Första lagutskottets utlåtande Nr 9
1941-02-25 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1941:9, Första lagutskottets utlåtande Nr 9
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1941 kl. 3 e. m.
Flintande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§
lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse.
Genom en den 3 januari 1941 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 21, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917
(nr 257) om försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas, att 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse
skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
213
§.
De i---för beräkningen.
Räntefoten må--— sådan rörelse.
Grunderna för---- av försäkringssumman.
Utan hinder av vad i tredje stycket stadgas må grunderna för premiereservens
beräkning vara avfattade på annat sätt än där föreskrives, såframt
summan av premiereserverna för de särskilda försäkringarna blir
minst lika stor som efter grunder avfattade enligt tredje stycket. Vid beräkning
av enskild försäkringstagares rätt skall i dylikt fall såsom försäkringens
andel i den totala premiereserven anses premiereserven för försäkringen
efter sådana enligt tredje stycket avfattade grunder, som giva samma totala
premiereserv.
Varda grunderna för beräkning av premiereserven ändrade, bestämmer
Konungen efter vilka grunder premiereserven för äldre försäkring skall beräknas.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 1 avd. Nr 9.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
-1 Första lagutskottets utlåtande Nr 9.
215 §.
Ett belopp ----annan ari:
7) reservpremier, ingående i förfallna obetalda premier, eller, därest grunderna
för premiereservens beräkning ej äro avfattade enligt 213 § tredje
stycket, den del av sistnämnda premier, som Konungen bestämmer;
8) belopp, som---kunna medgivas.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I fråga om de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den
män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
I särskilda till Kungl. Majit ställda, av försäkringsinspektionen nied utlåtande
den 23 maj 1940 överlämnade skrifter bar ett vart av elva försäkringsbolag,
vilkas rörelse avser livförsäkring, anhållit örn stadfästelse å beslut
örn ändring av bolagets grunder beträffande, bland annat, beräkning av premiereserv.
Försäkringsinspektionen har i utlåtandet — under framhållande
bland annat att de grunder för premiereservens beräkning, varå stadfästelse
söktes, visserligen företedde viss formell avvikelse från bestämmelserna i
213 § tredje stycket lagen om försäkringsrörelse men att samma grunder dock
kunde anses helt tillgodose huvudsyftet med bestämmelserna — tillstyrkt ansökningarna.
Vid beredning inom handelsdepartementet hava emellertid,
enär de ifrågasatta grunderna icke vore avfattade på sätt i nämnda lagrum
stadgades, ansökningarna ansetts icke kunna bifallas utan föregående lagändring.
I anledning härav har försäkringsinspektionen i skrivelse den 29 juni 1940
föreslagit vissa ändringar i förevarande lag beträffande grunder för beräkning
av livförsäkringsbolags premiereserv samt därvid anfört bl. a. följande.
I lagen om försäkringsrörelse av den 25 maj 1917 meddelas i 213 § vissa
föreskrifter rörande grunderna för beräkning av premier och premiereserv
för livförsäkring. Tredje stycket av nämnda paragraf föreskriver en viss metodik
vid premiereservens beräkning. Enligt detta stycke skola nämligen
grunderna för premiereservens beräkning vara så avfattade, att premiereserven
för varje särskild försäkring framkommer såsom det belopp, varmed
kapitalvärdet av bolagets beräknade framlida utgifter för försäkringen må
överskjuta kapitalvärdet av pa visst sätt bestämda reservpremier, vilka ingå
i de försäkringspremier bolaget må hava att ytterligare uppbära. Detta innebär,
att premiereserven vid ett bokslut framkommer som skillnaden mellan
en skuldpost och en tillgångspost. Skuldposten utgör kapitalvärdet av
dels bolagets framtida utbetalningar enligt de försäkringsavtal, som bestå
vid tidpunkten för bokslutet, dels bolagets framtida kostnader för förvaltningen
av detta försäkringsbestånd. Tillgångsposten utgör kapitalvärdet av
de reservpremier, som på grund av försäkringsavtalen komma att inflyta —
dock med den inskränkningen, att denna tillgångspost icke för någon försäkring
får upptagas till högre belopp än skuldposten för samma försäkring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr .9. 5
Reglerna för reservpremiernas beräkning äro så avfattade, ali nied nu gällande
grunder för beräkning av försäkringspremier reservpremierna bliva mindre
än dessa. Härav blir följden, att ovannämnda tillgångspost blir mindre
än om försäkringspremierna lagts till grund för beräkningen, varför resultatet
av den omhandlade lagföreskriften blir, att premiereserven kommer att
innehålla en viss säkerhetsmarginal. Försäkringsinspektionen finner det
uppenbart, att lagstiftarens avsikt blott varit att föreskriva en sådan säkerhetsmarginal,
då del måste anses betydelselöst örn beräkningen sker enligt
den ena eller andra metoden.
