Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till utrymningslag, m. m.
1941-06-17 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1941:34, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till utrymningslag, m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med
förslag till utrymningslag, m. m.
Genom en den 4 juni 1941 dagtecknad proposition, nr 273, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) utrymningslag;
2) lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr
504);
3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)
örn förfoganderätt för luft-skyddets behov;
4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 april
1940 (nr 215) örn utrymningshjälp;
5) förordning av grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst;
samt
6) lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar
m. m.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de framlagda förslagen, får
utskottet, i den män redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
Gällande lagstiftning.
Enligt 2 § lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets
behov äger Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse
eller annan myndighet föreskriva, att invånare å ort, som hotas av
anfall från luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom,
i den mån det prövas nödvändigt, bestämma, varest uppehåll skall tagas.
Överträdelse av sådan föreskrift är straffbelagd; enligt 16 § luftskyddsförfogandelagen
i dess lydelse enligt lagen den 22 juni 1939 (nr 294) straffas
nämligen den, som åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av lagen
eller dess tillämpningsbestämmelser, med dagsböter eller fängelse eller, vid
synnerligen försvårande omständigheter, med straffarbete i högst två år.
Luftskyddsförfogandelagens 2 § äger emellertid liksom flertalet av lagens
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 34.
133! 41
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
övriga huvudbestämmelser tillämpning allenast då luftskyddstillstånd är
lådande (1 §).
Den utrymning, varom här är fråga, förutsättes skola verkställas såsom
en luftskyddsåtgärd. Härav följer, att de bestämmelser, som i 3 och följande
paragrafer i luftskyddsförfogandelagen finnas rörande förfogande över egendom
för luftskyddsändamål, kunna vid behov utnyttjas för att bringa en ur
luftskyddssynpunkt anbefalld eller såsom önskvärd ansedd utrymning i verkställighet.
I fråga örn förfogande för utrymningsändamål hava för övrigt, i
och med de ändringar i luftskyddsförfogandelagen, som vidtogos genom lagen
den 13 april 1940, nr 219, meddelats vissa särbestämmelser. I 3 § 3 mom.
stadgas sålunda, att örn byggnad tages i anspråk för att bereda bostad åt den,
som vid utrymning för luftskyddsändamål jämlikt 2 § fått sig ålagt eller i
vederbörlig ordning blivit av myndighet uppmanad att taga uppehåll utom
sin bostad eller bostadsort, ägare eller innehavare av byggnaden är pliktig
att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden ävensom dess inredning och
utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga för ändamålet. Och i
3 § 4 mom. stadgas, att där det finnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose
behov, som avses i 3 morn., vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk
ägaren eller innehavaren är, i den mån Konungen det föreskriver, pliktig att
tåla åtgärden; sådan föreskrift må, örn riket befinner sig i krig eller krigsfara,
meddelas även örn luftskyddstillstånd då ej råder.
Då utrymningen betraktas såsom en åtgärd inom luftskyddets ram, följer
därav, att utryunningsåtgärderna skola handhavas av de ordinarie luftskyddsorganen.
I verkligheten gäller emellertid härutinnan en delvis avvikande ordning,
vilken hämtar sitt stöd av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504)
i dess lydelse enligt lagen den 13 april 1940, nr 217. Enligt nämnda lagrum
äger nämligen Konungen i fråga örn åtgärder, som föranledas av utrymning,
utan hinder av vad i lagen är stadgat, meddela särskilda föreskrifter angående
luftskyddets organisation och förberedande. Sedan något över ett år tillbaka
är organisationen av utrymningsangelägenheterna ordnad på följande sätt.
Såsom centralt organ för utrymningen fungerar statens utrymningskommission.
Enligt 14 § luftskyddskungörelsen den 13 april 1940 (nr 239) skall
kommissionen sålunda handhava den centrala ledningen och övervakningen
av de åtgärder, som föranledas av utrymning, samt för ändamålet meddela
erforderliga föreskrifter rörande bedrivandet av planläggningsarbetet för utrymning.
Euftskyddsinspektionens befattning med utrymningsärenden är
enligt 13 och 14 §§ samma kungörelse begränsad till att omfatta allenast meddelande
av anvisning, i vilken utsträckning planläggning för utrymning skall
ske inom olika luftskyddsorter eller andra områden samt avgivande av utlåtande
till kommissionen rörande vilka områden i riket, som vid bortflyttning
i anledning av utrymning kunna anses lämpade för inkvartering.
Ead därefter angår de lokala utrymningsmyndigheterna äro dessa organiserade
på skilda sätt i utrymningskommunerna och i inkvarteringskommunerna.
