Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934

1941-06-17 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:33, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående ändring i vissa delar av

förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor, m. m., dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 2 maj 1941 dagtecknad proposition, nr 214, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni

1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor samt

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni

1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,

dels ock till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor för budgetåret 1941/42

anvisa ett förslagsanslag av kronor 4,650,000.

Propositionen har, såvitt angår anslaget till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor,

hänvisats till statsutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna i första kammaren

nr 224 av herr Hagman och nr 225 av herr Johan Bernhard Johansson

m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 299 av herr Ericsson i

Kinna, nr 301 av herr Persson i Falla m. fl., nr 302 av herr Barnekow m. fl.,

nr 303 av herr Ward samt nr 304 av herrar Persson i Stockholm och Hagberg

i Luleå, motionerna 11:301 och 11:302 dock icke såvitt angår anslaget

till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor samt motionen II: 304 icke i fråga

örn däri framställt förslag om anslag till dyrtidstillägg till understödsberättigade

medemmar av erkända arbetslöshetskassor.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas

i det följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna andragit till

stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll ISAI. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Inledning.

Sedan i propositionen en redogörelse lämnats för gällande bestämmelser

(sid. 9—10), har omnämnts, att åtskilliga framställningar gjorts till Kungl.

Maj:t eller chefen för socialdepartementet rörande ändringar i 1934 års förordningar

(sid. 10—11). Sålunda hava skrivelser avgivits av handelsanställdas

med flera erkända arbetslöshetskassa den 25 oktober 1938, landsorganisationen

i Sverige den 13 december 1938 och svenska sjöfolksförbundet den 23

augusti 1939.

I anledning av nämnda framställningar samt av Kungl. Maj:t meddelat

uppdrag har socialstyrelsen med skrivelse den 24 januari 1941 framlagt utredning

och förslag till vissa ändringar i lagstiftningen om den frivilliga

arbetslöshetsförsäkringen. Vid skrivelsen funnos fogade dels av de erkända

arbetslöshetskassorna, vilka av socialstyrelsen lämnats tillfälle att inkomma

med förslag till författningsändringar, i sådant hänseende till styrelsen avgivna

förslag, dels protokoll, fört vid en konferens den 18 och 19 september

1939 med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna för behandling

av spörsmål rörande arbetslöshetsförsäkringen, dels ock protokoll från

sammanträde den 16—18 oktober 1939 med nämnden för den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen för behandling av framställda förslag till

ändringar av lagstiftningen i förevarande ämne. Socialstyrelsens utredning och

förslag hava såsom bilaga (Bilaga A) fogats vid propositionen, över socialstyrelsens

utredning och förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,

statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, försäkringsinspektionen,

socialvårdskommittén, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige och de anställdas centralorganisation (Daco).

Framställningar hava ytterligare gjorts av träindustriarbetarnas erkända

arbetslöshetskassa den 7 januari 1941 och svenska metallindustriarbetareförbundet

den 13 mars 1941 ävensom av en den 21 mars 1941 hållen konferens

med representanter för samtliga erkända arbetslöshetskassor och för fackorganisationer,

som överväga bildandet av sådana kassor.

Föreslagna författningsändringar.

I propositionen, vilken utarbetats på grundval av vad som sålunda förekommit,

hava först i en inledning upptagits allmänna spörsmål rörande förevarande

ämne (sid. 11—26), varefter av socialstyrelsen diskuterade ändringsförslag

i detalj behandlats i 23 olika punkter, betecknade I—XXIII (sid. 26—

61). Slutligen har redogörelse lämnats för vissa kostnadsberäkningar (sid.

61—64).

Utskottet upptager till en början föreliggande spörsmål till allmän diskussion

och behandlar därvid förutom inledningen i propositionen även de

därmed nära sammanhörande detaljpunkterna I—III samt XIV.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

3

Allmänna spörsmål m. m.

Principfrågor.

De erkända arbetslöshetskassorna äro för närvarande 16 med ett medlemsantal

av omkring 275,000, nämligen: beklädnadsarbetarnas; sadelmakarnas,

tapetserarnas och reseeffektarbetarnas; stenindustriarbetamas; handelsanställdas

med flera; sko- och läderarbetarnas; träindustriarbetarnas; musikernas;

lantarbetarnas; frisörernas; livsmedelsarbetarnas; textilarbetarnas;

gjuteriarbetarnas; gruvindustriarbetarnas; handelstjänstemännens; kemisktekniska

industriarbetarnas med flera samt bleck- och plåtslagarnas.

Förarbeten, som kunna leda till bildande av erkända arbetslöshetskassor,

pågå inom åtta fackorganisationer, nämligen bryggeriindustriarbetareförbundet,

försvarsverkens civila personals förbund, grov- och fabriksarbetareförbundet,

hotell- och restaurangpersonalsförbundet, metallindustriarbetareförbundet,

murareförbundet, transportarbetareförbundet samt väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse den 24 januari 1941 framhållit, alt anledningen

till att styrelsen — som tidigare verkställt åtskilligt utredningsarbete

rörande revision av gällande bestämmelser om den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen men som på grund av de utrikespolitiska förhållandena

avbrutit utredningsarbetet under vintern 1939—1940 — nu ånyo

upptagit arbetet och framlagt förslag till författningsändringar vöre den, att

två omständigheter inträffat, som påkallade omedelbara åtgärder, nämligen

dels den allmänna prisstegringen och dels vidtagna förändringar i den statliga

och statsunderstödda hjälpverksamheten för arbetslösa.

Socialstyrelsens redogörelse för den allmänna prisstegringens

påverkan å arbetslöshetsförsäkringen återfinnes å sid. 4—7 i Bilagan A till

propositionen.

De nya principerna för den statliga och statsunderstödda

hjälpverksamheten vid arbetslöshet innefatta dels

ändrade grunder för kontantunderstöd till hjälpbehövande, dels ock ändringar

i fråga om gällande grunder för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader.

Vad kontantunderstöden till hjälpbehövande beträffar må ur propositionen

(sid. 13—-14) återgivas följande uppgifter rörande innebörden av bestämmelserna

i ämnet, vilka tillämpas fr. o. m. innevarande år:

Dagunderstöd och hyreshjälp skola hädanefter utgå med högst så stort

belopp per dag, som för envar person angives enligt de i nedanstående tariff

upptagna tre ortsgrupperna:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

D

agun

d e r s t

ö d

H y

r e

s h

julp

Orts-

grupp

Man och

hustru

Ensam

person

över

18 år

Ensam

person

16-17

år

Barn under 16 år

Man,

hustru,

3 barn

Man,

hustru,

6 barn

Orts-

grupp

per

månad högst

1-3

barn

4-6

barn

ung-

karlar

familje-

försörjare

I

3: —

1:85

1: —

0: 60

0: 30

4:80

5: 70

Ia

_

b

10

—

20:-

C

15

—

30:-

d

20

—

40: -

II

3: 25

2: 10

1:25

0:80

0: 30

5: 65

6: 55

lia

10

—

20: —

b

15

—

30: —

C

20

—

40: —

d

25

—

50. —

III

3:50

2: 50

1:50

1: —

0:30

6: 50

7: 40

Illa

15

—

30: —

b

20

—

40: —

C

25

—

50: —

d

35

—

70: —

I fråga om kommunernas hänförande till ortsgrupp för bestämmande av

dagunderstöd skall tillämpas den enligt lagen om folkpensionering verkställda

indelningen.

Dagunderstödet får liksom för närvarande ej utgå för mer än sex dagar

per vecka.

Ilyreshjälp har hittills generellt endast kunnat tilldelas familjeförsörjare,

som åtnjuter dagunderstöd. Ensamstående personer ha sålunda varit i princip

uteslutna från möjligheten av sådan hjälp. Det har nu bestämts, att

hyreshjälp till ensamstående, dagunderstödd person (ungkarl) hädanefter må

kunna utgivas med belopp lika med högst hälften av vad som inom kommunen

får ifrågakomma i hyreshjälp till familjeförsörjare.

De i understödsskalan upptagna beloppen angiva den översta gränsen för

understödens storlek. Då till dagunderstödet även kan läggas hyreshjälp av

viss storlek, måste kommittéerna tillse, att det totala understödet (dagunderstöd

+ hyreshjälp) icke får uppgå till vare sig den arbetslöses och hans familjemedlemmars

sammanlagda inkomst under deras förutvarande arbetsanställning

eller den å orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft.

Kommun, inom vilken behov anses föreligga att utöver utlämnande av

dagunderstöd jämväl tillhandahålla de arbetslösa hyreshjälp, har att före

verksamhetens igångsättande till kommissionen insända ansökan örn statsbidrag

till verksamheten ifråga.

Med ledning av inhämtade uppgifter om ortens hyresläge fastställer kommissionen

för varje kommun den individuella hyreshjälpens maximibelopp

per månad till något av de belopp, som för varje ortsgrupp återfinnas i tabellen

över dagunderstöd och hyreshjälp. Kommissionen fastställer vidare det

antal hyreshjälpsrum och det totalbelopp för hyreshjälp, som arbetslöshetskommitté

berättigas disponera för viss tidsperiod. Skulle det av kommissionen

bestämda antalet hyreshjälpsrum behöva ökas under perioden till följd

av inträdda förändringar i arbetslöshetsläget och hjälpbehovet, kunna tillläggsrum

efter ansökan under löpande period av kommissionen beviljas.

För differentiering av hyresbidrag är varje ortsgrupp indelad i fyra undergrupper,

a—d.

Beträffande arbetslöshetsförsäkringens förhållande till arbetsmarknadskommissionens

understödsverksamhet har socialstyrelsen ultalat sig å sid.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

5

7—11 i Bilagan A. En sammanfattning därav lämnas å sid. 14—16 i propositionen.

Utskottet anhåller få hänvisa därtill men vill dock här omnämna

socialstyrelsens inställning till den utväg för förbättrande av de försäkrade

arbetslösas förhållanden, som innebure, att de försäkrade skulle medgivas

rätt att uppbära kompletterande dagunderstöd från arbetslöshetskommitté

i orten. Socialstyrelsen har ansett, att denna utväg icke borde ifrågakomma,

i första hand enär en sammankoppling mellan arbetslöshetskassornas daghjälp

och kontantunderstöden kunde komma att giva impulser till en minskning

av det försäkringsskydd, som de erkända arbetslöshetskassorna vöre

till för att lämna. Lämpligast vore enligt socialstyrelsens mening att införa

barntillägg samt medgiva utökat statsbidrag till daghjälpen. Därvid måste

emellertid tillses, att förbättringarna icke bleve så stora och långt gående, att

man, då tillfälle gåves att bättre överblicka problemet vid en mera slutgiltig

reformering av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen eller vid ställningstagande

till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, funne sig hava gått för

långt.

Socialstyrelsen har slutligen framhållit, att, om den av styrelsen anvisade

utvägen anlitades, behovet av kompletterande understöd från arbetslöshetskommittéerna

givetvis skulle komma att minskas eller bortfalla för ett

antal medlemmar av erkända arbetslöshetskassor. Då det emellertid syntes

omöjligt att i så hög grad förbättra förmånerna från arbetslöshetsförsäkringen,

att behov av dylik komplettering av daghjälpen kunde till fullo elimineras,

hade styrelsen icke velat utan diskussion avföra den utväg — vilken

också vore möjlig — enligt vilken kompletterande understöd från arbetslöshetskommittéerna

skulle kunna utgå till hjälpbehövande arbetslös kassamedlem,

som hade barn under 16 år eller som hade ett påtagligt behov av

hyreshjälp. Styrelsen ville emellertid understryka, att mycket starka skäl

talade för att man skulle hålla de två hjälpformerna skilda från varandra.

Då styrelsen nu föresloge utgivande av barntillägg inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

samt därjämte förbättring av statsbidraget till daghjälpen,

syntes man icke nu böra upphäva boskillnaden mellan daghjälpen

och kontantunderstöden.

En reservant inom socialstyrelsen (t. f. byråchefen Jememan) bär (Bilagan

A, sid. 56), trots betänkligheter mot upphävande av den nuvarande gränsdragningen

mellan kontantunderstöden och daghjälpen, ansett, att styrelsen

bort föreslå, att hyreshjälp skulle kunna tilldelas medlem av erkänd arbetslöshetskassa,

vilken åtnjöte daghjälp. För att förebygga eventuella missbruk

av denna möjlighet att erhålla kompletterande hjälp från arbetslöshetskommittéerna

borde föreskrivas, att hyreshjälp till dylik person skulle utgå endast

i ömmande fall och då han styrkte genom intyg från erkänd arbetslöshetskassa,

att han under löpande och under nästföregående månad uppburit

daghjälp för sammanlagt ett visst minimiantal dagar (exempelvis 40).

Vad i yttrandena över socialstyrelsens förslag av den 24 januari 1941 andragils

rörande av styrelsen anförda allmänna synpunkter har återgivits å

sid. 16—22 i propositionen, vartill utskottet anhåller att få hänvisa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört (sid.

22—26 i propositionen):

Samhällets åtgärder inför en uppstående arbetslöshet böra i första hand

inriktas på att öka sysselsättningsmöjligheterna och därigenom göra en arbetslöshetspolitik

i trängre mening överflödig. Erfarenheten har emellertid

visat, att vid krisartade förskjutningar inom näringslivet — vare sig dessa

äro lokalt begränsade eller omfatta hela näringsgrenar — anpassningsprocessen

tager betydande tid i anspråk. Härigenom uppstår behov av att bispringa

de arbetslösa genom kontantunderstödsverksamhet. Utdelning av kontantunderstöd

till arbetslösa sker dels i form av dagunderstöd med statsbidrag

genom de under statens arbetsmarknadskommission sorterande arbetslöshetskommittéerna

och dels i form av fattigvård genom fattigvårdsstyrelserna. I

båda fallen sker en behovsprövning, varvid hänsyn tages icke allenast till

den arbetslöses egen ekonomiska ställning utan också till övriga familjemedlemmars

inkomster.

Syftet med den år 1934 genomförda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen var

att åt de försäkrade garantera en utan behovsprövning utgående hjälp vid

inträffad arbetslöshet under en tidrymd, som kunde beräknas vara tillräcklig

för den arbetslöse att undersöka möjligheterna att erhålla andra arbetstillfällen

eller för samhället att hinna mobilisera sina åtgärder i krisbekämpande

syfte. Försäkringens syfte var däremot icke att vid en massarbetslöshet

under krisen övertaga någon väsentlig del av arbetslöshetspolitikens

uppgifter. Den var avsedd som en första försvarslinje mot arbetslösheten.

