Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1941-03-27 · 70 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 67 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:12, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen

m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 7 februari 1941 dagtecknad proposition, nr 45, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll,

dels föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

i) Lag

om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 8 kap. vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)

samt, i nedan intagna delar, 2, 3, 9, 10, 11 och 13 kap. nämnda lag* 1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande angives:

2 KAP.

Om byggande i vatten oell örn vattentäkt.

14 §.

Tarvas för--— är stadgat.

Där vid---motsvarande tillämpning.

Erfordras till skydd mot förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad

i första stycket är stadgat äga tillämpning. Meddelas beslut härom, skall

vattenrättsdomaren ofördröjligen göra anmälan örn beslutet hos inskrivningsdomaren;

och varde med anmälan så förfaret, som örn bevis angående

verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

35 §.

I vatten —--nödgats utgiva.

Vad sålunda--— däri nedsköljas.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 47 § och 11 kap. 29 § se 1919: 425; av 3 kap. 9 §, 8 kap., 10 kap.

32—34 38, 40, 43, 44, 48, 51, 53, 55, 58, 64, 68, 74, 77, 79, 80 och 82 §§ samt 11 kap. 5, 45,

56, 65, 91, 92 och 94 §§ se 1920: 459; av 11 kap. 2 § se 1925: 61; av 11 kap. 59 § se 1932:

138; av 11 kap. 95 § se 1932: 208; av 11 kap. 4 § se 1936: 70; och av 2 kap. 38 §, 9 kap.

1 §, 10 kap. 67 §, 11 kap. 17, 21, 26, 27, 32, 33, 36, 37, 46, 62, 63, 67, 75, 83 och 88 §§ samt av

13 kap. 8, 11 och 12 §§ se 1939: 146.

Bihang lill riksdagens protokoll 10M. 0 sami. 2 avd. Nr 12.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Om förebyggande av förorening i vattendrag, sjö eller annat vattenområde

meddelas, utöver vad i 14 § sägs, bestämmelser i 8 kap.

38 §.

Där arbete, som ovan sägs, avser huvudsakligen anläggande av vattentäkt

eller utförande av vattenreglering eller inrättande, utvidgande eller förbättrande

av allmän farled eller av allmän flottled, torrläggning av mark eller

avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten, skola stadgandena

i 2—37 §§ av förevarande kap. äga tillämpning endast, såvitt sådant finnes

för varje fall i 42—61 §§ av detta kap. eller i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

Är fråga — — — för annat.

3 KAP.

Om vattenreglering-.

9 §•

Visas, efter det vattenreglering, som i 1 § sägs, blivit utförd, att densamma

länder till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan allmän farled

eller för anläggning, varigenom kloakvatten eller industriellt avloppsvatten

avledes, må ägaren av farleden eller anläggningen, där den vunna

nyttan kan uppskattas till visst penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas

att antingen på en gång eller med fördelning på visst antal år erlägga

högst så stor del av nämnda belopp, som svarar mot förhållandet mellan

å ena sidan företagets anläggningskostnad och å den andra den beräknade

båtnaden därav i sådant hänseende, som i 3 § avses. Å oguldet kapitalbelopp

skall gäldas ränta efter den räntefot, som finnes skälig. För bidrag,

som nu nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget, och vare förty bidragsgivaren

ej skyldig att taga del i framtida kostnad för detta.

Vad sålunda — —- — flottleds anläggningskostnad.

Anslag, som---givit anslaget.

8 KAP.

Om avloppsvatten.

Inledande bestämmelser.

1 §•

För avledande av spillvatten och annan flytande orenlighet från samhälle

eller fastighet skola gälla de villkor, som nedan i detta kap. för varje fall

stadgas.

Spillvatten och orenlighet, som härrör från bostäder eller från verksamhet,

vilken icke är att hänföra till industriell rörelse, benämnes i denna lag

kloakvatten. Spillvatten och orenlighet, som härrör från industriell rörelse,

benämnes industriellt avloppsvatten.

I fråga om vattens avledande för torrläggning av mark inom stadsplan,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning, eller för torrläggning

av begravningsplats skall gälla vad om avledande av kloakvatten stadgas.

2 §■

Vad i denna lag sägs om avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten

skall i tillämpliga delar gälla jämväl utkastande, utsläppande

eller uppläggande av fast avfall från samhälle eller fastighet så, att vattendrag,

sjö eller annat vattenområde därav kan förorenas. Konungen eller

myndighet, som av Konungen utses, äger meddela särskilda bestämmelser

till förebyggande av sådan vattenförorening. I enahanda ordning må ock

meddelas erforderliga föreskrifter till förhindrande av att vatten förorenas

genom avfall från fartyg.

Utöver de bestämmelser, som meddelas i detta kap., skall gälla vad i

hälsovårdsstadgan eller eljest ur hälsovårdssynpunkt föreskrives.

Om avledande av kloakvatten.

Örn kloakledningar.

3 §•

Kloakledning skall göras täckt, såframt ej med hänsyn till särskilda förhållanden

öppen ledning må tillstädjas.

I övrigt skall kloakledning inrättas så, att ändamålet må utan oskälig kostnad

vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

4 §■

Tarvas för avledande av kloakvatten, att ledning framdrages över annan

tillhörig fastighet, vare ägaren av den fastighet pliktig att mot ersättning,

som i 9 kap. sägs, tåla intrånget därav. 5 6

5 §■

Där för avledande av kloakvatten erfordras, att genom väg eller genom

järnvägs eller spårvägs banvall eller stationsområde avlopp anordnas eller

ock befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall arbetet bekostas av anläggaren

samt ombesörjas av vägens, järnvägens eller spårvägens ägare,

såvitt ej denne hellre vill överlämna arbetet åt anläggaren.

Vad nu sagts om ägare av väg skall i fråga om allmän väg avse väghållaren.

6 §•

Skall allmän väg eller därtill hörande bro eller trumma byggas eller

ändras och påfordrar, innan arbetet påbörjas, någon, som för avledande av

kloakvatten är eller kan bliva i behov av avlopp genom vägen, att sådant

anordnas i enlighet med av honom framlagd, av sakkunnig person uppgjord

plan, åligge väghållaren att sålunda utföra arbetet, där det kan ske utan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

men för väganläggningens brukbarhet och framtida bestånd; och njute ersättning

därför med det belopp, varmed väganläggningen och underhållet

därav må fördyras. Underlåtes det, må, därest avlopp sedermera påfordras,

större kostnad än nyss sagts ej åläggas den som är i behov av avloppet.

Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning å järnväg och spårväg,

för vilken särskild banvall finnes anlagd, jämte därtill hörande broar

och trummor.

7 §■

I den mån ej detta kap. innehåller särskilda föreskrifter skall vad i 7 kap.

5, 12 och 16—19 §§ är stadgat om upptagande av dike i tillämpliga delar

gälla även beträffande kloakledningar.

8 §.

Kloakledning skall, örn någons rätt kan vara därav beroende, av ägaren

behörigen underhållas.

9 §■

Kan kloakledning, som skall byggas för ett samhälle, lämpligen inrättas

för avledande jämväl av annat samhälles kloakvatten, skall, där det från

sistnämnda samhälle påfordras, ledningen så byggas.

Finnes kloakledning, som ett samhälle vill anlägga, med väsentlig fördel

kunna användas för avledande av kloakvatten jämväl från annat samhälle,

som är i behov av kloakledning, vare sistnämnda samhälle pliktigt att taga

del i ledningens anläggande, där ej särskilda omständigheter föranleda att

med frågan om dess deltagande i företaget skäligen bör anstå.

10 §.

Anläggningskostnaden för ledning, varom i 9 § förmäles, varde, i den mån

ledningen är gemensam för två eller flera samhällen, mellan samhällena

fördelad med hänsyn tagen till mängden och beskaffenheten av det kloakvatten,

som från vart samhälle skall avledas; dock vare ej något samhälle

pliktigt att för avledande av sitt kloakvatten sammanlagt vidkännas större

kostnad än örn samhället anlagt särskild ledning eller att bidraga med

större belopp än med hänsyn till samhällets nytta av företaget kan anses

rimligt.

Har ett samhälle på sätt och för ändamål, som i 6 § sägs, förskjutit medel,

åge det tillgodonjuta ersättning för denna utgift med skälig ränta därå, dock

högst med det belopp, vartill nyttan av utgiften må skattas.

Vad i första stycket är stadgat örn anläggningskostnaden skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn kostnaden för den gemensamma ledningens

skötsel och underhåll.

11 §•

Vill samhälle leda kloakvatten till kloakledning, som redan anlagts för

annat samhälles räkning, må det ej förvägras, utan så är att väsentlig olägenhet

vållas därav och avledning kan ändamålsenligt beredas på annat sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. ®

Har ett samhälle inrättat kloakledning så, att den med väsentlig fördel

kan användas för avledande av kloakvatten jämväl från annat samhälle,

vare sistnämnda samhälle pliktigt att, när det varder i behov av kloakledning,

ingå i företaget, där ej särskilda omständigheter föranleda att med

frågan om dess deltagande i företaget skäligen bör anstå.

12 §.

Om fördelning av kostnaderna för gemensam ledning i fall, varom i 11 §

förmäles, gälle vad i 10 § stadgas, med iakttagande av att skyldigheten att

deltaga i anläggningskostnaden skall fastställas med hänsyn tagen till ledningens

värde i befintligt skick. Finnes nödigt, att ledningen utvidgas eller annorledes

förändras, vare det samhälle, som berättigats eller förpliktats att ingå

i företaget, ej skyldigt att taga del i redan nedlagd kostnad, som till följd

av ändringen varder onyttig.

13 §.

Tarvas ombyggnad av kloakledning, som är för två eller flera samhällen

gemensam, skall vad här ovan är stadgat om ny ledning äga motsvarande

tillämpning.

Sker ombyggnaden på yrkande av ett samhälle och är densamma ej tillika

erforderlig för det eller de andra samhällenas räkning, vare samhälle,

som sist sagts, ej pliktigt att bidraga till ombyggnaden i vidare mån än samhällets

utgifter till ledningens skötsel och underhåll beräknas bliva för framtiden

minskade. Varder kostnaden för ledningens skötsel och underhåll genom

ombyggnaden ökad, vare sistnämnda samhälle ej skyldigt att taga del

i sådan ökning.

14 §.

Vad i 9—13 §§ är stadgat i fråga om två eller flera samhällen skall, med

de avvikelser, som föranledas av bestämmelserna i 15 och 16 §§, äga motsvarande

tillämpning med avseende å två eller flera fastigheter.

Lag samma vare beträffande samhälle och en eller flera fastigheter, som

ej ingå i samhällets stadsplan. I fråga om företag, som är gemensamt för

samhälle och därtill hörande, å område utom stadsplanen belägna fastigheter,

skall vid fördelning av kostnaderna skälig hänsyn tagas jämväl till samhällets

skyldighet att svara för allmänna sanitära intressen.

15 §.

Varda ett flertal fastigheter delaktiga i samma kloakledning, må, i den

mån ej ledningens längd eller arten av förefintlig bebyggelse eller eljest särskilt

förhållande till annat föranleder, fastigheterna förklaras pliktiga att

deltaga i kostnaden för hela ledningen, ändå att kloakvatten från dem tillledes

på skilda ställen.

16 §.

Ägare av fastighet, som ej är sökande till företag, varom ovan sägs, och ej

heller förenat sig med sökanden om företaget eller fört talan, som föranlett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

större anläggning än sökanden äskat, må berättigas att erlägga å honom belöpande

bidrag till anläggningskostnaden med fördelning på visst antal år

efter ty i varje fall prövas skäligt. Å oguldet kapitalbelopp skall beräknas

ränta efter den räntefot, som finnes skälig.

17 §.

Vad ovan i 3—16 §§ är stadgat skall ej äga tillämpning beträffande avledande

inom stadsplan av kloakvatten från byggnader, tomter, gator eller

andra platser inom det stadsplanelagda området.

Örn ledningar för såväl avledande av kloakvatten som torrläggning av mark.

18 §.

Vill någon leda kloakvatten till ledning, som skall byggas eller är anlagd

för torrläggning av mark, gäde därom vad i 9 § första stycket och 11 §

första stycket är stadgat.

Finnes ledning, som skall byggas eller är anlagd för torrläggning av mark,

med väsentlig fördel kunna användas jämväl för avledande av kloakvatten

från samhälle eller fastighet, som är i behov av ledning för sådant ändamål,

skall vad i 9 § andra stycket och 11 § andra stycket är stadgat örn

skyldighet att ingå i kloakledningsföretag lända till efterrättelse.

Med avseende å fördelning av kostnaderna för ledning, som i denna §

avses, mellan torrläggningsföretaget, å ena, samt den, som berättigats eller

förpliktats att ingå i företaget med hänsyn till möjligheten att använda ledningen

jämväl för avledande av kloakvatten, å andra sidan, skola bestämmelserna

i 10, 12 och 13 §§ äga motsvarande tillämpning. I fråga örn anstånd

med gäldandet av bidrag till anläggningskostnaden skall 16 § lända

till efterrättelse.

19 §.

Ägare av mark, varifrån vattnet har naturligt fall åt det håll, där ledning

för avledande av kloakvatten skall byggas eller är anlagd, vare berättigad att

för markens torrläggning leda vattnet till ledningen under de förutsättningar

och villkor i övrigt, som ovan finnas stadgade i fråga örn inledande av

kloakvatten i kloakledning.

Finnes ledning för avledande av kloakvatten vara till väsentlig nytta för

marks torrläggning, vare ägare av mark, som har båtnad av företaget, pliktig

att taga del i detta efter ty prövas skäligt; dock vare han ej skyldig vidkännas

större bidrag till kostnaden för företaget eller att gälda å honom belöpande

bidrag på andra villkor än om företaget allenast avsett torrläggning

av mark.

20 §.

Vid bedömande, huruvida ledning må användas för såväl avledande av

kloakvatten som torrläggning av mark, skall iakttagas, att erforderlig rening

av kloakvattnet ej må förhindras eller väsentligt försvåras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

7

Kloakvattnet bör, där det lämpligen kan ske, underkastas erforderlig rening,

innan det tillföres ledningen.

21 §.

Varda två eller flera fastigheter på grund av båtnad genom torrläggning

av mark delaktiga i företag, som i 18 eller 19 § sägs, skall den del av kostnaden

för företaget, som på grund av sagda båtnad åvilar fastigheterna,

mellan dem fördelas efter ty i 7 kap. örn dikningssamfällighet är stadgat.

22 §.

Vad ovan i 18—21 §§ är stadgat skall ej äga tillämpning å ledning inom

stadsplan för torrläggning av mark inom det stadsplanelagda området eller

för avledande av kloakvatten från byggnader, tomter, gator eller andra platser

inom detta område, dock att vad i 19 § första stycket är stadgat skall

gälla jämväl ledning, som nu sagts.

Örn åtgärder till motverkande av förorening genom ldoakvatten.

23 §.

Den, som avleder eller ämnar avleda kloakvatten till vattendrag, sjö eller

annat vattenområde, vare skyldig att, i den mån det kan anses skäligt, vidtaga

erforderliga åtgärder till motverkande av förorening.

24 §.

Tarvas för renande av kloakvatten, innan det utsläppes i vattendrag, sjö

eller annat vattenområde, att anläggning utföres å annan tillhörig fastighet,

vare ägaren av den fastighet pliktig att mot ersättning, som i 9 kap. sägs,

tåla intrånget därav; dock må ej för ändamål, som nu sagts, tagas i anspråk

tomtplats, trädgård eller park, där det utan synnerlig olägenhet kan undvikas.

25 §.

De bestämmelser, som i 3 och 8—16 §§ meddelats beträffande kloakledning,

skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl i fråga örn

åtgärd till motverkande av förorening genom kloakvatten, innan det utsläppes

i vattendrag, sjö eller annat vattenområde.

26 §.

Tarvas för motverkande av förorening genom kloakvatten, att nya eller

ändrade bestämmelser örn vattenhushållningen vid byggnad i vatten meddelas

eller att sådan byggnad utrives eller ändras eller att eljest särskild

åtgärd vidtages i vatten, skall vad i 2 kap. om byggande i vatten är stadgat

lända till efterrättelse; dock utgörc bestämmelserna i 3 § första stycket

nämnda kap. icke hinder för åtgärd, som nu nämnts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

27 §.

Är åtgärd, som i 26 § sägs, behövlig till följd av att kloakvatten avledes

från två eller flera samhällen, vare ettvart samhälle pliktigt att taga del i

företaget efter ty prövas skäligt.

28 §.

Har, där två eller flera samhällen avleda kloakvatten till samma vattenområde,

något samhälle vidtagit åtgärder för renande av sitt kloakvatten,

må samhälle, som alltjämt förorenar vattenområdet, förpliktas att, intill

dess samhället vidtager motsvarande åtgärder för renande av sitt kloakvatten,

årligen utgiva bidrag till kostnaden för förstnämnda åtgärder efter ty

prövas skäligt.

29 §.

Vad i 27 och 28 §§ är stadgat i fråga örn två eller flera samhällen skall

äga motsvarande tillämpning med avseende å två eller flera fastigheter så

ock beträffande samhälle och en eller flera fastigheter, som ej äro belägna

inom samhällets stadsplan.

30 §.

Vållar förorening genom kloak vatten olägenhet, som är av någon betydelse,

skall, såframt ej olägenheten med hänsyn till förhållandena å orten

skäligen bör tålas, ersättning därför givas. Kan ersättningens belopp lämpligen

uppskattas på förhand, varde ersättning för framtiden bestämd efter

ty i 9 kap. skils, örn det å någondera sidan påfordras.

Om avledande av industriellt avloppsvatten.

31 §.

Vad i 3—22 §§ är stadgat om kloak vatt en och ledning för avledande av

kloakvatten skall äga motsvarande tillämpning i fråga om industriellt avloppsvatten.

32 §.

Ej må någon så avleda industriellt avloppsvatten, att genom förorening av

vattendrag, sjö eller annat vattenområde ur allmän eller enskild synpunkt

uppkommer olägenhet av någon betydelse, med mindre föroreningens förebyggande

prövas kräva åtgärder, som ej skäligen kunna fordras.

Kan avloppsvattnet från fabrik eller annan industriell inrättning befaras

genom förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde medföra, att

fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt förfång eller att eljest allmänna

intressen i avsevärd mån förnärmas, må medgivande till utsläppande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

9

av avloppsvattnet lämnas allenast, såframt Konungen, efter hemställan av

vattendomstolen, förklarat, att med hänsyn till fabrikens eller inrättningens

betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt

hinder däremot ej möter.

33 §.

Vad i 24—29 §§ är föreskrivet om åtgärder till motverkande av förorening

genom kloakvatten samt kostnaden därför skall äga motsvarande tillämpning

beträffande industriellt avloppsvatten. Avledes avloppsvattnet från

fabrik eller inrättning, som är belägen inom stadsplan, icke genom samhället

tillhörig avloppsledning, vare därvid så ansett, som om fabriken eller inrättningen

vore belägen utom det stadsplanelagda området.

34 §.

Kan utsläppandet av industriellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat

vattenområde antagas medföra avsevärt men för fiske, må ägaren av

den fabrik eller inrättning, varifrån avloppsvattnet härrör, förpliktas att till

befrämjande av fisket inom landet erlägga en årlig avgift med minst tjugufem

och högst tretusen kronor.

Avgift, som nu sagts, skall bestämmas efter ty skäligt finnes med fäst

avseende bland annat därå, om avloppsvatten utsläppes till större eller mindre

myckenhet eller är mer eller mindre skadligt för fisket, örn den, som utsläpper

avloppsvattnet, förpliktats att ersätta skada å fiske eller att vidtaga

åtgärder till motverkande av vattenförorening, vare sig genom anordningar

till fiskets bestånd eller eljest, samt örn dylika åtgärder för honom medföra

större eller mindre kostnad.

Huru avgift, varom i denna § förmärs, skall indrivas och för det därmed

avsedda ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

35 §.

I fråga örn ersättning för olägenhet av förorening genom industriellt avloppsvatten

skall vad i 30 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

36 §.

För avledande av avloppsvatten från fabrik eller annan industriell inrättning

inom samhälles stadsplanelagda område till samhället tillhörig avloppsledning

åge samhället föreskriva de villkor, som på grund av avloppsvattnets

beskaffenhet skäligen kunna anses erforderliga. Sedan avloppsvattnet

inletts i ledningen, är samhället ansvarigt för behövliga åtgärder till motverkande

av förorening genom avloppsvattnet ävensom för skada, som vållas

genom sådan förorening.

Beslut i fråga, som i första stycket första punkten sägs, skall underställas

Konungens befallningsliavandes prövning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andia lagutskottets utlåtande Nr 12.

37 §.

Konungen äger meddela förbud, för hela riket eller viss del av riket, mot

att anlägga vissa fabriker eller andra industriella inrättningar, innan frågan

om erforderliga åtgärder till motverkande av vattenförorening blivit prövad

enligt denna lag, eller mot att, innan sådan prövning verkställts, utsläppa

industriellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde till större

mängd, med annan sammansättning eller på annat sätt än förut.

Konungen må ock, där det med hänsyn till landets djur- eller växtvärld

eller eljest ur naturskyddssynpunkt finnes vara av särskild betydelse, med

avseende å visst område meddela förbud mot ali förorening genom industriellt

avloppsvatten, såvitt det prövas kunna ske utan att innehavaren av

fabrik eller inrättning, som anlagts innan förbudet meddelats, lider oskäligt

intrång.

Gemensamma bestämmelser.

38 §.

Vill någon begagna sig av rättighet, som i 4, 5 eller 24 § sägs, eller erhålla

prövning av fråga angående delaktighet i företag eller bidragsskyldighet,

som i detta kap. avses, eller av fråga, under vilka villkor han må utsläppa

kloakvatten eller industriellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat

vattenområde, må ansökan därom ingivas till vattendomstolen och varde

målet därefter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål;

dock att, där det finnes lämpligt, vattenrättsdomaren eller vattendomstolen

äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i

10 kap. 32 § sägs. Bär mål, som avser både avledande av kloakvatten eller

industriellt avloppsvatten och torrläggning av mark, efter ty nu sagts hänvisas

till syneförrättning, bör, där så kan ske, till ledning vid förordnande

av förrättningsman angivas, vilket ändamål bör anses som företagets huvudsakliga.

