Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m.

1941-05-12 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder

m. m.

Genom en den 9 maj 1941 dagtecknad proposition, nr 229, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Arrendator må i enlighet med anvisningar, som lämnats av statens livsmedelskommission

eller efter dess bemyndigande av lokal kristidsmyndighet,

från den arrenderade fastigheten bortföra stråfoder utan hinder av vad i

arrendeavtalet eller eljest finnes stadgat rörande förbud mot sådant bortförande.

2 §•

Har i arrendeavtal fastställts viss odlingsplan för den arrenderade fastigheten,

må arrendatorn avvika från planen, i den mån livsmedelskommissionen

eller efter dess bemyndigande lokal kristidsmyndighet lämnat anvisningar

rörande tillämpning av annan odlingsplan.

3 §•

För tillämpning av denna lag erforderliga föreskrifter må meddelas av

Konungen eller efter Konungens bemyndigande av statens livsmedelskommission.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 30 juni 1942.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 19.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

I skrivelse den 18 mars 1941 har statens livsmedelskommission hemställt

om genomförande av sådan lagstiftning att arrendator kan dels avvika från

i arrendeavtalet fastställd odlingsplan, dels ock utan hinder av stadgandet

i 2 kap. 19 § nyttjanderättslagen eller arrendeavtalet bortföra stråfoder från

den arrenderade fastigheten.

I 2 kap. 19 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas, bland

annat, att arrendator icke utan jordägarens samtycke äger föra stråfoder

från fastigheten, innan arrendet upphör. Har arrendatorn, när han skall avflytta,

stråfoder kvar, är han pliktig alt till pris motsvarande hälften av det

i orten för dylikt foder gångbara överlåta det till jordägaren. Kan ej överenskommelse

träffas om den ersättning, vilken sålunda bör utgå, skall frågan

därom avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera

parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten

att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet av den

tredje, åge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet.

Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äger att draga tvisten

under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan inom nittio dagar

från det skiljemännens beslut tillställdes honom.

I vissa andra författningar finnas upptagna bestämmelser rörande förbud

för arrendator att bortföra stråfoder från arrenderad ecklesiastik jord och

kronojord.

Såsom motivering för den begärda lagstiftningen om rätt att avvika från

fastställd odlingsplan har kommissionen anfört.

Med hänsyn till den bristande tillgången på utländska fodermedel har det

ansetts i hög grad önskvärt att den inhemska foderproduktionen i största

möjliga utsträckning utvidgas och intensifieras. Statens livsmedelskommission

söker sedan en längre tid genom propaganda och på andra sätt verka

härför. Därvid har också framhållits betydelsen i nuvarande läge av att

trädesbruket i varje fall i viss omfattning inskränkes. På många håll har

också stort intresse visats för denna sak.

I åtskilliga arrendekontrakt finnas emellertid intagna bestämmelser, som

medföra att arrendatorerna ej kunna fritt disponera de arrenderade arealerna

utan äro bundna vid att använda en viss växtföljd. Sålunda gives ofta

en föreskrift därom att en viss del av den bortarrenderade fastighetens åkerareal

skall användas till träda eller till odling av gräs och andra foderväxter.

Betydelsen av en dylik anordning med hänsyn till jordens produktionsförmåga

är i viss mån föremål för olika meningar inom sakkunniga kretsar. Under

rådande förhållanden, då varje disponibel areal bör utnyttjas för en i

högsta grad intensifierad produktion, synes i varje fall ett fasthållande vid

kontraktsbestämmelser av nyssnämnda art icke vara försvarligt. I allmänhet

torde väl också jordägaren icke motsätta sig att föreskrifterna åtminstone

temporärt suspenderas.

Enligt vad för kommissionen anmälts förekomma emellertid även fall,

där jordägaren icke velat taga hänsyn till lägets krav utan enständigt utan

rimlig anledning vägrat att eftergiva de omtalade kontraktsbestämmelserna.