Med hänsyn till de alltmera komplicerade grunder, som föranletts av de
senare årens talrika övergångsformer mellan dödsfalls- och livsfallsförsäkring,
har det framstått i allt högre grad angeläget att åstadkomma förenklingar
i arbetet med premiereservberäkningen. Undersökningar i frågan hava
bland annat utförts i anslutning lill arbetet inom försäkringsutredningen,
vilken emellertid på grund av rådande förhållanden tillsvidare måst inställa
sitt arbete. Det har under dessa undersökningar visat sig, att någon avsevärd
förenkling i premiereservberäkningen knappast torde vara möjlig, därest
man i detalj formellt fasthåller vid den metodik, som framgår ur de
återgivna bestämmelserna i 213 § lagen om försäkringsrörelse. Däremot är
det möjligt att i icke oväsentlig mån underlätta premiereservberäkningen vid
tillämpning av en metod, som företer viss formell avvikelse från lagens bestämmelser
men samtidigt ger ett värde på premiereserven, som för den stora
huvudmassan av försäkringar är något större än som motsvarar lagens
krav. För vissa mindre frekventa försäkringsformer kan ifrågavarande metod
ge värden, som något understiga de mot lagens bestämmelser svarande.
Som ovan antytts har försäkringsutredningen bland annat förevarande
spörsmål på sitt program. Man torde kunna förvänta, att det förslag, som
utredningen en gång kommer att framlägga, kommer att innehålla vissa ändringar
av de tekniska bestämmelserna rörande livförsäkring, däribland även
bestämmelserna angående premiereservens beräkning. Emellertid förefinnes
redan nu ett starkt behov av en ändring av sistnämnda bestämmelser. De
grunder för beräkning av försäkringspremier, vilka stadfästes genom resolutioner
den 26 augusti 1938, utformades med hänsyn till den alltmer framträdande
komplikationen hos försäkringsformerna. Såsom ovan framhållits är
det framför allt ur arbets- och omkostnadssynpunkt angeläget, att en motsvarande
anpassning sker i fråga örn beräkningen av premiereserven för de
försäkringar, vilka meddelats enligt nämnda grunder. För att icke föregripa
den lagändring som försäkringsutredningen kan komma att föreslå, anser
sig försäkringsinspektionen icke för närvarande böra föreslå någon annan
ändring av förevarande bestämmelser än som kräves för genomförandet av
en sådan förenkling i metoden för premiereservens beräkning som här åsyftas.
Det avsedda resultatet kan uppnås genom att i 213 § efter tredje stycket
införa ett nytt stycke av följande lydelse:
»Utan hinder av vad sålunda stadgats må grunderna, såvitt angår metoden
för beräkningen av livförsäkringsbolags premiereserv vara avfattade på
annat sätt, under förutsättning att den härigenom erhållna premiereserven
för bolagets samtliga livförsäkringar icke blir mindre än summan av dc på
sätt förut sagts beräknade premiereserverna för de .särskilda försäkringarna.»
Svenska livförsäkringsbolags förening tiar (leii 7 september 1910 avgivit
yttrande (iver försäkringsinspeklionens framställning, varefter försäkringsinspektionen
avgivit förnyat utlåtande i anledning av vad föreningen anfört.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 9.
I propositionen autor chefen för handelsdepartementet — efter att hava
redogjort för vad försäkringsinspektionen och föreningen yttrat — följande:
»Av utredningen framgår, att det för försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse,
är angeläget att vid premiereservens beräkning kunna använda
annan och mindre arbetskrävande metod än den som följer av bestämmelserna
i 213 § tredje stycket lagen örn försäkringsrörelse. Såsom förut nämnts
torde emellertid stadfästelse lagenligt icke kunna meddelas å sådana grunder
för beräkningen av premiereserven, vilka ej äro avfattade på sätt i detta lagrum
föreskrives, även örn premiereserven efter dylika grunder skulle bliva
minst lika stor som efter grunder, upprättade i överensstämmelse med lagrummet.
