Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel.

1941-05-06 · 15 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:18, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1941 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om framställning och införsel av vitaminiserade

livsmedel.

Genom en den 28 februari 1941 dagtecknad proposition, nr 90, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

örn framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vitaminisering av livsmedel för avsalu inom riket, så ock införsel till riket

för avsalu av vitaminiserade livsmedel må ske endast efter tillstånd av kommerskollegium.

''

Med vitaminisering av livsmedel förstås åtgärd, vid vilken desamma genom

tillsättning av främmande, vitaminhaltigt ämne, genom ultraviolett bestrålning

eller eljest på konstlad väg erhålla halt av vitaminer eller ökad sådan

halt.

2 §.

Innan ansökning göres örn tillstånd som i 1 § sägs skall prov av den vitaminiserade

varan undersökas vid statens institut för folkhälsan, som har att

över undersökningen avgiva utlåtande, angivande dels varans halt av det eller

de vitaminer, som vitaminiseringen avsett, dels huruvida varan särskilt med

hänsyn till vitaminiseringen kan anses äga någon för hälsan menlig egenskap,

dels ock andra omständigheter av betydelse för bedömande av vitaminiseringens

värde.

Det åligger sökande att förskottsvis gälda avgift för undersökningen enligt

taxa, som fastställes av Konungen.

3 §•

Vid ansökning örn tillstånd som i 1 § sägs skall fogas det i 2 § omförmälda

utlåtandet.

Därjämte bör vid ansökningen företes prov på etikett, påskrift å förpack
Bihang

till riksdagens protokoll lOil. 0 sami. 2 avd. Nr IS. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

ning, anslag, skylt, annons, cirkulär, prospekt, priskurant eller annan reklam,

som är avsedd att användas för varan.

4 §•

Finner kommerskollegium vid övervägande av de omständigheter, som enligt

2 § skola beaktas i där föreskrivet utlåtande, att vitaminiseringen är ur

folknäringssynpunkt värdefull, och föreligga ej särskilda skäl på grund av

vilka verksamheten prövas icke böra anförtros sökanden, må kollegium meddela

tillstånd som i 1 § sägs för viss tid, högst tre år.

Vid tillståndet må knytas särskilda villkor för verksamhetens bedrivande.

Om meddelade tillstånd skall kollegium underrätta statens institut för folkhälsan.

5 §•

På begäran av tillståndshavaren eller hans rättsinnehavare må kommerskollegium,

därest ej sådana särskilda skäl som i 4 § första stycket omförmälas

däremot äro, överföra tillståndet å annan.

6 §.

Kommerskollegium och statens institut för folkhälsan hava att i samverkan

övervaka efterlevnaden av denna förordning och följa den med stöd därav

bedrivna verksamheten.

Institutet åligger särskilt att under tillstånds giltighetstid låta i allmänna

handeln inköpa prov av varan, undersöka detsamma i de hänseenden, som

omförmälas i 2 §, samt underrätta kollegium örn undersökningens resultat.

Sådan undersökning skall äga rum så ofta kollegium föreskriver eller institutet

eljest finner lämpligt, dock minst två gånger årligen.

Kollegium åligger särskilt att granska i tidningar och tidskrifter förekommande

reklam för vitaminiserade livsmedel.

7 §•

Det åligger tillståndshavare att inom fjorton dagar efter anfordran gälda

ersättning för inköp av prov och dess försändning till statens institut för

folkhälsan ävensom, enligt taxan, för undersökning, som verkställts enligt 6 §

andra stycket, dock att sådan skyldighet icke föreligger beträffande flera undersökningar

årligen än två eller det högre antal, som kommerskollegium med

stöd av 4 § andra stycket må hava föreskrivit vid tillståndets meddelande.

8 §•

Finner kommerskollegium,

att varan, sådan den förekommer i handeln, i något hänseende som omförmäles

i 2 § väsentligen avviker från prov, som företetts vid tillståndets

meddelande,

att varan har någon för hälsan menlig egenskap, ;

att etikett, påskrift å förpackning, anslag, skylt, annons, cirkulär, prospekt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

3

priskurant eller annan reklam, som användes för varan, har oriktigt eller

missvisande innehåll, ägnat att framkalla en felaktig uppfattning om varans

genom vitaminiseringen erhållna egenskaper,

att avgiftsplikt enligt 7 § icke fullgöres eller

att eljest något vid tillståndet knutet villkor åsidosättes,

skall kollegium anmoda tillståndshavaren att vidtaga rättelse och lämna

honom skälig tid därtill.

Sker ändock ej rättelse och är ej uppenbart, att missförhållandet icke kan

rättas genom tillståndshavarens åtgöranden, må tillståndet av kollegium återkallas.

Då synnerliga skäl därtill föreligga, må tillstånd kunna av kollegium återkallas

utan att anmodan att vidtaga rättelse föregått.

Återkallelse må ske jämväl på begäran av tillståndshavaren.

