justitieombudsmannen
fattat beslut örn befattningshavares
suspension eller skiljande från
tjänsten, åge justitieombudsmannen
likaledes, till dess beslutet vunnit laga
kraft, avstänga den felande från utövning
av tjänsten.
4. Därest annan befattningshavare
än ovan nämnts ådagalägger försumlighet,
oskicklighet eller klandervärt
uppförande eller eljest visar sig olämplig,
åge justitieombudsmannen att tilldela
honom varning eller skilja honom
från befattningen. Vid svårare
förseelse sker åtal inför vederbörande
underrätt.
27 §.
Över justitieombudsmannens beslut
rörande befattningshavares varning,
avstängande från tjänstgöring, dömande
till mistning av lön, suspension
eller skiljande från befattningen
må besvär anföras hos riksdagens
bankoutskott.
Besvären skola, vid äventyr av talans
förlust, ingivas till justitieombudsmannen
sist å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhållit del
av beslutet; och har justitieombudsmannen
att så snart ske kan överlämna
besvären jämte eget utlåtande
till bankoutskottet.
20
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
Justitieombudsmannens beslut örn
befattningshavares avstängande från
tjänstgöring går i verkställighet utan
hinder av anförda besvär.
2:o) Instruktion
för riksdagens militieombudsman.
1§.
Riksdagens militieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över lagars,
författningars och instruktioners
efterlevnad vid krigsdomstolarna samt
av ämbets- och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna
medel ävensom att, om ämbets-
eller tjänsteman i sitt ämbetes
utövning vid krigsdomstol eller i annan
ämbetsutövning, för vilken åtnjutes
avlöning från nämnda medel,
av väld, mannamån eller annan orsak
begått någon olaglighet eller underlåtit
att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter,
honom därför i laga ordning
tilltala eller låta tilltala vid vederbörlig
domstol.
1§-
Riksdagens militieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över lagars,
författningars och instruktioners
efterlevnad vid krigsdomstolarna samt
av ämbets- och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna
medel ävensom att, örn ämbetseller
tjänsteman i sitt ämbetes utövning
vid krigsdomstol eller i annan
ämbetsutövning, för vilken åtnjutes
avlöning från nämnda medel, av väld,
mannamån eller annan orsak begått
någon olaglighet eller underlåtit att
behörigen fullgöra sina ämbetsplikter,
honom därför i laga ordning tilltala
eller låta tilltala vid vederbörlig
domstol; dock vare Konungens justitiekansler
undantagen från militieombudsmannens
tillsyn.
Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under militieombudsmannens
tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under justitieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som militieombudsmannen
finner böra föranleda åtal, åge denne att för sådan åtgärd anställa
och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.
2 §.
Vid fullgörande av vad enligt 1 § åligger militieombudsmannen skall han
särskilt övervaka efterlevnaden av
strafflagstiftningen för krigsmakten, lagstiftningen om krigsdomstolar och
örn rättegången därstädes samt andra författningar, i den mån de skola tilllämpas
av sådan domstol;
värnpliktslagen samt på grund därav utfärdade författningar;
21
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
bestämmelser om antagande och entledigande av den vid krigsmakten fast
anställda personal samt örn deltagande i de för krigsmakten anordnade utbildningskurser;
bestämmelser
om krigsmäns behandling och omvårdnad;
bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendet anslagna medel
samt av försvarsväsendet tillhörande fastigheter;
bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenadväsende, i vad de
äga tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande, underhåll och vård
av materiel, anskaffande och användande av andra förnödenheter samt utförande
av arbete för försvarsväsendets behov;
bestämmelser om förråd, utrustning och annat, som avser krigsberedskap;
samt
bestämmelser om expedierande av beslut och om förvarande och tillhandahållande
såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra handlingar.
3 §.
Det tillkomme ej militieombudsmannen
att ur militärteknisk synpunkt utöva
den tillsyn, som i 1 och 2 §§ sägs.
4 §. 3 §.
Militieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beivra sådana av
domare, ämbets- eller tjänstemän begångna fel, som synas honom antingen
härröra från egennytta, vrångvisa, väld eller grov försumlighet eller bereda
en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter eller kunna föranleda, att
anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla sitt ändamål.