Att dylikt kan få förekomma måste under rådande förhållanden te sig synnerligen

stötande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

3

Rörande den ifrågasatta lagstiftningen angående suspension av 2 kap. 19 §

nyltjanderättslagen har kommissionen yttrat:

Det har redan i flera fall visat sig, att jordägaren med stöd av stadgandet

i 2 kap. 19 § nyttjanderättslagen förbjudit arrendatorn att försälja halm, som

arrendatorn själv ansett sig kunna undvara. Bakom detta förhud har då ofta

legat en önskan hos jordägaren att bekomma en större eller mindre del av

ersättningen för halmen. En sådan vägran från jordägarens sida medför

emellertid, att stråfodret icke kan på snabbaste och enklaste sätt tagas i

anspråk för tillgodoseende av de olika, delvis synnerligen trängande, stråfoderbehoven.

Livsmedelskommissionen kan nämligen då nödgas tillgripa

det relativt omständliga och tidsödande förfarande som anvisas i allmänna

förfogandelagen. På grund härav synes även nyssberörda lagstadgande — och

i överensstämmelse därmed avfattade kontraktsbestämmelser — under rådande

förhållanden böra suspenderas.

Därest en dylik suspension anses böra ifrågakomma, torde det jämväl böra

övervägas, huruvida ej jordägaren bör tillerkännas rätt att av arrendatorn

utbekomma viss andel av ersättning för stråfoder, som försäljes från fastigheten.

En sådan rätt skulle i så fall grundas på att den gödsel, som faller

efter foder, vilket alstras och utfodras å fastigheten, anses tillhöra denna.

Över livsmedelskommissionens skrivelse har efter remiss yttrande den 4

april 1941 avgivits av lantbruksstyrelsen. Av detta yttrande må här återgivas

följande.

Såsom framhållits av livsmedelskommissionen torde arrendekontraktsbestämmelser,

som medföra tvång i fråga örn viss växtföljd m. m., nog stå

hindrande i vägen för en med hänsyn till rådande krisförhållande önskvärd

intensifiering eller omläggning av jordbruksdriften. Lantbruksstyrelsen

bär därför intet att invända mot att den av statens livsmedelskommission

härutinnan ifrågasatta lagstiftningen kommer till stånd, varigenom kontraktsbestämmelser

av här berörda slag i lämplig omfattning upphävas, eller

varigenom Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att förordna örn sådant upphävande.

Livsmedelskommissionens förslag i fråga örn suspension under rådande

krisförhållanden av lagstadgandet rörande arrendators rätt att bortföra stråfoder

från fastighet och i överensstämmelse därmed avfattade kontraktsbestämmelser

vill lantbruksstyrelsen biträda, dock med viss inskränkning. Arrendator

bör sålunda enligt lantbruksstyrelsens mening visserligen erhålla

rätt att i nuvarande läge ulan jordägarens samtycke föra stråfoder från fastighet,

men allenast i begränsad omfattning. Lantbruksstyrelsen förordar,

att dylik rätt må avse en årlig stråfoderkvantitet, motsvarande högst en tredjedel

av årets skörd av hö respektive halm. En vidsträcktare omfattning av

den ifrågasatta rätten synes icke kunna motiveras med önskvärdheten att

olika jordbrukares behov av stråfoder må kunna på ett snabbt och enkelt

sätt tillgodoses.

Mod anledning av vad livsmedelskommissionen vidare anfört, vill lantbruksstyrelsen

framhålla, att enligt styrelsens förmenande jordägare icke bör

tillerkännas rätt att av arrendator utbekomma viss andel av ersättning för

stråfoder, som arrendatorn försålt från fastigheten. Alltför stora svårigheter

skulle nämligen med säkerhet möta att fastställa rättvisa grunder för beräkning

av sådan ersättningsandel. Dylik rätt komme därför sannolikt att medföra

svåröverskådliga konsekvenser i fråga om rättsförhållandena jordägare

och arrendator emellan. Härtill kommer, att arrendatorerna numera ganska

allmänt torde lia kommit till den uppfattningen att i regel intet står att vinna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

genom utarmning av åkern på näringsämnen. I allmänhet torde arrendatorerna

vara benägna alt söka genom användning av konstgödsel eller på annat

sätt kompensera ett bortförande från fastighet av stråfoder. Lantbruksstyrelsen

avstyrker alltså, att jordägare tillerkännes viss andel av ersättning

för stråfoder, som bortförts från arrenderad fastighet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, har i

propositionen anfört följande:

