Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn tillsyn å radiologiskt arbete rn. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912

1941-03-27 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn tillsyn å radiologiskt arbete rn. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag örn tillsyn å radiologiskt arbete rn. m.

samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den

29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.

Genom en den 21 februari 1941 dagtecknad proposition, nr 73, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

om tillsyn å radiologiskt arbete m. lii.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med radiologiskt arbete avses i denna lag arbete, vari ingår bruk av

röntgenstrålar, alstrade vid en spänning av mera än 5,000 volt, eller radioaktivt

ämne, överstigande viss myckenhet, som medicinalstyrelsen äger fastställa.

Radiologiskt arbete må bedrivas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen.

Tillstånd av medicinalstyrelsen erfordras ock för innehav, utan samband

med radiologiskt arbete, av radioaktivt ämne, överstigande den av medicinalstyrelsen

fastställda myckenheten.

2 §•

Ansökan örn tillstånd att bedriva radiologiskt arbete skall innehålla uppgift

om:

det slag av radiologiskt arbete, som skall bedrivas;

arbetsplatsen;

röntgenapparattyp samt högsta spänning och strömstyrka vid röntgenröret

eller, beträffande arbete med radioaktivt ämne, dess mängd och beskaffenhet;
de

hjälpmedel i övrigt, som liro avsedda att användas i arbetet, i den

mån kännedom därom kan antagas vara av betydelse för prövning av ansökningen

;

Bihang till riksdagens protokoll 1911. 9 sami. 2 avd. Nr 25.

685 <1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

den person, som skall förestå arbetet, oell dennes utbildning därför; samt

det antal personer, som beräknas skola sysselsättas i arbetet.

I ansökan örn tillstånd till innehav av radioaktivt ämne skall uppgift

lämnas örn:

ämnets mängd och beskaffenhet samt

platsen och de närmare anordningarna för ämnets förvaring.

Ansökan skall vara avfattad enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen.

3§-

Såsom villkor för åtnjutande av tillstånd äger medicinalstyrelsen föreskriva

skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade särskilda bestämmelser.

Gäller tillståndet bedrivande av radiologiskt arbete, skola dessa bestämmelser

avse att vinna största möjliga trygghet mot att skada genom inverkan

av röntgenstrålar eller strålning från radioaktivt ämne tillskyndas någon,

som är sysselsatt i arbetet, person eller djur, som är föremål för radiologisk

undersökning eller behandling, eller någon, som tillfälligt uppehåller sig på

arbetsplatsen.

Ar fråga örn innehav av radioaktivt ämne, skola bestämmelserna åsyfta,

att ämnet så förvaras, att ej skada tillskyndas någon genom de därifrån

utgående strålarna.

4§-

Den som erhållit tillstånd enligt denna lag skall utan dröjsmål till medicinalstyrelsen

anmäla:

a) om radiologiskt arbete, som enligt tillståndsbeslutet skall bedrivas å

viss plats, annat än tillfälligtvis flyttats till annan lokal, eller örn den lokal,

varest arbetet bedrives, väsentligen förändrats;

b) örn röntgenapparat utbytts eller sådan apparat eller till densamma

hörande anordningar underkastats avsevärd förändring;

c) örn den, som enligt ansökan eller tidigare gjord anmälan förestår

radiologiskt arbete, efterträtts av annan person;

d) örn mängden av radioaktivt ämne, som användes i radiologiskt arbete

eller annorledes innehaves, avsevärt ökats eller väsentlig ändring skett i

fråga örn sättet för förvaring av sådant ämne; samt

e) örn den, som bedrivit radiologiskt arbete, upphört därmed eller örn

mängden av radioaktivt ämne, som innehaves utan samband med radiologiskt

arbete, nedgått till eller under den fastställda myckenheten.

Medicinalstyrelsen äger, när inkommen anmälan därtill föranleder, återkalla

meddelat tillstånd.

5§-

Över ansökan örn tillstånd och över anmälan enligt 4 § första stycket under

a)—d) skall medicinalstyrelsen inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen.

Därest medicinalstyrelsen så förordnar eller institutionen eljest finner

det nödigt, skall, innan dylikt utlåtande avgives, genom institutionens försorg

besiktning verkställas å arbets- eller förvaringsplatsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

3

6 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende och ledning,

av radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare

(tillsyningsman).

7 §•

Tillsyningsman har att besiktiga plats, där radiologiskt arbete bedrives

eller radioaktivt ämne förvaras. Besiktning skall, där ej av särskild anledning

annat påkallas, ske med regelbundna tidsmellanrum.

Vid besiktning äger tillsyningsman företaga prov och undersökningar till

kontroll å att meddelade skyddsföreskrifter behörigen iakttagas.

Finner tillsyningsman, att behov föreligger av skyddsföreskrifter utöver

de av medicinalstyrelsen meddelade eller att meddelade föreskrifter icke

blivit iakttagna, skall tillsyningsmannen anmäla förhållandet till medicinalstyrelsen.

Är fråga örn meddelande av ytterligare skyddsföreskrifter, äger

tillsyningsmannen dock, därest iakttagandet av föreskrifterna icke medför

större kostnad eller olägenhet, själv därom förordna.

Närmare föreskrifter örn tillsynens utövande meddelas av Konungen.

8 §•

Bär särskilda omständigheter det påkalla, äger medicinalstyrelsen förordna,

att anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, intill dess

åtgärd, som i anledning av besiktning eller eljest föreskrives, blivit vidtagen.

Har den, som erhållit tillstånd att bedriva radiologiskt arbete eller innehava

radioaktivt ämne, icke ställt sig av medicinalstyrelsen eller av tillsyningsman

meddelade skyddsföreskrifter till efterrättelse, äger medicinalstyrelsen

återkalla det meddelade tillståndet.

9 §''

Den som bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt ämne skall

omedelbart efter erhållen kännedom till radiofysiska institutionen anmäla

inträffad skada, som kan antagas hava samband med arbetet eller innehavet

av sådant ämne och vara av beskaffenhet, som i 3 § sägs.

10 §.

De allmänna föreskrifter, vilka, utöver vad denna lag innehåller, må erfordras

till förekommande av skada genom inverkan av röntgenstrålar eller

radioaktivt ämne, meddelas av medicinalstyrelsen efter samråd med riksf

örsäkringsanstalten.

11 §''

Då ärende enligt denna lag jämväl är beroende av tillämpningen av föreskrift,

som utfärdats rörande elektrisk starkströmsanläggnings utförande och

skötsel, skall samråd äga rum med kommerskollegium.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25

12 §.

I radiologiskt arbete må icke anställas annan än den, som vid läkarundersökning

befunnits icke förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses

göra honom särskilt utsatt för den med arbetet förbundna hälsofaran.

I radiologiskt arbete anställda personer skola periodiskt underkastas besiktning

rörande sitt hälsotillstånd.

Närmare föreskrifter rörande undersökning och besiktning, som avses i

denna paragraf, meddelas av Konungen.

13 §.

På Konungen ankommer att fastställa taxa å gottgörelse för dels besiktning

enligt 5 och 7 §§, dels ock undersökning och besiktning, som avses

i 12 §.

Kostnaderna för besiktning enligt 5 och 7 §§ samt 12 § andra stycket

skola gäldas av den, som i varje särskilt fall bedriver det radiologiska arbetet

eller förvarar det radioaktiva ämnet eller sökt tillstånd därtill.

14 §.

Den som olovligen bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt

ämne straffes med dagsböter.

Lag samma vare där den, som med vederbörligt tillstånd bedriver radiologiskt

arbete eller innehar radioaktivt ämne, underlåter att ställa sig till

efterrättelse vad enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter åligger honom, eller i ansökan eller eljest angående omständigheter,

varom det åligger honom att lämna upplysning, mot bättre vetande

avgiver oriktig eller ofullständig uppgift.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.