9 §•

Bryter någon mot föreskrifterna i 1 § första stycket, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

Den som vid förordningens ikraftträdande bedriver vitaminisering av livsmedel

för avsalu inom riket eller införsel till riket för avsalu av vitaminiserat

livsmedel må utan hinder av vad i 1 § stadgas fortsätta denna verksamhet

till och med den 31 december 1941.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1936 tillkallade

statsrådet och chefen för socialdepartementet den 6 november samma år särskilda

sakkunniga för att verkställa utredning rörande en ur enhetliga synpunkter

planlagd, utvidgad livsmedelslagstiftning. Enligt direktiven för de

sakkunniga — livsmedelslagstiftningssakkunniga — borde deras utredningsarbete

i den mån det lämpligen läte sig göra bedrivas i etapper.

De sakkunniga hava med skrivelse den 16 december 1937 överlämnat betänkande

(statens offentliga utredningar 1937: 51) med förslag till förordning

angående vitaminiserade livsmedel.

Inledning.

Under de senaste decennierna har man inom näringsvetenskapen alltmer

kommit till klarhet därom, att människornas näringsbehov icke behöver vara

tillfredsställt, även om de kvantitativt sett ha nog att äta. Kostens tillräck
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

indra lagutskottets utlåtande Nr 18.

lighet beror nämligen på förefintligheten av elt stort antal olika näringsfaktorer.

En rent kvantitativt tillräcklig kaloritillförsel kan sålunda förekomma

samtidigt med olika kvalitativa brister, av vilka var och en kan medföra

allvarliga vådor för hälsan eller rent av för livet. På sista åren har uppmärksamheten

särskilt riktats på de kvalitativa brister, som kunna föreligga

i kosten, då den icke innehåller tillräckligt med vitaminer. Vitaminerna äro

av flera olika slag, vilka inom vetenskapen erhållit bokstavsbeteckningar,

såsom A-vitamin, B-vitamin o. s. v. 1 vissa fall hava dessa sedermera befunnits

utgöra olika slag av vitaminer, vilka betecknats t. ex. Bt-vitamin och

B2-vitamin. Dessa olika vitaminer äro var för sig nödvändiga. En brist på

ett vitamin kan sålunda icke avhjälpas genom ökad tillförsel av ett annat.

Rakitis eller engelska sjukan med dess skelettförändringar av olika slag beror

sålunda i allmänhet på att kosten ej innehåller tillräckligt med D-vitamin.

Skörbjugg i dess öppna eller latenta former beror på bristande C-vitamintillförsel.

Brist på Bi-vitamin ger upphov till sjukdomen beriberi och A-vitaminbrist

framkallar i grava fall en svårartad, till blindhet ledande ögonsjukdom,

xeroftalmi, i lindrigare fall nattblindhet.

Vitaminforskningen är emellertid stadd i snabb utveckling och gör ständigt

nya landvinningar. Det bär redan lyckats att utvinna vitaminer i koncentrerad

form ur de ämnen, vari de förekomma i naturen, i vissa fall till

och med att framställa dem i ren form eller rent av att på kemisk väg sammansätta

(syntetisera) dem. Därigenom har det blivit möjligt såväl att framställa

preparat med stark vitaminhalt som att genom tillförsel av vitaminer

i ren form eller i koncentrat till vanliga födoämnen giva dessa en högre

vitaminhalt än de hava i naturligt tillstånd. Man har även funnit, att i vissa

fall samma verkan kan nås genom bestrålning med ultravioletta strålar, under

vilkas inverkan vissa beståndsdelar i födoämnet omvandlas till vitamin D.

En dylik vitaminisering av födoämnen bedrives för närvarande på sina håll

industriellt bland annat med livsmedel av så utomordentlig betydelse för

folknäringen som mjölk, bröd och margarin.

Angående vitaminisering av vanliga livsmedel anföra de sakkunniga inledningsvis

bland annat följande:

Tillsättandet av vitaminer till födoämnen är i många fall en ytterst subtil

process. Genom i födoämnet befintliga ämnen, genom beredningsprocessen,

lagring o. s. v. kan den på ett visst stadium tillsatta vitaminmängden senare

förändras så att födoämnet, då det kommer allmänheten tillhanda, icke innehåller

sådana mängder, som tillverkaren avsett. Ej heller är det säkert, att

tillverkaren äger nödig kunskap för att veta, örn vitaminerna tillförts i praktiskt

betydelsefulla mängder eller rent av i alltför stora mängder. De sistnämnda

kunna i vissa fall medföra hälsofara. Det är ej heller uteslutet, att

vitaminkoncentrat, som tillsatts födoämne, eller den behandling, varigenom

vitaminhalten ökats, kan giva åt födoämnet giftiga egenskaper. Då man dessutom

här rör sig på ett område, som vetenskapligt sett ännu är så outforskat,

att man icke ens tillnärmelsevis kan överblicka de praktiska konsekvenserna

ur hygienisk synpunkt av en utbredd vitaminisering av födoämnen, är det

uppenbart, att den vidare utvecklingen på detta område icke kan lämnas utan

nödig kontroll från det allmännas sida. Eh sådan kontroll måste avse i förstå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

5

hand såväl arten som myckenheten av de tillförda vitaminerna och kan endast

verkställas genom utförandet av särskilda laboratorieförsök.

Svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt bestämma ett födoämnes vitaminhalt

äro dock stora, särskilt med hänsyn till den härför erforderliga,

relativt omständliga metodiken samt på grund av den betydande erfarenhet,

som kräves för att rätt kunna bedöma vunna undersökningsresultat. Erforderlig

trygghet kan därför icke vinnas, örn anordnandet av sådan laboratoriekontroll

över ett vitaminiserat födoämne uteslutande överlämnades till

den enskilde tillverkaren eller verkställdes blott av privata laboratorier. Tillhandahållandet

av vitaminiserade födoämnen till allmänheten måste även

underkastas den vidare kontroll från det allmännas sida, vilken kan krävas

i hälsovårdens intresse.

Av dessa skäl har man, framhålla de sakkunniga, i åtskilliga länder sett

sig nödsakad att med hänsyn till allmänhetens bästa åvägabringa erforderlig

kontroll genom statens försorg över tillverkning och försäljning av vitaminiserade

födoämnen. Sedan numera i vårt land en statlig organisation för den

härvidlag erforderliga kontrollverksamheten erhållits i det vitaminlaboratorium,

som ingår i statens institut för folkhälsan, hade de sakkunniga ansett

sig böra framlägga förslag till bestämmelser beträffande vitaminiserade

födoämnen.

I skrivelse den 23 oktober 1939, har styrelsen för statens institut för folkhälsan

hemställt, att förslag till lagstiftning angående vitaminiserade livsmedel

måtte föreläggas riksdagen. Till stöd för denna hemställan har anförts:
Under

en kristid uppkommer för befolkningen större svårigheter än eljest

att tillgodose den nödvändiga vitamintillförseln genom födan. Erfarenheterna

från perioder med sjunkande välstånd eller av andra anledningar minskad

näringstillförsel visa, att den största faran ur hälsosynpunkt i allmänhet

ligger i denna minskade vitamintillförsel. Ett verksamt medel att höja

kostens vitaminhalt finnes numera genom att på konstlad väg tillföra densamma

vitaminer. Redan under normala förhållanden ha här i landet vissa

födoämnen varit vitaminiserade. Det kan antagas att en sådan vitaminisering

under nu rådande krisförhållanden vinner ökad utbredning. Med

hänsyn till betydelsen av att vitaminiseringen utföres på ett ur folknäringssynpunkt

ändamålsenligt och betryggande sätt torde det vara nödvändigt

att myndigheterna kunna utöva ett bestämmande inflytande på valet av för

vitaminisering använda födoämnen och att från det allmännas sida kontroll

utövas över att den tillförda vitaminmängden är av lämplig storlek samt

att allmänheten icke bibringas en felaktig uppfattning om dylika födoämnens

värde genom en oriktig eller vilseledande reklam.

Samma styrelse har i skrivelse den 10 februari 1941 ånyo hemställt, att

förslag till vitaminlagstiftning i huvudsaklig anslutning till livsmedelslagstiftningssakkunnigas

förslag måtte föreläggas riksdagen. Efter att hava

erinrat örn att kontroll över vitaminiseringen av livsmedel tidigare ansetts

erforderlig närmast ur hälsosynpunkt, har styrelsen nu anfört:

På senaste tiden har tillkommit en omständighet, som är ägnad att ytterligare

aktualisera behovet av en lagstiftning på området. Det förhåller sig

nämligen så, alt tillgången på utgångsmaterial, naturligt eller syntetiskt, för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

vitaminisering av födoämnen blivit allt mer begi-änsad. Till följd härav är

det en trängande angelägenhet, att dylikt inom riket befintligt eller till

riket inkommande material kommer till användning på ett ur det gemensamma

folkhushållets synpunkt tillfredsställande sätt med avseende å såväl

de födoämnen, vilka böra vitaminiseras, som den utsträckning, i vilken vitaminiseringen

bör äga rum. Förslag i ämnet torde därför böra snarast möjligt

föreläggas riksdagen.

över sakkunnigförslaget hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län. Yttrande har därjämte

inkommit från svenska reklamförbundet.

Medicinalstyrelsens utlåtande har avgivits sedan förste provinsialläkarna

och därmed jämställda stadsläkare beretts tillfälle att yttra sig. Kommerskollegium

har före sitt beslut i ärendet inhämtat yttranden från handelskamrarna

i riket, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges köpmannaförbund,

kooperativa förbundet och svenska tidningsutgivareföreningen. Därjämte har

svenska annonsbyråföreningen till kollegium ingivit en skrivelse i ämnet.

Nuvarande svensk lagstiftning av betydelse för frågan om en vitamin
kontroll.

Med stöd av nu gällande bestämmelser torde ingripande vara möjligt endast

mot svårare missförhållanden, som kunna uppkomma i handeln med

vitaminhaltiga produkter.