5 §. 4 §■
Finner militieombudsmannen någon domare, ämbets- eller tjänsteman, vars
ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av ovarsamhet,
utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring
eller vad eljest förekommit i saken.
6 §. 5 §.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava i mål, som
från krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning, av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon, emot tydlig
lag samt sakens utredda och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat
mista liv, personlig frihet, ära eller egendom, vare militieombudsmannen
pliktig att vid riksrätt den eller de felande under tilltal ställa samt till ansvar
efter lag befordra; och före militieombudsmannen då alltid själv talan.
22
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
7 §.
Militieombudsmannen åge i andra
fall än det i nästföregående § nämnda
att antingen själv eller genom ombud
utföra de åtal mot domare, ämbets-
och tjänstemän, vartill han finner
sig föranlåten; dock före militieombudsmannen
alltid själv talan, när
åtal fullföljes hos högsta domstolen.
I mål, som blivit vid underrätt anhängiggjort,
bör sådan fullföljd äga
rum allenast när synnerliga skäl därtill
äro. Innan rättegång anställes, bör
militieombudsmannen lämna den eller
dem, vilka äro i fråga att tilltalas,
tillfälle att, inom kort av honom föreskriven
tid, inkomma med de upplysningar,
till vilka de kunna anse sig
befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet
må han fordra den lagliga
handräckning, som de efter 99 § regeringsformen
äro skyldiga att honom
lämna, samt av alla fiskaler äska
biträde att anställa och utföra åtal
efter de föreskrifter, vilka han bör
dem meddela; ägande han, vad vites
föreläggande beträffar, därtill lika
rätt med justitiekanslern.
(Utskottets förslag:)
6 §.
Militieombudsmannen äge i andra
fall än det i nästföregående § nämnda
att antingen själv eller genom ombud
utföra de åtal mot domare, ämbetsoch
tjänstemän, vartill han finner sig
föranlåten; dock före militieombudsmannen
alltid själv talan, när åtal
fullföljes hos högsta domstolen. I
mål, som blivit vid underrätt anhängiggjort,
bör sådan fullföljd äga rum
allenast när synnerliga skäl därtill
äro. Innan rättegång anställes, bör
militieombudsmannen lämna den eller
dem, vilka äro i fråga att tilltalas,
tillfälle att, inom kort av honom föreskriven
tid, inkomma med de upplysningar,
till vilka de kunna anse sig
befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet
må han fordra den lagliga handräckning,
som de efter § 99 regeringsformen
äro skyldiga att honom lämna,
samt av alla fiskaler äska biträde
att anställa och utföra åtal efter de
föreskrifter, vilka han bör dem meddela;
ägande han, vad vites föreläggande
beträffar, därtill lika rätt med
justitiekanslern.
8 §■ 7 §.
Skulle, emot förmodan, militieombudsmannen någon domare, ämbets- eller
tjänsteman utan skäl tilltala eller lata tilltala eller genom obehöriga tillmålen
och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med åklagare i allmänhet,
förfallen till ansvar härför efter lag och författningar. För åtal och påståenden,
som militieombudsmannens ombud utföra och framställa i enlighet med
och således icke utöver hans föreskrifter, vare han ansvarig.
9 §■ 8 §.
Militieombudsmannen må, när han för sitt ämbetes utövning det nödigt anser,
övervara domstolars och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock
utan rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars,
ämbetsverks samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och handlingar,
23
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
10 §.
Klagar någon hos militie ombudsmannen
över åtgärd av domare, ämbets-
eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under hans tillsyn,
och sin klagan, skriftligen författad,
med handlingar och bevis söker styrka,
må militieombudsmannen, örn
han, efter de i 1, 2 och A §§ bestämda
grunder, finner sakens beskaffenhet
och vikt det fordra, anställa eller låta
anställa åtal eller i fall, som i 5 § omförmäles,
förfara såsom där sägs.
Står domare, ämbets- eller tjänsteman,
över vars åtgärd klagan föres
hos militieombudsmannen, för sin
ämbetsutövning ej under hans utan
under justitieombudsmannens tillsyn,
må militieombudsmannen giva den
klagande anvisning att, där honom så
gott synes, hos justitieombudsmannen
söka laga rättelse.
9 §■
Klagomål, som hos militieombudsmannen
anföras, böra vara skriftligen
avfattade samt såvitt möjligt med
handlingar och bevis styrkta.
