Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 161 i första kammaren av herr Linderot samt nr 209 i andra kammaren av herrar Persson i Stockholm och Hagberg i Luleå.

1941-02-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 161 i första kammaren av herr Linderot samt nr 209 i andra kammaren av herrar Persson i Stockholm och Hagberg i Luleå.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i

lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 161 i första kammaren av

herr Linderot samt nr 209 i andra kammaren av herrar Persson i Stockholm

och Hagberg i Luleå.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts »att riksdagen måtte

besluta en sådan ändring i ''Lagen om förskottering av underhållsbidrag till

barn’ att de avdragsfria taxerade inkomstbeloppen höjas för ensam moder

till 1 200 kronor i ortsgrupp I, till 1 600 kronor i ortsgrupp II och till 2 000

kronor i ortsgrupp III samt för moder till barn från föregående äktenskap

eller utom äktenskap, som är gift eller omgift, för makarnas gemensamma

taxerade inkomst till 1 800 kronor i ortsgrupp I, 2 250 kronor i ortsgrupp II

och 2 700 kronor i ortsgrupp III».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för denna hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Jämlikt lagen den 18 juni 1937 (nr 383) örn förskottering av underhållsbidrag

till barn äger barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av

två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barnet, att, sedan förfallodag

för bidraget förflutit utan att bidraget guldits, under vissa villkor av allmänna

medel erhålla förskott å bidraget, s. k. bidragsförskott (1 §). Bidragsförskotten

beviljas och utbetalas av barnavårdsnämnden, därvid utbetalning

sker månadsvis (3 och 11 §§). Bidragsförskotten äro graderade efter de i

lagen om folkpensionering avsedda ortsgrupperna samt utgå med ett årligt

belopp av 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor i ortsgrupp 2 och 360 kronor

i ortsgrupp 3; har moder vårdnaden örn två eller flera till bidragsförskott berättigade

barn, reduceras emellertid nämnda belopp. För tiden till och med

den månad, under vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet med ett

årligt belopp av 60 kronor, överstiger moderns årsinkomst 600 kronor i ortsgrupp

1, 800 kronor i ortsgrupp 2 och 1 000 kronor i ortsgrupp 3, eller har

modern, därest hon är gift, tillsammans med sin make en årsinkomst överstigande

900 kronor i ortsgrupp 1, 1 125 kronor i ortsgrupp 2 och 1 350

kronor i ortsgrupp 3, minskas bidragsförskottet med sju tiondelar av års
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande Nr 10.

11

inkomsten, i vad den överstiger sagda belopp. Hava makarna att törsörja

barn under sexton år, som icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller

bidragsförskott, skall det för vederbörande ortsgrupp sist angivna inkomstbeloppet

ökas med 100 kronor för varje sådant barn (4 § 1 morn.). Har barn

inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall den pa barnet belöpande

andelen av bidragsförskottet minskas med nämnda inkomst (5 § 2 morn.).

Bidragsförskott må icke utgå med högre belopp än barnets fader enligt rättens

beslut eller avtal är skyldig att utgiva till barnets underhåll. Bidragsförskott

skall icke utgå, därest beloppet av detsamma icke uppgår till 60

kronor för år räknat (4 § 4 mom.). Såsom inkomst, vilken enligt 4 § skall

läggas till grund för beräknande av bidragsförskott, anses det för vederbörande

senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.

Härvid skall emellertid iakttagas, att därest i detta belopp inräknats värdet

av fri kost och fri bostad, sammanlagda värdet av dessa förmåner icke må

vid inkomstens beräkning uppskattas högre än till 200 kronor i ortsgrupp 1,

300 kronor i ortsgrupp 2 och 400 kronor i ortsgrupp 3 (5 § 1 morn.). För

lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,

å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot fadern (17 §). Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning

ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av

statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat

förskottet (20 §).

I de fall, som i lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag närmare

angivas, utgår av allmänna medel barnbidrag till uppehälle och uppfostran

åt barn, vars föräldrar, adoptivföräldrar, fader, adoptant eller adoptants

make avlidit, eller vars fader, styvfader, moder, adoptant eller adoptants

make är arbetsoförmögen (1 § första stycket). Ärenden rörande barnbidrag

handläggas av pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna (3 §). Barnbidragen

äro graderade efter de i lagen örn folkpensionering avsedda ortsgrupperna.

