Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937

1941-06-17 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1941 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den

11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord

å fartyg tjänstgörande personer, m. m. jämte en i ämnet

väckt motion, dels ock Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till lag angående ändring i vissa delar av

nämnda lag den 11 juni 1937.

Genom en den 7 mars 1941 dagtecknad proposition, nr lil, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

hållna protokoll, föreslagit riksdagen

dels att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer skall erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord

å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall

i arbetet, skola — under tillämpning i övrigt av stadgandena i nämnda lag

med undantag av 27 § första stycket, andra punkten, samt andra stycket —

i fråga örn sådant olycksfall nedan angivna särskilda bestämmelser gälla.

Vad i första stycket sägs om person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,

skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under

utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

dels ock att bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad i 1 § andra

stycket i lagen stadgas, utgiva ersättning för olycksfall, som inträffat innan

lagen trätt i kraft.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

I anledning av nämnda proposition Ilar inom andra kammaren väckts en

motion nr 259 av herr Lindberg i Stockholm, i vilken motion yrkas, att riksdagen

ville i samband med behandlingen av Kungl. Majlis proposition nr

lil besluta ändring i 1 § lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord

å fartyg tjänstgörande personer i enlighet med de i motionen angivna

synpunkterna eller, därest detta yrkande icke skulle kunna bifallas, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning av frågan

och föreläggande för denna riksdag av det förslag, vartill utredningen kan

giva anledning.

I motionens motivering har anförts bland annat:

Enligt gällande lag är sjöman, som drabbas av olycksfall i eller under

arbete, föremål för särskild olycksfallsförsäkring. Däremot är sjöman, som

under fritid drabbas av olycksfall, förorsakat av krigsåtgärd, icke försäkrad.

Under nu pågående krig har det ofta inträffat att besättningar, vid exempelvis

flyglarm, fått lämna fartyget för att uppsöka skyddsrum i land. Enligt

vad som under hand av besättningsmän meddelats ha vederbörande myndigheter

i en del utländska hamnar föreskrivit att besättningarna skola uppsöka

sådana skyddsrum vid flyglarm; men även örn sådana föreskrifter

icke utfärdats är det givet att varje person rent instinktivt sökt sig till område

där han trott sig vara säkrare än ombord. Oftast lia flyglarmsignalerna

gått strax före midnatt, således under tid då besättningen i regel varit ledig

från sin tjänstgöring. I några fall ha olycksfall inträffat under sådana förflyttningar

till och från fartygen. Möjligt är att i några sådana fall olycksfallsersättning

utgått på grund av att man välvilligt tolkat gällande bestämmelser,

men har det också berättats fall där olycksfallsersättning icke utgått.

1 ett känt fall har en person skadat sig vid besök i ett skyddsrum, en skada

som tvingat vederbörande till några månaders overksamhet, men en skada

som icke ersatts av olycksfallsförsäkringen.

Det kan också tänkas att sjömän ombord å sina fartyg och under fritid

skulle kunna bli skadade av bomb- eller granatsplitter. Sådan skada skulle

kunna drabba även den som befinner sig i skans eller hytt, men givetvis

också under förflyttning å däck. Visserligen är icke något sådant olycksfall

känt, men ofta har det talats örn att man ombord å fartygen tagit tillvara

splitter från exploderade granater. Skulle någon blivit eller bliva träffad

av sådant splitter skulle mycket allvarliga olycksfall, kanske med dödlig

utgång, uppstå. I de flesta krigförande länders hamnar har också mörkläggningen

åstadkommit en del olycksfall av allvarlig karaktär. Härvid är det

givetvis färderna till och från fartygen som äro svårast. Nere i hamnarna är

det synnerligen svårt för på platsen främmande personer att taga sig fram

under mörker. Det är mycket ofta allvarliga olyckstillbud yppas. Många lia

gått direkt ned i dockan och många lia varit nära att bli överkörda av järnvägsvagnar

och motorfordon, som förts fram inom hamnområdena.