Ansökan, som i första stycket avses, må ock ingivas till Konungens befallningshavande;

och varde målet i ty fall städse behandlat vid syneförrättning,

som i 10 kap. 32 § sägs.

Synemännens utlåtande angående företaget skall, såvitt ej Konungen för

vissa fall stadgar undantag, underställas vattendomstolens prövning; dock

må ej vattendomstolen ingå i bedömande av frågor rörande ersättning i vidare

mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar

eller föreskrifter rörande företagets utförande.

39 §.

Innefattar vattendomstolens laga kraft ägande beslut eller synemähs utlåtande,

varvid skall bero, medgivande till företag, som i detta kap. avses,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

11

vare beslutet eller utlåtandet gällande mot envar, dock med de inskränkningar,

som följa av bestämmelserna i 40—44 §§ här nedan samt av vad

i 9 kap. ävensom i 10 kap. 77 och 78 §§ och 11 kap. 69 § finnes stadgat

örn förnyad prövning i vissa fall. Örn begränsad rättsverkan i visst fall av

vattendomstolens beslut skils i 11 kap. 61 § andra stycket.

Om verkan av vattendomstolens beslut i fall, som jämlikt 26 § skola bedömas

enligt 2 kap., skall gälla vad i sistnämnda kap. är stadgat.

40 §.

Föreskrift, som efter ansökan, varom i 38 § förmärs, meddelats angående

villkoren för utsläppande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten

i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, må, efter det tio år förflutit från

det beslutet därom vann laga kraft eller när eljest väsentligt ändrade förhållanden

inträtt, ay vattendomstolen ändras efter ty skäligt finnes.

Vållas genom vattnets utsläppande betydande olägenhet, som vid beslutets

eller utlåtandets meddelande icke förutsetts, må vattendomstolen ock

meddela ändrade föreskrifter, som äro ägnade att förebygga eller i största

möjliga mån minska olägenheten för framtiden.

Vattendomstolens beslut eller synemäns utlåtande vare ej hinder för Konungens

befallningshavande att, när särskilda omständigheter föreligga, meddela

de föreskrifter, som föranledas härav.

41 §.

Har ersättning för skada eller intrång av förorening genom kloakvatten

eller industriellt avloppsvatten efter ty i 9 kap. 47 § skils bestämts att utgå

medelst årlig avgift till visst belopp, vare beslutet icke hinder för vattendomstolen

att, i sammanhang med beslut om nya eller ändrade föreskrifter till

motverkande av förorening eller då eljest ändrade förhållanden inträtt, meddela

sådana ändrade bestämmelser rörande ersättningen och sättet för dess

utgående, som därav föranledas.

Har ersättning för skada eller intrång, varom ovan sägs, ej bestämts genom

uppskattning på förhand, stånde den skadelidande fritt att föra talan

om ersättning i den ordning i 11 kap. för stämningsmål är stadgad.

42 §.

Där genom utförande i enlighet med beslut eller utlåtande, varom i 39 §

förmäles, av företag, som med beslutet eller utlåtandet avses, i annat hänseende

än i 40 § sägs vållas skada eller intrång, som vid beslutets eller utlåtandets

meddelande icke förutseils, må utan hinder av bestämmelserna i

39 § den, som lider skadan eller intrånget, framställa anspråk å ersättning

enligt reglerna i 9 kap.; dock skall sådant anspråk för att kunna upptagas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

till prövning anmälas hos vattendomstolen inom fem år eller den längre

tid, högst tolv år, som genom beslutet eller utlåtandet må hava föreskrivits,

räknat från utgången av den för företagets fullbordande genom beslutet eller

utlåtandet eller ock sedermera i anledning av sökt anstånd bestämda tiden.

Är skada eller intrång, som i första stycket avses, av betydenhet, må inom

tid, som gäller för anmälan av anspråk enligt nämnda stycke, talan förås

örn vidtagande på företagets bekostnad av sådana åtgärder, som utan att

förnärma tredje mans rätt eller för företaget medföra väsentlig olägenhet

äro ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller

intrånget för framtiden.

43 §.

Har företag, varom i detta kap. sägs, icke bragts till slut inom tid, som

enligt 10 kap. 62 § eller 11 kap. 63 § föreskrivits, vare angående företaget

meddelat beslut eller utlåtande förfallet; dock må, örn giltigt skäl för dröjsmål

visas eller genom företagets inställande synnerligt men skulle uppstå,

vattendomstolen på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan bevilja

anstånd med företagets fullbordande på högst tio år.

Meddelas ej anstånd, åge deltagare i företaget påkalla vattendomstolens

prövning, huruvida den å företaget nedlagda kostnad skall gäldas allenast

av sökanden och dem, som förenat sig med honom, eller om och i vilken

mån jämväl övriga deltagare skola med hänsyn till vunnen nytta taga del i

kostnaden.

44 §.

Finnes under utförandet av företag, som i detta kap. sägs, att visst arbete,

som i beslut eller utlåtande rörande företaget föreskrivits, kan anses obehövligt,

eller erfordras till följd av oförutsedd arbetssvårighet eller av annan

dylik orsak jämkning av de rörande företagets utförande meddelade bestämmelser,

äge vattendomstolen på ansökan av deltagare i företaget föreskriva

dylik jämkning ävensom i övrigt vidtaga den ändring i bestämmelserna rörande

företaget, som därav må föranledas.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, där, sedan bestämmelse

meddelats rörande skötsel eller underhåll av gemensam anläggning, varom

i detta kap. förmäles, eller kostnaden därför eller beträffande bidragsskyldighet,

varom i 27 och 28 §§ sägs, väsentlig ändring inträffar i något förhållande,

som lagts till grund för bestämmelsen.

45 §.

Har fastighet, som förklarats delaktig i företag, varom i detta kap. sägs,

eller som eljest ålagts bidragsskyldighet enligt detta kap., övergått till ny ägare,

vare jämväl denne pliktig att svara för den kostnad, som efter ty ovan

sagts belöper å fastigheten. Har föregående ägares skyldighet att erlägga sagda

kostnad blivit genom dom eller annorledes fastställd eller har sådan skyl
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. 13

dighet, i det fall att fastigheten är delaktig på grund av båtnad genom marks

torrläggning, åvilat fastigheten, oavsett huruvida båtnaden tagits i bruk, skall

dock ny ägare ej svara för bidrag, som förfallit till betalning mer än ett år

innan han blev ägare till fastigheten, eller, örn han inropat fastigheten å exekutiv

auktion, för bidrag, som före försäljningsdagen förfallit till betalning.

Där föregående ägare försummat att verkställa arbete, som för utförande

av företag eller för underhåll därav ålagts honom, vare nye ägaren skyldig

fullgöra vad sålunda blivit eftersatt.

46 §.

Är företag, som i detta kap. avses, gemensamt för två eller flera samhällen,

skall det samhälle, som finnes bäst lämpat därför, åläggas att, mot ersättning

för den del av företagets utgifter, som skall åvila den eller de övriga

deltagarna, handhava företagets angelägenheter; dock må företaget, om det

befinnes lämpligt, uppdelas så, att dess angelägenheter i visst hänseende skola

handhavas av ett samhälle och i annat hänseende av annat samhälle.

Är företag gemensamt för samhälle och en eller flera fastigheter, skall

samhället handhava företagets angelägenheter, där ej särskilda förhållanden

till annat föranleda. Skall ej samhället handhava företagets angelägenheter,

gälle därom vad nedan i 47—52 §§ är stadgat med avseende a företag,

som är gemensamt för två eller flera fastigheter.

47 §.

I fråga örn företag, som är gemensamt för två fastigheter, skall vad i 46 §

första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

48 §.

Är företag gemensamt för flera än två fastigheter, skall för handhavandet

av företagets angelägenheter utses styrelse, bestående av en eller flera ledamöter.

Vilja deltagarna antaga stadgar rörande handhavande av företagets angelägenheter,

stånde dem fritt; dock vare dylika stadgar ej gällande med mindre

de blivit av Konungens befallningshavande granskade och fastställda. I

fråga om stadgar för företag, som i detta kap. avses, skola i övrigt bestämmelserna

i 3 kap. 13 § äga tillämpning.

49 §.

Innan anmälan örn styrelseval gjorts hos Konungens befallningshavande,

må ej i fall, som i 48 § avses, arbete å annans mark verkställas eller åtgärd

eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts skall dock ej gälla, örn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

syssloman enligt 53 § förordnats för handhavande av företagets angelägenheter.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen

göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande.

Då anmälan, som i denna § sägs, ägt rum, skall underrättelse därom på

deltagarnas i företaget bekostnad intagas i länskungörelserna.

50 §.

Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 §§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

i fråga örn företag, som avses i 48 § i förevarande kap.; dock att förordnande,

som i 3 kap. 17 § sägs, skall införas i länskungörelserna samt att,

där icke i fastställda stadgar viss ort bestämts såsom styrelsens säte, talan,

som i 3 kap. 20 § omförmäles, skall anhängiggöras hos den allmänna underrätt,

inom vars domvärjo anläggningen eller största delen därav är belägen.

51 §.

Rätten att handhava de med företag, som i 48 § avses, förenade angelägenheter

utövas å sammanträde, därvid envar deltagare i företaget äger rösträtt

efter det andelstal, som är bestämmande för hans skyldighet att taga del

i företaget. Äro olika andelstal gällande i fråga om anläggningskostnad samt

skötsel och underhåll, skall, där ej fråga allenast är om åtgärd, som hör till

företagets utförande, det andelstal, som gäller skötsel och underhåll, tillämpas.

Kallelse till sammanträde skall, där ej i särskilda stadgar annorledes bestämts,

antingen skriftligen delgivas samtliga deltagarna minst en vecka före

sammanträdet eller ock minst fjorton dagar därförut kungöras såväl i kyrkan

för den eller de församlingar, där anläggningen är belägen, som ock i

minst en av ortens tidningar.

Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § är föreskrivet

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

52 §.

Vad i 3 kap. 23—25 §§ är stadgat om talan mot beslut, som fattas vid

sammanträde med deltagarna, samt örn hållande av dylikt sammanträde

skall äga motsvarande tillämpning beträffande företag, som avses i 48 § i

förevarande kap.; dock att talan skall i fall, som avses i 50 §, anhängiggöras

hos den allmänna underrätt, som i sistnämnda lagrum sägs.

53 §.

Kan med skäl antagas, att i fråga örn företag, som i 46—48 §§ avses, viss

eller vissa deltagares intressen åsidosättas eller att företagets angelägenheter

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

15

eljest försummas eller handhavas på mindre lämpligt sätt, äge Konungens

befallningshavande förordna syssloman att handhava med företaget förenade

angelägenheter och företräda deltagarna. Syssloman, som nu sagts, må,

när förhållandena därtill föranleda, av Konungens befallningshavande entledigas

från uppdraget.

Om förordnande av syssloman skall på deltagarnas bekostnad intagas underrättelse

i länskungörelserna. Syssloman åtnjute av deltagarna arvode,

som bestämmes av Konungens befallningshavande.

Slutbestämmelser.

54 §.

Med samhälle avses i detta kap. kommun eller municipalsamhälle, varest

finnes stadsplan.

I fråga om avledande av avloppsvatten från område, som ej ingår i stadsplanen,

skall sådant samhälle vara likställt med kommun eller municipalsamhälle,

varest stadsplan ej finnes.

Konungen äger förordna, att med avseende å visst område, som är beläget

inom stadsplan, tills vidare skall tillämpas vad i detta kap. stadgas beträffande

område utom stadsplan.

55 §.

Har kommun eller municipalsamhälle, varest stadsplan ej finnes, i särskild

ordning förpliktats att avleda avloppsvatten eller vill kommunen eller

municipalsamhället eljest avleda sådant vatten, gäde om företaget vad om

avledande av avloppsvatten från fastighet är stadgat, dock att vad i 14 §

andra stycket är sagt om kostnaderna för företag, som är gemensamt för

samhälle och därtill hörande, utom stadsplanen belägna fastigheter, skall äga

motsvarande tillämpning. Med avseende å förvaltningen av gemensamma angelägenheter

må tillämpas vad i 46 § stadgas.

56 §.

I fråga om avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten från

byggnad eller anläggning, som tillhör annan än markens ägare och ej är att

anse såsom fast egendom, skall, såframt omständigheterna prövas därtill föranleda,

vad beträffande avledande av sådant vatten från fastighet är stadgat

örn fastighetsägare gälla ägaren av byggnaden eller anläggningen. Berättigas

denne mot annans bestridande att deltaga i gemensamt företag, må såsom

villkor härför föreskrivas att säkerhet ställes för den kostnad, som belöper

på honom.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §•

Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt strömfall

med eller utan utmål eller att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt

område eller att tillgodogöra sig vattenmängd eller vattenkraft, som

tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest annans egendom

lider skada eller intrång, varde, såvitt ej i 1, 2, 5, 6 eller 8 kap. annorledes

stadgas, honom ålagt att efter ty nedan sägs gälda ersättning för egendom,

som avstås, eller för förlust, skada eller intrång, som förorsakas.

Ersättning skall---beslut fastställd.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång; dock må skadeersättning

till följd av företag enligt 6 kap. eller till följd av förorening genom

avloppsvatten, varom förmäles i 8 kap., fastställas att utgå i årlig avgift,

när skälig anledning därtill förekommer.

Kan i mål rörande allmän flottled skada eller intrång ej på förhand med

säkerhet uppskattas eller synes den ej komma att årligen uppstå, må den

skadelidande hänvisas att göra sin talan gällande i den ordning, som i lagen

om flottning i allmän flottled föreskrives med avseende å flottningsskada,

dock att, där så ske kan, grunderna för ersättningens beräknande böra angivas.

50 §.

I fråga---enligt 9 §.

Beträffande ersättning för skada eller intrång av förorening genom avloppsvatten,

varom i 8 kap. sägs, skall förhöjning icke beräknas.

10 KAP.

Om syneförrättning.

32 §.

1 mom. Till handläggande---dylik förrättning.

2 mom. Beträffande syneförrättning---1 mom. sagts.

3 mom. Skall vattenreglering---dylik förrättning.

4 mom. Till handläggande av syneförrättning rörande avledande av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

17

kloakvatten eller industriellt avloppsvatten enligt 8 kap. skall förordnas person,

som på grund av avlagda kunskapsprov och praktisk erfarenhet av Konungen

förklarats behörig att hålla dylik förrättning. Är fråga om företag

av mindre omfattning och enkel beskaffenhet och kan det ej antagas beröra

motstående intresse av någon betydelse, må dock förordnande meddelas jämväl

annan i dylika frågor förfaren person, vilken finnes lämplig.

Beträffande syneförrättning rörande sådant företag enligt 8 kap., som

avser både avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten och

torrläggning av mark, skall vid förordnande av förrättningsman företagets

huvudsakliga ändamål vara avgörande.

33 §.

Förordnande, som i 32 § sägs, skall efter ansökan meddelas av Konungens

befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas

företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av

det vattenområde, som av företaget kan komma att beröras. Ansökningen

bör tillika innehålla uppgift å de fastigheter, som företaget efter ty i 14 kap.

4 § sägs förmenas angå, samt ägarnas namn och hemvist ävensom sådana

nyttjanderättshavares, vilkas rätt kan vara av företaget beroende. I fråga

örn företag enligt 8 kap. vare dock ej erforderligt att angiva fastighet, vilken

av företaget beröres allenast genom förorening, i annat fall än då fråga är

om bestämmande av ersättning därför.

Vad i---denna §.

34 §.

Vid syneförrättning, som avses i 32 § 3 mom. och 4 mom. andra stycket,

skall, där den förordnade ej tillika är behörig att hålla syneförrättning, som

i 1 mom. sägs, person, som innehar dylik behörighet, förordnas att såsom

biträdande förrättningsman deltaga i förrättningen. Finnes eljest med hänsyn

till företagets beskaffenhet erforderligt, att biträdande förrättningsman

förordnas, skall det ock ske.

Är vid---finnes lämplig.

Örn förordnande---33 § stadgas.

38 §.

Efter samråd---ortens tidningar.

Är företaget---stadgade ordning.

I kungörelse om företag enligt 8 kap. vare ej erforderligt att angiva

fastighet, vilken av företaget beröres allenast genom förorening, i annat fall

än då fråga är örn bestämmande av ersättning därför.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

40 §.

Har kungörelse rörande företaget utfärdats, skall vad i 8 § är stadgat om

avlämnande av underrättelse till sakägare samt örn förteckning över avsända

underrättelser äga tillämpning jämväl i fråga örn syneförrättning enligt

32 §, med iakttagande att sådan underrättelse skall avsändas till envar

i ansökningen uppgiven eller eljest för förrättningsmannen känd ägare

av fastighet, som i kungörelsen avses, till de kända nyttjanderättshavare,

vilkas rätt beröres i saken, så ock till känd förvaltning eller styrelse för allmän

farled eller vattenregleringsföretag eller flottningsstyrelse för allmän

flottled eller syssloman eller styrelse för torrläggningsföretag eller företag

enligt 8 kap., där det företag, varom fråga är, berör led eller företag, som

nu nämnts. Är egendomen samfälld för helt skifteslag eller eljest för flera

fastigheter, erfordras ej underrättelse till de särskilda delägarna i den samfällda

egendomen. Finnes för denna känd styrelse, varde styrelsen på nämnda

sätt underrättad.

43 §.

Är fråga örn sänkning eller uttappning av sjö eller reglering av vattnets

avrinning ur sådant vattenområde eller kan företag, som eljest avses i 32 §

1—3 morn., antagas beröra fiskeintresse av någon betydelse, skall avskrift

av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen

översändas till lantbruksstyrelsen. Finner denna---för

fisket.

Kan yttrande---avgiva utlåtande.

44 §.

Beträffande företag, som avses i 32 § 4 morn., skall avskrift av ansökningshandlingarna

jämte kungöxelsen utan dröjsmål avsändas till fisketillsynsmyndigheten.

Avskrift av kungörelsen skall tillika utan dröjsmål översändas till ortens

hälsovårdsmyndighet och förste provinsialläkaren i länet samt, om företaget

är av betydelse för byggnadsverksamheten eller ordnandet av avlopp inom

orten, till byggnadsnämnd, där sådan finnes, och länsarkitekten. Förste provinsialläkaren

och länsarkitekten hava att, örn anledning därtill förekommer,

hos Konungens befallningshavande göra anmälan om företaget för den åtgärd,

som enligt 42 § sista stycket eller eljest må ankomma på Konungens befallningshavande.

48 §.

Vill sökande återkalla ansökningen, gore det skriftligen hos förrättningsmannen,

innan förrättningen avslutas, eller hos vattendomstolen på sätt och

inom tid för fullföljd av talan mot synemännens utlåtande är stadgat.

Äro i fråga om företag enligt 3 eller 7 kap. sökandena flera, må utan

samtligas medgivande återkallelse ej ske, utan så är, att kostnaden av syne
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

19

männen beräknas uppgå till mer än nio tiondelar av den uppskattade båtnaden

av företaget; dock att härvid hänsyn icke skall tagas till båtnad, för

vilken enligt 3 kap. 6 § och 7 kap. 29 § bidragsskyldighet till företaget inträder

först då båtnaden tages i anspråk. I fråga om företag enligt 8 kap.

må, där sökandena äro flera, utan samtligas medgivande återkallelse ej ske,

med mindre kostnaden för företaget finnes uppgå till högre belopp än med

hänsyn till nyttan därav kan anses rimligt eller företaget på grund av yrkande

under förrättningen blivit väsentligt utvidgat; dock att vad ovan

stadgats i fråga om 7 kap. skall gälla jämväl företag, som avser både avledande

av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten och torrläggning av

mark, såvitt detsamma avser sistnämnda ändamål.

Sker återkallelse---såsom sökande.

51 §.

Där fråga är om avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten,

skola synemännen meddela erforderliga bestämmelser till motverkande av

vattenförorening.

53 §.

Yrkar vid---utan avseende.

Varder, innan syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 eller 8 kap.

avslutats, ny syneförrättning anhängiggjord angående annat dylikt företag,

som rör samma vattenområde eller av annan grund synes ej kunna jämte

det förra företaget utföras, skall vederbörande förrättningsman härom

ofördröjligen göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Göres anmälan---bör förfaras.

Örn behandlingen---vattendomstolens prövning.

55 §.

Anhängiggöres, innan syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 eller

8 kap. avslutats, jämlikt stadgande i 11 kap. eller i den ordning, som örn

syneförrättning rörande företag enligt 6 kap. är föreskriven, ansökan örn

annat företag, som rör samma vattenområde eller av annan grund synes

ej kunna jämte det förra företaget utföras, ankomme på vattendomstolen

att i samband med prövning av ansökningsmålet eller efter underställning,

där sådan skall äga rum, meddela besked örn företagens förhållande till

varandra; och må förty, innan dylikt besked lämnats, ej meddelas slutligt

utlåtande rörande företag, som först nämnts.

58 §.

Vill någon sakägare förena sig med sökanden om företaget eller yrka, att

däråt gives större omfattning än sökanden äskat, eller, örn sökanden hos

förrättningsmannen återkallar ansökningen, inträda i sökandens ställe, gore

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

det skriftligen; och varde handlingen vitsordad medelst synemännens påskrift.

Yrkande om utvidgning av företaget må av förråttningsmannen upptagas

till prövning utan föregående ansökan, ändå att därmed avses att syneförrättning

för torrläggning av mark eller för avledande av kloakvatten eller

industriellt avloppsvatten skall avse båda ändamålen. Yrkandet varde i fall,

som sist sagts, kungjort på sätt i 38—44 §§ stadgas.

64 §.

Vid bestämmande av sakägare tillkommande ersättning för förlust, skada

eller intrång skola synemännen iakttaga de i 9 kap. stadgade grunder; dock

att, där fråga uppkommer om ersättning medelst kraftöverföring, härom

skall gälla föreskriften i 20 §. Skall ersättning utgå med förhöjning över

värdet, böra värdet och förhöjningen var för sig angivas.