Enligt vad förut framhållits torde visserligen försäkringsutredningen
i sinom tid komma att i lagen föreslå vissa ändringar av de tekniska bestämmelserna
rörande livförsäkring, däribland även bestämmelserna angående
premiereservens beräkning. I likhet med försäkringsinspektionen anser jag
emellertid önskvärt, att i avvaktan härpå kommer till stånd en sådan lagändring,
som öppnar möjlighet för bolagen att vid premiereservens beräkning
tillämpa annan metod än den i 213 § tredje stycket föreskrivna, under förutsättning
att den härigenom erhållna premiereserven icke blir mindre än
efter grunder, avfattade enligt nämnda stycke. Försäkringsinspektionens förslag
i ämnet tillgodoser detta önskemål. Den av svenska livförsäkringsbolags
förening alternativt förordade lösningen av frågan, innebärande att grunderna
i formellt hänseende skulle utformas i enlighet med lagrummet ifråga
men att vid premiereservens beräkning likväl skulle begagnas annan metod
än den där angivna, synes icke böra godtagas. Jag tillstyrker förty, att bestämmelse
av den innebörd, försäkringsinspektionen föreslagit, upptages såsom
ett nytt stycke i paragrafen.
Såsom försäkringsinspektionen framhållit kommer emellertid vid tillämpning
av annan metod för premiereservens beräkning än den i 213 § tredje
stycket föreskrivna fördelningen av den totala premiereserven å de särskilda
försäkringarna att bliva i viss mån annorlunda än efter grunder i överensstämmelse
med nämnda metod; sålunda kan efter grunder, som ej äro avfattade
på sätt i 213 § tredje stycket stadgas, premiereserven för vissa försäkringar
bliva mindre och för andra större än efter grunder enligt detta lagrum,
ehuru den totala premiereserven i båda fallen är densamma. Försäkringsinspektionen
har anfört, att premiereserven för de enskilda försäkringarna
vöre av betydelse i sådant tillfälle, som avsåges i lagens 235 § fjärde
stycket; enligt detta lagrum skall nämligen vid fördelning av tillgångarna i
ett livförsäkringsbolags administrationsbo varje försäkringstagares fordran
anses motsvara hans andel i försäkringsfonden. Då syftet nied det ifrågasatta
tillägget till 213 § endast är att möjliggöra tillämpning av förenklade
metoder för premiereservens beräkning utan alt härigenom påverka de olika
försäkringstagarnas rätt, anser jag, i likhet med försäkringsinspektionen, att
vid förutnämnda fördelning av tillgångarna försäkringstagarens fordran skall
beräknas enligt grunder i överensstämmelse med 213 § tredje stycket.
Även örn 235 § fjärde stycket avser det i tillämpningen viktigaste fall,
Första lagutskottets utlåtande Nr 9.
5
där premiereserven kan vara av betydelse för de enskilda försäkringstagarna,
är detta dock icke det enda stadgandet i lagen av dylikt slag. I sådant hänseende
må framhållas, att den å varje försäkring belöpande andelen i den
totala premiereserven inverkar å försäkringstagarens rätt jämväl i de fall,
som avses i lagens 140 § andra stycket och 184 § andra stycket. Den i 140 §
andra stycket givna bestämmelsen, att vid nedsättning av delägares andel i
ömsesidigt livförsäkringsbolags premiereserv alla andelar skola nedsättas i
samma förhållande, är visserligen icke tillfredsställande ur ekonomiska rättvisesynpunkter,
varför det i realiteten torde kunna betraktas som likgiltigt,
om vid sådan nedsättning andelarna beräknas enligt 213 § tredje stycket
eller, med stöd av det föreslagna tillägget till paragrafen, enligt annan metod.