Det finnes många fall, som skulle kunna anföras, som visa att det här är

fråga örn fall, som ha ett så nära samband nied tjänsten och anställningen,

att man tycker det skulle vara naturligt att redan den gällande lagen skulle

kunna tolkas så att olycksfallsersättning utginge även örn olycksfallen icke

inträffat direkt under arbete. Det finnes säkerligen också mångå fall, som

icke direkt kunna hänföras till arbete, men som ändock inträffat under

omständigheter som kunna sägas ha med tjänsten att skaffa. En sjöman

måste på sin fritid — under den halva fridagen eller eljest under ledighet —

besöka konsulatet, visserligen i personligt intresse, men ett besök som han

är tvungen att avlägga. Under vägen från fartyget och till konsulatet eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32,

3

tillbaka till fartyget råkar han ut för ett olycksfall. Detta olycksfall kommer

icke att ersättas, enär det inträffat utanför tjänsten. Man tycker nog att i

sådana fall, vilka ju också i regel kunna kontrolleras, borde olycksfallsersättning

utgå som örn olyckan inträffat under arbete.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom en den 30 maj 1941 dagtecknad proposition,

nr 275, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av krigsförsäkringslagen.

Vid utarbetandet av detta förslag, som bland annat avser 1 § i lagen,

ha iakttagits de jämkningar av paragrafens lydelse, som föreslagits

i det genom propositionen nr lil framlagda förslaget till lag angående ändrad

lydelse av denna paragraf.

Det i propositionen nr 275 intagna lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 6 §§ lagen den 11 juni 1937 örn

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 7 § samma lag skall upphöra

att gälla:

1 §•

Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord

å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall

i eller utom arbetet, skola — under tillämpning i övrigt av stadgandena

i nämnda lag med undantag av 27 § första stycket, andra punkten, samt

andra stycket — i fråga om sådant olycksfall nedan angivna särskilda bestämmelser

gälla.

Vad i första stycket sägs om person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,

skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under

utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.

6 §•

Arbetsgivare är---denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift

eller bidrag enligt 16 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

1 Beträffande 1 § jmf. prop. 111/1941.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Propositionerna och motionen hava hänvisats till lagutskott och behandlats

av andra lagutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionerna

framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionerna.

Gällande författningsbestämmelser.

Lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete

med däri sedermera vidtagna ändringar är i princip envar arbetare försäkrad

för skada till följd av olycksfall i arbete. Ersättning på grund av försäkringen

utgår dock ej för skada, som förorsakats av krigsåtgärd under krig,

vari Sverige är indraget. Såsom olycksfall i arbetet anses ock olycksfall vid

färd till eller från arbetsstället, där färden föranledes av och står i omedelbart

samband med arbetsanställningen. Kostnaden för försäkringen bestrides,

med bidrag av statsmedel till omkostnaderna, genom försäkringsavgifter,

som erläggas av arbetsgivaren (1 §). Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten

ävensom i vissa ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag

(4 §). Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet utgår, under vissa

förutsättningar, ersättning för läkarvård m. m., sjukpenning och livränta

(6 §); har olycksfallet medfört arbetarens död utgår begravningshjälp samt

livräntor till efterlevande (7 §).

Med avseende å utländsk medborgares samt utom riket bosatt persons rätt

till ersättning för skada till följd av olycksfall i arbetet innehålla olycksfallsförsäkringslagar

i allmänhet bestämmelser, genom vilka rätten till ersättning

inskränkes. 1916 års lag innehåller bestämmelser av sådan beskaffenhet i 27 §.

Däri föreskrives, att, örn någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta

enligt lagen, icke är svensk medborgare samt ej är bosatt i riket, försäkringsinrättningen

äger att med hans samtycke, när som helst, i stället för sådan

ersättning till honom utgiva ett kapital för en gång till belopp motsvarande

högst 50 och minst 20 procent av ersättningens kapitalvärde enligt de för

inrättningen gällande beräkningsgrunder (första stycket, första punkten).

Ersättningen må ock, utan den ersättningsberättigades samtycke, utbytas mot

kapital till belopp av 50 procent av kapitalvärdet (första stycket, andra

punkten). Har utbyte av ersättning mot kapital ägt rum, är rätten till vidare

ersättning på grund av olycksfallet förfallen (första stycket, tredje punken).

Har olycksfallet medfört döden och var den avlidne ej svensk medborgare

och ej i riket bosatt, utgår begravningshjälp allenast örn olycksfallet inom

tre månader medfört döden samt livränta eller kapital till efterlevande, som

ej är svensk medborgare, allenast örn denne vid tiden för olycksfallet var

bosatt här i riket (andra stycket). Slutligen stadgas, att Konungen, under

förutsättning av ömsesidighet, äger medgiva undantag från bestämmelserna

i paragrafen för medborgare i visst land (tredje stycket).