Uppkommer eljest---av synemännen.

67 §.

Sedan erforderliga---angående företaget.

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen,

i de i 62—64 §§ eller eljest här ovan omförmälda frågor. Avgift, som omförmäles

i 11 kap. 95 §, så ock avgift enligt 2 kap. 10 § eller 8 kap. 34 §,

där sådan bör utgå, skola bestämmas i utlåtandet. Lämnas medgivande till

vattenreglering, varde angivet, om företaget är av beskaffenhet att stadgandena

i 4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning; och

skall för sådant fall utlåtandet upptaga förslag till dylik avgift.

Skola två eller flera med skilda andelar taga del i företaget, skall utlåtandet

innehålla särskild längd, upptagande såväl den å varje delägare belöpande

anparten i kostnaden för företaget med noggrant angivande av

strömfall eller annan egendom, som med delaktigheten avses, som ock det

belopp, vartill kostnaden för företaget beräknats. Skall anläggningskostnaden

för viss del av företaget eller kostnaden för skötsel och underhåll

fördelas på särskilt sätt, varde det ock tydligt angivet i längden. För

varje delägare skall anmärkas, huruvida han är sökande till företaget eller

på grund av föreskriften i 82 § att anse såsom likställd med sökande, så

ock beskaffenheten av båtnad, som må hava lagts till grund för delaktigheten,

samt det uppskattade värdet av sagda båtnad. Har på grund av bestämmelsen

i 7 kap. 28 § eller 8 kap. 16 § rätt medgivits delägare att erlägga

å honom belöpande bidrag med fördelning å visst antal år, skall ock

härom anteckning ske. Beträffande mark, som genom företaget vinner torrläggning,

skall längden innehålla uppgift för varje fastighet å markens värde

före och efter företaget. Är i avbidan på slutlig uppskattning delaktigheten

bestämd på sätt i 61 § sägs, varde anteckning därom gjord.

Innehåller utlåtandet---sådan väg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

68 §.

Har i---angående företaget.

I fråga om företag enligt 8 kap. skall ock avskrift av förslaget till utlåtande

översändas till fisketillsynsmyndigheten.

74 §.

Avskrift av---nämnda ställen.

I andra---avskrift därav.

I fråga om företag enligt 8 kap. skall ock avskrift av utlåtandet översändas

till fisketillsynsmyndigheten.

77 §.

Menar någon, efter det företag, som avses i 32 § 1—3 mom. och 4 mom.

andra stycket, blivit fullbordat, att sedermera visat sig, att vid uppskattning,

som skett enligt 60 §, till hans skada värdet av den båtnad, som genom

torrläggning beredes till samfälligheten hörande mark, blivit oriktigt beräknat,

åge då erhålla ny uppskattning av värdet, där han före utgången av

kalenderåret näst efter det, som i utlåtandet eller sedermera i anledning av

ansökan örn anstånd bestämts för företagets fullbordande, eller, örn dessförinnan

företaget efter besiktning förklarats fullbordat, efter det, då sådan

besiktning ägt rum, gör ansökan därom hos Konungens befallningshavande.

Sådan ny---av företaget.

Sker genom — --jämkad därefter.

Är någon---11 kap. 85 § föreskriver.

79 §.

Vad i---av sökanden.

Äro flera —<--förskottspliktiga funnes.

Delägare vare icke berättigad till ersättning för sin talans bevakande vid

syneförrättningen. Har annan sakägare måst vidkännas särskild kostnad

för tillvaratagande av sin rätt till skadeersättning i målet eller eljest för bevakande

av sin rätt, skall i utlåtandet tillerkännas honom skälig gottgörelse

därför. I fråga om företag enligt 8 kap. vare sakägare, som fört talan allenast

med hänsyn till befarad olägenhet genom förorening, berättigad till gottgörelse

som nu sagts endast såframt sökanden påfordrat fastställande av

ersättning till honom för olägenheten eller det eljest varit av betydelse för

sakägaren att i ärendet bevaka sin rätt.

80 §.

Beträffande den slutliga fördelningen av kostnad, som i 79 § sägs, gäde

enahanda grunder som för fördelningen av kostnaden för själva företaget, dock

att sådan kostnad skall fördelas utan hänsyn till sådan begränsning i delak
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

tigheten, som omförmäles i 3 kap. 5 §, 7 kap. 27 och 28 §§ samt 8 kap. 16 §.

Avgift enligt 11 kap. 95 § skall fördelas enligt samma grunder, som jämlikt

sistnämnda lagrum skola tillämpas vid avgiftens bestämmande.

Har sakägare---kostnaden därför.

82 §.

Som sökande till förrättning, som i 32 § sägs, anses i detta kap. ej allenast

den, som sökt förrättningen, utan även den, som i den ordning 58 § stadgar

förenat sig med sökanden eller genom yrkande, som där sägs, föranlett

större anläggning än sökanden äskat eller, om sökanden hos förrättningsmannen

återkallat ansökningen, inträtt i sökandens ställe.

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

2 §.

Vattendomstol består av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt såsom

övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

Är anläggning, företag eller annat, varom i vattenmål är fråga, utan

nämnvärd inverkan å vattenförhållandena och beröres därav ej heller motstående

intresse av någon betydelse, vare dock i sådant mål vattendomstolen

beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen samt allenast

en vattenrättsingenjör.

Vattenrättsdomare skall---erfaren man.

Vattenrättsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska behandling

sakkunniga och erfarna män.

Vattenrättsnämndemännen böra vara allmänt betrodda, örn sin orts förhållanden

kunniga män och må ej hava uppnått sextiofem års ålder; och

skall i övrigt om valbarhet till vattenrättsnämndeman vad örn nämndeman

vid häradsrätt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den, som uppnått

sextiofem års ålder, må utan hinder därav tjänstgöra i mål, varmed han

förut såsom vattenrättsnämndeman tagit befattning. 4

4 §

Vattenrättsnämndemän utses för sex år, två för varje tingslag, som ensamt

utgör en domsaga, samt en för varje annat tingslag, på det sätt som

om utseende av ägodelningsnämndeman finnes stadgat; dock att domhavanden

föranstaltar om utseende av valmännen och att vid sådan förrättning

rösträtt tillkommer en var i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad.

I stad, som ej lyder under landsrätt, skall ock för tid, som nyss

sagts, av stadsfullmäktige väljas en vattenrättsnämndeman. Om valets utgång

skall på landet domhavanden och i stad stadsfullmäktiges ordförande

så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren underrättelse.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

23

Har vattenrättsnämndeman upphört att vara valbar eller hos vattenrättsdomaren

lagligen avsagt sig uppdraget, skall nytt val äga rum.

Om skyldighet---tagit befattning.

5 §.

Av de---av dem.

Hålles vattendomstolens---att tjänstgöra.

Är vattendomstolen enligt vad i 2 § sägs beslutför med allenast en vattenrättsingenjör,

skall vattenrättsdomaren till tjänstgöring i domstolen kalla

den av vattenrättsingenjörerna, som företrädesvis äger sakkunskap i det ämne,

varom fråga är.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansökningsmål:

18. ansökan jämlikt 8 kap. 38 § första stycket om prövning, utan förutgången

syneförrättning enligt 10 kap., av fråga rörande företag, som avses

i 8 kap.;

19. ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande

enligt denna lag lämnats, så ock om tillämpning av de i 7 kap. 58 § andra

stycket och 59 § samt 8 kap. 43 § andra stycket och 44 § meddelade bestämmelser

eller om sådan ny uppskattning, som avses i 69 § här nedan;

20. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet till

en annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för förlorad

vattenkraft;

21. ansökan jämlikt 9 kap. 46 § örn överflyttning från en fastighet till en

annan av rättighet till vatten, vilket skall tillhandahållas i ersättning för

förlust av grundvatten.

B. stämningsmål:

22. talan örn borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad i vatten

för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes

i industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens framkomst,

för bevattning, för allmän farled eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 §

andra stycket eller 8 kap. 26 §, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro,

såframt talan grundas därå, att byggnaden icke tillkommit i laga ordning

eller icke är av laga beskaffenhet;

23. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten,

som under 22 sägs;

24. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid

mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang

med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

20 § tredje stycket underlåtit att söka vattendomstolens godkännande av

verkställd ändring å dylik byggnad;

25. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten, vartill

vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande

hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;

26. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda,

om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande

av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap.

31 § andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av

förut givna sådana i fråga örn annan tillhörig byggnad i vatten;

27. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla

sådan byggnad i vatten, som under 22 sägs, brister i fullgörande av denna

skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande, där sådant erfordras,

utriver dylik byggnad;

28. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

23 § om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller örn fortsatt

tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning

därför, jämlikt 2 kap. 10 § om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt 2 kap.

14 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap.

15 § om rätt att begagna annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt

2 kap. 16 § örn rätt till utmål å annans fastighet;

29. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål örn tilllämpning

av stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

30. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig vattentäkt,

som ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,

eller örn förbud mot tillgodogörande av grundvatten vid

sådan vattentäkt, såframt talan grundas därå att vattentäkten icke tillkommit

i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet eller att grundvatten

vid vattentäkten tillgodogöres till större myckenhet än lagligen är tillåten;

31. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan vattentäkt, som

under 30 sägs;

32. talan om ansvar för det sådan vattentäkt anlagts eller ändrats eller

nyttjats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som med stöd

av denna lag meddelats;

33. talan jämlikt 2 kap. 51 § om ändrande av vattentäkt, vartill vattendomstolen

meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande

av grundvatten vid sådan vattentäkt;

34. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket om meddelande av föreskrifter

rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig vattentäkt

eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter;

35. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

45 § örn rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

36. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av stadgandena

i 2 kap. 49 och 52 §§;

37. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för delägare i regleringssam
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

25

fånighet att deltaga i kostnaden för vattenreglering och örn beräkning av

den kostnad, vari sådan delägare har att taga del, så ock talan jämlikt

3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av vattenreglering tillskyndas båtnad

i annat hänseende än som omförmäles i 3 § av nämnda kap., att lämna bidrag

till företaget;

38. talan jämlikt 5 kap. 10 § om vidtagande av sådana anordningar vid

allmän farled, som erfordras till förebyggande av skada genom vågsvall eller

dylikt;

39. talan beträffande allmän flottled om vidtagande av sådana anordningar

eller åtgärder eller meddelande av sådana föreskrifter, som i 6 kap.

17 § första stycket eller 18 § sägs;

40. talan örn borttagande eller ändrande av anläggning eller om rättelse

i åtgärd, som skett för allmän flottled, såframt talan grundas därå, att anläggningen

eller åtgärden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av

laga beskaffenhet, så ock talan om ansvar för vidtagande av dylik anläggning

eller åtgärd eller för olovligt hushållande med eller framsläppande av

vattnet i allmän flottled;

41. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket om förverkande av rätten till

flottledsarbetes vidare utförande;

42. talan jämlikt 7 kap. 29 § örn skyldighet för ägare av mark att deltaga

i kostnaden för diknings-, vattenavlednings- eller invallningsföretag så

ock om sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles;
43.

talan jämlikt 7 kap. 54 § om skyldighet att lösa mark, som ingår i

invailningssamfällighet;

44. talan, som grundas därå, att genom vattenavledning eller invallning

vattenförhållandena ändrats i strid mot stadgande i denna lag eller mot

föreskrift, som meddelats i samband med arbetets medgivande;

45. talan om tillämpning av stadgandena i 7 kap. 57 § andra stycket;

4G. talan örn förbud mot utsläppande av avloppsvatten, varom i 8 kap.

förmäles, i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller angående åtgärd

till motverkande av olägenhet genom utsläppande därav;

47. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål om ersättning

för olägenhet av förorening genom avloppsvatten, som nyss sagts;

48. talan om ansvar för det sådant avloppsvatten avledes i strid mot föreskrift,

som meddelats enligt 8 kap.;

49. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål örn bestämmande

av fiskeavgift jämlikt 8 kap. 34 §;

50. talan örn tillämpning av stadgandena i 8 kap. 42 § andra stycket;

51. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om ändrade föreskrifter rörande

kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft, samt örn

ändring i vad förut bestämts angående uttagningskostnadens storlek och

dess gäldande, så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig avgälds

belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

52. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i 9 kap.

31 g förmäles;

53. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om höjning

eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

54. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft,

som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;
55.

talan jämlikt 9 kap. 46 § örn ändring i vad förut bestämts angående

vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för förlust av

grundvatten, eller om rätt att åter komma i åtnjutande av möjlighet att vid

egen vattentäkt tillgodogöra grundvatten;

56. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför fast egendom

häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada eller intrång därå;

57. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som

på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

C. besvärsmål:

58. besvär mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt 10

kap. jävsinvändning ogillats, ävensom klagan över synemännens åtgöranden

eller utlåtande i fall, då utlåtande ej underställes.

D. underställningsmål:

59. underställning av samt besvär mot utlåtande vid syneförrättning enligt

10 kap. i fall, då underställning av utlåtandet äger rum.

Hurusom, efter---i 68 §.

21 §.

Finnes vid---beslut förbliva.

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande

eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 § 22 och 40,

förrän målet blivit vid underrätten avgjort, visar, att han hos vederbörande

vattendomstol gjort ansökan om sådan prövning beträffande byggnaden, som

i 17 § 3 sägs, skall, såframt ej frågan rör tvist om äganderätt till fastighet

eller omfattningen av fastighets ägoområde, den allmänna underrätten hänvisa

det där anhängiga målet till handläggning och avdömande vid vattendomstolen

i sammanhang med ansökningsmålet. Varder den hos vattendomstolen

gjorda ansökningen avvisad eller återkallas densamma eller förklaras

den hava förfallit, skall på anmälan av någondera parten den allmänna

underrätten ånyo upptaga det där anhängiggjorda målet och detsamma

slutligen avdöma.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

27

♦ 26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—21 sågs, skall göras skriftligen och ingivas till vattenrättsdomaren

i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt---anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 8, 10 och 18 skall vad i första

stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse; dock vare ej erforderligt

att i ansökan enligt 17 § 18 uppgiva fastighet, vilken av företaget

beröres allenast genom förorening, i annat fall än då fråga är om bestämmande

av ersättning därför.

2 mom. Ansökan, som---i 17 § 9 sägs.

3 mom. I ansökan---och hemvist.

4 mom. Då ansökan göres enligt 17 § 20, skall sökanden förete bevis

därom, huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skall

överflyttas, är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som

i ärendet må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen skall därjämte

innehålla uppgift å den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd,

samt vara åtföljd av plan för den erforderliga ledningens sträckning.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt

17 § 21 om överflyttning av rättighet till vatten.

29 §.

1 mål, som i 27 § 1, 2 och 3 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar

ingivas i sex samt i övriga ansökningsmål i tre exemplar. Där så finnes

erforderligt, må vattenrättsdomaren föreskriva, att ytterligare ett eller

flera exemplar skola ingivas.

Hava ansökningshandlingar---förklaras förfallen.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna---utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall---skola ingivas.

I mål, som avses i 17 § 1—12, 17, 18, 20 och 21, skola i kungörelsen de

fastigheter, örn vilka uppgift skall lämnas i ansökningen, namngivas eller,

i den mån det kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas medelst gemensam

geografisk eller annan beteckning, varjämte, där sökanden vill med tillärnad

byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft, särskild uppgift

därom skall lämnas. I mål, som avses i 17 § 13, 14 och 15, skall i kungörelsen

uppgivas, vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda

fisken saken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande eller

godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är

utfört.

Innefattar ansökan---i företaget.

Örn kungörelsens---finnes stadgat.

Är fråga örn ansökan, varom i 17 § 14 och 19 förmäles, skall kungörelse

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

enligt denna § eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren

prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden

och stället för vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut

kungöras på sätt i 33 § första stycket sägs.

Huruledes mål---andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg dels

för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas, i mål, som i 17 §

1—12 samt 17, 18, 20 och 21 avses, till pastorsämbetet i den eller de församlingar,

där fastigheter, som omförmälas i kungörelsen, äro belägna, i

mål, som avses i 17 § 13, 14, 15 och 16, till pastorsämbetet i den eller de

församlingar, där den del av farleden eller flottleden, varom fråga är, framgår,

samt i mål, som avses i 17 § 19, till pastorsämbetet i den eller de församlingar,

i vilka ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock inom tio

dagar införas i en eller flera av ortens tidningar så ock, där fråga ej allenast

är om företag enligt 8 kap., i allmänna tidningarna. Ett exemplar av kungörelsen

skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna ofördröjligen

sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om ansökan

enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 14, 15 eller 18, utan dröjsmål i betalt

öppet brev eller brevkort å posten avlämna underrättelse om kungörelsens

utfärdande, om det eller de ställen, varest handlingarna i målet hållas för

parterna tillgängliga, samt om den för erinringars avgivande bestämda tiden

till envar i ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd ägare

av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de kända nyttjanderättshavare,

vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall adresseras till

den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap vinnes om annan

adress inom landet för mottagaren. Varder efter ty i 37 § sägs sökanden

ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras ej underrättelse, som

nu sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare---nu sagts.

Är jord---sätt underrättad.

Ägare av---fastighetens ägare.

36 §.

I mål, som avses i 27 § 1 morn., skall, där fråga ej allenast är örn vattentäkt

eller om företag enligt 8 kap., ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenrättsdomaren översändas till lantbruksstyrelsen.

Finner denna---till vattenrättsdomaren.

Vad nu---röna inverkan.

Kan yttrande---45 § sägs.

Är fråga örn företag enligt 8 kap., skall vad i 10 kap. 44 § är stadgat äga

motsvarande tillämpning. Avskrift av kungörelsen skall ock tillställas

Konungens befallningshavande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

29

37 §.

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som i varje fall föreskrives, och vid äventyr,

som nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att kungörelsen

delgivits anläggningens ägare eller styrelsen för densamma på sätt, som för

delgivande av stämning är stadgat. Lag samma vare beträffande känd förvaltning

eller styrelse för annan allmän farled eller vattenregleringsföretag

eller flottningsstyrelse för allmän flottled eller syssloman eller styrelse för

torrläggningsföretag eller företag enligt 8 kap., där det företag, varom i

målet är fråga, berör led eller företag, som nu nämnts.

Är fråga---vid anläggningen.

Vad i---annans vattentäkt.

Där fråga är örn ansökan, som i 17 § 20 avses, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan

stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av

det strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tillhandahålles. Vad

nu sagts åge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 11

eller 12.

Är fråga om ansökan, som i 17 § 21 avses, skall vattenrättsdomaren ålägga

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan

stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av den

vattentäkt, från vilken vatten, varom fråga är, tillhandahålles.

Försummar sökanden---stadgade ordning.

45 §.

1 mom. Erfordras för--— vattendomstolens sammanträde.

2 morn. Vattenrättsdomaren må---av nöden.

3 mom. Där vid undersökning jämlikt denna § i mål rörande företag

enligt 3 eller 8 kap. någon sakägare vill förena sig med sökanden om företaget

eller yrka, att däråt gives större omfattning än sökanden äskat, gore

det skriftligen; och varde handlingen vitsordad medelst undersökningsförrättarens

påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

46 §.

I mål, som i 17 § 6, 13, 15 och 18 omförmälas, må vattenrättsdomaren,

där sökanden därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva vidtagande

av erforderliga provisoriska åtgärder. Omfattar sådan åtgärd vidlyftigare

arbete eller är avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt därav

att befara, må sådant förordnande av vattenrättsdomaren lämnas, allenast

såframt sökanden hos Konungens befallningshavande ställer pant eller borgen

för skadestånd, som han kan kännas skyldig utgiva till följd av arbetet

i fråga.

Tarvas till skydd mot förorening av vatten, att besvär eller last lägges å

annan tillhörig fastighet, äge ock vattenrättsdomaren, där sökanden det be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

gär och ärendet finnes brådskande, meddela provisoriska bestämmelser därom;

och skall i sådant fall vad i första stycket är stadgat örn ställande av

säkerhet för skadestånd äga motsvarande tillämpning.

Beslut, som--— annorlunda förordnar.

47 §.

Framgår av utlåtande, som i 45 § sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,

varom i målet är fråga, angår fastighet, som icke blivit enligt vad i

32 § är föreskrivet i kungörelse angiven, åligge vattenrättsdomaren att därom

utfärda kungörelse med tillkännagivande vad ägare till sådan fastighet

så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för

bevakande av sin rätt i målet ävensom att i fall, som i 33 § sägs, och på

sätt, där finnes stadgat, meddela sakägare, som nu nämnts, underrättelse om

kungörelsens utfärdande. Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg sist å fjortonde dagen före vattendomstolens sammanträde införas

i en eller flera av ortens tidningar så ock, där fråga ej allenast är om företag

enligt 8 kap., i allmänna tidningarna samt för uppläsande i kyrkan avsändas

till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där de i kungörelsen

angivna fastigheter äro belägna. Ett exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen

sändas till det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställe eller

ställen.

Där så---finnes stadgat.

56 §.

Vill sökanden---hos domstolen.

Har återkallelse---bestämda ordning.

Vad i 10 kap. 48 § andra stycket stadgas i fråga om företag enligt 3 eller

8 kap. skall i tillämpliga delar gälla jämväl, där sådant företag är föremål

för behandling i den för ansökningsmål stadgade ordning.

59 §.

Av de---angivna ställen.

Är fråga om företag enligt 8 kap., skall avskrift av utslaget utan dröjsmål

översändas till fisketillsynsmyndigheten.

62 §.

1 mom. Där genom---under byggnadstiden.

2 mom. Är fråga---äga tillämpning.

3 mom. Vad i---andra ansökningsmål.

I mål---handläggning bildad.

I utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av vattenreglering,

varde angivet, örn regleringsföretaget är av beskaffenhet, att stadgandena i

4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning. I fråga om

meddelande av bestämmelser rörande delaktighet i företag, som nu sagts,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. 31

eller företag enligt 8 kap. skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i 10

kap. 67 g.