Otvivelaktigt har arbetslöshetsförsäkringen fyllt en betydelsefull uppgift.

Fördelen av att utan behovsprövning komma i åtnjutande av ett dagunderstöd

vid iråkad arbetslöshet har bidragit till alt skänka trygghet åt de försäkrade.

Försäkringen har emellertid varit behäftad med vissa brister, som

redan under högkonjunkturen före krigets utbrott voro föremål för uppmärksamhet.

En av dessa brister är konstruktionen av statsbidraget för

daghjälpen. Jag vill erinra örn att de försäkrade själva äga avgöra, med

vilket belopp daghjälp vid arbetslöshet skall utgå; dock skall beloppet i

princip utgöra lägst två kronor och högst sex kronor per dag. Statsbidraget

utgår med varierande procentsatser; högst vid en daghjälp av två kronor

och lägst vid en daghjälp av sex kronor. Härigenom hava de försäkrades

egna avgifter i de högre daghjälpsklasserna kommit att kännas så betungande,

att de försäkrade i stor utsträckning valt låga daghjälpsbelopp. Det

i genomsnitt utbetalade daghjälpsbeloppet uppgår enligt socialstyrelsens utredning

till 2:86 kronor. En försäkring med så lågt daghjälpsbelopp utgör

icke ens under normala tider ett tillräckligt skydd för de försäkrade. Kungl.

Majit gav därför den 5 maj 1939 socialstyrelsen i uppdrag att verkställa utredning

angående de ändringar, som kunde anses erforderliga och lämpliga

i fråga örn bestämmelserna rörande statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

De redan under högkonjunkturen konstaterade bristerna hava accentuerats

under krisen. Den inträffade prisstegringen har sålunda minskat värdet

av de redan förut för små understöden. Vidare har genom krisen den samhälleliga

understödsverksamheten utanför försäkringen kommit att växa i

betydande omfattning.

Ekonomiskt ter det sig för närvarande i regel för den arbetslöse familjeförsörjaren

bättre att erhålla hjälp från arbetslöshetskommittéerna än från

de erkända arbetslöshetskassorna. Detta förhållande har förefunnits sedan

lång tid tillbaka och skärptes, allteftersom de på reservarbetslönerna vilande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

7

kontantunderstödssatserna stego. En viss ökning av spänningen mellan kassornas

daghjälpsbelopp och arbetslöshetskommittéernas dagunderstöd bar

även uppkommit genom de från den 1 januari 1941 tillämpade nya grunderna

för kontantunderstödsverksamheten, även örn betydelsen i detta hänseende

icke bör överdrivas.

Resultatet av den nu nämnda utvecklingen bar blivit, att medan de arbetslöshetslörsäkrade

stå kvar på en daglijälp i genomsnitt uppgående till något

under 3 kronor, en icke försäkrad arbetslös i Stockholm — visserligen efter

behovsprövning — kan erhålla för man, hustru och 3 barn 6: 50 kronor

för dag jämte ett hyresbidrag, som kan beräknas uppgå till 2: 70 kronor per

dag. Den ifrågavarande arbetslöse kan alltså -— i högsta dyrort — erhålla ett

understöd på sammanlagt 9: 20 kronor. I lägsta dyrort uppgår motsvarande

belopp till 4: 80 kronor.

Av socialstyrelsen har framhållits och i remissyttrandena har vitsordats,

att det vore av största vikt för att den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

skulle kunna bibehållas och utvecklas, att åtgärder vidtoges för att

förbättra de förmåner, som arbetslöshetskassorna för närvarande hade att

bjuda sina medlemmar. De daghjälpsbelopp, som nu utginge, vore otvivelaktigt

i det stora flertalet fall alldeles för låga. Socialstyrelsen har funnit

omedelbara åtgärder nödvändiga och i sådant hänseende föreslagit, att till

försäkrade personer med barn särskilda barntillägg skulle utgå, att statsbidraget

till försäkringens daghjälp skulle ökas samt att tillsynsmyndigheten

skulle få möjlighet att i viss mån reglera medlemmarnas i arbetslöshetskassorna

rätt att välja daghjälpsklass. I detta sammanhang har socialstyrelsen

även framlagt resultatet av vissa under de senaste åren verkställda

utredningar rörande ändringar på åtskilliga punkter av arbetslöshetsförsäkringens

detaljbestämmelser.

Mot ett upptagande till behandling av socialstyrelsens förslag vid nuvarande

tidpunkt synes kunna tala, att socialvårdskommittén, som har att verkställa

undersökning av spörsmålet huru den nuvarande splittringen i den

samhälleliga hjälpverksamheten av olika slag för arbetslösa skall kunna övervinnas,

i dagarna igångsatt en utredning,1 vid vilken kommer att övervägas,

bland annat, på vad sätt arbetslöshetsförsäkringen skall kunna reformeras

eller omgestaltas, så att den erhåller en mera allmän anslutning. Med hänsyn

härtill finner jag ett ståndpunktstagande nu icke lämpligt till frågan om arbetslöshetsförsäkringens

slutliga ordnande, särskilt vad beträffar dess förhållande

till den av allmänna medel utgående hjälpen till arbetslösa. Därmed

vill jag emellertid icke säga, att resultatet av socialvårdskommitténs utredning

måste avvaktas, innan ändringar i lörsäkringsbestämmelserna överhuvud

böra vidtagas.

Enligt min mening måste det vara ett statsintresse av vikt att tillse, att arbetslöshetsförsäkringen,

till vars kostnader arbetstagarna enligt gällande bestämmelser

själva bidraga med avsevärda belopp, så ordnas, att deli icke blir

satt ur spelet på den grund, alt den erbjuder avsevärt sämre förmåner än

sådana hjälpåtgärder, vilka helt bekostas av stal och kommun. Vidare må

erinras, att riksdagen i samband med behandlingen av anslag å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering nyligen betonat angelägenheten av att en förbättring av

arbetslöshetsförsäkringen kommer till stånd. Ytterligare må framhållas, att

1 Med stöd av Kung], Majas deli 17 december 1937 givna bemyndigande inar chefen flir

socialdepartementet, pä därom av socialvårdskommittén i skrivelse den 14 mars 1941 gjord framställning,

den 18 i samma månad tillkallat fem personer att såsom sakkunniga biträda kommiltén

viii verkställandet av en av kommittén beslutad utredning rörande arbetslöshetsförsäkring

oell koiitantuuderstödsverksamhet för arbetslösa.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

de av socialstyrelsen föreslagna ändringarna i huvudsak äro av den natur,

att de kunna anses påkallade även under normala förhållanden. Med hänsyn

till vad sålunda anförts och då ett genomförande redan nu av de ifrågavarande

ändringarna icke torde menligt föregripa socialvårdskommitténs utredning

— kommittén har själv framhållit nödvändigheten av att förbättringar

av försäkringen utan uppskov komma till stånd — vill jag föreslå, att

ändringar i gällande förordningar rörande arbetslöshetsförsäkringen vidtagas

i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag, som framlagts av socialstyrelsen.

Till detaljerna härvidlag återkommer jag i det följande.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag icke finner mig kunna verka

för att tillmötesgå det förslag, som framförts av svenska metallindustriarbetareförbundet

samt vid förenämnda konferens med de erkända arbetslöshetskassorna

med flera, all statens bidrag till arbetslöshetsförsäkringen

icke skulle, såsom nu är fallet, vara maximerat utan utgå för det verkliga

antalet understödsdagar per medlem och år, även örn detta antal överstege

26. Spörsmålet huruvida likväl någon höjning av maximiantalet understödsdagar

lämpligen bör vidtagas synes mig emellertid höra göras till föremål

för prövning av socialvårdskommittén. Starka skäl synas mig dock tala för

att en övre gräns finnes, enär arbetslöshetsförsäkringen såsom sådan icke

kan anses lämpad för bemästrandet av de ekonomiska konsekvenserna av en

arbetslöshet, som tagit större omfattning. För att råda hot å dess konsekvenser

lära andra åtgärder vara nödvändiga.

Även om de av mig i det föregående åsyftade ändringarna i gällande författningar

rörande arbetslöshetsförsäkring genomföras, torde divergensen

mellan försäkringens och arbetslöshetshjälpens förmåner, om andra åtgärder

icke vidtagas, jämväl i fortsättningen bliva betydande. Socialstyrelsen har för

sin del velat bibehålla den nu rådande boskillnaden mellan daghjälp från

arbetslöshetskassa och kontantunderstöd från arbetslöshetskommitté. En reservant

i styrelsen har velat medgiva möjlighet till kompletterande hyresbidrag

under vissa förhållanden. 1 yttrandena hava olika meningar kommit lill

uttryck, därvid socialvårdskommittén anslutit sig till socialstyrelsens mening.

I några yttranden har uttalats sympati för möjligheten att lämna hyresbidrag,

under det att statens arbetsmarknadskommission förklarat, att en

komplettering av daghjälpen från erkänd arbetslöshetskassa med barntillägg

och hyreshjälp från arbetslöshetskommitté knappast behövde väcka några

större betänkligheter, om densamma betraktades som en av krisförhållandena

motiverad förbättring av de försäkrades hjälpmöjligheter.

Med hänsyn till den avsevärda skillnad, som fortfarande i många fall

kommer att förefinnas mellan daghjälp i förening med barntillägg från arbetslöshetskassa,

å ena sidan, samt kontantunderstöd, innefattande jämväl

barntillägg och hyreshjälp, från arbetslöshetskommitté, å andra sidan, och

trots vad däremot av socialstyrelsen och i flera remissyttranden anförts,

anser jag det påkallat, att i den arbetslöshetssituation, i vilken vi nu befinna

oss, kompletterande understöd vid sidan av vad som erhålles från arbetslöshetskassan

skall få utgivas, så att förutnämnda skillnad kan utjämnas.

Riksdagen har jämväl, i samband med det förut återgivna uttalandet, framhållit,

att beaktande holde lämnas önskemålet att under en arbetslöshetskris

åvägabringa en sådan ordning, att de arbetslöshetsförsäkrade icke bleve

försatta i sämre läge än de icke försäkrade. I motsats till vad fallet är beträffande

de belopp, som utbetalas från arbetslöshetskassan, skall sådan utjämning,

varom nyss talats, givetvis beviljas först efter behovsprövning i

enlighet med de regler, som gälla för arbetslöshetshjälpen. Örn emellertid —

visserligen efter behovsprövning —• vissa arbetslösa personer få precis lika

stort understöd från arbetslöshetskommitté ensam som andra arbetslösa er
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

9

hålla från arbetslöshetskassa och arhetslöshetskommitté tillsammans, kan det

befaras, att intresset för anslutning till försäkringen minskas. Det synes mig

med hänsyn härtill lämpligt, att de medlemmar av arbetslöshetskassorna,

som försäkrat sig till högre daghjälp än den som regel lägsta, d. v. s. två

kronor, erhålla något bättre förmåner. En utväg härtill synes mig möjlig,

om man vid den behovsprövning, som skall föregå beviljandet av arbetslöshetsunderstöd,

bortser från inkomst av daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa,

i den mån sådan inkomst överstiger två men ej tre kronor; i intet fall

skall sålunda få bortses från mera än en krona. Resultatet av en sådan regel

skulle bliva för exempelvis den, som försäkrat sig till tre kronors daghjälp,

att han, därest han vid prövning visar sig behöva det, från vederbörande

arhetslöshetskommitté erhåller komplettering av daghjälpen jämte eventuellt

barntillägg med sådant belopp, att tillhopa utgår en krona mera än vad som

tillkommer understödstagare i allmänhet. Är daghjälpen 3: 25 kronor eller

högre, blir premien dock ej högre än en krona; utgör daghjälpen t. ex. 2: 50

kronor, blir premien 50 öre. Även i fall, varom nu är fråga, bör emellertid

den regeln gälla, att summan av vad som erhålles från arbetslöshetsförsäkringskassan

och arbetslöshetskommittén icke får uppgå till vare sig den arbetslöses

och hans familjemedlemmars sammanlagda inkomst under deras

förutvarande arbetsanställning eller den å orten gängse lönen för icke kvalificerad

arbetskraft. — Statsbidrag till kommunerna för den arbetslöshetslijälp,

som skulle utgå i form av komplettering till daghjälpen, synes böra

utgivas i enlighet med vanliga regler.

Vad sålunda anförts rörande kompletterande understöd från arbetslöshetshjälpverksamheten

torde icke föranleda några ändringar i förordningen om

erkända arbetslöshetskassor.

Såsom förut nämnts upptager utskottet till behandling i detta sammanhang

även detaljpunkterna I—III och XIV i propositionen.

Barntillägg.

Detaljspörsmål beträffande barntillägg hava behandlats under punkten

I i propositionen (sid. 26—31).

I fråga om innehållet i socialstyrelsens utredning och däröver avgivna yttranden

hänvisas till propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört:

Socialstyrelsens förslag till åtgärder för förbättring av arbetslöshetsförsäkringens

förmåner innefattar i första hand införandet i gällande författning

av bestämmelser om barntillägg. Dessa tillägg skulle utgå utan behovsprövning

till envar försäkrad, som hade och fullgjorde underhållsskyldighet

mot barn, samt bekostas av samtliga försäkrade. Kassorna skulle sålunda

icke äga valfrihet i fråga om införandet av barntillägg. Till barntilläggen

skulle utgå statsbidrag, som skulle vara särskilt förmånligt och beräknas

efter hög procentsats, förslagsvis 75 procent.

Statens arbetsmarknadskommission bär med särskild styrka betonat, att

barntillägget borde anses hava karaktär av kristidsåtgärd. Med hänsyn till

att det otvivelaktigt är av den största vikt, att i vårt land åtgärder av betydelse

för befolkningsfrågans främjande vidtagas, finner jag emellertid

starka skäl tala för att barntillägg få ingå såsom en beståndsdel i de förmåner,

vilka den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen under alla förhållanden,

alltså även under relativt goda konjunkturer, har att bjuda de försäkrade.

Barntilläggen böra sålunda enligt min mening utgå såsom ett rent försök
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

ringsmässigt understöd, oberoende av inkomst- eller annan behovsprövning.