De inskränkande bestämmelserna i 27 § hava enligt förarbetena till lagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

5

sin grund dels däri, att utgivande av ersättning till utom landet bosatta personer

(t. ex. utländska sjömän, utvandrare m. fl.) i allmänhet vore förenat

med synnerliga svårigheter både med avseende på erforderlig kontroll vid

utbetalningen och övervakandet av den skadades tillstånd, dels ock däri, att

lagstiftningen utom i de fall, där överenskommelse länderna emellan träffats,

ej ansetts böra medgiva enahanda förpliktelser gentemot utlänningar som i

fråga om landets egna medborgare.

Genom deklaration den 12 februari 1919 har särskild överenskommelse

träffats mellan Sverige, Danmark och Norge angående tillämpningen av

gällande olycksfallsförsäkringslagar å dessa länders medborgare. Vidare har

genom överenskommelser med ett stort antal länder på grund av ömsesidighet

förklarats, att bestämmelserna i 27 § första stycket, andra punkten, samt

andra stycket i 1916 års lag icke skola äga tillämpning i fråga om medborgare

i berörda länder.

Lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Enligt 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348; ändrad genom lag den 15 december

1939, nr 854) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer skola, där ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är

försäkrad jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete,

drabbas av olycksfall i arbetet till följd av krigsåtgärd, i fråga örn sådant

olycksfall — med tillämpning i övrigt av vad i 1916 års lag stadgas —

gälla vissa särskilda bestämmelser, upptagna i 2—8 §§ i lagen. Konungen äger

bestämma, inom vilket område och under vilken tid dessa stadganden skola

gälla. — Vid beräkning av årlig arbetsförtjänst för bestämmande av sjukpenning

eller livränta skall, om arbetsförtjänsten överstiger 4,800 kronor,

det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning; understiger arbetsförtjänsten

3,600 kronor, skall densamma dock beräknas till detta belopp (2 §).

3 § innehåller en tabell, utvisande beloppet av hel sjukpenning. Denna utgör,

med hänsyn till arbetsförtjänstens storlek, lägst 6 kronor 50 öre och högst

9 kronor. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

medfört förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst

en tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för framtiden

bestående, skall enligt 4 § första stycket, utöver livränta, vid förlust av arbetsförmågan

till den skadade utgivas, örn den skadade var befälhavare, styrman

eller maskinbefäl, ett belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till

tolv gånger den kontanta månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för

olycksfallet, dock lägst 9,000 och högst 13,000 kronor, och eljest ett belopp

av 9,000 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan skall det lägre belopp

utgivas, som svarar mot nedsättningen. Vid väsentlig försämring i den skadades

tillstånd kan jämlikt 4 § andra stycket jämkning i ersättningen äga

rum. Har olycksfallet medfört döden, skall enligt 5 §, utöver livränta, till den

avlidnes efterlevande utgivas ett belopp motsvarande det, som enligt 4 §

skall utgå vid förlust av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels viss begravningshjälp,

dels ock vad som må hava utgivits jämlikt 4 §. Med efter
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

levande avses i 5 § allenast make, barn, som äger rätt till arv efter den avlidne,

och adoptivbarn jämte deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar.

Finnes ej annan efterlevande än make, tillfaller hela beloppet maken.

Finnas jämte make andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken.

Belopp, som utgår till andra efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt

de regler, som gälla för fördelning av arvfallen egendom. De ökade försäkringsavgifter,

som betingas av förevarande försäkring, skola enligt 6 §

bestridas av arbetsgivarna. Enligt 7 § må försäkring enligt lagen meddelas

jämväl för olycksfall utom arbete, därvid föreskrifterna i 35 § i 1916 års

lag skola äga tillämpning. Att märka är slutligen, att bestämmelserna i krigsförsäkringslagen

ej avse personer, som tjänstgöra ombord å krigsfartyg, samt

ej äga tillämpning i fråga om skada, som kan uppkomma därav, att Sverige

råkat i krig (8 §).

Tillämpningsbestämmelser till krigsförsåkringslagen.