15 §.

För radiologiskt arbete, som med vederbörligt tillstånd bedrives av staten

eller kommun, vare i fråga örn åliggande enligt denna lag föreståndaren för

arbetet ansvarig.

16 §.

Har tillsyningsman meddelat förordnande enligt 7 § tredje stycket, må

klagan däröver föras hos medicinalstyrelsen inom fjorton dagar från den dag

delgivning skett. Vid förordnandets meddelande skall tillkännagivas vad den

har att iakttaga, som vill föra sådan klagan.

Över beslut av medicinalstyrelsen enligt denna lag må klagan föras hos

Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

När tillstånd enligt denna lag återkallas eller förordnande meddelas, att

anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, äger medicinalstyrelsen

förordna, att beslutet skall gå i verkställighet titan hinder av anförda

besvär.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Den som vid lagens ikraftträdande bedriver radiologiskt arbete eller innehar

radioaktivt ämne, överstigande den med stöd av 1 § första stycket fastställda

myckenheten, vare, där han inom tre månader därefter ingiver ansökan

örn tillstånd enligt denna lag, utan hinder av vad i 1 § sägs berättigad

att bedriva nämnda arbete eller innehava dylikt ämne, intill dess beslut

meddelats i anledning av ansökningen.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 20G)

om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Denna lag---sätt användes.

Från lagens---eller icke.

Beträffande arbete----förorsaka olycksfall.

I fråga örn arbete, som avses i lagen örn tillsyn å radiologiskt arbete

m. m., skall förevarande lag äga tillämpning allenast i vad den angår skydd

mot annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Bestämmelser i gällande lagstiftning, tillämpbara beträffande

skador genom radiologiskt arbete.

I viss utsträckning innehåller redan gällande lag eller bereder den möjlighet

till utfärdande av bestämmelser med syfte att förebygga skador i

följd av radiologiskt arbete.

Kisk för dylika skador föreligger dels och framför allt vid medicinsktradiologiskt

arbete, dels inom vissa industrier, dels slutligen vid radiologiska

experiment i skolor och i högre forskningsinstitut. Såsom längre fram

närmare skall beröras, leda skaderiskerna i första hand sitt ursprung från

röntgen- och radiumstrålningen, vilken kan vålla svåra kroppsskador. Vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

alltför stark bestrålning av en kroppsdel uppstå svåra förbränningar. En

daglig svag bestrålning kan så småningom åstadkomma dels svåra och utbredda

budåkommor, dels ock svåra allmänskador å organismen, framförallt

å könskörtlarna och de blodbildande organen. Skaderiskerna äro föranledda

jämväl därav att röntgendriften fordrar en mycket högspänd elektrisk ström.

Den högspända strömmen och röntgenstrålarna alstra hälsovådliga gaser,

t. ex. ozon och nitrösa gaser, vilka verka kraftnedsättande och förorsaka

illamående, därest luftväxlingen är dålig. En stor del av röntgenarbetet

måste utföras i mörker, vilket ock verkar kraftnedsättande på personalen.

Lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd äger — med vissa undantag,

från vilka i detta sammanhang kan bortses — tillämpning å varje rörelse,

industriell eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares

räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat

dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare på sådant sätt användes (1 §). I

lagen förstås med arbetare envar, som utför arbete för annans räkning utan

att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare, och

med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres av sådan arbetare,

utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig

företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande (2 §).

Det var på förslag av lagrådets flertal som arbetarskyddslagens tillämpningsområde

byggdes på begreppet rörelse. Lagrådets flertal framhöll i

samband därmed att begreppet rörelse icke vore inskränkt till vad som förstodes

med näringsdrift, utan att däri inbegrepes jämväl sådan på yrkesmässigt

sätt bedriven verksamhet, som icke idkades såsom näring. Det

påpekades vidare, att dylik verksamhet dreves i rätt stor omfattning både av

staten och av vissa kommuner.

Med hänsyn till det tillämpningsområde arbetarskyddslagen sålunda äger

torde man kunna utgå från att densamma är tillämplig å all sjukvårdspersonal,

både högre och lägre samt utan avseende å örn personalen är anställd

vid offentliga sjukvårdsinrättningar eller hos enskilt praktiserande

läkare eller tandläkare. Vidare äger den tillämpning å all personal inom

industrien. Utom lagens tillämpningsområde falla däremot personer, som

syssla med experiment i skolor och högre forskningsinstitut. Vidare avser

lagen icke att bereda skydd åt patienter för skador vid läkarbehandling.

I 3 § arbetarskyddslagen stadgas, att arbetsgivare är pliktig iakttaga allt,

som i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest med hänsyn

till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att skydda arbetarna

mot olycksfall och ohälsa i arbetet.

4 § samma lag innehåller en uppräkning av vissa åtgärder, som arbetsgivaren

särskilt skall vidtaga till förekommande av olycksfall i arbetet. Sålunda

skola, bland annat, elektriska maskiner, apparater och ledningar vara

så anordnade, att arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk

ström. Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet medför fara för

olycksfall, må oerfaren arbetare ej användas, med mindre honom lämnas

erforderlig undervisning och ledning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

I 5 § uppräknas vissa åtgärder till förekommande av ohälsa i följd

av arbetet. I sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt luftutrymme jämte

erforderlig, lämpligt anordnad luftväxling. Verksamma anordningar skola,

i den mån arbetets natur det medgiver, vidtagas till förhindrande av liälsoskadlig

gasspridning i arbetslokalen. Tiden för arbetares användande till

särskilt hälsofarlig sysselsättning skall tillbörligen inskränkas.

I 7 § 1 mom. stadgas, att örn för tillämpning av 3 § i avseende å

visst slag av sysselsättning eller användande av visst slag av maskin

eller redskap behov finnes ''av närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§

stadgas, Konungen äger utfärda sådana föreskrifter. Örn dylika föreskrifter

innefatta förbud mot användande av visst slag av maskin eller

redskap eller mot dess användande med eller utan viss anordning, äger

Konungen enligt samma paragrafs 2 mom. jämväl föreskriva, att föremål, vars

användande sålunda är förbjudet, icke må till annan överlåtas eller upplåtas

till begagnande, med mindre det kan antagas, antingen att sådan åtgärd

skall vidtagas med föremålet, att det därefter icke är inbegripet under förbudet,

eller att föremålet uteslutande skall komma till användning, som ej

avses med förbudet.

Bedrives i visst fall arbete, som icke är underkastat lagen, under sådana

förhållanden, att därmed sysselsatta personer uppenbarligen utsättas för

allvarlig fara för olycksfall, må Konungen enligt 7 § 3 mom. förordna, att

lagen, i vad den åsyftar att förekomma olycksfall, skall i nödig omfattning

tillämpas å arbetet, ävensom meddela de föreskrifter, som kunna erfordras,

då i sådant fall arbetare icke användes till arbete för arbetsgivares räkning.

Räder vid arbetsställe missförhållande i något av de här förut angivna avseendena,

äger vederbörande yrkesinspektör, där för missförhållandets avhjälpande

så prövas nödigt, skriftligen förbjuda arbetsgivaren, sedan denne

blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda

viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller viss arbetsmetod

utan att ha iakttagit visst av yrkesinspektören vid förbudets meddelande

angivet villkor. Sådant förbud må jämväl meddelas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, d. v. s. riksförsäkringsanstalten (38 § 1 morn.). Medför missförhållandet

synnerlig fara för arbetares liv eller hälsa, må anstalten, på anmälan

av yrkesinspektören, utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela

förbud att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess

annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens

försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till

säkerställande av förbudets upprätthållande (38 § 2 morn.).

Lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar omfattar

även skada genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt

ämne. Den, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen är försäkrad för skada

till följd av olycksfall i arbete, skall sålunda anses vara försäkrad jämväl för

yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del framkallats genom

inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt ämne.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

I sin ursprungliga lydelse gällde lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar

i fråga örn röntgenstrålar och radium men ej i fråga örn annat

radioaktivt ämne. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1930 men äger icke

tillämpning i fråga om yrkessjukdom, som yppats före nämnda dag, oell

ej heller beträffande yrkessjukdom, som yppats senare, därest arbetaren icke

efter lagens ikraftträdande varit sysselsatt med arbete i verksamhet, där

arbetarna äro utsatta för inverkan av den art, som framkallat sjukdomen.

Ersättning i anledning av yrkessjukdom, som framkallats genom inverkan

av röntgenstrålar eller radium utgår icke, med mindre arbetaren inom tio år

före dagen för sjukdomens yppande varit sysselsatt med arbete i verksamhet,

där fara föreligger för sjukdomen.

Genom lag den 26 juni 1936 jämställdes med sjukdom, som framkallats

genom inverkan av röntgenstrålar eller radium, sjukdom, som framkallats

genom inverkan av annat radioaktivt ämne. Lagen den 26 juni 1936 trädde

i kraft den 1 januari 1937 men äger icke tillämpning i fråga örn yrkessjukdom,

som icke omfattades av förut gällande lag, därest sjukdomen yppats

före sistnämnda dag, och ej heller beträffande dylik sjukdom, som yppats

senare, därest arbetaren icke efter lagens ikraftträdande varit sysselsatt med

arbete i verksamhet, där fara föreligger för sjukdomen.

Såsom förut nämnts har man vid röntgenarbete att taga hänsyn ej blott

till de skador, som kunna förorsakas genom strålningen, utan även till att den

högspända elektriska ström, som kräves för sådant arbete, medför särskilda

skaderisker. Det må därför i detta sammanhang framhållas, att jämlikt 14 §

Kungl. Maj:ts stadga den 5 maj 1939 (nr 200) örn elektriska starkströmsanläggningar

tillsyn häröver utövas av kommerskollegium samt av befattningshavare

hos kollegium och de kollegium underställda befattningshavarna inom statens

elektriska inspektion. I nämnda stadga äro föreskrifter givna örn anmälningsplikt

till kommerskollegium, innan arbete med starkströmsanläggning påbörjas,

samt örn obligatorisk besiktning såväl innan anläggning tages i bruk som

därefter; dessa bestämmelser gälla emellertid endast koncessionerade anläggningar,

till vilka röntgenanläggningar icke äro att hänföra. Icke koncessionerade

anläggningar må enligt 18 § stadgan besiktigas i den omfattning

kommerskollegium eller särskild tillsyningsman inom kollegium eller statens

elektriska inspektion finner erforderligt. Kommerskollegium må därjämte,

när särskilda skäl föreligga, ålägga innehavare av sådan starkströmsanläggning

att på egen bekostnad låta besiktiga anläggningen genom annan fackman,

som kan av kollegium godkännas. Kollegium må meddela de säkerhetsföreskrifter

rörande anläggningen, vartill besiktningen må giva anledning.

A koncessionerade elektriska starkströmsanläggningar utöva kommerskollegii

tillsyningsmän i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen

den eljest på yrkesinspektionens befattningshavare ankommande tillsynen

(kungörelse den 23 december 1937, nr 1021). Icke koncessionerade

starkströmsanläggningar däremot falla, i den mån de tillhöra arbetarskyddslagens

tillämpningsområde, under yrkesinspektionens tillsyn, försåvitt kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

merskollegium oell riksförsäkringsanstalten icke funnit påkallat att i nu

ifrågavarande avseende likställa dem med koncessionerade anläggningar.

Genom frivilliga överenskommelser ordnad kontroll ä radiologiskt arbete.

Sedan lång tid tillbaka bär i vårt land varit på frivilligbetens grund anordnad

en omfattande kontroll över röntgenbehandlingsanläggningar, skyddsanordningar

vid arbete med radioaktiva preparat m. m. Denna kontrollverksamhet

utövas för närvarande av den radiofysiska forskningsavdelningen

vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. För denna kontroll utgår arvode

efter viss taxa. — En närmare redogörelse för den frivilliga kontrollverksamheten

har lämnats i propositionen sid. 15—16, till vilken redogörelse

utskottet får hänvisa.

Genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt

ämne uppkomna yrkessjukdomståll.

I det föregående har omnämnts, att lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

omfattar skador genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller

annat radioaktivt ämne, och att alltså försäkring enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete gäller i fråga örn sådana skador.

Enligt kungörelsen den 22 november 1929 med särskilda föreskrifter i

anledning av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för vissa yrkes

sjukdomar, jämförd med kungörelsen den 9 november 1928 angående anmälan

örn olycksfall i arbete m. m., åligger det arbetsgivare eller arbetsföreståndare

att, sedan han från den, som drabbats av yrkessjukdom, eller eljest

erhållit underrättelse örn sjukdomsfallet, ofördröjligen därom göra skriftlig

anmälan till riksförsäkringsanstalten.

Förekomsten av nu nämnda anmälningsskyldighet erbjuder sålunda möjlighet

att vinna kännedom örn i vilken utsträckning under senare år i vårt

land uppkommit skador genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat

radioaktivt ämne, dock endast såvitt inträffade sjukdomsfall fallit eller av

vederbörande ansetts falla inom tillämpningsområdet för lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Under giltighetstiden för nyssnämnda lag ha till riksförsäkringsanstalten

anmälts åtta fall av yrkessjukdom, uppkomna genom inverkan av röntgenstrålar,

radium eller annat radioaktivt ämne. En redogörelse för dessa skadefall

återfinnes å sid. 18—20 i propositionen.

Framställning av styrelsen tor Konung Gustaf'' V:s jubileumsfond.

Frågan örn reglerande åtgärder beträffande radiologiskt arbete har gjorts

till föremål för behandling i en den 11 november 1939 dagtecknad framställning

till Kungl. Majit från styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond,

i vilken åberopas en skrivelse i ämnet från nämnden för for stening sav delningarna

vid Konung Gustaf V:s jubileumsJclinik. I framställningen beröres

dels frågan angående omorganisation och förstatligande av de svulstpatolo
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

giska oell radiofysiska forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf Y:s jubileumsklinik,

dels ock frågan om införande av obligatorisk statlig kontroll å

samtliga röntgenanläggningar i riket samt i fråga örn användandet av radioaktiva

preparat.

Yad först omorganisationsfrågan beträffar, innebär det framlagda förslaget,

att verksamheten vid forskningsavdelningarna, som redan nu delvis

bekostas av statsmedel, skulle helt övertagas av staten. Avdelningarna

skulle anknytas till karolinska institutet och karolinska sjukhuset såsom

särskilda institutioner under namn av radiopatologiska respektive radiofysiska

institutionen. Jämsides med forskning, undervisning och sjukvårdande

verksamhet skulle den radiofysiska institutionen närmast under medicinalstyrelsen

utöva nämnda statliga kontroll över röntgenanläggningar och

användningen av radioaktiva preparat m. m. Kostnadsökningen för statsverket,

beräknad till 133,500 kronor örn året, skulle kompenseras dels genom

inkomster av den föreslagna kontrollverksamheten, beräknade till 90,500

kronor, dels ock genom en gåva från jubileumsfonden å 1,075,000 kronor,

vilket belopp vid en förräntning av 4 procent skulle inbringa statsverket

43,000 kronor per år. Dessutom skulle särskilda bidrag till det vetenskapliga

arbetet lämnas av cancerföreningen i Stockholm. Då kostnaderna för

kontrollverksamheten beräknats till ungefär 70,000 kronor, innebär förslaget,

att omkring 20 procent av inkomsterna av denna verksamhet skulle användas

för forskning, undervisning och sjukvårdande verksamhet.