Sålunda kunna bestämmelser i strafflagen vinna tillämpning först sedan

hygienisk eller ekonomisk skada uppkommit. För vållande till kroppsskada

genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse inträder enligt 14 kap.

strafflagen straff, såvida skadan icke är endast ringa. Under allmänt åtal

lyder emellertid brottet först örn det lett till döden. I strafflagens 22 kap.

stadgas straff för försäljning av livsmedel eller läkemedel, vilka veterligen

förfalskats med ämne, som är farligt för människors liv eller hälsa. Detta

stadgande har tydligen knappast praktisk betydelse för det föreliggande

problemet. I samma kapitel straffbeläggas även ur ekonomisk synpunkt oredliga

förfaranden, som kunna förekomma med livsmedel och läkemedel. Åtminstone

gröva fall av ohederlighet i handel därmed kunna hänföras under

kapitlets 1 § örn bedrägeri eller dess 13 §, vilken stadgar straff för den som

säljer »ont för gott, mängt för omängt eller det, varuti man vet fel vara,

utan att sådant uppenbara.»

Av större praktisk betydelse torde vara straffbestämmelsen för illojal

reklam i 1 § av lagen den 29 maj 1931 om illojal konkurrens, som bestraffar

den, vilken i utövning av näringsverksamhet å förpackning, i annons o. s. v.

i uppenbar strid mot god affärssed lämnar oriktig uppgift, ägnad att framkalla

uppfattningen om ett fördelaktigt anbud. Det är emellertid tydligt, att

även med denna bestämmelse endast mera påtagligt överdriven reklam kan

stävjas. De sakkunniga anföra härom följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

7

När det gäller reklam med vitaminhalt hos vitaminiserade livsmedel, är

det särskilt önskvärt att andra egenskaper e.j tillskrivas varan än de däri innehållna

vitaminerna och övriga ämnen enligt vetenskapens rön verkligen

besitta. En uppgift i reklamen för en dylik vara kan, även örn den e.j är behäftad

med uppenbara oriktigheter, föranleda inköp och användning av varan

i fall, då dess av köparen avsedda verkan helt uteblir. En felaktig uppfattning

örn varans egenskaper kan bibringas allmänheten genom alltför

knapphändiga eller allmänt hållna uppgifter rörande varans verkningar, uppgifter,

vilka i och för sig icke behöva vara oriktiga och vilka det därför är

helt uteslutet att beivra med tillhjälp av lagstadgandet rörande illojal reklam.

Stundom kan i nu förevarande hänseende bliva av betydelse hälsovårdsstadgans

förbud mot försäljning av födoämne, som är skadligt för hälsan

(10 § 3 morn., 45 § 3 morn.).

Av intresse i detta sammanhang äro även bestämmelserna i medicinalförfattningarna.

I apoteksvarustadgan (SFS 1913: 308) definieras till en början

begreppet läkemedel såsom »vara, avsedd att vid utvärtes eller invärtes bruk

förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos människor

eller djur». Därpå föreskrives, att ämnen och beredningar, som endast

eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning

därav, äro hänförliga till apoteksvaror och i regel endast få försäljas genom

apotek; ifrågavarande ämnen och beredningar äro upptagna i särskilda förteckningar,

som bifogats stadgan. Av betydelse i vitaminfrågan äro särskilt

medicinalförfattningarnas bestämmelser angående s. k. näringspreparat,

d. v. s. varor, som äro avsedda att användas som ersättning för födoämnen.

Åtskilliga varor, som försäljas under uppgift om vitaminhalt, torde höra till

denna grupp. Sådana preparat äro hänförliga till apoteksvaror endast örn

de äro försatta med läkemedel (i vissa undantagsfall ej ens då). Vad som i

detta sammanhang skall förstås med näringspreparat angives emellertid icke

i apoteksvarustadgan. Skulle det befinnas, att näringspreparat på grund av

tillsättning med häftigt verkande ämne eller av annan orsak är av sådan

beskaffenhet, att dess bruk medför hälsofara, må på framställning av medicinalstyrelsen

Kungl. Majit antingen förbjuda införsel och tillverkning därav

eller förordna, att preparatet skall anses som apoteksvara. — I detta

.sammanhang kan nämnas, att medicinalstyrelsen till sådana giftämnen, vilka

icke få försäljas annat än mot läkarrecept, hänfört bland annat D-vitamin

i viss starkare koncentration.

Apoteksvarustadgans knapphändiga bestämmelser örn näringspreparat hava

utsatts för skarp kritik, och 1931 års apotekssakkunniga hava i sitt år

1934 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar 1934:35) framlagt

förslag till ändrade föreskrifter därom. Frågan om stadgans omarbetning

väntar ännu på sin slutliga lösning.

Bland medicinalförfattningarna är av intresse för det föreliggande problemet

även 1934 års kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter

(SFS 1934:30(5), vilken för övrigt i viss mån tjänat som förebild för

sakkunnigförslaget. Med farmacevtisk specialitet förstås i kungörelsen läkemedel,

som i allmänhet får försäljas endast på apotek och som säljes i

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

originalförpackning (1 §). Sådan vara får icke säljas utan att vara registrerad

hos medicinalstyrelsen, som dessförinnan prövar, örn varan är ändamålsenlig,

skäligt prissatt och vederhäftigt reklamerad (2 och 5 §§). Örn

senare befinnes, att det brister i något av dessa hänseenden, kan — efter

förutgången varning — registreringen upphävas (13 §).

Departementsförslaget.

