Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn tillsyn å radiologiskt arbete rn. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912
1941-03-27 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1941:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn tillsyn å radiologiskt arbete rn. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1941 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag örn tillsyn å radiologiskt arbete rn. m.
samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.
Genom en den 21 februari 1941 dagtecknad proposition, nr 73, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
l) Lag
om tillsyn å radiologiskt arbete m. lii.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Med radiologiskt arbete avses i denna lag arbete, vari ingår bruk av
röntgenstrålar, alstrade vid en spänning av mera än 5,000 volt, eller radioaktivt
ämne, överstigande viss myckenhet, som medicinalstyrelsen äger fastställa.
Radiologiskt arbete må bedrivas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen.
Tillstånd av medicinalstyrelsen erfordras ock för innehav, utan samband
med radiologiskt arbete, av radioaktivt ämne, överstigande den av medicinalstyrelsen
fastställda myckenheten.
2 §•
Ansökan örn tillstånd att bedriva radiologiskt arbete skall innehålla uppgift
om:
det slag av radiologiskt arbete, som skall bedrivas;
arbetsplatsen;
röntgenapparattyp samt högsta spänning och strömstyrka vid röntgenröret
eller, beträffande arbete med radioaktivt ämne, dess mängd och beskaffenhet;
de
hjälpmedel i övrigt, som liro avsedda att användas i arbetet, i den
mån kännedom därom kan antagas vara av betydelse för prövning av ansökningen
;
Bihang till riksdagens protokoll 1911. 9 sami. 2 avd. Nr 25.
685 <1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
den person, som skall förestå arbetet, oell dennes utbildning därför; samt
det antal personer, som beräknas skola sysselsättas i arbetet.
I ansökan örn tillstånd till innehav av radioaktivt ämne skall uppgift
lämnas örn:
ämnets mängd och beskaffenhet samt
platsen och de närmare anordningarna för ämnets förvaring.
Ansökan skall vara avfattad enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen.
3§-
Såsom villkor för åtnjutande av tillstånd äger medicinalstyrelsen föreskriva
skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade särskilda bestämmelser.
Gäller tillståndet bedrivande av radiologiskt arbete, skola dessa bestämmelser
avse att vinna största möjliga trygghet mot att skada genom inverkan
av röntgenstrålar eller strålning från radioaktivt ämne tillskyndas någon,
som är sysselsatt i arbetet, person eller djur, som är föremål för radiologisk
undersökning eller behandling, eller någon, som tillfälligt uppehåller sig på
arbetsplatsen.
Ar fråga örn innehav av radioaktivt ämne, skola bestämmelserna åsyfta,
att ämnet så förvaras, att ej skada tillskyndas någon genom de därifrån
utgående strålarna.
4§-
Den som erhållit tillstånd enligt denna lag skall utan dröjsmål till medicinalstyrelsen
anmäla:
a) om radiologiskt arbete, som enligt tillståndsbeslutet skall bedrivas å
viss plats, annat än tillfälligtvis flyttats till annan lokal, eller örn den lokal,
varest arbetet bedrives, väsentligen förändrats;
b) örn röntgenapparat utbytts eller sådan apparat eller till densamma
hörande anordningar underkastats avsevärd förändring;
c) örn den, som enligt ansökan eller tidigare gjord anmälan förestår
radiologiskt arbete, efterträtts av annan person;
d) örn mängden av radioaktivt ämne, som användes i radiologiskt arbete
eller annorledes innehaves, avsevärt ökats eller väsentlig ändring skett i
fråga örn sättet för förvaring av sådant ämne; samt
e) örn den, som bedrivit radiologiskt arbete, upphört därmed eller örn
mängden av radioaktivt ämne, som innehaves utan samband med radiologiskt
arbete, nedgått till eller under den fastställda myckenheten.
Medicinalstyrelsen äger, när inkommen anmälan därtill föranleder, återkalla
meddelat tillstånd.
5§-
Över ansökan örn tillstånd och över anmälan enligt 4 § första stycket under
a)—d) skall medicinalstyrelsen inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen.
Därest medicinalstyrelsen så förordnar eller institutionen eljest finner
det nödigt, skall, innan dylikt utlåtande avgives, genom institutionens försorg
besiktning verkställas å arbets- eller förvaringsplatsen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
3
6 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende och ledning,
av radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare
(tillsyningsman).
7 §•
Tillsyningsman har att besiktiga plats, där radiologiskt arbete bedrives
eller radioaktivt ämne förvaras. Besiktning skall, där ej av särskild anledning
annat påkallas, ske med regelbundna tidsmellanrum.
Vid besiktning äger tillsyningsman företaga prov och undersökningar till
kontroll å att meddelade skyddsföreskrifter behörigen iakttagas.
Finner tillsyningsman, att behov föreligger av skyddsföreskrifter utöver
de av medicinalstyrelsen meddelade eller att meddelade föreskrifter icke
blivit iakttagna, skall tillsyningsmannen anmäla förhållandet till medicinalstyrelsen.
Är fråga örn meddelande av ytterligare skyddsföreskrifter, äger
tillsyningsmannen dock, därest iakttagandet av föreskrifterna icke medför
större kostnad eller olägenhet, själv därom förordna.
Närmare föreskrifter örn tillsynens utövande meddelas av Konungen.
8 §•
Bär särskilda omständigheter det påkalla, äger medicinalstyrelsen förordna,
att anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, intill dess
åtgärd, som i anledning av besiktning eller eljest föreskrives, blivit vidtagen.
Har den, som erhållit tillstånd att bedriva radiologiskt arbete eller innehava
radioaktivt ämne, icke ställt sig av medicinalstyrelsen eller av tillsyningsman
meddelade skyddsföreskrifter till efterrättelse, äger medicinalstyrelsen
återkalla det meddelade tillståndet.
9 §''
Den som bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt ämne skall
omedelbart efter erhållen kännedom till radiofysiska institutionen anmäla
inträffad skada, som kan antagas hava samband med arbetet eller innehavet
av sådant ämne och vara av beskaffenhet, som i 3 § sägs.
10 §.
De allmänna föreskrifter, vilka, utöver vad denna lag innehåller, må erfordras
till förekommande av skada genom inverkan av röntgenstrålar eller
radioaktivt ämne, meddelas av medicinalstyrelsen efter samråd med riksf
örsäkringsanstalten.
11 §''
Då ärende enligt denna lag jämväl är beroende av tillämpningen av föreskrift,
som utfärdats rörande elektrisk starkströmsanläggnings utförande och
skötsel, skall samråd äga rum med kommerskollegium.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25
12 §.
I radiologiskt arbete må icke anställas annan än den, som vid läkarundersökning
befunnits icke förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses
göra honom särskilt utsatt för den med arbetet förbundna hälsofaran.
I radiologiskt arbete anställda personer skola periodiskt underkastas besiktning
rörande sitt hälsotillstånd.
Närmare föreskrifter rörande undersökning och besiktning, som avses i
denna paragraf, meddelas av Konungen.
13 §.
På Konungen ankommer att fastställa taxa å gottgörelse för dels besiktning
enligt 5 och 7 §§, dels ock undersökning och besiktning, som avses
i 12 §.
Kostnaderna för besiktning enligt 5 och 7 §§ samt 12 § andra stycket
skola gäldas av den, som i varje särskilt fall bedriver det radiologiska arbetet
eller förvarar det radioaktiva ämnet eller sökt tillstånd därtill.
14 §.
Den som olovligen bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt
ämne straffes med dagsböter.
Lag samma vare där den, som med vederbörligt tillstånd bedriver radiologiskt
arbete eller innehar radioaktivt ämne, underlåter att ställa sig till
efterrättelse vad enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelade
föreskrifter åligger honom, eller i ansökan eller eljest angående omständigheter,
varom det åligger honom att lämna upplysning, mot bättre vetande
avgiver oriktig eller ofullständig uppgift.
Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.
15 §.
För radiologiskt arbete, som med vederbörligt tillstånd bedrives av staten
eller kommun, vare i fråga örn åliggande enligt denna lag föreståndaren för
arbetet ansvarig.
16 §.
Har tillsyningsman meddelat förordnande enligt 7 § tredje stycket, må
klagan däröver föras hos medicinalstyrelsen inom fjorton dagar från den dag
delgivning skett. Vid förordnandets meddelande skall tillkännagivas vad den
har att iakttaga, som vill föra sådan klagan.
Över beslut av medicinalstyrelsen enligt denna lag må klagan föras hos
Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
När tillstånd enligt denna lag återkallas eller förordnande meddelas, att
anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, äger medicinalstyrelsen
förordna, att beslutet skall gå i verkställighet titan hinder av anförda
besvär.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
Den som vid lagens ikraftträdande bedriver radiologiskt arbete eller innehar
radioaktivt ämne, överstigande den med stöd av 1 § första stycket fastställda
myckenheten, vare, där han inom tre månader därefter ingiver ansökan
örn tillstånd enligt denna lag, utan hinder av vad i 1 § sägs berättigad
att bedriva nämnda arbete eller innehava dylikt ämne, intill dess beslut
meddelats i anledning av ansökningen.
2) Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 20G)
om arbetarskydd.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
1 §•
Denna lag---sätt användes.
Från lagens---eller icke.
Beträffande arbete----förorsaka olycksfall.
I fråga örn arbete, som avses i lagen örn tillsyn å radiologiskt arbete
m. m., skall förevarande lag äga tillämpning allenast i vad den angår skydd
mot annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar
eller radioaktivt ämne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Bestämmelser i gällande lagstiftning, tillämpbara beträffande
skador genom radiologiskt arbete.
I viss utsträckning innehåller redan gällande lag eller bereder den möjlighet
till utfärdande av bestämmelser med syfte att förebygga skador i
följd av radiologiskt arbete.
Kisk för dylika skador föreligger dels och framför allt vid medicinsktradiologiskt
arbete, dels inom vissa industrier, dels slutligen vid radiologiska
experiment i skolor och i högre forskningsinstitut. Såsom längre fram
närmare skall beröras, leda skaderiskerna i första hand sitt ursprung från
röntgen- och radiumstrålningen, vilken kan vålla svåra kroppsskador. Vid
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
alltför stark bestrålning av en kroppsdel uppstå svåra förbränningar. En
daglig svag bestrålning kan så småningom åstadkomma dels svåra och utbredda
budåkommor, dels ock svåra allmänskador å organismen, framförallt
å könskörtlarna och de blodbildande organen. Skaderiskerna äro föranledda
jämväl därav att röntgendriften fordrar en mycket högspänd elektrisk ström.
Den högspända strömmen och röntgenstrålarna alstra hälsovådliga gaser,
t. ex. ozon och nitrösa gaser, vilka verka kraftnedsättande och förorsaka
illamående, därest luftväxlingen är dålig. En stor del av röntgenarbetet
måste utföras i mörker, vilket ock verkar kraftnedsättande på personalen.
Lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd äger — med vissa undantag,
från vilka i detta sammanhang kan bortses — tillämpning å varje rörelse,
industriell eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares
räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat
dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare på sådant sätt användes (1 §). I
lagen förstås med arbetare envar, som utför arbete för annans räkning utan
att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare, och
med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres av sådan arbetare,
utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig
företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande (2 §).
Det var på förslag av lagrådets flertal som arbetarskyddslagens tillämpningsområde
byggdes på begreppet rörelse. Lagrådets flertal framhöll i
samband därmed att begreppet rörelse icke vore inskränkt till vad som förstodes
med näringsdrift, utan att däri inbegrepes jämväl sådan på yrkesmässigt
sätt bedriven verksamhet, som icke idkades såsom näring. Det
påpekades vidare, att dylik verksamhet dreves i rätt stor omfattning både av
staten och av vissa kommuner.
Med hänsyn till det tillämpningsområde arbetarskyddslagen sålunda äger
torde man kunna utgå från att densamma är tillämplig å all sjukvårdspersonal,
både högre och lägre samt utan avseende å örn personalen är anställd
vid offentliga sjukvårdsinrättningar eller hos enskilt praktiserande
läkare eller tandläkare. Vidare äger den tillämpning å all personal inom
industrien. Utom lagens tillämpningsområde falla däremot personer, som
syssla med experiment i skolor och högre forskningsinstitut. Vidare avser
lagen icke att bereda skydd åt patienter för skador vid läkarbehandling.
I 3 § arbetarskyddslagen stadgas, att arbetsgivare är pliktig iakttaga allt,
som i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest med hänsyn
till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att skydda arbetarna
mot olycksfall och ohälsa i arbetet.
4 § samma lag innehåller en uppräkning av vissa åtgärder, som arbetsgivaren
särskilt skall vidtaga till förekommande av olycksfall i arbetet. Sålunda
skola, bland annat, elektriska maskiner, apparater och ledningar vara
så anordnade, att arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk
ström. Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet medför fara för
olycksfall, må oerfaren arbetare ej användas, med mindre honom lämnas
erforderlig undervisning och ledning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
I 5 § uppräknas vissa åtgärder till förekommande av ohälsa i följd
av arbetet. I sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt luftutrymme jämte
erforderlig, lämpligt anordnad luftväxling. Verksamma anordningar skola,
i den mån arbetets natur det medgiver, vidtagas till förhindrande av liälsoskadlig
gasspridning i arbetslokalen. Tiden för arbetares användande till
särskilt hälsofarlig sysselsättning skall tillbörligen inskränkas.
I 7 § 1 mom. stadgas, att örn för tillämpning av 3 § i avseende å
visst slag av sysselsättning eller användande av visst slag av maskin
eller redskap behov finnes ''av närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§
stadgas, Konungen äger utfärda sådana föreskrifter. Örn dylika föreskrifter
innefatta förbud mot användande av visst slag av maskin eller
redskap eller mot dess användande med eller utan viss anordning, äger
Konungen enligt samma paragrafs 2 mom. jämväl föreskriva, att föremål, vars
användande sålunda är förbjudet, icke må till annan överlåtas eller upplåtas
till begagnande, med mindre det kan antagas, antingen att sådan åtgärd
skall vidtagas med föremålet, att det därefter icke är inbegripet under förbudet,
eller att föremålet uteslutande skall komma till användning, som ej
avses med förbudet.
Bedrives i visst fall arbete, som icke är underkastat lagen, under sådana
förhållanden, att därmed sysselsatta personer uppenbarligen utsättas för
allvarlig fara för olycksfall, må Konungen enligt 7 § 3 mom. förordna, att
lagen, i vad den åsyftar att förekomma olycksfall, skall i nödig omfattning
tillämpas å arbetet, ävensom meddela de föreskrifter, som kunna erfordras,
då i sådant fall arbetare icke användes till arbete för arbetsgivares räkning.
Räder vid arbetsställe missförhållande i något av de här förut angivna avseendena,
äger vederbörande yrkesinspektör, där för missförhållandets avhjälpande
så prövas nödigt, skriftligen förbjuda arbetsgivaren, sedan denne
blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda
viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller viss arbetsmetod
utan att ha iakttagit visst av yrkesinspektören vid förbudets meddelande
angivet villkor. Sådant förbud må jämväl meddelas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, d. v. s. riksförsäkringsanstalten (38 § 1 morn.). Medför missförhållandet
synnerlig fara för arbetares liv eller hälsa, må anstalten, på anmälan
av yrkesinspektören, utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela
förbud att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess
annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens
försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till
säkerställande av förbudets upprätthållande (38 § 2 morn.).
Lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar omfattar
även skada genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt
ämne. Den, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen är försäkrad för skada
till följd av olycksfall i arbete, skall sålunda anses vara försäkrad jämväl för
yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del framkallats genom
inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt ämne.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
I sin ursprungliga lydelse gällde lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
i fråga örn röntgenstrålar och radium men ej i fråga örn annat
radioaktivt ämne. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1930 men äger icke
tillämpning i fråga om yrkessjukdom, som yppats före nämnda dag, oell
ej heller beträffande yrkessjukdom, som yppats senare, därest arbetaren icke
efter lagens ikraftträdande varit sysselsatt med arbete i verksamhet, där
arbetarna äro utsatta för inverkan av den art, som framkallat sjukdomen.
Ersättning i anledning av yrkessjukdom, som framkallats genom inverkan
av röntgenstrålar eller radium utgår icke, med mindre arbetaren inom tio år
före dagen för sjukdomens yppande varit sysselsatt med arbete i verksamhet,
där fara föreligger för sjukdomen.
Genom lag den 26 juni 1936 jämställdes med sjukdom, som framkallats
genom inverkan av röntgenstrålar eller radium, sjukdom, som framkallats
genom inverkan av annat radioaktivt ämne. Lagen den 26 juni 1936 trädde
i kraft den 1 januari 1937 men äger icke tillämpning i fråga örn yrkessjukdom,
som icke omfattades av förut gällande lag, därest sjukdomen yppats
före sistnämnda dag, och ej heller beträffande dylik sjukdom, som yppats
senare, därest arbetaren icke efter lagens ikraftträdande varit sysselsatt med
arbete i verksamhet, där fara föreligger för sjukdomen.
Såsom förut nämnts har man vid röntgenarbete att taga hänsyn ej blott
till de skador, som kunna förorsakas genom strålningen, utan även till att den
högspända elektriska ström, som kräves för sådant arbete, medför särskilda
skaderisker. Det må därför i detta sammanhang framhållas, att jämlikt 14 §
Kungl. Maj:ts stadga den 5 maj 1939 (nr 200) örn elektriska starkströmsanläggningar
tillsyn häröver utövas av kommerskollegium samt av befattningshavare
hos kollegium och de kollegium underställda befattningshavarna inom statens
elektriska inspektion. I nämnda stadga äro föreskrifter givna örn anmälningsplikt
till kommerskollegium, innan arbete med starkströmsanläggning påbörjas,
samt örn obligatorisk besiktning såväl innan anläggning tages i bruk som
därefter; dessa bestämmelser gälla emellertid endast koncessionerade anläggningar,
till vilka röntgenanläggningar icke äro att hänföra. Icke koncessionerade
anläggningar må enligt 18 § stadgan besiktigas i den omfattning
kommerskollegium eller särskild tillsyningsman inom kollegium eller statens
elektriska inspektion finner erforderligt. Kommerskollegium må därjämte,
när särskilda skäl föreligga, ålägga innehavare av sådan starkströmsanläggning
att på egen bekostnad låta besiktiga anläggningen genom annan fackman,
som kan av kollegium godkännas. Kollegium må meddela de säkerhetsföreskrifter
rörande anläggningen, vartill besiktningen må giva anledning.
A koncessionerade elektriska starkströmsanläggningar utöva kommerskollegii
tillsyningsmän i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen
den eljest på yrkesinspektionens befattningshavare ankommande tillsynen
(kungörelse den 23 december 1937, nr 1021). Icke koncessionerade
starkströmsanläggningar däremot falla, i den mån de tillhöra arbetarskyddslagens
tillämpningsområde, under yrkesinspektionens tillsyn, försåvitt kom
-
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
merskollegium oell riksförsäkringsanstalten icke funnit påkallat att i nu
ifrågavarande avseende likställa dem med koncessionerade anläggningar.
Genom frivilliga överenskommelser ordnad kontroll ä radiologiskt arbete.
Sedan lång tid tillbaka bär i vårt land varit på frivilligbetens grund anordnad
en omfattande kontroll över röntgenbehandlingsanläggningar, skyddsanordningar
vid arbete med radioaktiva preparat m. m. Denna kontrollverksamhet
utövas för närvarande av den radiofysiska forskningsavdelningen
vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. För denna kontroll utgår arvode
efter viss taxa. — En närmare redogörelse för den frivilliga kontrollverksamheten
har lämnats i propositionen sid. 15—16, till vilken redogörelse
utskottet får hänvisa.
Genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt
ämne uppkomna yrkessjukdomståll.
I det föregående har omnämnts, att lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar
omfattar skador genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller
annat radioaktivt ämne, och att alltså försäkring enligt lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete gäller i fråga örn sådana skador.
Enligt kungörelsen den 22 november 1929 med särskilda föreskrifter i
anledning av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för vissa yrkes
sjukdomar, jämförd med kungörelsen den 9 november 1928 angående anmälan
örn olycksfall i arbete m. m., åligger det arbetsgivare eller arbetsföreståndare
att, sedan han från den, som drabbats av yrkessjukdom, eller eljest
erhållit underrättelse örn sjukdomsfallet, ofördröjligen därom göra skriftlig
anmälan till riksförsäkringsanstalten.
Förekomsten av nu nämnda anmälningsskyldighet erbjuder sålunda möjlighet
att vinna kännedom örn i vilken utsträckning under senare år i vårt
land uppkommit skador genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat
radioaktivt ämne, dock endast såvitt inträffade sjukdomsfall fallit eller av
vederbörande ansetts falla inom tillämpningsområdet för lagen örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar.
Under giltighetstiden för nyssnämnda lag ha till riksförsäkringsanstalten
anmälts åtta fall av yrkessjukdom, uppkomna genom inverkan av röntgenstrålar,
radium eller annat radioaktivt ämne. En redogörelse för dessa skadefall
återfinnes å sid. 18—20 i propositionen.
Framställning av styrelsen tor Konung Gustaf'' V:s jubileumsfond.
Frågan örn reglerande åtgärder beträffande radiologiskt arbete har gjorts
till föremål för behandling i en den 11 november 1939 dagtecknad framställning
till Kungl. Majit från styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond,
i vilken åberopas en skrivelse i ämnet från nämnden för for stening sav delningarna
vid Konung Gustaf V:s jubileumsJclinik. I framställningen beröres
dels frågan angående omorganisation och förstatligande av de svulstpatolo
-
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
giska oell radiofysiska forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf Y:s jubileumsklinik,
dels ock frågan om införande av obligatorisk statlig kontroll å
samtliga röntgenanläggningar i riket samt i fråga örn användandet av radioaktiva
preparat.
Yad först omorganisationsfrågan beträffar, innebär det framlagda förslaget,
att verksamheten vid forskningsavdelningarna, som redan nu delvis
bekostas av statsmedel, skulle helt övertagas av staten. Avdelningarna
skulle anknytas till karolinska institutet och karolinska sjukhuset såsom
särskilda institutioner under namn av radiopatologiska respektive radiofysiska
institutionen. Jämsides med forskning, undervisning och sjukvårdande
verksamhet skulle den radiofysiska institutionen närmast under medicinalstyrelsen
utöva nämnda statliga kontroll över röntgenanläggningar och
användningen av radioaktiva preparat m. m. Kostnadsökningen för statsverket,
beräknad till 133,500 kronor örn året, skulle kompenseras dels genom
inkomster av den föreslagna kontrollverksamheten, beräknade till 90,500
kronor, dels ock genom en gåva från jubileumsfonden å 1,075,000 kronor,
vilket belopp vid en förräntning av 4 procent skulle inbringa statsverket
43,000 kronor per år. Dessutom skulle särskilda bidrag till det vetenskapliga
arbetet lämnas av cancerföreningen i Stockholm. Då kostnaderna för
kontrollverksamheten beräknats till ungefär 70,000 kronor, innebär förslaget,
att omkring 20 procent av inkomsterna av denna verksamhet skulle användas
för forskning, undervisning och sjukvårdande verksamhet.