För verkställda kontrollundersökningar skulle erläggas ersättning enligt

en av Kungl. Majit fastställd taxa. Taxan för kontrollundersökningarna

borde beräknas så, att inkomsterna täckte, bland annat, kostnaderna folden

för kontrollverksamheten nödvändiga personalen och de rese- och övriga

omkostnader, som sammanhängde med verksamheten.

I framställningen hänvisas vidare till en utredning, som föreståndaren för

radiofysiska forskningsavdelningen, docenten Sievert på anmodan av nämnden

för forskningsavdelningarna verkställt. Utredningsmannen, docenten Sievert

omnämner härvid den av forskningsavdelningen hittills bedrivna kontrollverksamhet,

för vilken jag förut lämnat en översiktlig redogörelse. Utredningsmannen

anför härefter, bland annat:

Under senaste åren har den fysiska forskningen och den tekniska utvecklingen

medfört, att allt intensivare röntgenstrålning och allt större kvantiteter

radium kommit till användning. Härmed hava riskerna för skador

för i radiologiskt arbete sysselsatt personal vuxit högst avsevärt. Det må

även framhållas, att röntgenstrålning vunnit en allt allmännare användning

inom medicin, tandläkekonst, vetenskap och teknik, vilket ytterligare bidragit

till ökning av riskmomenten. Röntgenstrålning begagnas nu av ett stort

antal personer, som sakna ingående kunskap örn strålarnas fysiska natur

och deras biologiska verkningar och därför ej hava förutsättningar för att

bedöma, vilka skyddsåtgärder som äro nödvändiga. Det synes därför vara

ett statsintresse av vikt att snarast möjligt en effektiv kontroll av dylikt

arbete anordnas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

11

I detta sammanhang må även framhållas, att en löpande kontroll över

röntgenanläggningarna i landet är av utomordentligt stor betydelse för försvarsberedskapen.

En vid varje tidpunkt noggrann kännedom örn de olika

röntgenanläggningarnas användbarhet för olika ändamål samt förekomsten

av reservmateriel, såsom t. ex. ventilrör och röntgenrör, torde icke kunna

ernås utan en fortlöpande tillsyn inom detta område.

Den här berörda kontrollverksamheten, som måste anses vara av synnerligen

stort allmänt intresse, torde böra omhänderhavas av en statlig institution.

Sakkunskap på hithörande områden finnes inom landet endast vid

jubileumsklinikens radiofysiska forskningsavdelning, varför denna lämpligen

bör anlitas dels genom den nuvarande ambulerande avdelningen, dels genom

inrättandet av avdelningar, vilka skola kontrollera skyddet vid röntgen- och

radiumarbete och utföra därmed sammanhängande undersökningar såväl på

sjukvårdens område som inom industrien. En sådan kontrollverksamhet

måste anses utgöra ett statsintresse av stor betydelse.

Utredningsmannen framhåller vidare, att kontrollarbetet måste ske i intimt

samband med den vetenskapliga forskningen och arbetet för sjukvården,

enär det vore omöjligt att underhålla kontrollpersonalens kompetens, såvida

den icke samtidigt aktivt deltoge i dessa arbeten. Det syntes därför ofrånkomligt,

att kontrollverksamheten knötes till den enda institution i landet,

där vetenskapligt arbete och löpande arbete för sjukvården inom det strålningsfysiska

området förekomme. Det torde, framliålles vidare, icke medföra

några formella svårigheter, att föreståndaren jämte erforderlig övrig personal

i vad avsåge kontrollarbetet underställdes medicinalstyrelsen och i sådan

egenskap fungerade såsom tillsyningsmän inom ifrågavarande område.

Vid utredningen äro fogade dels ett förslag till lagstiftning på förevarande

område, innehållande förslag till lag örn radiologiskt arbete m. m. samt

förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd,

dels ock förslag till taxa för undersökningar, utförda av radiofysiska

institutionen. I anslutning till lagförslagen anföres:

Den kontroll å bedrivande av radiologiskt arbete eller visst innehav av

radium eller annat radioaktivt ämne, som föreslås, är avsedd att omfatta

allt sådant arbete eller innehav vare sig det tjänar medicinskt ändamål eller

icke. Utvecklingen inom vissa industrigrenar visar hän mot ökad användning

av röntgen för tekniska ändamål, och det framstår därför numera såsom

mera angeläget än tidigare att jämväl på detta område bereda effektivt skydd

mot de skadliga inverkningarna av röntgenbestrålning.

Uppenbarligen har emellertid en kontroll av förevarande art sin största

betydelse i fråga örn radiologiskt arbete på det medicinska området. Det

skydd, som härutinnan skulle ernås, riktar sig såväl mot den personal, som

är sysselsatt i arbetet, som mot dem, som äro föremål för behandling eller

undersökning. I förstnämnda hänseende blir kontrollen i huvudsak av

arbetarskyddsrättslig karaktär; lagen örn arbetarskydd torde nämligen äga

tillämpning å all sjukvårdspersonal, både högre och lägre, vare sig personalen

är anställd vid offentliga sjukvårdsinrättningar eller hos enskilda

praktiserande läkare eller tandläkare. Att märka är emellertid, att sistnämnda

slag av läkare eller tandläkare själva falla utanför lagens tillämpningsområde.

I vad kontrollen avser att bereda skydd åt patienter för skador vid behandling

eller undersökning är den ur formell synpunkt av annan karaktär

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

och är närmast att jämföra med de föreskrifter av olika slag, som utfärdats

i syfte att få sjukvårdsarbetet så bedrivet, att riskerna för att fel begås vid

behandlingen av patienter i möjligaste mån begränsas.

I enlighet med det nu sagda skulle kontrollen å medicinskt radiologiskt

arbete komma att bedrivas så att säga på två linjer. I vad kontrollen avsåge

skydd för anställd personal skulle kontrollinstitutionen verka såsom

specialinspektör enligt 23 § arbetarskyddslagen och vara underställd riksforsäkringsanstalten

i dess egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Kontrollen å skyddet för patienterna skulle däremot bliva underställd medicinalstyrelsen.

Väl saknas icke förebilder för en sådan anordning. Med hänsyn till

strålningsskyddsfrågornas särartade beskaffenhet synes det emellertid lättare

än i andra fall låta sig göra att avgränsa dessa frågor och underkasta dem

enhetlig administrativ behandling. En sådan enhetlighet torde nämligen ur

saklig synpunkt vara gagnelig, bland annat av den anledningen att man

därigenom undgår att för behandling av olika myndigheter splittra frågor,

som äga organiskt sammanhang med varandra.

Strålningsskyddsfrågorna torde äga mycket ringa gemenskap med de tekniska

frågor, som riksförsäkringsanstalten eljest har att handlägga i sin

egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Det synes ligga närmare

till hands att knyta dessa frågor till medicinalstyrelsen, som i varje fall

inom sitt vetenskapliga råd torde äga tillgång till sakkunskap på området.

I överensstämmelse med det nu sagda har föreslagits den ändringen i 1 §

arbetarskyddslagen, att frågor örn skydd mot inverkan av röntgenstrålar,

radium eller annat radioaktivt ämne undantagas från arbetarskyddslagens

tillämpning. Däremot skulle andra arbetarskyddsfrågor, vilka kunna uppkomma

i samband med radiologiskt arbete, fortfarande falla under nämnda lag.

För bedrivande av radiologiskt arbete eller innehav av radium eller annat

radioaktivt ämne skulle erfordras tillstånd av medicinalstyrelsen. Beviljandet

av tillstånd skulle vara beroende av att sådana anordningar vidtoges, som

erbjöde tillfredsställande skydd för såväl personal som patienter. Därjämte

bör krävas, att den, som skall bedriva eller förestå arbetet, äger en viss

grad av förtrogenhet därmed. Tillståndsfrågorna skulle under medicinalstyrelsen

handhavas av radiofysiska institutionen.