Vad angår stadgandet i 184 § andra stycket saknar detsamma för närvarande
betydelse i fråga örn livförsäkringsbolag, enär alla sådana bolag
infört den bestämmelsen i bolagsordningen, att allenast bolagets tillgångar
häfta för dess förbindelser. Det lärer icke föreligga skäl för antagande, att
ändring häri kommer att vidtagas. Även örn sålunda nu ifrågavarande båda
lagrum äro av ringa vikt eller sakna betydelse i förevarande avseende, torde
dock, i likhet med vad som föreslagits beträffande 235 § fjärde stycket, böra
uttryckligen föreskrivas att bestämmelserna i jämväl dessa lagrum ej skola
påverkas av det föreslagna tillägget till 213 §. Ifrågavarande syfte — att
enskild försäkringstagares rätt under alla omständigheter skall bedömas på
samma sätt som om grunderna varit avfattade enligt 213 § tredje stycket
— har efter överläggningar med försäkringsinspektionen ansetts kunna vinnas
därigenom, att nämnda tillägg till paragrafen uttryckligen begränsas på
så sätt, att det icke avser beräkningen av de å de särskilda försäkringarna
belöpande andelarna i den totala premiereserven. I lagtexten kan
detta komma till uttryck genom att i samband med tillägget till 213 §
upptages en bestämmelse av innebörd, att, då fråga gäller enskild försäkringstagares
rätt, såsom försäkringens andel i den totala premiereserven
skall anses försäkringens premiereserv efter sådana enligt 213 § tredje stycket
avfattade grunder, som giva samma totala premiereserv. Nu avsedda
grunder synas lämpligen — ehuru det är ovisst om eller när de behöva tilllämpas
— böra upprättas och stadfästas i samband med grunderna i övrigt.
Eftersom detta torde kunna påfordras med stöd av gällande bestämmelser
i 7 § 1) och 123 § 1) av lagen, torde särskild föreskrift om skyldighet för
bolagen i sådant hänseende ej behöva upptagas.
I 213 § sista stycket förevarande lag stadgas, att, örn grunderna för beräkning
av premiereserven ändras, skola, där ej Konungen fastställer särskilda
grunder för beräkningen av premiereserven för äldre försäkring, de
nya grunderna tillämpas jämväl å sådan försäkring, dock att reservpremien
skall så avpassas, att premiereserven vid övergången blir minst lika stor
som efter de äldre grunderna. Då den förut föreslagna ändringen i denna
paragraf innebär, att premiereserven kan beräknas ulan införande av begreppet
reservpremie, torde detta stycke ej kunna bibehållas oförändrat. Åt
lagrummet ifråga synes i stället lämpligen böra givas det innehållet, att,
nihang till riksdagens protokoll i041. 9 sami. 1 nini. .Vr !>. 2
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 9.
Utskottet.
därest grunderna ändras, Konungen skall bestämma efter vilka grunder premiereserven
för äldre försäkring skall beräknas.
Enligt reglerna i 213 § för premiereservens beräkning skola reservpremier,
som ingå i de enligt försäkringsavtalet förfallna premierna, räknas såsom
influtna, även örn premierna äro obetalda. Därav har ansetts följa, att sådana
reservpremier böra få användas till redovisning av försäkringsfonden;
bestämmelse härom har upptagits under 7) i 215 §. Såsom nyss nämnts
kan emellertid efter genomförandet av den föreslagna ändringen i 213 §
premiereserven beräknas efter grunder, som icke definiera särskilda reservpremier.
Med hänsyn härtill torde under 7) i 215 § böra stadgas, att försäkringsfonden
må redovisas antingen med reservpremier, ingående i förfallna
obetalda premier, eller ock, därest grunderna för premiereservens
beräkning ej äro avfattade enligt 213 § tredje stycket, med den del av sistnämnda
premier som Konungen beslutar. Sådant beslut synes lämpligen
böra ske i form av stadfästelse å grunder, där storleken av denna del angivits.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till lag örn ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen örn försäkringsrörelse.
Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft omedelbart
efter utfärdandet.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit
anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 25 februari 1941.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson, Karl Emil Johanson*,
Branting, Eskhult, Ewerlöf och Karl Johan Olsson; samt
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Gezelius, Ryberg*, Berg, Landgren,
Lindahl, Nilson i Eskilstuna och Andersson i Mölndal.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
417306. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktioner för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman. s. 1 i texten