Härmed är även utsagt, att jag icke vill biträda statens arbetsmarknadskommissions

förslag därom, at barntilläggen skulle utbetalas av arbetslöshetskommittéerna,

d. v. s. såsom ett efter behovsprövning beviljat komplement

till daghjälpen.

Socialstyrelsens förslag i ämnet, vilket i huvudsak tillstyrkts i yttrandena,

synes mig böra i princip godtagas. Barntillägg bör i enlighet härmed utgå

med 60 öre per understödsdag och barn under 16 år samt i övrigt enligt de

villkor socialstyrelsen föreslagit. Jag har övervägt en dyror Isgradering av

barntillägget, men funnit en sådan ur olika synpunkter erbjuda alltför stora

svårigheter; det är ett starkt intresse bos kassorna, att försäkringen ordnas

efter så enkla regler som möjligt. Ändring i socialstyrelsens förslag synes

böra vidtagas allenast i fråga om de regler, enligt vilka mer än ett barntilllägg

skulle kunna utgå för ett och samma barn. Det torde icke böra ifrågakomma

att så fastlåsa arbetslöshetsförsäkringen vid rent försäkringsmässiga

principer, att barntillägg för visst barn skulle kunna utgå till flera personer.

För det fall att barntillägg för ett barn enligt huvudreglerna skulle utgå

till mera än en person, synes föreskrift böra av praktiska skäl meddelas,

att tillägg skall utgå endast till fadern, örn denne är en av de berättigade,

samt eljest till modern.

I likhet med socialstyrelsen anser jag lämpligt, att statsbidrag till barntillägg,

oaktat att detta icke utgår efter behovsprövning, beräknas efter en

för kassorna förmånlig procentsats. Mot styrelsens förslag om 75 procent har

jag intet att erinra.

Bestämmelserna om barntillägg torde, såsom socialstyrelsen föreslagit,

lämpligen kunna upptagas i 17 och 20 §§ förordningen örn erkända arbetslöshetskassor

samt 1 och 2 §§ förordningen om statsbidrag till sådana kassor.

Statens kostnader för barntillägg synas, såsom närmare framgår av den

1 det följande lämnade redogörelsen för verkställda kostnadsberäkningar, för

budgetåret 1941/42 kunna uppskattas till 570,000 kronor.

Ändrade grunder för daghjulpsbidraget.

Beträffande ändrade grunder för daghjälpsbidraget hava detaljspörsmål

behandlats under punkten II i propositionen (sid. 31—36). Till den där lämnade

redogörelsen för gällande bestämmelser, socialstyrelsens utredning och

yttrandena däröver anhåller utskottet att få hänvisa. Här må allenast erinras

därom, att socialstyrelsens förslag innebär, att grunderna för statsbidraget till

daghjälpen ändras efter regeln, att de bidragsprocentsatser, som nu gälla för

2 kronors daghjälp, skola gälla för 3 kronors, de som gälla för daghjälp örn

2 kronor 25 öre skola äga giltighet för daghjälp örn 3 kronor 25 öre o. s. v.

Föredragande departementschefen har anfört:

I nu förevarande sammanhang anser jag mig icke böra ingå på prövning

av den av försäkringsinspektionen och en ledamot av statens arbetsmarknadskommission

behandlade frågan om ändring, ur skilda synpunkter, av

de huvudprinciper, å vilka gällande bestämmelser om statsbidrag till de erkända

arbetslöshetskassorna äro byggda.

Redan i det föregående hava anförts skäl, som tala för en förbättring av

statsbidraget. En sådan förbättring lärer jämväl vara i viss mån motiverad

med hänsyn till den sänkning av veckoantalet i det tidsbestämda avgiftsvillkorct,

vilken jag i det följande ämnar föreslå.

Vid övervägandet av spörsmålet huru denna förbättring skall åstadkommas

synes mig ett val böra ske mellan socialstyrelsens förslag, vilket till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

11

styrkts i flertalet remissyttranden, å ena sidan, saint landsorganisationens

förslag, å den andra. Enligt sistnämnda förslag skulle högsta statsbidrag

utgå för daghjälp upp till fyra kronor i stället för tre kronor, som socialstyrelsen

föreslagit. De ökade kostnader för statsverket, vilka skulle föranledas

av de olika förslagen, synas, på sätt framgår av de i det följande närmare

omförmälda kostnadsberäkningarna, för nästa budgetår kunna uppskattas

till 700,000 kronor vid genomförandet av socialstyrelsens förslag och

1,050,000 kronor, därest landsorganisationens förslag skulle godtagas. Det

må emellertid betonas, att kostnadsberäkningar i fall som de nu ifrågavarande

äro tämligen vanskliga och icke kunna giva exakta resultat.

För egen del bar jag vid övervägandet av förevarande spörsmål stannat

för att tillstyrka landsorganisationens förslag. Därigenom skulle avgifterna

för daghjälp upp till fyra kronor, vilket belopp med hänsyn till behovet vid

arbetslöshet icke är högt, kunna hållas på sådan nivå, att de skulle kunna

bårås av en vid arbetstagarkrets, och samtidigt synes den fördelen kunna

vinnas, att avgifterna i sådana fall, som ej kunna anses extrema, icke skulle

behöva höjas på grund av den nedsättning av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda

avgiftsvillkoret, som jag nyss berört.

Bestämmelser i ämnet torde, såsom socialstyrelsen föreslagit, böra upptagas

i ö § förordningen örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. De

nya bestämmelserna föranleda ändring även av den vid förordningen fogade

bilagan. Dessa och i det föregående omförmälda ändringar i statsbidragsförordningen

torde böra träda i kraft den 1 juli 1941. Vad socialstyrelsen anfört

(Bilagan A, sid. 49) rörande denna förordning synes böra iakttagas.

Reglering av rätten att välja daghjälpsklass.

Detaljspörsmål beträffande frågan örn reglering av rätten att välja daghjälpsklass

hava behandlats under punkten lil i propositionen 1 sid. 36—39).

Utskottet anhåller att få hänvisa till den där intagna redogörelsen för gällande

bestämmelser, socialstyrelsens utredning och avgivna yttranden. Beträffande

vad i yttrandena anförts må dock omnämnas, att pensionsstyrelsen

föreslagit införande av en bestämmelse i förordningen om erkända arbetslöshetskassor

— såsom 5 mom. i 20 § — enligt vilken erkänd arbetslöshetskassa

i sina stadgar skulle upptaga sådana särskilda försäkringsvillkor, som

erfordrades för uppnående, inom viss i 1 morn. av 20 § angiven övre gräns,

av ett skäligt förhållande mellan medlems daghjälp och arbetsinkomst.

Föredragande departementschefen har anfört:

Socialstyrelsen har för sin del ansett, att tillsynsmyndigheten bör hava

befogenhet att meddela sådana föreskrifter, som förhindra kassemedlemmarna

att, oberoende av inkomstförhållanden, välja daghjälpsklass på sådant

sätt, att personer med stor arbetslöshetsrisk komma i de högsta och personer

med liten dylik risk i de lägsta klasserna. Att behov av en dylik befogenhet

för tillsynsmyndigheten föreligger synes mig klart. Då gällande

förordnings bestämmelser icke torde grunda rätt för tillsynsmyndigheten att

ålägga — i varje fall redan erkända — arbetslöshetskassor att föreskriva

lämplig klasstillhörighet för medlemmarna, torde särskilda bestämmelser i

ämnet böra införas i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor. Ifrågavarande

bestämmelser torde lämpligen kunna upptagas i ett nytt 5 mom.

i 20 §. Däri synes sålunda böra föreskrivas, alt erkänd arbetslöshetskassa i

sina stadgar skall inlaga erforderliga bestämmelser till förhindrande av ett

ur ekonomiska synpunkter olämpligt klassval. Stadgeändring synes dock icke

behöva verkställas förrän å nästkommande ordinarie sammanträde.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Pensionsstyrelsen har, såsom framgår av dess förslag, velat gå betydligt

längre. Ett genomförande av nämnda förslag skulle emellertid enligt min

mening innebära alltför stort intrång från tillsynsmyndighetens sida i kassornas

självbestämningsrätt.

Sänkning av antalet veckoavgifter i

det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Spörsmålet örn sänkning av antalet veckoavgifter i det s. k. tidsbestämda

avgiftsvillkoret har behandlats under punkten XIV i propositionen (sid. 50

—53).

Erkänd arbetslöshetskassa må enligt 21 § 1 mom. första stycket förordningen

om erkända arbetslöshetskassor utgiva understöd till medlem endast

därest han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst 52 veckoavgifter,

och under villkor tillika (det tidsbestämda avgiftsvillkoret) att avgifter, motsvarande

minst 26 veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före arbetslöshetens

inträdande förflutna 12 månaderna.

Därest tillsynsmyndigheten för visst yrkesområde föreskrivit inskränkning

i understödsrätten på grund av säsongarbetslöshet, äger tillsynsmyndigheten

jämlikt andra stycket i samma moment medgiva, att antalet avgifter, som

skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna

tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än 26, dock ej lägre

än 20.

I propositionen har, i anslutning till framställning därom av landsorganisationen

i dess skrivelse den 13 december 1938, föreslagits sänkning av

antalet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Föredragande departementschefen

har därom anfört:

Bestämmelser om att visst antal avgifter skola hava erlagts under viss tid

för att rätt till understöd skall förefinnas äro givetvis nödvändiga för att

skapa en fast grundval för kassornas ekonomi ävensom för att på ett effektivt

sätt avskilja dem som under en större del av året hava ställning såsom

självständiga företagare. Nuvarande bestämmelser avskära emellertid, vilket

av socialstyrelsen vitsordats, på ett restriktivt sätt många försäkrade från

att komma i åtnjutande av försäkringens förmåner. En avsevärd ökning i

försäkringens effektivitet skulle ernås genom en sänkning i enlighet med

landsorganisationens förslag av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret

från 26 respektive 20 till 20 respektive 16.

De kostnader, som kunna beräknas uppstå i anledning av ändringar i författningen

i enlighet med vad nyss anförts, äro visserligen avsevärda men

synas mig dock överkomliga. Såsom framgår av de i det följande närmare

omförmälda kostnadsberäkningarna skulle ökningen i statsanslag belöpa sig

till 350,000 kronor. Att märka är härvid, att jag i förslaget till bestämmandet

av grunderna för daghjälpsbidraget valt en sådan utväg, att avgiftsförhöjning

på grund av nu ifrågavarande författningsändringar icke skall behöva

ifrågakomma i sådana fall, som ej kunna anses extrema.

Motionerna.

I motionerna I: 225 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. och II: 301

av herr Persson i Falla m. fl., vilka motioner äro likalydande, hemställes,

att riksdagen måtte besluta dels att — med bibehållande av nuvarande

kompletterande understödsmöjligheter genom de vanliga kommunala under
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

13

stödsorganen till personer, vilka erhålla daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa

— avslå Kungl. Maj:ts förslag att giva arbetslöshetskommitté rätt att

till daghjälpta utgiva extra kontanthjälp, dels ock att provisoriska, krisbetonade

ändringar av nu gällande regler angående de erkända arbetslöshetskassornas

verksamhet och därifrån utgående daghjälp m. m. samt nu föreslagna

av rådande förhållanden motiverade procentsatser för statsbidrag till

kassorna utformas i särskild tilläggsförfattning med en till ett år begränsad

giltighetstid.

Motionen II: 302 av herr Barnekow m. fl. utmynnar i en hemställan, att

riksdagen måtte besluta att vid bifall till propositionen, »i vad det gäller förslagen

till förbättringar, som avses i den lydelse bilagorna till protokollet

utvisa, till förordningarna av den 15 juni 1934 (nr 264) och (265) med däri

föreslagna bidrag till erkända arbetslöshetskassor, avslå förslaget örn att giva

arbetslöshetskommitté rätt att till försäkrades daghjälp utgiva kontantunderstöd».

I motionen II: 304 av herrar Persson i Stockholm och Hagberg i Luleå

hemställes, att riksdagen, med ändring av vad Kungl. Maj:t i propositionen

föreslagit i fråga örn kompletterande understöd från arbetslöshetskommitté,

ändrade grunder för daghjälpsbidragen, barntillägg och reglering av rätten

att välja daghjälpsklass, måtte för sin del antaga följande

Förordning

angående dyrtidstillägg till understödsberättigade medlemmar av erkända

arbetslöshetskassor.

§ 1.

Härmed förordnas att dyrtidstillägg med statliga medel tills vidare skall

utgå till understödsberättigade medlemmar av erkända arbetslöshetskassor.

§ 2.

Dyrtidstillägget utgår per dag, utan behovsprövning, med belopp som med

1 krona överstiger skillnaden mellan å ena sidan den enligt nu gällande försäkring

för vederbörande försäkringstagare utgående daghjälpen, å andra

sidan det maximibelopp i fråga örn dagunderstöd och liyreshjälp, som den

försäkrade i egenskap av arbetslös skulle kunna erhålla efter behovsprövning

enligt nu gällande grander för arbetsmarknadskommissionens understödsverksamhet.

§ 3.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

Slutligen hemställes i motionen I: 224 av herr Hagman, att bestämmelserna

i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) örn statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor måtte ändras så, att de bidragssatser, som för närvarande

gälla för 21—26 understödda dagar per år och medlem, skola gälla för

21—35 understödda dagar per år och medlem. — I denna motion anföres

beträffande spörsmålet örn kompletterande understöd från arbetslöshetskommitté

till i erkänd kassa arbetslöshetsförsäkrad person bl. a. följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Att i vissa fall det kan tänkas vara lämpligt för en försäkrad att erhålla

kompletterande understöd från arbetslöshetskommittén är undertecknad väl

medveten om. Det försäkringsmässiga understödet måste nämligen alltid bli

schematiskt avpassat, varvid för visso fall kunna inträffa, då understödsbeloppet

blir otillräckligt. Sålunda skulle undertecknad finna det vara väl

försvarbart, om de försäkrade kunde erhålla hyreshjälp från arbetslöshetskommittéerna

i fall, då behov härav föreligger. Att däremot genomföra en

anordning, innebärande att de försäkrade regelmässigt skola kunna vända

sig till arbetslöshetskommittéerna, innebär en sammankoppling av tvenne

hjälpformer, som i det långa loppet för försäkringen måste komma att medföra

skadliga verkningar. Enär i här förevarande sammanhang något förslag

till ändringar i gällande bestämmelser icke framlagts, vill undertecknad

med det sagda allenast lia framhållit nödvändigheten att, då det gäller

att avväga de försäkringsmässiga förmånerna, dessa bestämmas på sådant

sätt, att dylika för försäkringen olyckliga kompletteringar undvikas annat än

i särskilda undantagsfall.