Utredningsmannen framhåller vidare, att den föreslagna kontrollverksamheten

skulle omfatta:

kontroll av röntgenterapianläggningar med avseende å dosering och skydd;

kontroll av skyddet vid röntgenanläggningar för diagnostik samt för tekniska

och vetenskapliga ändamål m. m. ävensom därmed sammanhängande

undersökningar; samt

kontroll av skyddet vid arbete med radioaktiva preparat samt undersökning

och montage av radioaktiva preparat.

Den s. k. skydds- och doseringskontrollen är avsedd att omfatta inspektion

med ungefär ett halvt års mellanrum för varje röntgenterapianläggning.

Den löpande kontrollen vid stationära och transportabla röntgenanläggningar

för medicinskt diagnostiska och veterinärmedicinska ändamål föreslås

skola äga rum en gång vartannat år. Vad anläggningar för tandröntgen

anginge vore enligt utredningen arbetsförhållandena där delvis

annorlunda än vid andra röntgenanläggningar för diagnostik. Användningsfrekvensen

vore nämligen i allmänhet ej särskilt stor, strålningsintensiteten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

vore betydligt mindre lin vid övriga apparater och genomlysningar förekomme

i regel ej. Det oaktat hade enligt utredningen erfarenheten visat,

att under ogynnsamma omständigheter avsevärda risker för läkare och personal

kunde uppstå. Då strålskydd inom arbetsstrålknippet av praktiska

skäl endast undantagsvis kunde anordnas, bleve apparatens placering och

arbetsstrålknippets riktning i förhållande till personalens uppeliållsplats

under arbetet av dominerande betydelse. Den vanliga uppfattningen att vid

tandröntgen riskerna för skador helt saknades eller vore obetydliga, gåve

a priori anledning förmoda, att de faktiskt förefintliga riskerna förbisåges,

och att därför även inom detta område en rådgivande kontroll vore behövlig.

Med anledning av att tandröntgen i regel endast bedreves i mindre omfattning

och av personer, som eljest ej utsatte sig för bestrålningsrisker, torde emellertid

enligt utredningen en löpande kontroll, omfattande en besiktning vart

fjärde år, kunna anses vara tillfyllest. För tandkliniker och överhuvud taget

tandröntgenapparater, som användes mera intensivt, torde kontrollen böra

utföras vartannat år. — Röntgenanläggningar för tekniska ändamål användes

enligt utredningen under högst varierande förhållanden, ofta på sådant sätt

att avsevärda bestrålningsrisker ej kunde undvikas. Sådana apparater borde

därför kontrolleras årligen, och där särskilt stora riskmonent syntes föreligga,

borde särskilt ingående undersökningar utföras. På grund av den för

närvarande hastiga utvecklingen av metodiken och användningsfrekvensen på

detta område kunde ej givas definitiv plan för denna kontrollverksamhet. —

Röntgenanläggningar för vetenskapliga ändamål och för undervisning torde

böra inspekteras i den mån bestrålningsrisker kunde tänkas föreligga. En

med jämna tidsmellanrum utförd kontroll torde sannolikt endast i enstaka

fall ifrågakomma.

Slutligen föreslås, att inspektion obligatoriskt skall utföras en gång om

året vid sjukvårdsinrättning, som disponerar över mera än 100 milligram

radium.

Över styrelsens för Konung Gustaf Y:s jubileumsfond framställning lia

efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

statskontoret, kommerskollegium, kanslersämbetet för rikets universitet, efter

hörande av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, direktionen

för karolinska sjukhuset, ingenjörsvetenskapsakademien, svenska radiologförbundet,

svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund. En

redogörelse för innehållet i dessa yttranden har lämnats å sid. 24—30 i

propositionen.

Framställning av ingenjörsvetenskapsakademien.

I skrivelse till Kungl. Majit den 10 mars 1939 har ingenjörsvetensJcapsakademien

framhållit önskvärdheten av att till förhindrande av olyckshändelser

få till stånd bestämmelser, avseende röntgenskydd för den personal, som

handhade röntgenanläggningar av olika slag. Akademien hade därför låtit

föreståndaren för tekniska röntgencentralen utarbeta en promemoria i ämnet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

I promemorian föreslås lagstiftning angående röntgenskydd samt såsom

komplement till denna lagstiftning närmare anvisningar av yrkesinspektionens

chefsmyndighet. — Beträffande innehållet i övrigt i akademiens förslag

samt däröver avgivna yttranden får utskottet hänvisa till propositionen sid.

30—32.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har vid departementsförslagets

remitterande till lagrådet anfört bland annat följande:

»Det spörsmål, som avhandlas i jubileumsfondstyrelsens och ingenjörsvetenskapsakademiens

framställningar, är i främsta rummet en arbetarskyddsfråga.

Såsom förut påvisats torde de personer, vilka äro sysselsatta med radiologiskt

arbete, i betydande utsträckning falla under arbetarskyddslagens

tillämpningsområde. Olika omständigheter medverka dock till att den verkan

denna lags bestämmelser eljest må kunna utöva till förebyggande av att

arbetare drabbas av olycksfall eller ohälsa i arbetet icke är att på samma

sätt räkna med, då det gäller skydd mot skada genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne. För att kunna bedöma huruvida ett visst

strålningsskydd är effektivt eller vilka åtgärder, som böra vidtagas för att

åstadkomma ett effektivt sådant skydd, erfordras kunskaper och erfarenheter

inom det strålningsfysiska området, vilka endast en specialist på

detta område kan antagas besitta. De ordinarie yrkesinspektörerna äga

sålunda icke kompetens att vid sin tillsyn giva några upplysningar, råd

eller anvisningar till skydd mot strålningsfaran. Även bortsett från kompetensfrågan

försvåras möjligheterna för yrkesinspektörerna att ingripa vid

inträffade skadefall därigenom att röntgenskadorna ofta hava ett så smygande

förlopp, att de icke alls eller först alltför sent sättas i samband med

den verkliga sjukdomsorsaken.

En utväg att i viss mån undanröja nu nämnda olägenheter vore, att en

eller flera specialinspektörer jämlikt 23 § lagen örn arbetarskydd tillsattes

för radiologiskt arbete. Emellertid måste beaktas, att ehuru frågan örn

skydd mot strålningsfaran vid arbete med röntgen och radioaktiva ämnen,

såsom nämnts, i främsta rummet är en arbetarskyddsfråga, samma spörsmål

dock uppställer sig även i fall där arbetarskyddslagen icke är tillämplig.

Såsom i den av jubileumsfondstyrelsen åberopade utredningen påpekats har

man i detta sammanhang att beakta jämväl frågan örn skydd mot strålningsskador

för dem, vilka vid radiologiskt arbete äro föremål för behandling

eller undersökning — patientskyddet. Det är nämligen icke att taga för

givet, att patientskyddet blir automatiskt tillgodosett därigenom att föreskrifter

meddelas och tillsyn utövas ur arbetarskyddssynpunkt. Utanför

arbetarskyddslagens tillämpningsområde falla vidare dels av enskilt praktiserande

läkare och tandläkare bedrivet radiologiskt arbete, dels ock det

radiologiska arbete, som bedrives för forsknings- eller undervisningsändamål.

Slutligen är att märka, att skador kunna uppkomma av ett radioaktivt ämne,

även örn detta icke användes i radiologiskt arbete.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Förutsättningen för att skyddsbestämmelserna mot strålningsskador skola

bli allmängiltiga torde därför vara, att en kontrollorganisation vid sidan av

den enligt arbetarskyddslagen verkande yrkesinspektionen tillskapas. Därpå

bygger ock det förslag, som i detta ärende framlagts av styrelsen för Konung

Gustaf V:s jubileumsfond. Jubileumsfondstyrelsens förslag i denna del

har i princip tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter med undantag av

ingenjörsvetenskapsakademien, vilken anser mindre lämpligt att lösrycka

säkerhetskontrollen vid röntgenanläggningar från övrig administrativ säkerhetskontroll.

