Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om kontroll av vattenledningsvatten, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1941-06-12 · 42 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om kontroll av vattenledningsvatten, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om kontroll av vattenledningsvatten,

m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 14 februari 1941 dagtecknad proposition, nr 50, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande över följande förslag till

1) Förordning

om kontroll av vattenledningsvatten.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna förordning äger tillämpning i fråga om vatten, som i stad eller inom

område å landet, där 1 kap. hälsovårdsstadgan gäller, genom allmän vattenledning

tillhandahålles till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel

eller till rengöring av kärl eller redskap, vilka användas vid beredning

eller förvaring av livsmedel.

Länsstyrelse äger förordna, att vad i denna förordning stadgas skall tilllämpas

jämväl beträffande vatten, som inom område å landet, där de i 2 kap.

hälsovårdsstadgan meddelade bestämmelserna gälla, genom allmän vattenledning

tillhandahålles för i första stycket angivet ändamål.

Tillhandahålles genom vattenledning, som är anordnad för enskilt bruk,

vatten för något i första stycket angivet ändamål till flera hushåll eller eljest

i stor omfattning, må länsstyrelse förordna, att bestämmelserna i denna förordning

skola äga tillämpning jämväl beträffande sådant vatten.

Innan förordnande enligt andra eller tredje stycket meddelas, skola vederbörande

hälsovårdsnämnd samt ägare av vattenverk, som beröres av förordnandet,

höras i ärendet.

Vad nedan i denna förordning stadgas örn vattenverk skall gälla allenast i

fall där förordningen är tillämplig i fråga om det vatten, som tillhandahålles

genom verket.

2 §.

Ägare av vattenverk åligger att en gång varje kalenderår låta vattnet undergå

fysikalisk-kemisk undersökning. Finnes anordning för rening av vattnet,

skall undersökningen omfatta såväl det renade vattnet som råvattnet.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 31.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Medicinalstyrelsen äger på ansökan medgiva, att tiden mellan undersökningarna

må förlängas intill tre år.

Utvisar undersökning, att vattnet är mindre tjänligt för sitt ändamål, må

hälsovårdsnämnden förordna, att undersökningar skola ske med kortare tidsmellanrum

än de för vattenverket eljest föreskrivna.

3 §•

Ägare av vattenverk åligger att, i den omfattning nedan i denna paragraf

sägs, låta vattnet undergå bakteriologisk undersökning.

Bakteriologisk undersökning skall äga rum

vid vattenverk med ytvattentäkt en gång i veckan, därest verket tillhandahåller

vatten åt minst 4,000 personer, och eljest en gång i månaden

samt

vid vattenverk med grundvattentäkt en gång i månaden, därest verket tillhandahåller

vatten åt minst 4,000 personer, och eljest en gång var tredje

månad.

Finnes anordning för rening av vattnet, skall vad nu sagts gälla allenast

det renade vattnet. Råvattnet skall emellertid i sådant fall undersökas

vid vattenverk med ytvattentäkt fyra gånger årligen samt

vid vattenverk med grundvattentäkt en gång varje år.

Medicinalstyrelsen äger på ansökan medgiva förlängning av tiden mellan

undersökningarna. Sådant medgivande gäller under högst tre år.

Utvisar bakteriologisk undersökning, att vattnet är mindre tjänligt för sitt

ändamål, må hälsovårdsnämnden förordna, i fråga om undersökning, som

i andra stycket sägs, att denna skall ske dagligen, och beträffande annan undersökning,

att densamma skall äga rum oftare än vad eljest är fallet. I

fråga om undersökning, som i andra stycket sägs, må förordnandet ej återkallas,

förrän två på varandra följande undersökningar utvisat, att vattnet

åter är tjänligt för sitt ändamål.

Antalet personer, som tillhandahålles vatten från visst vattenverk, skall

beräknas efter det genomsnittliga antalet under nästföregående kalenderår.

4 §.

Giver fysikalisk-kemisk eller bakteriologisk undersökning vid handen, att

det undersökta vattnet är otjänligt för sitt ändamål, och kan dess användande

för nämnda ändamål medföra uppenbar hälsofara, må hälsovårdsnämnden,

då otjänligheten är av fysikalisk-kemisk art, förelägga vattenverkets

ägare att avstänga tillförseln av vatten för ändamål, varom i 1 § förmäles,

och eljest antingen förbjuda, att vattnet utan föregående kokning

användes för nämnda ändamål eller meddela föreläggande som nyss sagts.

Förbud eller föreläggande skall gälla tills vidare intill dess beskaffenheten

av vattnet i viss angiven grad förbättrats.

Föreläggande att avstänga vattenledning må meddelas allenast i den mån

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

3

vederbörande brandmyndighet finner sådant avstängande kunna ske utan

att tillgången på vatten vid eldsvåda äventyras.

5 §.

Fysikalisk-kemisk undersökning må utföras allenast av statens institut

för folkhälsan eller av den, som av medicinalstyrelsen förklarats behörig därtill.

Bakteriologisk undersökning må utföras allenast av statens institut för

folkhälsan, av statens bakteriologiska laboratorium eller av den, som av medicinalstyrelsen

förklarats behörig därtill.

Närmare föreskrifter om förvärv av kompetens för fysikalisk-kemisk och

bakteriologisk undersökning meddelas av Konungen.

6 §•

Den som utfört fysikalisk-kemisk eller bakteriologisk undersökning har

att däröver omedelbart upprätta protokoll och tillställa vederbörande hälsovårdsnämnd

avskrift därav i två exemplar. Ena exemplaret skall av nämnden

överlämnas till förste provinsialläkaren eller med denne likställd förste

stadsläkare.

7 §.

På Konungen ankommer att fastställa taxa för fysikalisk-kemisk och bakteriologisk

undersökning.

8 §■

Hälsovårdsnämnd har att ägna tillsyn åt utrustningen och skötseln av vattenverk.

Förefinnes härutinnan märklig brist, som kan menligt inverka på

beskaffenheten av vattnet, skall nämnden förelägga verkets ägare att vidtaga

för bristens avhjälpande tjänliga åtgärder, såvida dessa icke medföra

oskäliga kostnader.

9 §.

Hälsovårdsnämnd äger uppdraga åt någon sin ledamot eller tjänsteman

att på nämndens vägnar meddela förordnande, som i 2 § tredje stycket eller

3 § femte stycket sägs. Förordnande, som med stöd av sådant uppdrag meddelats,

skall anmälas inför nämnden vid dess nästa sammanträde. Genom

sådant förordnande får vite icke föreläggas.

10 §.

Ställer sig ägare av vattenverk icke bestämmelse i denna förordning eller

med stöd därav meddelad föreskrift till efterrättelse, äger hälsovårdsnämnden

förelägga den tredskande viss tid för vidtagande av den åtgärd, beträffande

vilken försummelse föreligger.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

11 §.

De befogenheter som enligt hälsovårdsstadgan och andra författningar

tillkomma och de skyldigheter som enligt samma författningar åvila medicinalstyrelsen,

länsstyrelse, hälsovårdsnämnd, tjänsteläkare och andra myndigheter

i frågor, som äga samband med den allmänna hälsovården, skola,

i den mån därom ej särskilt stadgas i denna förordning, i tillämpliga delar

gälla jämväl i avseende å kontrollen av vattenledningsvatten. Ådömes vite,

skall vad i 61 § hälsovårdsstadgan föreskrives gälla i fråga om nämnda vite.

Bestämmelserna i 60 § hälsovårdsstadgan örn rätt dels att anföra besvär

över beslut av hälsovårdsnämnd och länsstyrelse, dels ock för nämnda myndigheter

att förordna, att beslut skall utan hinder av besvär lända till efterrättelse,

skola äga motsvarande tillämpning i fall då beslut meddelats enligt

denna förordning.

12 §.

Medicinalstyrelsen har att meddela närmare föreskrifter angående sättet

för utförande av fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning samt om

avfattandet av protokoll över sådana undersökningar.

Medicinalstyrelsen skall därjämte utfärda allmänna råd och anvisningar

till ledning för bedömandet av undersökningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.

2) Förordning

om tillägg till hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566).

Härigenom förordnas, att till vardera av 9 och 44 §§ hälsovårdsstadgan den

19 juni 1919 skall fogas ett nytt moment, det till 9 § fogade betecknat 5 mom.

och det till 44 § fogade betecknat 4 morn., av följande lydelse:

9 §•

5 mom. Om kontroll av vattenledningsvatten är särskilt stadgat.

44 §.

4 mom. Örn kontroll av vattenledningsvatten är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

5

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionen nr 192 i första

kammaren av herr Frans Ericson m. fl. och motionen i andra kammaren nr

257 av herr Ljungberg m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen ville avslå

propositionen samt föreslå förnyad utredning för framläggande till nästa

års riksdag av ett modifierat förslag till förordning örn kontroll av vattenledningsvatten

under hänsynstagande till i motionerna anförda synpunkter.

I motiveringen till motionerna har anförts bland annat:

Det kan starkt ifrågasättas, örn en kontroll rätt långt i efterhand, verkställd

genom bakteriologiska undersökningar med i propositionen föreslagna tidsmellanrum,

verkligen kan förhindra uppkomsten av en epidemi. I två av de

tre samhällen, inom vilka epidemier inträffade under år 1939, förekom regelbunden

bakteriologisk kontroll 1 gång i månaden. Vid tre av de svårare

epidemier, som inträffat i vårt land under senare år, har orsaken visat sig

vara fel vid kloreringen. Örn fel vid kloreringen ånyo skulle inträffa — t. ex.

på grund av att reservapparat saknas, en behållare rinner tom eller kloröverskottsbestämningar

ej utföras — kan en infektion hinna äga ruin långt innan

resultatet av den bakteriologiska undersökningen föreligger.

Det finnes därför otvivelaktigt ett behov av förebyggande åtgärd

e r för att skydda allmänheten mot infektion genom vattenledningsvatten.

En ovärderlig överblick över vattenverkens teknisk-hygieniska standard skulle

erhållas genom uppläggning av ett centralt register över alla vattenverk av

viss storleksordning, vilket register skulle innehålla alla ur hygienisk synpunkt

viktigare tekniska data. Bättre framtida förhållanden skulle vidare

kunna ernås genom utfärdandet av vissa föreskrifter rörande anordning och

skötsel av verkens vitala delar, t. ex. ldoreringsanläggningen, samt genom

auktorisering av förslagsställare. Det sistnämnda torde även vara ett viktigt

önskemål i fråga örn de omfattande statskommunala vattenlednings- och avloppsarbetena.

I förhållande till den effektivitet som kan vinnas genom den föreslagna

kontrollen är även kostnaden för kontrollen att anse som hög, särskilt för det

stora antalet små vattenverk. Enligt propositionen beräknas kontrollen för

vattenverk med över 4,000 personer inom distributionsområdet draga en

kostnad av 255—900 kronor och för mindre vattenverk 135—300 kronor örn

året för undersökningen på laboratoriet. Härtill kommer kostnad för provtagning

—- vilken är lika viktig som undersökningen på laboratoriet och

därför måste förutsättas bliva utförd av behörigförklarad person — fläsksterilisering,

isning, förpackning, försändning m. m. Denna tilläggskostnad

torde i många fall t. o. m. bli större än undersökningskostnaden.

För vattenverk på landsbygden, t. ex. en Norrlandskommun med ytvattentakt

och 5,000 personer inom distributionsområdet, kan sålunda kostnaden

väntas uppgå till c:a 2,000 kronor om året. Detta belopp innebär en ganska

betungande extra pålaga, särskilt då man betänker att kommunalmännen ofta

utan ersättning ombesörja vattenlcdningsföretagets skötsel för att minska de

årliga utgifterna. Den för denna kostnad uppnådda kontrollen är, såsom

ovan framhållits, i många fall otillräcklig, men man kan ej begära, alt kommunerna

därutöver skola kosta på sig effektiv lokal kontroll genom person,

vars arbete ej kan vitsordas till följd av alt lian ej kan erhålla behörighet.

Utöver de förebyggande åtgärderna borde man i stället efterslräva att giva

de lokala befattningshavarna ökat ansvar och att hos dem söka framkalla

intresse för k o n t r o 1 1 c r a n d e å t g ii r d e r. Genom utbildning av vat
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

tenverksföreståndaren eller den ansvarige maskinisten enligt amerikanskt

mönster vid en kurs på några veckor samt anskaffning av erforderlig laboratorieutrustning

kan daglig kontroll med jäsningsprov genomföras för avsevärt

lägre kostnad än den ovan angivna. Genom stickprov kunna de lokala

hälsovårdsmyndigheterna när som helst kontrollera, att denna vattenverkets

kontroll genomföres på rätt sätt.

Beträffande de skäl, som motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionerna.

över propositionen och motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver begärt yttrande från väg- och valtenbyggnadsstyrelsen.

Sedan nämnda styrelse avgivit yttrande, varvid fogats en av byråingenjören

Adam Goldschmidt upprättad promemoria, hava handlingarna

tillställts medicinalstyrelsen samt statens institut för folkhälsan, vilka därefter

inkommit med yttrande i ärendet. De avgivna yttrandena jämte ovannämnda

promemoria finnas såsom bilagor A—D fogade vid detta utlåtande.

Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag i ämnet.

Hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566) innehåller såväl i det kapitel,

som rör förhållandena i städer och stadsliknande samhällen (1 kap.),

som i kapitlet rörande allmänna hälsovården på landet (2 kap.) bestämmelser

örn vatten för hushållsbehov.

I fråga om städer och stadsliknande samhällen nämnas sålunda bland

hälsovårdsnämndens allmänna åligganden dess skyldighet att verka för att

i staden (samhället) finnes ymnig och lätt tillgång på gott vatten till dryck,

matlagning och andra hushållsbehov samt tjänligt vatten för renhållningen,

samt att för tillgodoseendet av nämnda ändamål allmänna vattenledningar

anläggas (1 § andra stycket). Speciella bestämmelser om hälsovårdsnämnds

åligganden i fråga örn vattenförsörjningen återfinnas i 9 § under rubriken

Om vatten och is för hushållsbehov. Enligt paragrafens 1 mom. skall hälsovårdsnämnd

hålla noggrann tillsyn över beskaffenheten av vattnet på de

ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och andra

hushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnden tillse, att brunnar och källor,

som äro belägna på allmänna platser eller inne på gårdar eller tomter,

äro ändamålsenligt överbyggda och i övrigt så inrättade, att ytvatten eller

orenlighet ej intränger i dem. I 2 mom. stadgas, att vattnet i brunn, källa

eller vattenledning, vare sig denna är avsedd för allmänt eller enskilt begagnande,

ej må av någon förorenas, samt att detsamma skall gälla i fråga om

vattnet vid allmänt vattenhämtningsställe vid sjö, vattendrag eller kanal. Vad

i 3 mom. stadgas har avseende å is för hushållsbehov. Paragrafens 4 —

och sista — mom. giver hälsovårdsnämnd befogenhet att, när omständigheterna

därtill föranleda, förbjuda hämtning av vatten från visst vattenhämtningsställe.

överträdelse av bestämmelse i 9 § 2 mom. eller förbud, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. <

hälsovårdsnämnd meddelat med stöd av 9 § 4 morn., är belagd med dagsböter

(27 §).

Likartade ehuru mindre vittgående bestämmelser gälla för landet. Hälsovårdsnämnd

på landet är sålunda alagd verka för att invanarna i hälsovårdsområdet

— såsom regel bildar varje kommun på landet sådant område —

äga ymnig och lätt tillgång på gott vatten till dryck och matlagning och att

särskilt på platser med större sammanträngd befolkning vattenledning anlägges

(35 § andra stycket). De speciella bestämmelserna om vatten och is

för hushållsbehov återfinnas i 44 § under rubriken Om vatten och is för hushållsbehov.