I den framställning om ändringar av gällande bestämmelser rörande försäkring

genom de erkända arbetslöshetskassorna, som socialstyrelsen i början

av innevarande år avgav till Kungl. Majit, betonades, att snara åtgärder

måste vidtagas till förbättring av förmånerna från kassorna för att förhindra,

att nyanslutningen till försäkringen skulle upphöra eller att försäkringens

nuvarande omfattning rent av skulle komma att minskas. En utveckling

i sådan riktning kunde nämligen befaras. De förmåner, som för närvarande

utginge från de erkända arbetslöshetskassorna, vore i stor utsträckning

otillräckliga för att kunna täcka de försäkrades behov av understöd vid inträffande

arbetslöshet, beroende dels därpå, att kassornas medlemmar i allmänhet

försäkrat sig i relativt låg daghjälpsklass — medelbeloppet för dagbjälpen

för samtliga medlemmar i de erkända kassorna utgjorde den 31 oktober

1940 endast 2 kronor 60 öre — och dels därpå, att den allmänna prisstegringen

gjort högre understöd behövliga. Härtill komme, att de förmåner,

som genom arbetsmarknadskommissionens understödsverksamhet utbetalades

till arbetslösa, som icke tillhörde de erkända arbetslöshetskassorna, vilka

förmåner redan förut varit bättre än daghjälpen från försäkringen, nyligen

i viss mån ökats.

Vid behandlingen av socialstyrelsens förslag fann föredragande departementschefen,

att desamma icke kunde anses vara tillfyllest. Vissa ytterligare

förbättringar av förmånerna från de erkända kassorna vore enligt hans åsikt

erforderliga. Departementschefen konstaterade emellertid, att även efter ett

genomförande av de förslag, som i sådant hänseende innefattades i propositionen,

divergensen mellan försäkringens och arbetslöshetshjälpens förmåner

fortfarande skulle vara betydande. Departementschefen föreslog därför, såsom

framgår av referatet av hans yttrande till statsrådsprotokollet i förevarande

ärende, åtgärder av sådan innebörd, att nyssnämnda divergens skulle

kunna utjämnas. Enligt i propositionen framlagt förslag skulle den nu

rådande boskillnaden mellan daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa och

kontantunderstöd från arbetslöshetskommitté upphävas. En i erkänd kassa

försäkrad person skulle sålunda utöver daghjälp och eventuellt barntillägg,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

15

vilka förmåner utan behovsprövning skulle utgå från arbetslöshetskassan,

kunna efter behovsprövning erhålla bidrag från arbetslöshetskommitté till sådant

belopp, att han sammanlagt skulle kunna erhålla lika mycket som en

icke försäkrad person samt därutöver en mindre premie, högst en krona.

Emellertid skulle den regeln gälla, att summan av erhållna förmåner icke

skulle få uppgå till vare sig den arbetslöses och hans familjemedlemmars

sammanlagda inkomst under förutvarande arbetsanställning eller den å orten

gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft.

De i propositionen föreslagna förbättringarna av försäkringens förmåner

hava i princip godtagits i flertalet motioner. I överensstämmelse med vad som

under ärendets beredning anförts såväl av socialstyrelsen som i åtskilliga

remissyttranden över dess framställning hava däremot i flera av de föreliggande

motionerna invändningar med styrka framförts mot förslaget att bereda

de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar en allmän möjlighet att

komplettera förmånerna från kassan med bidrag från arbetslöshetskommittéerna.

För utskottet har det stått klart, att å ena sidan förmånerna från försäkringen

med nödvändighet måste förbättras för att förhindra försäkringens

snara undergång men att å andra sidan de gjorda invändningarna mot den

i propositionen föreslagna kompletteringsmöjligheten äro värda beaktande

såväl av principiella skäl som med hänsyn bland annat därtill, att antalet

verksamma arbetslöshetskommittéer för närvarande är relativt obetydligt.

Utskottet har därför funnit det angeläget undersöka, huruvida icke de förmåner,

som genom försäkringen erbjudas de erkända arbetslöshetskassornas

medlemmar, genom ändringar av gällande författningsbestämmelser kunde

så förbättras, alt det för en arbetstagare skulle te sig såsom förmånligare att

betala avgifter till försäkringen för att genom denna vid arbetslöshet utfå

bidrag utan behovsprövning än att vara hänvisad till att efter sådan prövning

utfå en, måhända något högre, hjälp från vederbörande arbetslöshetskommitté

eller, i vissa fall, från fattigvården. Utskottet anser sig hava funnit en

framkomlig väg härutinnan.

Utskottets förslag, som synes böra gälla tillsvidare i avvaktan på den mera

definitiva reglering av arbetslöshetsförsäkringen, som kan bliva resultatet av

socialvårdskommitténs pågående arbete, är av följande huvudsakliga innebörd:

De mera betydande detaljändringar, som i propositionen föreslagits,

nämligen beträffande barntillägg, rörande reglering av rätten att välja daghjälpsklass

samt i fråga örn sänkning av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda

avgiftsvillkoret godtagas. Försäkringen utbyggcs med ett särskilt

hustrutillägg. Grunderna för statens bidrag till daghjälpen förändras väsentligt,

utöver vad i propositionen därutinnan föreslagits, till de erkända arbetslöshetskassornas

förmån.

Vid sidan av de förbättringar av försäkringen, som sålunda föreslås, har

utskottet emellertid funnit erforderligt bereda de försäkrade möjlighet att i

ömmande fall och under vissa restrikliva villkor erhålla ett speciellt slag av

kompletterande hjälp från arbetslöshetskommitté, nämligen hyreslijälp. I

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

övrigt skall sammanblandning mellan försäkringen och bidrag från arbetslöshetskommitté

icke äga ram.

Vad först angår barntillägg synes, såsom i propositionen anförts, sådant

tillägg böra obligatoriskt ingå i försäkringen, d. v. s. i princip utgå utan

behovsprövning till envar försäkrad, som har och fullgör underhållsskyldighet

mot barn, samt bekostas av samtliga försäkrade. Genom särskilda föreskrifter

skall emellertid förhindras, att barntillägg utgår till flera personer

för ett och samma barn. Barntillägget skall utgöra 60 öre per understödsdag

och barn under 16 år samt utgå för barn eller adoptivbarn, vilket är kyrkoskrud;

hos den försäkrade eller beträffande vilket eljest på av tillsynsmyndigheten

föreskrivet sätt styrkes, att den försäkrade fullgör honom åliggande

underhållsskyldighet. I övrigt synes barntillägg böra utgå i den ordning,

som socialstyrelsen föreslagit. I enlighet med vad i propositionen anförts

anser utskottet vidare, att statsbidraget till barntillägg bör vara förmånligt;

utskottet har icke någon erinran mot den föreslagna procentsatsen,

75 procent, å kassornas samtliga kostnader för barntillägg.''

I överensstämmelse med vad i propositionen föreslagits synas de huvudsakliga

bestämmelserna örn barntillägget böra inskrivas i gällande författningar.

Barntilläggets belopp är emellertid av den art, att ändring av detsamma

kan antagas erforderlig vid förändrade konjunkturer. Med hänsyn därtill

föreslår utskottet, att bestämmelserna därom upptagas i en särskild författning,

vilken dock icke, såsom motionsvis föreslagits, synes böra givas viss

bestämd giltighetstid.

I fråga om spörsmålet rörande reglering av rätten att välja

daghjälpsklass ansluter sig utskottet helt till Kungl. Maj:ts förslag,

enär detsamma, då alltför starkt ingrepp i kassornas självbestämningsrätt icke

synes lämpligt, torde innebära den enda praktiskt möjliga utvägen till förbättring

av nu i allmänhet rådande otillfredsställande förhållanden. Utskottet

vill emellertid betona betydelsen av att kassorna i sina stadgar intaga bestämmelser,

som göra tillhörigheten till klasser med olika hög daglijälp

mera direkt beroende av storleken av medlemmarnas inkomster.

Mot Kungl. Maj :ts förslag rörande sänkning av ant al et veckoavgifter

i det tidsbestämda avgiftsvillkoret finner utskottet

icke anledning till erinran.

Utskottet föreslår vidare — i viss överensstämmelse med ett av textilarbetarnas

erkända arbetslöshetskassa till utskottet framställt förslag — att såsom

en nyhet i försäkringen införes ett särskilt bidrag till familjeförsörjare,

utöver barntillägg, i form av ett h u s t r u t i 11 ä g g örn en krona per understödsdag.

Detta tillägg torde liksom barntillägget böra bekostas av samtliga

försäkrade. I överensstämmelse med vad nu gäller enligt reglerna folden

statliga arbetslöshetshjälpen synes hustrutillägg böra utgå för äkta

maka eller frånskild hustru, då laglig underhållsskyldighet föreligger. Liksom

i fråga örn barntillägg för barn, som ej är kyrkoskrivet hos den för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

17

säkrade, torde beträffande frånskild hustru böra stadgas, att det på av

tillsynsmyndigheten föreskrivet sätt skall styrkas, att underhållsskyldigheten

fullgöres. I fråga om äkta maka kunna fall givetvis förekomma, då

underhållsskyldighet icke fullgöres; dessa fall synas emellertid icke böra

föranleda särskilt hänsynstagande. Att hustrutillägg icke bör betalas för

hustru, som själv är sysselsatt i förvärvsverksamhet, framstår för utskottet

såsom uppenbart. Gränsfall av olika slag kunna emellertid förekomma.

Till vägledning för kassorna vid gränsbestämningen synes böra gälla, att

hustrutillägg icke skall få utgå, om makan eller den frånskilda hustrun har

förvärvsarbete, motsvarande tre dagar eller därutöver i veckan. Hustrutillägg

bör ej heller utgå, om makan eller den frånskilda hustrun själv uppbär daghjälp

från erkänd arbetslöshetskassa.

Jämväl beträffande hustrutillägget torde statsbidrag böra utgå med 75

procent å samtliga kostnader. Med hänsyn bland annat till den genom införande

av hustrutillägg försvårade administrationen av kassorna finner utskottet

emellertid lämpligt, att införande av hustrutillägg icke göres obligatoriskt

utan endast fakultativt. De kassor, som så önska, skola sålunda få

rätt att införa hustrutillägg, därvid de kunna påräkna nyss omförmälda förmånliga

statsbidrag. Utskottet håller för antagligt, att kassorna i allmänhet

komma att införa hustrutillägg, då detta synes ligga i kassornas eget intresse.

Bestämmelserna om hustrutilläggets belopp föreslås införda i den i samband

med behandlingen av barntilläggen omförmälda särskilda författningen.

Utskottet övergår härefter till det betydelsefulla spörsmålet örn ändring

av grunderna för statens bidrag till dag hjälpen från de

erkända arbetslöshetskassorna. Nu gällande bestämmelser örn daghjälpsbidraget

innebära, att kassorna själva skola finansiera ett antal understödda

dagar per medlem och år, som svarar mot det genomsnittliga daghjälpsbeloppet

minskat med en halv. Först då nyssnämnda antal understödda dagar

överstiger den sålunda fixerade gränsen, skall daghjälpsbidrag börja utgå.

Denna regel innebär, att statsbidrag kan börja utgå vid 2 kronors daghjälp,

då antalet understödda dagar per medlem överstiger 1.5, samt vid 3, 4, 5 och

6 kronors daghjälp då antalet understödda dagar överstiger respektive 2.5,

3.5, 4.5 och 5.5. Daghjälpsbidraget utgör till en början en relativt liten del

av hela kostnaden men växer intill 21 understödda dagar per medlem och

år. Vid denna gräns når bidraget upp till 75 procent av hela kostnaden vid

en daghjälp av 2 kronor men däremot mindre procenttal vid högre daghjälp,

nämligen respektive 61.4, 52.4, 45.5 och 40 procent vid daghjälp av respektive

3, 4, 5 och 6 kronor. Det procenttal för bidraget, som gäller vid 21 understödda

dagar, tillämpas oförändrat upp t. o. m. 26 understödda dagar per

medlem och år. Örn arbetslösheten är så omfattande, att antalet understödda

dagar överstiger 26, utgår intet statsbidrag för den överskjutande delen.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 33. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra laautskottets utlåtande Nr 33.

Kostnaderna för den därå belöpande daghjälpen få kassorna därför själva

bära.

Socialstyrelsen föreslog sådana ändrade grunder för statsbidraget till daghjälpen,

att de bidragsprocentsatser, som nu gälla för 2 kronors daghjälp,

skulle gälla för 3 kronors, de som gälla för daghjälp örn 2 kronor 25 öre,

skulle äga giltighet för daghjälp om 3 kronor 25 öre o. s. v. Departementschefen

gick ett steg längre — men principiellt på samma väg — i det han

föreslog, att procentsatserna för 2 kronors daghjälp skulle gälla för 4 kronors

daghjälp o. s. v.

Utskottet har för sin del funnit, att den nu gällande principen med

lägre bidragsprocent vid högre daghjälpsbelopp verksamt bidragit att skapa

det enligt utskottets mening otillfredsställande förhållandet, att medlemmarna

i de erkända arbetslöshetskassorna i allmänhet försäkrat sig till så

låga daghjälpsbelopp, att dessa omöjligt kunna anses tillräckliga såsom understöd

vid inträffande arbetslöshet. Medelbeloppet för den daghjälp, som

samtliga medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna tillförsäkrat sig, uppgick,

såsom förut omnämnts, under senare hälften av år 1940 till allenast

2 kronor 60 öre. Då utskottet tagit till sin uppgift att söka åstadkomma bestämmelser,

som i stället skola påverka medlemmarna att försäkra sig till

relativt höga dagshjälpsbelopp — givetvis dock i skäligt förhållande till vederbörandes

arbetsinkomst — har utskottet funnit sig böra föreslå ett fortsatt

beträdande av den väg, å vilken socialstyrelsen och Kungl. Majit tagit de

två första stegen. Utskottet föreslår därför, att vid ett och samma antal

understödda dagar per medlem och år enahanda procentsatser skola gälla

för statsbidraget till daghjälpen, oavsett daghjälpsbeloppets höjd. I detta

sammanhang finner utskottet det i motionen 1:224 framlagda förslaget om

ändring av statsbidragsförordningen på sådant sätt, att statsbidrag skall

utgå till och med 35 understödda dagar per medlem och år, böra beaktas.