För verkställda kontrollundersökningar skulle erläggas ersättning enligt
en av Kungl. Majit fastställd taxa. Taxan för kontrollundersökningarna
borde beräknas så, att inkomsterna täckte, bland annat, kostnaderna folden
för kontrollverksamheten nödvändiga personalen och de rese- och övriga
omkostnader, som sammanhängde med verksamheten.
I framställningen hänvisas vidare till en utredning, som föreståndaren för
radiofysiska forskningsavdelningen, docenten Sievert på anmodan av nämnden
för forskningsavdelningarna verkställt. Utredningsmannen, docenten Sievert
omnämner härvid den av forskningsavdelningen hittills bedrivna kontrollverksamhet,
för vilken jag förut lämnat en översiktlig redogörelse. Utredningsmannen
anför härefter, bland annat:
Under senaste åren har den fysiska forskningen och den tekniska utvecklingen
medfört, att allt intensivare röntgenstrålning och allt större kvantiteter
radium kommit till användning. Härmed hava riskerna för skador
för i radiologiskt arbete sysselsatt personal vuxit högst avsevärt. Det må
även framhållas, att röntgenstrålning vunnit en allt allmännare användning
inom medicin, tandläkekonst, vetenskap och teknik, vilket ytterligare bidragit
till ökning av riskmomenten. Röntgenstrålning begagnas nu av ett stort
antal personer, som sakna ingående kunskap örn strålarnas fysiska natur
och deras biologiska verkningar och därför ej hava förutsättningar för att
bedöma, vilka skyddsåtgärder som äro nödvändiga. Det synes därför vara
ett statsintresse av vikt att snarast möjligt en effektiv kontroll av dylikt
arbete anordnas.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
11
I detta sammanhang må även framhållas, att en löpande kontroll över
röntgenanläggningarna i landet är av utomordentligt stor betydelse för försvarsberedskapen.
En vid varje tidpunkt noggrann kännedom örn de olika
röntgenanläggningarnas användbarhet för olika ändamål samt förekomsten
av reservmateriel, såsom t. ex. ventilrör och röntgenrör, torde icke kunna
ernås utan en fortlöpande tillsyn inom detta område.
Den här berörda kontrollverksamheten, som måste anses vara av synnerligen
stort allmänt intresse, torde böra omhänderhavas av en statlig institution.
Sakkunskap på hithörande områden finnes inom landet endast vid
jubileumsklinikens radiofysiska forskningsavdelning, varför denna lämpligen
bör anlitas dels genom den nuvarande ambulerande avdelningen, dels genom
inrättandet av avdelningar, vilka skola kontrollera skyddet vid röntgen- och
radiumarbete och utföra därmed sammanhängande undersökningar såväl på
sjukvårdens område som inom industrien. En sådan kontrollverksamhet
måste anses utgöra ett statsintresse av stor betydelse.
Utredningsmannen framhåller vidare, att kontrollarbetet måste ske i intimt
samband med den vetenskapliga forskningen och arbetet för sjukvården,
enär det vore omöjligt att underhålla kontrollpersonalens kompetens, såvida
den icke samtidigt aktivt deltoge i dessa arbeten. Det syntes därför ofrånkomligt,
att kontrollverksamheten knötes till den enda institution i landet,
där vetenskapligt arbete och löpande arbete för sjukvården inom det strålningsfysiska
området förekomme. Det torde, framliålles vidare, icke medföra
några formella svårigheter, att föreståndaren jämte erforderlig övrig personal
i vad avsåge kontrollarbetet underställdes medicinalstyrelsen och i sådan
egenskap fungerade såsom tillsyningsmän inom ifrågavarande område.
Vid utredningen äro fogade dels ett förslag till lagstiftning på förevarande
område, innehållande förslag till lag örn radiologiskt arbete m. m. samt
förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd,
dels ock förslag till taxa för undersökningar, utförda av radiofysiska
institutionen. I anslutning till lagförslagen anföres:
Den kontroll å bedrivande av radiologiskt arbete eller visst innehav av
radium eller annat radioaktivt ämne, som föreslås, är avsedd att omfatta
allt sådant arbete eller innehav vare sig det tjänar medicinskt ändamål eller
icke. Utvecklingen inom vissa industrigrenar visar hän mot ökad användning
av röntgen för tekniska ändamål, och det framstår därför numera såsom
mera angeläget än tidigare att jämväl på detta område bereda effektivt skydd
mot de skadliga inverkningarna av röntgenbestrålning.
Uppenbarligen har emellertid en kontroll av förevarande art sin största
betydelse i fråga örn radiologiskt arbete på det medicinska området. Det
skydd, som härutinnan skulle ernås, riktar sig såväl mot den personal, som
är sysselsatt i arbetet, som mot dem, som äro föremål för behandling eller
undersökning. I förstnämnda hänseende blir kontrollen i huvudsak av
arbetarskyddsrättslig karaktär; lagen örn arbetarskydd torde nämligen äga
tillämpning å all sjukvårdspersonal, både högre och lägre, vare sig personalen
är anställd vid offentliga sjukvårdsinrättningar eller hos enskilda
praktiserande läkare eller tandläkare. Att märka är emellertid, att sistnämnda
slag av läkare eller tandläkare själva falla utanför lagens tillämpningsområde.
I vad kontrollen avser att bereda skydd åt patienter för skador vid behandling
eller undersökning är den ur formell synpunkt av annan karaktär
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
och är närmast att jämföra med de föreskrifter av olika slag, som utfärdats
i syfte att få sjukvårdsarbetet så bedrivet, att riskerna för att fel begås vid
behandlingen av patienter i möjligaste mån begränsas.
I enlighet med det nu sagda skulle kontrollen å medicinskt radiologiskt
arbete komma att bedrivas så att säga på två linjer. I vad kontrollen avsåge
skydd för anställd personal skulle kontrollinstitutionen verka såsom
specialinspektör enligt 23 § arbetarskyddslagen och vara underställd riksforsäkringsanstalten
i dess egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Kontrollen å skyddet för patienterna skulle däremot bliva underställd medicinalstyrelsen.
Väl saknas icke förebilder för en sådan anordning. Med hänsyn till
strålningsskyddsfrågornas särartade beskaffenhet synes det emellertid lättare
än i andra fall låta sig göra att avgränsa dessa frågor och underkasta dem
enhetlig administrativ behandling. En sådan enhetlighet torde nämligen ur
saklig synpunkt vara gagnelig, bland annat av den anledningen att man
därigenom undgår att för behandling av olika myndigheter splittra frågor,
som äga organiskt sammanhang med varandra.
Strålningsskyddsfrågorna torde äga mycket ringa gemenskap med de tekniska
frågor, som riksförsäkringsanstalten eljest har att handlägga i sin
egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Det synes ligga närmare
till hands att knyta dessa frågor till medicinalstyrelsen, som i varje fall
inom sitt vetenskapliga råd torde äga tillgång till sakkunskap på området.
I överensstämmelse med det nu sagda har föreslagits den ändringen i 1 §
arbetarskyddslagen, att frågor örn skydd mot inverkan av röntgenstrålar,
radium eller annat radioaktivt ämne undantagas från arbetarskyddslagens
tillämpning. Däremot skulle andra arbetarskyddsfrågor, vilka kunna uppkomma
i samband med radiologiskt arbete, fortfarande falla under nämnda lag.
För bedrivande av radiologiskt arbete eller innehav av radium eller annat
radioaktivt ämne skulle erfordras tillstånd av medicinalstyrelsen. Beviljandet
av tillstånd skulle vara beroende av att sådana anordningar vidtoges, som
erbjöde tillfredsställande skydd för såväl personal som patienter. Därjämte
bör krävas, att den, som skall bedriva eller förestå arbetet, äger en viss
grad av förtrogenhet därmed. Tillståndsfrågorna skulle under medicinalstyrelsen
handhavas av radiofysiska institutionen.