63 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten eller

anläggande av vattentäkt eller utförande av företag enligt 3 eller 8 kap.

medgives, bestämme vattendomstolen viss tid, i regel ej överstigande tio år

eller, där fråga är om anläggning för allmän flottled, två år, inom vilken

arbetet skall vara fullbordat.

Vad i---nämnda lagrum.

65 §.

Ändå att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra motpart

sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för tillvaratagande

av hans rätt; dock att i mål rörande företag enligt 5 eller 6 kap.

sakägare ej är berättigad till gottgörelse i annat fall än att han måst vidkännas

kostnad för tillvaratagande av sin rätt till skadeersättning i målet.

I fråga örn företag enligt 8 kap. skall vad i 10 kap. 79 § tredje stycket är

stadgat äga motsvarande tillämpning.

Har svarandepart---åsamkats denne.

67 §.

Vattendomstolen åge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut må

verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast såframt,

innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är om ändrade eller

nya bestämmelser angående hushållning med vatten eller nyttjande av vattentäkt

eller avledande av avloppsvatten, varom i 8 kap. sägs, dessa tillämpas,

hos Konungens befallningshavande ställes pant eller borgen för den ersättning

i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller anläggaren

att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så ock för

det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut

eljest ändras.

Är sådant---äga rum.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 22—57 avses, ingive till

vattenrättsdomaren skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens

namn och hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill; bifoge

ock de handlingar käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som---denna skyldighet.

Beträffande mål---finnes stadgat.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande därav

hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 13, 14, 15 eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

18 avses, varde målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade

ordning, där det ej är av beskaffenhet att jämlikt 61 § andra stycket

ändock böra behandlas som stämningsmål.

Har i---annorlunda förordnar.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, där vattendomstol eller

annan myndighet meddelat förbud mot vattenförorening eller förordnat

om åtgärd till motverkande därav samt ansökan göres om ändring i vad

sålunda föreskrivits.

88 §.

Angående offentliggörande av kungörelse, som i 87 § sägs, gäde beträffande

mål, som avse företag enligt 6 kap., vad i 33 § första stycket finnes

stadgat i fråga örn mål enligt 17 § 13, 14, 15 och 16 men i andra fall vad

nämnda lagrum föreskriver beträffande mål, som omförmälas i 17 § 1—12

samt 17, 18, 20 och 21; dock vare i fråga om företag enligt 7 eller 8 kap. ej

erforderligt, att kungörelsen införes i allmänna tidningarna. Är sådant företag

av mindre omfattning och berör det allenast viss eller vissa sakägare,

må kungörelsen, i stället för att införas i en eller flera ortstidningar, i rekommenderat

brev avsändas till envar sakägare.

Kungörelsen varde---mottaga förrättningshandlingarna.

Angå besvär---nämnda intressen.

Där i---motsvarande tillämpning.

91 §.

I besvärsmål---enligt 87 §.

Underställningsmål skall---mottaga förrättningshandlingarna.

Är fråga om företag enligt 8 kap., må, där besvär ej anförts över syneförrättningen,

synemännens utlåtande fastställas utan att kungörelse skett.

92 §.

Vad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra

och fjärde styckena, 70—72 §§, 73 § första, andra och fjärde styckena samt

74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning

å underställningsmål ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål vid vattendomstolen,

60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 §,

6 kap. 3 § 1 morn., 7 kap. 45 och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i---och underställningsmål.

94 §.

I underställningsmål---att förvänta.

Där i---dit återställas.

Är beslut i mål rörande företag enligt 3, 7 eller 8 kap. av beskaffenhet att

föranleda väsentliga förändringar i den enligt 10 kap. 67 § rörande delaktigheten

i företaget upprättade längden, åge domstolen uppdraga åt förrättningsmannen

att upprätta ny sådan längd i enlighet med domstolens beslut.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

33

95 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets

tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till torrläggningsföretag,

som avses i 7 kap., eller till företag enligt 8 kap., vilket avser

förutom avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten jämväl

torrläggning av mark, eller meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att

utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande hushållningen med

vattnet, åligge sökanden att, så snart beslutet därom vunnit laga kraft, erlägga

viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation

och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke tillgodogjorda

vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden,

dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag

avgift förut erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade

hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften

bestämmas i förhållande till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten

kan uttagas i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering enligt

3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses

att möjliggöra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare

sätt, varde avgiften bestämd i förhållande till den ökning i vattenkraftens

värde, som genom företaget eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna

beredes. Är ändamålet med vattenreglering jämväl torrläggning av

mark, skall avgift tillika utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i

nämnda hänseende vinnes genom företaget. Vad nu sagts åge ock tillämpning

i fråga örn företag enligt 7 kap. samt företag enligt 8 kap., såvitt därigenom

vinnes båtnad genom marks torrläggning. Där till grund för avgiften skall

läggas storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona femtio

öre för varje hästkraft till och med 5,000, sjuttiofem öre för varje hästkraft

över 5,000 till och med 10,000 samt fyrtio öre för varje hästkraft utöver

10,000, men må ej, utom då fråga är örn vattenreglering, överstiga trettiotusen

kronor. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft

eller efter båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en och en halv

för tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som---— icke erläggas.

13 KAP.

Om besiktning: och handräckning så ock om ansvar för

överträdelse av denna lag. 8

8 §.

Bygger någon---olagligen skott.

Där byggande---rätt kränkes.

Vad ovan i första och andra styckena är stadgat skall äga motsvarande

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 12. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

tillämpning, där någon utan föregången prövning vid vattentäkt tillgodogör

grundvatten till myckenhet, som han icke utan medgivande i laga ordning

är berättigad att tillgodogöra, eller någon nyttjar vattentäkt, vartill medgivande

inhämtats, i strid mot därvid givna föreskrifter. Lag samma vare,

där någon utsläpper industriellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat

vattenområde i strid mot föreskrift, som meddelats av Konungen jämlikt 8

kap. 37 §, eller någon, sedan prövning enligt denna lag ägt rum angående

villkoren för utsläppande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten, utsläpper

avloppsvatten i strid mot föreskrift, som därvid meddelats.

I fråga---avsedda fall.

11 §■

Den, som---sex månader.

Till samma straff dömes den, som utsläpper industriellt avloppsvatten i

vattendrag, sjö eller annat vattenområde i strid mot föreskrift, som av Konungen

meddelats jämlikt 8 kap. 37 §.

12 §.

Den, som---sex månader.

Lag samma vare, där någon i strid mot förbud av vattendomstol utan

erforderlig rening utsläpper avloppsvatten, varom i 8 kap. sägs, i vattendrag,

sjö eller annat vattenområde eller efter åläggande enligt denna lag

att, om avloppsvatten utsläppes, vidtaga åtgärder till motverkande av vattenförorening

underlåter att utföra sådan åtgärd eller eljest från beslutet gör

avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.

Härigenom upphäves 12 § förordningen den 30 december 1880 om jordägares

rätt över vattnet å hans grund, i vad den ej förut blivit upphävd genom

lagen den 28 juni 1918 om vad iakttagas skall i avseende å införande av

vattenlagen. Vid denna lags ikraftträdande anhängig! ärende, som i nämnda

paragraf avses, varde av Konungens befallningshavande bragt till slut.

Beslut, som med stöd av äldre lag meddelats angående åtgärd till motverkande

av vattenförorening, vare gällande intill dess annorlunda varder förordnat.

I fråga örn ärende, däri utlåtande av synemän meddelats före den 1 januari

1942, skall gälla vad i 8 kap. i dess förutvarande lydelse är stadgat.

Före den 1 januari 1942 vid allmän domstol anhängiggjort mål rörande

ämne, varom bestämmelse givits i denna lag, skall handläggas och bedömas

enligt äldre lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

35

2) Lag

om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

över vattendrag, sjöar och andra vattenområden inom riket skall till motverkande

av vattenförorening utövas tillsyn efter vad nedan stadgas.

Örn tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt.

2 §•

Tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt skall under lantbruksstyrelsens

inseende utövas av en myndighet, benämnd fisketillsynsmyndigheten.

Om tillsyn av fiskeritjänstemän gäde vad särskilt är stadgat.

3 §.

Finnér tillsynsmyndigheten, att industriellt avloppsvatten eller kloakvatten

genom förorening medför olägenhet av någon betydelse, äger den meddela

råd och anvisningar angående lämplig åtgärd till motverkande därav.

4 §•

När omständigheterna därtill föranleda, äger tillsynsmyndigheten hos

länsstyrelsen göra framställning om förbud mot utsläppande av avloppsvatten

utan erforderlig rening eller angående åtgärd till motverkande av olägenhet

genom utsläppande därav.

Med avseende å länsstyrelsens prövning skall vad i hälsovårdsstadgan föreskrives

äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Finnes vattendomstols prövning erforderlig, äger tillsynsmyndigheten hos

vattendomstolen föra talan örn förbud eller åtgärd, varom i 4 § sägs, efter

vad i vattenlagen är stadgat.

Tillsynsmyndigheten må ock eljest i ärende angående vattenförorening föra

talan hos vattendomstol ävensom vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.

6 §.

Konungen äger meddela erforderliga föreskrifter örn skyldighet att göra

anmälan hos tillsynsmyndigheten i ärenden som beröra dennas verksamhet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Örn tillsyn ur hålsovårdssynpunkt.

7 §■

Tillsyn ur hålsovårdssynpunkt utövas av hälsovårdsmyndigheterna enligt

vad därom särskilt stadgas.

I den mån så lämpligen kan ske skall ock fisketillsynsmyndigheten utöva

tillsyn ur hålsovårdssynpunkt. Om tillsynsmyndighetens befogenheter gälle

vad i 3 och 4 §§ är stadgat.

8 §•

Länsstyrelsen äger uppdraga åt lämplig person att ur hålsovårdssynpunkt

föra talan som i 5 § sägs.

Har ej särskild person förordnats, äger fisketillsynsmyndigheten, utan särskilt

uppdrag, föra sådan talan.

Om särskilda tillsyningsman.

9 §•

Finnes anledning till antagande, att genom utsläppande av avloppsvatten

från samhälle eller från fabrik, sjukhus eller annan inrättning kan uppkomma

avsevärd olägenhet, äger länsstyrelsen förordna särskild person att

tillse, att sådan olägenhet förebygges. Förordnandet må av länsstyrelsen

återkallas.

Närmare bestämmelser angående tillsyningsmannens åligganden meddelas

av länsstyrelsen.

10 §.

Ersättning till tillsyningsman skall gäldas av det samhälle eller innehavaren

av den fabrik eller inrättning, varifrån avloppsvattnet utsläppes, enligt

grunder som Konungen bestämmer.

Gemensamma bestämmelser.

11 §•

Fisketillsynsmyndigheten äger, i den mån för utförande av dess uppdrag

så erfordras, rätt att vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning, evad

den är i bruk eller ej, ävensom att företaga undersökningar inom område

som hör till anläggningen eller å annan plats där undersökning kan vara

erforderlig.

Vad nu sagts skall, oavsett om tillsynsmyndigheten är tillstädes, jämväl

gälla fiskeritjänsteman eller annan som biträder tillsynsmyndigheten ävensom

sådan särskild tillsyningsman som avses i 9 §.

12 §.

Innehavare av anläggning, från vilken avloppsvatten utsläppes i vattendrag,

sjö eller annat vattenområde, är skyldig att på begäran lämna fiske
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

37

tillsynsmyndigheten eller den som biträder denna eller särskild tillsyningsman

erforderliga upplysningar angående anläggningen.

13 §.

Vad i denna lag är stadgat om avloppsvatten skall i tillämpliga delar gälla

jämväl fast avfall eller annat som kan vålla vattenförorening.

14 §.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som erfordras för

utövande av tillsyn enligt denna lag.

15 §.

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag må ej röja yrkeshemlighet

eller, där det ej kan anses påkallat av hans åligganden, yppa

driftanordning eller affärsförhållande vid anläggning, i avseende å vilken

han tagit sådan befattning. Gör han sig skyldig till dylik förseelse, straffes

med dagsböter eller fängelse.

16 §.

Underlåter någon att fullgöra vad enligt 12 § åligger honom, straffes med

dagsböter.

17 §•

Åtal för förseelse mot denna lag anhängiggöres vid allmän domstol.

Förseelse som i 15 § sägs må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej

av målsägande angives till åtal.

18 §.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.

Genom denna lag upphäves förordningen den 30 juni 1937 (nr 598) angående

särskilda åtgärder till motverkande av skada å fiske genom vattenförorening.

Förbud som meddelats enligt 7 § nämnda förordning vare gällande intill

dess annorlunda förordnas, överträder någon efter lagens ikraftträdande

sådant förbud, straffes med dagsböter. Äro omständigheterna försvårande,

må till fängelse i högst sex månader dömas.

Med avseende å den som vid lagens ikraftträdande innehar förordnande att

vara tillsyningsman jämlikt 5 § i förordningen skall så anses som om han

utsetts enligt 9 § i denna lag.

Begår den, som tagit befattning med tillsyn enligt förordningen, efter lagens

ikraftträdande förseelse som i 15 § sägs, skall vad i lagen är stadgat

angående sådan förseelse äga motsvarande tillämpning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3) Lag

om ändrad lydelse av 13 och 63 §§ stadsplanen gen den 29

maj 1931.

Härigenom förordnas, att 13 och 63 §§ stadsplanelagen den 29 maj 1931

(nr 142)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

13 §.

Nybyggnad må---avsett ändamål.

Om så finnes erforderligt, äger Konungens befallningshavande för område

utom stadsplan, för vilket avstyckningsplan enligt vad därom särskilt är stadgat

blivit godkänd, meddela förbud mot nybyggnad utan tillstånd av Konungens

befallningshavande, innan avlopp för området anordnats.

63 §.

Nybyggnad må---avsett ändamål.

Å byggnadsmark---mot tomtindelningen.

Beträffande område---motsvarande tillämpning.

Om så finnes erforderligt, äger Konungens befallningshavande för område,

som ingår i byggnadsplan eller för vilket avstyckningsplan enligt vad därom

särskilt är stadgat blivit godkänd, meddela förbud mot nybyggnad utan tillstånd

av Konungens befallningshavande, innan avlopp för området anordnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.

4) Lag

angående ändrad lydelse av 5 kap. 8 a § lagen den 12 maj

1917 örn fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 a §2 lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5

KAP.

8 a §.

Avstyckning av---inom området.

Vid uppgörande av plan, varom nu sagts, skall iakttagas, att möjlighet beredes

till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt öppna platser * 8

1 Senaste lydelse av 63 § se 1939: 75.

8 Senaste lydelse se 1931: 143.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

39

inom och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda området än även, i

den mån så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för tillförsel av

vatten och för avlopp jämte reningsanordningar.

Finner byggnadsnämnd---punkten sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.

samt

5) Lag

angående ändrad lydelse av 19 kap. 1 § lagen den 18 juni

1926 om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 1 §J lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning av jord å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi

ves:

19 KAP.

1 §■

Från fastighet--— äga rum.

Avstyckning av---inom området.

Vid uppgörande av plan, varom nu sagts, skall iakttagas, att möjlighet

beredes till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt öppna platser

inom och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda området än även,

i den mån så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för tillförsel av

vatten och för avlopp jämte reningsanordningar.

Finner Konungens---lämnar tillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.

dels ock förklarat sig vilja inhämta riksdagens yttrande över följande vid

propositionen fogade förslag till

Förordning

om ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan den

19 juni 1919.

Härigenom förordnas, att 1 §, 9 § 2 morn., 13 § 4 morn., 22 §, 24 § 1, 4 och

5 morn., 27 och 35 §§, 44 § 2 morn., 48, 50 och 52 §§, 55 § 2 mom. samt 60 1

1 Senaste lydelse se 1937: 164.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

och 61 §§ hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566)1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt i det följande angives samt att i stadgan skall införas en

ny paragraf, betecknad 48 a §, med rubriken Örn avloppsledning, av nedan

angivet innehåll:

1 §•

Varje stad---—i staden.

För detta ändamål skall nämnden, bland annat, verka för:

att i---avloppsledningar anläggas;

att erforderliga åtgärder vidtagas till motverkande av vattenförorening;

att, där — — — öppet vatten.

Det åligger---särskilt stadgat.

9 §•

2 mom. Vattnet i brunn, källa eller vattenledning, vare sig dessa äro

avsedda för allmänt eller enskilt begagnande, eller vattnet vid allmänt vattenhämtningsställe

vid sjö, vattendrag eller kanal må ej av någon förorenas.

Vad nu sagts skall dock ej gälla, där åtgärden är medgiven enligt vattenlagen.

13 §.

4 mom. Utan hinder av här ovan meddelade bestämmelser kan hälsovårdsnämnden

på ansökan medgiva anordnandet av vattenklosett, därest

den är så inrättad, att orenlighet och spolvatten medelst underjordisk ledning

föres ut omedelbart i stadens avloppsledning eller i lämpligt vattendrag

eller annat vattenområde. Därest orenligheten och spolvattnet icke föres ut i

stadens avloppsledning, äger hälsovårdsnämnden, i den mån så prövas erforderligt,

föreskriva, att avloppsvattnet skall renas. Ansökan om tillstånd

till anordnande av vattenklosett skall avfattas skriftligen och jämte erforderlig

ritning över anläggningen ingivas till nämnden.

Utan hälsovårdsnämndens---icke anordnas.

Befinnas större---kan brukas.

Har prövning enligt vattenlagen ägt rum, under vilka villkor avloppsvatten

må utsläppas, gäde om verkan därav vad i nämnda lag är stadgat.

22 §.

Innan någon för avledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet

anordnar underjordisk ledning, som ej är avsedd allenast för att föra ut avloppsvattnet

från fastighet till stadens ledning i angränsande gata eller väg,

skall han göra skriftlig anmälan därom hos hälsovårdsnämnden. Vid denna

anmälan skall fogas karta jämte beskrivning över ledningen, såframt ej

sådan eljest finnes tillgänglig för nämnden.

Avloppsledning skall---ledningens användning.

Rensning av---är stadgat. 1

1 Senaste lydelse av 27 och 52 §§ se 1936: 322.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

41

Vad om avloppsledning är stadgat skall ock i tillämpliga delar gälla reningsanläggning

och andra till sådan ledning hörande anordningar.

24 §.

1 mom. Hälsovårdsnämnden skall vaka över att fabriker och näringar

icke inrättas eller drivas så, att de medföra sanitära olägenheter för närboende

eller det allmänna, vare sig genom spridning av damm, rök eller ånga

i större myckenhet eller av elak lukt eller genom utsläppande av giftiga gaser

eller illaluktande avloppsvatten eller avloppsvatten, som vållar vattenförorening,

eller ock genom åstadkommande av buller eller dylikt. Förefinnes

sådan olägenhet, skall nämnden tillhålla vederbörande att vidtaga

tjänliga åtgärder för dess avhjälpande. Verkställes ej av hälsovårdsnämnden

anbefalld åtgärd inom tid, som nämnden föreskriver, och är den anmärkta

olägenheten svår, må nämnden äga tills vidare förbjuda fabrikens

eller näringens drivande.

Har prövning enligt vattenlagen ägt rum, under vilka villkor avloppsvatten

må utsläppas, gäde örn verkan därav vad i nämnda lag är stadgat.

4 mom. Färgerier, färgfabriker, garveriet lysgasverk, limkokerier, skinnberedningar,

slakterier, mejerier, stärkelsefabriker, stearinfabriker, fabriker

för bearbetning av tjära eller gasvatten ävensom andra fabriker och näringar,

som, utan att vara hänförliga till de i 2 och 3 mom. omförmälda,

dock till följd av det sätt, varpå de drivas, eller de ämnen, som genom dem

bearbetas, behandlas eller frambringas, eller avfallen vid deras drivande,

eller därvid utströmmande rök och ånga, eller spridande av elak lukt, eller

fara för vattens orenande eller ock av annan anledning kunna medföra sanitära

olägenheter, må förläggas endast å öppen och rymlig tomt i sådan del

av staden, som ej är tätt bebyggd.

5 mom. Innan någon---det allmänna.

Skall lägenhet---eller inrättas.

Örn skyldighet att i vissa fall göra anmälan hos fisketillsynsmyndigheten

eller påkalla prövning enligt vattenlagen av fråga angående utsläppande av

avloppsvatten från fabrik eller annan industriell inrättning samt om förbud

mot varje förorening genom utsläppande av industriellt avloppsvatten i

vissa vattenområden gäde vad särskilt är eller kan varda stadgat.

Innan hälsovårdsnämndens besked meddelas i ärende, som skall anmälas

hos fisketillsynsmyndigheten, bör tillsynsmyndighetens yttrande avvaktas.

27 §.

Med dagsböter straffes, där ej strängare straff enligt allmän lag eller författning

bör följa å förseelsen,

lägenhetsinnehavare, som —- •—- — meddelade föreskrifter;

den som underlåter att göra sådan anmälan, som i 22 § första stycket sägs,

eller bryter mot någon honom enligt tredje stycket i samma paragraf åliggande

skyldighet beträffande rensning av avloppsledning, avlägsnande från

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

staden av den därvid uppsamlade orenligheten samt forsling inom staden av

sådan orenlighet;

den som underlåter att göra---nedsatt lik.

Samma lag---25 § 5 mom. andra stycket.

35 §.

Varje kommun---inom området.

För detta ändamål skall nämnden, bland annat, verka för:

att invånarna----vattenledning anlägges;

att vattenavlopp, särskilt på platser med sammanträngd befolkning, anordnas

samt att de utföras så, att icke sanitär olägenhet vållas;

att i övrigt erforderliga åtgärder vidtagas till motverkande av vattenförorening;
att

sunda---öppet vatten.

Det åligger---särskilt stadgat.

44 §.

2 mom. Vattnet i brunn, källa eller vattenledning, vare sig dessa äro avsedda

för allmänt eller enskilt begagnande, eller vattnet vid allmänt vattenhämtningsställe

vid sjö, vattendrag eller kanal må ej av någon förorenas.

Vad nu sagts skall dock ej gälla, där åtgärden är medgiven enligt vattenlagen.

48 §.