Bland de tillstyrkande myndigheterna befinner sig sålunda

riksförsäkringsanstalten, vars verksamhetsområde denna fråga närmast berör.

Det av jubileumsfondstyrelsen framlagda förslaget syftar emellertid längre

än till uppbyggandet av en särskild kontrollorganisation i fråga örn radiologiskt

arbete — med vilket sistnämnda uttryck i förevarande allmänna

argumentering jämställes innehav av radioaktivt ämne utan dess användande

i radiologiskt arbete. Nämnda förslag förutsätter sålunda, att radiologiskt

arbete ej skall få bedrivas utan av viss myndighet därtill meddelat tillstånd.

Med ett dylikt licenssystem synas två fördelar vara förenade. För

det första får vederbörande tillsynsmyndighet tillfälle att redan från första

början göra sitt inflytande gällande och med maktmedel — vägrande av

licens eller licensens återkallande -— vaka över att av myndigheten meddelade

föreskrifter efterföljas. Vidare har licensmyndigheten möjlighet att upprätthålla

kravet på viss grad av förtrogenhet med radiologiskt arbete hos den,

som skall bedriva eller förestå arbetet. I ingenjörsvetenskapsakademiens

yttrande över jubileumsfondstyrelsens framställning har föreslagits, att vissa

angivna minimikvalifikationer — avseende exempelvis i fråga örn teknisk

röntgenanläggning civilingenjörsexamen eller akademisk examen med läroämnet

fysik samt därjämte specialutbildning i röntgenteknik — borde krävas

av den ansvarige ledaren för ett röntgenlaboratorium eller innehavaren av

en röntgenapparat. Härigenom skulle emellertid ställas orimligt höga fordringar

på dessa personer, gående långt utöver dem, som avse kompetens för

själva arbetets rent tekniska utförande. Det torde få anses såsom uteslutet

att exempelvis ålägga industrien att för röntgenarbete använda personal med

kompetens att bedöma de ytterst skiftande strålskyddsproblemen. De av

mig åsyftade kraven vid licensgivningen på förtrogenhet med radiologiskt

arbete avse sålunda ej, att några bestämda teoretiska kunskapsprov skola

behöva dokumenteras i dylika fall.

Därest förhållandena anses påkalla vidtagande av särskilda åtgärder till

skydd mot strålningsriskerna vid radiologiskt arbete, kan jag för min del

ansluta mig till den uppfattningen, att de erforderliga bestämmelserna böra

så uppbyggas, att bedrivande av radiologiskt arbete blir beroende av myndighets

tillstånd. Att sådana särskilda åtgärder liro påkallade, kan med

visst fog ifrågasättas av den anledningen, att antalet i vårt land yppade

röntgenskadefall måste betecknas som relativt ringa. Dock får den i det

föregående lämnade redogörelsen för de hos riksförsäkringsanstalten anmälda

skadefallen icke ensam tagas till utgångspunkt för en beräkning i detta av
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr2o.

seende. Däri ingå nämligen icke inträffade röntgenskadefall, som falla utanför

tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar;

det är sålunda känt, att fall av svårartad beskaffenhet drabbat enskilt praktiserande

läkare. På grand av sättet för röntgen skadornas uppkomst är det

vidare icke osannolikt, att röntgenskadefall inträffat, utan att den verkliga

sjukdomskällan blivit klarlagd. Man måste i detta sammanhang även beakta,

att utvecklingen inom industrien visar hän mot ökad användning av

röntgen för industriella och tekniska ändamål; i ingenjörsvetenskapsakademiens

framställning i ämnet har sålunda särskilt framhållits utvecklingen i

detta avseende inom svetstekniken.

Det är givet, att jämväl de ekonomiska faktorerna måste skärskådas vid

övervägandena i denna fråga. Verkningarna härutinnan av det föreliggande

förslaget skola längre fram närmare beröras, men det må förutskickas, att

dessa enligt min mening icke äro sådana, att de böra utgöra hinder för en

eljest såsom önskvärd ansedd lagstiftning på detta område.

På grand av det nu anförda och under hänvisning jämväl till remissmyndigheternas

ställning till frågan förordar jag lagstiftning efter de principer,

varpå jubileumsfondstyrelsens förslag bygger, nämligen dels att bedrivande

av radiologiskt arbete skall vara beroende av myndighets tillstånd, dels ock

att sådant arbete skall vara underkastat periodisk kontroll.

Under ärendets remissbehandling har av svenska tandläkarsällskapet och

Sveriges tandläkarförbund gjorts gällande, att såvitt angår tandröntgenapparater

en fortlöpande kontroll icke visats vara av behovet påkallad. Dessa

båda organisationer avstyrka därför lagförslaget i den mån tandröntgendiagnostiken

därav beröres.

Skillnaden mellan tandröntgen och medicinsk röntgen i övrigt synes mig

utgöra ej en artskillnad utan allenast en gradskillnad, betingad huvudsakligen

av att användningsfrekvensen vid tandröntgen såsom regel är mindre

än vid annan medicinsk röntgen. Den från sakkunnigt radiologiskt håll

hävdade uppfattningen, att väsentliga risker för strålskador förekomma även

inom tandröntgen, kan icke anses vederlagd genom vad av de båda tandläkarorganisationerna

anförts. Förutskickas må, att den årliga kostnad en

kontroll av föreslagen art skulle åsamka den enskilde tandläkaren beräknats

uppgå till allenast 15 kronor.

Jag finner på grund av det anförda icke skäl att från den föreslagna lagstiftningen

undantaga radiologiskt arbete för odontologisk ändamål.

Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag skulle sådant tillstånd, som avses

i den föreslagna lagen, meddelas av medicinalstyrelsen, som jämväl skulle

utöva överinseendet över och ledningen av den fortlöpande tillsynen. Denna

anordning har motiverats därmed, att strålningsskyddsfrågorna ägde mycket

ringa gemenskap med de tekniska frågor, som riksförsäkringsanstalten eljest

hade att handlägga i sin egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet,

varför det syntes ligga närmare till hands att knyta dessa frågor till medi
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

cinalstyrelsen, som i varje fall inom sitt vetenskapliga råd torde äga tillgång

till sakkunskap på området. Det Ilar jämväl hänvisats till att kontrollen

även avser skydd för patienter, vilken fråga bör ligga inom medicinalstyrelsens

ämbetsområde. Förslaget har i denna del, såsom förut angivits,

lämnats utan erinran av såväl medicinalstyrelsen som riksförsäkringsanstalten.

Jämväl för egen del tinner jag förslaget innebära den lämpligaste

anordningen härutinnan.

