Sök i Ratio Lex

Första lagutskottets utlåtande Nr 9

1941-02-25 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1941:9, Första lagutskottets utlåtande Nr 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1941 kl. 3 e. m.

Flintande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§

lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse.

Genom en den 3 januari 1941 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 21, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917

(nr 257) om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse

skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
213

§.

De i---för beräkningen.

Räntefoten må--— sådan rörelse.

Grunderna för---- av försäkringssumman.

Utan hinder av vad i tredje stycket stadgas må grunderna för premiereservens

beräkning vara avfattade på annat sätt än där föreskrives, såframt

summan av premiereserverna för de särskilda försäkringarna blir

minst lika stor som efter grunder avfattade enligt tredje stycket. Vid beräkning

av enskild försäkringstagares rätt skall i dylikt fall såsom försäkringens

andel i den totala premiereserven anses premiereserven för försäkringen

efter sådana enligt tredje stycket avfattade grunder, som giva samma totala

premiereserv.

Varda grunderna för beräkning av premiereserven ändrade, bestämmer

Konungen efter vilka grunder premiereserven för äldre försäkring skall beräknas.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 1 avd. Nr 9.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

-1 Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

215 §.

Ett belopp ----annan ari:

7) reservpremier, ingående i förfallna obetalda premier, eller, därest grunderna

för premiereservens beräkning ej äro avfattade enligt 213 § tredje

stycket, den del av sistnämnda premier, som Konungen bestämmer;

8) belopp, som---kunna medgivas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den

män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I särskilda till Kungl. Majit ställda, av försäkringsinspektionen nied utlåtande

den 23 maj 1940 överlämnade skrifter bar ett vart av elva försäkringsbolag,

vilkas rörelse avser livförsäkring, anhållit örn stadfästelse å beslut

örn ändring av bolagets grunder beträffande, bland annat, beräkning av premiereserv.

Försäkringsinspektionen har i utlåtandet — under framhållande

bland annat att de grunder för premiereservens beräkning, varå stadfästelse

söktes, visserligen företedde viss formell avvikelse från bestämmelserna i

213 § tredje stycket lagen om försäkringsrörelse men att samma grunder dock

kunde anses helt tillgodose huvudsyftet med bestämmelserna — tillstyrkt ansökningarna.

Vid beredning inom handelsdepartementet hava emellertid,

enär de ifrågasatta grunderna icke vore avfattade på sätt i nämnda lagrum

stadgades, ansökningarna ansetts icke kunna bifallas utan föregående lagändring.

I anledning härav har försäkringsinspektionen i skrivelse den 29 juni 1940

föreslagit vissa ändringar i förevarande lag beträffande grunder för beräkning

av livförsäkringsbolags premiereserv samt därvid anfört bl. a. följande.

I lagen om försäkringsrörelse av den 25 maj 1917 meddelas i 213 § vissa

föreskrifter rörande grunderna för beräkning av premier och premiereserv

för livförsäkring. Tredje stycket av nämnda paragraf föreskriver en viss metodik

vid premiereservens beräkning. Enligt detta stycke skola nämligen

grunderna för premiereservens beräkning vara så avfattade, att premiereserven

för varje särskild försäkring framkommer såsom det belopp, varmed

kapitalvärdet av bolagets beräknade framlida utgifter för försäkringen må

överskjuta kapitalvärdet av pa visst sätt bestämda reservpremier, vilka ingå

i de försäkringspremier bolaget må hava att ytterligare uppbära. Detta innebär,

att premiereserven vid ett bokslut framkommer som skillnaden mellan

en skuldpost och en tillgångspost. Skuldposten utgör kapitalvärdet av

dels bolagets framtida utbetalningar enligt de försäkringsavtal, som bestå

vid tidpunkten för bokslutet, dels bolagets framtida kostnader för förvaltningen

av detta försäkringsbestånd. Tillgångsposten utgör kapitalvärdet av

de reservpremier, som på grund av försäkringsavtalen komma att inflyta —

dock med den inskränkningen, att denna tillgångspost icke för någon försäkring

får upptagas till högre belopp än skuldposten för samma försäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr .9. 5

Reglerna för reservpremiernas beräkning äro så avfattade, ali nied nu gällande

grunder för beräkning av försäkringspremier reservpremierna bliva mindre

än dessa. Härav blir följden, att ovannämnda tillgångspost blir mindre

än om försäkringspremierna lagts till grund för beräkningen, varför resultatet

av den omhandlade lagföreskriften blir, att premiereserven kommer att

innehålla en viss säkerhetsmarginal. Försäkringsinspektionen finner det

uppenbart, att lagstiftarens avsikt blott varit att föreskriva en sådan säkerhetsmarginal,

då del måste anses betydelselöst örn beräkningen sker enligt

den ena eller andra metoden.