Enligt denna paragraf skall hälsovårdsnämnd hålla tillsyn över

beskaffenheten av vattnet på de ställen, där sådant hämtas för att användas

till dryck, matlagning och andra hushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnd

tillse, att brunnar och källor äro så inrättade, att ytvatten eller orenlighet

ej intränger i dem (1 morn.). Paragrafens övriga mom. (2 och 3 mom.)

hava samma sakliga innehåll som 9 § 2 och 4 mom. De till 44 § knutna ansvarsbestämmelserna,

vilka återfinnas i 52 §, överensstämma med stadgandena

i 27 §.

För efterlevnaden av bestämmelserna i hälsovårdsstadgan finnas vissa för

stad och land likalydande eller gemensamma bestämmelser, vilka i detta

sammanhang kunna vara av intresse. Då hälsovårdsnämnd antingen omedelbart

eller efter förutgångna råd eller uppmaningar finner sig böra i särskilt

fall meddela föreläggande eller förbud, äger sålunda nämnden fastställa vite

för underlåtenhet att ställa sig föreläggandet eller förbudet till efterrättelse,

därest ej särskild påföljd härför finnes bestämd i hälsovårdsstadgan, annan

allmän författning eller i viss annan ordning (29 och 53 §§). Högsta tillsynen

över allmänna hälsovården i riket tillkommer medicinalstyrelsen, som har

att i sådant avseende till ledning för vederbörande hälsovårdsnämnd meddela

nödiga råd och anvisningar (55 § 1 mom.). Länsstyrelserna skola vaka

över alt kommuner, hälsovårdsnämnder samt vederbörande läkare fullgöra

sina åligganden i avseende å allmänna hälsovården, för vilket ändamål länsstyrelse

äger att, därest sådant finnes vara av nöden, förelägga lämpliga

vitén. När det genom vederbörande läkares eller nämnds anmälan eller på

annat sätt kommer till länsstyrelses kunskap, att i stad eller på landet förefinnas

missförhållanden i avseende på allmänna hälsovården, skall länsstyrelsen

tillse, att tjänliga åtgärder för deras avhjälpande vidtagas (55 § 2

morn.). Underlåter någon att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som

jämlikt hälsovårdsstadgan eller de i enlighet därmed givna föreskrifterna

åligger honom, och fullgör han icke genast eller inom föreskriven lid efter

därom från hälsovårdsnämnden erhållen tillsägelse vad han försummat, eller

kail han icke med sådan tillsägelse anträffas, äger nämnden att, där så

anses nödigt, låta på den försumliges bekostnad verkställa arbetet eller

åtgärden mot lega (57 §). Jämväl polismyndigheter och kronobetjäning

hava tillagts uppgifter i fråga örn tillsyn beträffande allmänna hälsovården

(56 §).

Förste provinsialläkare, provinsialläkare m. fl. tjänsteläkare äro i allmän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

na läkarinstruktionen den 19 december 1930 (nr 442) ålagda vissa skyldigheter

i avseende å allmänna hälsovården. Förste provinsialläkare skall sålunda,

bland annat, med oavlåtlig uppmärksamhet vaka över iakttagandet av de

för allmänna hälso- och sjukvården meddelade föreskrifterna och jämväl i

övrigt ägna tillsyn åt hälsovårdsförhållandena i allmänhet, särskilt å platser

med större sammanträngd befolkning ävensom vid industriella anläggningar

med större arbetsstyrka (§ 9 mom. 1). Provinsialläkare skall giva noga akt på

de förhållanden, vilka kunna inverka på befolkningens hälsa, och vid lämpliga

tillfällen i dylikt avseende meddela upplysningar och råd (§ 26 mom. 1).

För sådant ändamål bör provinsialläkare taga kännedom om, bland annat,

beskaffenheten av vatten, som användes till dryck eller matlagning, ävensom

därav härflytande hälsovådliga förhållanden (§ 26 mom. 2). Vad sålunda är

föreskrivet för provinsialläkare gäller i tillämpliga delar för extra provinsialläkare,

stadsläkare samt köpings- och municipalläkare (§§ 42, 48 och 53).

Det betänkande, som den 28 november 1921 avgavs av en av Kungl. Majit

den 5 maj 1916 tillsatt kommitté med uppdrag att verkställa utredning och

avgiva förslag angående enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning innehöll,

bland annat, förslag till kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll

över vattenledningar.

Förslaget innebar i huvudsak skyldighet för den, som utförde ny vattenledningsanläggning

eller å bestående anläggning genomförde sådan förändring

att vattnets tillräcklighet, beskaffenhet eller renhetsgrad kunde tänkas

bliva i avsevärd grad påverkad, att före företagets påbörjande göra anmälan

hos medicinalstyrelsen, som vid prövning av anmälan ägde påkalla ändringar

i förslaget. Redan bestående anläggning kunde underkastas inspektion

av medicinalstyrelsen, som kunde låta företaga erforderliga undersökningar

med avseende å vattnet. Förekom anledning till anmärkning mot vattnets

beskaffenhet, ägde medicinalstyrelsen meddela föreskrift örn kontroll och

andra åtgärder för avlägsnande av olägenheterna. Ägare av anläggning skulle

vara skyldig iakttaga av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter rörande anläggningens

drift och skötsel.

Förslaget har icke lagts till grund för lagstiftning, och några speciella bestämmelser

om kontroll av vattenledningsvatten finnas för närvarande icke.

I ett särskilt hänseende hava dock vissa fordringar uppställts på beskaffenheten

av det vatten, som kommer lill användning. Det föreskrives sålunda

i 6 § mejeristadgan den 22 maj 1936 (nr 174), att vatten, som användes vid

beredning av mejeriprodukter eller till sköljning av kärl, redskap, rörledningar

eller maskiner, vilka kunna komma i direkt beröring med mjölk,

grädde eller mejeriprodukter, skall vara av härför lämplig beskaffenhet. Enligt

21 § andra stycket samma stadga äger lantbruksstyrelsen meddela de

närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för tillämpningen av bestämmelserna

i stadgan. Med stöd därav har lantbruksstyrelsen genom kungörelse

den 16 november 1937 angivit vissa fysikaliska egenskaper, som vatten,

vilket kommer till användning för nyss nämnda ändamål, skall äga, och

vissa fordringar, vilka sådant vatten skall uppfylla vid kemisk och bak
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

9

leriologisk undersökning. Därjämte lämnas vissa föreskrifter rörande beskaffenheten

av vattentäkten ävensom bestämmelser till skydd mot dennas

förorenande.

Vattenförsörjningen i städer och stadsliknande samhällen.

Om vattenförsörjningen i rikets samtliga städer, köpingar och municipalsamhällen

kan kännedom erhållas genom uppgifter, vilka på anmodan av

1936 års livsmedelslagstiftningssakkunniga lämnats av respektive hälsovårdsnämnder.

Uppgifterna avse tillståndet den 31 december 1938. Följande

sammanställning av dessa uppgifter ingår i den av statens institut för folkhälsan

framlagda utredningen.

Av rikets dåvarande 116 städer hade lil allmän vattenledning; av 52

köpingar hade 31 och av 231 municipalsamhällen 78 likaledes allmän vattenledning.

Av samtliga städers befolkning 2,235,903 personer bodde 99 %,

av köpingarnas 112,955 personer bodde 73 % och av municipalsamhällenas

308,634 invånare bodde 52 % i samhällen, som hade allmän vattenledning.

Ingalunda alla invånarna i de med vattenledning försedda samhällena hade

dock i verkligheten tillgång till denna förmån. De flesta samhällena hade

nämligen ytterområden av högst växlande storlek, dit ledningar icke voro

utdragna.

Av de lil städerna med allmänna vattenledningar använde 34 uteslutande

ytvatten och 54 uteslutande grundvatten, i 23 fall förekom bådadera. För de

31 köpingarna voro motsvarande tal 7 med ytvatten, 22 med grundvatten

och 2 med bådadera och av de 78 municipalsamhällena hade 27 ytvatten,

45 grundvatten och 6 bådadera. (Konstgjort grundvatten räknades som ytvatten.

)

I samtliga de 57 städer där ytvatten (enbart eller jämte grundvatten) kom

till användning underkastades vattnet rening i någon form; enbart klorering

synes icke hava förekommit i mer än ett fall. Av de 9 köpingarna med

ytvatten hade 1 icke någon som helst reningsanordning och i 2 förekom

endast klorering. Av de 33 municipalsamhällena med ytvatten i ledningsnäten

saknade 2 alla reningsanordningar och 3 hade nöjt sig med enbart klorering.

Av de 152 samhällen, där grundvatten kom till användning, undergick

vattnet i 88 fall rening i något avseende; vanligen gällde det att befria vattnet

från järn, mangan eller aggressiv kolsyra.

Den synnerligen viktiga frågan om regelbunden kontroll av det tillhandahållna

vattnets beskaffenhet har även varit föremål för utredning. Regelbunden

fysikalisk och kemisk undersökning torde förekomma i ett flertal

samhällen. Vad som därvid särskilt prövas är vattnets lukt, smak, genomskinlighet

och dess vätejonkoncentration (pH) samt dess järnhalt och hårdhet.

I huru stor utsträckning dylika undersökningar utföras är dock icke

närmare bekant.

Rörande den bakteriologiska kontrollen föreligga däremot utförliga uppgifter.

Sålunda gjordes regelbundna bakteriologiska undersökningar blott i

40 av våra 57 städer med ytvatten. Av 9 köpingar och 33 municipalsamhällen

med ytvatten förekommo regelbundna bakteriologiska undersökningar

blott i 3 resp. 13 fall. I 13 städer och i 7 andra samhällen företogos dessa

undersökningar med intervaller, som voro längre än en månad. Av de 121

samhällena med uteslutande grundvatten hito endast 12 regelbundet under
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

söka konsumtionsvattnet i bakteriologiskt hänseende, och endast i 6 fall

skedde detta så ofta som en gång i månaden eller oftare. — De bakteriologiska

undersökningsmetoderna torde vara ganska skiftande.

Statens instituts för folkhälsan utredning.

Allmänna synpunkter m. m.

Med skrivelse den 8 april 1940 har styrelsen för statens institut för folkhälsan

överlämnat en inom institutet verkställd utredning med förslag rörande

kontroll av dricks- och hushållsvatten, som tillhandahålles i vattenledning

inom städer och stadsliknande samhällen. Styrelsen har tillika —

under förklaring att den funne det angeläget, att en effektiv kontroll i nämnda

hänseende snarast komme till stånd — hemställt, att i sådant syfte åtgärder

i huvudsaklig anslutning till det framlagda förslaget måtte vidtagas.

I den av statens institut för folkhälsan framlagda utredningen framhålles,

att trygghet mot att användandet av dricksvatten medförde fara för människors

trevnad och hälsa vunnes allenast genom kontroll av vattnet i två

olika hänseenden, nämligen dels undersökning av bakteriehalten i vattnet,

dels ock undersökning, huruvida vattnet i fysikaliskt och kemiskt hänseende

kunde anses olämpligt eller farligt.

Vad den bakteriologiska undersökningen anginge framhålles det såsom i

hög grad otillfredsställande, att dylik undersökning skedde i så ringa utsträckning

som nu vore fallet. Örn dricksvatten av någon anledning infekterades

med sjukdomsalstrande bakterier, råkade ett stort antal människor

i överhängande fara att insjukna. Man antingen visste eller hade goda grunder

antaga, att vattnet kunde förmedla överförandet till människor och djur

av bl. a. följande infektionssjukdomar: kolera, tyfus, paratyfus, dysenteri

(rödsot), mjältbrand, barnförlamning, undulantfeber (kastsjuka) och Weds

sjukdom (smittsam gulsot). Dessutom kunde ägg och larver av parasitiska

maskar, som levde hos människor eller djur, spridas genom vatten. — Användes

ytvatten som råvatten, kunde det alltid misstänkas, att vattnet förde

smitta, och om reningsanordningar saknades, vore otillräckliga eller tillfälligtvis

icke fungerade tillfredsställande, kunde svåra vattenepidemier uppstå.

Vad beträffade fgsikalisk-kemisk undersökning av dricksvatten framhålles

i utredningen, att man sedan gammalt uppställde vissa fordringar å dricksvatten

såväl i fysikaliskt som i kemiskt hänseende.

Vad den fysikaliska beskaffenheten av dricksvatten anginge krävdes, att

vattnet skulle vara klart, färglöst eller i det närmaste färglöst samt fritt från

främmande lukt eller smak.

Beträffande beskaffenheten av dricksvatten i kemiskt hänseende måste enligt

utredningen ur hygienisk synpunkt fordras, att vattnet icke innehölle

ämnen, som genom giftverkan kunde vara skadliga för människor, att det ej

i nämnvärd grad finge innehålla ämnen, som härstammade från människors

eller djurs tarmuttömningar, att det ej finge innehålla i och för sig oskad
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

11

liga ämnen i sådan mängd, att vattnet på grund därav bleve mindre användbart

för hushållsändamål, samt att det ej i övrigt finge innehålla ämne,

som gjorde vattnet oaptitligt och därigenom minskade dess användbarhet.

I utredningen redogöres närmare för de i vatten förekommande ämnen, som

i nyss anförda hänseenden i allmänhet uteslöte eller förminskade dess användbarhet.

Över utredningen med tillhörande förslag hava efter remiss yttranden avgivits

av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Behovet av lagstiftning.

Beträffande de avgivna yttrandena i denna del får utskottet hänvisa till

den därför lämnade redogörelsen å sid. 14 och 15 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har härom anfört

följande:

»På många håll, framför allt i de större städerna, är den kontroll, som

vattenledningsvattnet redan nu underkastas, så anordnad, att något behov

av reglerande lagstiftning i ämnet ej förefinnes. Annorstädes äro emellertid

förhållandena på detta område icke lika föredömligt ordnade. Belysande härvidlag

synes mig den omständigheten vara, att under år 1939 vattenepidemier

— rödsot eller tyfus — i tre fall utbrutit i samhällen, där någon regelbunden

bakteriologisk övervakning av dricksvattnet icke förekommit. Då kontroll

av att vattnet är hygieniskt oklanderligt och alt förefintliga reningsanordningar

fungera tillfredsställande väsentligt underlättar möjligheterna att

förhindra uppkomsten av vattenepidemier, synes det mig utgöra en kännbar

brist, att sådan kontroll hittills icke varit påbjuden.

Att den föreslagna kontrollen medför ökade kostnader för många samhällen

är uppenbarligen oundvikligt. Främst blir detta naturligen fallet inom

de orter, där hittills icke förekommit någon kontroll. Legal kontroll å dricksvatten

från vattenledningar kan emellertid anordnas för överkomliga kostnader.

Med hänsyn till arten av de skäl, som tala för sådan kontroll, bör

kostnadsfrågan därför icke tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet,

huruvida kontroll skall anordnas eller ej, utan först då det gäller att bestämma,

vilken omfattning som bör givas kontrollen. Till denna senare fråga

vill jag i det följande återkomma.»

Departementsförslaget till förordning om kontroll av

vattenledningsvatten.

Förordningens tillämpningsområde.

I 1 § av institutets för folkhälsan kungörelseförslag stadgas, att kungörelsen

skall äga tillämpning å vatten, som inom område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan

är gällande, för allmänt bruk distribueras i vattenledning till dryck,

matlagning och annan beredning av livsmedel saint till renhållning av kärl

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

eller redskap, vilka användas vid tillredning och annan hantering av livsmedel.

Möjlighet beredes emellertid i 11 § att få räckvidden av kontrollbestämmelserna

utsträckt utöver vad l § angiver. Enligt 11 § första stycket skall

nämligen vad i kungörelsen är föreskrivet för område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan

är gällande, även gälla område, inom vilket 2 kap. hälsovårdsstadgan

äger tillämpning, där medicinalstyrelsen, efter vederbörandes hörande,

sådant förordnar. I andra stycket av samma paragraf stadgas vidare, att

medicinalstyrelsen jämväl äger förordna, att författningens bestämmelser

skola gälla vatten, som i viss vattenledning distribueras för enskilt bruk till

ändamål, som i 1 § sägs.