Står domare, ämbets- eller tjänsteman,
över vars åtgärd klagan föres
hos militieombudsmannen, för sin
ämbetsutövning ej under hans utan
under justitieombudsmannens tillsyn,
må militieombudsmannen giva den
klagande anvisning att, där honom så
gott synes, hånvända sig till justitieombudsmannen.
Då klagande sådant begär, läte militieombudsmannen meddela honom bevis
att han emottagit klagoskriften.
11 §■
Har justitiekanslern lämnat utan
avseende någon hos honom av enskild
man anmäld klagan, som tillhör
området för militieombudsmannens
ämbetsutövning, åligge det denne,
där anmälan hos honom göres
och han anser klagan vara på goda
skäl grundad, att giva den klagande
det lagliga biträde, som omständigheterna
påkalla.
10 §.
Har justitiekanslern lämnat utan
avseende någon hos honom av enskild
person anmäld klagan, utgöre detta
icke hinder för militieombudsmannen
att, örn saken tillhör området för
hans ämbetsutövning, giva klaganden
det lagliga biträde, som militieombudsmannen
må finna utav omständigheterna
påkallat.
12 §. 11 §■
Militieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att göra
sig noga underrättad om de förhållanden, som tillhöra området för hans ämbetsutövning.
Militieombudsmannen må även förordna
tjänsteman vid sin expedition
24
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
13 §.
Det åligge militieombudsmannen att
till varje lagtima riksdag avlämna en
allmän redogörelse för sin förvaltning
av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på området
för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens
tillstånd i riket, anmärka
bristerna i lagar och författningar
samt avgiva förslag till deras förbättring.
Nämnda redogörelse bör genast
vid riksdagens början ingivas för att
kunna i tid hänvisas till granskning
av lagutskottet, dit jämväl i samma
ändamål hans ämbetsdiarier och registratur
inlämnas.
U §.
Finner militieombudsmannen, att
inom området för hans ämbetsutövning
antingen någon lags eller författnings
otydlighet eller domares, ämbets-
eller tjänstemäns skiljaktiga begrepp
örn dess ändamål föranleda olika
eller oriktig tillämpning därav, bör
han i sin berättelse till riksdagen yrka
en till enhet och sammanhang i tilllämpningen
verkande förklaring av
en sådan lag eller författning.
15 §.
Skulle militieombudsmannen erfår
ra, att inom området för hans ämbetsutövning
något emot gällande bestämmelser
stridande förfarande år bruk
-
(Utskottets förslag:)
att företaga tjänsteresa för verkställande
i visst fall av undersökning eller
utredning, som befinnes önskvärd
för militieombudsmannens ämbetsverksamhet.
12 §.
Det åligge militieombudsmannen att
till varje lagtima riksdag avlämna en
allmän redogörelse för sin förvaltning
av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på området
för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens
tillstånd i riket, anmärka
bristerna i lagar och författningar
samt avgiva förslag till deras förbättring.
Nämnda redogörelse bör genast
vid riksdagens början ingivas för att
kunna i tid hänvisas till granskning
av lagutskott, dit jämväl i samma ändamål
till militieombudsmansexpeditionen
hörande ämbetsdiarier, protokoll
och registratur inlämnas.
13 §.
Finner militieombudsmannen att
inom området för hans ämbetsutövning
föreligga brister i lagar och författningar
eller att eljest någon anstalt
är nödig till främjande av allmänt
gagn, må han därom göra framställning
omedelbarligen till Konungen;
redogöre ock i sin berättelse till
riksdagen för alla dylika framställningar.
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
25
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
ligt vid domstolar eller ämbetsverk
eller hos ämbets- eller tjänstemän, må
han i sin berättelse anmärka oriktigheten
därav. Är åter något missbruk
uppkommet i brist av stadganden,
åligge honom att för riksdagen framhålla
angelägenheten av erforderliga
bestämmelsers meddelande.
16 §.
Anser militieombudsmannen, att
inom området för hans ämbetsutövning
någon bestämmelse, som det ankommer
på Konungen att meddela,
är behövlig, eller någon ändring erfordras
i förut meddelad sådan bestämmelse,
eller eljest någon anstalt
är nödig till befrämjande av allmänt
gagn, må han därom göra anmälan
hos Konungen.
17 §.