1 mom. Avträde, urinkur, stall, fähus, svinhus ävensom gödselstad eller

annat upplag av spillning må ej läggas på mindre avstånd än sex meter från

lägenhet, varom i 46 § förmäles, och ej heller så, att flytande orenlighet därifrån

kan utbreda sig till boningshus eller sådan lägenhet, som i 46 § avses,

eller till brunn, källa eller annat vattenhämtningsställe eller till allmän väg

eller plats.

2 morn. Utan hinder av vad ovan stadgats om avträde kan hälsovårdsnämnden

på ansökan medgiva anordnandet av vattenklosett, därest den

är så inrättad, att orenlighet och spolvatten medelst underjordisk ledning

föres ut omedelbart i allmän avloppsledning eller i lämpligt vattendrag eller

annat vattenområde eller, om särskilda skäl därtill äro, kan avledas på annat

sätt, utan att olägenhet vållas därav. Däx-est orenligheten och spolvattnet

icke föres ut i allmän avloppsledning, äger hälsovårdsnämnden, i den mån så

prövas erforderligt, föreskriva, att avloppsvattnet skall renas. Ansökan örn

tillstånd till anordnande av vattenklosett skall avfattas skriftligen och jämte

erforderlig ritning över anläggningen ingivas till nämnden.

Utan hälsovårdsnämndens medgivande får vattenklosett icke anordnas.

Befinnas större brister vidlåda vattenklosett och avhjälpas icke dessa brister

inom tid, som hälsovårdsnämnden föreskriver, eller skötes vattenklosett

vårdslöst, må nämnden tills vidare förbjuda, att inrättningen begagnas, eller

påbjuda sådana åtgärder, att inrättningen icke kan brukas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

43

Har prövning enligt vattenlagen ägt rum, under vilka villkor avloppsvatten

må utsläppas, gäde om verkan därav vad i nämnda lag är stadgat.

3 mom. Till allmän avstjälpningsplats för orenlighet får ej anvisas ställe,

som är beläget invid tätt bebyggt område eller nära intill allmän väg eller

farled.

Örn avloppsledning.

48 a §.

Innan någon för avledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet

anordnar underjordisk ledning, som ej är avsedd allenast för att föra ut avloppsvattnet

från fastighet till allmän ledning i angränsande gata eller väg,

skall han göra skriftlig anmälan därom hos hälsovårdsnämnden. Vid denna

anmälan skall fogas Vartå jämte beskrivning över ledningen, såframt ej sådan

eljest finnes tillgänglig för nämnden.

Avloppsledning skall vara så inrättad, att den ej kan medföra sanitära

olägenheter. Uppstår felaktighet i avloppsledning eller befinnes den av annan

orsak föranleda sanitär olägenhet, skola åtgärder ofördröjligen vidtagas

för ledningens försättande i fullgott skick. Intill dess ledningen är försatt

i fullgott skick äger hälsovårdsnämnden, om så prövas nödigt, förbjuda ledningens

användning.

Rensning av avloppsledning skall äga rum så ofta behovet påkallar. Den

därvid uppsamlade orenligheten skall omedelbart pa sadant sätt avlägsnas

att därav icke vållas sanitär olägenhet.

Vad om avloppsledning är stadgat skall ock i tillämpliga delar gälla reningsanläggning

och andra till sådan ledning" hörande anordningar.

50 §.

1 mom. Hälsovårdsnämnden skall vaka över att fabriker och näringar

icke inrättas eller drivas så, att de medföra sanitära olägenheter för närbo

ende eller det allmänna, vare sig genom spridning av damm, rök eller ånga

i större myckenhet eller av elak lukt eller genom utsläppande av giftiga gaser

eller illaluktande avloppsvatten eller avloppsvatten, som vållar vattenförorening,

eller ock genom åstadkommande av buller eller dylikt. Förefinnes

sådan olägenhet, skall nämnden tillhålla vederbörande att vidtaga tjänliga

åtgärder för dess avhjälpande. Verkställes ej av hälsovårdsnämnden anbefalld

åtgärd inom tid, som nämnden föreskriver, och är den anmärkta olägenheten

svår, må nämnden äga tills vidare förbjuda fabrikens eller näringens

drivande.

Har prövning enligt vattenlagen ägt rum, under vilka villkor avloppsvatten

må utsläppas, gäde örn verkan därav vad i nämnda lag är stadgat.

2 mom. Innan någon anlägger sulfatcellulosafabrik, fabrik, där djurämnen

brännas eller underkastas torr destination, fabrik för tillverkning av

animaliska gödningsämnen, ugn eller annan inrättning för rostning av arsenik-

eller svavelhaltiga malmer, fabrik för tillverkning av vitbetsocker, su
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

perfosfat, fosfor, soda, ättiksyra, saltsyra, salpetersyra och svavelsyra, sådant

glasbruk eller kakelfabrik, där arsenik vid tillverkningen begagnas,

kalk-, koks- och masugn, trankokeri, talgsjuderi, benkvarn, pudrettfabrik,

färgeri, färgfabrik, garveri, lysgasverk, limkokeri, skinnberedning, slakteri,

mejeri, stärkelsefabrik, stearinfabrik eller fabrik för bearbetning av tjära

eller gasvatten, skall han göra skriftlig anmälan därom hos hälsovårdsnämnden

och avvakta besked, huruvida från dess sida hinder därför möter. Vid

denna anmälan skall fogas uppgift om de anordningar, vilka äro ämnade

att vidtagas för att förhindra att fabriksrörelsen eller näringens bedrivande

må medföra sanitära olägenheter för närboende eller det allmänna.

Skall lägenhet —---eller inrättas.

Örn skyldighet att i vissa fall göra anmälan hos fisketillsynsmyndigheten

eller påkalla prövning enligt vattenlagen av fråga angående utsläppande av

avloppsvatten från fabrik eller annan industriell inrättning samt om förbud

mot varje förorening genom utsläppande av industriellt avloppsvatten i vissa

vattenområden gäde vad särskilt är eller kan varda stadgat.

Innan hälsovårdsnämndens besked meddelas i ärende som skall anmälas

hos fisketillsynsmyndigheten, bör tillsynsmyndighetens yttrande avvaktas.

52 §.

Med dagsböter straffes, där ej strängare straff enligt allmän lag eller författning

bör följa å förseelsen,

lägenhetsinnehavare, som--— noggrann renlighet;

den som bryter mot stadgandet i 48 § 2 mom. andra stycket;

den som underlåter att göra sådan anmälan, som i 48 a § sägs;

den som bryter---nedsatt lik.

Samma lag---eller 49 a §.

55 §.

2 mom. Länsstyrelserna skola —--avhjälpande vidtagas.

Har prövning enligt vattenlagen ägt rum, under vilka villkor avloppsvatten

må utsläppas, gäde om rätt för länsstyrelsen att meddela ändrade föreskrifter

vad i nämnda lag är stadgat.

60 §.

Mot sådana---ordning beslutat.

Huruledes vissa frågor om avledande av kloakvatten och industriellt avloppsvatten

må dragas under vattendomstols prövning, därom stadgas i vattenlagen.

61 §.

Böter och vitén, som ådömas på grund av denna stadga eller de i enlighet

med densamma meddelade föreskrifter, tillfalla kommunen; dock att

vite, som må hava ådömts kommun, skall tillfalla kronan. Vad nu sagts

om kommun gälle ock samhälle som i 34 § sägs.

Saknas tillgång---allmänna strafflagen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

45

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.

Länsstyrelsen må vid vite ålägga ägare av nämnda dag befintlig underjordisk

ledning för avledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet att,

om ledningen ej är avsedd allenast för att föra ut avloppsvattnet från fastighet

till allmän ledning i angränsande gata eller väg, göra anmälan örn ledningen

till hälsovårdsnämnden samt därvid, såvitt möjligt, foga karta jämte beskrivning.

_

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de i

anledning av propositionen väckta motionerna, nr 187 i första kammaren

av herr Nisser m. fl. samt nr 246 i andra kammaren av herrar Carlström

och Pettersson i Norregård och nr 252 i samma kammare av herr Ljungberg

m. fl.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas

i det följande.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen ävensom i fråga om de skäl som motionärerna andragit

till stöd för sina yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Begäran om utredning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 mars 1935 (nr 89) hemställde riksdagen,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa skyndsam utredning rörande åtgärder

för att förhindra förorening i sjöar och vattendrag. Sakkunniga, som

av chefen för justitiedepartementet tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 11 september 1936, avgåvo i december 1936 förslag till provisoriska

bestämmelser i ämnet, vilket vid 1937 ars riksdag blev i huvudsak

genomfört. De sakkunniga ha i november 1939 avlämnat slutligt betänkande

angående åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. (statens

offentl. utredn. 1939:40).

Sedan yttranden däröver inhämtats, ha de sakkunnigas förslag lagts till

grund för nu föreliggande proposition.

Gällande rätt.

I 12 § förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet

å hans grund, den s. k. vattenrättsförordningen, ålägges ägare

av sågkvarn att tillse, att avfallet ej utsläppes i vattnet. Samma föreskrift

meddelas för det fall att vid annat verk eller inrättning uppkommer avfall,

varav uppgrundning eller annan olägenhet kan förorsakas. Vidtager ej

ägaren nödig åtgärd eller anstalt till skadans förekommande, äger länsstyrelsen

föreskriva vad i sådant hänseende bör iakttagas samt förelägga den

tredskande vite, om ansvar å försummelsen ej finnes särskilt stadgat. Sker

ändock skada, äger den skadelidande njuta ersättning därför efter domstols

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

beprövande. Enligt 8 § promulgationslagen till vattenlagen är nämnda paragraf

alltjämt gällande i vad den rör förorening.

Till sistnämnda stadgande anknyter numera förordningen angående

särskilda åtgärder till motverkande av skada å

fiske genom vattenförorening den 30 juni 1937. Genom denna

förordning har i avvaktan på en mera slutgiltig lagstiftning inrättats en

särskild tillsynsmyndighet för att övervaka, att fiskerinäringen såvitt möjligt

ej lider intrång genom vattenförorening. Tillsynsmyndigheten står under

lantbruksstyrelsens inseende.

I vattenlagen meddelas i 8 kap. bestämmelser örn kloakledningar. Beträffande

frågan, huruvida och i vilken mån det må vara tillåtet att genom

kloakvatten förorena vatten, varöver annan äger råda, eller luften, samt

i fråga om ersättning därför skall enligt 17 § gälla vad särskilt är eller kan

varda stadgat. I 10 kap. 51 § vattenlagen stadgas, att vid syneförrättning

rörande kloakledning synemännen skola meddela sådana bestämmelser, att

vatten, varöver annan äger råda, eller luften icke genom avledandet förorenas

eller, örn sådant förorenande ej kan undvikas, att olägenheterna därav

såvitt möjligt minskas. Ha särskilda föreskrifter i nämnda hänseende

meddelats vid prövning i därför stadgad ordning, skola de noga iakttagas av

synemännen.

Lagen örn flottning i allmän flottled den 19 juni 1919 innehåller

i 69 § vissa stadganden som röra vattenförorening. Virke, som tillföres

allmän flottled å plats varifrån dess utflottning beräknas kunna medhinnas

under första flottningsåret, må enligt detta lagrum flottas obarkat,

men vattendomstolen äger förordna, att virket skall barkas, såframt det finnes

skäligt. Virke, vars utflottning beräknas icke kunna medhinnas under

första flottningsåret, skall så fullständigt som möjligt befrias från bark,

om ej vattendomstolen funnit skäligt medgiva undantag. Avbarkning må ej

verkställas å isen eller å stranden så nära vattnet att barken kan nedsköljas

däri.

Vidare finnas i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 bestämmelser

som giva hälsovårdsmyndigheterna befogenhet att ingripa till skydd mot

vattenförorening som kan vålla olägenheter ur sanitär synpunkt.

I stadsplanelagen den 29 maj 1931 och byggnadsstadgan

den 20 november 1931 återfinnas vissa föreskrifter som beröra samhällenas

avloppsledningar. Slutligen kan erinras, att enligt lagen örn expropriation

den 12 maj 1917 fastighet kan tagas i anspråk för att förhindra förorenande

av vattenledning, som är anlagd för en orts förseende med vatten,

eller för annat därmed jämförligt ändamål.

Huvuddragen i de sakkunnigas förslag.

Riksdagen begärde som förut nämnts år 1935 utredning angående åtgärder

för att förhindra förorening av vatten. I det utlåtande av jordbruksutskottet

(nr 35) som låg till grund för riksdagens skrivelse anfördes, att vid utred
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

47

ningen borde prövas, vilka åtgärder som erfordrades för att effektivt förhindra

uppkomsten av olägenheter genom vattenförorening. Utskottet framhöll

emellertid, att en sådan lösning som krävde inrättande av ett nytt ämbetsverk

borde undvikas. Samma ståndpunkt intog föredragande departementschefen

i uttalande till statsrådsprotokollet den 11 september 1936, då

han begärde bemyndigande att tillkalla de sakkunniga. Han uttalade även,

att det syntes särskilt böra övervägas, huruvida icke prövningen av hithörande

frågor kunde anförtros redan bestående myndigheter.

Efter att i korthet ha återgivit innehållet i den s. k. dikningslagskommitténs

år 1915 avgivna förslag i ämnet redogöra de sakkunniga i sitt betänkande

ingående för inhämtade upplysningar från länsstyrelser, tjänsteläkare,

fisketillsynsmyndigheten, fiskeriintendenterna, samhällen och inrättningar

samt uttala, att dessa upplysningar ovedersägligt ådagalade behovet av ny

lagstiftning mot vattenförorening. Missförhållanden vöre sålunda allmänt

förekommande och ofta av allvarlig beskaffenhet. Orsakerna till olägenheterna

kunde till en del hänföras till bristen på teknisk hjälp åt de myndigheter

som hade att handlägga ärendena. Dessa myndigheter kunde emellertid

icke heller i övrigt anses fullt kompetenta att handlägga mera invecklade

ärenden. Särskilt gällde detta ofta hälsovårdsnämnderna. För att förekomma

vattenförorening vore också bestämmelser erforderliga om skyldighet i vissa

fall att göra ansökan om förprövning, huruvida och under vilka villkor avloppsvatten

finge utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Härjämte

är enligt vad de sakkunniga uttala av vikt, att stadganden meddelas

om skyldighet att deltaga i kostnaderna för kloakledningsföretag — tvångsdelaktighet

— eller för reningsverk m. m.

Vid utarbetandet av förslag till ny lagstiftning ha de sakkunniga ansett

den organisatoriska frågan, vilka myndigheter som borde handha

ärenden örn vattenförorening, vara av grundläggande betydelse. Såsom en

ledande princip för lösningen av detta spörsmål — liksom för hela lagstiftningen

—- ha de fastslagit, att man borde söka att med så små medel som

möjligt nå det eftersträvade målet, nämligen renare vattendrag. I överensstämmelse

härmed står såsom en annan grundprincip i förslaget, att man

bör söka att såvitt möjligt på frivillighetens väg successivt komma fram till

förbättrade förhållanden. Med den ståndpunkt de sakkunniga i dessa delar

intagit blir det en viktig uppgift för de offentliga myndigheterna att utöva

tillsyn. Sådan erfordras enligt de sakkunniga såväl ur sanitär synpunkt som

av hänsyn till fisket och det allmänna naturskyddet.

Ur sanitär synpunkt utövas nu tillsyn — under medicinalstyrelsens överinseende

— av hälsovårdsnämnderna och länsstyrelserna med biträde framförallt

av tjänsteläkarna. Någon ändring i denna del har icke föreslagits av

de sakkunniga, men de ha förordat, att dessutom under medicinalstyrelsen

ställes en central sanitär tillsynsmyndighet som i samarbete med

statens institut för folkhälsan skall lia till huvuduppgift att motverka att

sanitära olägenheter vållas av vattenförorening. Den som fungerar såsom sa
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

nitär tillsynsmyndighet skall enligt förslaget ha kemisk-bakteriologisk utbildning,

och vid hans sida skall ställas en medhjälpare med kemiskteknisk

utbildning. Myndigheten skall enligt förslaget i främsta rummet

ägna sin uppmärksamhet åt de olägenheter som kunde förorsakas av kommunalt

avloppsvatten.

Ur fiskesynpunkt skall enligt förslaget övervakning av vattendragen liksom

hittills åligga fiskeriintendenterna och andra fiskeritjänstemän. För fiskets

del skall även finnas en särskild fisketillsynsmyndighet lydande

under lantbruksstyrelsen. Myndigheten skall främst ägna sin uppmärksamhet

åt industriellt avloppsvatten. Förslaget kan i denna del sägas

innebära, att den år 1937 inrättade särskilda tillsynsmyndigheten bibehålies.

På nu nämnda myndighet skall enligt förslaget även ankomma att öva tillsyn

ur allmän naturskyddssynpunkt. Såsom tillsynsmyndighet fungerar för

närvarande laboratorn fil. lic. Sten Vallin, som biträdes av en assistent.

Myndigheten borde enligt de sakkunnigas mening förstärkas genom tillsättande

av en laboratorsbefattning, vars innehavare skulle äga kemisk-teknisk

utbildning, varjämte ett tidsenligt laboratorium borde inrättas.

Enligt förslaget skola de centrala tillsynsmyndigheterna genom råd och

anvisningar verka för förbättrade förhållanden såvitt möjligt i samförstånd

med samhällen och industriföretag m. fl. Det är emellertid uppenbart, att

tvångsmedel måste kunna tillgripas och att ovillkorligen förpliktande beslut

måste kunna meddelas. I fråga örn de beslutande organ som skola

handha denna uppgift anknyter sakkunnigförslaget nära till nu rådande

ordning, enligt vilken beslutanderätten i föroreningsfrågor tillkommer dels

hälsovårdsnämnder och länsstyrelser, de förra dock allenast ur sanitär synpunkt,

dels ock — i samband med frågor om framdragande av kloakledningar

— synemän och vattendomstol. Det kan anmärkas, att synemäns

eller vattendomstols beslut angående åtgärder till motverkande av vattenförorening

för närvarande icke torde innebära hinder för hälsovårdsnämnd

eller länsstyrelse att meddela strängare bestämmelser.

De sakkunniga lia ansett det vara av stor vikt, att hälsovårdsmyndigheterna

alltjämt förbliva behöriga att meddela beslut i föroreningsfrågor.

Härom anföres i betänkandet bland annat:

Hälsovårdsnämnderna lia otvivelakigt på förevarande område en dem

naturligt tillkommande uppgift att fylla, var inom sitt distrikt. Detta gäller

i första hand deras allmänt övervakande verksamhet. I denna del torde utan

överdrift kunna påstås, att de äro mycket betydelsefulla organ. Även om

förhållandena i olika orter äro synnerligen växlande torde också av de till de

sakkunniga avgivna yttrandena framgå, att de i stort sett väl fylla sin

nyssnämnda uppgift. Hälsovårdsnämnderna inneha emellertid även, såsom

första beslutande instans i sanitära frågor, en viktig maktbefogenhet. Och

det lärer icke kunna bestridas, att nämnderna mången gång icke äga den

sakkunskap, som erfordras för prövning av hithörande frågor. På grund

härav torde nämnderna i viss utsträckning ha underlåtit att ingripa i frågor

av större mått eller mera invecklad beskaffenhet eller ock icke förmått

att bringa sådana ärenden till ett tillfredsställande slut. Härtill har emellertid

säkerligen även i viss mån medverkat, att hälsovårdsnämnderna ej all
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

49

lid äga tillräcklig auktoritet inom den egna kommunen. Däremot framgår

ej av yttrandena, att hälsovårdsnämnderna i någon anmärkningsvärd omfattning

skulle lia meddelat olämpliga eller oriktiga beslut. — — —- Det

måste också understrykas, att hälsovårdsnämndernas intresse och initiativkraft

i deras viktiga uppgift såsom övervakande organ helt säkert skulle

starkt minskas eller i många fall helt försvinna, om de icke själva skulle

äga någon beslutanderätt i föroreningsfrågor. För övrigt är det uppenbart,

att särskilt i smärre frågor erforderligt ingripande som regel bör kunna erhållas

med minsta omgång och tidsutdrägt, om man kan vända sig till

ett organ i orten som förut känner förhållandena där, samt att hälsovårdsnämnderna

särskilt vid handläggning av sådana mindre omfattande frågor

torde lia värdefullt stöd hos vederbörande provinsialläkare eller stadsläkare.

Det kunde helt naturligt sättas i fråga att göra en uppdelning med

hänsyn till ärendenas beskaffenhet. Stora svårigheter skulle dock härvid möta

och en sådan uppdelning torde icke heller vara tillräckligt motiverad av

något föreliggande praktiskt behov. I praktiken sker i viss mån en fördelning

redan av det skäl, att hälsovårdsnämnden tvekar att ingripa, där den

ej har tillräcklig sakkunskap. Detta torde vara fallet i flertalet småkommuner.

Är nämnden, såsom t. ex. i en större stad, väl kvalificerad, ingriper den

naturligen även i mera komplicerade fall.

Överordnad hälsovårdsmyndighet är vederbörande länsstyrelse. Dennas

verksamhet består dels i prövning av besvär över hälsovårdsnämnds beslut

dels ock i ingripanden såsom första instans. I sistnämnda hänseende utgör

länsstyrelsernas verksamhet ett synnerligen viktigt komplement till de lokala

hälsovårdsmyndigheternas arbete särskilt i sådana fall, då en hälsovårdsnämnd,

till exempel med hänsyn till kostnaden för den egna kommunen

eller andra inom densamma föreliggande särskilda förhållanden, ej haft

tillräcklig auktoritet för att ingripa eller då frågan är mera komplicerad

eller berör flera kommuner. Å andra sidan torde det icke råda någon tvekan,

att även länsstyrelserna för närvarande ej sällan lia stora svårigheter

att komma till rätta med mera komplicerade föroreningsfrågor. Denna omständighet

utgör dock icke — lika litet som motsvarande förhållande beträffande

hälsovårdsnämnderna -— tillräcklig anledning att undandraga länsstyrelsen

en uppgift som naturligt hör samman med dess verksamhet i

övrigt som hälsovårdsmyndighet. Emot en sådan åtgärd kan även anföras,

att på landsbygden förste provinsialläkarna torde vara de organ som äro

livligast verksamma när det gäller att motverka vattenförorening. För dem

lärer vederbörande länsstyrelse vara den myndighet, med vilken de stå

i närmaste förbindelse och som är lättast tillgänglig. Effektiviteten av förste

provinsialläkarnas verksamhet skulle säkerligen minskas om de ej vidare

kunde direkt frånvända sig till länsstyrelserna.