Vad först angår huvudregeln i institutets förslag, nämligen att bestämmelserna

skola äga tillämpning inom område, där

1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande, yttrar länsstyrelsen

i Malmöhus län, att det torde vara avsett, att bestämmelserna skola tillämpas

beträffande vatten, som från allmän vattenledning distribueras inom stad

eller annat samhälle, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad äro

gällande, och icke allenast å vatten, som från dylik vattenledning distribueras

»inom område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande». Enligt 32 § hälsovårdsstadgan

gälla nämligen föreskrifterna i 1 kap. endast för stads planlagda

område, därest ej i angiven ordning blivit bestämt, att nämnda föreskrifter

skola tillämpas jämväl inom område, som ej vore planlagt.

Samma påpekande att 1 kap. hälsovårdsstadgan inom stad endast gäller

stadsplanelagt område göres av svenska kommunal-tekniska föreningen.

Frågan örn det sätt, varpå beslut om utsträckning av

kontrollen bör meddelas, har berörts i några yttranden.

Medicinalstyrelsen föreslår, att beslut om att kontrollbestämmelserna skola

gälla skall fattas, då det gäller vattenledning för enskilt bruk av hälsovårdsnämnd

och beträffande vattenledning för allmänt bruk inom område,

där 2 kap. hälsovårdsstadgan är gällande, av länsstyrelsen efter vederbörandes

hörande; i sistnämnda fall skall dock enligt styrelsens förslag beslutet

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Överståthållarämbetet anser, att befogenheten att meddela förordnande i

de i förslagets 11 § angivna avseenden bör tillkomma icke medicinalstyrelsen

utan i stället länsstyrelsen. — Länsstyrelsen i örebro län finner annan ordning

för beslutanderätten i nämnda fall icke böra förekomma än den som

i 34 § hälsovårdsstadgan föreskrives beträffande förordnande örn att hälsovårdsstadgans

bestämmelser örn stad skola gälla även för köping m. m. eller

alltså att beslut i frågan meddelas av länsstyrelsen och att detta beslut underställes

Kungl. Maj:ts prövning.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Enligt institutets förslag gäller såsom huvudregel, att kontrollbestämmelserna

skola äga tillämpning inom område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är

gällande. Föreskrifterna i nämnda kapitel gälla utan särskilt förordnande för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

13

stads planlagda område. För övriga delar av staden däremot gälla nämnda

föreskrifter allenast därest beslut därom fattats av länsstyrelsen antingen

efter framställning av stadsfullmäktige eller på länsstyrelsens eget initiativ

och efter stadsfullmäktiges hörande, i vilket senare fall frågan, i händelse

förslaget icke gillas av stadsfullmäktige, underställes Kungl. Maj:ts prövning.

Vidare bliva föreskrifterna i 1 kap. hälsovårdsstadgan i tillämpliga delar gällande

jämväl för köping, hamn, fiskeläge eller annat ställe med större sammanträngd

befolkning, där länsstyrelsen, efter vederbörandes hörande, förordnar

därom genom beslut, som skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Att förordningen bör utan prövning i det särskilda fallet vara tillämplig

inom varje område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande, synes icke

behöva vara föremål för tvekan. Det i några remissyttranden uppställda

spörsmålet, huruvida icke detsamma bör gälla i fråga örn sådant icke planlagt

område inom stad, för vilket föreskrifterna i 2 kap. hälsovårdsstadgan

tillämpas, är praktiskt sett av underordnad betydelse. I allmänhet torde

nämligen vattenledning inom dylikt område tillhandahålla samma vatten

som tillhandahålles inom stadens planlagda område. Därest så emellertid ej

är fallet, synas mig övervägande skäl tala för att vattnet jämväl i sådan

vattenledning underkastas periodisk kontroll. Jag förordar därför, att föreskrifterna

i den föreslagna förordningen förklaras vara utan vidare tillämpliga

för stad samt för område å landet, där hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad lända till efterrättelse.

Man bör enligt min mening — åtminstone för närvarande — icke uppställa

krav på anordnande av vattenkontroll i fråga örn alla vattenverk för allmänt

bruk, oberoende av deras omslutning. Genom att kontrollen förklaras gälla

för områden, där 1 kap. hälsovårdsstadgan länder till efterrättelse, samt för

stadsområden, även örn nämnda kapitel ej gäller därstädes, torde man för det

stora flertalet fall hava vunnit syftemålet att få vattenverk av betydenhet underkastade

kontroll. Det förekommer emellertid, att inom områden å landet,

varest 1 kap. hälsovårdsstadgan ej gäller, vattenverk finnas, i fråga

örn vilka kontroll är synnerligen påkallad med hänsyn såväl till omslutningens

storlek som till avsaknaden av varje slag av reningsanordning. Det

är därför önskvärt, att möjlighet beredes att genom särskilt förordnande

få dylika vattenverk underkastade den tilltänkta kontrollen.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag äger medicinalstyrelsen förordna, att

även vatten, som i viss vattenledning distribueras för enskilt bruk, skall

vara underkastat kontroll. Det torde icke heller kunna med fog betridas, att

ett dylikt förordnande kan under speciella omständigheter vara fullt motiverat.

Det torde exempelvis förekomma, att större industri- eller sjukvårdsanläggningar

hava sin vattenförsörjning ordnad genom eget vattenverk, vartill

utomstående ej äro anslutna. Är vattnet av bristfällig beskaffenhet, bliva

de sanitära olägenheter, som därav kunna uppstå, vittomfattande; de

komma därjämte att drabba personer, vilka ej äga något inflytande pa Dagan

örn bristernas avhjälpande. Samma synpunkter, som förestava anord
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

nandel av kontroll över allmänna vattenledningar av jämförbar storlek, göra

sig gällande i ett dylikt fall, och möjlighet att anordna kontroll över vattenverk

av nu nämnda art bör därför finnas.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag är det lagt i medicinalstyrelsens hand

att meddela förordnande om utsträckning av vattenkontrollen såväl då förordnandet

avser allmänna vattenledningar inom område ålandet, varest 1 kap.

hälsovårdsstadgan ej gäller, som då fråga är örn kontroll av vattenledning

för enskilt bruk. Vissa andra förslag beträffande frågan åt vem befogenheten

att meddela sådana förordnanden bör givas hava framställts under

remissbehandlingen. För egen del ansluter jag mig till vad Överståthållarämbetet

föreslagit i detta avseende, nämligen att nyssnämnda befogenhet

bör tillkomma länsstyrelse. Vederbörande hälsovårdsnämnd och vattenverksägare

böra höras i ärendet.»

Ansvaret för att stadgad kontroll verkställes och att uppkomna brister

avhjälpas.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag åligger det hälsovårdsnämnd att föranstalta

om att vattenledningsvatten underkastas fysikalisk-kemisk eller bakteriologisk

undersökning (2 och 5 §§). Enligt 8 § 1 mom. skall hälsovårdsnämnd,

då fel i vattenledningsverk uppstår, som kan hava menlig inverkan

på vattnets beskaffenhet, ofördröjligen vidtaga åtgärder för felets avhjälpande.

Någon särskild motivering till att nämnda skyldigheter lagts å hälsovårdsnämnd

lämnas ej.

I fråga örn yttrandena i denna del har redogörelse lämnats å sid. 20 och

21 i propositionen. Till denna redogörelse får utskottet hänvisa.

Föredragande departementschefen har anfört:

»De allmänna vattenledningar, å vilka de föreslagna kontrollbestämmelserna

äro avsedda att tillämpas, tillhöra i allmänhet vederbörande kommuner.

Folkhälsoinstitutets förslag synes förutsätta, att kommunerna genom hälsovårdsnämnderna

skola föranstalta om kontroll av vattnet och svara för

de med kontrollen förenade kostnaderna. Det torde dock vara mera naturligt,

att hälsovårdsnämndernas uppgift, såsom ock i flera remissyttranden

förordats, begränsas till övervakning av kontrollen. Vattenverksanläggningarnas

ägare få då själva draga försorg om att kontroll utföres i stadgad omfattning

och på föreskrivet sätt samt gälda uppkommande kontrollkostnader.

Är kommun ägare av vattenverksanläggning, ligger det närmast till hands,

att kontrolluppgifterna åvila det kommunala organ, som handhar vattenverkets

skötsel. Hinder torde dock ej föreligga för hälsovårdsnämnden att

åtaga sig uppdrag att helt eller delvis ombesörja kontrollen. Är vattenverket

däremot i enskild ägo, utövar kommunen genom hälsovårdsnämnden allenast

en övervakande uppgift. Jämväl såvitt angår driften av vattenverk bör

hälovårdsnämnds uppgift vara begränsad till övervakning. Den föreslagna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

15

bestämmelsen att nämnden ofördröjligen skall vidtaga åtgärder för avhjälpande

av fel, som uppstått i vattenverk, har därför i departementsförslaget

ersatts med en föreskrift, att nämnden har att ägna tillsyn åt utrustningen

och skötseln av vattenverk, samt att, då brist uppstår, som menligt inverkar

på beskaffenheten av vattnet, nämnden skall förelägga vederbörande att

vidtaga för bristens avhjälpande tjänliga åtgärder, såvida dessa icke medföra

oskäliga kostnader. Sådant föreläggande kan enligt departementsförslaget

förenas med vitespåföljd. Frågan huruvida ett visst kostnadsbelopp är oskäligt

eller ej bör uppenbarligen bedömas med hänsyn till beskaffenheten av

det vatten, som tillhandahålles genom vattenverket i dess föreliggande skick,

och de förbättringar härutinnan, som kunna vinnas genom de ifrågasatta

åtgärderna.»

De fysikalisk-keiniska undersökningarna.

Enligt institutets kungörelseförslag skall vatten, som distribueras i vattenledning,

ävensom, där vattnet undergått rening, råvattnet underkastas fysikalisk-kemisk

undersökning en gång varje kalenderår och därutöver så

snart anledning förekommer till antagande, att råvattnet eller det därav beredda

vattnet undergått förändring, varigenom det blivit mindre lämpligt för

sitt ändamål (2 §). Medicinalstyrelsen äger medgiva, att längre tid än ett år

men ej mer än tre år må förflyta mellan varje undersökning (4 §). Undersökning

må utföras av statens institut för folkhälsan, statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala lantbrukskemiska

kontrollstationerna ävensom av den, som efter att hava blivit av medicinalstyrelsen

förklarad därtill behörig, erhållit vederbörande länsstyrelses förordnande

därtill (3 §).

Beträffande kompetensen hos dem, vilka skola utföra de fysikalisk-kemiska

undersökningarna, anföres, att det bör erfordras, att vederbörande avlagt filosofie

kandidatexamen med minst betyget med beröm godkänd i kemi eller

apotekarexamen eller utexaminerats från fackskola för kemisk teknologi vid

teknisk högskola eller ock visat sig hava motsvarande kunskaper i kemi samt

att han dessutom tjänstgjort minst tre månader vid större vattenlaboratorium

eller sex månader vid lantbrukskemisk kontrollstation.

Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa till

sid. 23 och 24 i propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Då de föreslagna bestämmelserna örn tidsintervallerna mellan de fysikalisk-kemiska

vattenundersökningarna lämna tillfälle till anpassning efter de

speciella förhållanden, som kunna råda, samt huvudregeln örn undersökning

en gång årligen i och för sig synes lämpligt avpassad och torde medföra en

allenast obetydlig kostnadsbelastning för vederbörande vattenverksägare,

hava nämnda bestämmelser upptagits i departementsförslaget i sakligt oförändrad

form.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Behörighet att utföra fysikalisk-kemisk undersökning skall enligt folkhälsoinstitutets

kungörelseförslag tillkomma dels vissa statliga eller statsunderstödda

inrättningar, nämligen statens institut för folkhälsan, statens

lantbrukskemiska kontrollanstalt och de statsunderstödda lokala lantbrukskemiska

kontrollstationerna, dels ock i viss angiven ordning behörighetsförklarade

personer.

I fråga om statens lantbrukskemiska kontrollanstalt har vid anstaltens inrättande

såsom undantagslös princip hävdats, att dess analysverksamhet skall

vara begränsad att avse jordbruket och dess binäringar (se Kungl. Maj:ts

prop. nr 211/1938 sid. 38). Denna princip har ock kommit till uttryck i den

för anstalten utfärdade instruktionen (sv. förf. sami. nr 166/1939). Med hänsyn

härtill har i departementsförslaget anstalten icke upptagits såsom behörig

att utföra nu ifrågavarande undersökningar.

Beträffande de lokala analysstationerna gäller, att deras arbetsuppgifter

i första hand böra avse jordbruket och dess binäringar men att de, i den mån

Kungl. Maj:t det medgiver, äga mottaga andra analysuppdrag (2 § kungörelsen

den 15 juni 1939, nr 420). Det synes mig därför lämpligast, att frågan

huruvida kontrollstationerna äga utföra fysikalisk-kemiska vattenundersökningar

får prövas i den ordning 2 § nyssnämnda kungörelse förutsätter. I

den mån Kungl. Maj:t därvid finner, att hänsynen till jordbruksanalysernas

behöriga verkställande medgiver, att kontrollstationerna befatta sig jämväl

med vattenundersökningar av det slag, varom nu är fråga, möter ur kompetenssynpunkt

uppenbarligen icke några hinder härför. Av nu anförda skäl

kunna enligt departementsförslaget de lokala kontrollstationerna utföra fysikalisk-kemiska

undersökningar allenast i den mån å anstalten tjänstgörande

person förklarats behörig utföra sådan undersökning.

Enligt departementsförslaget skall medicinalstyrelsen äga meddela behörighetsförklaring

för utförande av fysikalisk-kemisk undersökning. Härutinnan

överensstämmer departementsförslaget sålunda med folkhälsoinstitutets

förslag. Däremot har den ifrågasatta bestämmelsen att för dylik behörighet

erfordrades jämväl förordnande av länsstyrelsen icke medtagits.

I fråga om ersättning för utförande av fysikalisk-kemisk undersökning

samt kompetensen hos dem, som skola bliva behöriga att utföra undersökningarna,

hänvisas till vad härom kommer att anföras i samband med behandlingen

av de bakteriologiska undersökningarna.»

De bakteriologiska undersökningarna.

Enligt institutets kungörelseförslag skall vatten, varå kungörelsen är tilllämplig,

en gång i veckan underkastas bakteriologisk undersökning. Därest

vattnet undergått rening, skall tillhörande råvatten minst fyra gånger årligen

underkastas sådan undersökning (5 § första stycket). Visas vid undersökningen,

att vattnet är mindre tjänligt för sitt ändamål, skall, såvida vattnet

alltjämt tillhandahålles i ledningen, bakteriologisk undersökning dagligen

göras, intill dess vattnet vid minst tre på varandra följande undersökningar

visats vara tjänligt för sitt ändamål (5 § andra stycket). Medicinal
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

17

styrelsen äger medgiva, att längre tidsperioder än de förut nämnda må förflyta

mellan varje bakteriologisk undersökning av vatten och tillhörande

råvatten. Sådant medgivande må endast gälla tills vidare och för varje gång

högst för en period av tre år (6 § första stycket). Visas vid bakteriologisk

undersökning, att i vattenledning tillhandahållet vatten får anses mindre

tjänligt eller otjänligt för sitt ändamål, skall medicinalstyrelsen genast återkalla

dylikt medgivande (6 § andra stycket). Bakteriologisk undersökning

må utföras av statens institut för folkhälsan, av statens bakteriologiska laboratorium

samt av den, som, efter att hava av statens institut för folkhälsan

förklarats därtill behörig, erhållit vederbörande länsstyrelses förordnande

därtill (7 §).

Enligt utredningen torde ett tämligen stort antal vattenundersökningar

komma att utföras å institutets vattenlaboratorium samt å statens bakteriologiska

laboratorium. Större och medelstora städer borde lämpligen själva inrätta

laboratorier för vattenundersökningar, där sådana icke redan funnes.