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
I utrymningskommunerna handhava de ordinarie luftskyddsorganen (länsstyrelser
och luftskyddschefer) jämväl utrymningsangelägenheterna.
I inkvarteringskommunerna däremot handhaves verksamheten av kommunala
inkvarteringsnämnder. Dessa utgöras antingen av särskilda inkvarteringsnämnder
eller av ett bestående kommunalt organ (dock ej fattigvårdsstyrelse),
som fungerar såsom inkvarteringsnämnd. Särskild inkvarteringsnärnnd
tillsättes, efter förordnande av Konungen eller statens utrymningskommission,
inom kommun, till vilken jämlikt förefintliga planer för utrymning
ett större antal personer skall bortflytta [3 § första stycket lagen den 13
april 1940 (nr 216) örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning
m. m.]. Den särskilda inkvarteringsnämndens verksamhet står under
närmare tillsyn av en av kommissionen förordnad inkvarteringschef (16 §
luftskyddskungörelsen). Inkvarteringsnämnds och inkvarteringschefs närmare
åligganden regleras i kungörelsen den 13 april 1940 (nr 220) örn inkvarteringsnämnder.
Såväl utrymningskommissionen som, efter delegation från kommissionen,
inkvarteringscheferna ha tillagts den länsstyrelserna eljest tillkommande befogenheten
att medelst förfogande taga egendom i anspråk för utrymningsändamål
(14 § luftskyddsförfogandelagen i dess lydelse enligt lagen den 13
april 1940, nr 219).
Det har här varit tal örn utrymning från en kommun till en annan, s. k.
bortflyttning. Utrymningen kan emellertid avse allenast omflyttning inom
viss kommun och handlägges då lokalt av luftsky7ddsmyndigheten även såvitt
avser inkvartering.
Inkvarteringsnämnderna äro kommunala organ. Inkvarteringskommunernas
skyldighet att handhava de vid utrymning i inkvarteringskommunerna
uppkommande angelägenheterna grundas på den nyss omnämnda lagen örn
vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m. Denna skyldighet
är ej begränsad till att omfatta utrymning ur luftskyddssynpunkt utan gäller
i fråga örn all utrymning i anledning av krig eller krigsfara (1 § första stycket).
Efter särskilt förordnande av Konungen kan skyldigheten komma att avse
jämväl det fall, att ett större antal personer av annan anledning än utrymning
tillfälligt tager uppehåll inom kommunen (1 § andra stycket); i detta hänseende
kan såsom exempel nämnas det fall att en större flyktingström från
annat land inkommit till riket. Även i sådana fall kan på grund härav organisationen
med inkvarteringsnämnder och inkvarteringschefer få träda i verksamhet.
Kyss har antytts, att en utrymning kan komma till stånd även av annan
anledning än på grund av faran för anfall från luften. En sådan utrymning
kan bliva nödvändig i fråga om befolkning, som är bosatt å ort eller inom
område, där militära operationer äga rum eller förväntas komma att äga rum
inom en nära framtid, ävensom inom områden, där militära anstalter eljest
vidtagas i sådan omfattning, att befolkningen icke lämpligen bör kvarstanna.
Den av rent militära skäl betingade utrymningen omnämnes i mom. 1525
fältreglementet för armén (1940 års upplaga), varest stadgas, att, därest icke
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3i.
särskilda föreskrifter utgivits för civilbefolkningens undanförande från hotad
gräns eller kusttrakt eller kårområde, armékårchef enligt bestämmelse av
överbefälhavaren och i samarbete med vederbörlig länsstyrelse skall vidtaga
erforderliga åtgärder härför. I detta sammanhang må ock nämnas, att uttryck
givits åt den uppfattningen, att örn krigsoperationerna så fordra ett område
kan utrymmas med stöd av vad i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m. m. stadgas örn rätt att meddela förbud
för obehöriga att beträda visst område.1)
Vid en utrymning kan behov av understöd och hjälp från samhällets sida
beräknas i stor utsträckning uppkomma bland dem som bortflyttat. För att
tillgodose detta behov har tillskapats en särskild hjälpform, kallad utrymningshjälp.
Bestämmelser härom återfinnas i förordningen den 13 april 1940
(nr 215) örn utrymningshjälp. Utrymningshjälpen utgår in natura (naturahjälp)
eller kontant (kontanthjälp). Naturahjälpen meddelas genom att hjälptagaren
kostnadsfritt eller till nedsatt kostnad erhåller resa till eller från inkvarteringskommunen
eller i nämnda kommun förplägnad, inkvartering eller
sjukvård (5 §). Kontanthjälpen utgöres av resebidrag, underhållsbidrag,
hyresbidrag och sjukbidrag (7 §). Såväl de centrala som de lokala åtgärderna
med avseende å utrymningshjälpens förberedande och handhavande ombesörjas
av samma organ som taga befattning med övriga utrymningsangelägenheter
(13 § utrymningshjälpsförordningen och kungörelsen den 13 april 1940,
nr 238).
