Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916

1941-06-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1941 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17

juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete.

Genom en den 30 maj 1941 dagtecknad proposition, nr 276, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn

försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

21 §.

Där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som

föranleder ersättning enligt 6 § 1) b) eller 2) eller 7 §, åligger det arbetsgivaren

eller arbetsföreståndaren att, sedan han från den skadade eller eljest

erhållit underrättelse örn olycksfallet, ofördröjligen därom hos den försäkringsinrättning,

i vilken den skadade enligt denna lag är försäkrad, göra

skriftlig anmälan enligt formulär, som av riksförsäkringsanstalten fastställes.

Har olycksfallet medfört eller kan det skäligen antagas medföra påföljd,

som föranleder ersättning allenast enligt 6 § 1) a), skall skriftlig anmälan av

arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren göras hos försäkringsinrättningen i

den ordning Konungen bestämmer.

Då anmälan---i häradsnämnden.

Polismyndigheten i---sådan nödig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 30.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt lagen den 11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i

arbete med däri sedermera vidtagna ändringar skall på grund av försäkring

till skadad arbetare i ersättning utgivas, bland annat, örn olycksfallet medfört

sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,

dels erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga

särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon

och dylikt [6 § 1) a)], dels ock viss sjukpenning [6 § 1) b)]. Förutsättning

för att sjukpenning skall utgå är emellertid, att ådragen sjukdom varat

mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts

med minst en fjärdedel. Har olycksfallet medfört arbetarens död, utgår

enligt 7 § begravningshjälp och livräntor till efterlevande.

Där olycksfall medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som

enligt 6 eller 7 § föranleder ersättning, åligger det arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren

att, sedan han från den skadade eller eljest erhållit underrättelse

örn olycksfallet, ofördröjligen göra skriftlig anmälan därom, enligt av

riksförsäkringsanstalten fastställt formulär, hos den försäkringsinrättning, i

vilken den skadade är försäkrad enligt olycksfallsförsäkringslagen (21 §).

Då anmälan göres, skall samtidigt eller, där så ej kan ske, så snart som

möjligt därefter till försäkringsinrättningen insändas genom arbetsgivarens

försorg, men på försäkringsinrättningens bekostnad, anskaffat läkarbetyg,

enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär, angående skadans beskaffenhet

och den skadades tillstånd. Underlåtenhet att fullgöra föreskrifterna i

21 § medför bötesstraff (34 §).

I kungörelsen den 9 november 1928 (nr 429; ändrad genom kungörelser

den 24 november 1932, nr 514, och den 23 december 1937, nr 1025) angående

anmälan örn olycksfall i arbete m. m. givas utförligare bestämmelser

rörande anmälningsförfarandet. Skriftlig anmälan om olycksfallet skall alltid

göras till riksförsäkringsanstalten samt därjämte, om den skadade är försäkrad

i ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, till nämnda bolag. Anmälan

skall ytterligare göras till polismyndigheten i orten, som vidarebefordrar

densamma till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Slutligen skall

ett ytterligare exemplar av anmälan tillställas arbetarombud, varom förmäles

i 31 § lagen om arbetarskydd, därest sådant ombud finnes utsett å

arbetsstället. Anmälan skall avfattas enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsanstalten.

Rörande innehållet av sådan anmälan stadgas närmare

i kungörelsens 2 §.

Framställning från riksförsäkringsanstalten örn ändring

av 21 § olycksfallsförsäkringslagen.

I skrivelse den 4 april 1941 har riksförsäkringsanstalten förklarat sig vilja

underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om ändring av olycksfallsförsäkringslagen

beträffande det nuvarande anmälningsförfarandet såvitt angår

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

3

sådana olycksfall i arbete, vilka medföra så lindrig skada, att ej sjukpenning

utan i regel endast ersättning för läkarvård och läkemedel skall utgivas

i anledning av olycksfallet.

Riksförsäkringsanstalten har inledningsvis erinrat därom, att anstalten den

11 juni 1937 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning

rörande en förbättrad lagstiftning örn försäkring för olycksfall i arbete

— vilken utredning påbörjats men med hänsyn till flera under de senare

åren inträffade omständigheter, särskilt den rådande kristiden, icke ansetts

böra slutföras — ävensom att anstalten i samråd med den inom finansdepartementet

tillsatta besparingsberedningen till undersökning upptagit vissa

frågor i syfte att vinna ett förenklat och förbilligat förfarande vid handläggningen

av ärenden enligt olycksfallsförsäkringslagen. Anstalten hade

emellertid ansett nu ifrågavarande framställning böra göras utan avvaktan

av resultatet av nyssnämnda utredningar.