Under medicinalstyrelsen skulle enligt jubileumsfondstyrelsens förslag

tillsynen å radiologiskt arbete utövas av radiofysiska institutionen, vilken är

den benämning, som är avsedd för nuvarande radiofysiska forskningsavdelningen

efter dess eventuella förstatligande. Nämnda institution skulle sålunda

höras i alla tillståndsärenden och draga försorg örn de besiktningar,

som i samband därmed kunde vara erforderliga, samt genom hos institutionen

anställd personal utöva den fortlöpande tillsynen. Det synes uppenbart,

att kontrollen av radiologiskt arbete bör utövas av ett organ, som i

sig innesluter de speciella kunskaper och erfarenheter, som erfordras på

detta område. Med hänsyn härtill synes icke råda någon tvekan om att icke

kontrollen bör utövas av radiofysiska forskningsavdelningen eller av organ,

som ersatt nämnda avdelning. Jubileumsfondstyrelsens förslag örn avdelningens

ombildande till statsinstitution ingår, som förut antytts, som ett led

i förslag örn förstatligande av jubileumsklinikens båda forskningsavdelningar

— såväl den radiofysiska som den svulstpatologiska — vilken fråga faller inom

ecklesiastikdepartementets föredragning. I denna fråga har jag samrått med

chefen för detta departement och kommit till det resultatet, att det visserligen

är tänkbart att med hänsyn till radiofysiska forskningsavdelningens nuvarande

organisation och fasta anknytning till ett statligt sjukhus anförtro de

tillärnade kontrolluppgifterna åt densamma sådan den nu är organiserad

men att det dock av flera skäl är önskvärt, att ett förstatligande sker i samband

med lagförslagets ikraftträdande. Chefen för ecklesiastikdepartementet

torde komma att framdeles framlägga förslag i denna riktning i anslutning

till det erbjudande, som enligt det föregående föreligger från jubileumsfondens

sida. Jag utgår alltså i det följande från att radiofysiska forskningsavdelningen

förstatligas från den tidpunkt, då lagstiftningen är avsedd

att träda i kraft.

Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag äro de beräknade kostnaderna för

kontrollen avsedda att bestridas av dem, vilka erhållit vederbörligt tillstånd

att bedriva radiologiskt arbete, och ett förslag till taxa för utförda undersökningar

har i anslutning härtill upprättats.

Det kan onekligen med ett visst mått av berättigande göras gällande, att

då staten svarar för den arbetarskyddskontroll, som utövas genom yrkesinspektionen,

staten liven bör stå kostnaderna för den statligt ordnade kontrollen

å radiologiskt arbete, alldenstund denna kontroll är tillkommen

främst ur arbetarskydd ssynpunkt. Yad åter andra områden än arbetarskyddet

beträffar, upptager staten i olika sammanhang avgift av vederbörande

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 25.

tmr. 41 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

för den kontroll, som ur allmän synpunkt anses erforderlig; det må i detta

sammanhang såsom exempel erinras örn de bidrag, som uttagas till bankinspektionens

och försäkringsinspektionens organisation och verksamhet, och

örn avgifterna för granskning av biografbilder samt för kontroll å krigsmaterieltillverkningen

och å farmacevtiska specialiteter, ävensom örn de arvoden,

som tillsyningsman enligt stadgan örn elektriska starkströmsanläggningar

äger uppbära av vederbörande anläggningsinnehavare.

Att, såsom ingenjörsvetenskapsakademien föreslagit, låta dem, som tillverka

materielen, deltaga i kontrollkostnaderna synes mig uteslutet, då det

icke råder någon tvekan örn att den övervägande delen av riskerna beror

på sättet för användningen och på speciella skyddsanordningar, som variera

från fall till fall, varför tillverkarna icke annat än i mycket ringa omfattning

äro ansvariga för skyddets effektivitet.

Anledningen till att allmän anslutning skett till den i det föregående omnämnda

frivilliga kontrollverksamhet, som hittills förekommit och som bekostats

av dem, som i varje särskilt fall bedrivit radiologiskt arbete, torde

vara, att vederbörande funnit det vara i sitt eget intresse att underkasta sig

kontroll i ifrågavarande hänseende. Kontrollkostnaderna torde också med

skäl kunna betecknas såsom en försäkringspremie tillvinnande av ökad trygghet

mot skadefall, som kunna inträffa i det radiologiska arbetet; även örn skadan

ej träffar person, som själv driver radiologiskt arbete, medför den dock

ofta ekonomiska återverkningar för denne. Ståndpunkttagandet i förevarande

fråga synes mig därför kunna begränsas till huruvida de kostnader en statlig

kontroll skulle åsamka vederbörande kunna antagas bli av den storleksordning,

att på grund därav betänkligheter mot att låta kostnaderna bäras av

dem, som driva radiologiskt arbete, behöva göra sig gällande. På grund därav

torde innebörden i detta avseende av jubileumsfondstyrelsens förslag böra

angivas, därvid såsom utgångspunkt tages dess taxeförslag och den för olika

fall av styrelsen angivna intervallen mellan besiktningarna.

Avgiftsbelagd skydds- och doseringskontroll av röntgenbehandlingsavdelningar

har beräknats komma att ske å 48 olika lasarett, sjukhus, sjukhem

och kuranstalter. Den årliga kostnaden härför är beroende av, bland annat,

antalet behandlingsplatser och kan genomsnittligt beräknas uppgå till 610

kronor för varje avdelning.

För ordinarie inspektion av tandröntgenapparat har räknats med en avgift

av 60 kronor eller, med kontroll vart fjärde år, 15 kronor örn året. I

fråga örn annan medicinsk röntgendiagnostik har föreslagits en avgift av 120

kronor i fråga örn fast och 80 kronor i fråga örn transportabel anläggning;

då det förutsättes, att kontroll skall äga rum vartannat år, uppgår den årliga

kostnaden till hälften av dessa belopp. Avgiften för den årliga kontrollen

av röntgenanläggning för tekniskt ändamål beräknas, oavsett huruvida anläggningen

är stationär eller transportabel, uppgå till 100 kronor. Anläggningar

för vetenskapliga ändamål och för undervisning ha föreslagits skola

kontrolleras utan avgift, i den mån de icke användas i förvärvssyfte.

I fråga örn radioaktiva ämnen äro flera olika kostnadsalternativ att räkna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 19

med, och må härutinnan hänvisas till det såsom Bilaga E till detta protokoll

fogade taxeförslaget.

I betraktande av omkostnads staterna för dem, som enligt förslaget skulle

lia att bära dessa kontrollkostnader, synas mig nämnda kostnader kunna

betecknas som relativt obetydliga.

Jag finner på grund härav icke anledning att frångå jubileumsfondstyrelsens

förslag rörande sättet för kontrollkostnadernas bestridande.

Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag skulle arbetarskyddslagen fortfarande

äga tillämpning å radiologiskt arbete, i vad nämnda lag avser annat

skydd än mot olycksfall och ohälsa i arbetet genom inverkan av röntgenstrålar,

radium eller annat radioaktivt ämne. Innebörden härav blir alltså,

att den specialreglering, som skulle komma till stånd genom den föreslagna

lagen, skulle omfatta allenast strålningsfaran vid radiologiskt arbete, men

att, i den mån sådant arbete folie under arbetarskyddslagens tillämpningsområde,

tillsynen i övrigt — exempelvis beträffande de elektriska anordningarna,

arbetsplatsens beskaffenhet (belysning, luftväxling och dylikt),

minderårigas och kvinnors användande i arbetet m. m. — skulle handhavas

i den ordning arbetarskyddslagen eller därtill knutna specialbestämmelser

föreskriva.

Kommerskollegium har i sitt remissyttrande i stället föreslagit, att tillsynen

över röntgenanläggningar även i avseende å starkströmsfaran skulle

överlåtas å radiofysiska institutionen. Rörande den härför förebragta motiveringen

torde jag få hänvisa till kollegiets i det föregående återgivna

yttrande. Det må i detta sammanhang påpekas, att kommerskollegium föreslår

sådan ändring av 1 § arbetarskyddslagen, att radiologiskt arbete helt

skulle undantagas från lagens tillämpningsområde; nämnda ändringsförslag

är sålunda mera omfattande än vad som framgår av motiveringen, där endast

frågan örn starkströmsfaran beröres.