Omfattningen av planläggningen för utrymning.
Tillstånd till planläggning för utrymning av luftskyddshänsyn har hittills
givits för 76 luftskyddsorter. Planläggningen å dessa orter avser bortflyttning
från orten av vissa befolkningsgrupper, nämligen
1) barn, huvudsakligen under 15 år, jämte vårdare;
2) blivande mödrar; samt
3) åldringar och andra arbetsoförmögna personer.
Nämnda befolkningsgrupper skola vid utrymning antingen bortflytta till
bostäder, som vederbörande själva anskaffat på landsbygden (självordnad inkvartering),
eller också beredas bostad genom myndigheternas försorg.
I senare fallet anvisas de bortflyttade bostäder hos personer, som äro
bosatta i inkvarteringsorten, eller i smärre för bostadsändamål lämpade men
outnyttjade byggnader eller lägenheter därstädes (enskild inkvartering).
För skolbarn ävensom för vissa arbetsoförmögna personer planeras i betydande
utsträckning även inkvartering å internatförläggningar. Å sådan förläggning
skall som regel finnas anställd särskild vårdpersonal ävensom hushållspersonal.
Inkvarteringsnämnden i den kommun, där internatförläggningen
är belägen, skall handhava de ekonomiska angelägenheterna för inter
1
Statens off. utredn. 1940: 8, sid. 124; justitiedepartementets promemoria 1940: 2,
sid. 13.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
5
natet saint jämväl i övrigt ansvara för detsammas drift, rörläggning å internat
avses principiellt att komma till användning endast i den mån självordnad
eller enskild inkvartering icke kan ordnas eller icke lämpligen bör komma
ifråga.
Förutom planläggning av bortflyttning bär det i vissa fall visat sig erforderligt,
att beträffande personer, som äro bosatta i omedelbar närhet av mera
sannolika bombmål, upprätta planer för deras omflyttning inom samma
kommun till andra, mera skyddade platser. För närvarande pågår över hela
landet utredning angående den utsträckning, i vilken omflyttning bör planeras
i fråga örn befolkning, vars bostäder kunna anses hava ett särskilt utsatt läge.
översikt av statens utrymningskommissions
forfattningsforslag.
Redogörelse för utredningsarbetet.
Frågan örn revision av nu gällande luftskyddslagstiftning har varit föremål
för utredning inom luftskyddsinspektionen och statens utrymningskommission.
Utredningsarbetet har därvid så uppdelats dem emellan, att inspektionen
behandlat samtliga problem inom luftskyddet med undantag av utrymningen;
i fråga örn denna har utredning däremot verkställts av kommissionen.
Såsom resultat av nämnda utredningar hava avlämnats, av inspektionen
med skrivelse den 13 februari 1941 förslag till ny luftskyddslag och ny luftskyddskungörelse
samt av kommissionen med skrivelse den 14 februari 1941
förslag till utrymningslag, lag om vissa skyldigheter för kommun i avseende
å omhändertagande av flyktingar m. m. samt lag örn ändrad lydelse av lagen
den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
De sålunda utarbetade författningsförslagen jämte tillhörande motiveringar
hava därefter varit föremål för remissbehandling. Förslagen och
remissyttrandena hava därpå granskats inom socialdepartementet. Såvitt
angår förslaget till ny luftskyddslag har därvid framgått att vissa särskilda
spörsmål böra bliva föremål för ytterligare utredning. I
I kommissionens förslag till utrymningslag skiljes på två former av utrymning,
benämnda respektive luftskyddsutrymning och militärutrymning.
Luftskyddsutrymningen motsvarar då den utrymning, som för närvarande är
reglerad i 2 § luftskyddsförfogandelagen, medan den utrymning, som betingas
av rent militära skäl, benämnes mili tärn hemning. Dessa båda slag
av utrymning behandlas i 1—3 §§ lagförslaget. I 4 § fastslås, att den centrala
ledningen och övervakningen av de åtgärder, som erfordras för förberedande
och verkställande av utrymning, skall utövas av den myndighet Konungen därtill
utser. I 5—9 §§ behandlas organisationen i utrymnings- och inkvarteringskommunerna.