På sina håll torde det vara möjligt att tillgodose behovet av dylika laboratorier

genom utvidgning av redan befintliga mjölklaboratorier. På dessa

kommunala vattenlaboratorier skulle även kunna undersökas de vattenprov,

som kunde komma från mindre städer, köpingar och municipalsamhällen

i laboratoriets omgivning.

Beträffande kompetensen hos dem, vilka skola utföra de bakteriologiska

undersökningarna, anföres, att en teoretisk och praktisk utbildning i bakteriolog!

samt en tids tjänstgöring vid något större vattenlaboratorium, som

fått sig undervisning anförtrodd, torde vara oundgängligen nödvändiga. För

en läkare eller veterinär, som förut sysslat med bakteriologi, torde tjänstgöring

under förslagsvis en månad vid ett sådant vattenlaboratorium vara

tillfyllest. För personer utan bakteriologisk förkunskap torde längre tid få

anses behövlig. Närmare bestämmelser om förvärvande av kompetens skola

enligt 9 § i kungörelseförslaget meddelas av statens institut för folkhälsan.

Svenska teknologföreningen har angående behörigheten att utföra bakteriologiska

undersökningar yttrat följande:

Vid vattenverken förekommer redan nu i stor omfattning lokal driftskontroll.

Denna utföres i allmänhet av vattenledningsverken själva — vid de

mindre verken av personal med lägre utbildning — av kemiska stationer

eller andra på ifrågavarande ort befintliga laboratorier. På så sätt kan för

rimlig kostnad en fortlöpande såväl fysikalisk-kemisk som bakteriologisk

kontroll erhållas. Det är att befara, att denna lokala driftskontroll i betydlig

utsträckning kommer att nedläggas, om de i utredningen framförda förslagen

antagas. Genomförandet av dessa skulle nämligen i ganska stor utsträckning

föra till en centralisering av den hygieniska kontrollen till vissa

statliga myndigheter, huvudsakligen förlagda i Stockholm. Mot en sådan

utveckling måste allvarliga invändningar resas. En på så sätt genomförd

övervakning kan säkerligen icke lika snabbt och effektivt förhindra spridning

av smitta genom vattenledningsvatten som kontroll, utförd av kompetent,

ansvarig lokal myndighet. Örn möjligt bör provtagningen utföras av

samma person som handhar undersökningen, varvid ingående kännedom

örn de lokala förhållandena är av synnerligen stor vikt. För övervakning av

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 31. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

rörnätet är även lokalkännedom i högsta grad önskvärd. Vidare utgör all

transport av såväl bakteriologiska som kemiska vattenprov ett mycket ömtåligt

problem med hänsyn till de förändringar i vattenbeskaffenheten, som

därvid kunna uppkomma. Härtill komma kostnaderna för provens försändande.

En helt genomförd decentralisering, varvid undersökningarna lämpligen

utföras vid exempelvis vattenverkets eget laboratorium, ortens apotek

eller annat närbeläget laboratorium, bör enligt föreningens mening eftersträvas.

För en sådan lokalt genomförd kontroll skulle lämpligen kunna

föreskrivas, att resultaten av undersökningarna skulle snarast möjligt tillställas

vederbörande tjänsteläkare.

Enligt föreningens mening skulle en inspektion, utförd av statlig myndighet

genom uttagning av prov vid tillfällen, som ej i förväg tillkännagivas,

kunna bliva av största värde. Tillvaron av en dylik inspektionsverksamhet

skulle därjämte bidraga till att den lokala driftskontrollen bleve på rätt

sätt genomförd.

Det är naturligt, örn de hälsovårdande myndigheterna icke anse det lämpligt,

att de obligatoriska proven undersökas av vem som helst, och föreningen

är medveten om vikten av viss kompetens hos den för undersökningarnas

riktiga utförande ansvariga personalen. Såsom redan framhållits anser föreningen

dock av många skäl, att de föreslagna kompetensfordringarna icke

böra föreskrivas för de personer, som skola utföra de fortlöpande undersökningarna.

Emellertid äro vissa minimifordiängar i fråga örn kompetensen

hos dessa önskvärda, men föreskrifterna böra ej vara strängare än att kompetensen

kan förvärvas av den nu verksamma undersökningspersonalen, vilken

oftast saknar fackskoleunderbyggnad. Efter amerikanskt mönster borde

en några veckors kurs kunna inrättas vid exempelvis statens institut för

folkhälsan, där sådan personal kunde erhålla utbildning. Man bör enligt

föreningens mening söka undvika att förläna de hygieniska vattenundersökningarna

en exklusiv karaktär; snarare bör en popularisering eftersträvas,

eftersom en allmännare kännedom om dessa frågor är synnerligen önskvärd

bl. a. av psykologiska skäl.

En redogörelse för innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena lämnas å

sid. 26—31 i propositionen. Till denna redogörelse får utskottet hänvisa.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»De bestämmelser, vilka såväl folkhälsoinstitutets förslag som departementsförslaget

innehålla rörande den utsträckning, i vilken föreskrifterna om

vattenundersökningar skola äga tillämpning, utgå från den uppfattningen, att

behovet av kontroll å ett vattenverk, som kan antagas betjäna ett större antal

personer, gör sig starkare gällande än då fråga är om dricksvatten, som

tillhandahålles i ett vattenverk med mindre omslutning eller i en brunn, som

tillgodoser behovet av dricksvatten allenast för visst hushåll. Denna synpunkt

gör sig emellertid också gällande inom författningens tillämpningsområde.

Det ligger sålunda nära till hands att låta vattenkontrollen bliva mindre

ofta förekommande, då vattenverkets omslutning, ehuru ej så ringa, att

kontrollen kan undvaras, dock är avsevärt mindre än vid andra vattenverk.

Ett behov av en differentiering av undersökningsfrekvensen uppstår även

av andra skäl. I ett fall kan vattentäkten till beskaffenhet och läge vara

sådan, att man kan befara, att vattnet lätt blir förorenat. I ett annat fall

kan förhållandet vara det motsatta.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

19

Ehuru behovet av vattenkontroll sålunda är olika i de skilda fallen, innehåller

folkhälsoinstitutets kungörelseförslag i 5 § den bestämmelsen, att i

fråga om samtliga vattenverk, som äro underkastade kontroll, bakteriologisk

undersökning av vattnet skall ske en gång i veckan. Behovet av differentiering

av undersökningsfrekvensen har dock icke förbisetts i utredningen, men

det har ansetts bliva tillräckligt beaktat därigenom, att medicinalstyrelsen i

6 § kungörelseförslaget bemyndigats medgiva, att längre tidsperioder än de

i 5 § stadgade finge förflyta mellan varje bakteriologisk undersökning av

vatten. Det har i utredningen angivits, att det särskilt för sådana samhällen,

som använde grundvatten, kunde föreligga anledning att lämna sådana medgivanden.

Den skillnad, som sålunda föreligger i fråga om behovet av vattenkontroll,

synes mig emellertid böra komma till uttryck i författningstexten, i

den mån en gränsdragning i sådant hänseende kan med någon grad av säkerhet

ske på förhand. Detta är fallet i fråga om vattenverk med ytvattentäkt,

å ena, och dylika verk med grundvattentäkt, å andra sidan. I departementsförslaget

uppställas därför olika regler i dessa båda fall beträffande

undersökningsfrekvensen.

Jag har förut nämnt, att även vattenverkets omslutning är en faktor, som

icke utan skäl kan göra anspråk på beaktande, då det gäller att bestämma

undersökningsfrekvensen. Väl bör detta ej gälla, örn kontrollkostnaderna

äro av ringa betydelse; på grund härav äro de i departementsförslaget upptagna

bestämmelserna om fysikalisk-kemisk undersökning i princip lika för

alla vattenverk. I fråga örn de bakteriologiska undersökningarna åter kan

man enligt min mening —- även om kostnaden för varje särskild undersökning

endast uppgår till relativt blygsamt belopp — ej bortse från den

ekonomiska innebörden av den föreslagna kontrollen.

I svenska kommunal-tekniska föreningens remissyttrande har föreslagits,

att vattenverken skulle med hänsyn till omslutningen indelas i två kategorier,

den ena omfattande vattenverk, som distribuerade vatten till minst

4,000 personer, och den andra övriga vattenverk, som folie inom författningens

tillämpningsområde.

Att fastställandet av en sådan gräns kan verka godtyckligt och giva anledning

till befogad kritik har framhållits redan av 1916 års livsmedelslag - stiftningskommitté, som övervägde att efter denna norm bestämma gränsen

mellan anläggningar, vilka borde hänföras under kontrollbestämmelserna,

och andra, vilka borde undantagas därifrån. Dessa nackdelar, vilka egentligen

torde giva sig tillkänna i de fall, då konsumentantalet nära under- eller

överstiger 4,000, synas emellertid kunna bliva väsentligt eliminerade genom

att medicinalstyrelsen, i de fall särskilda omständigheter det påkalla, tager

i anspråk den styrelsen givna rätten att medgiva undantag. På grund härav

och då anledning ej torde föreligga att frångå förslaget att bestämma gränsen

mellan större och mindre vattenverk med hänsyn till om konsumentantalet

över- eller understiger 4,000 har nämnda gränsdragning upptagits i departementsförslaget.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Innan jag ingår på frågan, huru ofta de bakteriologiska undersökningarna

böra utföras inom vattenverk av olika kategorier, skall kostnadsfrågan något

beröras.

Det synes mig lämpligt, att ersättningen för bakteriologiska vattenundersökningar

— vilka synas mig böra få utföras av statens institut för folkhälsan,

av statens bakteriologiska laboratorium eller av den, som förklarats

behörig utföra sådan undersökning — utgår enligt taxa, som Kungl. Majit

torde böra bemyndigas fastställa. På nuvarande stadium torde något mera

definitivt uttalande om ersättningarna enligt den sålunda tilltänkta taxan

icke kunna göras. Inom statens institut för folkhälsan har emellertid gjorts

en preliminär beräkning av taxeersättningarna. Enligt vad institutets föreståndare

under hand meddelat har kostnaden för bakteriologisk undersökning,

verkställd i enlighet med vad i utredningen förutsättes, beräknats till

15 kronor. Fysikalisk-kemisk undersökning har beräknats draga en kostnad

av 30 kronor.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag skola i normala fall verkställas 56 bakteriologiska

och 2 fysikalisk-kemiska undersökningar för år. Enligt de förut

angivna beräkningsgrunderna skulle kostnaden härför uppgå till 900 kronor.

Förutsättning för att kostnaden skall stanna vid detta belopp är emellertid,

att samhället icke erhåller vatten från flera vattentäkter eller, därest detta är

fallet, att anordningarna äro sådana, att kontroll icke behöver utföras på alla

vattentäkterna. Har ett samhälle två vattenområden för sin vattenförsörjning,

kunna kostnaderna sålunda komma att väsentligt ökas, i vissa fall fördubblas.

Innan erfarenhet vunnits rörande den nu ifrågasatta kontrollen och dess

verkningar i olika avseenden, bör man enligt min mening framgå med en viss

försiktighet vid utbyggandet av kontrollen. Skulle det sedermera visa sig, att

kontrollen behöver och utan större olägenhet kan göras mera effektiv, böra

därav betingade justeringar tagas under övervägande.

I departementsförslaget har antalet bakteriologiska undersökningar, som

skola utföras, bestämts på följande sätt. Vid vattenverk med ytvattentäkt

skall vattnet bakteriologiskt undersökas en gång i veckan, därest vatten tillbandahålles

åt minst 4,000 personer, och eljest en gång i månaden. Vid vattenverk

med grundvattentäkt åter skall undersökning ske en gång i månaden

i fråga om större vattenverk och en gång var tredje månad vid mindre vattenverk.

Undergår vattnet rening, skall dessutom råvattnet vid såväl större

som mindre vattenverk undersökas fyra gånger årligen ifråga om ytvattentäkt

och en gång varje år beträffande grundvattentäkt. S. k. konstgjort grundvatten,

d. v. s. vatten från ytvattentäkt, vilket bragts att passera sandlager

eller dylikt, bör i förevarande hänseende likställas med ytvatten. Men givetvis

kan medicinalstyrelsen med hänsyn till effektiviteten av den vidtagna anordningen

finna anledning medgiva lindring av de för regelfallen uppställda

kontrollbestämmelserna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

21

Utgår man från att vattnet i en vattenledning erhålles från en vattentäkt

samt att vattnet undergår rening, innebär departementsförslaget, att de årliga

kontrollkostnaderna — beräknade enligt förut angivna grunder — uppgå

till, för större vattenverk med ytvattentäkt 900 kronor, för mindre vattenverk

med ytvattentäkt 300 kronor, för större vattenverk med grundvattentäkt

255 kronor samt för mindre vattenverk med grundvattentäkt 135 kronor.

Enligt folkhälsoinstitutets kungörelseförslag skulle behörighet att utföra

bakteriologisk undersökning meddelas av institutet. Departementsförslaget

tillägger däremot, i enlighet med i flera remissyttranden uttalat önskemål,

medicinalstyrelsen denna befogenhet och åvägabringar därmed likställighet

i detta avseende mellan de fysikalisk-kemiska och de bakteriologiska undersökningarna.

Förslaget att länsstyrelse skall meddela förordnande för den,

som förklarats behörig, har icke upptagits i departementsförslaget.

I anledning av vad svenska teknologföreningen anfört i fråga om den kompetens,

som bör fordras för att erhålla behörighet att utföra undersökningar,

må framhållas, att det med hänsyn till sambandet mellan den ersättning,

som utgår för undersökningen, och kompetensen hos dem, s''om verkställa

undersökningarna, synes lämpligt, att det lägges i Kungl. Maj:ts hand att

meddela beslut ej blott i faxe- utan även i kompetensfrågan. De synpunkter

föreningen framfört om önskvärdheten av en decentralisering av kontrollen

torde få övervägas i samband med att slutgiltig ståndpunkt tages till kompetensfrågan.

»

Nu gällande bestämmelser om dricks- och hushållsvatten äro mycket ofullständiga.

Föreskrifter örn undersökningar med vissa tidsmellanrum av vatten,

som tillhandahålles genom vattenledningar, hava sålunda icke lämnats.

Å vissa orter och framför allt i de större städerna underkastas detta oaktat

vattenledningsvattnet en fortlöpande kontroll av sådan art, att berättigade

hygieniska krav få anses tillgodosedda. Å andra orter däremot är kontrollen

i många fall otillfredsställande och saknas stundom helt och hållet.

Vid flera tillfällen hava å olika orter i landet utbrutit epidemier, vilka ansetts

hava orsakats av att vattenledningsvattnet ur hygienisk synpunkt icke

varit tillfredsställande. Frågan om åstadkommande av en bättre kontroll av

vattcnledningsvattnets beskaffenhet har med hänsyn härtill på det epidemiologiska

området sedan många år tilldragit sig uppmärksamhet.

Det framlagda förslaget till förordning om kontroll av vattenledningsvatten

avser att åstadkomma en fortlöpande kontroll med avseende å beskaffenheten

hos såväl råvattnet som det i vattenledningarna tillhandahållna vattnet.

Kontrollen skall äga rum genom att prov å vattnet med vissa mellanrum

underkastas undersökning ur såväl fysikalisk-kemisk som bakteriologisk synpunkt.

Spörsmålet om åstadkommande av en effektiv kontroll av vattenledningsvattnet

är uppenbarligen för folkhälsan av den största betydelse. I överensstämmelse

med den uppfattning, som kommit till synes uti de i anledning av pro
-

Ulskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

positionen väckta motionerna, anser utskottet det emellertid kunna med skäl

ifrågasättas, huruvida en enbart genom undersökningar av vattenprov verkställd

kontroll kan innebära tillräckliga garantier mot att hälsofarligt vattenledningsvatten

tillhandahålles. Orsakerna till vattnets stundom mindre tillfredsställande

beskaffenhet torde nämligen ofta vara av teknisk art såsom

brister i anläggningarnas konstruktion och skötsel.