»Den lill följd av stormaktskriget i hög grad hindrade importen västerifrån

samt föregående års svaga foderskörd ha medfört en kännbar knapphet

å fodermedel. Varje möjlighet till ökad inhemsk odling måste därför

under nuvarande förhållanden tillvaratagas. Av stor vikt är även att en rationell

fördelning av befintliga tillgångar på fodermedel genomföres. I sistberörda

syfte har Kungl. Majit genom kungörelse den 10 januari 1941 (nr

16) förordnat om beslag å stråfoder. I 5 § av denna kungörelse föreskrives,

att innehavare av beslagtaget stråfoder, vilken vägrar att på villkor, som bestämmas

av livsmedelskommissionen, sälja varan till av kommissionen anvisad

köpare, skall vara pliktig att, i den mån kommissionen det föreskriver,

avstå densamma till kronan enligt allmänna förfogandelagen. Med stöd av

dessa bestämmelser har livsmedelskommissionen i första hand sökt verkställa

en lämplig frivillig fördelning av fodermedeltillgångarna. Vissa svårigheter

synas emellertid härvid ha uppstått i fråga örn stråfoder å utarrenderade

fastigheter. Enligt vad kommissionen upplyst ha fastighetsägare med

stöd av 2 kap. 19 § nyttjanderättslagen eller stadgande i arrendeavtalen motsatt

sig att stråfoder föres från de arrenderade egendomarna. I dylika fall

har livsmedelskommissionen måst använda förfogandelagens bestämmelser

för att få disponera fodermedlen i fråga, vilket har förorsakat onödig

omgång och kostnad. Ett smidigare och snabbare förfarande skulle givetvis

kunna genomföras, därest möjligheter förelåge att medgiva undantag mot

fastighetsägarens önskan från arrendeavtalets eller nyttjanderättslagens ifrågavarande

föreskrifter rörande förbud för arrendatorn att bortföra stråfoder

från den arrenderade egendomen. Ehuru det uppenbarligen måste ingiva

betänkligheter att medgiva avsteg från ingångna avtal, anser jag mig likväl

under nu för handen varande förhållanden kunna i viss utsträckning biträda

kommissionens förslag i detta avseende; i all synnerhet som här icke avses

annat än ett undvikande av det mera komplicerade och tungrodda förfarande

som en tillämpning av förfogandelagen innebär. Den nu ifrågasatta

lagstiftningen bör emellertid omgivas med tillräckliga garantier för förhindrande

av missbruk. Densamma bör sålunda icke, såsom livsmedelskommissionen

synes ha förutsatt, givas det innehåll, att det lägges i arrendatorns

hand att avgöra huruvida arrendeavtalet skall sättas ur kraft. Att såsom

lantbruksstyrelsen föreslagit härutinnan begränsa arrendatorns handlingsfrihet

att avse allenast viss del av det å fastigheten senast bärgade stråfodret

synes icke heller tillfredsställande. Syftet med den ifrågasatta lagstiftningen

torde bäst vinnas om upphävandet av avtals- och lagbestämmelserna göres

beroende av beslut av den eller de myndigheter som handha foderreglering
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19. 0

en. I den nya lagstiftningen torde därför böra upptagas ett stadgande av

innehåll, att arrendator må i enlighet med anvisningar, som lämnats av statens

livsmedelskommission eller efter dess bemyndigande av lokal kristidsmyndighet,

från den arrenderade fastigheten bortföra stråfoder utan hinder

av vad i arrendeavtalet eller eljest finnes stadgat rörande förbud mot sådant

bortförande. En dylik utformning av bestämmelsen ger möjlighet för vederbörande

myndighet att lämna dispens från såväl föreskrifter i arrendeavtalet

och nyttjanderättslagen som de för utarrenderande av ecklesiastik- och kronoegendom

gällande reglerna. Jag förutsätter emellertid att myndigheterna

vid beviljande av dispens beakta behovet av foder å den egendom, varom

fråga är. Givet är, att arrendatorn icke må genom försäljning av sådana

djur, som böra finnas å egendomen med hänsyn till dess storlek, förskaffa

sig möjlighet till större försäljning av foder än eljest skulle varit fallet.