Vidare lämnas i lagförslaget befogenhet åt utrymningsmyndigheterna
att uttaga lämpade personer att utföra vid utrymningen erforderligt
arbete, utrymningstjänsteplild (10—12 §§). Under rubriken Förfogande i
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
anledning av utrymning behandlas i 13—20 §§ rätten att för utrymningsändamål
förfoga över byggnader, transportmedel m. m., reglerna örn ersättning
vid förfogande m. m. Kostnaderna för planläggning och verkställande
av utrymning behandlas i 21—30 §§. I 31 § hänvisas i fråga örn utrymningshjälpen
till den särskilda förordningen därom. Enligt 32 § äger Konungen
eller, enligt Konungens bemyndigande, annan myndighet meddela förbud mot
bortflyttning. Förbudet får dock endast meddelas under vissa i samma paragraf
angivna förutsättningar. Dessutom stadgas i 33 §, att förbudet ej må
göras mera omfattande än förhållandena oundgängligen kräva samt att det
särskilt skall tillses, att förbudet, såvitt möjligt, icke lägger hinder i vägen
för bedrivande av yrke eller näring. Förslaget till utrymningslag innehåller
slutligen i 34—38 §§ vissa bestämmelser örn straff, besvärsrätt m. m.
I ett särskilt förslag till lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende
å omhändertagande av flyktingar m. m. hava de förut omnämnda bestämmelserna
i 1 § andra stycket lagen örn vissa skyldigheter för kommun i avseende
å utrymning m. m. upptagits.
Beträffande det närmare innehållet i de av kommissionen utarbetade lagförslagen
med tillhörande motivering får utskottet hänvisa till den av kommissionen
överlämnade utredningen, vilken såsom bilaga (Bilaga B) finnes
fogad vid propositionen.
Departementsförslaget.
På grundval av de av utrymningskommissionen avgivna lagförslagen
och däröver avgivna remissutlåtanden hava inom socialdepartementet utarbetats
förslag till utrymningslag, lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen
den 11 juni 1937 (ur 504), lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov, förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 april 1940 (nr 215)
örn utrymningshjälp, förordning örn grunderna för avlöning av personal,
som fullgör utrymningstjänst, samt lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande
av flyktingar m. m.
I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för huvudpunkterna i det
framlagda förslaget till utrymningslag.
FÖRSLAGET TILL UTRYMNINGSLAG.
Rätten att ålägga eller uppmana till utrymning.
1—5 §§.
Kommissionsförslagets tre första paragrafer innehålla under rubriken
Förordnande örn utrymning samt uppmaning till utrymning bestämmelser
om luftskyddsutrymning och militärutrymning samt örn meddelande i samband
med utrymning av föreskrift örn den nya uppehållsplatsen. Rörande det
närmare innehållet av nämnda paragrafer får utskottet hänvisa till ovannämnda
vid propositionen fogade Bilaga B sid. 29. I den motivering, som åt
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34. 7
följer lagförslaget, är ifrågavarande del av förslaget behandlad å sid. 6—9 i
samma bilaga.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört:
»Ett av skälen till att ifrågavarande lagförslag nu framlägges är, såsom
förut omnämnts, behovet att få till stånd en reglering av de rättsverkningar,
som böra åtfölja en av militära skäl påbjuden utrymning. Lagförslaget bör
sålunda omfatta dels den nu i luftskyddsförfogandelagen behandlade utrymningen,
dels ock utrymning av militära skäl. De med nämnda båda slag av
utrymning sammanhängande rättsliga spörsmålen äro i det väsentliga likartade,
och det faller sig därför naturligt att behandla dem gemensamt. Det är icke
möjligt att undvika den därmed följande olägenheten att samtidigt vissa
ändringar — vilka sannolikt komma att gälla allenast för en kortare övergångstid
— måste vidtagas i luftskyddsförfattningarna.
Departementsförslaget behandlar liksom kommissionens förslag utrymning
på grund av fara för anfall frän luften, luftslcyddsutrymning, i 1 § samt utrymning
på grund av militära skäl, militärutrymning, i 2 §. Gemensamt för
båda slagen av utrymning är, att den kan vara antingen obligatorisk eller
frivillig, vilket i förslaget är på det sätt uttryckt, att utrymningen grundar
sig antingen på ett åläggande eller på en uppmaning. Med hänsyn till ovissheten
rörande de omständigheter, under vilka frågan om en utrymning kan
bliva aktuell, synes det lämpligt att hålla båda nu nämnda möjligheter
öppna.
Vad angår luftskyddsutrymningen kan enligt departementsförslaget beslut
därom meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill bemyndigar.