Av det anförda torde framgå, att såväl hälsovårdsnämnder som länsstyrelser

enligt de sakkunnigas mening måste i sin egenskap av hälsovårdsmyndigheter

bibehållas vid ett mycket väsentligt inflytande i föroreningsfrågor!

I annat fall skulle med största säkerhet inträda en betydande försämring,

i stället för en förbättring, av nu rådande förhållanden. Beträffande

särskilt länsstyrelserna bör uppmärksammas, att dessa på andra närliggande

lagstiftningsområden lia viktiga funktioner att fylla, så enligt flottningslagen,

stadsplanelagen och byggnadsstadgan liksom även i viss utsträckning

beträffande fastighetsbildningen. Någon inskränkning i dessa

funktioner torde icke komma i fråga, överhuvud utgöra länsstyrelserna

organ, som äro vana att ingripa på så gott som alla områden, där allmänna

intressen kunna lida intrång, och detta är i hög grad förhållandet i fråga

örn vattenförorening.

Bihang till riksdagens protokoll 1M1. 9 sami. 2 avd. Nr 12. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Enligt förslaget skola hälsovårdsnämnderna liksom för närvarande

granska förhandsanmälningar om fabriker och näringar med hänsyn till

faran för vattenförorening, lika väl som med hänsyn till de sanitära intressena

i allmänhet. De skola vidare kunna ingripa även på ett senare stadium,

nämligen örn det visar sig att under driften av viss fabrik eller utövningen

av en näring uppkomma olägenheter. Vidare skola de, var inom sitt hälsovårdsområde,

utöva kontroll över avloppsfrågorna i allmänhet. Länsstyrelserna

skola, såsom överordnade hälsovårdsnämnderna, enligt förslaget

äga samma maktbefogenhet som dessa. Dessutom skola länsstyrelserna enligt

förslaget äga att ingripa mot vattenförorening ej blott ur hälsovårdssynpunkt

utan även ur fiske- och naturskyddssynpunkt. Hälsovårdsmyndigheterna

ha dock i viss utsträckning förklarats bundna av vattendomstols beslut.

Väsentligt ökade befogenheter ha genom förslaget tillerkänts vattendomstolarna.

Det förutsättes, att dessa i viss utsträckning skola verkställa

förprövning beträffande företag som kunna vålla vattenförorening.

Denna förprövning skall i allmänhet vara bindande för hälsovårdsmyndighet.

De sakkunniga anföra härom:

Av de föreslagna tillsynsmyndigheterna torde i synnerhet den av de sakkunniga

förordade sanitära tillsynsmyndigheten genom sin verksamhet komma

att giva hälsovårdsmyndigheterna tillgång till sakkunniga råd och anvisningar,

där de hittills huvudsakligen varit hänvisade till egen erfarenhet

eller till tjänsteläkares kunskaper eller till utlåtanden av sakkunniga, som

enskilda parter anlitat. Härjämte har på senare tid tillkommit statens institut

för folkhälsan. Men även med denna tillgång till råd och utlåtanden

från en sanitär tillsynsmyndighet och sagda institut torde hälsovårdsmyndigheterna

icke kunna anses kompetenta att slutligt pröva mera invecklade

ärenden angående vattenförorening. Det bör även erinras, att i samband med

sådana frågor ofta uppkomma spörsmål av civilrättslig natur, vilkas lösande

ej bör ankomma på administrativ myndighet. Skadeståndsfrågor bedömas

ock enligt gällande rätt av allmän domstol. Härjämte måste en modern

lagstiftning i ämnet innehålla bestämmelser om förprövning, när enskild

rätt kan komma att lida intrång, ävensom beträffande rätt att, t. ex.

för anläggande av reningsverk, mot ersättning taga i anspråk område hörande

till annans fastighet eller eljest göra intrång i annans rätt. Tillämpningen

av sådana bestämmelser torde icke kunna uppdragas åt administrativ

myndighet.

Chefen för justitiedepartementet har i direktiven för de sakkunniga antytt,

att frågor örn förprövning beträffande anläggningar, som kunde vålla

vattenförorening, eventuellt kunde anförtros vattendomstolarna. Denna utväg

ligger också otvivelaktigt nära till hands. Vattendomstolarna äro vana att

omhänderha mål, där fråga är om bedömande på förhand av de verkningar

som kunna väntas uppkomma av ett företag. Däremot äro rådhus- och

häradsrätter numera utan erfarenhet i sådant avseende. Liksom i fråga om

grundvatten äro ock sistnämnda domstolars jurisdiktionsområden alltför

begränsade till sin omfattning, när det gäller frågor av förevarande natur.

Verkningarna av en anläggning, som vållar förorening, kunna nämligen

sträcka sig mycket långt utefter ett vattendrag. Vattendomstolarnas jurisdiktionsområden

ha däremot som bekant bestämts med hänsyn till nederbörds
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

51

områden och omsluta sålunda ett vattendrag från källan till utloppet.

Ur nu angivna synpunkter äro vattendomstolarna väl lämpade att omhänderha

mål som röra vattenförorening. Härtill kommer att, när det gäller

frågor om rätt att taga i anspråk annan tillhörig fastighet, vattendomstolarna

helt visst äro de med sådana ärenden mest förfarna myndigheter som

stå till buds. Vidare må erinras, att det emellanåt kan komma i fråga att

till motverkande av vattenförorening företaga åtgärder som på grund av

sin natur äro att hänföra till byggande i vatten. Det är också att märka

att frågor om vattenförorening redan nu — ehuru mera sällan — bliva föremål

för vattendomstols prövning, nämligen genom överklagande av syneförrättning

enligt 10 kap. vattenlagen rörande kloakledningsföretag. Sådan

förrättning handlägges av en utav vederbörande länsstyrelse förordnad, i

regel av Kungl. Majit auktoriserad förrättningsman jämte gode män.

Ehuru sålunda starka skäl tala för att anförtro prövning av frågor om

vattenförorening åt vattendomstolarna, får å andra sidan icke förbises, att

dylika frågor ofta erbjuda stora svårigheter av teknisk innebörd och att

vattendomstolarna ej nu äga tillgång till någon speciell sakkunskap uti ifrågavarande

hänseende. De vid vattendomstolarna anställda vattenrättsingenjörerna

med sakkunskap särskilt i torrläggningsfrågor lia väl en viss erfarenhet

jämväl i föroreningsfrågor, men denna erfarenhet är uppenbarligen

icke tillräcklig i mera invecklade fall. Anvisningar om lämpliga reningsanordningar

och dylikt skulle i övrigt visserligen kunna erhållas från någon

av förutnämnda tillsynsmyndigheter men dessa torde icke för nu ifrågavarande

ändamål kunna vara att tillgå i sådan utsträckning, att vattendomstolarnas

prövning av föroreningsfrågor kan bygga å deras sakkunskap.

Tillsynsmyndigheterna torde också ofta komma att i blivande mål örn vattenförorening

intaga partsställning, i vilket fall det tillkommer vattendomstolen

att pröva befogenheten av deras talan. Det lärer med hänsyn till det

anförda kunna visa sig nödvändigt att till vattendomstolarna knyta en eller

flera vattenrättsingenjörer med särskild sakkunskap i föroreningsfrågor.

Detta torde även kunna bliva motiverat med hänsyn till den ökning i vattendomstolarnas

arbetsbörda, som kommer att inträda, därest de i väsentligt

större utsträckning än nu skola handhava ärenden rörande vattenförorening.

Framhållas bör emellertid, att det under alla förhållanden lärer bliva

nödvändigt att i viss utsträckning, när speciellt svåra frågor uppkomma,

anlita särskild sakkunskap.

De sakkunniga vilja under hänvisning till vad ovan framhållits förorda att

ett avgörande inflytande tillerkännes vattendomstolarna i föroreningsfrågor.

Vattendomstolarna skola enligt förslaget ha rätt att föreskriva avvikelse

från hälsovårdsmyndighets beslut, antingen i skärpande eller i mildrande

riktning. Dessa domstolar äro således de myndigheter som enligt förslaget i

regel skola lia sista ordet i föroreningsfrågor. Såväl vattenrättsdomaren som

domstolen har fått möjlighet att i brådskande fall meddela interimistiska

beslut i föroreningsärenden liksom att medgiva omedelbar verkställighet av

meddelade beslut.

De centrala tillsynsmyndigheterna, vilka ej skulle ilga någon befogenhet

att meddela bindande föreskrift örn åtgärder lill motverkande av förorening,

skulle enligt sakkunnigförslaget för att vid behov kunna framtvinga erforderliga

åtgärder äga alt föra talan bos länsstyrelse eller vattendomstol.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Yttranden.

över betänkandet ha efter remiss avgivits yttranden av vattenöverdomstolen

och samtliga vattenrättsdomare, medicinalstyrelsen, statens institut

för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens

fiskeriingenjör, fisketillsynsmyndigheten, fiskeriintendenterna och statens

lantbruksingenjörer, lantmäteristyrelsen, egnahemsstyrelsen, kommerskollegium,

tekniska högskolan, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat utlåtanden av bland andra

Stockholms, Östergötlands och Södermanlands, Smålands och Blekinge, Skånes

samt Västergötlands och norra Hallands handelskammare, handelskamrarna

i Göteborg och Gävle, Sveriges kemiska industrikontor, svenska cellulosaföreningen

och svenska pappersbruksföreningen. I det utlåtande som avgivits

av Skånes handelskammare har svenska sockerfabriksaktiebolaget instämt.

Länsstyrelserna ha i ett flertal fall överlämnat yttranden från överlantmätaren,

förste provinsialläkaren eller länsarkitekten i länet, från kommunala

myndigheter och tjänstemän samt från hushållningssällskapet i länet

eller dess fiskerikommitté. Vidare ha inkommit yttranden av vetenskapsakademien,

jernkontoret, ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund,

i vars yttrande svenska garveriidkareföreningen instämt, svenska

teknologföreningen, med vilken svenska bryggareföreningen instämt, svenska

kommunaltekniska föreningen, förste provinsialläkarnes förening, föreningen

statens lantbruksingenjörer, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund,

föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän, svenska insjöfiskarnas centralförbund,

svenska fiskevårdsförbundet, svenska naturskyddsföreningen och svenska

pappers- och cellulosaingeniörsföreningen. Svenska landstingsförbundet,

som bereus tillfälle att yttra sig i ärendet, har icke inkommit med yttrande.

Behovet av nya bestämmelser i ämnet vitsordas allmänt i de avgivna yttrandena.

De sakkunnigas förslag har också, utom i ett yttrande, ansetts ägnat

att läggas till grund för lagstiftningen. Förslaget har sålunda helt eller

i allt väsentligt tillstyrkts i flertalet yttranden.

I vissa yttranden ha — med tillstyrkande helt eller i huvudsakliga delar av

förslaget i övrigt — framförts betänkligheter mot den föreslagna lösningen

av organisationsfrågan. Dessa betänkligheter rikta sig främst mot att den

centrala tillsynen enligt förslaget skulle vara fördelad å två myndigheter,

nämligen en sanitär tillsynsmyndighet och en fisketillsynsmyndighet.

Denna uppdelning har i flera yttranden befarats komma att medföra

såväl onödiga kostnader som konflikter mellan myndigheterna, och en enda

tillsynsmyndighet som skulle fullgöra bägges uppgift har ansetts vara att

föredraga. Flera olika förslag till frågans lösning på annat sätt än de sakkunniga

föreslagit ha också framkommit i yttrandena.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

53

Av några myndigheter, däribland medicinalstyrelsen, har uttalats, alt hälsovårdsmyndigheterna

borde tillerkännas större befogenheter än de sakkunniga

föreslagit. I motsats härtill ha emellertid i andra yttranden, särskilt

av representanter för industrien, framställts yrkanden örn inskränkning i

dessa befogenheter.

I några yttranden har också uttalats tvekan, huruvida vattendomstolarna,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle ha ett avgörande inflytande på

föreningsfrågor, kunde antagas bliva skickade att handlägga sådana ärenden.

Beträffande det närmare innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till

propositionen.

Propositionen.

De vid propositionen fogade förslagen äro, såsom förut nämnts, utarbetade

på grundval av de sakkunnigas förslag.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har uttalat,

att vad som anförts i de sakkunnigas betänkande och i de avgivna

yttrandena visade, att behovet av en tidsenlig lagstiftning i fråga örn

vattenförorening vore starkt framträdande. Beträffande utformningen av

lagstiftningen har departementschefen framhållit, att de sakkunniga utarbetat

sitt förslag i nära anslutning till nu bestående organisatoriska former

och sålunda sökt såvitt möjligt tillgodogöra den erfarenhet på området som

redan funnes representerad hos myndigheter och tjänstemän. Utmärkande för

förslaget vore vidare, att frivillighetens väg ansetts böra anlitas så långt som

möjligt vid motarbetandet av vattenförorening och att all skälig hänsyn

tagits till kostnaderna. Då grundlinjerna i förslaget uppdragits på detta sätt,

syntes det, enligt vad departementschefen uttalar, icke möta hinder att under

nu rådande förhållanden upptaga denna lagstiftningsfråga till behandling,

om än med hänsyn till det statsfinansiella läget vissa modifikationer finge

vidtagas i förslaget. Ur allmän synpunkt vore av vikt, att frågan, som redan

länge varit aktuell, erhölle sin lösning. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna

har departementschefen understrukit, att åtgärder av här ifrågavarande

art enligt sakens natur kunde genomföras först efter hand och

måste lämpas efter rådande förhållanden. Förslaget komme fördenskull icke

att medföra någon omedelbar påfrestning för samhällen eller enskilda utan

avsåge i stället, att förefintliga missförhållanden skulle, i den mån det vore

möjligt och rimligt, successivt avhjälpas, samtidigt som uppkomsten av nya

olägenheter i görligaste mån borde förhindras.

Vissa ändringar som de sakkunniga föreslagit i stadsplanelagstiftningen ha

icke upptagits i detta sammanhang. Dessa frågor ha ansetts lämpligen höra

uppmärksammas i samband med utredning av andra spörsmål inom stadsplanelagstiftningen,

som departementschefen sagt sig lia för avsikt att föreslå.

I organisationsfrågan bär departementschefen, utom såvitt angår den centrala

tillsynen, anslutit sig till de sakkunnigas förslag. Beträffande tillsynsmyndigheterna

har departementschefen anfört följande:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

»Enligt de sakkunnigas mening böra samhällen och enskilda uppmuntras

att självmant vidtaga erforderliga skyddsåtgärder mot vattenförorening, men

det ligger i sakens natur, att om något resultat av betydelse skall vinnas, en

övervakning från det allmännas sida är nödvändig. De sakkunniga

föreslå, att för detta ändamål skola finnas två centrala tillsynsorgan, nämligen

en sanitär tillsynsmyndighet under medicinalstyrelsen och en fisketillsynsmyndighet

under lantbruksstyrelsen. I åtskilliga yttranden har tillsynens

uppdelning på nämnda sätt föranlett erinringar. Då härvid uttalats, att ett gemensamt

tillsynsorgan skulle vara att föredraga, synes i vissa fall lia lagts

stor vikt vid att en enda institution sannolikt skulle bliva bättre ägnad

att utföra forskningar på området. Häremot bör erinras, att de tillsynsorgan

som de sakkunniga föreslagit främst skulle verka för att erforderliga åtgärder

till motverkande av förorening vidtagas, och således fullgöra en uppgift

av huvudsakligen administrativ natur, varemot enligt de sakkunnigas mening

forskningsuppgiften väsentligen borde åvila statens institut för folkhälsan

och undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket, med vilka institutioner

de båda tillsynsmyndigheterna skulle samarbeta. De nämnda institutionerna

skulle också biträda med undersökningsarbeten i aktuella

frågor.

Med hänsyn till nuvarande förhållanden torde en begränsning i den föreslagna

organisationen vara ofrånkomlig. Det kan härvid synas erbjuda sig

en möjlighet att, såsom bland annat kommerskollegium förordat, ålägga

den nuvarande fisketillsynsmyndigheten att utöva tillsyn i lika mån ur sanitär

som ur fiske- och allmän naturskyddssynpunkt. Denna anordning skulle

emellertid innebära en väsentlig utvidgning av myndighetens verksamhet,

vilken för närvarande huvudsakligen avser tillsyn ur fiskesynpunkt. Utvidgningen

kan icke genomföras utan en betydande ökning av personalen liksom

av laboratorielokaler och andra hjälpmedel. Redan med hänsyn till kostnaderna

härför torde man vara nödsakad att skjuta den nu diskuterade möjligheten

åsido. Härjämte kan anmärkas, att det icke låter sig väl förena med

den ställning som bör tillkomma medicinalstyrelsen och hälsovårdsmyndigheterna

att lägga den centrala tillsynen ur sanitär synpunkt under en myndighet

som är ansluten till fiskeristaten och lyder under lantbruksstyrelsen.

I några yttranden har uttalats den åsikten att statens institut för folkhälsan

borde utses till tillsynsmyndighet. Icke heller detta förslag torde vara

genomförbart, enär de administrativa uppgifter som enligt de sakkunnigas

mening i främsta rummet skulle tillkomma tillsynsmyndigheterna icke lämpligen

kunna åläggas institutet. Detta bör icke så att säga göras till åklagare i

föroreningstvister, utan dess uppgift på området måste såsom de sakkunniga

förutsätta inskränkas till utförande av undersökningsarbeten i aktuella föroreningsfrågor

samt vetenskapliga forskningar i ämnet.

Då dessa utvägar icke stå till buds, torde för närvarande vara lämpligast

att i huvudsak bibehålla den nuvarande organisationen av tillsynsverksamheten.

Detta innebär, att fisketillsynsmyndigheten alltjämt kommer att utöva

tillsyn främst ur fiskesynpunkt, vartill dock torde kunna läggas tillsyn

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

55

ur allmän naturskyddssynpunkt, och att myndigheten skall utöva tillsyn ur

sanitär synpunkt allenast i den mån en sådan tillsynsverksamhet kan förenas

med myndighetens huvudsakliga uppgift. Den sanitära tillsynen får alltså i

första hand ankomma på hälsovårdsmyndigheterna — hälsovårdsnämnder

och länsstyrelser — samt tjänsteläkarna. Denna inskränkning i den föreslagna

organisationen medför — utom minskning i effektiviteten — vissa olägenheter

särskilt ur processuell synpunkt, då de sakkunniga avsett att den sanitära

tillsynsmyndigheten skulle vara det organ som hos vattendomstolarna

främst utförde talan med hänsyn till sanitära intressen. Dessa olägenheter

torde dock icke bliva av alltför stor betydelse, örn i förslaget vidtagas vissa

andra jämkningar.---»

Departementschefen har även närmare berört frågan, vilka organ som

skulle äga beslutanderätt i föroreningsfrågor. Vad särskilt angår

hälsovårdsmyndigheterna bär han uttalat, att — ehuru dessa måste anses oundgängliga

som övervakande och pådrivande organ — detta icke innebure,

att det skulle vara uteslutet att i ett eller annat hänseende inskränka deras

befogenhet utöver vad de sakkunniga ansett lämpligt. Men för att en sådan

inskränkning skall vidtagas måste enligt departementschefens mening starka

praktiska skäl kunna åberopas. Några sådana skäl hade icke anförts. Departementschefen

har särskilt framhållit, att såsom stöd för de framförda

yrkandena om inskränkning i hälsovårdsnämndernas befogenheter icke i något

fall kunnat åberopas missbruk. Den brist hos hälsovårdsnämnderna som

i många fall framhållits vore i stället, att de icke vore tillräckligt effektiva.

Motioner,

I motionerna I: 187 och II: 252, vilka äro likalydande, lia framställts erinringar

med avseende å organisationen av den tillsyn som enligt propositionen

skulle äga rum till motverkande av vattenförorening. Härom andres,

bland annat:

»Först under senare tid har forskningen kunnat något så när bemästra de

problem, som uppstått i samband med kloakvattnets rening, under det att

det industriella avloppsvattnets rening på vissa områden ej ännu lösts tillfredsställande.

Behovet av åtgärder mot olägenheterna har emellertid drivit

forskningen framåt och tekniken befinner sig i snabb och ständig utveckling.

Varken propositionen eller det till grund för denna liggande sakkunnigbetänkandet

har sökt att utreda storleken och omfattningen av de förebyggande

åtgärder, som måste vidtagas för att den föreslagna lagstiftningens

krav skola anses uppfyllda. Av det allmänna intryck man kan erhålla utav

de i sakkunnigförslaget refererade klagomålen från olika håll i landet

synas emellertid förhållandena vara sådana i landets alla delar, att de nödvändiga

reningsåtgärderna sannolikt komma att få en synnerligen stor omfattning

och medföra betydande kostnader för alla berörda parter.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Den föreslagna lagstiftningen innebär nämligen, att ej endast vissa större

industrier måste tänka sig att genomföra en rening av sitt spillvatten, utan

de givna föreskrifterna komma att beröra ett mycket större område. Sålunda

måste man räkna med att ett stort antal kommuner måste genomföra

reningsverk för att förhindra sanitära olägenheter av kloakvattnets

utsläppande i vattendrag. Likaså måste sannolikt ett stort antal mejerier

och slakterier vidtaga dylika åtgärder. De anordningar som måste vidtagas

kunna visserligen i en del fall åstadkommas för en rimlig summa, men lika

ofta torde det vara nödvändigt att bygga anläggningar, vars kostnader varken

stanna vid tiotusen eller hundratusen kronor.