Utredningsmannen framhåller vidare, att den föreslagna kontrollverksamheten
skulle omfatta:
kontroll av röntgenterapianläggningar med avseende å dosering och skydd;
kontroll av skyddet vid röntgenanläggningar för diagnostik samt för tekniska
och vetenskapliga ändamål m. m. ävensom därmed sammanhängande
undersökningar; samt
kontroll av skyddet vid arbete med radioaktiva preparat samt undersökning
och montage av radioaktiva preparat.
Den s. k. skydds- och doseringskontrollen är avsedd att omfatta inspektion
med ungefär ett halvt års mellanrum för varje röntgenterapianläggning.
Den löpande kontrollen vid stationära och transportabla röntgenanläggningar
för medicinskt diagnostiska och veterinärmedicinska ändamål föreslås
skola äga rum en gång vartannat år. Vad anläggningar för tandröntgen
anginge vore enligt utredningen arbetsförhållandena där delvis
annorlunda än vid andra röntgenanläggningar för diagnostik. Användningsfrekvensen
vore nämligen i allmänhet ej särskilt stor, strålningsintensiteten
13
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
vore betydligt mindre lin vid övriga apparater och genomlysningar förekomme
i regel ej. Det oaktat hade enligt utredningen erfarenheten visat,
att under ogynnsamma omständigheter avsevärda risker för läkare och personal
kunde uppstå. Då strålskydd inom arbetsstrålknippet av praktiska
skäl endast undantagsvis kunde anordnas, bleve apparatens placering och
arbetsstrålknippets riktning i förhållande till personalens uppeliållsplats
under arbetet av dominerande betydelse. Den vanliga uppfattningen att vid
tandröntgen riskerna för skador helt saknades eller vore obetydliga, gåve
a priori anledning förmoda, att de faktiskt förefintliga riskerna förbisåges,
och att därför även inom detta område en rådgivande kontroll vore behövlig.
Med anledning av att tandröntgen i regel endast bedreves i mindre omfattning
och av personer, som eljest ej utsatte sig för bestrålningsrisker, torde emellertid
enligt utredningen en löpande kontroll, omfattande en besiktning vart
fjärde år, kunna anses vara tillfyllest. För tandkliniker och överhuvud taget
tandröntgenapparater, som användes mera intensivt, torde kontrollen böra
utföras vartannat år. — Röntgenanläggningar för tekniska ändamål användes
enligt utredningen under högst varierande förhållanden, ofta på sådant sätt
att avsevärda bestrålningsrisker ej kunde undvikas. Sådana apparater borde
därför kontrolleras årligen, och där särskilt stora riskmonent syntes föreligga,
borde särskilt ingående undersökningar utföras. På grund av den för
närvarande hastiga utvecklingen av metodiken och användningsfrekvensen på
detta område kunde ej givas definitiv plan för denna kontrollverksamhet. —
Röntgenanläggningar för vetenskapliga ändamål och för undervisning torde
böra inspekteras i den mån bestrålningsrisker kunde tänkas föreligga. En
med jämna tidsmellanrum utförd kontroll torde sannolikt endast i enstaka
fall ifrågakomma.
Slutligen föreslås, att inspektion obligatoriskt skall utföras en gång om
året vid sjukvårdsinrättning, som disponerar över mera än 100 milligram
radium.
Över styrelsens för Konung Gustaf Y:s jubileumsfond framställning lia
efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
statskontoret, kommerskollegium, kanslersämbetet för rikets universitet, efter
hörande av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, direktionen
för karolinska sjukhuset, ingenjörsvetenskapsakademien, svenska radiologförbundet,
svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund. En
redogörelse för innehållet i dessa yttranden har lämnats å sid. 24—30 i
propositionen.
Framställning av ingenjörsvetenskapsakademien.
I skrivelse till Kungl. Majit den 10 mars 1939 har ingenjörsvetensJcapsakademien
framhållit önskvärdheten av att till förhindrande av olyckshändelser
få till stånd bestämmelser, avseende röntgenskydd för den personal, som
handhade röntgenanläggningar av olika slag. Akademien hade därför låtit
föreståndaren för tekniska röntgencentralen utarbeta en promemoria i ämnet.
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
I promemorian föreslås lagstiftning angående röntgenskydd samt såsom
komplement till denna lagstiftning närmare anvisningar av yrkesinspektionens
chefsmyndighet. — Beträffande innehållet i övrigt i akademiens förslag
samt däröver avgivna yttranden får utskottet hänvisa till propositionen sid.
30—32.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har vid departementsförslagets
remitterande till lagrådet anfört bland annat följande:
»Det spörsmål, som avhandlas i jubileumsfondstyrelsens och ingenjörsvetenskapsakademiens
framställningar, är i främsta rummet en arbetarskyddsfråga.
Såsom förut påvisats torde de personer, vilka äro sysselsatta med radiologiskt
arbete, i betydande utsträckning falla under arbetarskyddslagens
tillämpningsområde. Olika omständigheter medverka dock till att den verkan
denna lags bestämmelser eljest må kunna utöva till förebyggande av att
arbetare drabbas av olycksfall eller ohälsa i arbetet icke är att på samma
sätt räkna med, då det gäller skydd mot skada genom inverkan av röntgenstrålar
eller radioaktivt ämne. För att kunna bedöma huruvida ett visst
strålningsskydd är effektivt eller vilka åtgärder, som böra vidtagas för att
åstadkomma ett effektivt sådant skydd, erfordras kunskaper och erfarenheter
inom det strålningsfysiska området, vilka endast en specialist på
detta område kan antagas besitta. De ordinarie yrkesinspektörerna äga
sålunda icke kompetens att vid sin tillsyn giva några upplysningar, råd
eller anvisningar till skydd mot strålningsfaran. Även bortsett från kompetensfrågan
försvåras möjligheterna för yrkesinspektörerna att ingripa vid
inträffade skadefall därigenom att röntgenskadorna ofta hava ett så smygande
förlopp, att de icke alls eller först alltför sent sättas i samband med
den verkliga sjukdomsorsaken.
En utväg att i viss mån undanröja nu nämnda olägenheter vore, att en
eller flera specialinspektörer jämlikt 23 § lagen örn arbetarskydd tillsattes
för radiologiskt arbete. Emellertid måste beaktas, att ehuru frågan örn
skydd mot strålningsfaran vid arbete med röntgen och radioaktiva ämnen,
såsom nämnts, i främsta rummet är en arbetarskyddsfråga, samma spörsmål
dock uppställer sig även i fall där arbetarskyddslagen icke är tillämplig.
Såsom i den av jubileumsfondstyrelsen åberopade utredningen påpekats har
man i detta sammanhang att beakta jämväl frågan örn skydd mot strålningsskador
för dem, vilka vid radiologiskt arbete äro föremål för behandling
eller undersökning — patientskyddet. Det är nämligen icke att taga för
givet, att patientskyddet blir automatiskt tillgodosett därigenom att föreskrifter
meddelas och tillsyn utövas ur arbetarskyddssynpunkt. Utanför
arbetarskyddslagens tillämpningsområde falla vidare dels av enskilt praktiserande
läkare och tandläkare bedrivet radiologiskt arbete, dels ock det
radiologiska arbete, som bedrives för forsknings- eller undervisningsändamål.
Slutligen är att märka, att skador kunna uppkomma av ett radioaktivt ämne,
även örn detta icke användes i radiologiskt arbete.