Allmän motivering-.

Behovet av en svensk lagstiftning om vitaminiserade livsmedel.

Enligt tillgängliga uppgifter tillverkas och försäljas för närvarande i Sverige

vitaminiserat bröd — därav hårt bröd i stor utsträckning — vitaminiserat

margarin ävensom vitaminiserad jettemulsion men eljest inga vitaminiserade

födoämnen. Bröd vitaminiseras genom användning av jäst, som utsatts

för ultraviolett bestrålning, genom bestrålning av brödet eller genom

tillsats av vitaminhaltiga preparat. Margarin och fettemulsion vitaminiseras

medelst tillsats av starkt vitaminhaltiga preparat, framställda av fiskoljor.

Enligt senast tillgängliga uppgifter är praktiskt taget allt margarin, som utbjudes

till den svenska allmänheten, vitaminiserat. Detsamma är förhållandet

beträffande fettemulsion.

De sakkunniga framhålla emellertid, att, efter hand som kännedomen om

vitaminerna och deras verkningar ökas, vitaminisering av livsmedel kan komma

att bliva vanligare. Enligt de sakkunnigas mening kan en vitaminisering

väntas särskilt av mjölk, vilket nu praktiseras i stor utsträckning i Amerikas

förenta stater. Vitaminisering av mjölk anses hava särskilt stor betydelse för

att förebygga rakitis (engelska sjukan) hos barn, vilken orsakas av brist på

bland annat D-vitamin.

I fråga örn behovet av en lagstiftning i dessa ämnen i vårt land hava de

sakkunniga framhållit, att såvitt hittills vore utrönt risken för giftverkningar

genom tillförsel av för mycket vitaminer visserligen ej vore så stor vid förtäring

av vitaminiserade livsmedel som vid intagande av koncentrerade preparat

men likväl ej helt utesluten i förra fallet. Det hade även iakttagits, att vid bestrålning

för vitaminiseringsändamål kunnat inträda även andra förändringar,

av skadlig art, i födoämnets kemiska sammansättning. Emellertid ansåge de

sakkunniga bristen på kontroll på området även i andra hänseenden innebära

risker för folkhälsan, särskilt inom de bredare folklagren och i vissa

av naturen mindre gynnade landsdelar. De yttra vidare:

En otillräcklig tillförsel av livsviktiga vitaminer kan orsakas bland annat

därav, att man i förlitande på riktigheten av de uppgifter, som i reklam lämnas

örn vitaminiserade livsmedels verkningar, underlåter att i tillräcklig utsträckning

förtära av naturen vitaminhaltiga födoämnen. Skadliga verkningar

kunna sålunda uppkomma av en reklam, i vilken ett födoämne kort och

gott angives vara vitaminiserat eller vitaminbehandlat och således ger sken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

9

av att innehålla alla nödiga vitaminer i tillräckliga mängder, medan i själva

verket den tillförda vitaminkvantiteten antingen är så ringa, att den praktiskt

taget saknar all betydelse för organismen, eller ock hänför sig endast till

ett eller annat vitaminslag. Det är måhända på nu angivna sätt de allvarligaste

vådorna uppkomma av en ovederhäftig eller ej tillräckligt upplysande

reklam med vitaminiserade liksom av naturen vitaminhaltiga livsmedel.

I flertalet yttranden tillstyrkes, att en lagstiftning på området genomföres.

I vissa yttranden yppas emellertid tveksamhet i frågan eller avstyrkes den

föreslagna lagstiftningen.

En närmare redogörelse för yttrandena i dessa delar lämnas å sid. 14 och

15 i propositionen. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört bland annat

följande:

»Ingen meningsskiljaktighet torde råda örn behovet av kontroll från det

allmännas sida, åtminstone i viss utsträckning, över tillverkningen av läkemedel

samt handeln med och reklamen för dem. Detta behov framträder

framför allt beträffande läkemedel, som kunna medföra hälsofara. Vidare

är det ett allmänt intresse att tillse, att läkemedlens verkan står i rimlig

proportion till vad säljaren därom utlovat och till det pris varan betingat.

Beträffande vitaminhaltiga varor föreligga i stort sett samma skäl för ingripande.

Vad angår skadliga verkningar därav, är frågan därom visserligen

icke fullt utredd, men man synes icke kunna bortse från möjligheten

av giftverkan i vissa fall av stark vitaminkoncentration. Likaså hava

vid åtgärder för en ökning på konstlad väg av vitaminhalten i vissa ämnen

iakttagits samtidiga förändringar av skadlig art i ämnenas sammansättning.

Även intresset att skydda allmänheten för ovederhäftig reklam och uppskörtning

i pris äger tydligen motsvarande betydelse beträffande vitaminhaltiga

handelsvaror som för läkemedel.

Vidare bör observeras, att, då handeln med vitaminhaltiga ämnen vänder

sig ej endast till sjuka människor utan till alla, densamma åtminstone i en

framtid kan kvantitativt och ekonomiskt få större räckvidd än läkemedelshandeln.

En ovederhäftig vitaminreklam kan lätt bibringa allmänheten en

felaktig uppfattning om vitaminfrågan, vilken kan bliva ett allvarligt hinder

för en vederhäftig propaganda i saken.