Under sådana förhållanden måste det anses vara av synnerligen stor vikt,

alt de åtgärder, som skola vidtagas, förberedas omsorgsfullt av nödig teknisk

sakkunskap, så att ej kostnaderna bliva onödigt stora i förhållande

till det ernådda resultatet.---—-

Sedan 1937 finnes under lantbruksstyrelsen den s. k. fisketillsyningsmyndigheten

organiserad. Denna består för närvarande av en föreståndare och

en assistent. Angående dess arbetsbörda anförde de sakkunniga redan år

1939 följande: ’Av den redogörelse som myndigheten lämnat framgår dock,

att arbetsbördan är mycket stor och att myndigheten icke för närvarande

kan ens i huvudsak medhinna allt som vore önskvärt.’

Av denna anledning föreslogo de sakkunniga, att ifrågavarande organisation

skulle utbyggas för att den på ett tillfredsställande sätt skulle medhinna

alla de arbetsuppgifter den nya lagstiftningen skulle medföra. De

sakkunniga föreslogo, att fisketillsynsmyndigheten skulle utökas till 1 vatteninspektör,

1 laborator, 1 assistent, 1 kontorsbiträde.

Samtidigt därmed skulle ytterligare ett organ, den sanitära tillsynsmyndigheten,

inrättas för tillsyn av de sanitära olägenheterna, och skulle denna

bestå av 1 vatteninspektör, 1 medhjälpare, 1 kontorsbiträde.

Departementschefen har på grund av det statsfinansiella läget ej följt de

sakkunnigas förslag utan nöjt sig med att bibehålla fisketillsynsmyndigheten

i dess nuvarande omfattning på samma gång som denna pålagts nya

betydande arbetsuppgifter utöver sina hittillsvarande.

De synnerligen stora arbetsuppgifter som pålagts fisketillsynsmyndigheten

(bestående av en person) samt dennes assistent måste resultera i, att verksamheten

av helt naturliga skäl ej kan ägnas tillbörlig uppmärksamhet inom

alla dessa områden. En följd av besparingssträvandena blir, att fisketillsynsmyndigheten

även får ägna sig åt dessa frågor ur rent sanitär synpunkt.

Denna uppgift har emellertid tidigare ej fallit inom dess område och måste

följaktligen ställa den inför delvis nya problem.

Följderna av departementschefens förslag torde bliva, att de kommunala

myndigheterna, slakterier, mejerier etc. var på sitt håll få söka lösa sina

problem utan att erhålla de råd och den ledning i arbetet som tillsynsmyndigheten

visserligen är skyldig att giva men knappast har möjlighet att stå

till tjänst med inom rimlig tid. En annan följd av denna sparsamhet beträffande

den centrala tillsynsmyndigheten är, att de lokala hälsovårdsnämn
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

57

derna nu måste åläggas arbetsuppgifter, som annars skulle kunnat överlämnas

åt tillsynsmyndigheten.

På grund av vad vi sålunda anfört anse vi, att den av departementschefen

föreslagna organisationen ej bör genomföras. Det måste först och främst

vara önskvärt, att det centrala organet göres tillräckligt omfattande för att

bliva funktionsdugligt. Åtgärder som äro såväl synnerligen betydelsefulla

för folkhälsans bevarande som mycket kostsamma i sitt genomförande kunna

ej få utföras utan att verksamheten erhåller den erforderliga stadga och

rationella utformning, som ett centralorgan kan giva. Vi anse sålunda, att

den av statsmedel bekostade tillsynsmyndigheten måste till sitt förfogande

ha personal som till antalet ej understiger den av de sakkunniga för de båda

tillsynsmyndigheterna föreslagna.

Vi anse jämväl, att endast en tillsynsmyndighet bör finnas. Denna centrala

tillsynsmyndighet skulle handhava såväl frågor ur fiske- och naturskyddssynpunkt

som sanitära frågor. Enligt departementschefens förslag

skulle fiske- och naturskyddssynpunkterna komma att erhålla ett särskilt

organ, under det att de hygieniska uppgifterna endast bleve såsom en bisyssla

för detta. Verksamhetens samordning och rationella bedrivande torde

fordra, att centralorganet blir gemensamt för alla dessa frågor.

I enlighet med det yttrande över de sakkunnigas förslag, som avgivits av

Ingenjörsvetenskapsakademien, anse vi, att denna centrala myndighet bör

hänföras under handelsdepartementet. Detta måste anses rimligt, eftersom

själva lösandet av hithörande problem är en rent teknisk fråga. Själva

konstaterandet av olägenheternas existens är däremot liänförligt såväl under

lantbruks- som medicinalstyrelserna, men detta faktum torde dock ej böra

bliva dominerande vid lösningens utformning.»

Motionärerna ha även framställt erinran mot de befogenheter som enligt

propositionen skulle tillkomma hälsovårdsnämnderna. I denna

del anföres i motionerna, bland annat:

»Den helt naturliga bristen i de lokala organens och framför allt hälsovårdsnämndernas

tekniska sakkunskap kan väntas medföra avsevärda

olägenheter, eftersom departementschefens förslag innebär, att hälsovårdsnämnderna

skola erhålla rätt att fatta beslut, vilka i vissa fall kunna vara

synnerligen vittgående, såsom att förbjuda fabriks eller närings vidare drivande.

Enligt de sakkunnigas uttalande synes dessutom sådant förbud skola

erhålla omedelbar verkan oavsett örn besvär anföras däröver.

Att hälsovårdsnämnderna hittills ej gjort sig skyldiga till felaktiga eller

okloka beslut torde väsentligen bero på, att dessa frågor ej ägnats tillbörlig

uppmärksamhet och att i det stora hela endast mindre genomgripande åtgärder

vidtagits. I den män lagstiftningens område utvidgas och kraven på

spillvattnets rening höjas, öppnas automatiskt stora risker för att de åtgärder

som hälsovårdsnämnderna måste vidtaga i växande omfattning medföra

mindre lyckliga konsekvenser på grund av nämndernas bristande sakkunskap.

Nämndernas hittillsvarande passivitet bar ej kunnat medföra några

olyckliga följder, men örn en bristande sakkunskap kombineras med skyldighet

lill handlande, kunna konsekvenserna bliva mindre lyckliga.»

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottet.

Motionärerna lia föreslagit, att befogenheten för hälsovårdsmyndighet att

besluta i mera omfattande frågor, såsom inställande av fabriks eller närings

drift, alltid måtte förbehållas länsstyrelse, om möjligt efter tillsynsmyndighetens

hörande.

Slutligen ha motionärerna ansett, att de formella föreskrifterna böra överarbetas,

så att klagomål över sanitära olägenheter från allmänheten örn

möjligt endast behöva ingivas till ett organ, förslagsvis hälsovårdsnämnd,

samt att ärendena örn möjligt ej behandlas parallellt inom flera organ.

Under åberopande av det anförda ha motionärerna hemställt, att de framförda

synpunkterna måtte beaktas samt, i den mån författningsändringar

föranleddes därav, dessa måtte utarbetas av utskottet.

Nu gällande bestämmelser om vattenförorening äro mycket ofullständiga.

Krav på ny lagstiftning lia fördenskull framförts sedan lång tid tillbaka. Vid

den utredning som verkställts av de sakkunniga har behovet av tidsenliga

bestämmelser blivit bekräftat och närmare belyst.

Genom propositionen har på grund av denna utredning framlagts förslag

om en ingående lagstiftning i hithörande frågor. Förslaget syftar till att i varje

särskilt fall bör göras allt som skäligen kan fordras för att motverka vattenförorening.

Ehuru avsikten med propositionen sålunda är, att såväl samhällen

som industriföretag och andra enskilda intressenter skola förmås att

utföra erforderliga anläggningar för rening av sitt avloppsvatten, utmärker

sig förslaget samtidigt för en försiktig och hovsam läggning. Det förordas

sålunda, att frivillighetens väg såvitt möjligt anlitas, och all skälig hänsyn

har tagits till kostnaderna. Förslaget innebär icke något tvärt avsteg från

den praxis som nu tillämpas av myndigheterna utan vill successivt nå fram

till en mera genomgående rättelse i uppkomna missförhållanden och såvitt

möjligt förebygga nya olägenheter. I likhet med föredragande departementschefen

anser utskottet, att lagstiftningen med hänsyn till anförda omständigheter

kan genomföras i nu rådande läge. Utskottet finner det vara av

vikt, att de nya bestämmelserna utan dröjsmål föras ut i livet och inarbetas

i det allmänna medvetandet. Utvecklingen kommer härigenom, även om

full effekt ej så snart kan förväntas, i allt fall att inriktas mot det åsyftade

målet.

De sakkunniga lia vid utarbetandet av författningsförslagen sökt att så

långt som möjligt tillvarataga den erfarenhet som redan finnes representerad

hos olika myndigheter. Denna ståndpunkt har godtagits i propositionen.

I förhållande till vad som nu gäller innebär denna bland annat, att ökat inflytande

tillerkännes vattendomstolarna. Då dessa domstolars stora erfarenhet

i vattenfrågor av olika slag torde innebära garanti för en såvitt möjligt

allsidig och omdömesgill prövning, finner utskottet lämpligt, att de få det

slutliga avgörandet i sin hand. Utskottet förutsätter att, om så finnes påkallat,

till vattendomstolarna framdeles stadigvarande knytes den sakkunskap

som erfordras för prövning av ärendena. Vattenlagen ger visserligen

domstolarna befogenhet att tillkalla särskilda sakkunniga, men denna ord
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

59

ning kail bliva onödigt dyrbar och skänker icke samma kontinuitet i sakkunskapens

representation. Det synes likväl välbetänkt, att med den slutgiltiga

lösningen av detta spörsmål får anstå till dess erfarenhet vunnits örn

den nya arbetsbördans omfattning.

I syfte att redan på förhand förekomma olägenheter genom vattenförorening

föreslås i propositionen bland annat införande av befogenhet för Kungl.

Majit att föreskriva förprövning, innan nya industriföretag komma till stånd.

Det förutsättes, att sökandena i dessa ärenden i regel själva förebringa utredning

örn de åtgärder till motverkande av förorening som äro behövliga

samt framlägga förslag däröver. Liksom i andra ärenden, för vilka förprövning

stadgas i vattenlagen, bör sökanden sålunda i huvudsak själv svara

för klarläggandet av den tekniska lösningen. Detta överensstämmer tydligen

också med den grundläggande tanken i propositionen, liksom i de sakkunnigas

förslag, att frivillighetens väg bör så långt möjligt användas och att

industrien i främsta rummet bör själv svara för utexperimenterandet av

reningsåtgärder. Säkerligen är industrien bäst betjänt med en sådan ordning,

eftersom de åtgärder som i ett visst fall kunna och böra vidtagas för

motverkande av förorening på det intimaste sammanhänga med driften av

en anläggning, vilken enligt sakens natur måste anpassas efter växlande

konjunkturer. Bland annat kan särskilt under sådana förhållanden som de

nuvarande uppkomma behov av en hastig omläggning därav.

Vad beträffar samhällena synes det utskottet rikligt, att dessa få förtroendet

att i första hand själva ansvara för att erforderliga skyddsåtgärder

mot förorening vidtagas. Ur teknisk synpunkt må nämnas, att större samhällen

ofta i sin tjänst lia ingenjörer, som sköta deras avloppsfrågor. Även konsulterande

ingenjörsfirmor med erfarenhet på området finnas att anlita.

Den tekniska sidan av problemet ter sig överhuvud taget enklare för samhällena

än för industrien, enär frågan örn rening av kommunalt avloppsvatten

numera får anses tekniskt löst.

Ehuru enligt propositionen den ingenjörstekniska utformningen av erforderliga

reningsanordningar i första hand skall ankomma på industriföretagen

och samhällena själva, ha i motionerna I: 187 och II: 252 uttalats vissa

betänkligheter mot att genomföra den nya lagstiftningen utan att samtidigt

införes ett mera välrustat centralt tillsynsorgan än i propositionen föreslås.

I motionerna yrkas därför, att ett väsentligt starkare sådant organ inrättas.

Såsom i motionerna erinras föreslogo de sakkunniga, att den centrala

tillsynen skulle utövas, ur hälsovårdssynpunkt av en sanitär tillsynsmyndighet

under medicinalstyrelsens inseende och ur fiske- och naturskyddssynpunkt

av en fisketillsynsmyndighet under lantbruksstyrelsens inseende.

Denna organisation ansågs i flera yttranden vara i behov av förstärkning,

varjämte yrkanden framställdes om alt de båda myndigheterna skulle sammanslås

till en enda. Med hänsyn till det statsfinansiella läget har departementschefen

icke nu upptagit förslag till någon utvidgning av organisationen

för den centrala tillsynen. Denna skall sålunda enligt proposi
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

tionen, liksom för närvarande, utövas allenast av en enda tillsynsmyndighet

under lantbruksstyrelsens inseende och vara begränsad huvudsakligen till

tillsyn ur fiskesynpunkt. Ur sanitär synpunkt kommer tillsyn till följd

härav huvudsakligen att utövas av länsstyrelser och hälsovårdsnämnder samt

tjänsteläkarna. Det är vidare att märka, att något förslag icke heller framlagts

om förstärkning av fisketillsynsmyndigheten eller örn inrättandet av

laboratorium för myndighetens bruk, såsom de sakkunniga förutsatt. Departementschefen

har dock uttalat, att sådana åtgärder äro synnerligen angelägna.

I propositionen medgives, att denna begränsning av de sakkunnigas förslag

måste föranleda minskad effekt hos den nya lagstiftningen. Detta torde

komma att taga sig uttryck bland annat däri, att anmälningsskyldighet till

tillsynsmyndigheten icke kan föreskrivas i den omfattning som de sakkunniga

ansett lämpligt samt att myndigheten icke kan hinna att taga initiativ

lill rättelse så ofta som det skulle vara önskvärt eller att bistå samhällen

och enskilda med råd och anvisningar i full utsträckning.

Inom utskottet har uttalats farhågor, att den hänsyn till det statsfinansiella

läget som tagits i propositionen skall äventyra nyttan av lagstiftningen

eller vålla avsevärda olägenheter i tillämpningen. Häremot kan visserligen

anföras, att för utredningar på området i viss utsträckning, främst ur bakteriologisk

och fiskeribiologisk synpunkt, kunna anlitas statens institut för

folkhälsan och fiskeriundersökningsanstalten på Lovön, och att den ingenjörstekniska

utformningen av reningsåtgärder såsom förut nämnts i första

hand ankommer på samhällena och industriföretagen själva. Särskilt kan

man antaga, att industrisammanslutningarna skola fortsätta att, såsom på

senare tid skett, i gemensamt intresse främja forskningsarbeten på området.

Ett visst stöd i tekniskt hänseende bör fisketillsynsmyndigheten även

kunna erhålla av den hos lantbruksstyrelsen anställde fiskeriingenjören.

Utskottet finner likväl tydligt, att genom propositionen skett en eftergift åt

ekonomiska hänsyn som av naturliga skäl icke kan undgå att i sin mån inverka

på lagstiftningens effektivitet.

Ehuru inom utskottet med hänsyn härtill uttalats starka sympatier för en

förstärkning av den centrala tillsynen, är utskottet icke berett att ansluta sig

till motionärernas förslag. Den tvekan som i yttrandena yppats angående den

lämpligaste organisationen gör, utom statsfinansiella hänsyn, att utskottet

finner det önskvärt att man här i viss mån prövar sig fram. Utskottet vill

emellertid med styrka framhålla, att en överbelastning av fisketillsynsmyndigheten

kan medföra stor skada och bland annat äventyra det samarbete på

området som redan börjat komma till stånd mellan industrien och det allmänna.

Det vore mycket beklagligt, örn på det sättet myndighetens enligt

samstämmiga vittnesbörd gagnrika verksamhet icke längre skulle möta den

förståelse som hittills kommit den till del. Emot en alltför långt driven sparsamhet

i tillsynsorganisationen kan vidare åberopas icke blott att de kostnader

som därigenom på ett håll undvikas måhända mer än uppvägas av ökade

s. 61 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

61

utgifter för vattendomstolarna och hälsovårdsmyndigheterna genom att de

nödgas anlita särskilda sakkunniga i större utsträckning. Dessutom komma

olika olägenheter av vattenförorening —- ofta av direkt ekonomisk art —- att

få kvarstå längre än som eljest varit behövligt. Utskottet vill slutligen fästa

uppmärksamheten vid att förslaget innebär möjlighet att uttaga fiskeavgifter

av förorenande företag. På denna väg kunna efter lagstiitningens genomförande

icke obetydliga inkomster tillföras det allmänna, men förutsättning härför

är givetvis, att arbetskraft finnes för de utredningar som måste föregå

fiskeavgifts bestämmande.

Under åberopande av det anförda vill utskottet framhålla vikten av att

fisketillsynsmyndigheten kan uppfylla de ökade krav som den nya lagstiftningen

kommer att ställa på den. En ökning av utgifterna för dess verksamhet

kan, såsom utskottet antytt, tänkas medföra större besparingar och vinster

i andra hänseenden. I detta sammanhang bör särskilt beaktas behovet

av att den ordinarie innehavaren av befattningen såsom tillsynsmyndighet

får en kompetent ersättare som kan rycka in, då den förre är stadd på resa

eller har semester eller eljest är förhindrad att sköta ärendena, överhuvud

taget är det av vikt, att tillsynsverksamheten ständigt omhänderhaves av väl

kvalificerad person. Utskottet förutsätter, att lantbruksstyrelsen, under

vars inseende fisketillsynsmyndigheten skall lyda, i de former som stå till

buds stödjer myndigheten i dess funktion. Därest inom fiskeriundersökningsanstalten

utbildas kvalificerad ersättare för den ordinarie innehavaren, torde

bland annat vid anhopning av ärenden en dubblering av tjänsten utan större

svårighet kunna anordnas genom partiella förordnanden. Anknytningen till

ämbetsverket erbjuder härvidlag en elasticitet, som bör vara av stort värde om

den utnyttjas rätt.

I motionerna I: 187 och II: 252 har anmärkning framställts även i ett

annat hänseende. Denna anmärkning riktar sig mot att hälsovårdsnämnderna

enligt propositionen bibehållas vid beslutanderätt även i mera omfattande

föroreningsfrågor. Departementschefen har i denna del anslutit sig till de

sakkunniga, vilka såsom den lämnade redogörelsen visar starkt framhävt betydelsen

av att hälsovårdsnämnderna alltjämt äro ansvariga för att erforderliga

åtgärder mot vattenförorening vidtagas. De sakkunniga lia ej förbisett,

att erinringar kunna framföras med avseende å hälsovårdsnämndernas

kompetens i vissa hithörande frågor, men ha icke ansett det lämpligt att

skilja ut viss grupp av ärenden från deras handläggning.

Det är tydligt, att ärenden angående åtgärder till motverkande av förorening

kunna vara av olika svårighetsgrad. I många fall äro de ganska enkla.

Ett snabbt och tillfredsställande avgörande bör då kunna träffas av lokal myndighet.

Att beröva hälsovårdsnämnderna deras beslutanderätt i dessa fall

skulle helt säkert vara till stor skada och har icke heller satts i fråga av motionärerna.

En gränsdragning sådan som dessa förordat möter emellertid

stora svårigheter. Detta sammanhänger med alt dels en gallring av föroreningsärendena

är i och för sig vansklig dels ock hälsovårdsnämndernas leva
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

lifikationer helt naturligt äro växlande i olika samhällen. I större samhällen

torde hälsovårdsnämnderna ofta med gott resultat kunna upptaga även mera

svårbedömda ärenden. Om nämnderna i dessa samhällen icke skola berövas

ärenden som de lämpligen kunna handlägga, måste alltså skillnad göras mellan

olika samhällen. Utskottet kan för sin del icke finna några klara linjer

för en begränsning av hälsovårdsnämndernas befogenheter i den av motionärerna

förordade riktningen. För att en inskränkning däri likväl skall vidtagas,

oaktat den i så fall enligt utskottets mening måste bliva mindre rationell,

böra såsom departementschefen uttalat starka praktiska skäl kunna åberopas.

Till stöd för de framförda yrkandena örn en ändring i angiven riktning

har emellertid icke kunnat åberopas missbruk av nämndernas befogenheter.

Det torde icke heller vara att befara, att den nya lagstiftningen skall

giva anledning till förhastade eller alltför långtgående beslut. Förslaget pålägger

icke hälsovårdsnämnderna några uppgifter av annan natur än förut

och ger dem icke heller någon befogenhet av annan art än som nu tillkommer

dem. Det bör även framhållas att, örn ett misstag begåtts, rättelse kan

vinnas genom besvär hos länsstyrelsen eller genom ansökan hos vattendomstolen.

Skulle i något fall förordnande ha givits om att meddelat beslut omedelbart

skall lända till efterrättelse, kan förordnandet, om så erfordras, genast

hävas av högre instans eller verkställigheten inhiberas av vattenrättsdomaren.

Med avseende å de formella föreskrifterna i författningsförslagen ha motionärerna

hemställt, att de måtte omarbetas så att klagomål från allmänheten

skola anföras hos en enda myndighet, förslagsvis hälsovårdsnämnden. En sådan

bestämmelse synes dock icke vara att förorda. Klagomål föranledas ofta

av att hälsovårdsnämnden icke fullgjort vad på den ankommer, och uppenbarligen

böra de i så fall få anföras hos annan myndighet. Överhuvud taget

torde det överensstämma med den ordning som eljest tillämpas i vårt land,

att den som har något att andraga må fritt framföra sina synpunkter hos

myndighet, till vars tjänsteområde hör att beivra sådana missförhållanden

som avses med klagomålen. Några skäl till avsteg från denna regel ha icke

förebragts.

Det av motionärerna framförda önskemålet, att de nya bestämmelserna

måtte utformas så, att ärendena om möjligt ej behandlas parallellt hos olika

organ, torde sammanhänga med yrkandet, att hälsovårdsnämndernas befogenheter

skola inskränkas. I denna del kan utskottet hänvisa till vad som

förut anförts. Utskottet finner icke skäl att föreslå någon ändring av förslaget

i nu nämnda syfte.

Förslaget om ändring i vattenlagen.