Med hänsyn till de alltmera komplicerade grunder, som föranletts av de

senare årens talrika övergångsformer mellan dödsfalls- och livsfallsförsäkring,

har det framstått i allt högre grad angeläget att åstadkomma förenklingar

i arbetet med premiereservberäkningen. Undersökningar i frågan hava

bland annat utförts i anslutning lill arbetet inom försäkringsutredningen,

vilken emellertid på grund av rådande förhållanden tillsvidare måst inställa

sitt arbete. Det har under dessa undersökningar visat sig, att någon avsevärd

förenkling i premiereservberäkningen knappast torde vara möjlig, därest

man i detalj formellt fasthåller vid den metodik, som framgår ur de

återgivna bestämmelserna i 213 § lagen om försäkringsrörelse. Däremot är

det möjligt att i icke oväsentlig mån underlätta premiereservberäkningen vid

tillämpning av en metod, som företer viss formell avvikelse från lagens bestämmelser

men samtidigt ger ett värde på premiereserven, som för den stora

huvudmassan av försäkringar är något större än som motsvarar lagens

krav. För vissa mindre frekventa försäkringsformer kan ifrågavarande metod

ge värden, som något understiga de mot lagens bestämmelser svarande.

Som ovan antytts har försäkringsutredningen bland annat förevarande

spörsmål på sitt program. Man torde kunna förvänta, att det förslag, som

utredningen en gång kommer att framlägga, kommer att innehålla vissa ändringar

av de tekniska bestämmelserna rörande livförsäkring, däribland även

bestämmelserna angående premiereservens beräkning. Emellertid förefinnes

redan nu ett starkt behov av en ändring av sistnämnda bestämmelser. De

grunder för beräkning av försäkringspremier, vilka stadfästes genom resolutioner

den 26 augusti 1938, utformades med hänsyn till den alltmer framträdande

komplikationen hos försäkringsformerna. Såsom ovan framhållits är

det framför allt ur arbets- och omkostnadssynpunkt angeläget, att en motsvarande

anpassning sker i fråga örn beräkningen av premiereserven för de

försäkringar, vilka meddelats enligt nämnda grunder. För att icke föregripa

den lagändring som försäkringsutredningen kan komma att föreslå, anser

sig försäkringsinspektionen icke för närvarande böra föreslå någon annan

ändring av förevarande bestämmelser än som kräves för genomförandet av

en sådan förenkling i metoden för premiereservens beräkning som här åsyftas.

Det avsedda resultatet kan uppnås genom att i 213 § efter tredje stycket

införa ett nytt stycke av följande lydelse:

»Utan hinder av vad sålunda stadgats må grunderna, såvitt angår metoden

för beräkningen av livförsäkringsbolags premiereserv vara avfattade på

annat sätt, under förutsättning att den härigenom erhållna premiereserven

för bolagets samtliga livförsäkringar icke blir mindre än summan av dc på

sätt förut sagts beräknade premiereserverna för de .särskilda försäkringarna.»

Svenska livförsäkringsbolags förening tiar (leii 7 september 1910 avgivit

yttrande (iver försäkringsinspeklionens framställning, varefter försäkringsinspektionen

avgivit förnyat utlåtande i anledning av vad föreningen anfört.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

I propositionen autor chefen för handelsdepartementet — efter att hava

redogjort för vad försäkringsinspektionen och föreningen yttrat — följande:

»Av utredningen framgår, att det för försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse,

är angeläget att vid premiereservens beräkning kunna använda

annan och mindre arbetskrävande metod än den som följer av bestämmelserna

i 213 § tredje stycket lagen örn försäkringsrörelse. Såsom förut nämnts

torde emellertid stadfästelse lagenligt icke kunna meddelas å sådana grunder

för beräkningen av premiereserven, vilka ej äro avfattade på sätt i detta lagrum

föreskrives, även örn premiereserven efter dylika grunder skulle bliva

minst lika stor som efter grunder, upprättade i överensstämmelse med lagrummet.