Bidragen utgå därjämte med något högre belopp till föräldralösa barn än

till andra barn. För föräldralösa barn utgöra bidragsbeloppen för år räknat

300 kronor i ortsgrupp 1, 360 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor i ortsgrupp

3. För andra barn utgöra motsvarande belopp 240, 300 och 360 kronor,

varvid emellertid reducering sker med hänsyn till antalet barn, så att

beloppet för två barn ej fullt uppgår till dubbla bidragsbeloppet för ett barn

o. s. v. För icke föräldralösa barn minskas därjämte barnbidraget med hänsyn

till moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst, överstiger denna

600 kronor i ortsgrupp 1, 800 kronor i ortsgrupp 2 och 1 000 kronor i ortsgrupp

3, eller har den arbetsoförmögne, därest lian ar gift, tillsammans med

sin hustru en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1 125 kronor

i ortsgrupp 2 och 1 350 kronor i ortsgrupp 3, minskas sålunda barnbidraget

med sju tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp

(5 §). Inkomsten uppskattas i överensstämmelse med de grunder, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

angivas i 7 § lagen om folkpensionering; i denna paragraf stadgas bland

annat, att i fråga om beräknande av inkomst för fastställande av tilläggspension

årsinkomsten utgör all den inkomst, som någon skäligen kan antagas

komma att tillsvidare årligen åtnjuta. Jämväl inkomst, som barnet självt

åtnjuter, kan, därest inkomsten ej härrör från dess eget arbete, verka reducerande

på barnbidragsbeloppet (6 §). Kostnaderna för barnbidrag bestridas

av staten och kommunerna (14 §).

Förslag till ovannämnda båda lagar framlades av Kungl. Majit i proposition

nr 27(3 till 1937 års riksdag. Lagförslagen, vilka utarbetats på grundval

av vissa förslag av 1934 års barnpensioneringssakkunniga (statens off.

utr. 1936: 6 och 1936: 47), överensstämde — med visst i detta sammanhang

betydelselöst undantag beträffande förslaget till lag om barnbidrag — med

nu gällande lagstiftning i ämnet.

Det i förevarande motioner berörda spörsmålet behandlas i propositionen

under rubriken »Inkomstgränser och avdrag för inkomst» (sid. 68—74).

De sakkunnigas betänkanden i denna del hade i huvudsak följande innehåll.

Enligt 1913 års lag örn allmän pensionsförsäkring var rätten till pensionstillägg

lör barn på sådant sätt beroende av föräldrarnas inkomst, att från

det högsta barntillägget, 102 kronor, skulle dragas % o av det belopp, varmed

årsinkomsten översteg för man 425 kronor, för kvinna 400 kronor samt för

äkta makar 825 kronor. Den enligt 6 § lagen om folkpensionering utgående

tilläggspensionen till pensionsberättigad, vilkens årsinkomst ej uppgår

till 450 kronor, belöper sig till ett belopp av 250 kronor, minskat med 7/io av

vad den pensionsberättigades årsinkomst må överstiga 100 kronor.

De sakkunniga hava föreslagit, att inkomstgränsen för åtnjutande av oreducerat

barnbidrag skall sättas till, för änka 600 kronor samt för äkta makar

900 kronor. Enligt tilläggsförslaget rörande dyrortsgraderade barnbidrag

äro även nämnda belopp dyrortsgraderade.

Vid avvägandet av dessa belopp lia de sakkunniga utgått från arbetsför

änkas förhållanden, därvid de sakkunniga ansett, att en sådan änkas existensminimum

borde upptagas något högre än det belopp av 450 kronor, som

enligt lagen om folkpensionering gällde för rätt till tilläggspension utan hänsyn

till förekomsten av barn. Man borde nämligen enligt de sakkunnigas mening

beakta, att en sådan änka såväl i fråga örn kläder som föda krävde

mera än en invalid eller åldrig person. Att för invalida änkor eller övriga

ensamstående invalida personer med minderåriga barn uppställa andra regler

i detta avseende än för arbetsföra änkor hava de sakkunniga ansett icke

vara görligt, då särskilt beträffande änkor det ofta vore omöjligt att draga

en bestämd gräns melian arbetsföra oell invalider.