I skrivelsen från livsmedelskommissionen har även framhållits betydelsen

av att i nuvarande läge trädesbruket i varje fall i viss omfattning inskränktes.

Såsom jag redan inledningsvis anfört är det av största vikt att varje

möjlighet till odling utnyttjas. I icke ringa omfattning torde emellertid, då

det gäller utarrenderade egendomar, bestämmelser i arrendekontrakten rörande

skyldighet för arrendatorn att följa viss odlingsplan lägga hinder i vägen

för en sådan utvidgad odling. Dylika bestämmelser lära också i viss utsträckning

förhindra övergång till den för närvarande så betydelsefulla oljeväxtodlingen.

önskvärt synes därför vara att även bestämmelser av nu ifrågavarande

slag kunna sättas ur kraft. Jämväl i denna fråga anser jag mig

böra biträda livsmedelskommissionens av lantbruksstyrelsen tillstyrkta förslag.

Såsom jag understrukit beträffande den förut förordade lagstiftningen

rörande medgivande för arrendatorn att bortföra stråfoder från den arrenderade

fastigheten, bör det icke få ankomma på arrendatorn att avgöra huruvida

och i vilken omfattning arrendeavtalet skall åsidosättas. I anslutning

till vad jag förut tillstyrkt finner jag mig i nu förevarande hänseende kunna

föreslå, att arrendator berättigas att avvika från i arrendeavtalet fastställd

odlingsplan, i den mån livsmedelskommissionen eller efter dess bemyndigande

lokal kristidsmyndighet lämnat anvisningar rörande tillämpning av annan

odlingsplan. Anvisningar av här ifrågavarande slag torde kunna givas mera

generell form och sålunda avse visst område eller vissa delar av landet.

Såväl livsmedelskommissionen som lantbruksstyrelsen lia upptagit till

övervägande frågan, huruvida icke jordägaren, därest medgivande att bortföra

stråfoder lämnas arrendatorn, bör erhålla någon gottgörelse av arrendatorn.

Det torde även kunna ifrågasättas örn icke jordägaren även kan

vara berättigad till ersättning i det fall att arrendatorn avviker från den för

egendomen fastställda odlingsplanen. För min del är jag närmast böjd alt

i förevarande hänseende i anslutning till vad lantbruksstyrelsen anfört icke

tillskapa några särskilda rättsregler rörande ersättning åt jordägaren. Den

nu av mig förordade lagstiftningen är påkallad av de särskilda av krisen

uppkomna svårigheterna för landets försörjning med livsmedel och torde

därför endast böra vinna tillämpning så länge dessa förhållanden äro be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Utskottet.

stående. Någon nämnvärd skada torde jordägaren icke komma att lida därest

arrendatorn under ett eller annat år bortför mer stråfoder från egendomen

än i kontraktet medgivits eller avviker från fastställd odlingsplan. Arrendatorn

torde i eget intresse komma att tillföra egendomen erforderliga gödningsämnen.

För det fall att arrendet upphör under lagstiftningens giltighetstid

kan ifrågasättas huruvida icke jordägaren drabbas av en viss förlust.

Enligt 2 kap. 19 § nyttjanderättslagen är arrendatorn, när han vid avflyttningen

har stråfoder kvar, nämligen pliktig att till pris motsvarande hälften

av det i orten gångbara överlåta fodret till jordägaren. Medgives arrendator

med stöd av den nu förordade lagstiftningen att sälja fodret, kommer jordägaren

icke att kunna begagna sin lösningsrätt. I nuvarande läge torde emellertid

arrendatorn i regel komma att använda allt foder å fastigheten och

sålunda icke lämna något till jordägaren. För den händelse i något fall mera

foder skulle finnas än som för närvarande behöves å egendomen och arrendatorn

önskar att få sälja detta i stället för att låta jordägaren övertaga

detsamma, torde man kunna förvänta att myndigheterna lämna anvisningar

härom endast i sådan omfattning att jordägarens berättigade intresse icke

trädes för när. Försäljning av sådant foder, som oundgängligen behöves för

egendomens rätta brukande, bör alltså icke ifrågakomma.