En kontroll av den art, som föreslagits i propositionen, synes sålunda icke

vara tillräcklig, åtminstone då fråga är om sådana vattenverk, där vattentäktens

beskaffenhet kan anses medföra särskilda risker för snabbt inträffande

förändringar med avseende å råvattnets beskaffenhet och därav följande

krav å reningsanordningarnas effektivitet. Jämväl i övrigt synas vissa krav

böra ställas å vattenverkens konstruktion, såsom att reservanordningar för

vattnets rening förefinnas i erforderlig omfattning, vilka kunna tagas i bruk,

för den händelse den ordinarie anläggningen icke skulle fungera tillfredsställande.

Det synes icke heller uteslutet, att vissa kompetenskrav kunna behöva

uppställas för den personal, som är ansvarig för skötseln av mera riskfyllda

vattenverk. Genom en författningsmässigt reglerad kontroll i fonn av undersökningar

av''vattenprov, på sätt i propositionen föreslagits, måste emellertid

mera bestående bristfälligheter hos vattenledningsvattnet komma att upptäckas,

varefter åtgärder kunna vidtagas för tillhandahållande av ett bättre

vatten. Då det genom propositionen framlagda förslaget till förordning om

kontroll av vattenledningsvatten sålunda måste anses innebära ett avsevärt

framsteg i jämförelse med nu rådande förhållanden, anser sig utskottet kunna

biträda detsamma. Utskottet vill dock i anledning av de väckta motionerna

förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om utredning rörande

möjligheterna att åstadkomma en teknisk kontroll av vattenverkens

konstruktion och skötsel med mera.

Enligt det framlagda förslaget till förordning om kontroll av vattenledningsvatten

må bakteriologisk undersökning utföras allenast av statens institut

för folkhälsan, av statens bakteriologiska laboratorium eller av den,

som av medicinalstyrelsen förklarats behörig därtill.

Ifrågavarande bestämmelse kommer uppenbarligen alt hava till följd, att

vattenprov, åtminstone till en början, i stor omfattning måste översändas

till de centrala undersökningsställena. Enligt utskottets mening skulle emellertid

åtskilliga fördelar vara förenade med en mera decentraliserad kontroll.

En sådan kan emellertid genomföras allenast i den mån erforderligt

antal personer förklarats behöriga verkställa dylika undersökningar. Enligt

vad som framhållits av statens institut för folkhälsan bör sådan kompetens

kunna vinnas genom viss tids tjänstgöring antingen å institutet eller å något

större vattenlaboratorium. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att kompetensfordringarna

avpassas så, att vattenverkens egen personal i erforderlig

utsträckning kan erhålla behörighet att verkställa undersökningarna.

Därigenom skulle utan nämnvärda kostnadsökningar bakteriologiska undersökningar

av vattnet kulma utföras oftare än vad som föreskrives i författningsförslaget.

Detta synes vara av betydelse framför allt beträffande de

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

mindre vattenverken, där till följd av den i 3 § föreslagna differentieringen

av undersökningsfrekvensen tidsmellanrummet mellan de föreskrivna undersökningarna

är avsevärt längre än vid större vattenverk. Genom att undersökningarna

verkställas av vattenverkens egen personal komma vidare olägenheterna

med provens försändande att bortfalla varjämte möjlighet vinnes

att utan tidsutdräkt ingripa, för den händelse vattnets beskaffenhet skulle

befinnas vara mindre tillfredsställande.

Mot förslaget till förordning om tillägg till hälsovårdsstadgan har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

1) anmäla, att riksdagen ej funnit skäl att i anslutning

till de vid ifrågavarande proposition fogade förordningsförslagen

göra andra uttalanden än utskottet i förevarande utlåtande

upptagit;

2) anhålla, att Kungl. Maj:t snarast ville låta verkställa

utredning angående möjligheterna att åstadkomma en teknisk

kontroll av vattenverkens konstruktion och skötsel med

mera ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kan föranleda; samt

B) att motionerna I: 192 och 11:257, i den mån de icke

blivit besvarade genom vad utskottet under A) hemställt,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 juni 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Linnér*, Roos*, Olof Carlsson,

Nils Elowsson och Söderkvist;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås, Hallagård*

och Hermansson, fru Johansson* samt herrar Larsson i Östersund och Karlsson i

Granebo.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Reservationer:

A) av herrar Nils Elowsson, Hage, Olovson i Västerås, fru Johansson och

herr Larsson i Östersund, vilka ansett att utskottets utlåtande bort hava följande

lydelse:

Nu gällande bestämmelse — ---stundom helt och hållet.

Vid flera tillfällen---tilldragit sig uppmärksamhet.

Det framlagda förslaget---som bakteriologisk synpunkt.

Spörsmålet om åstadkommande av effektiv kontroll av vattenledningsvattnet

är uppenbarligen för folkhälsan av den största betydelse. Det genom propositionen

framlagda förslaget till förordning örn kontroll av vattenledningsvattnet

måste enligt utskottets mening innebära elt avsevärt framsteg. Ett

genomförande av den i förslaget föreskrivna vattenkontrollen bör kunna leda

till att användning av förorenat vattenledningsvatten i hushållen förhindras.

Det torde också kunna räknas med att de erfarenheter, som genom denna

kontroll vinnas rörande förekomsten av förorenat vatten, skola leda till att

större uppmärksamhet än hittills kommer att ägnas förorening av hushållsvatten

i allmänhet och sålunda bidraga till framskapande av på frivillighetens

väg anordnad kontroll av vattentäkter, som icke beröras av denna förordning.

Utskottet finner därför synnerligen starka skäl föreligga för det

genom propositionen framlagda förslaget och får därför tillstyrka detsamma.

Enligt det framlagda förslaget till förordning om kontroll av vattenledningsvatten

må bakteriologisk undersökning utföras allenast av statens institut

för folkhälsan, av statens bakteriologiska laboratorium eller av den,

som av medicinalstyrelsen förklarats behörig därtill.

Ifrågavarande bestämmelse kommer uppenbarligen att hava till följd, att

vattenprov, åtminstone till en början, i stor omfattning måste översändas

till de centrala undersökningsställena. Enligt utskottets mening skulle emellertid

åtskilliga fördelar vara förenade med en mera decentraliserad kontroll.

En sådan kan emellertid genomföras allenast i den mån erforderligt antal

personer förklarats behöriga verkställa dylika undersökningar. Enligt vad

som framhållits av statens institut för folkhälsan bör sådan kompetens kunna

vinnas genom viss tids tjänstgöring antingen å institutet eller å något

större vattenlaboratorium. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att

kompetensfordringarna avpassas så, att vattenverkens egen personal i erforderlig

utsträckning kan erhålla behörighet att verkställa undersökningarna.

Därigenom skulle utan nämnvärda kostnadsökningar bakteriologiska

undersökningar av vattnet kunna utföras oftare än vad som föreskrives i

författningsförslaget. Detta synes vara av betydelse framför allt beträffande

de mindre vattenverken, där till följd av den i 3 § genomförda differentieringen

av undersökningsfrekvensen, tidsmellanrummet mellan de föreskrivna

undersökningarna är avsevärt längre än vid större vattenverk. Genom att undersökningarna

verkställas av vattenverkens egen personal komma vidare

olägenheterna med provens försändande att bortfalla varjämte möjlighet vin
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

25

nes att utan tidsutdräkt ingripa, för den händelse vattnets beskaffenhet skulle

befinnas vara mindre tillfredsställande.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna har den uppfattningen

kommit till uttryck, att en på i propositionen föreslaget sätt anordnad

kontroll icke skulle innebära tillräckliga garantier mot att hälsofarligt vattenledningsvatten

tillhandahålles. Det skulle enligt motionärernas mening

också eller i första hand erfordras kontroll över vattenverkens konstruktion

och skötsel. Givetvis är det av den största betydelse att ett vattenverk blir

på ett riktigt sätt konstruerat och på ett rätt sätt skött. Enligt utskottets

mening har det emellertid icke visats att några mera anmärkningsvärda

brister i berörda avseende föreligga. Skulle genom vattenkontrollen brister

i det ena eller andra avseendet bliva uppdagade vid nu i verksamhet varande

vattenverk, får det väl anses ligga i sakens natur att erforderlig teknisk sakkunskap

blir anlitad för dessa bristers avhjälpande. Enligt utskottets mening

föreligger alltså för närvarande icke skäl för någon framställning till

Kungl. Majit rörande teknisk kontroll av vattenverkens konstruktion och

skötsel. Skulle erfarenheterna komma att peka på behovet av även sådan

kontroll, förutsätter utskottet att Kungl. Majit kommer att ägna saken nödig

uppmärksamhet.

Mot förslaget till förordning örn tillägg till hälsovårdsstadgan har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla,

att riksdagen ej funnit skäl att i anslutning till de vid ifrågavarande

proposition fogade förordningsförslagen göra andra

uttalanden än utskottet i förevarande utlåtande upptagit;

samt

B) att motionerna I: 192 och lii 257 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

B) av herrar Tamm, Linnér och Karlsson i Granebo, vilka anfört:

Frågan om kontroll över vattenledningsvatten är för folkhälsan av stor

betydelse. Frågans vikt ökas i den mån vattenledningar anläggas vid allt

flera samhällen. Utredningen ger vid handen, att i större samhällen vattenledningsvattnet

utan lagstiftningens ingripande är hygieniskt tillfredsställande

tack vare kommunernas egna åtgärder. I mindre samhällen däremot hava

epidemier uppstått. Icke sällan äro sådana samhällen hänvisade till ytvattentäkter,

vilka äro utsatta för förorening. Här föreligger således ett verkligt

behov av författningsmässigt ordnad kontroll.

Det i propositionen framlagda förslaget tillgodoser emellertid icke detta

behov. Den fysikalisk-kemiska undersökningen skall endast äga rum en

gång årligen, vilken tid kan förlängas intill tre år. Med avseende å den

bakteriologiska kontrollen skiljer förslaget mellan vattenverk, som tillgodose

minst 4,000 personer, och vattenverk, som tillhandahålla vatten åt lägre an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

tal, samt mellan vattenverk med ytvattentäkt och med grundvattentäkt. Vid

vattenverk med det mindre antalet konsumenter skall undersökning äga rum,

om det är fråga om ytvattentäkt, blott en gång i månaden och vid grundvattentäkt

allenast var tredje månad. Någon kontroll över anläggningarnas

konstruktion och skötsel ifrågasättes icke. För de mindre vattenverken, där

risken enligt erfarenheten är störst, måste den sålunda föreslagna kontrollen

anses otillräcklig.

De föreliggande pålagliga bristerna enligt propositionen torde sammanhänga

därmed att kontrollen är avsedd att i första hand utövas centralt.

Någon planläggning av en decentraliserad kontroll med anlitande i främsta

rummet av vattenverkens egna befattningshavare efter genomgången kompetensprövning

föreligger icke. En sådan anordning skulle dock hava skapat

möjlighet att påfordra daglig kontroll i stället för den glesa efterhandskontrollen

enligt propositionen och tillika sannolikt ställt sig billigare för de

små samhällena.

Det föreliggande förslaget är således behäftat med grundläggande brister,

vilka icke kunna avhjälpas utan omarbetning. På grund härav hemställa vi,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte

i skrivelse till Kungl. Majit

1) förklara, att det föreliggande förslaget till förordning

örn kontroll av vattenledningsvatten icke kan av riksdagen

tillstyrkas, samt

2) anhålla, att Kungl. Majit måtte låta utarbeta nytt förslag

med iakttagande av här ovan gjorda erinringar samt

snarast möjligt framlägga ett sådant förslag för riksdagen till

yttrande.

C) av herr Hermansson.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

27

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 25 april 1941 — vid vilken remiss fogats dels Kungl.

Maj :ts proposition nr 50/1941 med förslag till förordning om kontroll av

vattenledningsvatten, dels ock tvenne i riksdagens båda kamrar väckta likalydande

motioner i anledning av Kungl. Maj:ts nämnda proposition — har

Kungl. Maj :t anbefallt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen att till riksdagens

andra lagutskott avgiva yttrande över motionerna.

I motionerna göres gällande att — trots de i många fall för vattenverken

betungande kontrollkostnaderna — syftet med kontrollen, nämligen skapandet

av trygghet mot att användandet av i vattenledningar distribuerat vatten

kan medföra fara för människors trevnad och hälsa, ej vinnes, därest kontrollen

genomföres enligt det i propositionen framlagda förslaget.

Till åtlydnad av den sålunda givna befallningen får Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen

härmed anföra följande. Den uppfattning, som kommer till

synes i motionerna, måste enligt styrelsens mening i huvudsak anses riktig.

Man bör således söka nå det angivna syftet genom att i första hand kontrollera

vattenverkens konstruktion, utrustning och skötsel, enär eventuellt förekommande

fall av hälsovådligt vattenledningsvatten ytterst^ äro beroende av

brister i nämnda hänseenden. De i förordningsförslaget ifrågasätta kontrollåtgärderna,

nämligen i huvudsak endast vattenundersökningar med bestämda

tidsintervall, måste anses mindre ändamålsenliga dels därför att de först

i efterhand giva besked örn vattnets eventuella hälsovådlighet, varigenom

vattenepidemier sålunda icke kunna undvikas, dels därför att man redan

efter några få vattenundersökningar torde vinna kännedom om vilka vattenverk,

som äro riskfulla, och sålunda kan föranstalta om erforderliga förbättringsåtgärder

vid desamma, varefter undersökningsfrekvensen i många

fall kan göras väsentligt mindre än vad som föreslagits. Kontrollen av vattenverken

synes lämpligen kunna ske i samband med en registrering av desamma

på sätt motionärerna föreslagit.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra

framhålla, att styrelsen för att underlätta ernående av en möjligast fullgod

teknisk standard hos planerade nyanläggningar eller ombyggnader av vattenverk

utfärdat anvisningar (intagna i styrelsens cirkulär 1941: 1, vilket

här bilägges)1 för upprättande av arbetsplaner till bl. a. vattenverk, vilka

anvisningar tills vidare skola följas då fråga är om anläggningar, avsedda

att utföras med statsbidrag.

Såsom motionärerna framhållit kunna kontrollkostnaderna enligt det i

propositionen framlagda förslaget bliva tämligen betungande, särskilt för

mindre vattenverk. Utöver de i propositionen beräknade vattenundersökningskostnaderna

tillkommer i övrigt 1) kostnad för provtagning, flasksterilisering,

emballage, frakt m. m., 2) kostnad för de vattenundersökningar,

vilka i händelse av ogynnsamt resultat av de ordinarie undersökningarna ytterligare

bliva erforderliga, samt 3) merkostnad för vattenverk med mer än

en vattentäkt.

1 Cirkuläret här uteslutet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

Motionärerna finna den enligt propositionen föreslagna gränsdragningen

(vid 4,000 personer) mellan vattenverk av olika storlek vara godtycklig och

obehövlig. Vidare ifrågasättes lämpligheten av den gjorda åtskillnaden mellan

ytvattenverk och grundvattenverk. I nämnda hänseenden må följande

anföras.

Att generellt fastslå en viss undersökningsfrekvens enhart med hänsyn till

om antalet vattenförbrukare över- eller understiger 4,000 synes ej på hållbara

grunder kunna motiveras. Avgörande för undersökningsfrekvensen bör

vara den i varje särskilt fall föreliggande graden av föroreningsrisk, och undersökningsfrekvensen

bör därför bestämmas med hänsyn till i första hand

vattentäktens beskaffenhet och vattenverkets utformning och driftsätt. Den

i förordningsförslaget gjorda klassificeringen av vattenverken dels i större

och mindre sådana, dels i ytvattenverk och grundvattenverk, varvid mindre

vattenverk antingen skulle undantagas från kontroll eller underkastas mindre

sträng sådan och grundvattenverk generellt skulle underkastas lindrigare

kontroll än ytvattenverk, måste sålunda anses mindre lämplig. Det är nämligen

företrädesvis vid de mindre vattenverken, som risk för hälsovådligt

vatten förefinnes, enär vid dessa såväl teknisk utrustning som skötsel av

ekonomiska skäl ofta är bristfällig. Vidare talar förekomsten inom landet

av ett stort antal för föroi-eningsrisk utsatta grundvattentäkter emot att

grundvattenverken beredas en privilegierad ställning.