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
Förutsättningen för att skyddsbestämmelserna mot strålningsskador skola
bli allmängiltiga torde därför vara, att en kontrollorganisation vid sidan av
den enligt arbetarskyddslagen verkande yrkesinspektionen tillskapas. Därpå
bygger ock det förslag, som i detta ärende framlagts av styrelsen för Konung
Gustaf V:s jubileumsfond. Jubileumsfondstyrelsens förslag i denna del
har i princip tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter med undantag av
ingenjörsvetenskapsakademien, vilken anser mindre lämpligt att lösrycka
säkerhetskontrollen vid röntgenanläggningar från övrig administrativ säkerhetskontroll.
Bland de tillstyrkande myndigheterna befinner sig sålunda
riksförsäkringsanstalten, vars verksamhetsområde denna fråga närmast berör.
Det av jubileumsfondstyrelsen framlagda förslaget syftar emellertid längre
än till uppbyggandet av en särskild kontrollorganisation i fråga örn radiologiskt
arbete — med vilket sistnämnda uttryck i förevarande allmänna
argumentering jämställes innehav av radioaktivt ämne utan dess användande
i radiologiskt arbete. Nämnda förslag förutsätter sålunda, att radiologiskt
arbete ej skall få bedrivas utan av viss myndighet därtill meddelat tillstånd.
Med ett dylikt licenssystem synas två fördelar vara förenade. För
det första får vederbörande tillsynsmyndighet tillfälle att redan från första
början göra sitt inflytande gällande och med maktmedel — vägrande av
licens eller licensens återkallande -— vaka över att av myndigheten meddelade
föreskrifter efterföljas. Vidare har licensmyndigheten möjlighet att upprätthålla
kravet på viss grad av förtrogenhet med radiologiskt arbete hos den,
som skall bedriva eller förestå arbetet. I ingenjörsvetenskapsakademiens
yttrande över jubileumsfondstyrelsens framställning har föreslagits, att vissa
angivna minimikvalifikationer — avseende exempelvis i fråga örn teknisk
röntgenanläggning civilingenjörsexamen eller akademisk examen med läroämnet
fysik samt därjämte specialutbildning i röntgenteknik — borde krävas
av den ansvarige ledaren för ett röntgenlaboratorium eller innehavaren av
en röntgenapparat. Härigenom skulle emellertid ställas orimligt höga fordringar
på dessa personer, gående långt utöver dem, som avse kompetens för
själva arbetets rent tekniska utförande. Det torde få anses såsom uteslutet
att exempelvis ålägga industrien att för röntgenarbete använda personal med
kompetens att bedöma de ytterst skiftande strålskyddsproblemen. De av
mig åsyftade kraven vid licensgivningen på förtrogenhet med radiologiskt
arbete avse sålunda ej, att några bestämda teoretiska kunskapsprov skola
behöva dokumenteras i dylika fall.
Därest förhållandena anses påkalla vidtagande av särskilda åtgärder till
skydd mot strålningsriskerna vid radiologiskt arbete, kan jag för min del
ansluta mig till den uppfattningen, att de erforderliga bestämmelserna böra
så uppbyggas, att bedrivande av radiologiskt arbete blir beroende av myndighets
tillstånd. Att sådana särskilda åtgärder liro påkallade, kan med
visst fog ifrågasättas av den anledningen, att antalet i vårt land yppade
röntgenskadefall måste betecknas som relativt ringa. Dock får den i det
föregående lämnade redogörelsen för de hos riksförsäkringsanstalten anmälda
skadefallen icke ensam tagas till utgångspunkt för en beräkning i detta av
-
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr2o.
seende. Däri ingå nämligen icke inträffade röntgenskadefall, som falla utanför
tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar;
det är sålunda känt, att fall av svårartad beskaffenhet drabbat enskilt praktiserande
läkare. På grand av sättet för röntgen skadornas uppkomst är det
vidare icke osannolikt, att röntgenskadefall inträffat, utan att den verkliga
sjukdomskällan blivit klarlagd. Man måste i detta sammanhang även beakta,
att utvecklingen inom industrien visar hän mot ökad användning av
röntgen för industriella och tekniska ändamål; i ingenjörsvetenskapsakademiens
framställning i ämnet har sålunda särskilt framhållits utvecklingen i
detta avseende inom svetstekniken.
Det är givet, att jämväl de ekonomiska faktorerna måste skärskådas vid
övervägandena i denna fråga. Verkningarna härutinnan av det föreliggande
förslaget skola längre fram närmare beröras, men det må förutskickas, att
dessa enligt min mening icke äro sådana, att de böra utgöra hinder för en
eljest såsom önskvärd ansedd lagstiftning på detta område.
På grand av det nu anförda och under hänvisning jämväl till remissmyndigheternas
ställning till frågan förordar jag lagstiftning efter de principer,
varpå jubileumsfondstyrelsens förslag bygger, nämligen dels att bedrivande
av radiologiskt arbete skall vara beroende av myndighets tillstånd, dels ock
att sådant arbete skall vara underkastat periodisk kontroll.
Under ärendets remissbehandling har av svenska tandläkarsällskapet och
Sveriges tandläkarförbund gjorts gällande, att såvitt angår tandröntgenapparater
en fortlöpande kontroll icke visats vara av behovet påkallad. Dessa
båda organisationer avstyrka därför lagförslaget i den mån tandröntgendiagnostiken
därav beröres.
Skillnaden mellan tandröntgen och medicinsk röntgen i övrigt synes mig
utgöra ej en artskillnad utan allenast en gradskillnad, betingad huvudsakligen
av att användningsfrekvensen vid tandröntgen såsom regel är mindre
än vid annan medicinsk röntgen. Den från sakkunnigt radiologiskt håll
hävdade uppfattningen, att väsentliga risker för strålskador förekomma även
inom tandröntgen, kan icke anses vederlagd genom vad av de båda tandläkarorganisationerna
anförts. Förutskickas må, att den årliga kostnad en
kontroll av föreslagen art skulle åsamka den enskilde tandläkaren beräknats
uppgå till allenast 15 kronor.
Jag finner på grund av det anförda icke skäl att från den föreslagna lagstiftningen
undantaga radiologiskt arbete för odontologisk ändamål.
Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag skulle sådant tillstånd, som avses
i den föreslagna lagen, meddelas av medicinalstyrelsen, som jämväl skulle
utöva överinseendet över och ledningen av den fortlöpande tillsynen. Denna
anordning har motiverats därmed, att strålningsskyddsfrågorna ägde mycket
ringa gemenskap med de tekniska frågor, som riksförsäkringsanstalten eljest
hade att handlägga i sin egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet,
varför det syntes ligga närmare till hands att knyta dessa frågor till medi
-
17
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
cinalstyrelsen, som i varje fall inom sitt vetenskapliga råd torde äga tillgång
till sakkunskap på området. Det Ilar jämväl hänvisats till att kontrollen
även avser skydd för patienter, vilken fråga bör ligga inom medicinalstyrelsens
ämbetsområde. Förslaget har i denna del, såsom förut angivits,
lämnats utan erinran av såväl medicinalstyrelsen som riksförsäkringsanstalten.
Jämväl för egen del tinner jag förslaget innebära den lämpligaste
anordningen härutinnan.