Av dessa skäl finner jag en vitaminlagstiftning motiverad. Emellertid

måste även med denna principiella inställning övervägas, huruvida tiden nu

är inne för en dylik lagstiftning och förhållandena på området så stabiliserade,

att en sådan är möjlig. 1 de yttranden i frågan, i vilka sakkunnigförslaget

avstyrkts, torde skälet härtill i regel ej hava varit ett förnekande

av alt en vitaminlagstiftning i och för sig vore önskvärd utan åsikten att

tiden ännu icke skulle vara mogen för en sådan.

Då jag likväl funnit tiden vara inne för en lagstiftning i ämnet och

härmed framlägger förslag därtill, har det skett på följande grunder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

’Vitaminisering’ förekommer, såsom förut framhållits, redan nu i stor utsträckning

i vårt land beträffande bröd, margarin och fettemulsion. Vitaminiseringen

kan få ökad utbredning och komma att gälla även andra varor,

i främsta rummet mjölk. Det skulle tydligen vara av värde, om en

dylik industri i vardande, som bleve av utomordentlig betydelse för vår

folknäring, redan från början i förtroendefullt samarbete med myndigheterna

länkades in på rätta banor. Genom inrättandet av statens institut för

folkhälsan med dess vitaminlaboratorium har erhållits den praktiska organisationen

för genomförandet av en sådan samverkan; med det föreliggande

författningsförslaget avses att åstadkomma den därjämte erforderliga formella

grunden för regleringen. Det lär kunna förväntas betydande kapitalinvesteringar

och omfattande maskinella anläggningar för blivande vitaminiseringsindustrier,

varför, om ett statligt ingripande på området framdeles

skulle visa sig ofrånkomligt, detsamma då skulle innebära ett betydligt

svårare och ömtåligare ingrepp än vad nu är fallet. Av skäl, som jag

närmare skall utveckla i nästföljande avsnitt av den allmänna motiveringen,

har jag emellertid ansett lämpligt så begränsa författningens tillämpningsområde,

att densamma åtminstone i huvudsak täger sikte på vanligen förekommande

födoämnen i egentlig mening, vilka genom särskilda åtgärder

bibringats ökad vitaminhalt eller en sådan, som de i naturligt tillstånd ej

äga.»

Den föreslagna lagstiftningens tillämpningsområde.

I fråga om tillämpningsområdet för en svensk vitaminlagstiftning hava

de sakkunniga till en början erinrat örn att enligt syftet med det vid statens

institut för folkhälsan inrättade vitaminlaboratoriet all offentlig vitaminkontroll

borde koncentreras dit. Sådan kontroll kan tänkas bliva påkallad

beträffande både läkemedel, livsmedel och fodermedel. Beträffande

fodermedel hänvisa de sakkunniga till den kontroll, som kan anordnas med

tillämpning av 1938 års lag om handeln med fodermedel. Vad angår läkemedel,

givas särskilda föreskrifter i medicinalförfattningama; de synpunkter,

varom här är fråga, böra, framhålla de sakkunniga, vad läkemedlen angår

tillgodoses genom nämnda författningar och läkemedlen icke enbart i

vad det gäller vitaminkontroll sammankopplas med livsmedlen i en särskild

författning härom. Huvudsakligen av dessa skäl hava de sakkunniga begränsat

den föreslagna författningen till att avse endast livsmedel.

Det spörsmål, som därpå närmast uppställer sig, är frågan örn avgränsningen

av begreppet livsmedel. De sakkunniga förklarade i sitt betänkande,

att deras arbete på en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning ej fortskridit

så långt, att de kunnat taga ställning till frågan, om begreppet livsmedel däri

skulle definieras och i så fall hur detta komme att ske. Av detta skäl hava de

sakkunniga i föreliggande förslag icke upptagit någon sådan definition.

De sakkunniga återgiva emellertid i detta sammanhang följande definition

på livsmedel, som givits av 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté i dess

förslag till livsmedelsstadga:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

11

Med livsmedel förstås i denna stadga födoämnen och dryckesvaror, varunder

inbegripes varje till förtäring av människor avsedd vara, även sådan

som är ämnad att användas allenast i egenskap av krydda, konserveringsmedel

eller färg. Dock må läkemedel icke hänföras till livsmedel.

En sida av problemet om tillämpningsområdets avgränsning och om bestämningen

av begreppet livsmedel förtjänar att särskilt uppmärksammas,

nämligen frågan om de s. k. näringspreparaten. Därmed avses i detta sammanhang

såsom förut nämnts åtskilliga i handeln förekommande varor, vilka

äro avsedda att användas som ersättning för födoämnen, särskilt för att

komplettera kosten med avseende å vissa särskilda näringsämnen. Dylika

preparat reklameras i stor utsträckning under uppgift om vitaminhalt.

De sakkunniga framhålla, att en kontroll uppenbarligen erfordras rörande

beskaffenheten av de livligt reklamerade näringspreparaten, i synnerhet

vitaminhaltiga sådana, även i den mån dessa böra hänföras till läkemedel,

och anföra till belysande härav några exempel på annonser om dylika (sid.