Med anledning av vad motionärerna anfört rörande kompetensfordringarna

för behörighet att utföra vattenundersökningarna får Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen

framhålla följande.

De i förordningsförslaget föreskrivna vattenundersökningarna äro avsedda

att utföras av statens institut för folkhälsan, av statens bakteriologiska

laboratorium eller av den, som av medicinalstyrelsen förklarats behörig därtill.

Att döma av förarbetena till propositionen synes avsikten vara att göra

kompetensfordringarna för dylik behörighet så stränga, att vederbörande

personal vid vattenverken i allmänhet icke torde kunna vinna behörighet.

Redan nu torde vattenundersökningar med kortare tidsintervall än vad som

normalt fordras enligt förordningsförslaget utföras av vattenverkens egen

personal vid ej blott landets större vattenverk utan jämväl vid ett ej ringa

antal medelstora vattenverk. Därest personalen vid dessa sistnämnda ej kan

erhålla behörighet att utföra nämnda undersökningar, komma desamma

säkerligen att av kostnadsskäl upphöra och resultatet blir sålunda en mindre

effektiv vattenkontroll efter förordningens ikraftträdande än före.

Även andra omständigheter synas motivera, att vattenundersökningarna i

största möjliga omfattning utföras vid respektive vattenverk. Sålunda uppnår

man att undersökningsresultatet omedelbart blir känt vid vattenverket,

så att eventuellt erforderliga åtgärder kunna vidtagas utan tidsförlust, då så

erfordras. Vidare undviker man i många fall kostsamma och tidsödande

transporter av vattenproven med ty åtföljande risk för att vattenbeskaffenheten

förändras, varigenom undersökningen kan giva missvisande resultat.

Slutligen torde vattenundersökningen i regel bliva mindre kostsam för vattenverkens

ägare.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen instämmer i den av motionärerna framförda

åsikten, att den hälsovårdsnämnderna tillagda uppgiften att ägna tillsyn

åt utrustningen och skötseln av vattenverken samt i vissa fall meddela

förordnanden, förelägganden eller förbud härom, av det stora flertalet hälsovårdsnämnder

ej torde kunna fyllas på ett tillfredsställande sätt, enär härför

kräves speciell teknisk sakkunskap.

En av byråingenjören vid styrelsens hamnbyrå Adam Goldschmidt upprättad,

den 1 april 1941 dagtccknad promemoria överlämnas härjämte.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

29

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anser sig slutligen böra tillägga, att

effektiva anordningar för sterilisering av vattenledningsvatten torde kunna

erhållas för en kostnad av ungefärligen samma storleksordning som ett å

två års kostnader för vattenundersökningarna enligt det i propositionen

framlagda förslaget. De kostnader, som vattenverkens ägare komma att

åsamkas på grund av ett eventuellt statligt ingripande, synas styrelsen i

första hand böra nedläggas å anläggnings- och driftstekniska förbättringar,

så att påtagliga resultat i fråga om vattenbeskaffenheten kunna ernås. I den

mån — särskilt vid mindre anläggningar — vederbörande ej utan stora ekonomiska

svårigheter förmå genomföra önskvärda förbättringar, synes möjlighet

böra beredas till erhållande av bidrag av statsmedel. En framställning

till Kungl. Majit i dylikt syfte har av styrelsen ingivits redan år 1938.

Stockholm den 7 maj 1941.

NILS BOLINDER.

Sven Stenberg.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

Bilaga B.

Promemoria

angående i Kungl. Maj:ts proposition nr 50/1941 framlagt förslag till kontroll

av vattenledningsvatten.

De åtgärder, som föreslagits för att såvitt möjligt förhindra uppkomsten

av vattenepidemier, innebära i huvudsak, att vattenledningsvatten med bestämda

tidsintervall skall underkastas kvalificerad undersökning i avseende

å den bakteriologiska och fysikalisk-kemiska beskaffenheten, varigenom

eventuell hälsovådlighet skall uppdagas för att med lämpliga medel kunna

undanröjas.

Det kan ifrågasättas, huruvida en i många fall så ekonomiskt betungande

och likväl så föga effektiv anordning som den föreslagna bör vidtagas för att

råda bot på ett ont först sedan det uppkommit, då i stället genom förebyggande

åtgärder uppkomsten av det onda bör kunna förhindras.

En kontroll från statens sida synes ej böra sättas in förrän staten preciserat

vad som åstundas, d. v. s. i förevarande fall vissa ur säkerhetssynpunkt

nödvändiga fordringar å vattenverkens konstruktion, tekniska utrustning och

skötsel samt såsom slutresultat ett vatten, vars förorening ej överstiger

vissa angivna gränsvärden.

Att statens institut för folkhälsan inriktar sig på att i första hand söka påvisa

de allvarliga följderna av tekniska eller organisatoriska brister hos vattenverken

i stället för att direkt uppspåra och låta avhjälpa dessa brister

torde sammanhänga med institutets karaktär av i huvudsak hygieniskt-vetenskapligt

forskningslaboratorium utan tillräcklig teknisk sakkunskap representerad

i personaluppsättningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i synnerhet efter år 1933, då beviljandet

av statsbidrag (från anslag till arbetslöshetens bekämpande) till vatten-

och avloppsledningsanläggningar började taga en efter hand allt större

omfattning, handlagt ett stort antal ärenden rörande bl. a. utförande av

vattenverk inom landskommunerna. Därvid har uppenbarats dels att många

vattenverk på grund av tekniska brister leverera i större eller mindre grad

otjänligt (stundom hälsovådligt) vatten, dels att vattenverk för närvarande i

viss utsträckning konstrueras av icke sakkunniga förslagsställare, varigenom

risk måste anses föreligga för att det renade vattnet kan bliva av otillfredsställande

beskaffenhet.

Ett första led i strävandena att ernå mera betryggande förhållanden borde

naturligen syfta till en förbättring av den tekniska utrustningen och skötseln

av de riskfulla vattenverken. Uppenbart är att åtgärder i sådant syfte ej

erfordras beträffande vattenverk, vilka äro sakkunnigt konstruerade och

vilkas drift står under sakkunnig ledning eller kontroll. Så är givetvis fallet

med i första hand de större städernas vattenverk. Riskerna förekomma däremot

framförallt vid de mindre vattenverken, vilka i stort antal äro tillfinnandes

inom områden på landet, där de i 2 kap. hälsovårdsstadgan meddelade

bestämmelserna gälla och vilka således normalt ej (utan först efter

särskilt förordnande av länsstyrelsen och då med mindre sträng kontroll)

beröras av den föreslagna förordningen.

Det nyssnämnda målet nås lämpligen genom kontroll av vattenverkens

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

31

anordning samt — på längre sikt — genom kontroll i form av granskning

av upprättade förslag till nyanläggningar eller ombyggnader av vattenverk.

En dylik granskning behöver ej bli alltför vidlyftig, utan torde kunna inskränkas

till att avse de delar av anläggningarna, som i föreliggande hänseende

äro av vital betydelse, d. v. s. huvudsakligen vattentäkt och reningsanordningar.

I de fall, då en inspektion av de tekniska anordningarna vid

ett vattenverk ådagalägger nödvändigheten av en förbättrad reningsmetod

genom anordningarnas komplettering och detta skulle medföra stora ekonomiska

svårigheter för vattenverkets ägare, synes det kunna vara motiverat,

att staten träder emellan genom att bidraga till ombyggnadskostnaderna

och sålunda direkt medverka till förbättring av vattenledningsvattnet.

Enligt det föreliggande förslaget torde det stora flertalet vattenverksägare

åsamkas mer eller mindre betungande kostnader huvudsakligen för att möjliggöra

ett eventuellt konstaterande av att vissa vattenverk behöva ombyggas.

inseende behovet av statsbidrag till anläggningar för vattenförsörjning

och vattenavlopp inom landskommunernas mera tättbebyggda delar har

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan år 1938 föreslagit Kungl. Majit att

av riksdagen begära ett anslag för statsbidrag till vatten- och avloppsledning

sanläggningar. Troligen av statsfinansiella skäl — det rörde sig dock ej

om större belopp än 500,000 kronor -— framfördes förslaget ej i statsverkspropositionen.

En vid 1939 års riksdag i andra kammaren väckt motion i

ärendet (nr 297) fick visserligen en välvillig behandling av statsutskottet (utlåtande

nr 6) men avstyrktes dock av statsfinansiella skäl och blev ej heller

bifallen av riksdagen. De nu ifrågasatta statliga åtgärderna beträffande landets

vattenverk torde ånyo aktualisera frågan örn anslag av statsmedel till

bidrag till vatten- och avloppsledningsanläggningar.

Som ett väsentligt komplement till kravet på fullgoda reningsanordningar

framstår behovet av sakkunnig skötsel av vattenverken. I detta avseende erfordras

vissa kompetensfordringar å vederbörande personal vid vattenverken.

Såvitt möjligt bör kompetensen avse bland annat vattenprovtagning och

vattenundersökningar, enär utförandet, av dylika undersökningar vid själva

vattenverken måste anses vara ett eftersträvansvärt mål, som giver största

möjliga säkerhet för att eventuella brister hos renvattnet upptäckas på ett så

tidigt stadium som möjligt.

Utom preciserandet av vissa fordringar å vattenverkens tekniska utrustning

och skötsel erfordras — innan bestämmelser örn statlig kontroll av

vattenledningsvattnet träda i kraft — dels ett klarläggande av fordringarna

å renvattnets beskaffenhet, för att det skall kunna anses vara tjänligt såsom

dricks- och hushållsvatten, dels angivande av vilka vattenundersökningsmetoder,

som skola användas. Erforderliga råd, anvisningar och föreskrifter

härom skola enligt förordningsförslaget meddelas av medicinalstyrelsen.

Med hänsyn till att skilda uppfattningar göra sig gällande beträffande lämpliga

såväl undersökningsmetoder som normer för undersökningsresultatens

bedömande hade det varit önskvärt, att fullständiga förslag härutinnan hade

ingått i folkhälsoinstitutets utredning och sålunda kunnat bli föremål för

behandling i remissyttrandena. Det torde emellertid få förutsättas, att medicinalstyrelsen

vid utarbetandet av sina förslag i ämnet utnyttjar den erfarenhet

rörande dessa frågor, som förefinnes hos exempelvis Svenska kommunal-tekniska

föreningen och Svenska teknologföreningen. Uppenbart är att

frågan örn vilka förfaringssätt, som skola användas vid vattenundersökningarna,

är beroende av örn dessa i huvudsak skola ske vid vattenverken i

enlighet med vad härovan ifrågasatts, eller om de skola utföras exempelvis

vid folkhälsoinstitutet.

Vad i det föregående anförts giver stöd för den uppfattningen, att det upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

rättade förslaget till förordning om kontroll av vattenledningsvatten ej för

närvarande bör fastställas, ulan att föreliggande problem bör angripas på

annat sätt. De synpunkter, som anförts, ävensom vissa i det följande närmare

berörda förhållanden, vilka delvis påpekats i de i ärendet väckta motionerna

(I: 192 och II: 257), torde motivera att förordningen i varje fall ej

fastställes i sin nuvarande utformning.

1. Nuvarande förhållanden.

Enligt gällande hälsovårdsstadga skall hälsovårdsnämnd bland annat a)

verka för att invånarna inom hälsovårdsområdet erhålla ymnig och lätt tillgång

på gott vatten till dryck, matlagning m. m., b) hålla tillsyn över vattenbeskaffenheten

samt c) i särskilda fall förbjuda hämtning av vatten från

visst vattenhämtningsställe eller eljest omedelbart eller efter förutgångna

råd eller uppmaningar meddela förelägganden eller förbud. Dessa föreskrifter,

sedda i samband med bestämmelsen att hälsovårdsnämnd (liksom även

tjänsteläkare enligt gällande läkarinstruktion) skall ägna tillsyn åt hälsovårdsförhållandena

i allmänhet (under länsstyrelsens övervakning), torde

vara tillämpliga även beträffande vattenverk. Möjlighet till kontroll av vattenledningsvatten

genom hälsovårdsnämndernas försorg synes sålunda föreligga

utan nya förordningar härom. Det har också förekommit, att hälsovårdsnämnd

meddelat förbud att taga hushållsvatten från vattenledningsanläggning

med hälsovådligt vatten, varjämte förste provinsialläkarna i många

fall torde hava anmärkt på otillfredsställande dylika anläggningar. Emellertid

har det även hänt, att vattenepidemier utbrutit, oaktat regelbunden

bakteriologisk kontroll, utvisande otillfredsställande vattenbeskaffenhet, ägt

rum.

Att trots den möjlighet till kontroll, som för närvarande förefinnes, ett

stort antal — företrädesvis mindre — vattenverk leverera mer eller mindre

otjänligt vatten synes till stor del bero på att bestämmelser saknas örn minimifordringarna

å ett lämpligt vattenledningsvatten (högsta tillåtna förorening)

samt att inga anvisningar utfärdats för provtagning, vattenundersökning och

bedömning av undersökningsresultaten. Enär de förbättringsåtgärder, som

erfordras vid själva vattenverken, i allmänhet äro av teknisk art, torde man

även kunna förutsätta, att hälsovårdsmyndigheternas underlåtenhet att med

kraft ingripa, där missförhållanden råda, beror på att de ej äga tillgång till

erforderlig teknisk sakkunskap för att kunna föreslå lämpliga åtgärder.

Vad som i första hand erfordras skulle således ej vara kompletterande anvisningar

angående hur övervakningen skall ske, utan fastmera bestämmelser

örn huru renvattnet skall vara beskaffat samt huru vattenverken skola vara

utrustade för att renvattnets goda beskaffenhet skall säkerställas.

2. Förordningens tillämpningsområde.

Den föreslagna förordningen har avfattats med utgångspunkt från att det

huvudsakligen vöre fråga om att få vattenverk av betydenhet under kontroll.

Häremot kan invändas, att de större vattenverken, vilka huvudsakligen förekomma

i de större städerna, å ena sidan i allmänhet äro konstruerade av sakkunniga

personer, vilket innebär en garanti för att vattenverkens utrustning

möjliggör att renvattnet blir av tillfredsställande beskaffenhet, å andra sidan

stå under ledning av kvalificerade ingenjörer, varigenom i regel en betryggande

säkerhet ernås för en sakkunnig skötsel av verken.

Det är fastmera vid de mindre anläggningarna på landsbygden, som de

stora riskerna förefinnas, enär dessa anläggningar ofta antingen sakna reningsanordningar

eller äro försedda med olämpligt konstruerade och osak
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

33

kunnigt skötta sådana. Dessa anläggningar skulle endast i speciella fall,

nämligen efter särskilt förordnande av länsstyrelsen, vara underkastade den

tilltänkta kontrollen. Sannolikt skulle det visa sig, att dylikt förordnande

finge meddelas i ett mycket stort antal fall.

Även vid vattenverk för endast ett eller annat hundratal personer måste

uppkomsten av en vattenepidemi anses vara en ytterst allvarlig sak. Medvetandet

örn att en inträffad sådan epidemi kunnat undvikas, därest vederbörande

vattenverk varit underkastat någon form av kontroll, inger betänkligheter

mot att undantaga de mindre vattenverken från kontrollen. Lämpligare

vore då att anordna kontrollen på sådant sätt, att den ej bleve för ekonomiskt

betungande för vattenverken.

Formuleringen av 1 § andra stycket i förordningsförslaget synes medgiva

den tolkningen, att länsstyrelsen skulle äga utfärda ett generellt förordnande

örn förordningens tillämplighet inom område å landet, där 2 kap. hälsovårdsstadgan

gäller. Är detta avsikten, förefaller det vara lämpligare att förordningen

generellt blir gällande för dylikt område.