Finner militieombudsmannen, att
inom området för hans ämbetsutövning
någon författning icke efterleves
utan fallit i glömska, och anser han
det vara utan nytta, att den åter
bringas i tillämpning, må han, örn
det ankommer på Konungen att upphäva
författningen, därom göra hemställan
hos Konungen och i annat fall
anmäla förhållandet för riksdagen.
18 §. I* §■
Militieombudsmannen bör inhämta Militieombudsmannen bör noggrant
noggrann kännedom örn anledningar- övervaka tillämpningen av lagar och
na till häktande av personer, som åta- författningar angående lwarhållande
las vid krigsdomstol, samt om tiden och häktande av personer, vilka skola
för hållande i fängsligt förvar av så- åtalas vid krigsdomstol, samt örn håldana
häktade och av dem, som vid lande i förvar av sådana personer,
krigsdomstol dömts till frihetsstraff, som vid krigsdomstol dömts till friDet
åligge honom ock att besöka mi- hetsstraff. Det åligge honom ock att
litärhäkten, arrester och fängelser för besöka militärhäkten, arrester och
Bihang lill riksdagens protokoll 19M. 9 sami. lavd. Nr 8.
26
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
att göra sig underrättad orri nämnda
fångars skötsel och underhåll. De
fånglistor för militärhäkten och arrester
samt de andra fånglistor, som enligt
särskilda författningar inkomma
till militieombudsmannen, skola av
honom granskas.
19 §.
över alla mål, som anmälas hos
militieombudsmannen, och alla åtgärder,
som han vidtager, skall han låta
hålla fullständiga anteckningar och
likaledes registratur av utgående expeditioner.
20 §.
Militieombudsmannen, vars vistelseort
i och för ämbetet är huvudstaden,
må ej under sin tjänstetid utöva
någon annan befattning i allmän
tjänst.
22 §.
Militieombudsmansexpeditionen skall
varje söckendag hållas öppen för allmänheten
under den tid militieombudsmannen
bestämmer.
(Utskottets förslag:)
fängelser för att göra sig underrättad
örn nämnda personers skötsel och underhåll.
De fånglistor för militärhäkten
och arrester samt de andra fånglistor,
som enligt särskilda författningar
inkomma till militieombudsmannen,
skola av honom granskas.
15 §.
över alla mål, som anmälas hos militieombudsmannen,
och alla åtgärder,
som han vidtager, skall han låta hålla
fullständiga anteckningar och likaledes
registratur av utgående expeditioner.
Särskilt protokoll skall förås
över vad som förekommit vid sådana
inspektions- och tjänsteresor, som avses
ill §.
16 §.
Militieombudsmansexpeditionen, vilken
är förlagd till huvudstaden, skall
varje söckendag hållas öppen för all
-
mänheten under den tid militieombudsmannen
bestämmer.
När militieombudsmannen för ämbetsresa lämnar huvudstaden, skall han
bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att under tiden öppna
till ämbetet ankommande brev och besörja sådana uppskov ej tålande anteckningar
och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan militieombudsmannen
tillhörande ämbetsåtgärd.
23 §. 1 st.
Militieombudsmannen åge, med
uppbärande av full avlöning, årligen
åtnjuta semester en och en halv månad.
Under denna tid, liksom ock då
militieombudsmannen eljest är
laga förfall hindrad att utöva sitt äm
-
17 §.
Under den tid militieombudsmannen
åtnjuter semester, liksom ock då
militieombudsmannen eljest är av
laga förfall hindrad att utöva sitt ämav
bete, skall detta förestås av hans
stöl l företrädare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
• 27
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:)
bete, skall detta förestås av den, som
i stadgad ordning utsetts att efterträda
honom i händelse av hans avgång
från ämbetet.
21 §. 1 st.
Militieombudsmannen åge antaga
och entlediga tjänstemännen vid sin
expedition.
21 §. 2 st.
Dessa vare skyldiga att efterkomma
militieombudsmannens föreskrifter i
tjänsten, och åge han att mellan dem
fördela göromålen.
23 §. 2 st.
Örn semester och annan ledighet
för tjänstemännen vid militieombudsmansexpeditionen
samt örn vikarier
för dem under ledighet beståmme militieombudsmannen.