I kungörelsen den 26 augusti 1939 (nr 572) föreskrives, att lagen vid utbrottet

av krig mellan europeiska stormakter, i vilket England, Frankrike

eller Tyska riket deltager, omedelbart skall träda i tillämpning med giltighet

tills vidare beträffande samtliga farvatten; bestämmelserna skola dock icke

gälla i fråga om olycksfall till följd av militära åtgärder i annat krig än nyss

sagts. Vidare stadgas i kungörelsen den 15 december 1939 (nr 855), att lagen

skall äga tillämpning dels i Östersjön, Bottniska viken nied Ålandshav samt

Ålands och Åbo skärgårdar, Finska viken ävensom Rigaviken, dels ock inom

vissa farvatten utanför Kina.

Vissa särskilda bestämmelser i fråga örn tillämpningen av 1916 års olgcks
f

alls för säkring slag.

Beträffande arbetare, som användas till arbete för statens räkning, meddelas

genom kungörelsen den 30 november 1917 (nr 832) särskilda bestämmelser

i fråga om tillämpningen å dem av 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Har arbetare, som avses i denna lag och som användes till arbete för statens

räkning under sådana förhållanden, att staten är att anse såsom arbetsgivare

enligt lagen, skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall av statsverket

utgivas ersättning i enlighet med bestämmelserna i lagen, i den mån ej i

anledning av olycksfallet på grund av eljest gällande bestämmelser sådant

understöd utgår, som enligt 11 § i lagen må avdragas från ersättningen enligt

densamma. Ersättningen bestämmes av riksförsäkringsanstalten.

Framställning frän lotsstyrelsen,

I skrivelse den 30 januari 1940 har lotsstyrelsen hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas för sådan utvidgning av tillämpningsområdet för 1937 års

krigsförsäkringslag, att ersättning enligt lagen skulle utgå till i statens tjänst

anställd person vid tjänstgöring jämväl ombord å utländskt fartyg. Lotsstyrelsen

anförde därvid, bland annat:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

7

Statens befattningshavare torde enligt gällande bestämmelser hava tillförsäkrats

ersättning vid olycksfall i tjänsten icke blott i enlighet med bestämmelserna

i 1916 års olycksfallsförsäkringslag utan jämväl i enlighet med bestämmelserna

i 1937 års krigsförsäkringslag. Beträffande lotsverkets personal

torde sålunda ersättning i enlighet med krigsförsäkringslagen få antagas

skola utgå i händelse denna personal till följd av krigsåtgärd drabbas av

olycksfall under tjänstgöring ombord å lotsverkets fyrskepp, tjänstefartyg

och tjänstebåtar, vad de senare beträffar oavsett om de ägas av staten eller

av personalen, samt jämväl ombord å svenskt handelsfartyg i och för lotsning

av sådant fartyg. Lotsstyrelsen utgår vidare från att enahanda rätt till ersättning

föreligger, därest till följd av krigsåtgärd olycksfall drabbar tjänsteman

under färd ombord å svenskt fartyg i och för inställelse till tjänstgöring

eller hemresa efter avslutad tjänstgöring, t. ex. under inställelse till lotsning

av fartyg eller hemresa från lotsat fartyg, under färd i och för avlösning av

personal å viss tjänstgöringsplats och dylikt. Skulle denna uppfattning befinnas

icke riktig, borde åtgärd vidtagas till ett förtydligande i sådan riktning.

Krigsförsäkringslagen är begränsad att gälla ombord å svenskt fartyg

tjänstgörande personer. Lotspersonalen utför emellertid i betydande omfattning

lotsning även av utländska fartyg. Det framstår som en oegentlighet, att

lotspersonalen vid lotsning under nuvarande förhållanden av utländska fartyg

icke tillförsäkrats den trygghet för sig och sina efterlevande, som ersättningsreglerna

i 1937 års krigsförsäkringslag äro ägnade att ingiva. Med hänsyn till

det värde för personalen, som en sådan trygghet måste tillmätas, föreslår lotsstyrelsen,

att tillämpningsområdet för dessa ersättningsregler utsträckes att

omfatta jämväl person, som i statens tjänst utför arbete ombord å utländskt

fartyg. Icke blott lotspersonal utan under vissa förhållanden jämväl personal

tillhörande tullverket och måhända även postverket hava att fullgöra tjänst

ombord å utländskt fartyg.

Beträffande innehållet i de yttranden, som avgivits över lotsstyrelsen

framställning, lämnas en utförlig redogörelse å sid. 7—15 i propositionen

nr lil. Till denna redogörelse får utskottet hänvisa.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

nr lil anfört:

»1937 års lag gäller beträffande å svenskt fartyg ''tjänstgörande’ person.