Riksförsäkringsanstalten har omnämnt, att antalet olycksfall i arbete, som

för den skadade icke medfört nedsättning av arbetsförmågan eller som medfört

sådan nedsättning i mindre grad eller under kortare tid än som enligt

6 § 1) b) olycksfallsförsäkringslagen fordrades för att sjukpenning skulle

utgå, beträffande större arbetsgivare (exklusive staten) varit följande:

År Antal olycksfall År Antal olycksfall

1933 ............................... 9,800 1936 19,400

1934 ............................... 13,200 1937 23,200

1935 ............................... 16,400

År 1937 fördelade sig antalet med omkring 12,000 på riksförsäkringsanstalten

och omkring 11,200 på de ömsesidiga bolagen. Härtill komme

motsvarande olycksfall bland de mindre arbetsgivarnas arbetare, omkring

2,100 för riksförsäkringsanstalten och omkring 400 för bolagen. Enligt en

för år 1940 verkställd preliminär uppskattning utgjorde antalet olycksfall

av ifrågavarande slag beträffande i riksförsäkringsanstalten försäkrade arbetare

omkring 18,700, vilket innebure en stegring från år 1937 med omkring

4,600.

Riksförsäkringsanstalten har förklarat sig anse en förenkling av det nuvarande

anmälningsförfarandet beträffande ifrågavarande lindriga olycksfall

önskvärd. Därigenom syntes en förenkling även av anstaltens arbete

för reglering av dylika skadefall möjlig. Efter att hava omnämnt, att medicinalstyrelsen

på framställning av riksförsäkringsanstalten för de lindriga

olycksfallen fastställt ett enklare läkarintygsformulär (som ersattes med två

kronor) än det vanliga formuläret (för vilket ersättning utginge med fyra

kronor), har anstalten anfört följande:

I fråga om olycksfall i allmänhet, d. v. s. olycksfall, som — där det ej

medför den skadades död — medför nedsättning av arbetsförmågan med

minst Vi under mer än tre dagar efter olycksfallsdagen, har avsikten uppenbarligen

varit, att den skadade skall på grund av den till försäkringsinrättningen

inkomna anmälningshandlingen och läkarintyget snarast kunna tillerkännas

den sjukpenning, varav han antages i regel utan dröjsmål vara i be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

hov. I de fall av lindrigare skada, där sjukpenning ej behöver utgå, utan där

fråga endast blir om ersättande av läkarvård, läkemedel och läkarintyg —

undantagsvis även om resa till eller från läkare och möjligen även av läkare

ordinerad massage- eller fysikalisk behandling -— uppstår emellertid för försäkringsinrättningen

i regel fråga örn utgivande av ersättning härför, först

när behandlingen meddelats, och, om den meddelats mer än en gång, först

när den avslutats och räkning utställts av läkaren. I enlighet härmed har

det synts anstalten tillfyllest, örn i dylika fall anmälan om olycksfallet göres,

först när den för behandlingen ersättningsberättigade framställt anspråk på

ersättning för behandlingen, d. v. s. i regel först när behandlingen avslutats.

I vissa fall när fråga är örn arbetsgivare med ett stort antal arbetare, och

arbetsgivaren antingen enligt försäkringsvillkoren står självrisk för läkarvård

och läkemedel eller ock förskotterar ersättning därför, är det tillräckligt,

att anmälan om olycksfall, varom här är fråga (med bifogande av läkarintyg

och eventuellt även läkarvårdsräkning) göres till försäkringsinrättningen

i ett sammanhang för flera under viss tid inträffade dylika olycksfall

t. ex. efter utgången av varje månad eller varje kvartal allteftersom försäkringsinrättningen

i samråd med arbetsgivaren bestämmer.

Vid anmälan om olycksfall, som här avses, bör vidare komma till användning

ett vida enklare anmälningsformulär än det mer utförliga formulär,

om vars innehåll stadgas i 2 § av berörda 1928 års kungörelse angående anmälan

örn olycksfall i arbete m. m. och vilket sistnämnda formulär ej är

erforderligt i fråga örn här avsedda olycksfall.