För kassorna skulle en bestämmelse av sådant innehåll medföra avsevärd

trygghet, och kostnaderna härför för statsverket kunna icke anses avskräckande;

merkostnaden synes på lång sikt kunna uppskattas till 3 procent.

Den för nuvarande statsbidragsgrunder gällande principen, att bidragsprocenten

skall stiga vid ökning av antalet understödda dagar per medlem och

år, finner utskottet böra bibehållas. Vid den närmare utformningen av bestämmelserna

i ämnet har utskottet ansett sig — vid sidan av det alternativ,

enligt vilket nuvarande för 2 kronors daghjälp gällande procentsatser

skulle användas oförändrade för all daghjälp, oavsett dess höjd, därvid

dock 75 procents bidrag skulle utgå för 21—35 i stället för 21—26 understödda

dagar per medlem och år — böra överväga även ett annat förslag,

för vilket enligt utskottets mening starka skäl tala. Enligt detsamma skulle

kassorna själva få bära kostnaderna för daghjälpen, då arbetslösheten vore

relativt liten, nämligen till och med 3 understödda dagar per medlem och år.

Även vid så låg arbetslöshet skulle dock statsbidrag till barn- och hustrutillägg

samt förvaltningsbidrag utgå. Att märka är, att för klasser med högt

daghjälpsbelopp nu ifrågavarande förslag är förmånligare än gäflande

bestämmelser. Statsbidrag börjar nämligen, som förut nämnts, nu utgå vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

19

4, 5 och 6 kronors daghjälp först då arbetslösheten överstiger respektive

3.5, 4.5 och 5.5 understödda dagar per medlem och år, under det att bidrag

enligt förevarande förslag skulle börja utgå, då arbetslösheten överstiger

3 understödda dagar per medlem och år. Högsta procentsats, 75 procent,

uppnås enligt berörda förslag först då arbetslösheten uppgår till 26 understödda

dagar per medlem och år. Utskottet har för sin del funnit ifrågavarande

förslag vara att föredraga, särskilt med hänsyn därtill, att det

icke torde vara lämpligt att nu, innan socialvårdskommittén slutfört sitt

arbete, medgiva statsbidrag även vid mycket låg arbetslöshet. Het av utskottet

förordade förslaget ställer sig för övrigt något billigare för statsverket än

alternativet.

Utskottet vill i detta sammanhang betona, att av utskottet förordade författningsändringar

förutsättas icke komma att binda socialvårdskommittén

vid dess blivande utformning av arbetslöshetsförsäkringen.

Örn den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen förbättras i överensstämmelse

med vad utskottet i det föregående förordat, är det anledning antaga,

att anslutningen till försäkringen kommer att i avsevärd utsträckning

öka. Försäkringen, som nu omfattar 275,000 personer, torde inom tämligen

kort tid komma att omfatta inemot 500,000 personer. Detta förhållande har

givetvis av utskottet beaktats vid övervägandet av de förut behandlade förslagen

till ändrade bestämmelser i förordningarna rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Ehuru den i propositionen behandlade anslagsfrågan icke tillhör andra

lagutskottets omedelbara handläggning, har utskottet helt naturligt vid övervägande

av lämpliga åtgärder på förevarande område fäst det största avseende

vid de kostnader, som realiserandet av olika förslag kunna komma

att medföra för statsverket. Utskottet finner sig därför i detta sammanhang

böra lämna en redogörelse för verkställda kostnadsberäkningar

m. m.

Med hänsyn till att den ökning av medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna,

som utskottet i det föregående ansett vara att vänta, icke redan

under nästa budgetår kan mera påtagligt påverka statsverkets kostnader för

försäkringen, torde kostnadsökningen för budgetåret 1941/42 komma att inskränka

sig till relativt blygsamt belopp. Till upplysning härutinnan vill

utskottet återgiva följande siffror rörande beräknat anslagsbehov, därvid såsom

jämförelse intagas av Kungl. Majit i tabellen å sid. 63 i propositionen

uppskattade kostnadsbelopp:

Proposi- Utskottets

tionen förslag

Förvallningsbidrag................................... 850,000 850,000

Daghjälpsbidrag..................................... 2,850,000 3,200,000

Barntillägg.......................................... 570,000 570,000

Hustru tillägg........................................ — 570,000

Kostnader på grund av sänkning av antalet veckoavgif
ter

i det tidsbestämda avgiflsvillkoret............... 350,000 400,000

Kostnader för utökning av medgivet korttidsarbete..... 28,000 31,000

Summa kronor 4,648,000 5,621,000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Beträffande de kostnader, som kunna väntas uppstå efter ett å två år, har

verkställts en genomsnittsberäkning, vars resultat sammanfattats i nedanstående

tabell. Förutsättningar vid beräkningen hava varit, att antalet försäkrade

kommer att stiga till 500,000, att antalet understödda dagar per medlem

och år kommer att uppgå till 10, därvid hänsyn tagits till förhållandena

under en period av icke alltför kort varaktighet, samt att medeltalet av daghjälpsbeloppen

för samtliga medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna

kan antagas komma att uppgå till 4 kronor 35 öre. Till jämförelse med den

nyssnämnda siffran 10 må återgivas en uppställning angående antalet understödda

dagar per medlem och år i samtliga kassor under hittills förfluten tid:

1935 ..........

1938 ..........

1936 ..........

1939 ..........

1937 ..........

1940 ..........

.......... 7.27

I tabellen hava vidare, utöver beräknade kostnader vid tillämpning av

utskottets förslag, intagits de beräknade kostnaderna dels för det fall, att

propositionens förslag skulle genomföras (med en medlemsstock av 500,000

personer), därvid medeltalet för daghjälpsbeloppen uppskattats till 3.90 kronor,

dels ock för det fall, att grunderna för daghjälpsbidraget ändras så,

att nuvarande för 2 kronors daghjälp fastställda procentsatser användas

beträffande all daghjälp (betecknat i tabellen såsom Alternativet). Kostnaderna

hava i tabellen uttryckts i miljoner kronor. I

Daghjälp ................

Barntillägg..............

Hustrutillägg............

Förvaltningskostnader ....

Propositionen

Utskottet

Alternativet

Total-

kostnad

Därav

stats-

bidrag

Total-

kostnad

Därav

stats-

bidrag

Total-

kostnad

Därav

stats-

bidrag

19.50

1.50

2.10

9.72

1.13

1.55

21.75

1.50

1.50

2.10

11.55

1.13

1.13

1.55

21.75

1.50

1.50

2.10

11.98

1.13

1.13

1.55

Summa

23.10

12.40

26.85

15.36

2G.85

15.79

I förhållande till propositionens förslag, som ju icke upptager hustrutilllägg

— och under den tänkta förutsättningen, att även vid genomförande av

detta förslag medlemsantalet skulle stiga till 500,000 personer — föranleder

utskottets förslag en ökning av statsverkets kostnader med 2.96 miljoner kronor.

Alternativet skulle medföra en motsvarande ökning med 3.39 miljoner

kronor. — I förevarande sammanhang har hänsyn emellertid icke tagits

till de kostnader, som skulle åsamkas det allmänna, om den i propositionen

föreslagna möjligheten till komplettering av förmånerna från försäkringen

med hjälp från arbetslöshetskommitté genomfördes.

Av tabellen framgår, att de erkända kassornas medlemmar i alla tre fallen

själva skulle få bidraga till försäkringen med omkring 11 miljoner kronor om

året.

I detta sammanhang må anmärkas, att — om medlemsantalet uppginge till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

21

500,000 personer — statsverkets kostnader, med tillämpning av nuvarande

bidragsgrunder men med införande av barntillägg enligt propositionens förslag,

för daglijälp, barntillägg och förvaltning kunna beräknas till 8.75 miljoner

kronor.

För bedömande av förhållandet mellan de avgifter, som de försäkrade för

närvarande i genomsnitt erlägga, och de avgifter, som efter genomförande av

de av utskottet föreslagna förbättringarna av försäkringen bliva erforderliga

i högre daghjälpsklasser, vill utskottet återgiva dels avgifterna för 2 och 3

kronors daghjälp enligt olika förslag, därvid inräkning av kostnaderna för

barn- och hustrutillägg icke skett, dels ock avgifterna för 4, 5 och 6 kronors

daghjälp enligt olika förslag, därvid kostnaderna för barn- och hustrutillägg

inräknats. Det må anmärkas, att den avgiftsökning, som betingas

av barn- och hustrutillägg vid 75 procents statsbidrag till kostnaderna för

dessa tillägg, kan beräknas uppgå till följande belopp:

Antal under-

Avgift

Antal under-

Avgift

stödda dagar

stödda dagar

per medlem

per medlem

öre

5.............

20.............

10.............

......... 3.5

25.............

........ 10.1

15.............

30.............

Uppgifterna örn veckoavgifterna äro sammanfattade i den å nästa sida

intagna tabellen, därvid desamma äro angivna i kronor [av särskilt intresse

synas vara kolumnen »gällande grunder» under a) och b) samt kolumnen

»utskottets förslag» under c), d) och e)].

Utskottet övergår härefter till behandling av det förut omnämnda spörsmålet

om kompletterande hjälp från arbetslöshetskommitté i form av h yr

e s h j ä 1 p.

Av vad som anförts i det föregående framgår, att utskottet sökt föreslå

åtgärder till förbättring av arbetslöshetsförsäkringens förmåner av sådan art,

att en allmän möjlighet till komplettering av desamma med understöd från

arbetslöshetskommittéerna icke skulle vara erforderlig. Utskottet måste emellertid

konstatera, att, även om de erkända arbetslöshetskassorna efter genomförandet

av de av utskottet framlagda förslagen fullt utnyttja de möjligheter

dessa bereda till ökade förmåner från försäkringen, behov dock i vissa fall

— främst i de största städerna — kunna uppstå av ytterligare bidrag till de

försäkrade för att dessa icke skola komma i en situation, som är påtagligt

sämre än den, i vilken arbetslöshetskommittéernas klientel kommer att betinna

sig. Utskottet bortser härvid från möjligheten att vända sig till fattigvården,

vilken möjlighet givetvis står öppen.

Med hänsyn till det anförda har ulskottet funnit sig böra göra det uttalandet,

att viss möjlighet för de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar

bör föreligga att söka och vid behov erhålla liyreshjälp hos arbetslöshetskommitté,

då sådan finnes inrättad inom kommunen och innehar vederbörligt

medgivande att utbetala liyreshjälp med statsbidrag. En viss sammankoppling

mellan arbetslöshetskommittéerna och arbetslöshetsförsäkring
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Daghjälp

Antal understödda

dagar per år och

medlem (medeltal

för en längre

period)

Veckoavgifter enligt

gällande

grunder

proposi-

tionens

grunder

utskottets

förslag

a) 2 kronors daghjälp utan barn-

5

0.14

0.14

0.17

och hustrutillägg.

10

0.21

0.21

0.22

15

0.25

0.25

0.24

20

0.27

0.27

0.28

25

0.34

0.34

0.34

30

0.60

0.60

0.43

b) 3 kronors daghjälp ulan barn-

5

0.26

0.21

0.26

och hustrutillägg.

10

0.41

0.31

0.33

15

0.52

0.37

0.36

20

0.61

0.4 0

0.42

25

0.78

0.51

0.61

30

1.20

0.90

0.64

c) 4 kronors daghjälp med barn-

5

0.41

0.30

0.37

och hustrutillägg.

10

0.67

0.46

0.48

15

0.89

0.56

0.54

20

1.08

0.62

0.63

25

1.S9

0.78

0.78

30

2.00

1.33

0.99

d) 5 kronors daghjälp med barn-

5

0.55

0.45

0.45

och hustrutillägg.

10

0.91

0.72

0.59

15

1.23

0.93

0.66

20

1.51

1.10

0.77

25

1.94

1.40

0.95

30

2.73

2.13

1.20

e) 6 kronors daghjälp med barn-

5

0.69

0.61

0.54

och hustrutillägg.

10

1.17

0.99

0.69

15

1.58

1.31

0.78

20

1.97

1.58

0.91

25

2.37

2.04

1.12

30

3.49

2.93

1.42

en — vilken utskottet ju såvitt möjligt velat undvika — uppstår otvivelaktigt

härigenom. Att märka är emellertid, att det här blir fråga allenast

om en mycket speciell hjälpform. Enligt utskottets mening bör den för övrigt

göras mindre omfattande än den enligt den statliga arbetslöshetshjälpens

regler utgående hyreshjälpen från arbetslöshetskommittéerna.

Bestämmelser härom hava emellertid icke sin plats i författningarna rö
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

23

rande arbetslöshetsförsäkringen utan i de i administrativ ordning utfärdade

föreskrifterna rörande statens arbetsmarknadskommissions och därunder lydande

arbetslöshetskommittéers verksamhet. Däri synes enligt utskottets

åsikt böra föreskrivas, att — under iakttagande i övrigt helt av de regler,

som eljest gälla för arbetsmarknadskommissionens hyreshjälpsverksamhet

— hyreshjälp till person, som åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa,

skall få utgå endast i ömmande fall och under förutsättning att sökanden

genom intyg från kassan kan styrka, att han vid den tid, då hyreshjälp

skall börja utgå, under de närmast dessförinnan förflutna 60 dagarna

uppburit daghjälp för sammanlagt minst 40 dagar. Nu angivna restriktiva

bestämmelser torde hava till följd, att hyreshjälp från arbetslöshetskommitté

kan komma att utgå vid sidan av förmåner från erkänd arbetslöshetskassa

endast till personer, som länge varit arbetslösa.

Av vad som anförts i det föregående framgår, att utskottet icke funnit sig

kunna tillstyrka en förbättring av arbetslöshetsförsäkringen genom dyrtidstillägg,

vilken utväg föreslagits i motionen II: 304.

Detalj spörsmål.