39 i betänkandet). Av de skäl, som förut utvecklats, hava de sakkunniga

icke ansett lämpligt att föreslå bestämmelser därom i samma författning,

vars huvudföremål utgjorde vitaminiserade födoämnen i egentlig mening.

Beträffande innehållet i yttrandena i denna del får utskottet hänvisa till

sid. 21—23 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i propositionen anfört bland annat:

»I likhet med de sakkunniga finner jag icke erforderligt att vitaminlagstiftningen

göres tillämplig å fodermedel.

Vad angår tillämpningsområdets bestämmande inom de övriga varugrupper,

som komma i fråga — läkemedel och livsmedel — anser jag, såsom

förut antytts, lagstiftningen böra : främsta rummet inriktas på vitaminisering

av vanliga födoämnen av central betydelse för folknäringen, såsom

bröd, margarin, mjölk. Det är uppenbart, att en vitaminförsörjning genom

särskilda preparat eller genom popularisering av vissa födoämnen, som hittills

icke vunnit allmännare spridning, i betydelse icke kan mäta sig med

den, vilken kan åstadkommas genom vitaminisering av elementära födoämnen,

som ingå i den dagliga kosten i flertalet hushåll, och vilken sålunda

kan vinnas utan omläggning av konsumtionsvanorna samt med ringa kostnadsökning

för konsumenterna — under vissa konkurrensförhållanden måhända

utan någon kostnadsökning. För att vinna kontroll över nämnda

verksamhet av dominerande intresse i detta hänseende är det tillräckligt, att

förordningen göres tillämplig endast på livsmedel, som vitaminiserats med

konst.

Därmed avskiljas från tillämpningsområdet dels läkemedel och dels livsmedel

med endast naturlig vitaminhalt. Detta torde innebära, alt flertalet

näringspreparat falla utanför förordningen, enär flera av dessa såsom de

sakkunniga framhållit torde få hänföras till läkemedel och andra, på sätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

närmare utvecklas i det följande, icke kunna sägas vara vitaminiserade nied

konst.

Såväl i sakkunnigbetänkandet som i åtskilliga däröver avgivna yttranden

understrykes vikten av en kontroll av de nu livligt omreklamerade näringspreparaten,

vilka torde vara mycket uppmärksammade bland allmänheten.

Utan tvivel är detta problem förtjänt av beaktande, men en lagstiftning

inriktad därpå synes kräva ytterligare överväganden, varvid särskilt bör

tagas i betraktande, om icke, såsom i några yttranden ifrågasatts, frågan

bör lösas i ett större sammanhang. Sålunda har, på sätt förut framhållits,

frågan om näringspreparaten nära samband med läkemedelsproblemet, bestämningen

av begreppet läkemedel oell lagstiftningen härom. I detta sammanhang

förtjänar även upptagas det betydelsefulla önskemålet örn en lagstiftning

angående all reklam för »fria» läkemedel, sålunda icke endast vad

angår vitaminer. Slutligen kan det icke anses uteslutet, att en kontroll kan

bliva erforderlig även av reklamens utnyttjande av en varas naturliga vitaminhalt.

Möjligen kan det bliva erforderligt att uppmärksamma även andra

biokemiskt betydelsefulla ämnen än vitaminer. Dessa olika problem med

beröringspunkter sinsemellan synas böra upptagas i ett sammanhang och

kunna tänkas föranleda en gemensam författning eller ett komplex av korresponderande

författningar, vilka i högre grad än den här föreslagna skulle

lägga tyngdpunkten på reklamkontrollen.

Av dessa skäl föreslår jag för närvarande begränsning av förordningens

tillämpningsområde till det nyss sagda — på konstlad väg vitaminiserade

livsmedel.»

Det genom förevarande proposition framlagda författningsförslaget innebär,

att framställning och införsel för avsalu av vitaminiserade livsmedel

må äga rum allenast efter därtill av kommerskollegium lämnat tillstånd.

Den, som utan sådant tillstånd för avsalu inför vitaminiserade livsmedel

eller här i landet vitaminiserar livsmedel, skall vara underkastad bestraffning.

Sedan tillstånd lämnats, skall den vitaminiserade varans försäljning

och reklamen för densamma vara underkastad viss kontroll. Sålunda skall

statens institut för folkhälsan minst två gånger årligen låta i allmänna handeln

inköpa prov å den saluhållna varan samt därefter undersöka densamma,

bland annat med avseende å vitaminhalten. Den i tidningar och tidskrifter

förekommande reklamen för vitaminiserade livsmedel skall granskas

av kommerskollegium. Om den försålda varan vid undersökningarna

befinnes uti något i författningsförslaget angivet hänseende avvika från vad

som förutsatts vid tillståndets meddelande eller örn reklamen har oriktigt

eller missvisande innehåll eller eljest är ägnad att framkalla en felaktig uppfattning

om varans genom vitaminiseringen erhållna egenskaper, skall tillståndshavaren

anmodas vidtaga rättelse. Sker ändock ej rättelse, kan tillståndet

återkallas.