Under medicinalstyrelsen skulle enligt jubileumsfondstyrelsens förslag
tillsynen å radiologiskt arbete utövas av radiofysiska institutionen, vilken är
den benämning, som är avsedd för nuvarande radiofysiska forskningsavdelningen
efter dess eventuella förstatligande. Nämnda institution skulle sålunda
höras i alla tillståndsärenden och draga försorg örn de besiktningar,
som i samband därmed kunde vara erforderliga, samt genom hos institutionen
anställd personal utöva den fortlöpande tillsynen. Det synes uppenbart,
att kontrollen av radiologiskt arbete bör utövas av ett organ, som i
sig innesluter de speciella kunskaper och erfarenheter, som erfordras på
detta område. Med hänsyn härtill synes icke råda någon tvekan om att icke
kontrollen bör utövas av radiofysiska forskningsavdelningen eller av organ,
som ersatt nämnda avdelning. Jubileumsfondstyrelsens förslag örn avdelningens
ombildande till statsinstitution ingår, som förut antytts, som ett led
i förslag örn förstatligande av jubileumsklinikens båda forskningsavdelningar
— såväl den radiofysiska som den svulstpatologiska — vilken fråga faller inom
ecklesiastikdepartementets föredragning. I denna fråga har jag samrått med
chefen för detta departement och kommit till det resultatet, att det visserligen
är tänkbart att med hänsyn till radiofysiska forskningsavdelningens nuvarande
organisation och fasta anknytning till ett statligt sjukhus anförtro de
tillärnade kontrolluppgifterna åt densamma sådan den nu är organiserad
men att det dock av flera skäl är önskvärt, att ett förstatligande sker i samband
med lagförslagets ikraftträdande. Chefen för ecklesiastikdepartementet
torde komma att framdeles framlägga förslag i denna riktning i anslutning
till det erbjudande, som enligt det föregående föreligger från jubileumsfondens
sida. Jag utgår alltså i det följande från att radiofysiska forskningsavdelningen
förstatligas från den tidpunkt, då lagstiftningen är avsedd
att träda i kraft.
Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag äro de beräknade kostnaderna för
kontrollen avsedda att bestridas av dem, vilka erhållit vederbörligt tillstånd
att bedriva radiologiskt arbete, och ett förslag till taxa för utförda undersökningar
har i anslutning härtill upprättats.
Det kan onekligen med ett visst mått av berättigande göras gällande, att
då staten svarar för den arbetarskyddskontroll, som utövas genom yrkesinspektionen,
staten liven bör stå kostnaderna för den statligt ordnade kontrollen
å radiologiskt arbete, alldenstund denna kontroll är tillkommen
främst ur arbetarskydd ssynpunkt. Yad åter andra områden än arbetarskyddet
beträffar, upptager staten i olika sammanhang avgift av vederbörande
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 25.
tmr. 41 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
för den kontroll, som ur allmän synpunkt anses erforderlig; det må i detta
sammanhang såsom exempel erinras örn de bidrag, som uttagas till bankinspektionens
och försäkringsinspektionens organisation och verksamhet, och
örn avgifterna för granskning av biografbilder samt för kontroll å krigsmaterieltillverkningen
och å farmacevtiska specialiteter, ävensom örn de arvoden,
som tillsyningsman enligt stadgan örn elektriska starkströmsanläggningar
äger uppbära av vederbörande anläggningsinnehavare.
Att, såsom ingenjörsvetenskapsakademien föreslagit, låta dem, som tillverka
materielen, deltaga i kontrollkostnaderna synes mig uteslutet, då det
icke råder någon tvekan örn att den övervägande delen av riskerna beror
på sättet för användningen och på speciella skyddsanordningar, som variera
från fall till fall, varför tillverkarna icke annat än i mycket ringa omfattning
äro ansvariga för skyddets effektivitet.
Anledningen till att allmän anslutning skett till den i det föregående omnämnda
frivilliga kontrollverksamhet, som hittills förekommit och som bekostats
av dem, som i varje särskilt fall bedrivit radiologiskt arbete, torde
vara, att vederbörande funnit det vara i sitt eget intresse att underkasta sig
kontroll i ifrågavarande hänseende. Kontrollkostnaderna torde också med
skäl kunna betecknas såsom en försäkringspremie tillvinnande av ökad trygghet
mot skadefall, som kunna inträffa i det radiologiska arbetet; även örn skadan
ej träffar person, som själv driver radiologiskt arbete, medför den dock
ofta ekonomiska återverkningar för denne. Ståndpunkttagandet i förevarande
fråga synes mig därför kunna begränsas till huruvida de kostnader en statlig
kontroll skulle åsamka vederbörande kunna antagas bli av den storleksordning,
att på grund därav betänkligheter mot att låta kostnaderna bäras av
dem, som driva radiologiskt arbete, behöva göra sig gällande. På grund därav
torde innebörden i detta avseende av jubileumsfondstyrelsens förslag böra
angivas, därvid såsom utgångspunkt tages dess taxeförslag och den för olika
fall av styrelsen angivna intervallen mellan besiktningarna.
Avgiftsbelagd skydds- och doseringskontroll av röntgenbehandlingsavdelningar
har beräknats komma att ske å 48 olika lasarett, sjukhus, sjukhem
och kuranstalter. Den årliga kostnaden härför är beroende av, bland annat,
antalet behandlingsplatser och kan genomsnittligt beräknas uppgå till 610
kronor för varje avdelning.
För ordinarie inspektion av tandröntgenapparat har räknats med en avgift
av 60 kronor eller, med kontroll vart fjärde år, 15 kronor örn året. I
fråga örn annan medicinsk röntgendiagnostik har föreslagits en avgift av 120
kronor i fråga örn fast och 80 kronor i fråga örn transportabel anläggning;
då det förutsättes, att kontroll skall äga rum vartannat år, uppgår den årliga
kostnaden till hälften av dessa belopp. Avgiften för den årliga kontrollen
av röntgenanläggning för tekniskt ändamål beräknas, oavsett huruvida anläggningen
är stationär eller transportabel, uppgå till 100 kronor. Anläggningar
för vetenskapliga ändamål och för undervisning ha föreslagits skola
kontrolleras utan avgift, i den mån de icke användas i förvärvssyfte.
I fråga örn radioaktiva ämnen äro flera olika kostnadsalternativ att räkna
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 19
med, och må härutinnan hänvisas till det såsom Bilaga E till detta protokoll
fogade taxeförslaget.
I betraktande av omkostnads staterna för dem, som enligt förslaget skulle
lia att bära dessa kontrollkostnader, synas mig nämnda kostnader kunna
betecknas som relativt obetydliga.
Jag finner på grund härav icke anledning att frångå jubileumsfondstyrelsens
förslag rörande sättet för kontrollkostnadernas bestridande.
Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag skulle arbetarskyddslagen fortfarande
äga tillämpning å radiologiskt arbete, i vad nämnda lag avser annat
skydd än mot olycksfall och ohälsa i arbetet genom inverkan av röntgenstrålar,
radium eller annat radioaktivt ämne. Innebörden härav blir alltså,
att den specialreglering, som skulle komma till stånd genom den föreslagna
lagen, skulle omfatta allenast strålningsfaran vid radiologiskt arbete, men
att, i den mån sådant arbete folie under arbetarskyddslagens tillämpningsområde,
tillsynen i övrigt — exempelvis beträffande de elektriska anordningarna,
arbetsplatsens beskaffenhet (belysning, luftväxling och dylikt),
minderårigas och kvinnors användande i arbetet m. m. — skulle handhavas
i den ordning arbetarskyddslagen eller därtill knutna specialbestämmelser
föreskriva.
Kommerskollegium har i sitt remissyttrande i stället föreslagit, att tillsynen
över röntgenanläggningar även i avseende å starkströmsfaran skulle
överlåtas å radiofysiska institutionen. Rörande den härför förebragta motiveringen
torde jag få hänvisa till kollegiets i det föregående återgivna
yttrande. Det må i detta sammanhang påpekas, att kommerskollegium föreslår
sådan ändring av 1 § arbetarskyddslagen, att radiologiskt arbete helt
skulle undantagas från lagens tillämpningsområde; nämnda ändringsförslag
är sålunda mera omfattande än vad som framgår av motiveringen, där endast
frågan örn starkströmsfaran beröres.