Såsom förut nämnts hava av socialstyrelsen diskuterade ändringsförslag i Utskottet,

propositionen i detalj behandlats i 23 med I—XXIII betecknade punkter. Av

dessa hava punkterna I—III och XIV av utskottet förut granskats. Utskottet

övergår nu till återstående punkter. I den mån de icke i det följande särskilt

omnämnts, har vad föredragande departementschefen i fråga om de

olika punkterna anfört av utskottet lämnats utan erinran.

A. Uteslutning i vissa fall av medlem i

erkänd arbetslöshetskassa.

I punkterna V och VI i propositionen (sid. 40—44) hava behandlats vissa

spörsmål rörande uteslutning av medlem i erkänd arbetslöshetskassa. Utskottet,

som beträffande dessa punkter ansluter sig till vad föredragande

departementschefen anfört, finner lämpligt att i anslutning till nämnda punkter

till behandling upptaga ett i motionen II: 303 av herr Ward framställt

yrkande.

Gällande bestämmelser.

Enligt 7 § första stycket förordningen örn erkända arbetslöshetskassor skall

från rätt att vinna inträde i sådan kassa eller att där kvarstå såsom medlem

uteslutas, bland andra,

1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än

fem månader haft ställning såsom självständig företagare utan att samtidigt

mot avlöning användas till arbete för annans räkning, samt

2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än

fem månader använts till arbete av make, föräldrar eller adoptant, barn eller

adoptivbarn.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

Enligt andra stycket i paragrafen äger tillsynsmyndigheten (socialstyrelsen)

, utan hinder av vad i första stycket stadgas, beträffande viss kassa medgiva,

att personer, som avses under 1) och 2), må kunna vinna inträde i

kassan.

Andra stycket infördes genom en år 1937 vidtagen författningsändring.

Därvid betonades, att någon rubbning då icke avsågs rörande bestämmelserna

örn rätt att kvarstå såsom medlem i erkänd arbetslöshetskassa.

Motionen II: 303.

I motionen II: 303 av herr Ward hemställes, att till sista stycket i 7 §

måtte fogas orden »och där kvarstå såsom medlem» samt att den där beskrivna

dispensrätten måtte gälla med i motionen föreslagen utvidgning.

Till motivering för sin hemställan har motionären anfört, bland annat:

Jämlikt 7 § är person, som under de senast förflutna tolv månaderna under

längre tid än fem månader använts till arbete av make, föräldrar eller

adoptant, barn eller adoptivbarn, utesluten från rätten att vinna inträde i

erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå. Denna regel har synbarligen

tillkommit därför att det antagits vara svårt för kassan och myndigheterna

att kontrollera en dylik persons anställningstider och arbetslöshetsförhållanden.

En opartisk arbetsgivare, som kan utskriva godtagbara intyg örn dessa,

finnes icke i dessa fall. Vidare har måhända för regeln i fråga också åberopats

den omständigheten att en dylik persons ställning såsom arbetstagare

kan ofta anses tvivelaktig. Han kan nämligen i vissa fall snarare betraktas

såsom delägare i ett familjeföretag än anses vara anställd i detta ords egentliga

mening.

Det vill emellertid synas som om man starkt överdrivit de svårigheter

som här kunna föreligga. Erforderlig kontroll borde kunna vinnas genom

att den jävige arbetsgivarens intyg förstärkes med intyg från arbetskamrater

eller andra personer som kunna ha kännedom örn personens arbetsförhållanden.

Vad beträffar de personer, som kunna anses vara egna företagare

i större eller mindre utsträckning, kan anmärkas att det som regel

torde vara möjligt för den erkända arbetslöshetskassans funktionärer att

avgöra huruvida vederbörande i själva verket är egen företagare.---

Inom vissa yrkesområden är det icke ovanligt att anförvant är arbetare

hos annan nära anhörig. Så är fallet inom t. ex. plåtslageri- och charkuteriyrkena.

Dessa personer intaga i allt väsentligt en vanlig arbetares ställning.

De ha därför svårt att förstå att de icke skulle kunna vara berättigade

till samma arbetslöshetsförsäkring som de av kamraterna, vilka icke

äro släkt med arbetsgivaren. Detta synes dem alldeles särskilt egendomligt

då de tillhöra det fackförbund, som tagit initiativ till den erkända kassans

bildande, och deltagit i hopbringandet av de medel, vilka ställts till den erkända

kassans förfogande vid dess start.

Utskottet, som funnit anledning kunna föreligga för tillsynsmyndigheten

att hava till sitt förfogande en dispensmöjlighet av den innebörd som ifrågasatts

i motionen, föreslår, att erforderlig ändring vidtages i 7 § andra stycket

förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

B. Anmälningsskyldigheten hos organ för

den offentliga arbetsförmedlingen.

Förevarande spörsmål har behandlats under punkt XIII i propositionen

(sid. 48—50).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

25

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 19 § skall medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som önskar komma

i åtnjutande av daghjälp för viss dag, den dagen personligen söka arbete

hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Är medlemmen avlägset

boende eller skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa

sig bliva synnerligen betungande för honom eller föreligga eljest särskilda

omständigheter, äger arbetsförmedlingsanstalt för viss dag eller visst antal

dagar av varje vecka befria honom från denna skyldighet.

Framställningar örn författningsändring m. m.

Såsom av propositionen framgår hava framställningar om ändring av gällande

bestämmelser rörande nu ifrågavarande anmälningsskyldighet gjorts

av landsorganisationen, svenska sjöfolksförbundet och gjuteriarbetarnas erkända

arbetslöshetskassa. Här må omnämnas, att sjöfolksförbundet för sin

del yrkat, att tillsynsmyndigheten skulle erhålla befoganhet att medgiva de

undantag från gällande bestämmelser, vilka med hänsyn till sjöfolkets förhållanden

kunde vara påkallade. Förbundet har därvid framhållit, bland

annat, att många sjömän vore boende å svårtillgängliga platser i skärgårdarna.

Det hade under vintertiden hänt, att vissa platser varit avskurna

från förbindelse med fastlandet under flera veckor. Under sådana förhållanden

kunde ett fullgörande av anmälningsskyldigheten enligt 19 § näppeligen

ske. I flera fall kunde det inträffa, att kassemedlem nödgades åsamka

sig utomordentligt stora kostnader för att kunna fullgöra honom åliggande

anmälningsplikt. Enär kustområdena ofta vore glest befolkade, kunde det

vidare näppeligen låta sig göra att anställa arbetsfönnedlingsombud för så

liten del av sjömansyrkets utövare, som det här rörde sig örn. Det vore lämpligt,

om medlem i dylika situationer genom intyg från en eller flera trovärdiga

personer med kännedom om ortsförhållandena kunde styrka sitt hinder

för anmälning i laga ordning.

Socialstyrelsens förslag.

Socialstyrelsen har framhållit, att de skäl, som sjöfolksförbundet anfört

för sitt ändringsförslag, vore värda beaktande, samt härom yttrat:

Utan tvivel kan det stundom förekomma fall, då med hänsyn till naturförhållandena

möjligheter icke föreligga för kassemedlemmar att en gång

varje vecka verkställa arbetsansökan hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen.

Såsom exempel på andra hinder, som kunna uppkomma, kan

vidare anföras, att under mul- och klövsjukan förbud utfärdades för personer,

boende å smittade gårdar, att lämna gården. Ett sådant förbud medför,

att arbetslösa kassemedlemmar icke kunna fullgöra den dem åliggande

skyldigheten att en gång i veckan anmäla sig hos arbetsförmedlingen. Det

torde få anses lämpligt, att ett uttryckligt stadgande inryckes i 19 §, att socialstyrelsen

äger befogenhet att i fall sådana som de ovan nämnda medgiva

undantag från den i 19 § angivna anmälningsskyldigheten. Det är här givetvis

allenast fråga örn meddelande av dispens i sådana fall, då en personlig

inställelse hos den offentliga arbetsförmedlingen är omöjlig eller skulle förorsaka

synnerliga svårigheter. Det bör härvid'' ankomma på socialstyrelsen

att föreskriva det sätt, varpå vederbörande skall styrka sin arbetslöshet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

Propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört:

Av utredningen i ärendet framgår, att ändrade bestämmelser rörande den

nu föreskrivna skyldigheten för arbetslös att söka arbete genom anmälan hos

den offentliga arbetsförmedlingen icke torde vara erforderliga i annat hänseende

än socialstyrelsen i anslutning till svenska sjöfolksförbundets framställning

föreslagit. I 19 § synes därför, i huvudsaklig överensstämmelse med

socialstyrelsens förslag, böra införas bestämmelser, enligt vilka tillsynsmyndigheten

skall äga tillåta medlem, vilken till följd av särskilda omständigheter

är förhindrad att inställa sig hos arbetsförmedlingen i den ordning, som nu

föreskrives i första stycket första punkten eller som förelagts honom med

stöd av det i andra punkten av samma stycke meddelade stadgandet, att

verkställa arbetsansökan i annan ordning. Tillsynsmyndigheten får därvid

i varje särskilt fall lämna föreskrifter om företeende av intyg örn arbetsansökan.

De nya bestämmelserna synas kunna inarbetas i 19 § första stycket.

Motionen II: 303.

I motionen II: 303 av herr Ward framhålles, att den genom ändring av

19 § föreslagna dispensbestämmelsen enligt motiven till densamma skulle

innebära, att dispens skulle få givas endast då naturhinder, internering i anledning

av smittosamma sjukdomar hos människor eller djur o. d. gjorde

det omöjligt för medlemmar att uppsöka arbetsförmedlingen. Emellertid

kunde det uppstå utomordentliga svårigheter för såväl arbetsförmedlingsmyndigheterna

som kassemedlemmarna att följa förevarande bestämmelse

även i andra fall än de som åsyftats i nyssnämnda motivering. Vid masspermitteringar

(sådana som vid jultiden 1940 inträffat exempelvis i Borås

och Norrköping) hade dylika svårigheter yppat sig. Och det vöre tyvärr att

förvänta, att liknande fall med än större svårighetsgrad'' kunde uppkomma.

Dylika masspermitteringar kunde också förväntas komma att inträffa i

förening med organiserat korttidsarbete t. ex. inom chokladindustrien.

Både ur myndigheternas och de enskilda arbetslöshetskassemedlemmarnas

synpunkt syntes det därför vara angeläget, att socialstyrelsen vid masspermitteringar

och vid organiserat korttidsarbete i större omfattning, då annat

arbete som regel ej kunde anvisas, skulle kunna ge eftergift i fråga örn medlems

skyldighet att minst en gång i veckan personligen besöka arbetsförmedlingen.

Någon ändring av den i propositionen föreslagna lagtexten förutsattes

icke, endast ett fullständigande av motiven.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag har i 19 § inskrivits en rätt för tillsynsmyndigheten

att, då särskilda omständigheter föreligga, medgiva arbetssökande

att verkställa arbetsansökan i annan ordning än den, som eljest föreskrives

i paragrafen. I motionen har framhållits, att dispensmöjligheten enligt motiven

till författningsändringen vore avsedd att få utnyttjas endast då naturhinder,

internering i anledning av smittsam sjukdom eller dylikt förelåge.

Utskottet anser emellertid, i likhet med motionären, att tillsynsmyndigheten

bör hava rätt att även i andra fall, då uppenbart behov förefinnes och tillsynsmyndigheten

med hänsyn till arbetsmarknadsläget finner det osanno
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

likt, att arbete kan anvisas, få använda rätten att meddela dispens. Någon

ändring av den föreslagna författningstexten är icke erforderlig.

C. Ändring av villkoren för daglijälp efter genomgången studiekurs.

I propositionen hava i punkten XVII (sid. 56—57) föreslagits bestämmelser

— i 21, 22 och 23 §§ — enligt vilka tid, dock högst sex månader, under

vilken kassemedlem bevistat kurs, vartill bidrag utgår från staten, landsting

eller kommun, icke skall tagas med i beräkningen vid

a) fastställandet av den period av tolv månader, inom vilken föreskrivet

antal avgifter skall vara erlagt (21 § 1 morn.),

b) iakttagande av karenstid (22 § tredje stycket) samt

c) fastställandet av den tid, inom vilka längsta understödstid skall beräknas

(23 § fjärde stycket).

Den begränsning av nu ifrågavarande bestämmelser till att gälla allenast Utskottet,

kurser, till vilka bidrag utgå från staten, landsting eller kommun, har utskottet

funnit alltför snäv. Även andra kurser, t. ex. vissa av olika organisationer

anordnade kurser för allmän medborgerlig utbildning, synas böra

jämställas med nyss omförmälda kurser. Utskottet anser, att det bör kunna

uppdragas åt tillsynsmyndigheten att avgöra, vilka kurser som därutinnan

skola komma i fråga. Bestämmelser härom föreslås i 21, 22 och 23 §§

förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

D. ökning av den tid, inom vilken karenstid må intjänas.

Förevarande spörsmål har behandlats i punkten XIX i propositionen (sid.

57—58).

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 22 § första stycket må daghjälp icke utgå till medlem för någon

dag, med mindre han under nästföregående 14 dagar varit arbetslös under

sex dagar. — Enligt 20 § 3 mom. första stycket äger erkänd arbetslöshetskassa

i sina stadgar föreskriva, att daghjälp icke må utgå till medlem, som

på grund av driftsinskränkning vid det företag, där han fortlöpande är anställd,

har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt. Jämlikt

andra stycket i samma paragraf skall, om sådan föreskrift icke meddelats,

vid driftsinskränkning det antal dagar under varje vecka, för vilka medlem

eljest varit berättigad till daghjälp, som regel minskas med en.

Framställningar örn författningsändring.

I sin skrivelse den 13 december 1938 föreslog landsorganisationen, att den

tid, under vilken karenstiden — sex dagar — finge intjänas, generellt skulle

utsträckas från 14 till 21 dagar.

Träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa har i framställning till

socialstyrelsen föreslagit, att karenslid må kunna intjänas under en tid av 21

dagar, därest arbetslösheten orsakats av driftsinskränkning, som dessförinnan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

blivit fastställd. En liknande ändring har föreslagits av handelsanställdas

m. fl. erkända arbetslöshetskassa.

Arbetslöshetskassornas konferens, å vilken meningarna voro delade, gjorde

icke något uttalande i denna fråga.

Socialstyrelsens uttalande.