Enligt utskottets mening är det i nuvarande läge ett betydande samhälls
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

13

intresse att vitaminisering saint försäljning av och reklam för vitaminiserade

livsmedel underkastas statlig kontroll. Under ett krisläge med därav föranledd

knapphet på livsviktiga födoämnen måste för befolkningen uppkomma

större svårigheter än eljest att genom födan tillgodose den nödvändiga

vitamintillförseln. Med hänsyn härtill ligger det nära till hands att antaga,

att vitaminisering av livsmedel under nu rådande krisförhållanden kan

komma att vinna ökad utbredning. För närvarande tillverkas och försäljes

i Sverige vitaminiserat bröd och margarin ävensom vitaminiserad fettemulsion.

Framdeles kan även, såsom redan nu sker i Amerikas förenta stater,

vitaminisering av mjölk komma att praktiseras i avsevärd omfattning. Med

hänsyn till de svårigheter, som sålunda kunna uppkomma med avseende på

livsmedelsförsörjningen och den ökade omfattning av vitaminiseringen, som

kan vara att vänta, måste det enligt utskottets mening framstå som betydelsefullt,

att erforderlig kontroll över vitaminiserade livsmedel redan nu kommer

till stånd. Utskottet förutsätter, att kontrollen kommer att handhavas

på sådant sätt, att ett förtroendefullt samarbete så långt möjligt kommer att

äga rum mellan myndigheterna och företrädarna för den industri, som är

sysselsatt med vitaminisering.

Det framlagda lagförslaget avser endast framställning och införsel av

vitaminiserade livsmedel. Enligt vad som framgår av förarbetena, bör begreppet

livsmedel i det föreliggande förslaget erhålla samma tolkning, som

givits åt motsvarande uttryck i det av 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté

framlagda förslaget till livsmedelsstadga. Med livsmedel skall enligt

sistnämnda förslag förstås födoämnen och dryckesvaror, varunder inbegripes

varje till förtäring av människor avsedd vara, även sådan som är ägnad att

användas allenast i egenskap av krydda, konserveringsmedel eller färg, dock

att läkemedel icke må hänföras till livsmedel. I apoteksvarustadgan definieras

läkemedel såsom vara, avsedd att vid utvärtes eller invärtes bruk förebygga,

lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos människor eller

djur.

För närvarande bedrives i vårt land en omfattande och i många hänseenden

överdriven reklam för s. k. näringspreparat. Sådana preparat saluföras

ofta under uppgift örn vitaminhalt och under framhållande av att de till

följd därav äro ägnade att förebygga eller lindra sjukdom eller sjukdomssymptom.

Då det framlagda författningsförslaget gjorts tillämpligt allenast

å vitaminiserade livsmedel, torde de flesta näringspreparat komma att falla

utanför författningens tillämpningsområde, enär dessa preparat, såsom framgår

av vad ovan anförts, ofta utbjudas under omständigheter, som medföra

alt dc få anses vara att betrakta som läkemedel.

Det är enligt utskottets mening icke tillfredsställande, att en mångfald näringspreparat

även i fortsättningen komma att kunna saluföras under framhållande

av preparatens vitaminhalt utan att vare sig vitaminiseringens

styrka eller den för preparaten bedrivna reklamen är underkastad kontroll

fran myndigheternas sida. Ju mera kännedomen örn vitaminernas betydelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

sprides bland allmänheten, desto större komma säkerligen olägenheterna

att bliva av en överdriven och missledande reklam beträffande sådana varor.

Dessa olägenheter kunna lätt bliva mera framträdande, om en skärpning

skulle inträda i försörjningsläget beträffande livsmedel med därav följande

svårigheter att genom födan erhålla en tillfredsställande vitamintillförsel.

Utskottet förutsätter, att frågan örn åstadkommande av en lämplig kontroll

av vitaminiserade näringspreparat och av reklamen för sådana varor, kommer

att ägnas fortsatt uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda författningsförslaget

icke funnit anledning till erinran mot detsamma. Utskottet vill emellertid

framhålla angelägenheten av att den föreslagna stickprovskontrollen genom

inköp i allmänna handeln och undersökning av prov å vitaminiserade livsmedel,

då anledning därtill föreligger, verkställes oftare än två gånger årligen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 6 maj 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Löfvander, Linnér, Roos,

Olof Carlsson och Söderkvist;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Hage, fröken Andersson, herrar Hallagård

och Pettersson i Hällbacken*, fru Johansson och fröken Rosén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Linnér, som anfört:

Den föreslagna lagstiftningen lämnar å sido näringspreparaten, vilka dock

torde utgöra den farligaste gruppen av vitaminiserade varor. Dess bestämmelser

mot reklam synas icke vara effektiva. På grund av dessa väsentliga

brister hemställes, att riksdagen måtte

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

15

a) avslå Kungl. Majlis proposition

b) hos Kungl. Majit anhålla om skyndsamt utarbetande av nytt förslag,

innefattande jämväl bestämmelser angående vitaminiserade näringspreparat

samt mera verksamt skydd mot skadlig reklam för vitaminiserade varor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:237 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner rörande utvidgad vanhäivdsl-agstiftning m. m. s. 10 i texten