Beträffande inkomstgränsen för äkta makar hava de sakkunniga erinrat

örn att enligt 1913 års pensionsförsäkringslag den övre inkomstgränsen för

erhållande av oavkortade barntillägg i det närmaste vore dubbelt så hög som

för en ensamstående person. En sådan regel hava de sakkunniga emellertid

icke ansett sig kunna förorda i fråga örn barnbidragen, detta särskilt med

hänsyn till att den del av levnadskostnaderna, som utgjordes av hyra för bostad,

ingalunda behövde vara dubbelt så hög för två makar med minderåriga

barn som för en ensamstående person i samma ställning. Inkomstgränsen

har därför i detta fall ansetts böra sättas till 900 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

13

Beträffande avdragsreglerna hava de sakkunniga framhållit, att dessa regler

i fråga om barnbidragen icke kunde såsom inom folkpensioneringen ha

någon betydelse för att främja intresset av sparande för ålderdomen men väl

för att påverka de arbetsföra änkornas eller hustrurnas intresse att genom

förvärvsarbete bereda de sina försörjning. Ur sistnämnda viktiga synpunkt

kunde förutnämnda enligt 6 § lagen örn folkpensionering gällande avdragsregel

synas väl sträng, åtminstone beträffande lägre inkomster, och det kunde

ifrågasättas, huruvida icke en mildare avdragsregel i sådana fall borde

uppställas för barnbidragen. De sakkunniga hava likväl stannat vid att föreslå

en liknande avdragsregel, som den för tilläggspensioner gällande.

Härom hava de sakkunniga närmare anfört följande:

Det kunde icke vara lämpligt, att olika avdragsregler gällde för de båda

understödsformerna, då ett betydande antal invalider med tilläggspensioner

även erhölle barntillägg. Det borde även bemärkas, att de inkomstbelopp,

som vid barnbidragens beräkning icke skulle verka minskande, vore mångdubbelt

högre än motsvarande inkomstbelopp inom folkpensioneringen, och

de vore så pass stora, att de på landsbygden i allmänhet torde någorlunda

motsvara en arbetsför änkas existensminimum. De skäl, som kunde anföras

för vare sig en välvilligare avdragsregel eller för denna regel själv, kunde

därför knappast tillmätas giltighet beträffande inkomster, vilka mera avsevärt

överstege denna gräns. De sakkunniga föresloge alltså, att intill ett inkomstbelopp,

som med 300 kronor överstege 600 kronor för en änka och 900

kronor för äkta makar, sju tiondelar av inkomsten över nämnda gränser

skulle avdragas från barnbidragen och att för den del av inkomsten, som

överstege för en änka 900 och för äkta makar 1 200 kronor, barnbidraget

skulle minskas med inkomstens hela belopp. Genom denna ytterligare begränsning

åstadkommes, att barnbidrag icke komme att utgå till föräldrar,

då deras inkomster vore jämförelsevis goda.

De omförmälda olika inkomstgränserna skola enligt tilläggsförslaget rörande

dyrortsgraderade barnbidrag jämväl dyrortsgraderas.

I fråga om bidragsförskotten liava de sakkunniga föreslagit inkomstgränserna

i stort sett 300 kronor högre än för barnbidragen. Beträffande äkta makars

inkomst är dock skillnaden vid dyrortsgradering icke fullt så stor. Den

högre inkomstgränsen bar av de sakkunniga motiverats framför allt därför,

att hänsyn tagits till det stora antalet kvinnliga yrkesutövare nied lön huvudsakligen

i form av naturaförmåner, vilkas värde måste skattas till tämligen

högt belopp. Dessa kvinnor kunde vanligen icke lia barnet bos sig

och deras kontanta lön räckte icke till för att betala fosterlega för barnet.

Värdet av den föreslagna lagstiftningen skulle väsentligt minskas, örn densamma

icke komme att omfatta denna kategori av hjälpbehövande mödrar.

Ur principiell synpunkt motiverades den högre inkomstgränsen för ogifta

mödrar och frånskilda hustrur därmed, att det för dessa icke vore fråga

om understöd i egentlig mening utan örn ett förskott, som återkrävdes av

den undcrhållsskyldige.

Avdragskvoten för högre inkomst liava de sakkunniga föreslagit till en

halv i stället för sju tiondelar för att förenkla uträkningen av bidragsförskotten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Efter en redogörelse för de över de sakkunnigas förslag i denna del avgivna

yttrandena (sid. 70—73 i propositionen) har föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, till en början erinrat om vissa mindre

lyckliga verkningar av de av de sakkunniga förordade reglerna för

avdrag av inkomst, i vilket avseende må hänvisas till propositionen sid. 73—

74. Enligt departementschefens uttalande kunde olägenheter av detta slag

avhjälpas, örn avdragsregeln i överensstämmelse med vad som gällde för

rätt till tilläggspension finge sådan formulering, att viss kvot av den inkomst,

som överstiger en bestämd minimigräns, avdroges. Denna kvot torde

kunna bibehållas vid av de sakkunniga beträffande barnbidrag föreslagna

sju tiondelar. Departementschefen framhåller vidare, att i yttrandena ifrågasatts

riktigheten av att konstruera olika inkomstgränser för rätten till barnbidrag

och bidragsförskott. En jämförelse mellan de vid olika inkomstgränser

utgående barnbidragens respektive bidragsförskottens belopp utvisade

även, att på grund av denna olikhet vissa mindre lyckliga resultat uppstode.