Socialstyrelsen har avstyrkt framställda ändringsförslag. I skrivelsen den

24 januari 1941 har styrelsen därutinnan anfört:

De nuvarande karensbestämmelserna innebära, att daghjälp från den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen i regel icke bör kunna erhållas, därest

förkortningen av arbetstiden ej är större än att arbete utföres under fyra dagar

per vecka. Att en medlem, som kunnat intjäna karenstid, dock må kunna

komma i åtnjutande av daghjälp, synes motiverat, enär han i ett dylikt

fall varit arbetslös i sådan omfattning, att han med hänsyn härtill i allmänhet

torde vara i större behov av daghjälp från kassan. I detta sammanhang

bör erinras att arbetstidsförkortning särskilt i vissa fack regelmässigt täger

formen av en minskning av antalet arbetstimmar per dag. Så är till exempel

fallet inom skoindustrien. I dylika fall kan understöd från försäkringen ej

utgå. Det synes icke lämpligt att på sätt yrkats göra bestämmelserna rörande

daghjälp vid förkortad arbetstid sådana, att ojämnheterna i understödsrätten

bliva större än vad de redan för närvarande äro. Med hänsyn till det

anförda finner socialstyrelsen sig böra avstyrka den föreslagna ändringen

av karensbestämmelserna.

Yttrande över socialstyrelsens framställning.

Landsorganisationen i Sverige har i yttrande över socialstyrelsens framställning

anfört:

Vid driftsinskränkning, som medför minst två arbetslösa dagar per vecka,

kan understöd utgå, därest föreskriven karenstid dessförinnan föreligger.

Såsom en konsekvens av dessa understödsregler böra bestämmelserna för

karenstiden ändras så, att jämväl karenstid kan intjänas vid sådan driftsinskränkning.

Socialstyrelsen genmäler härtill, att den, som tidigare varit

arbetslös i sådan omfattning att han har föreskriven karenstid, är i större

behov av understöd än den, som regelbundet haft arbete 4 dagar i veckan.

Så enkel och rätlinjig är emellertid icke behovsprincipen. En arbetare, som

under ett kalenderår är arbetslös 100 söckendagar i följd, erhåller understöd

för 94 dagar, därest karenstiden är fastställd till 6 dagar. En annan arbetare

inom samma yrke är arbetslös 2 dagar i veckan under hela året. Han

erhåller med nuvarande karensbestämmelser icke något understöd. Efter

ändring enligt förslaget skulle han bliva berättigad till understöd för högst

49 dagar. Andra exempel, som kullkasta den senares rätt till understöd

framför den, som drabbas av driftsinskränkning genom mindre antal arbetstimmar

per dag, men samma antal per vecka, kunna anföras. Matematisk

rättvisa Iean sålunda icke åstadkommas. Landsorganistionen vidhåller sitt

förslag såsom en° logisk konsekvens av understödsreglerna vid korttidsarbete.

Att göra en sådan kategoriklyvning i fråga örn karenstiden, som föreslås

ay träindustriarbetarnas och handelsanställdas m. fl. arbetslöshetskassor, kan

näppeligen vara att rekommendera.

Propositionen.

Föredragande departementschefen har förklarat, att det föreliggande spörsmålet

syntes honom vara av den art, att detsamma icke borde lösas i före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

29

varande sammanhang utan upptagas till prövning av socialvårdskommittén

vid dess utredning angående arbetslöshetsförsäkringen.

Motionen II: 299.

I motionen II: 299 av herr Ericsson i Kinna hemställes, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, att

tiden för intjänande av karenstiden enligt 22 § i förordningen utsträckes till

21 dagar.

Beträffande de skäl, som motionären anfört lill stöd för berörda hemställan,

anhåller utskottet att få hänvisa till motionen.

Av den lämnade redogörelsen för vad som förekommit rörande nu ifråga- Utskottet,

varande spörsmål framgår, att meningarna äro delade rörande lämpligheten

av den författningsändring, som föreslagits i motionen. Det må särskilt påpekas,

att arbetslöshetskassornas konferens icke ansåg sig böra göra något

uttalande i frågan. Under sådana förhållanden ansluter utskottet sig till den

åsikt, åt vilken föredragande departementschefen givit uttryck, samt avstyrker

därför yrkandet i motionen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition

samt motionerna I: 224, I: 225, II: 301 och II: 303, med förklarande

att de i propositionen framlagda författningsförslagen

icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin

del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr

264) om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 11 §, 17

—20 §§, 21 § 1, 3 och 4 mom. samt

22, 23, 25 och 38 §§ förordningen den

15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor1

skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

1 Senaste lydelse av 11 §, 20 § 3 morn., 21 §

1 mom. samt 22 och 23 §§ se SFS 1937: 227.

Härigenom förordnas, att 7 och

11 §§, 17—20 §§, 21 § 1, 3 och 4

mom. samt 22, 23, 25 och 38 §§ förordningen

den 15 juni 1934 om erkända

arbetslöshetskassor1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

7 §•

Från rätt---i 13 §.

Utan hinder av vad i första styc
1

Senaste lydelse av 7 och 11 §§, 20 § 3 morn.,

21 § 1 mom. samt 22 och 23 §§ se SFS 1937: 227.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ket stadgas äger tillsynsmyndigheten

beträffande viss kassa medgiva, att

personer, som avses under 1) och 2),

må kunna vinna inträde i kassan eller

där kvarstå såsom medlemmar.1

11 §•

Medlem av---sitt medlemskap.

Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föranleda,

beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva»

att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda,

bestämmes senast till utgången, av tjugusjätte veckan.

Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att i. stadgarna för viss kassa bestämmelse

intages, att kassans styrelse beträffande medlem, vilken på grund

av förhinder icke erlagt avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste

tidpunkten, må besluta, att han likväl icke skall anses hava utträtt ur kassan.

Sådant beslut skall för alt bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndigheten.

17 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa skall utgiva understöd dels i form av

ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, dels ock i form av ett för

barn utgående tillägg till daghjälp, benämnt barntillägg.

Understöd må därjämte utgivas så- Understöd må därjämte utgivas,

som hjälp till täckande av rese- och dels i form av ett för hustru utgåenflyttningskostnader

för tillträdande de tillägg till daghjälp, benämnt hustav

arbete å annan ort. rutillägg, dels ock såsom hjälp till

täckande av rese- och flyttningskostnader

för tillträdande av arbete å annan

ort.

1 annan form än nu sagts må understöd icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.

2 mom. Barntillägg utgår till försäkrad, som har barn eller adoptivbarn

under 16 år, vilket är kyrkoskrivet hos honom eller beträffande vilket eljest

på av tillsynsmyndigheten föreskrivet sätt styrkes, att den försäkrade fullgör

honom åliggande underhållsskyldighet. Efter samma grunder skall barntillägg

utgivas till gift försäkrad för andra makens barn i tidigare gifte eller utom

äktenskap. I intet fall må dock barntillägg för ett och samma barn utgå till

mera än en person. Äro flera personer enligt vad ovan stadgats berättigade

till barntillägg för samma barn, skall tillägget utgå till fadern, om han är en

av de berättigade, samt eljest till modern.

1 Tillagg till gällande författningstext har

kursiverats.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

31

(Kungl. Majlis förslag.)

3 mom. Daghjälp och barntillägg

må, såvida omständigheterna därtill

föranleda, helt eller delvis utgivas i

naturaförmåner.

(Utskottets) förslag.),

Hustrutillägg utgår till försäkrad

för äkta maka eller för frånskild

hustru, beträffande vilken på av tilli

synsmyndigheten föreskrivet sätt styrkes,

att den försäkrade fullgör honom

åliggande underhållsskyldighet.

Hustrutillägg skall dock icke utgå,

där makan eller den frånskilda hustrun

har förvärvsarbete motsvarande

tre dagot elfer därutöver i veckan eller

själv uppbär daghjälp från erkänd

arbetslöshetskassa.

3 morn, Daghjälp, barntillägg och

hustrutillägg må, såvida omständigheterna

därtill föranleda, helt eller

delvis utgivas i naturaförmåner.

18 §.

Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp

utgivas för annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös nästföregående

elier efterföljande vardag, eller för dag, för vilken han trots sin arbetslöshet

åtnjuter avlöning.

19 §.

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som önskar komma i åtnjutande

av daghjälp för viss dag, skall den dagen hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen

personligen söka arbete. Är medlemmen avlägset boende

eller skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa sig bliva

synnerligen betungande för honom eller föreligga eljest särskilda omständigheter,

må denna skyldighet eftergivas honom. Beslut härom meddelas, därest

eftergiften avser viss dag eller visst antal dagar av varje vecka, av arbetsförmedlingsanstalt

och eljest av tillsynsmyndigheten. Intyg, som utfärdats

om arbetsansökan eller om meddelad eftergift därifrån skall, då understöd

sökes, av medlemmen ingivas till kassan.

Intyg, varom---kassans handlingar.

20 §.

1 mom. Såsom daghjälp — — — om dagen.

Daghjälp skall — — — lägre belopp:

1) i fall som följa av första stycket här ovan eller som omförmälas i

3 mom. i denna paragraf eller i 24 § första stycket;

2) till kvinnliga---lämnat medgivande.

Såsom familjeförsörjare---eller adoptant.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

2 mom. Barntillägg utgör 60 öre

om dagen för varje barn, för vilket

sådant tillägg enligt 17 § 2 mom. skall

utgå.

I daghjälp och barntillägg må icke

tillhopa utbetalas högre belopp för

dag än som svarar mot fyra femtedelar

av den i 1 mom. första stycket

angivna arbetsförtjänsten. Måste understödet

på grund härav minskas,

skall barntillägget nedsättas eller helt

innehållas. Summan av daghjälp och

barntillägg må överstiga sex kronor

om dagen.

3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa

i anledning av arbetslöshet

lagligen berättigad till regelbundet

utgående understöd av annan

beskaffenhet än fattigvård, må

daghjälp och barntillägg till honom

utgivas allenast i den mån understödet

icke uppgår till den andel av arbetsförtjänsten,

varom i 1 mom. sägs.

(Utskottets förslag.)

2 mom. Beträffande barntilläggs

och hustrutilläggs belopp gäller vad

därom särskilt stadgas.

I daghjälp, barntillägg och hustrutillägg

må icke tillhopa utbetalas högre

belopp för dag än som svarar mot

fyra femtedelar av den i 1 mom. första

stycket angivna arbetsförtjänsten.

Måste understödet på grund härav

minskas, skall först hustrutillägget

samt därefter, örn det erfordras,

jämväl barntillägget nedsättas eller

helt innehållas. Barntillägg och

hustrutillägg må utgå, även örn summan

av daghjälp och tillägg överstiger

sex kronor om dagen.

3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa

i anledning av arbetslöshet

lagligen berättigad till regelbundet

utgående understöd av annan

beskaffenhet än fattigvård, må

daghjälp, barntillägg och hustrutilllägg

till honom utgivas allenast i den

mån understödet icke uppgår till den

andel av arbetsförtjänsten, varom i 1

mom. sågs.

Kassa äger i sina stadgar föreskriva, att till medlem, vilken uppbär understöd,

som i första stycket nämnts, må utgå daghjälp allenast i den män understödet

icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen.

4 mom. Erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att daghjälp

icke må utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid det

företag, där han fortlöpande är anställd, har arbete ett mindre antal dagar

än vid full drift är vanligt.

Har sådan föreskrift icke meddelats, skall vid driftinskränkning det antal

dagar under varje vecka, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp,

minskas med en; dock att tillsynsmyndigheten äger för viss kassa medgiva,

att begränsningen av understödsrätten skall tillämpas endast i det fall, då

arbetsgivaren i förväg kungjort plan för arbetets fortsatta bedrivande.

Den i andra stycket föreskrivna begränsningen av understödsrätten skall

icke ske efter arbetsperiod, som överstiger tjugufyra dagar.

5 mom. Erkänd arbetslöshetskassa skall i sina stadgar intaga erforderliga

bestämmelser till förhindrande av ett ur ekonomiska synpunkter olämpligt

klassval.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

33

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd endast

därest han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå

veckoavgifter, och under villkor tillika att avgifter, motsvarande minst tjugu

veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande

förflutna tolv månaderna.

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 22 § sista stycket föreskrivit inskränkning

i understödsrätten, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att antalet

avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens

inträdande förflutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än tjugu,

dock ej lägre än sexton.

Villkoret att visst antal avgifter skall hava erlagts under de närmast före

arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna skall icke gälla, då

medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för högst tjugufyra

dagar samt omedelbart efter arbetets upphörande ånyo ansöker örn

daghjälp.

I den period av tolv månader, inom

vilken det föreskrivna antalet avgifter

skall vara erlagt, skall icke inräknas

tid, då medlem

fullgjort värnplikstjänstgöring,

intill högst sex veckor före och

högst sex veckor efter barnsbörd avhållit

sig från förvärvsarbete,

på grund av sjukdom varit förhindrad

att åtaga sig arbete, varvid dock,

om medlemmen utfört arbete efter

sjukdomens upphörande, vad nu sagts

skall gälla endast därest sjukdomstiden

blivit styrkt genom intyg av legitimerad

läkare,

bevistat kurs, vartill bidrag utgår

från staten, landsting eller kommun,

eller kurs, vilken tillsynsmyndigheten

förklarat skola jämställas med kurs

som nyss nämnts, dock att för bevistande

av kurs må avräknas högst sex

månader.

Med avseende å nyss omförmälda villkor skall vidare iakttagas, att arbetslösheten,

då medlem frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller

på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet och till följd härav

på grund av bestämmelserna i 15 § första stycket varit avstängd från understöd,

skall anses hava inträtt först vid avstängningstidens slut.

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

I den period av tolv månader, inom

vilken det föreskrivna antalet avgifter

skall vara erlagt, skall icke inräknas

tid, då medlem

fullgjort värnpliktstjänstgöring,

intill högst sex veckor före och högst

sex veckor efter barnsbörd avhållit

sig från förvärvsarbete,

på grund av sjukdom varit förhindrad

att åtaga sig arbete, varvid

dock, örn medlemmen utfört arbete

efter sjukdomens upphörande, vad nu

sagts skall gälla endast därest sjukdomstiden

blivit styrkt genom intyg

av legitimerad läkare,

bevistat kurs, vartill bidrag utgår

från staten, landsting eller kommun,

dock att i detta fall må avräknas högst

sex månader.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre

daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med

större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass, till

vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter övergången

erlagt avgifter, motsvarande minst sexton veckoavgifter. övergår

medlem däremot till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade försäkringsförmåner,

skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tillämpas

å honom.