Enligt vad förut framhållits torde visserligen försäkringsutredningen

i sinom tid komma att i lagen föreslå vissa ändringar av de tekniska bestämmelserna

rörande livförsäkring, däribland även bestämmelserna angående

premiereservens beräkning. I likhet med försäkringsinspektionen anser jag

emellertid önskvärt, att i avvaktan härpå kommer till stånd en sådan lagändring,

som öppnar möjlighet för bolagen att vid premiereservens beräkning

tillämpa annan metod än den i 213 § tredje stycket föreskrivna, under förutsättning

att den härigenom erhållna premiereserven icke blir mindre än

efter grunder, avfattade enligt nämnda stycke. Försäkringsinspektionens förslag

i ämnet tillgodoser detta önskemål. Den av svenska livförsäkringsbolags

förening alternativt förordade lösningen av frågan, innebärande att grunderna

i formellt hänseende skulle utformas i enlighet med lagrummet ifråga

men att vid premiereservens beräkning likväl skulle begagnas annan metod

än den där angivna, synes icke böra godtagas. Jag tillstyrker förty, att bestämmelse

av den innebörd, försäkringsinspektionen föreslagit, upptages såsom

ett nytt stycke i paragrafen.

Såsom försäkringsinspektionen framhållit kommer emellertid vid tillämpning

av annan metod för premiereservens beräkning än den i 213 § tredje

stycket föreskrivna fördelningen av den totala premiereserven å de särskilda

försäkringarna att bliva i viss mån annorlunda än efter grunder i överensstämmelse

med nämnda metod; sålunda kan efter grunder, som ej äro avfattade

på sätt i 213 § tredje stycket stadgas, premiereserven för vissa försäkringar

bliva mindre och för andra större än efter grunder enligt detta lagrum,

ehuru den totala premiereserven i båda fallen är densamma. Försäkringsinspektionen

har anfört, att premiereserven för de enskilda försäkringarna

vöre av betydelse i sådant tillfälle, som avsåges i lagens 235 § fjärde

stycket; enligt detta lagrum skall nämligen vid fördelning av tillgångarna i

ett livförsäkringsbolags administrationsbo varje försäkringstagares fordran

anses motsvara hans andel i försäkringsfonden. Då syftet nied det ifrågasatta

tillägget till 213 § endast är att möjliggöra tillämpning av förenklade

metoder för premiereservens beräkning utan alt härigenom påverka de olika

försäkringstagarnas rätt, anser jag, i likhet med försäkringsinspektionen, att

vid förutnämnda fördelning av tillgångarna försäkringstagarens fordran skall

beräknas enligt grunder i överensstämmelse med 213 § tredje stycket.

Även örn 235 § fjärde stycket avser det i tillämpningen viktigaste fall,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

5

där premiereserven kan vara av betydelse för de enskilda försäkringstagarna,

är detta dock icke det enda stadgandet i lagen av dylikt slag. I sådant hänseende

må framhållas, att den å varje försäkring belöpande andelen i den

totala premiereserven inverkar å försäkringstagarens rätt jämväl i de fall,

som avses i lagens 140 § andra stycket och 184 § andra stycket. Den i 140 §

andra stycket givna bestämmelsen, att vid nedsättning av delägares andel i

ömsesidigt livförsäkringsbolags premiereserv alla andelar skola nedsättas i

samma förhållande, är visserligen icke tillfredsställande ur ekonomiska rättvisesynpunkter,

varför det i realiteten torde kunna betraktas som likgiltigt,

om vid sådan nedsättning andelarna beräknas enligt 213 § tredje stycket

eller, med stöd av det föreslagna tillägget till paragrafen, enligt annan metod.