På grund härav föreslog departementschefen den avvikelsen från de sakkunnigas

förslag, att inkomstgränserna bestämdes till samma belopp för såväl

barnbidrag som bidragsförskott. För att tillgodose de kvinnliga yrkesutövare,

vilkas avlöningsförhållanden åberopats av de sakkunniga såsom

skäl för den högre inkomstgränsen i fråga om bidragsförskotten, föreslog

departementschefen särskilda regler för beräknande av värdet av naturaförmåner.

I nu nämnda syfte föreslogs jämväl bestämmande av inkomstgränserna

för ogift person i dyrortsgrupp 2 till 800 kronor och i dyrortsgrupp

3 till 1 000 kronor.

I fråga om sistberörda spörsmål anförde departementschefen vid behandlingen

av de särskilda paragraferna vidare.

Som i den allmänna motiveringen omförmälts har den för rätten till bidragsförskott

avgörande inkomstgränsen sänkts till samma belopp som föreslagits

i fråga om barnbidragen. När emellertid inkomstgränsen för rätten

till bidragsförskott sålunda sänkes, måste man taga hänsyn till den stora

gruppen kvinnliga yrkesutövare, vilkas lön huvudsakligen utgår i form av

naturaförmåner. Dessa kvinnor kunna vanligen icke ha sitt barn hos sig

utan måste utackordera detsamma. Kontantiönen räcker emellertid sällan

till för att betala fosterlegan för barnet. Då löneförmånerna för denna

kategori mödrar emellertid taxeras till tämligen högt belopp, skulle med

den nu föreslagna låga inkomstgränsen ett stort antal av dessa mödrar, som

vore i behov av samhällets stöd för beredande av uppehälle och uppfostran

åt sina barn, uteslutas från rätt till bidragsförskott eller få vidkännas avsevärd

minskning av sådant förskott. Till motverkanle av denna följd av

inkomstgränsens sänkning föreslås, att värdet av förmån, bestående av fri

kost och fri bostad, vid inkomstens beräkning icke må uppskattas till högre

belopp än, i ortsgrupp 1 200 kronor, i ortsgrupp 2 300 kronor samt i ortsgrupp

3 400 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

15

Sammansatt stats- och andra lagutskott lämnade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 1 de framlagda lagförslagen i denna del utan erinran.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att enligt lagen den 18 juni 1937

(nr 384) örn kommunala pensionstillskott m. m. kommun kan till utfyllande

av bland annat barnbidrag och bidragsförskott under vissa förutsättningar

lämna understöd utan fattigvårds karaktär.

Slutligen må här erinras, att chefen för socialdepartementet den 3 januari

1938 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande utsett en kommitté, den s. k. socialvåidskommittén,

vilken enligt direktiven för dess arbete har till uppgift att

företaga en allmän översyn av socialvården.

I de nu till behandling föreliggande motionerna har föreslagits en avsevärd

höjning av de i lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn

angivna inkomstgränserna för rätt till oreducerat bidragsförskott. Såsom

framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan örn fastställandet av

dessa inkomstgränser samt motsvarande spörsmål med avseende å barnbidrag

föremål för ingående prövning under förarbetena till 1937 års lagstiftning

örn bidragsförskott och örn barnbidrag. Frågan huruvida med hänsyn

till därefter ändrade förhållanden denna gränsdragning numera kan

anses skälig och lämplig torde komma under övervägande vid socialvårdskommitténs

nu pågående utredningsarbete. Med hänsyn härtill finner utskottet

ej påkallat att i anledning av ifrågavarande motioner tillstyrka vare

sig lagändring i det hänseende, som avses i motionerna, eller en framställning

i ämnet av riksdagen till Kungl. Majit.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, Tamm, Sten, Wistrand,

Holstenson och Näslund;

från andra kammaren: fröken nesselgren samt herrar Hage, Pettersson i Hällbacken,

Molander i Härnösand*, Hermansson, von Seth*, Lundgren och Norup.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.