3 mom. Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt

vad i 2 mom. sägs, skall vid tillämpning av denna förordning med understöd,

som utgives av kassan, likställas understöd, vilket utgivits av kassa

eller sammanslutning, som överenskommelsen eller medgivandet avser.

4 mom. Vid tillämpning av 1 och 2 mom. må beträffande medlem, som

med mellantider tillhört kassan eller annan erkänd arbetslöshetskassa eller

sammanslutning, som avses i 2 morn., allenast tagas i betraktande avgifter,

som belöpa å tid efter senaste avbrottet i medlemstiden.

22 §.

Daghjälp må---kunnat utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa---

Vad sålunda föreskrivits om iakttagande

av karenstid skall icke äga

tillämpning, då medlem, som är berättigad

till daghjälp,

erhåller arbete för högst tjugufyra

dagar,

på grund av sjukdom, barnsbörd,

värnpliktstjänstgöring, bevistande under

högst sex månader av kurs, vartill

bidrag utgår från staten, landsting

eller kommun, eller särskild av tillsynsmyndigheten

med stöd av sista

stycket i denna paragraf meddelad

föreskrift ej kan erhålla daghjälp eller
-

avvisar erbjudet lämpligt arbete

och till följd härav enligt bestämmelserna

i 15 § första stycket avstänges

från understöd

samt omedelbart efter arbetets eller

hindrets upphörande ånyo ansöker

om daghjälp.

Innesluter understödsförening,--

äga giltighet.

Vad sålunda föreskrivits om iakttagande

av karenstid skall icke äga

tillämpning, då medlem, som är berättigad

till daghjälp,

erhåller arbete för högst tjugufyra

dagar,

på grund av sjukdom, barnsbörd,

värnpliktstjänstgöring, bevistande under

högst sex månader av kurs, vartill

bidrag utgår från staten, landsting

eller kommun, eller kurs, vilken

tillsynsmyndigheten förklarat skola

jämställas med kurs som nyss nämnts,

eller särskild av tillsynsmyndigheten

med stöd av sista stycket i denna paragraf

meddelad föreskrift ej kan erhålla

daghjälp eller

avvisar erbjudet lämpligt arbete och

till följd härav enligt bestämmelserna

i 15 § första stycket avstänges från

understöd

samt omedelbart efter arbetets eller

hindrets upphörande ånyo ansöker

örn daghjälp.

— regelbundet förekommer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

35

(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)

23 §.

Daghjälp må---följande månader.

Ej må —--nittio dagar.

Har medlem---tillgodoräknas honom.

Vid tillämpning av bestämmelser- Vid tillämpning av bestämmelserna

i denna paragraf må i den tid, inom na i denna paragraf må i den tid, inom

vilken den längsta understödstiden vilken den längsta understödstiden

skall beräknas, icke inräknas tid'', då skall beräknas, icke inräknas tid, då

medlem medlem

fullgjort värnpliktstjänstgöring, fullgjort värnpliktstjänstgöring,

intill högst sex veckor före och intill högst sex veckor före och

högst sex veckor efter barnsbörd av- högst sex veckor efter barnsbörd avhållit

sig från förvärvsarbete, hållit sig från förvärvsarbete,

på grund av sjukdom varit för- på grund av sjukdom varit förhindrad

att åtaga sig förvärvsarbete, hindrad att åtaga sig förvärvsarbete,

under högst sex månader bevistat under högst sex månader bevistat

kurs, vartill bidrag utgår från sta- kurs, vartill bidrag utgår från staten,

landsting eller kommun. ten, landsting eller kommun, eller

kurs, vilken tillsynsmyndigheten förklarat

skola jämställas med kurs som

nyss nämnts.

25 §.

Medlem, vars arbetsanställning upphör, skall hos sin arbetsgivare anhålla

örn intyg, utvisande den tid, under vilken medlemmen utfört arbete,

och orsaken till anställningens upphörande. Där medlem ansöker örn daghjälp

på grund av minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning,

skall han hos arbetsgivaren anhålla örn intyg rörande antalet arbetsdagar

varje vecka. Erhållet intyg skall, då ansökan om understöd göres,

av medlem överlämnas till kassan, som har att förvara det bland sina handlingar.

38 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Försummelse att---sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

Erkänd arbetslöshetskassa äger dock besluta, att barntillägg skall börja

utgivas från senare tidpunkt, dock senast från och med den 1 januari 1942.

Under tiden från och med den 1 juli 1941 till och med den 30 juni 1942

skall 21 § 1 mom. sjätte stycket hava följande lydelse:

Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre

daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med

större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass, till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter övergången

erlagt avgifter, motsvarande minst tio veckoavgifter. Beslutar kassa

höjning av daghjälpsbeloppet för hel klass, äger tillsynsmyndigheten dock,

på ansökan av kassan, medgiva befrielse från villkoret att visst antal veckoavgifter

skall hava erlagts för högre daghjälp, innan sådan daghjälp må utgivas.

övergår medlem till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade

försäkringsförmåner, skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tilllämpas

å honom.

2) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr

265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 6 §§ förordningen den 15 juni 1934

örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor ävensom vid förordningen

såsom bilaga fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Statsbidrag, som avses i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) örn

erkända arbetslöshetskassor, utgår till

envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,

barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår

med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för

understöd vid arbetslöshet under tid

av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa

varit gällande. Procenttalet

bestämmes i förhållande till

det genomsnittliga daghjälpsbeloppet

samt antalet understödda dagar per

medlem i överensstämmelse med en

vid denna förordning som bilaga fogad

tabell med tillhörande särskilda

bestämmelser.

1 §•

Statsbidrag, som avses i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) örn

erkända arbetslöshetskassor, utgår till

envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,

barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag

samt, där kassa beslutat

att hustrutillågg skall utgå, såsom

hustrutilläggsbidrag.

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår

med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för

understöd vid arbetslöshet under tid

av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa

varit gällande. Procenttalet

bestämmes i förhållande till

antalet understödda dagar per medlem

i överensstämmelse med en vid

denna förordning som bilaga fogad

tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Barntilläggsbidrag utgår för kalenderår

med belopp, motsvarande sjuttiofem

procent av kassans sammanlagda

utgifter för barntillägg under

året.

6 §•

Antalet årsmedlemmar — — —

med tolv.

Genomsnittliga daghjälpsbeloppet

linder visst år motsvarar sammanlagda

beloppet av för året utbetalad

daghjälp, dividerat med hela antalet

understödda dagar under samma år.

Har daghjälp utgått med mindre än

fyra kronor, skall vid beräkningen av

det genomsnittliga daghjälpsbeloppet

så anses, som örn daghjälpen utgjort

nämnda belopp.

Antalet understödda — — — samma

år.

37

(Utskottets förslag.)

Barntilläggsbidrag och hustrutillläggsbidrag

utgå för kalenderår med

belopp, motsvarande sjuttiofem procent

av kassans sammanlagda utgifter

för barntillägg och hustrutillågg

under året.

6 §•

Antalet årsmedlemmar — — —

med tolv.

Antalet understödda---sam
ma

år.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

Bilaga till förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erlanda arbets
lösketskassor.

Antal

understödda

dagar per

medlem

Daghjälpsbidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika

antal understödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av kronor

4.00

4.25

4.50

4.75

5.00

5.25

5.60

5.75

6.00

1.60

0.0

_

_

_

_

_

_

1.75

5.4

O.o

—

—

—

—

—

_

_

2

9.6

4.7

O.o

—

—

—

'' -

_

_

2.25

13.2

8.5

4.2

0.0

—

—

—

_

_

2.50

16.4

11.7

7.6

3.8

O.o

—

—

—

_

2.75

19.2

14.6

10.6

6.9

3.4

O.o

—

—

—

3

21.7

17.2

13.2

9.6

6.3

3.2

0.0

—

—

3.25

24.0

19.6

15.6

12.1

8.8

5.8

2.9

0.0

—

3.50

26.2

21.7

17.8

14.3

11.1

8.2

5.4

2.7

O.o

3.76

28.1

23.7

19.8

16.4

13.2

10.3

7.6

5.0

2.6

4

30.0

25.6

21.7

18.3

15.1

12.3

9.6

7.1

4.7

4.25

31.7

27.3

23.5

20.0

16.9

14.1

11.5

9.0

6.7

4.60

33.3

28.9

25.1

21.7

18.6

15.8

13.2

10.8

8.5

4.75

34.8

30.5

26.7

23.3

20.2

17.4

14.8

12.4

10.2

5

36.2

31.9

28.1

24.8

21.7

18.9

16.4

14.0

11.7

5.25

37.6

33.3

29.5

26.2

23.1

20.4

17.8

15.4

13.2

5.50

38.9

34.6

30.8

27.5

24.6

21.7

19.2

16.8

14.6

6

41.3

37.0

33.3

30.0

27.0

24.2

21.7

19.4

17.2

7

45.5

41.3

37.6

34.3

31.3

28.6

26.2

23.9

21.7

8

49.2

45.0

41.3

38.0

35.1

32.4

30.0

27.7

25.6

9

52.4

48.2

44.5

41.3

38.4

35.7

33.3

31.0

28.9

10

55.2

51.1

47.4

44.2

41.3

38.6

36.2

34.0

31.9

11

57.8

53.6

50.0

46.8

43.9

41.3

38.9

36.7

34.6

12

60.1

56.0

52.4

49.2

46.3

43.7

41.3

39.1

37.0

13

62.3

58.1

54.5

51.4

48-5

45.9

43.6

41.3

39.2

14

64.3

60.1

56.5

53.4

50.5

47.9

45.5

43.3

41.3

15

66.1

62.0

58.4

55.2

52.4

49.8

47.4

45.2

43.2

16

67.8

63.7

60.1

57.0

54.1

51.5

49.2

47.0

45.0

17

69.4

65.3

61.8

58.6

55.8

53.2

50.8

48.6

46.6

18

70.9

66.8

63.3

60.1

57.3

54.7

52.4

50.2

48.2

19

72.4

68.3

64.7

61.6

58.8

56.2

53.8

51.7

50.0

20

73.7

69.6

66.1

63.0

61.1

57.6

55.2

53.1

51.1

21—26

75.0 |

70.9

67.4

64.3

61.4 1

58.9

56.5

54.4

52.4

Särskilda bestämmelser:

a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 26, beräknas procenttalet genom att

26

multiplicera motsvarande procenttal enligt tabellen för 21—26 dagar med —, där n betecknar

antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid andra kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per medlem än sådana,

som direkt framgå ui- tabellen, interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen,

varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd

sker avrundningen uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget

för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 26.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

39

(Utskottets förslag.)

Bilaga till förordningen den 15 jani 1934 (nr 205) om statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor.

Antal

u nderstödda

dagar per

medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i procent av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal under- stödda dagar per

medlem

Antal

understödda

dagar per

medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i procent av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal under- stödda dagar per

medlem

Antal

understödda

dagar per

medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i procent av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal under- stödda dagar per

medlem

CO

1

O

0.0

6

30.3

17

70.1

3.25

3.0

7

37.5

18

71.3

3.50

6.0

8

43.5

19

72.2

3.75

8.9

9

48.7

20

73.0

4

11.9

10

53.1

21

73.7

4.26

14.4

11

56.8

22

74.2

4.50

16.9

12

60.0

23

74.6

4.75

19.4

13

62.7

24

74.8

5

21.9

14

65.0

25

74.9

5.25

24.0

15

67.0

26-35

75.0

5.60

26.1

16

68.7

Särskilda bestämmelser:

a) Örn antalet understödda dagar per medlem är större än 35, beräknas procenttalet genom

att multiplicera 75 med —, där n betecknar antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid annat antal understödda dagar per medlem än sådant, som direkt framgår ur tabellen,

interpolera^ lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet

avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga örn beräkningen av daghjälpsbidraget

för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 35.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) Förordning

angående beloppet ay barntillägg

och hustrutillägg enligt förordningen

om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas som följer:

Barntillägg enligt förordningen om

erkända arbetslöshetskassor utgör 60

öre om dagen för varje barn, för vilket

sådant tillägg skall utgå enligt

17 § 2 mom. nämnda förordning.

Hustrutillägg, varom i samma moment

förmäles, utgör en krona om dagen.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1941.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

B. att motionerna I: 224 och II: 303 måtte anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt;

C. att motionerna I: 225 och II: 301, den sistnämnda såvitt

den hänvisats till lagutskott, i den mån de icke blivit

beaktade genom vad utskottet i det föregående anfört samt

under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd;

D. att motionen 11:302, såvitt den hänvisats till lagutskott,

i den mån den icke blivit beaktad genom vad utskottet i det

föregående anfört, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd; samt

E. att motionerna 11:299 och 11:304, den sistnämnda såvitt

den hänvisats till lagutskott, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 juni 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, lamm, horslund, Linnér, Strand,

Holstenson och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås och Hermansson,

fru Johansson samt herrar Larsson i Östersund, Hagård och Norup.

Särskilt yttrande

av herr Hagård, som anfört:

Vid behandlingen av föreliggande ärende har jag medverkat till det resultat

utskottet nått. Endast i ett avseende har jag haft avvikande mening.

Det har synts mig angeläget, att de försäkrades förmåner inom försäkringens

ram bliva av sådan storlek, alt man ej behöver giva ytterligare bidrag

i annan form efter behovsprövning. Med de anordningar, som utskottet

med avvikelse från Kungl. Maj:ts proposition i olika avseenden föreslagit,

hade man för närvarande enligt min mening bort kunna utesluta den

kompletterande hjälpform, som utgöres av den nu föreslagna hyreshjälpen

från arbetslöshetskommittéerna efter behovsprövning. Utskottet har visser
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

41

ligen omgärdat denna hjälpform med så stränga restriktioner, att den endast

torde få betydelse i vissa specialfall, men där den kommer att tillämpas

medför den ett förstärkande av splittringen inom den sociala hjälpverksamheten,

en splittring, som redan är tillräckligt besvärande. Man hade i

detta sammanhang bort undvika ett försvårande av de aktuella strävandena

att skapa enhetlighet och reda på detta område.

Reservation

av herr Hagman.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 0 sami. 2 avd. Nr 33.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:445 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 193 a1 i texten