Lotsstyi elsen, riksförsäkringsanstalten och en reservant i försäkringsrådet

tolka detta uttryck såsom omfattande envar, som fullgör någon tjänst ombord;

lagens bestämmelser skulle alltså gälla för, bland annat, till lots- och

lyrstaten höiande peisonal. Försäkringsradets majoritet däremot synes anse,

under hänvisning dels till vad som var närmaste anledning till lagens tillkomst

— önskemålet att upprätthålla liandelssjöfarten i främmande, särskilt

spanska farvatten dels ock till att under lagens förarbeten närmast tagits

sikte på sådana personer, som voro anställda ombord, att lagen är tillämplig

endast beträffande personer, som kunna anses tillhöra handelssjöfartens befattningshavare

och som äro mera fast knutna till fartyget. Lagens bestämmelser

gälla sålunda enligt sistnämnda åsikt icke statstjänstemän, dock med

undanlag för befattningshavare å statens järnvägars tågfärjor. Oavselt vad

som ina hava varit det närmast liggande syftet med nu ifrågavarande lagstift
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

ning anser jag lagen böra tillämpas i enlighet med dess ordalag, d. v. s. så,

att den, under vissa förutsättningar, skall gälla beträffande envar å svenskt

fartyg — med undantag av krigsfartyg — tjänstgörande person.

Det spörsmål, som närmast givit anledning till utredningen i förevarande

ärende, var, såsom jag förut nämnt, frågan om icke krigsförsäkringen, såvitt

anginge statsanställda personer, borde bliva tillämplig även örn dessa tjänstgjorde

ombord å utländskt fartyg. De skäl, som lotsstyrelsen anfört till stöd

därför, synas mig bärande. Erinran däremot har icke heller framställts i

yttrandena.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts synas nya lagbestämmelser

erforderliga allenast därom, att i statens tjänst anställda personer skola erhålla

de i krigsförsäkringslagen stadgade särskilda ersättningarna även när

de under utövande av sin befattning tjänstgöra ombord å utländska fartyg.

En föreskrift härom torde utan svårighet kunna inarbetas i gällande lag.

De nya lagbestämmelserna synas böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Emellertid synas billighetsskäl tala för att ersättning utgives i

enlighet med dessa bestämmelser även i fråga om olycksfall, som kunna inträffa,

innan lagen träder i tillämpning. Med hänsyn härtill torde böra begäras

bemyndigande för Kungl. Maj:t att i dylika fall utgiva ersättning.»

Framställning från Sveriges redareförening den 13 januari* 1941.

Sveriges redareförening har — efter erinran att i avseende å tillämpningen

av 1937 års krigsförsäkringslag å utländska medborgare 1916 års lags stadganden

på området gällde ävensom att överenskommelse jämlikt 27 § sista

stycket i sistnämnda lag icke träffats med, bland andra, Amerikas förenta

stater, en del sydamerikanska stater samt Canada och de engelska besittningarna

i Amerika — i skrivelse den 13 januari 1941 anfört följande:

Å de svenska fartyg, vilka för närvarande befinna sig bortom Skagerackspärren,

påmönstras ett allt större antal utlänningar, då ju fartygen icke

kunna komma till Sverige och svenska besättningsmän ej heller kunna utsändas

till fartygen. Dessa utlänningar uppställa ofta som villkor för att de

skola taga tjänst att erhålla samma krigsolycksfallsförsäkringsförmåner som

de svenska sjömännen. Då rederierna icke kunna täcka risken genom försäkring

enligt gällande svenska lagföreskrifter, är det icke möjligt för dessa

att bevilja sagda förmåner för de utländska sjömän, vilka icke tillhöra stater,

med vilka enligt vad nyss nämnts överenskommelse träffats rörande tillämpning

av de svenska olycksfallsförsäkringsföreskrifterna å utländska medborgare.

Det har därför vid en del tillfällen ställt sig svårt att erhålla besättningsmän.

Såvitt föreningen förstår, utgå krigsolycksfallsförsäkringspremierna för fartygen

efter antalet ombord anställda, oberoende av huruvida dessa äro utlänningar

eller ej. Det synes därför föreningen rimligt, att de ersättningar,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

9

som utgå enligt gällande författningar, skola utbetalas med samma belopp

för såväl svenskar som utlänningar. De nuvarande författningsföreskrifterna

synas emellertid icke möjliggöra ett dylikt förfarande.