Då strålningsskyddsfrågorna föreslagits skola utbrytas ur arbetarskyddslagen
och kontrollen härutinnan föreslagits skola handhavas av ett särskilt statligt organ
- radiofysiska institutionen — under överinseende av medicinalstyrelsen,
ha motiven härtill främst varit att söka däri, att bedömningen av strålningsriskerna
vid radiologiskt arbete väsentligen måste grunda sig på överväganden
av medicinsk-fysisk natur. Det synes därför knappast lämpligt
att låta denna arbetarskyddstillsyn omfatta frågor, för vilkas bedömande de
avsedda tillsynsorganen ej äga några speciella förutsättningar. Även om det
förhåller sig så, att de starkströmstekniska anordningarna å röntgenapparater
numera äro ganska ensartade och standardiserade, synes det dock opåkallat
att överlåta å medicinalstyrelsen att såsom chefsmyndighet avgöra eventuellt
uppkommande bedömningsfrågor härutinnan. Några reella fördelar härmed
torde knappast vara att vinna. Emellertid böra vederbörande tillsyningsmän
å strålningsskyddet vid radiologiskt arbete instruktionsledes åläggas bringa
till yrkesinspektörs eller specialinspektörs kännedom, örn vid besiktning å
Utskottet.
20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
strålningsskydd iakttagelser gjorts beträffande starkströmsfaran, vilka anses
böra påkalla åtgärd från vederbörande inspektörs sida.
Jag finnér mig på grund härav böra ansluta mig till vad jubileumsfondstyrelsen
i denna del föreslagit.»
Genom proposition nr 74 till nu pågående riksdag har Kungl. Maj:t på
föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet föreslagit riksdagen besluta,
att den radiofysiska och den svulstpatologiska forskningsavdelningen vid
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik skola omorganiseras till statsinstitutioner
från och med den 1 juli 1941. Beträffande denna propositions innehåll i
förevarande del hänvisas till propositionen sid. 4—27. Propositionen har
hänvisats till statsutskottet.
Det nu framlagda förslaget till lagstiftning örn tillsyn å radiologiskt arbete
avser att bereda ökat skydd mot skada genom inverkan av röntgenstrålar
eller radioaktivt ämne. Den föreslagna lagstiftningen tager härvid hänsyn ej
allenast till dem, som äro sysselsatta med sådant arbete, utan även till dem,
som äro föremål för radiologisk undersökning eller behandling, samt andra,
som kunna utsättas för strålningsfaran. Lagstiftningen bygger på principen,
att bedrivande av radiologiskt arbete skall vara beroende på myndighets tillstånd
och underkastat periodisk kontroll. Med radiologiskt arbete jämställes
härvid innehav, utan samband med dylikt arbete, av radioaktivt ämne, överstigande
viss myckenhet.
Enligt förslaget skall tillstånd till radiologiskt arbete meddelas av medicinalstyrelsen,
som jämväl skall utöva överinseendet över och ledningen av
den fortlöpande tillsynen. Under medicinalstyrelsen skall tillsynen ombesörjas
av radiofysiska institutionen, vilken är den benämning som är avsedd
för den nuvarande radiofysiska forskningsavdelningen vid Konung
Gustaf Y:s jubileumsklinik efter dess tilltänkta förstatligande. Kostnaderna
för kontrollen äro avsedda att bestridas av dem, som erhållit vederbörligt
tillstånd att bedriva radiologiskt arbete.
För närvarande äger lagen örn arbetarskydd tillämpning å dem, som
användas till visst radiologiskt arbete. Den nu föreslagna lagstiftningen
vilken såsom i propositionen framhålles i främsta rummet måste betraktas
ur arbetarskyddssynpunkt — innebär, att arbetarskyddslagen fortfarande
skall vara tillämplig å sådant arbete, i vad nämnda lag avser skydd mot annan
skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt
ämne. Den specialreglering, som skulle komma till stånd genom den ifrågasatta
lagstiftningen, omfattar sålunda allenast strålningsfaran vid radiologiskt
arbete medan — i den mån sådant arbete faller under arbetarskyddslagens
tillämpningsområde — tillsynen i övrigt skall handhavas i den ordning
denna lag eller därtill knutna specialbestämmelser föreskriva. Härav
betingad ändring har även föreslagits i 1 § arbetarskyddslagen.
Enligt utskottets mening är det föreliggande förslaget väl ägnat att läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. Särskilt vill utskottet framhålla de på
-
21
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
tagliga fördelar, som måste anses förenade med den förordade anordningen,
att radiologiskt arbete över huvud taget icke skall få bedrivas utan myndighets
tillstånd. Såsom föredragande departementschefen påpekat får nämligen
med ett dylikt licenssystem tillsynsmyndigheten redan från första
början tillfälle att göra sitt inflytande gällande och med maktmedel vaka över
att meddelade föreskrifter efterföljas. Vidare har licensmyndigheten möjlig
het att fordra viss förtrogenhet med radiologiskt arbete hos den, som skall
bedriva eller förestå arbetet. Vad angår den närmare kontrollen av ifrågavarande
arbete finner utskottet, att denna i enlighet med vad som föreslagits
bör under medicinalstyrelsens överinseende och ledning utövas av den radiofysiska
forskningsavdelningen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och
där anställda befattningshavare. Denna institution torde nämligen för närvarande
vara det enda organ, som besitter erforderlig sakkunskap på området.
I likhet med departementschefen förutsätter utskottet härvid, att forskningsavdelningen
förstatligas från den tidpunkt, då lagstiftningen är avsedd att
träda i kraft.
Beträffande de särskilda bestämmelserna i det framlagda förslaget får
utskottet anföra följande.
Enligt 9 § i förslaget till lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. skall
den som bedriver sådant arbete eller innehar radioaktivt ämne omedelbart
efter erhållen kännedom till radiofysiska institutionen anmäla inträffad skada,
som kan antagas hava samband med arbetet eller med innehavet och vara
orsakad av röntgenstrålar eller strålning från radioaktivt ämne. Utskottet har
icke någon erinran mot denna bestämmelse, vilken är påkallad av hänsyn till
betydelsen av att institutionen snarast möjligt får kännedom örn inträffade
strålningsskador. Till förebyggande av missförstånd anser utskottet emellertid
det böra framhållas, att anmälan i enlighet med nämnda bestämmelse icke
fritager arbetsgivare eller annan från att beträffande skador av sådan art
jämväl fullgöra den anmälningsskyldighet, som eljest kan vara stadgad.
Utskottet har särskilt uppmärksammat, att riksförsäkringsanstalten i samband
med behandlingen av 12 § i förslaget till lag örn tillsyn å radiologiskt
arbete m. m. framhållit att i förslaget borde upptagas särskilda bestämmelser
om semester för personal, sysselsatt med röntgen- eller radiumarbete. Häremot
har departementschefen erinrat, att spörsmålet örn att utmäta olika
semesterförmåner för skilda grupper av arbetstagare med hänsyn till konstaterad
skillnad i behovet av semester uppmärksammats vid tillkomsten av lagen
örn semester men att någon sådan differentiering icke skett i denna lag. Det
syntes enligt departementschefens mening uteslutet, att för enbart dem i
radiologiskt arbete sysselsatta fastställa semesterbestämmelser, som avveke
från de allmänna bestämmelserna. Vidare har departementschefen framhållit,
att en legal reglering av olika frågor rörande radiologiskt arbete kunde för
väntas medföra att den allmänna uppmärksamheten bleve fäst på den med
detta arbete förbundna hälsofaran. Det vore hans förhoppning, att den föreslagna
lagen därvid även skulle visa sig vara ägnad att främja frivilliga
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
överenskommelser örn sådan längre semester för röntgenpersonal, som vöre
motiverad av de speciella förhållandena beträffande nämnda arbete. Såsom
i propositionen framhålles åtnjuter även redan för närvarande röntgenpersonalen
vid vissa lasarett längre semester än annan jämställd sjukvårdspersonal.
Utskottet delar departementschefens uppfattning i denna fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 27 mars 1941.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Forslund, Roos, Olof Carlsson,
Sten, Wistrand och Holstenson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Hage, fröken Andersson,
herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Holm och Larsson i Östersund.
Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939 s. 3 i texten