I detta sammanhang förtjänar framhållas att den i förordningsförslaget

gjorda åtskillnaden mellan grundvatten och ytvatten knappast kan anses vara

lämplig. Enligt gammal erfarenhet anses grundvatten vara sterilt, medan

ytvatten alltid måste antagas vara eller kunna bliva förorenat. Av ekonomiska

skäl och till följd av den alltmera stegrade förbrukningen av vattenledningsvatten

inom städer och samhällen har man i många fall tillgripit grundvatlentäkter

i sprickigt herg eller i genomsläppliga lösa jordarter nära stränderna

av sjöar och vattendrag, där erforderlig vattenmängd utan större kostnad

kunnat erhållas. I fråga örn sådana vattentäkter måste risk för förorening

anses föreligga eller kunna uppkomma. Många grundvattentäkter äro även

belägna i omedelbar närhet av bebyggda områden, där föroreningsrisk mäste''

anses vara för handen. Faran för smittospridning vid dylika anläggningar

ökas därigenom att reningsverk kanske oftast saknas.

Annat är förhållandet med anläggningar för konstgjord grundvaltenbildning.

Desa torde i regel vara planlagda av sakkunniga konstruktörer och sålunda

på nied hänsyn till föroreningsrisken betryggande sätt. Dylika anläggningar

synas därför ej böra jämställas med ytvattenanläggningar.

3. Kontrollåtgärdernas frekvens.

Då, såsom ovan berörts, de mindre vattenverken torde vara de mest riskfulla,

böra de ej genom minskning av undersökningsfrekvensen underkastas

mindre effektiv kontroll än de större verken.

Enär vidare smittobakterier kunna uppträda i vattenverkens råvatten vid

vilken opåräknad tidpunkt som helst och vattenledningsvattnet på några timmar

kan nå ledningsnätets avlägsnaste delar, kan en enligt förordningsförslaget

genomförd kontroll med 1 veckas eller — vid mindre vattenverk —

ännu längre tids frekvens uppenbarligen ej förhindra uppkomsten av vattenepidemier.

Man uppnår såsom huvudsakligaste resultat — dock först sedan

länsstyrelserna dels (genom underlydande organ) uppspårat alla under den

föreslagna förordningen icke automatiskt fallande vattenverk och dels (i bästa

fall) beslutat örn förordningens tillämpning för dessa vattenverk — alt de

vattenverk, vilka mera regelbundet leverera otjänligt vatten, uppdagas och

bliva ålagda att komplettera reningsanordningarna. Samma resultat kan vida

enklare, snabbare och säkrare nås genom en lämplig engångsåtgärd, exempelvis

genom registrering av vattenverken på sätt Svenska Teknologföreningen

i sitt remissyttrande föreslagit. På grundval av vid en sådan registrering infordrade

uppgifter kan sedan en för varje vattenverk (eller grupp av dylika)

lämplig vattenundersökningsfrekvelis fastställas.

lutning till riksdagens protokoll tobi. Osund. 2 avil. Nedi. :>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

Man uppnår vidare, att eventuellt inträffande varaktig försämring av råvattnet

eller bestående felaktigheter å reningsanordningarna, varigenom renvattnet

under en längre tid blir otillfredsställande, förr eller senare upptäckas,

så att åtgärder för reningseffektens höjande kunna vidtagas. Värdet av detta

resultat av kontrollen förringas emellertid väsentligt därav, att vattenverksföreståndaren

— på grund av den föreslagna (åtminstone partiella) centraliseringen

av vattenundersökningarna — ofta får kännedom om vattnets eventuella

hälsovådlighet först flera dagar efter provtagningen. En kortvarig

försämring av råvattnets beskaffenhet eller en övergående felaktighet å reningsanordningarna

skulle däremot till följd av det långa tidsintervallet mellan

undersökningarna kunna passera oanmärkt med ty åtföljande risk för

smittospridning genom vattenledningsvattnet. En stor fördel i nämnda hänseende

skulle vinnas, örn vattenundersökningarna i största möjliga utsträckning

kunde utföras vid vattenverken. Lämpliga åtgärder i sådant syfte borde

därför på allt sätt understödjas.

Att döma av de höga fordringar statens institut för folkhälsan föreslagit

för dem, som skola utföra vattenundersökningarna, skulle endast vid landets

större vattenverk finnas eller kunna anställas personal, vilken skulle kunna

få erforderlig behörighet. Vid dylika vattenverk torde emellertid redan nu

förekomma betydligt mera vittgående vattenkontroll, än vad som i förslaget

till förordning föreskrives. Vid medelstora vattenverk, där redan nu en mera

omfattande vattenkontroll förekommer, än vad som fordras enligt förordningsförslaget,

kan man befara, att hittillsvarande kontroll av kostnadsskäl

eller på grund av att vattenverksmaskinisten ej kan erhålla behörighet att

utföra vattenundersökningarna, kommer att upphöra och att kontrollen sålunda

blir mindre effektiv än tidigare. Bättre synes då vara att —- exempelvis

genom lämpliga kurser vid folkhälsoinstitutet — möjliggöra utbildning av

vattenverkens egen personal för utförande av de enkla vattenundersökningar,

som erfordras.

Resultaten av vid vattenverken utförda vattenundersökningar böra givetvis

journalföras och vara tillgängliga för granskning genom vederbörliga statliga

och kommunala myndigheter.

De uppskattningar av årskostnaden för den föreslagna vattenkontrollen,

som verkställts såväl i propositionen som i motionerna, avse det fall, att

samtliga vattenundersökningar giva tillfredsställande resultat. I motsatt fall

erfordras ett på förhand obestämbart antal extra vattenundersökningar med

ty åtföljande kostnader för — troligtvis huvudsakligen de mindre och alltså

i allmänhet ekonomiskt minst bärkraftiga —■ vattenverken.

4. Kontrollåtgärdernas utförande och övervakande.

Vattenundersökningarna böra sålunda örn möjligt utföras vid respektive

vattenverk, så att tidsödande och i övrigt olämpliga transporter av vattenproven

undvikas och så att undersökningsresultatet omedelbart blir känt vid

vattenverket, varvid lämpliga åtgärder kunna vidtagas utan tidsförlust örn

så skulle erfordras. Betydligt sänkta kompetensfordringar för dem, som

skola äga att utföra dessa vattenundersökningar, torde krävas, därest de

medelstora vattenverkens driftpersonal, som för närvarande i många fall

utför dylika undersökningar vid det egna verket, liksom driftpersonalen

även vid vissa mindre vattenverk skall kunna förvärva erforderlig behörighet.

En dylik sänkning av kompetensfordringarna bör utan olägenhet kunna

ske, enär de undersökningar, som erfordras, ej äro svårare än att en

person, som anses kvalificerad att sköta tillsynen av ett vattenverk, även

bör kunna genom en lämplig utbildningskurs lära sig att nöjaktigt utföra

dem.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

35

I händelse vattenundersökningarna sålunda i regel komma att ske vid

vattenverken, i vilket fall undersökningsförrättaren lämpligen hör göras

edshunden beträffande undersökningarnas riktighet, kan den statliga övervakningen

inskränkas till stickprovskontroll.

Föreskriften örn regelbundet återkommande bakteriologisk undersökning

av renvattnet vid vattenverk med anordningar för vattnets rening synes

närmast vara tillkommen med tanke på vattenverk, vid vilka särskild sterilisering

av vattnet ej förekommer. Vid det tämligen stora antal vattenverk,

där exempelvis sterilisering av vattnet medelst klor äger rum, synes det

emellertid vara ganska meningslöst att utföra bakteriologisk undersökning å

det klorerade vattnet, enär resultatet då i regel kommer att bli tillfredsställande

(nämligen örn kloreringsanordningarna fungera på avsett sätt). En

dylik bakteriologisk undersökning kan sålunda giva en obefogade trygghetskänsla

exempelvis i sådana fall, då anordningarna för kloreringen äro så

bristfälliga, att de skulle kunna bringas ur funktion av ett obetydligt störningsmoment.

Vid sådana vattenverk vinnes det åsyftade resultatet betydligt

säkrare genom inspektion av reningsapparaturen. Är råvattnet bakteriologiskt

starkt förorenat kan det dessutom vara motiverat att undersöka

det genom filtrering eller på annat sätt renade vattnet omedelbart före

kloreringen. På grundval av den genom dessa åtgärder vunna kännedomen

örn reningsanläggningens anordning och skötsel bör föreskrift lämnas örn

eventuellt erforderlig förändring i nämnda hänseenden.

Frågan örn var inom en vattenledningsanläggning prov å renvattnet skall

tagas Ilar ej närmare utretts men synes ha tämligen stor betydelse.

Enligt förordningsförslaget skall hälsovårdsnämnd, därest vattenundersökning

visar att vattnet är mindre tjänligt eller otjänligt för sitt ändamål,

äga att meddela förordnanden, förelägganden eller förbud. För att ett dylikt

åliggande skall kunna fullgöras, måste hälsovårdsnämnden uppenbarligen

upplysas om hur den skall avgöra, om vattnet är mindre tjänligt eller otjänligt

för sitt ändamål. Innan närmare bestämmelser finnas örn de avgörande

gränserna för vattnets föroreningsgrad såväl fysikaliskt-kemiskt som bakteriologiskt,

synes hälsovårdsnämnden ej kunna fullgöra sitt uppdrag i ifrågavarande

hänseende.

Om emellertid sådana bestämmelser funnes, skulle hälsovårdsnämnden

i vissa fall äga att förbjuda att vattnet utan föregående kokning användes

till dryck, matlagning m. m. Med kännedom om att hälsovådligt vatten

för närvarande trots hälsovårdsmyndigheternas varningar distribueras i vissa

av landsortens vattenledningsanläggningar och — att döma av inträffade

epidemier — tydligen även konsumeras i okokt tillstånd, måste nian betvivla,

att ett dylikt förbud skulle komma att allmänt efterlevas.

I andra fall skall hälsovårdsnämnd äga att meddela föreläggande örn avstängning

av vattenledning, dock endast i den mån vederbörande brandmyndighet

finner sådant avstängande kunna ske utan att tillgången på vatten

vid eldsvåda äventyras. Sistnämnda inskränkning synes i allmänhet

komma alt utesluta möjligheten av att nämnt föreläggande blir meddelat.

Teknisk möjlighet finnes emellertid all för jämförelsevis ringa kostnad vidtaga

sådana anordningar, att såväl hygienens krav som fordringarna på

erforderliga brandsläckningsmöjligheter bliva tillgodosedda.

Bland hälsovårdsnämnds åligganden enligt förordningsförslaget märkes

tillsyn av utrustningen och skötseln av vattenverk, varvid nämnden i händelse

den upptäcker sådan brist, som kan menligt inverka på vattenbeskaffenheten,

skall förelägga verkets ägare att vidtaga för bristens avhjälpande

tjänliga åtgärder, såvida dessa icke medföra oskäliga kostnader. Dessa åligganden

torde för del stora flertalet av landels hälsovårdsnämnder vara myc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

,5(i Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

ket svåra för att icke säga omöjliga att fullgöra, då härför kräves speciell

teknisk sakkunskap. Det är nämligen i detta sammanhang i allmänhet ej

fråga om att konstatera rena defekter i reningsverkens utrustning (även

dylika, t. ex. å doserings- eller steriliseringsapparaturen, torde ofta ej kunna

konstateras av lekmän), utan fastmera frånvaron av vissa tekniska anordningar,

behovet av t. ex. en lämpligare reningsmetod e. d. Den reservation,

som gjorts beträffande kostnaderna för eventuella bristers avhjälpande,

torde i många fall göra tillsynen värdelös.

Sammanfattningsvis torde man kunna formulera resultatet av deli verkställda

granskningen av propositionen rörande förslag till kontroll av vattenledningsvatten

på följande sätt.

1. De mindre vattenverken, där i många fall ingen eller blott ofullständig

rening förekommer och där risken för att renvattnet är eller kan bli hälsovådligt

är särskilt stor, böra ej normalt vara undantagna från den ifrågasatta

kontrollen.

2. Den gjorda åtskillnaden mellan ytvatten och grundvatten är i förevarande

sammanhang mindre ändamålsenlig.

3. De föreslagna kontrollåtgärderna kunna ej förhindra uppkomsten av

vattenepidemier men bliva ändock för många vattenverk ekonomiskt betungande.

4. En effektivare kontroll kan ernås, därest densamma kommer alt avse

vattenverkens tekniska utformning och skötsel och därest vattenkontrollen

i största möjliga utsträckning får ske vid vattenverken. Dessas kostnader

torde därvid bliva lägre än om kontrollen sker enligt den föreslagna förordningen.

5. Kontrollen av vattenverkens tekniska utformning och skötsel kan i

huvudsak ske i samband med en registrering av landets samtliga vattenverk,

varvid samtidigt underlag erhålles för bedömande av den för varje vattenverk

erforderliga vattenundersökningsfrekvensen.

6. Kompetensfordringarna för behörighet att utföra erforderliga vattenundersökningar

böra ej vara strängare än att vederbörande personal vid dc

vattenverk, där lokal kontroll befinnes vara erforderlig, kan vinna dylik

behörighet, exempelvis genom lämplig utbildningskurs vid statens institut

för folkhälsan.

7. Den fortlöpande statliga kontrollen kan i huvudsak begränsas till övervakning

av att den lokala kontrollen handhaves på rätt sätt.

8. Innan bestämmelser om kontroll av vattenledningsvatten utfärdas,

böra ungefärliga gränser fastställas för råvattnets och renvattnets tillåtliga

föroreningsgrad i fysikaliskt, kemiskt och bakteriologiskt hänseende. Vidare

böra finnas utarbetade anvisningar för provtagning och undersökning av

vatten samt för journalföring och bedömning av undersökningsresultaten.

9. Statens strävan att förbättra vattenförsörjningsförhållandena i landet

bör fullföljas ej genom att medelst för vattenverken ekonomiskt betungande

kontrollanordningar påvisa brister hos vattenverken, utan i stället genom

upplysningsverksamhet samt genom beviljande, då så erfordras, av statsbidrag

i större utsträckning än som hittills skett för förbättring av bristfälliga

vattenverk.

Stockholm den 1 april 1941.

ADAM GOLDSCHMIDT.

Byråingenjör.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

37

Bilaga C.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse till medicinalstyrelsen den 14 maj 1941 har andra lagutskottet

nied överlämnande av Kungl. Maj:ts proposition nr 50 med förslag

till förordning om kontroll av vattenledningsvatten m. m. i anledning

därav väckta motioner nr 192:1 och 257:11 ävensom avskrift av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens yttrande över propositionen och motionerna hemställt,

att medicinalstyrelsen ville avgiva yttrande i ärendet. o

I motionerna, som äro likalydande, hemställes, att riksdagen ville avslå ifrågavarande

proposition samt föreslå förnyad utredning för framläggande till

nästa års riksdag av ett modifierat förslag till förordning örn kontroll av

vattenledningsvatten under hänsynstagande till i motionerna anförda synpunkter.

Dessa synpunkter kunna sammanfattas sålunda.

1. Det ifrågasättes starkt om en kontroll rätt långt i efterhand, verkställd

genom bakteriologiska undersökningar med föreslagna tidsmellanrum,

verkligen kan förhindra uppkomsten av en epidemi. Vid kloreringsfel, som

uppgives hava förorsakat tre av de svårare epidemierna i vårt land under

senare år, kan en infektion hinna äga rum långt innan resultatet av den

bakteriologiska undersökningen föreligger.

2. Detta talar för behov av förebyggande åtgärder och i sådant syfte

föreslås dels uppläggande av ett centralt register, som ger överblick över

vattenverkens teknisk-hygieniska standard dels utfärdande av föreskrifter

rörande verkens anordning, t. ex. kloreringsanläggningen, och skötsel dels

ock auktorisering av förslagsställare.

3. Kostnaden för den föreslagna kontrollen är att anse som hög i förhållandet

till beräknad effektivitet.

4. Man bör eftersträva att giva de lokala befattningshavarna ökat ansvar

och söka hos dem framkalla intresse för kontrollerande åtgärder genom

anordnande av mindre kostsam daglig kontroll genom jäsningsprov,

som även skulle sätta hälsovårdsmyndigheterna i stånd att genom stickprov

kontrollera, att vattenverkets kontroll genomföres på rätt sätt.