En redogörelse för yttrandena över redareföreningens skrivelse lämnas å

sid. 18—21 i propositionen nr lil.

Föredragande departementschefen har i propositionen nr lil anfört:

»Omkring 40 procent av den svenska handelsflottan finnes för närvarande

utanför den s. k. Skagerackspärren. Det är givetvis ett betydande svenskt ekonomiskt

intresse, att handelsjöfarten med dessa fartyg uppehälles i så stor

utsträckning som möjligt, trots att trafiken på grund av krigsförhållandena

icke kan anslutas till svenska hamnar. I viss omfattning, vilken med stor

sannolikhet torde ökas, är det nödvändigt att rekrytera besättningarna å de

ifrågavarande fartygen med utlänningar.

1 förevarande ärende har upplysts, att utländska sjömän såsom villkor för

anställning å svenska fartyg ofta uppställa krav på att i händelse av krigsolycksfall

bliva tillförsäkrade samma förmåner, som tillkomma svenska sjömän.

I den mån Sverige jämlikt 27 § tredje stycket olycksfallsförsäkringslagen

träffat avtal om ömsesidighet med andra länder, åtnjuta dessa länders

medborgare samma förmåner i nyss angivet hänseende som svenska. Dylika

ömsesidighetsöverenskommelser hava emellertid icke träffats med, bland andra,

Amerikas förenta stater, Canada, vissa sydamerikanska stater samt de

socialistiska rådsrepublikernas union. Medborgare i dessa stater finnas redan

nu anställda på svenska fartyg, och anledning synes föreligga att antaga, att

antalet anställda sådana utlänningar kommer att öka. Då det icke torde förefinnas

någon förhoppning därom, att ömsesidighetsöverenskommelser med

angivna länder kunna bliva ingångna under den närmaste tiden, synas mig

åtgärder böra vidtagas för att genom bestämmelser i de författningar, som

reglera försäkringsförhållandena, uppnå huvudsaklig likställighet mellan

svenska och utländska sjömän. Att märka är att någon höjning av premierna

kan komma att föranledas härav.

I likhet med försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten anser jag skäl

icke föreligga att ändra på själva principen örn att ömsesidighet skall föreligga,

vilken princip finnes stadgad i 27 § olycksfallsförsäkringslagen. Ändring

synes i stället böra ske i 1937 års krigsförsäkringslag, lämpligen genom

ett tillägg i 1 § av innehåll, att bestämmelserna i 27 § första stycket, andra

punkten, samt andra stycket olycksfallsförsäkringslagen icke skola äga tilllämpning

i fråga om krigsförsäkring enligt 1937 års lag.»

Framställning från Sveriges redareförening m. 11. den 7 mars 1941.

I skrivelse den 7 mars 1941 har Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet,

svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening hemställt

örn åtgärder, så att 1937 års krigsförsäkringslag kunde bliva tillämplig även

Bihang till riksdagens protokoll 194!. 9 sami. 2 avd. Nr 32. %

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

för ombord å fartyg anställd sjöman, som till följd av krigsåtgärd drabbades

av olycksfall i utländsk hamn utom arbetsplatsen samt å fritid.

Till stöd för framställningen har anförts följande:

Under nu pågående krig hava fall inträffat, då ombord å fartyg anställd

sjöman under besök i land drabbats av olycksfall till följd av krigsåtgärd.

Sådana besök äro ofta nödvändiga för att i fartygets angelägenheter söka rederiets

ombud i vederbörande hamn eller eljest för att förrätta nödiga inköp

för fartygets eller egen räkning. Vid bombanfall under flygraider händer

det icke sällan, att besättningen nödgas söka skyddsrum i land. Det kan

icke anses tillfredsställande, att olycksfallsersättning icke därvid utgår, om

olycksfall skulle inträffa. Vi förstå, att man härutinnan tillämpar samma

regler som vid civilolycksfall, men detta synes under rådande krigsförhållanden

icke vara riktigt. De risker besättningsmännen å fartyg i vissa utländska

hamnar för närvarande äro utsatta för vid dylika tillfälliga besök i land

torde motivera ett tillämpande av krigsolycksfallsförsäkringslagen jämväl i

sådana fall.