I vattenlagen regleras olika slags företag som röra vatten, däribland i 8

kap. företag som avse avledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet,

i lagen benämnt kloakvatten. Bestämmelserna i nämnda kap. äro

s. 63 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

63

emellertid för närvarande i flera hänseenden ofullständiga. Sålunda saknas

bestämmelser angående de förutsättningar under vilka spillvatten och annan

flytande orenlighet må utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde

(recipienten). I detta avseende föreligger en väsentlig skillnad i jämförelse

med andra i vattenlagen reglerade företag, om vilka fullständiga bestämmelser

meddelas angående frågan under vilka förutsättningar och på vad sätt de

må genomföras. Vid jämförelse med 7 kap., som reglerar torrläggningsföretag,

framträder också såsom en brist i 8 kap., att det saknar stadganden

örn skyldighet att deltaga — tvångsdelaktighet — i kloakledningsföretag som

lämpligen kan utföras så, att det länder till nytta för två eller flera intressenter.

De sakkunnigas förslag till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen

innehåller en fullständig omarbetning av 8 kap. Därjämte föreslås ändringar

i 2, 3, 9—11 och 13 kap., vilka dock till huvudsaklig del äro följdändringar

som sammanhänga med den nya lydelsen av förstnämnda kapitel.

Spillvatten och annan flytande orenlighet — avloppsvatten — indelas i

förslaget alltefter härkomsten i två huvudgrupper. Spillvatten och orenlighet,

som härrör från bostäder eller från verksamhet vilken icke är att hänföra

till industriell rörelse, benämnes kloakvatten. Spillvatten och

orenlighet, som härrör från industriell rörelse, benämnes industriellt

avloppsvatten.

I förslaget behandlas först avledande av kloakvatten. Förslaget upptager

i denna del till en början bestämmelser om framdragande av kloakledning

över annans mark eller genom väg eller järnvägs eller spårvägs

banvall eller stationsområde samt om underhåll av kloakledning m. m.

De innehålla icke något väsentligt nytt i förhållande till gällande lag. En

viktig nyhet innefatta däremot efterföljande bestämmelser om tvångsdelaktighet

i kloakledningsföretag. De sakkunniga ha ansett ett starkt behov

föreligga av sådana bestämmelser, vilka bland annat vore en oundgänglig

förutsättning för att man skulle komma till rätta med avloppsförhållandena

inom ett område med tät bebyggelse som ej utgjorde egen kommun

eller municipalsamhälle. En annan nyhet i förslaget rör företag för såväl

avledande av kloakvatten som torrläggning av

mark. Bestämmelserna härom innebära bland annat, att samhällen eller

enskilda som äro i behov av ledningar för avledande av kloakvatten samt

ägare av mark som behöver torrläggas kunna tvingas att gå tillsammans i

ett gemensamt företag, oavsett från vilken sida initiativet kommer till företaget.

De sakkunniga ha uttalat, att vissa svårigheter i fråga örn fördelningen av

kostnaderna mellan kloakledningsintresset å ena samt torrläggningsintresset

å andra sidan icke kunde undvikas, men att det likväl icke kunde vara föremål

för tvekan, att bestämmelser borde meddelas örn kombinerade företag

av denna natur.

De bestämmelser om avledande av kloakvatten för vilka nu redogjorts

skola enligt förslaget äga motsvarande tillämpning i fråga örn industriellt

avloppsvatten.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Beträffande åtgärder till motverkande av vattenförorening

föreslås i flera hänseenden olika bestämmelser för kloakvatten å ena samt

industriellt avloppsvatten å andra sidan. Till stöd för att göra denna skillnad

har åberopats, att i fråga om kloakvatten borde tagas till utgångspunkt,

att vederbörande över huvud taget icke skäligen kan förvägras att avleda

kloakvattnet till någon närliggande recipient. Där en viss bebyggelse redan

finnes, har det sålunda icke ansetts kunna komma i fråga att ur allmän eller

enskild synpunkt ställa oöverstigliga hinder i vägen för kloakvattnets avledande.

Lagstiftningens uppgift är i sådant fall enligt de sakkunnigas mening

endast att meddela bestämmelser som syfta till att såvitt möjligt motverka

olägenheter genom avledandet. En annan sak är, att bebyggelsen ej

bör få växa upp på ett så planlöst sätt att vidtagandet av rationella åtgärder

till motverkande av olägenheter genom vattenförorening försvåras eller

fördyras. Detta spörsmål har av de sakkunniga ansetts höra hemma inom

stadsplane- och fastighetsbildningslagstiftningen.

Den som avleder eller ämnar avleda kloakvatten till en recipient

skall enligt förslaget, i den mån det kan anses skäligt, vidtaga erforderliga

åtgärder till motverkande av förorening. Några detaljerade föreskrifter örn

vad som i varje fall skall iakttagas ha icke intagits i lagen. Om förorening

vållas av kloakvatten som avledes från två eller flera samhällen eller fastigheter,

kunna dessa enligt förslaget förpliktas att deltaga i kostnaden för ett

gemensamt reningsverk eller för andra åtgärder i gemensamt intresse till

motverkande av förorening, t. ex. rensningar i recipienten.

I fråga om industriellt avloppsvatten ha de sakkunniga framhållit,

att utgångsläget vöre ett annat. Den som vill utföra en industriell anläggning

kan i viss utsträckning välja mellan flera platser, och ur föroreningssynpunkt

är det av stor betydelse, om en fabrik förlägges t. ex. vid kusten

i stället för vid ett mindre vattendrag ett stycke in i landet. Ehuru utrymmet

för val mången gång är ganska begränsat, har nämnda förhållande

såsom en konsekvens i lagstiftningen ansetts böra föranleda, att frågan örn

rätt att utsläppa industriellt avloppsvatten kan göras beroende av myndighets

prövning. Denna skall enligt förslaget ankomma på vattendomstol, med

eller utan föregången syneförrättning. I vissa fall skall frågan underställas

Kungl. Majit.

I förslaget stadgas förbud att avleda industriellt avloppsvatten så att genom

förorening av recipienten ur allmän eller enskild synpunkt uppkommer

olägenhet av någon betydelse, savida icke föroreningens förebyggande prövas

kräva åtgärder som ej skäligen kunna fordras. Ägaren av fabrik eller

annan industriell inrättning kan enligt förslaget åläggas icke blott att själv

utföra åtgärder till motverkande av förorening eller att, eventuellt jämte

andra, bekosta sådana åtgärder utan även att utgiva en särskild avgift till

befrämjande av fisket inom landet.

Enligt förslaget äger Kungl. Majit förordna, att avloppsvatten från vissa

fabriker eller industriella inrättningar ej i något fall må utsläppas i vattendrag,

sjö eller annat vattenområde, innan frågan om erforderliga åtgärder

till motverkande av förorening blivit prövad i den ordning förslaget inne
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

65

håller. Denna bestämmelse är avsedd att komma till användning i sådana

fall då man har särskild anledning att befara olägenheter genom förorening,

och sådan förprövning som nu nämnts skall enligt förslag till kungörelse

i ämnet vara obligatorisk i fråga om anrikningsverk, sulfit- eller

sulfatcellulosafabriker, träsliperier m. fl. Nämnda befogenhet för Kungl.

Hajd kompletteras i förslaget av ett stadgande, enligt vilket förbud mot förorening

genom industriellt avloppsvatten må meddelas beträffande visst vattenområde,

då det med hänsyn till landets djur- eller växtvärld eller eljest

ur naturskyddssynpunkt är av särskild betydelse.

Den som avleder kloakvatten eller industriellt avloppsvatten skall vara

skyldig att giva ersättning för olägenhet genom förorening, såframt olägenheten

är av någon betydelse och ej med hänsyn till förhållandena på orten

skäligen bör tålas.

Till de materiella regler för vilka nu i huvudsak redogjorts ansluta i 8

kap. av förslaget utförliga regler om sättet för prövning av frågor som röra

avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten, örn verkan av beslut

i sådant ärende samt örn förvaltningen av de gemensamma angelägenheterna

för ett företag med två eller flera intressenter m. m.

I 2, 3 och 9 kap. vattenlagen ha smärre ändringar föreslagits. Beträffande

10, 11 och 13 kap. innehåller förslaget ett stort antal tillägg till eller jämkningar

av vattenlagens bestämmelser om förfarandet vid syneförrättning eller

inför vattendomstol samt örn handräckning och straff.

I yttrandena ha grunddragen i förslaget till ändring av vattenlagen

i allmänhet icke föranlett några erinringar. Vissa anmärkningar ha dock

framställts. I denna del får utskottet hänvisa till propositionen.

I propositionen har de sakkunnigas förslag upptagits med allenast

vissa mindre jämkningar i syfte bland annat att närma bestämmelserna om

tvångsdelaktighet i kloakledningsföretag till stadsplanelagens gatukostnadsbestämmelser.

I motionen II: 246 har yrkats skärpning och förtydligande av förslagets

bestämmelser i 8 kap. 23 § örn skyldighet att motverka vattenförorening

genom kloakvatten. Sedan i motionen erinrats att enligt förslaget åtgärder

lill motverkande av vattenförorening skulle vidtagas i den mån det vore

skäligt, framhålla motionärerna, att detta uttryck vore alltför tänjbart och

syntes kunna tolkas så godtyckligt att icke mycket vore vunnet utöver vad

som nu gällde. Orden »i den mån så kan anses skäligt» borde därför enligt

motionärernas mening utgå ur lagtexten. Motionärerna lia vidare åberopat

utlalande av en förste provinsialläkare, som ansett att i lagen särskilt borde

nämnas att förskämning av luften borde förebyggas. Ehuru departementschefen

förklarat, alt till olägenheter, vilka enligt förslaget borde motverkas,

givetvis hörde stank som uppkomme genom vattenförorening, syntes det vara

fara värt, att just på denna punkt tolerabla sanitära förhållanden kunde anses

föreligga så snart icke något men ur hälsosynpunkt kunde fastslås härröra

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottet.

från en illaluktande luft. Motionärerna lia därför ansett, att i lagen borde

tydligt utsägas att av kloakvatten uppkommen förskämning av luften skulle

motverkas. Paragrafen borde alltså förslagsvis erhålla följande lydelse:

»Den, som avleder eller ämnar avleda kloakvatten till vattendrag, sjö eller

annat vattenområde, vare skyldig att vidtaga erforderliga åtgärder till motverkande

av vattnets förorening eller därav uppkommande förskämning av

luften.»

På grund av det anförda lia motionärerna hemställt, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen måtte vidtaga de förändringar i 8 kap. 23 § som

sålunda påyrkats, samt att utskottet måtte ombesörja den ändring i nämnda

paragrafs formulering, som därav erfordrades.

Frågan örn rening av kommunalt avloppsvatten kan, såsom förut nämnts,

numera anses tekniskt löst. I praktiken kan emellertid icke krävas, att alla

åtgärder vidtagas som skulle erfordras för ett fullständigt eliminerande av

varje olägenhet t. ex. ur estetisk synpunkt genom förorening. Och även mindre

långtgående krav kunna med hänsyn till kostnaderna tänkas medföra

obilliga verkningar. Utrymme för en prövning som tager hänsyn till olika

omständigheter måste alltså finnas. För att utmärka detta har i 8 kap. 23 §

i förslaget angivits, att erforderliga åtgärder till motverkande av förorening

skola vidtagas i den mån det kan anses skäligt. Utskottet finner denna formulering

tillfredsställande och kan alltså icke biträda yrkandet i motionen

II: 246, att orden »i den mån det kan anses skäligt» skola utgå ur paragrafen.

Såsom de sakkunniga framhållit får förslaget icke tolkas så, att förorening

som t. ex. medför fara för spridande av sjukdom får fortgå. Hur långt

kraven på vattnets renhet därutöver kunna sträckas, såsom då behov av tillgång

till badmöjligheter förefinnes, måste däremot bedömas med hänsyn till

vad som är möjligt att uppnå i varje särskilt fall.

Vad angår yrkandet i samma motion, att i nämnda paragraf måtte uttryckligen

angivas att förskämning av luften skall motverkas, har föredragande

departementschefen uttalat, att till olägenheter, vilka enligt paragrafen

böra motverkas, givetvis hör stank som uppkommer genom kloakvattnets

avledande till recipienten. Utskottet finner icke lämpligt att såsom motionärerna

föreslagit i lagen särskilt nämna, att förskämning av luften skall

motverkas. Denna olägenhet är endast en av de menliga verkningar som kan

uppkomma genom att recipienten förorenas, och det torde icke vara tillräcklig

anledning att framhålla den framför andra. Om förskämning av luften

särskilt nämndes i 8 ka]). 23 §, skulle för övrigt tvekan lätt kunna uppkomma

om rätta innebörden av andra lagrum, där det kortare uttryckssättet

användes och ej gärna kan utbytas mot ett längre. Med anledning av vad

motionärerna anfört må i detta sammanhang tillika framhållas, att sanitära

olägenheter genom dålig lukt anses vara förhanden även om någon direkt

menlig inverkan på människors hälsotillstånd icke kan visas men lukten likväl

skapar otrevnad eller annat obehag för människorna.

Av övriga bestämmelser i lagförslaget har utskottet särskilt uppmärksam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. °7

mat föreskrifterna om fördelningen av kostnaderna för gemensamma företag.

Enligt 8 kap. 10 § skall anläggningskostnaden för en för två eller flera

samhällen gemensam kloakledning i första hand fördelas med hänsyn tagen

till mängden och beskaffenheten av det kloakvatten som skall avledas från

vart samhälle. Det är vanligt att i samhällenas kloakledningar avledes jämväl

industriellt avloppsvatten. Uppenbart är, att i så fall vid fördelningen

skall tagas hänsyn till den sammanlagda vattenmängd som samhället avleder

genom ledningen. Detta föijer av bestämmelsen i 8 kap. 31 §, enligt vilken

bland annat 10 § skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn industriellt

avloppsvatten.

I förslaget ha upptagits vissa särskilda bestämmelser för det lall, att såsom

delägare i ett gemensamt kloakledningsföretag skola ingå, å ena sidan, ett

samhälle och, å andra sidan, en eller flera fastigheter belägna å område som

tillhör samhället men ligger utom stadsplan. I 8 kap. 14 § stadgas, att vid

fördelning av kostnaderna för ett dylikt företag skall tagas skälig hänsyn

jämväl till samhällets skyldighet att svara för allmänna sanitära intressen.

Med tillämpning av denna regel bör kostnadsfördelningen enligt förslaget

lända till rimligt resultat även i fråga örn ytterområden i större samhällen,

där de enskilda fastigheternas ekonomiska härkraft enligt vad erfarenheten

visat ej är stor. Det är nödvändigt att se till, att dylika fastigheter, vilkas

ägare äro skattskyldiga till samhället och alitsa i sin mån även deltaga i

samhällets utgifter för avloppsnätet inom stadsplan, icke komma att belastas

på ett sätt som ter sig obilligt vid jämförelse med fastigheter inom stadsplan.

Övriga lagförslag.

De lagförslag som i övrigt framlagts genom propositionen hygga liksom

förslaget örn ändring i vattenlagen på de sakkunnigas förslag. Då någon sanitär

tillsynsmyndighet icke nu föreslås, ha emellertid väsentliga ändringar

blivit nödvändiga. Med anledning av invändningar i yttrandena ha vissa

av de ändringar som de sakkunniga föreslagit i stadsplanelagen icke upptagits

i detta sammanhang.

Enligt förslaget till lag örn tillsyn över vattendrag, sjöar

och andra vattenområden skall sådan tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt

under lantbruksstyrelsens inseende utövas av den förut

nämnda fisketillsynsmyndigheten. Beträffande myndighetens befogenheter

stadgas bland annat, att örn tillsynsmyndigheten finner att industriellt avloppsvatten

eller kloakvatten genom förorening medför olägenhet av någon

betydelse, den äger meddela råd och anvisningar angående lämplig åtgärd till

motverkande därav. Myndigheten skall vidare äga rätt att hos länsstyrelsen

göra framställning örn förbud mot utsläppande av avloppsvatten utan erforderlig

rening eller angående åtgärd till motverkande av olägenhet genom

utsläppande därav. Finnes vattendomstols prövning erforderlig, äger till
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottet.

synsmyndigheten hos vattendomstolen föra talan om förbud eller åtgärd som

nu sagts enligt vad i vattenlagen sägs. Därjämte stadgas att Kungl. Maj:t

äger föreskriva skyldighet att göra anmälan till fisketillsynsmyndigheten i

ärenden som röra dess verksamhet.

Tillsyn ur hälsovårdssynpunkt skall enligt förslaget utövas av hälsovårdsmyndigheterna.

I den mån så lämpligen kan ske skall emellertid även fisketillsynsmyndigheten

utöva tillsyn ur hälsovårdssynpunkt.

Förslaget upptager vidare bland annat bestämmelser örn tillsyningsmän,

som av särskild anledning kunna förordnas för viss fabrik eller inrättning.

I förslag till lag örn ändrad lydelse av 13 och 63 §§ stadsplanelagen

den 29 maj 1931 ha upptagits vissa nya bestämmelser

örn nybyggnadsförbud. Beträffande stad skall sålunda länsstyrelsen, örn så

finnes erforderligt, äga att för område utom stadsplan, för vilket avstyckningsplan

blivit godkänd, meddela förbud mot nybyggnad utan länsstyrelsens tillstånd,

innan avlopp för området anordnats. För landet skall länsstyrelsen erhålla

samma befogenhet för område som ingår i byggnadsplan eller avstyck - ningsplan. Av motiveringen framgår, att bestämmelserna äro avsedda att

användas för att förmå markexploatörer att i tid ordna erforderliga huvudavlopp.

Förslagen till lag angående ändrad lydelse av 5 kap. 8 a §

lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad och

till lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 1 § lagen den

18 juni 1926 örn delning av jord å landet innebära allenast en

mindre ändring i syfte att utmärka, att vid upprättande av avslyckningsplan

skall uppmärksammas jämväl behovet av reningsanordningar för avlopp

från området.

Beträffande den föreslagna tillsynslagen kan utskottet hänvisa till vad utskottet

anfört örn huvudgrunderna för propositionen.

De bestämmelser örn nybyggnadsförbud som föreslagits i stadsplanelagen

torde vara önskvärda men måste handhavas med varsamhet. Utskottet vill

understryka, att frågan om meddelande av förbud mot nybyggnad i avvaktan

att avlopp för visst område anordnas bör — såsom förslaget torde förutsätta

— såvitt möjligt upptagas i samband med fastställande av byggnadsplan

eller godkännande av avstyckningsplan för området. Förbudet kommer i så

fall att drabba exploatören innan han i allmänhet hunnit försälja tomter,

och spekulanter på tomterna kunna vid företagna efterforskningar i tid erhålla

kännedom örn de bestämmelser som må gälla för området. Därest nybyggnadsförbud

meddelas vid en senare tidpunkt, kan det tänkas verka obilligt

för den enskilde. Detta bör därför undvikas.

I övrigt har utskottet ej funnit anledning till erinran mot förslagen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

69

Förslaget om ändring i hälsovårdsstadgan.

Det genom propositionen framlagda förslaget till förordning om ändring i

vissa delar av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 överensstämmer, frånsett

vissa smärre jämkningar, helt med de sakkunnigas förslag.

I hälsovårdsstadgans bestämmelser om hälsovårdsnämnds allmänna skyldigheter

har till en början intagits uttrycklig erinran om att nämnden bör

motverka olägenheter genom vattenförorening. För landsbygden har tillagts,

att nämnden bör verka för att avlopp anordnas, särskilt för tättbebyggda områden.

I förslaget stadgas vidare skyldighet att göra förhandsanmälan till hälsovårdsnämnden

i orten, innan någon för avledande av spillvatten eller annan

flytande orenlighet anordnar underjordisk avloppsledning, med undantag

dock för servisledningar. Vid sådan anmälan skola fogas karta och beskrivning

över ledningen, varmed bland annat åsyftas att ledningarnas sträckning

icke skall falla i glömska. Vidare har för landsbygden införts krav på hälsovårdsnämndens

tillstånd, innan någon anordnar vattenklosett. Sådant krav

gäller förut för stad. Om vattenklosett föranleder olägenheter, skall nämnden,

likaledes i överensstämmelse med vad som gäller för stad, äga förbjuda

dess användning.

Förslaget innebär ytterligare bland annat, att den som vill anlägga mejeri

skall göra anmälan därom hos hälsovårdsnämnden i enlighet med de regler

som nu gälla örn anmälan rörande ett stort antal andra anläggningar. I ärende,

där förhandsanmälan skall göras både hos hälsovårdsnämnd och hos

fisketillsynsmyndigheten, bör nämnden enligt förslaget avvakta fisketillsynsmyndighetens

yttrande, innan besked meddelas.

I övrigt innehåller förslaget ett flertal smärre följdändringar. Tillika må

nämnas att enligt förslaget vitén som ådömas kommun eller samhälle ej, såsom

nu, skola tillfalla kommunen utan gå till kronan.

I yttrandena över de sakkunnigas förslag gjordes såsom tidigare

nämnts särskilt från industriens sida anmärkning mot att hälsovårdsnämnden

i huvudsak skulle komma att bibehållas vid sina hittillsvarande befogenheter,

med hemställan att dess befogenheter måtte inskränkas.

Förut har även redogjorts för yrkanden i samma riktning i motionerna

1:18 7 och 11:252.

Utskottet har funnit de föreslagna ändringarna lämpliga. Vad särskilt an-Utskottet,

går hälsovårdsnämndernas befogenheter vill utskottet hänvisa till vad som

anförts vid behandlingen av huvudgrunderna i propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte antaga de genom propositionen

framlagda lagförslagen;

B) att riksdagen måtte i skrivelse lill Kungl Maj:t anmäla,

att riksdagen ej funnit skäl till erinran nied anledning av för
Bihang

lill riksdagens protokoll 1941. 9 sand. 2 avd. Nr 12.

ti

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

slaget till förordning om ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919; samt

C) att motionerna 1:187, 11:246 och 11:252 måtte anses

besvarade genom utskottets hemställan under A och B.

Stockholm den 27 mars 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman*, Tamm, Löfvander*, Forslund,

Wistrand, Nils Elowsson* och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Hage, fröken Andersson, herrar

Hallagård, Holm, fru Johansson och fröken Rosén*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

tune

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:155 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen m. m. dels ock i ämnet väckt a1 i texten