Vad angår stadgandet i 184 § andra stycket saknar detsamma för närvarande

betydelse i fråga örn livförsäkringsbolag, enär alla sådana bolag

infört den bestämmelsen i bolagsordningen, att allenast bolagets tillgångar

häfta för dess förbindelser. Det lärer icke föreligga skäl för antagande, att

ändring häri kommer att vidtagas. Även örn sålunda nu ifrågavarande båda

lagrum äro av ringa vikt eller sakna betydelse i förevarande avseende, torde

dock, i likhet med vad som föreslagits beträffande 235 § fjärde stycket, böra

uttryckligen föreskrivas att bestämmelserna i jämväl dessa lagrum ej skola

påverkas av det föreslagna tillägget till 213 §. Ifrågavarande syfte — att

enskild försäkringstagares rätt under alla omständigheter skall bedömas på

samma sätt som om grunderna varit avfattade enligt 213 § tredje stycket

— har efter överläggningar med försäkringsinspektionen ansetts kunna vinnas

därigenom, att nämnda tillägg till paragrafen uttryckligen begränsas på

så sätt, att det icke avser beräkningen av de å de särskilda försäkringarna

belöpande andelarna i den totala premiereserven. I lagtexten kan

detta komma till uttryck genom att i samband med tillägget till 213 §

upptages en bestämmelse av innebörd, att, då fråga gäller enskild försäkringstagares

rätt, såsom försäkringens andel i den totala premiereserven

skall anses försäkringens premiereserv efter sådana enligt 213 § tredje stycket

avfattade grunder, som giva samma totala premiereserv. Nu avsedda

grunder synas lämpligen — ehuru det är ovisst om eller när de behöva tilllämpas

— böra upprättas och stadfästas i samband med grunderna i övrigt.

Eftersom detta torde kunna påfordras med stöd av gällande bestämmelser

i 7 § 1) och 123 § 1) av lagen, torde särskild föreskrift om skyldighet för

bolagen i sådant hänseende ej behöva upptagas.

I 213 § sista stycket förevarande lag stadgas, att, örn grunderna för beräkning

av premiereserven ändras, skola, där ej Konungen fastställer särskilda

grunder för beräkningen av premiereserven för äldre försäkring, de

nya grunderna tillämpas jämväl å sådan försäkring, dock att reservpremien

skall så avpassas, att premiereserven vid övergången blir minst lika stor

som efter de äldre grunderna. Då den förut föreslagna ändringen i denna

paragraf innebär, att premiereserven kan beräknas ulan införande av begreppet

reservpremie, torde detta stycke ej kunna bibehållas oförändrat. Åt

lagrummet ifråga synes i stället lämpligen böra givas det innehållet, att,

nihang till riksdagens protokoll i041. 9 sami. 1 nini. .Vr !>. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottet.

därest grunderna ändras, Konungen skall bestämma efter vilka grunder premiereserven

för äldre försäkring skall beräknas.

Enligt reglerna i 213 § för premiereservens beräkning skola reservpremier,

som ingå i de enligt försäkringsavtalet förfallna premierna, räknas såsom

influtna, även örn premierna äro obetalda. Därav har ansetts följa, att sådana

reservpremier böra få användas till redovisning av försäkringsfonden;

bestämmelse härom har upptagits under 7) i 215 §. Såsom nyss nämnts

kan emellertid efter genomförandet av den föreslagna ändringen i 213 §

premiereserven beräknas efter grunder, som icke definiera särskilda reservpremier.

Med hänsyn härtill torde under 7) i 215 § böra stadgas, att försäkringsfonden

må redovisas antingen med reservpremier, ingående i förfallna

obetalda premier, eller ock, därest grunderna för premiereservens

beräkning ej äro avfattade enligt 213 § tredje stycket, med den del av sistnämnda

premier som Konungen beslutar. Sådant beslut synes lämpligen

böra ske i form av stadfästelse å grunder, där storleken av denna del angivits.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom handelsdepartementet upprättats

förslag till lag örn ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen örn försäkringsrörelse.

Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft omedelbart

efter utfärdandet.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit

anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 februari 1941.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson, Karl Emil Johanson*,

Branting, Eskhult, Ewerlöf och Karl Johan Olsson; samt

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Gezelius, Ryberg*, Berg, Landgren,

Lindahl, Nilson i Eskilstuna och Andersson i Mölndal.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

417306. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktioner för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman. s. 1 i texten