En redogörelse för de avgivna yttrandena lämnas å sid. 4—7 i propositionen

nr 275.

Föredragande departementschefen har i propositionen nr 275 anfört:

»I den av Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer

gjorda framställningen är fråga örn två olika spörsmål rörande tillämpligheten

av 1937 års krigsförsäkringslag. Framställningen avser nämligen dels

det fall, när krigsolycka drabbar den ombordanställde, då han å utländsk ort

visserligen är i arbete men icke befinner sig ombord å sitt fartyg eller eljest

inom de sjöområden, där lagen enligt utfärdade kungörelser äger tillämpning,

och dels det fall, då den ombordanställde drabbas av krigsolycka, under det

att han å utländsk ort icke är i arbete i lagens mening, t. ex. då han under

fritid besöker ett konsulat eller en nöjeslokal.

I det första fallet synes mig uppenbart, att krigsförsäkringslagen bör vara

tillämplig. Huruvida gällande bestämmelser kunna tolkas så, att ifrågavarande

fall går in under lagen, är föremål för olika meningar i remissyttrandena.

För att undanröja varje tveksamhet härutinnan har jag för avsikt

föreslå förtydligande av ordalydelsen i gällande kungörelser. Ändring i

krigsförsäkringslagen synes däremot icke erforderlig.

Vad därefter beträffar frågan om försäkring för krigsolycka under tid, då

den ombordanställde å utländsk ort icke är i arbete, må erinras därom, att

arbetsgivaren enligt krigsförsäkringslagens 7 § äger rätt att teckna frivillig

försäkring för olycksfall utom arbetet till följd av krigsåtgärd. Någon säkerhet

för att försäkring vid inträffat olycksfall föreligger finnes emellertid

icke, därest ej obligatorisk försäkring genomföres även för sådana

fall. Det synes mig rimligt, att de ombordanställda under nu rådande

utomordentliga förhållanden äro försäkrade för de risker, varom sålunda

är fråga. Mot en sådan inställning i sak har invändning icke heller gjorts

i yttrandena. De rent principiella betänkligheter, som kunna anföras

mot att krigsförsäkringslagen gives en sådan omfattning, synas mig icke få

tillmätas avgörande betydelse. Jag vill därför, i överensstämmelse med vad

försäkringsrådet framhållit, föreslå, dels att 1 § krigsförsäkringslagen om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

11

arbetas så, att den — inom de områden Konungen bestämmer — kommer att

gälla vid krigsolycksfall över huvud och icke blott krigsolycksfall i arbete

och dels att 7 § samma lag upphäves.»

Fråga om ändrade grunder för beräkning av tilläggsavgifter och bidrag

för bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet.

Enligt 16 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall såsom bidrag

till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet för varje försäkring i anstalten till statsverket erläggas

tilläggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften,

beräknad utan hänsyn till avdrag, som omförmäles i 11 § i lagen.

Försäkringsbolag, som avses i 4 § i lagen (ömsesidigt socialförsäkringsbolag),

är också skyldigt att till statsverket erlägga bidrag till bestridande av

nämnda omkostnader. Bidraget erlägges för varje räkenskapsår med belopp,

motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna — utan hänsyn

till nyssnämnda avdrag — för de i bolaget under räkenskapsåret tagna

försäkringar.

Bestämmelserna i 16 § av 1916 års lag äro på grund av stadgandena i

1 § i 1937 års krigsförsäkringslag tillämpliga med avseende å försäkringar

enligt sistnämnda lag. Vidare må nämnas, att arbetsgivare jämlikt 6 § krigsförsäkringslagen

är pliktig att till den försäkringsinrättning, i vilken hos

honom anställda äro försäkrade jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må

föranledas av tillämpningen av krigsförsäkringslagen.

I skrivelse den 7 april 1941 har redareföreningen hemställt örn sådan lagändring,

att tilläggsavgifter och bidrag för bestridande av omkostnaderna för

försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet måtte reduceras

till belopp, som må anses skäliga.

En redogörelse för yttrandena lämnas å sid. 9—12 i propositionen nr 275.