(Utskottets förslag:)
För att bliva i tillfälle bereda ärende
av särskilt vidlyftig eller invecklad
beskaffenhet, vilket kräver militieombudsmannens
odelade arbetskraft
under viss sammanhängande
tid, må militieombudsmannen uppdraga
åt sin ställföreträdare att förrätta
övriga å ämbetet ankommande
göromål, dock högst under sammanlagt
en månad årligen; och åligge det
militieombudsmannen att i sin berättelse
till riksdagen fullständigt uppgiva,
för vilka ärenden och under
vilka tidsperioder han begagnat sig av
sådan tjänstledighet.
18 §.
Å militieombudsmansexpeditionen
äro anställda de ordinarie befattningshavare
som angivas i gällande personalförteckning
och därutöver, i mån
av behov, icke ordinarie personal.
19 §.
Militieombudsmannen antager tjänstemännen
vid sin expedition.
Av tjänstemännen tillsättes byråchefen
genom förordnande tills vidare
och den övriga ordinarie personalen
genom konstitutorial.
20 §.
Tjänstemännen vid militieombudsmansexpeditionen
vare skyldiga att
efterkomma militieombudsmannens
föreskrifter i tjänsten, oell åge han att
mellan dem fördela göromålen.
21 §.
Byråchefen och övriga befattningshavare
å militieombudsmansexpeditionen
äga åtnjuta dem tillkommande
semester å tid som militieombudsmannen
bestämmer. Erfordras vikarie
opaginerad Kontrollera mot PDF
28 .
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
för befattningshavare eller är befattning
ledig, må militieombudsmannen
förordna lämplig person att uppehålla
befattningen, dock att ledigbliven ordinarie
befattning skall tillsättas inom
två år.
22 §.
1. Åtal mot byråchefen för fel eller
försummelse i tjänsten anstålies inför
Svea hovrätt.
2. Gör annan ordinarie befattningshavare
å militieombudsmansexpeditionen
sig skyldig till fel eller försummelse
i tjänsten eller visar han
vanvördnad mot förman eller olydnad,
åge militieombudsmannen efter
omständigheterna antingen tilldela
honom varning eller döma honom till
mistning av lön för högst trettio dagar
eller ock suspendera honom på
högst tre månader från tjänst och
lön.
Har den felande icke låtit sig därav
rätta eller har han gjort sig skyldig
till fel av svårare beskaffenhet,
varde antingen ställd under åtal inför
vederbörande underrätt eller av militieombudsmannen
skild från tjänsten.
3. Vidtages åtgärd för anställande
av åtal, åge militieombudsmannen avstänga
den felande från tjänstens utövning,
till dess över honom blivit
slutligen dömt eller domstolen annorlunda
förordnar. Har militieombudsmannen
fattat beslut örn befattningshavares
suspension eller skiljande
från tjänsten, åge militieombudsmannen
likaledes, till dess beslutet vunnit
laga kraft, avstänga den felande från
utövning av tjänsten.
4. Därest annan befattningshavare
ån ovan nämnts ådagalägger försumlighet,
oskicklighet eller klandervärt
Första lagutskottets utlåtande Nr 8. 29
(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)
uppförande eller eljest visar sig
olämplig, åge militieombudsmannen
att tilldela honom varning eller skilja
honom från befattningen. Vid svårare
förseelse sker åtal inför vederbörande
underrätt.
23 §.
över militieombudsmannens beslut
rörande befattningshavares varning,
avstängande från tjänstgöring, dömande
till mistning av lön, suspension
eller skiljande från befattningen
må besvär anföras hos riksdagens
bankoutskott.
Besvären skola, vid äventyr av talans
förlust, ingivas till militieombudsmannen
sist å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhållit del
av beslutet; och har militieombudsmannen
att så snart ske kan överlämna
besvären jämte eget utlåtande
till bankoutskottet.
Militieombudsmannens beslut örn
befattningshavares avstängande från
tjänstgöring går i verkställighet utan
hinder av anförda besvär.
Stockholm den 25 februari 1941.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emit Johanson*, Branting,
Karl Karlssonf, Caap*, Brandt och Verner Andersson;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Gezelius*, Hedlund i Östersund,
Olsson i Mellerud, Björling, Lindberg i Stockholm, Werner och Landgren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll Mbl. 9 sami. lavd. Nr 8.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktioner för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman. s. 1 i texten