Erfordras för tillämpning av den nu tillstyrkta lagstiftningen ytterligare

föreskrifter, böra dessa få meddelas av Kungl. Majit eller efter Kungl. Majlis

bemyndigande av livsmedelskommissionen.

Såsom jag redan antytt bör lagstiftningen endast givas begränsad varaktighet.

Jag förordar att densamma till en början gives giltighet till och med

den 30 juni 1942.

Enligt bestämmelserna i 2 kap. 36 § nyttjanderättslagen är arrenderätten

förverkad, därest arrendatorn avviker från fastställd odlingsplan och icke

på tillsägelse vidtager rättelse eller ock mot stadgandet i 19 § från fastigheten

bortför stråfoder. Givet är, att, därest arrendator med stöd av nu ifrågavarande

lagstiftning avviker från fastställd odlingsplan eller bortför stråfoder,

berörda påföljd icke skall äga tillämpning. Något särskilt stadgande

härom torde icke vara erforderligt.»

Lagrådet har yttrat följande:

»Då tillträde och avträde av utarrenderad fastighet vanligen sker vid tiden

för laga fardag, den 14 mars, och således innan perioden för vinterutfodringen

är avslutad, överlämnas i ett mycket stort antal fall till nytillträdande

arrendator viss mängd stråfoder med förpliktelse för arrendatorn att vid avträdet

till jordägaren överlämna motsvarande myckenhet. Vid meddelandet

av anvisningar beträffande försäljning av stråfoder bör vederbörande kristidsmyndighet

taga hänsyn till dylika förpliktelser, vilka uppenbarligen lämnas

orubbade av förevarande lagstiftning.»

Stadgandet i 1 § i det framlagda lagförslaget avser att bereda möjlighet för

arrendator att i enlighet med de anvisningar, som lämnas av statens livs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

7

medelskommission eller efter dess bemyndigande av de lokala kristidsmyndigheterna,

bortföra stråfoder från den arrenderade fastigheten utan hinder

av vad i arrendeavtalet eller eljest finnes stadgat angående förbud mot

sådant bortförande.

I likhet med föredragande departementschefen vill utskottet framhålla

angelägenheten av att myndigheterna vid beviljande av dispenser i enlighet

med detta stadgande beakta behovet av foder å egendomen ävensom vikten

av att arrendatorn icke genom försäljning av sådana djur, som böra finnas

å egendomen, förskaffar sig möjlighet till större försäljning av foder än eljest

skulle varit fallet.

Bestämmelsen i 2 § i lagförslaget avser att, likaledes enligt livsmedelskommissionens

eller de lokala kristidsmyndighetemas anvisningar, möjliggöra

avvikelser från odlingsplan, som fastställts genom arrendeavtal rörande

utarrenderad fastighet.

Enligt utskottets mening kan otvivelaktigt under nu rådande förhållanden

understundom föreligga behov att i vissa avseenden avvika från gällande

odlingsplan. Utskottet förutsätter, att livsmedelskommissionen och de

lokala kristidsmyndigheterna komma att med varsamhet handhava den anvisningsrätt,

som tillerkännes dem genom det föreliggande förslaget. Rätt till

avvikelse från fastställd odlingsplan synes sålunda icke böra meddelas beträffande

jord, som uppenbarligen bör ligga i träda för att hållas uppe i full

växtkraft. Vid anvisningarnas utfärdande måste jämväl beaktas, att avträdande

arrendator kommer att lämna egendomen behörigen besådd med vintersäd

och vallväxter.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot det framlagda

lagförslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 12 maj 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Tamm, Slen, Wistrand, Nils Elowsson,

Näslund och Gustaf Elofsson; samt

från andra kammaren: herrar Hage, Hermansson, von Seth*, fru Johansson, herrar

Barnekow, Larsson i Östersund, Witzell och Norup.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m. a1 i texten