Slutligen bör det vara tillräckligt, om anmälan om olycksfall, som här avses,

göres endast till den försäkringsinrättning, där den skadade är försäkrad.

När t. ex. för närvarande ett exemplar av den vanliga anmälningshandlingen

ingår till yrkesinspektör eller bergmästare, kan i här avsedda fall sådant

särskilt exemplar ersättas med att försäkringsinrättningen underrättar

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare om vissa slags här avsedda

olycksfall, som under viss tidsperiod inträffat vid visst företag eller hos viss

arbetsgivare. Likaledes bör det exemplar av den vanliga anmälningshandlingen,

som även i här förekommande fall nu tillställes arbetarombud, kunna

utan olägenhet ersättas med underrättelse på annat sätt i enklare form

till sådana ombud.

Vid tillämpning i fråga örn här avsedda olycksfall i arbete av ett på det

sätt förenklat anmälningsförfarande, som nu angivits, bör det bliva möjligt

att sammanföra anmälningshandlingen med läkarintyget och läkarvårdsräkningen

till en handling, varigenom för riksförsäkringsanstalten och för

de ömsesidiga bolagen en ej obetydlig förenkling skulle kunna vinnas vid

handläggningen av dessa olycksfall.

I anslutning till det anförda har riksförsäkringsanstalten avgivit förslag till

erforderliga ändringar av olycksfallsförsäkringslagen och 1928 års kungörelse.

över riksförsäkringsanstaltens framställning hava yttranden avgivits av

försäkringsrådet, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska

arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige.

Riksförsäkringsanstaltens förslag tillstyrkes i princip i samtliga yttranden.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

5

»Av den förut lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, att

arbetsgivare för närvarande städse har att fullgöra en omständlig anmälningsskyldighet

rörande olycksfall i arbete, som drabbat hos honom anställd

arbetstagare. Riksförsäkringsanstalten har nu föreslagit, att i de fall, då så

lindrig skada åsamkats, att enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser

icke sjukpenning utan i regel endast ersättning för läkarvård och läkemedel

skall utgivas i anledning av olycksfallet, ett enklare anmälningsförfarande

än det nuvarande borde tillämpas. Närmare bestämmelser rörande

sistnämnda förfarande skulle utfärdas av Konungen. Dessa bestämmelser

skulle i huvudsak innehålla, att anmälan om olycksfallet skulle göras

först när den ersättningsberättigade framställt anspråk på ersättning. I fråga

om större arbetsgivare, som antingen stöde självrisk för läkarvård och läkemedel

eller förskotterade ersättning därför, skulle anmälan kunna göras i ett

sammanhang för flera under viss tid inträffade olycksfall, exempelvis efter

utgången av varje månad eller kvartal allteftersom försäkringsinrättningen

efter samråd med arbetsgivaren bestämde.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, vilket tillstyrkts i remissvaren, finner jag

lämpligt. Såsom försäkringsrådet framhållit torde avseende icke behöva fästas

vid att svårigheter i vissa undantagsfall kunna föranledas av de ifrågasatta

bestämmelserna. Förslag till lag innefattande erforderlig ändrad lydelse av

21 § olycksfallsförsäkringslagen har upprättats inom socialdepartementet. I

anledning av vad landsorganisationen anfört må framhållas, att, om skälig

anledning föreligger till antagande, att sjukdomen kommer att vara mer än

tre dagar efter dagen för olycksfallet och att den skadades arbetsförmåga

kommer att nedsättas med minst en fjärdedel, det i lagen för närvarande

föreskrivna anmälningsförfarandet skall iakttagas.

I förevarande sammanhang torde den jämkningen av lagtexten böra vidtagas,

att sista stycket i paragrafen, vilket innehåller bestämmelser örn vad

som i lagen avses med polismyndighet, uteslutes, enär i nämnda stycke meddelade

föreskrifter synas hava sin plats i tillämpningsförfattingen.»

Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 12 juni 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

U Iskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 30.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Forslund, Linnér*, Olof Carlsson,

Holstenson, Nils Elowsson och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås,

Hermansson, fru Johansson*, herrar Larsson i Östersund och Karlsson i Granebo*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

412143

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:443 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 a1 i texten