Föredragande departementschefen har i propositionen nr 275 anfört:

»Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för riksförsäkringsanstaltens

och försäkringsrådets verksamhet betalas — under benämning tilläggsavgift

respektive bidrag — till statsverket viss procent å försäkringsavgifterna

enligt olycksfallsförsäkrings- och krigsförsäkringslagarna, nämligen

fem procent å försäkringar i riksförsäkringsanstalten och tre procent å försäkringar

i de ömsesidiga bolagen. Procentsatserna hava fastställts med hänsyn

till normala förhållanden. På grund av de särskilda risker, som förorsakas

av kriget, utgå för krigsförsäkring höga premier. Dessa innefatta dels

viss, förhöjd premie för ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

dels premie för de särskilda ersättningarna enligt krigsförsäkringslagen. På

grund av de höga premierna för krigsförsäkringarna inflyta tilläggsavgifter

och bidrag för dessa med avsevärda belopp. Enligt vad i yttrandena vitsordats

överstiga dessa belopp väsentligt de av krigsförsäkringarna förorsakade

ökade förvaltningskostnaderna. I samtliga yttranden tillstyrkes därför nedsättning

av tilläggsavgifter och bidrag.

Riksförsäkringsanstalten har framlagt olika alternativ för lagstiftning i

ämnet samt, i syfte att då det gäller en krisfråga undvika ändring av olycksfallsförsäkringslagen,

föreslagit ett tillägg till 6 § krigsförsäkringslagen av

innebörd, att tilläggsavgift och bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen

icke skall beräknas å sådant tillägg till försäkringsavgift, som föranledes

av tillämpningen av krigsförsäkringslagen, men väl å den del av krigstilläggspremien,

som avser ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen. Motsvarande

uppdelning av de påförda krigstilläggspremierna erbjöde enligt

riksförsäkringsanstaltens mening icke större svårigheter. Enligt av anstalten

verkställd preliminär uppskattning motsvarade ersättningarna enligt

olycksfallsförsäkringslagen i runt tal fyra tiondelar av sammanlagda ersättningarna

enligt nämnda lag och krigsförsäkringslagen. Tilläggsavgift komme

härigenom att utgå med fyra tiondelar av fem procent eller två procent av

krigstilläggspremiernas sammanlagda belopp och bidrag från bolagen med

fyra tiondelar av tre procent eller 1.2 procent av samma belopp, ett resultat

som anstalten även på annan väg kommit fram till såsom skäligt.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, vilket tillstyrkts av såväl statskontoret

som de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, synes mig tillfredsställande

och jag föreslår därför ändring av 6 § krigsförsäkringslagen i enlighet

därmed.»

Utskottet. Det genom propositionen nr lil framlagda förslaget till ändrad lydelse av

1 § krigsförsäkringslagen avser dels att beträffande rätten till ersättning för

krigsolycksfall åstadkomma likställighet mellan svenska och utländska sjömän

och dels att göra nämnda lag tillämplig å statsanställda personer även

örn dessa tjänstgöra ombord å utländskt fartyg.

Uti det lagförslag, som därefter framlagts genom propositionen nr 275,

vari iakttagits de jämkningar i 1 §, som föreslagits i propositionen nr lil,

har krigsförsäkringen utsträckts till att inom de av Kungl. Maj.t bestämda

riskområdena avse jämväl olycksfall utom arbetet, varjämte vissa ändrade

föreskrifter givits för beräkning av tilläggsavgifter och bidrag för bestridande

av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet.

Utskottet har vid sin granskning av de genom propositionerna framlagda

förslagen icke funnit anledning till erinran mot desamma.

Genom att krigsförsäkringslagen, såsom i propositionen nr 275 föreslås,

göres tillämplig även å olycksfall utom arbetet, har syftet med det i motionen

II: 259 framställda yrkandet blivit tillgodosett.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till de förevarande propositionerna

måtte

1) antaga det genom propositionen nr 275 framlagda förslaget

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad i 1 §

andra stycket i lagen stadgas, utgiva ersättning för olycksfall,

som inträffat innan lagen trätt i kraft; samt

B. att motionen II: 259 måtte anses besvarad genom vad

utskottet under A. 1) hemställt.

Stockholm den 17 juni 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Forslund, Linnér, Olof Carlsson,

Holstenson, Nils Elowsson och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Olovson i

Västerås och Hermansson, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Karlsson i

Granebo*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1941

9 sand.

2 avd. Nr 32.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:458 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag å tilläggsstat 11 till riksstaten för budgetåret 1940/51 till avskrivning av oreglerade k s. 11 i texten