Då strålningsskyddsfrågorna föreslagits skola utbrytas ur arbetarskyddslagen

och kontrollen härutinnan föreslagits skola handhavas av ett särskilt statligt organ

- radiofysiska institutionen — under överinseende av medicinalstyrelsen,

ha motiven härtill främst varit att söka däri, att bedömningen av strålningsriskerna

vid radiologiskt arbete väsentligen måste grunda sig på överväganden

av medicinsk-fysisk natur. Det synes därför knappast lämpligt

att låta denna arbetarskyddstillsyn omfatta frågor, för vilkas bedömande de

avsedda tillsynsorganen ej äga några speciella förutsättningar. Även om det

förhåller sig så, att de starkströmstekniska anordningarna å röntgenapparater

numera äro ganska ensartade och standardiserade, synes det dock opåkallat

att överlåta å medicinalstyrelsen att såsom chefsmyndighet avgöra eventuellt

uppkommande bedömningsfrågor härutinnan. Några reella fördelar härmed

torde knappast vara att vinna. Emellertid böra vederbörande tillsyningsmän

å strålningsskyddet vid radiologiskt arbete instruktionsledes åläggas bringa

till yrkesinspektörs eller specialinspektörs kännedom, örn vid besiktning å

s. 20 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

strålningsskydd iakttagelser gjorts beträffande starkströmsfaran, vilka anses

böra påkalla åtgärd från vederbörande inspektörs sida.

Jag finnér mig på grund härav böra ansluta mig till vad jubileumsfondstyrelsen

i denna del föreslagit.»

Genom proposition nr 74 till nu pågående riksdag har Kungl. Maj:t på

föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet föreslagit riksdagen besluta,

att den radiofysiska och den svulstpatologiska forskningsavdelningen vid

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik skola omorganiseras till statsinstitutioner

från och med den 1 juli 1941. Beträffande denna propositions innehåll i

förevarande del hänvisas till propositionen sid. 4—27. Propositionen har

hänvisats till statsutskottet.

Det nu framlagda förslaget till lagstiftning örn tillsyn å radiologiskt arbete

avser att bereda ökat skydd mot skada genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne. Den föreslagna lagstiftningen tager härvid hänsyn ej

allenast till dem, som äro sysselsatta med sådant arbete, utan även till dem,

som äro föremål för radiologisk undersökning eller behandling, samt andra,

som kunna utsättas för strålningsfaran. Lagstiftningen bygger på principen,

att bedrivande av radiologiskt arbete skall vara beroende på myndighets tillstånd

och underkastat periodisk kontroll. Med radiologiskt arbete jämställes

härvid innehav, utan samband med dylikt arbete, av radioaktivt ämne, överstigande

viss myckenhet.

Enligt förslaget skall tillstånd till radiologiskt arbete meddelas av medicinalstyrelsen,

som jämväl skall utöva överinseendet över och ledningen av

den fortlöpande tillsynen. Under medicinalstyrelsen skall tillsynen ombesörjas

av radiofysiska institutionen, vilken är den benämning som är avsedd

för den nuvarande radiofysiska forskningsavdelningen vid Konung

Gustaf Y:s jubileumsklinik efter dess tilltänkta förstatligande. Kostnaderna

för kontrollen äro avsedda att bestridas av dem, som erhållit vederbörligt

tillstånd att bedriva radiologiskt arbete.

För närvarande äger lagen örn arbetarskydd tillämpning å dem, som

användas till visst radiologiskt arbete. Den nu föreslagna lagstiftningen

vilken såsom i propositionen framhålles i främsta rummet måste betraktas

ur arbetarskyddssynpunkt — innebär, att arbetarskyddslagen fortfarande

skall vara tillämplig å sådant arbete, i vad nämnda lag avser skydd mot annan

skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt

ämne. Den specialreglering, som skulle komma till stånd genom den ifrågasatta

lagstiftningen, omfattar sålunda allenast strålningsfaran vid radiologiskt

arbete medan — i den mån sådant arbete faller under arbetarskyddslagens

tillämpningsområde — tillsynen i övrigt skall handhavas i den ordning

denna lag eller därtill knutna specialbestämmelser föreskriva. Härav

betingad ändring har även föreslagits i 1 § arbetarskyddslagen.

Enligt utskottets mening är det föreliggande förslaget väl ägnat att läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. Särskilt vill utskottet framhålla de på
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

tagliga fördelar, som måste anses förenade med den förordade anordningen,

att radiologiskt arbete över huvud taget icke skall få bedrivas utan myndighets

tillstånd. Såsom föredragande departementschefen påpekat får nämligen

med ett dylikt licenssystem tillsynsmyndigheten redan från första

början tillfälle att göra sitt inflytande gällande och med maktmedel vaka över

att meddelade föreskrifter efterföljas. Vidare har licensmyndigheten möjlig

het att fordra viss förtrogenhet med radiologiskt arbete hos den, som skall

bedriva eller förestå arbetet. Vad angår den närmare kontrollen av ifrågavarande

arbete finner utskottet, att denna i enlighet med vad som föreslagits

bör under medicinalstyrelsens överinseende och ledning utövas av den radiofysiska

forskningsavdelningen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och

där anställda befattningshavare. Denna institution torde nämligen för närvarande

vara det enda organ, som besitter erforderlig sakkunskap på området.

I likhet med departementschefen förutsätter utskottet härvid, att forskningsavdelningen

förstatligas från den tidpunkt, då lagstiftningen är avsedd att

träda i kraft.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i det framlagda förslaget får

utskottet anföra följande.

Enligt 9 § i förslaget till lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. skall

den som bedriver sådant arbete eller innehar radioaktivt ämne omedelbart

efter erhållen kännedom till radiofysiska institutionen anmäla inträffad skada,

som kan antagas hava samband med arbetet eller med innehavet och vara

orsakad av röntgenstrålar eller strålning från radioaktivt ämne. Utskottet har

icke någon erinran mot denna bestämmelse, vilken är påkallad av hänsyn till

betydelsen av att institutionen snarast möjligt får kännedom örn inträffade

strålningsskador. Till förebyggande av missförstånd anser utskottet emellertid

det böra framhållas, att anmälan i enlighet med nämnda bestämmelse icke

fritager arbetsgivare eller annan från att beträffande skador av sådan art

jämväl fullgöra den anmälningsskyldighet, som eljest kan vara stadgad.

Utskottet har särskilt uppmärksammat, att riksförsäkringsanstalten i samband

med behandlingen av 12 § i förslaget till lag örn tillsyn å radiologiskt

arbete m. m. framhållit att i förslaget borde upptagas särskilda bestämmelser

om semester för personal, sysselsatt med röntgen- eller radiumarbete. Häremot

har departementschefen erinrat, att spörsmålet örn att utmäta olika

semesterförmåner för skilda grupper av arbetstagare med hänsyn till konstaterad

skillnad i behovet av semester uppmärksammats vid tillkomsten av lagen

örn semester men att någon sådan differentiering icke skett i denna lag. Det

syntes enligt departementschefens mening uteslutet, att för enbart dem i

radiologiskt arbete sysselsatta fastställa semesterbestämmelser, som avveke

från de allmänna bestämmelserna. Vidare har departementschefen framhållit,

att en legal reglering av olika frågor rörande radiologiskt arbete kunde för

väntas medföra att den allmänna uppmärksamheten bleve fäst på den med

detta arbete förbundna hälsofaran. Det vore hans förhoppning, att den föreslagna

lagen därvid även skulle visa sig vara ägnad att främja frivilliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

överenskommelser örn sådan längre semester för röntgenpersonal, som vöre

motiverad av de speciella förhållandena beträffande nämnda arbete. Såsom

i propositionen framhålles åtnjuter även redan för närvarande röntgenpersonalen

vid vissa lasarett längre semester än annan jämställd sjukvårdspersonal.

Utskottet delar departementschefens uppfattning i denna fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 27 mars 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Forslund, Roos, Olof Carlsson,

Sten, Wistrand och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Hage, fröken Andersson,

herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Holm och Larsson i Östersund.

Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939 s. 3 i texten