5. Förordningens detaljutformning inger i vissa avseenden betänkligheter,

särskilt ur teknisk synpunkt. Såsom exempel härpå anföres gränsdragningen

i § 3 mellan ytvatten- och grundvattentäkter resp. mellan samhällen

med mer än och mindre än 4,000 personer. Vidare borde vissa fysikalisk-kemiska

unersökningar alltid utföras samtidigt med de bakteriologiska.

Riktlinjer saknas i förordningen om kompetensfordringarna för undersökare.

Slutligen anses hälsovårdsnämnd sakna kompetens att utöva teknisk

kontroll över vattenverkens utrustning och skötseln.

Enligt motionärernas mening synes det, då förordningen ej skulle träda i

kraft förrän den 1 januari 1942, ej nödvändigt att forcera fram en ny förordning

i denna viktiga fråga, då möjlighet finnes att utan nämnvärd tidsförlust

taga frågan under förnyad omprövning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför i korthet följande.

Det angivna syftet att skapa trygghet mot ett användande av i vattenledningar

distribuerat vatten bör man söka nå i första hand genom kontroll

av vattenverkens konstruktion, utrustning och skötsel. De ifrågasatta kon
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

trollåtgärderna genom endast vattenundersökningar med bestämda tidsintervall

giva först i efterhand besked om vattnets eventuella liälsovådlighet.

Gränsdragningen mellan vattenverk av olika storlek synes ej på hållbara

grunder kunna motiveras. Avgörande för undersökningsfrekvensen bör vara

föroreningsrisken med beaktande av vattentäktens beskaffenhet och vattenverkets

utformning och driftsätt. Risk för hälsovådligt vatten finnes företrädesvis

vid de mindre vattenverken med ofta av ekonomiska skäl bristfällig

såväl teknisk utrustning som skötsel. Genom att göra kompetensfordringarna

för behörighet att verkställa föreskrivna vattenundersökningar så

stränga, som föreslagits, synes vederbörande personal vid vattenverken i allmänhet

ej kunna vinna behörighet, varigenom de vattenundersökningar vid

vattenverken, som nu ske med kortare tidsintervall, säkerligen av kostnadsskäl

komme att upphöra och resultatet sålunda bliva en minde effektiv vattenkontroll

efter förordningens ikraftträdande än före. Vattenundersökningarna

böra i största möjliga omfattning utföras vid resp. vattenverk, varigenom

bland annat undersökningsresultatet omedelbart blir känt vid vattenverket

och erforderliga åtgärder kunna vidtagas utan tidsförlust. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framhåller slutligen, att de kostnader, som vattenverkens

ägare komma att åsamkas på grund av eventuellt statligt ingripande,

i första hand böra nedläggas å anläggnings- och driftstekniska förbättringar,

så att påtagliga resultat i fråga om vattenbeskaffenheten kunna

ernås, och erinra om sin underdåniga framställning år 1938 örn bidrag i

ekonomiskt ömmande fall av statsmedel för genomförande av önskvärda

sådana förbättringar.

Beträffande de av motionärerna framhållna synpunkterna vill medicinalstyrelsen

för sin del anföra.

ad 1. Propositionens förslag avser en fortlöpande kontroll, som uppenbarligen

måste minska riskerna med desto större effektivitet ju tätare kontrollen

sker.

ad 2. Styrelsen har intet att erinra mot dessa synpunkter.

ad 3 och 4. Man kan säkerligen utgå ifrån att folkhälsoinstitutet kommer

att göra utbildningen av vattenverkens funktionärer till vattenprovare så

billig som möjligt. Därigenom kan ock vinnas den fördelen, att daglig kontroll

genom jäsningsprov kan ske enligt punkt 4, vilket säkert vore en fördel.

ad 5. Behandlas senare.

Den av statens institut för folkhälsan verkställda utredningen utmynnade

bland annat i ett förslag till kungörelse med bestämmelser rörande hygienisk

kontroll av vatten i vissa vattenledningar m. lii. Redan av denna formulering

ävensom av ordalydelsen i förslagets 1 §, där det talas om vatten

sorn »distribueras i vattenledning» framgår, att förslaget, som visserligen

inrymmer några kortfattade stadganden, som taga hänsyn till råvattnets beskaffenhet

och fel i vattenledningsverk, i första hand inriktar sig på en fortlöpande

kontroll av det renade vattenledningsvattnet, vars utfall skulle vara

bestämmande för den lokala hälsovårdsnämndens åtgärder. När medicinalstyrelsen

den 7 oktober 1940 efter remiss avgav underdånigt utlåtande i

ärendet, tog styrelsen också sikte närmast på utformandet av bestämmelserna

angående denna kontroll, såsom ett första betydelsefullt steg till allmänna

föreskrifter om vattenledningsverk och vattenledningsvatten. Det synes osäkert

när den av motionärerna föreslagna utredningen kan föreligga färdig

och genomförande av den i propositionen framlagda kontrollen bör enligt

medicinalstyrelsens förmenande icke uppskjutas.

Departementsförslaget till förordning om kontroll av vattenledningsvatten

uppvisar en del avvikelser från folkhälsoinstitutets förslag, varigenom bland

annat beaktats vissa av medicinalstyrelsen i det ovannämnda utlåtandet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

39

gjorda erinringar. Av större räckvidd synes vara den i förslagets § 3 gjorda

gränsdragningen mellan ytvatten- och grundvattentäkter resp. mellan samhällen

med mera än och mindre än 4,000 personer. Denna gränsdragning

finner medicinalstyrelsen kunna göras till föremål för erinringar. Vidare

har i departementsförslaget, 3 § 5 stycket, den ändringen gjorts, att allenast

två på varandra följande bakteriologiska undersökningar erfordras för alt

visst förordnande av hälsovårdsnämnden må återkallas; folkhälsoinstitutet

och medicinalstyrelsen hade föreslagit tre sådana undersökningar.

Departementsförslaget till förordning om tillägg till hälsovårdsstadgan,

som ock i viss mån avvviker från folkhälsoinstitutets förslag, synes medicinalstyrelsen

icke föranleda erinran från styrelsens sida.

I anslutning till vad av motionärerna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anförts örn fördelen av att även de tekniska synpunkterna vid vattenverks

konstruktion, utrustning och skötsel bliva vederbörligen beaktade, vill

styrelsen föreslå,

att denna fråga snarast upptages till utredning för att om möjligt förslag

må föreläggas nästa riksdag, men

att i avvaktan härpå utskottet behagade föreslå riksdagen att bifalla förevarande

proposition.

Stockholm den 30 maj 1941.

J. AXEL HÖJER.

Magnus Herrlin.

Félix Peyron.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

Bilaga D.

Till riksdagens andra lagutskott.

I skrivelse den 14 maj 1941 till statens instiut för folkhälsan har andra

lagutskottet nied överlämnande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalande

över Kungl. Maj:ts proposition (nr 50) rörande kontroll av vattenledningsvatten

jämte i anledning därav väckta motioner hemställt om institutets

yttrande i ärendet.

I propositionen torde man liksom i det ursprungliga förslaget hava utgått

ifrån, att hälsovårdsstadgans bestämmelser om skyldighet för hälsovårdsnämnd

att hålla noggrann tillsyn över beskaffenheten av vattnet på de ställen,

där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och andra hushållsbehov

icke kan på ett tillfredsställande sätt efterlevas med mindre vattnet

är underkastat periodisk kontroll. Sådan utövas ju även i de större

städerna men däremot icke i ett stort antal medelstora eller mindre samhällen,

vilket måste anses och även har visat sig innebära mer eller mindre

allvarliga hygieniska risker.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes mena, att man framförallt bör kontrollera

vattenverkens konstruktion, tekniska utrustning och skötsel. Om vattenverket

i tekniskt hänseende är oklanderligt, skulle vattenundersökningar

endast vara av underordnad betydelse. Häremot vill institutet med skärpa

framhålla, att fortlöpande bakteriologiska undersökningar ofta utgöra det

enda sättet att kontrollera, att ett vattenverk fungerar på ett hygieniskt betryggande

sätt, det må sedan vara hur väl utrustat som helst i tekniskt hänseende.

Det råder sålunda icke något motsatsförhållande mellan teknisk och

hygienisk kontroll. Båda äro nödvändiga. Oberoende av tekniska föreskrifter

är det nödvändigt med författningsbestämmelser rörande den hygieniska

kontrollen. Befinnes vattnet permanent eller tillfälligtvis vara hygieniskt

otillfredsställande, måste tekniska förbättringar beträffande utrustning eller

skötsel genomföras.

Motionärerna framhålla liksom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att upplysningar

rörande uppkomna brister hos vattnet först erhållas i efterhand.

Detta är givetvis riktigt, men dröjsmålet gäller i genomsnitt blott några

dagar, örn intervallet mellan undersökningarna är en vecka och ett par

veckor, örn motsvarande intervall är en månad. Häremot får man ställa

möjligheten att fel överhuvud icke upptäckas, förrän en vattenepidemi uppstått,

därest nian i förlitan på vattenverkets goda tekniska utrustning icke

brytt sig om någon fortlöpande kontroll. De anvisningar, som utgivits av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för nyanläggningar och ombyggnader, fylla

säkerligen ett stort behov, men de utesluta på intet sätt en fortlöpande övervakning

av vattnets beskaffenhet.

Motionärerna vilja särskilt framhålla, att kostnaderna för den föreslagna

kontrollen skulle bliva avsevärda. Förutom vad som i propositionen beräknats

skulle tillkomma en rad utgiftsposter: 1) provtagningen — denna

kan emellertid utföras av vilken hälsovårdstillsyningsman som helst enligt

de anvisningar, som redan finnas utfärdade av statens bakteriologiska laboratorium

och som skola tillställas hälsovårdsnämnderna; 2) flasksterilisering

— kostnaden blir ingen, enär institutet torde komma att tillställa vederbörande

sterila provtagningskär]; 3) isning — sådan är obehövlig, enär mo
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

41

denia provtagningskärl äro konstruerade som tliermosflaskor, som ej behöva

särskild kylning under transport på ej alltför långa avstånd; 4) förpackning

— standardförpackningar torde komma att användas, som kunna

gå fram och åter många gånger; 5) försändelsen — postportot (1—3 kg =

90 öre) får givetvis erläggas av den, som önskar undersökningen; men någon

rimlig anledning till, att dessa tilläggskostnader t. o. m. skulle bliva större

än undersökningskostnaden, finnes icke.

I sin utredning i ärendet hade institutet föreslagit, att allt vatten skulle

undergå bakteriologisk undersökning en gång i veckan, men att medicinalstyrelsen

skulle erhålla en ganska vidsträckt befogenhet att meddela dispens.

Sådan skulle givetvis bero på utlåtande från hygieniska myndigheter rörande

vattentäktens beskaffenhet, dess möjligheter till förorening, vattenverkets

beskaffenhet, personalens utbildning etc. samt resultaten av förut gjorda

undersökningar.

Kungl. Maj:t föreslår, att vattenverken i avseende på den bakteriologiska

kontrollen skulle efter sin omslutning indelas i två kategorier, den ena omfattande

verk, som distribuerade vatten till minst 4,000 personer, den andra

de övriga. Denna gränsdragning, som tillkommit huvudsakligen för att icke

kostnaderna för den bakteriologiska kontrollen skulle bli för betungande för

mindre vattenverk, kan visserligen, såsom framhålles såväl i propositionen

som i motionerna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande, göras lill

föremål för berättigade invändningar. Ur hygienisk synpunkt vore det givetvis

mest önskvärt örn undersökningsfrekvensen uteslutande bestämdes på

grund av i vart enskilt fall rådande förhållanden. Det torde emellertid ej

kunna bestridas att vattenverkens omslutning är en faktor som härvid även

bör tagas i räkningen.

Såväl motionärerna som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hava som ett

ytterligare skäl mot bifall till den föreliggande propositionen anfört att kompetensfordringarna

för utförande av vattenprov ställts så höga, att dessa i

stor utsträckning icke skulle kunna utföras på vattenverken utan måste försändas

till centrala undersökningsställen. Detta torde, när det gäller de

viktigaste undersökningarna, nämligen de bakteriologiska, bero på ett missförstånd.

I Kungl. Maj:ts författningsförslag 5 § står, att bakteriologiska

prov må utföras av den som av medicinalstyrelsen förklarats behörig därtill,

och av institutets utredning framgår, att personer med föregående erfarenhet

i bakteriologi skulle kunna förvärva denna kompetens genom en

kurs på förslagsvis en månad, medan för andra personer en något längre

kurs vore nödvändig. Man har inom institutet tänkt sig 3 månader såsom

det normala. Sådan kompetens skulle kunna förvärvas ej blott vid statens

institut för folkhälsan utan även vid större vattenlaboratorier. Intet hinder

skulle föreligga, att sedan lämplig person — även sådan med relativt ringa

förkunskaper — erhållit dylik kompetens, han eller hon i hemorten kunde

anförtros att utföra dessa prov. Härigenom skulle utan nämnvärda kostnadsökningar

vattnet kunna undersökas oftare än vad som föreskrives såsom

minimum, varjämte olägenheterna med provens försändande skulle bortfalla.

Den kemiska undersökningen av vattnet måste dock förbehållas personer

med god kemisk utbildning. Dylika prov skulle dock enligt förslaget endast

utföras en gång årligen. — Institutet delar motionärernas uppfattning, att

den fortlöpande bakteriologiska kontrollen helst bör utföras vid vattenverket,

men därvid är det viktigt, ej blott att proven utföras av kompetent person,

utan även att kontrollen är obligatorisk.

Slutligen anser sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra tillägga, att effektiva

anordningar för sterilisering av vattenledningsvatten torde kunna

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 31. 1

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31; bilagor.

erhållas för en kostnad av ungefär samma storleksordning som ett ä två års

kostnader för vattenundersökningarna enligt det i propositionen framlagda

förslaget. Även här framkonstrueras ett motsatsförhållande mellan förebyggande

tekniska åtgärder och fortlöpande kontroll av vattnet, vilket är helt

oberättigat. Det gäller att eftersträva både goda tekniska anordningar och

kontroll av deras funktion. Ty det måste klart fastslås, att även den bästa

tekniska utrustning icke utesluter, att vattnet av och till kan bliva hygieniskt

otillfredsställande. Ett förefintligt eller nyuppkommet tekniskt fel kan ofta

först upptäckas, sedan den bakteriologiska undersökningen av vattnet visat,

att ett fel föreligger.

Institutet saknar anledning närmare ingå på de synpunkter, som framförts

i en väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande bilagd p. m., då de

väsentligen äro desamma som i styrelsens utlåtande. Gentemot vad där andres

om att institutet vid utarbetandet av föreliggande förslag skulle saknat

teknisk sakkunskap vill institutet dock meddela, att byråingenjören i Stockholms

stads hälsovårdsnämnd härvid medverkat som särskilt tillkallad expert.

Såsom mångårig tjänsteman i hälsovårdsnämnden i landets största

kommun och såsom en av rikets mest framstående kapaciteter på vattenteknikens

område torde han hava en kompetens, som icke i något avseende

är underlägsen den, som i hithörande frågor kan förefinnas inom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

Institutet får slutligen framhålla, att normer för bedömande av vatten

avsett för dryck och hushållsändamål äro under utarbetande och förslag

härom torde i god tid före den 1 januari 1942 kunna inlämnas till medicinalstyrelsen.

Institutet saknar sålunda anledning frångå sin mening, att fortlöpande

kontroll av dricksvatten, på sätt som i propositionen föreslås, är ett synnerligen

viktigt led i vår beredskap mot farsoter, vilket vi icke längre kunna

och böra vara förutan.

Tomteboda den 30 maj 1941.

ERNST ABRAMSON.

C. A. Yllner.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

412079

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:444 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om kontroll av vattenledningsvatten, m. m., dels ock i ämnet v a1 i texten