Att ett i den enskildes liv så djupt ingripande beslut som ett
förordnande örn utrymning såvitt möjligt bör meddelas av Kungl. Maj:t ligger
i sakens natur. Behov torde dock finnas att äga möjlighet att till viss myndighet
lämna bemyndigande att besluta härom. Ett dylikt bemyndigande lärer
väl i allmänhet komma att lämnas den centrala utrymningsmyndighet, vilken,
enligt vad av det följande framgår, skall utöva den centrala ledningen och
övervakningen av utrymningsåtgärderna. Att i lagtexten ett mera allmänt
uttryckssätt valts har sin grund däri, att inträffade rubbningar i förbindelserna
kunna nödvändiggöra, att beslutanderätten överlåtes åt ett lokalt organ.
Såsom utmärkande för luftskyddsutrymningen angives i lagförslaget vidare,
dels att syftemålet med densamma skall vara att bereda ökat skydd mot verkningarna
av anfall från luften, dels att den icke skall rikta sig till individuellt
bestämda personer utan antingen till samtliga invånare inom visst område,
eller ock till viss befolkningsgrupp inom området, exempelvis samtliga
skolbarn i vissa angivna klasser, dels ock att den skall innehålla föreskrift
eller uppmaning till vederbörande att lämna bostaden och taga uppehåll
utom angivet område under den tid föreskriften eller uppmaningen gäller.
Sistnämnda område behöver icke vara identiskt med det område, från vilket
utrymning skall ske; det kan sålunda befinnas ändamålsenligt att utrymma
de centrala partierna av en stad och samtidigt föreskriva, att den nya uppe
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
hållplatsen icke får vara belägen inom ett område med större utsträckning
än själva det utrymda området.
Militärutrymning kan enligt kommissionsförslaget ifrågakomma antingen
för sådant säkerhetsområde, som avses i 3 § lagen den 17 maj 1940 (nr 358)
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m., eller för annat område,
där utrymningen finnes av hänsyn till rikets försvar eller för skyddande av
befolkningens liv oundgängligen påkallad. Anknytningen till säkerhetsområde
synes naturlig med hänsyn till att förekomsten av sådant område utgör ett
yttre tecken på att man kan räkna med möjligheten av nära förestående militära
operationer inom området av sådan omfattning, att militärmyndigheterna
måste kunna utöva kontroll över civilbefolkningen. Ehuru det synes svårt att
föreställa sig, att ett förordnande örn militärutrymning kan vara oundgängligen
påkallat utan att det samtidigt är ett önskemål att giva militärmyndigheterna
de befogenheter, som avses i nyss åberopade lagrum, vill jag icke
motsätta mig kommissionens förslag, att militärutrymning må ske även inom
annat område än säkerhetsområde. För att emellertid skapa garanti för att
utrymning — med stöd av ett måhända i annat läge givet generellt bemyndigande
— icke sker i oträngt mål, föreslår jag, att inom säkerhetsområde vederbörande
militära befälhavare må, enligt Konungens bemyndigande, besluta
örn utrymning men att utom sådant område utrymningsbeslutet må meddelas
allenast av Konungen.»
Utrymningens organisation.
6—11 §§.
Kommissionens förslag upptager i 4 § under rubriken Central utrymningsmyndighet
stadgande, enligt vilket myndighet, som Konungen därtill utser
(den centrala utrymningsmyndigheten), utövar den centrala ledningen och
övervakningen av de åtgärder, som erfordras för förberedande och verkställande
av utrymning. I 5—9 §§ kommissionens förslag behandlas frågan
örn organisationen i utrymnings- och inkvarteringskommunerna.
I fråga örn kommissionens uttalanden rörande de i 4—9 §§ föreslagna bestämmelserna
hänvisas till ovannämnda, vid propositionen fogade Bilaga B
sid. 9—12.
Föredragande departementschefen har å sid. 29—34 i propositionen lämnat
en redogörelse för innehållet i departementsförslaget i denna del. Till denna
redogörelse får utskottet hänvisa,
Utrymningstjänsteplikt.
12—15 §§.
I 10—12 §§ kommissionsförslaget meddelas bestämmelser örn utrymningstjänsteplikt.
Beträffande utrymningskommissionens motivering till nu omförmälda
stadganden hänvisas till ovannämnda, vid propositionen fogade Bilaga B sid.
12—16.
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Statens arbetsmarknadskommission erinrar i sitt remissyttrande, vilket
utgör gemensamt remissvar å förslaget till luftskyddslag och förslaget till
utrymningslag, till en början om att Kungl. Majit den 21 februari 1941 bemyndigat
kommissionen att i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som av kommissionen uppdragits i en promemoria den 16 januari 1941,
verkställa inventering och registrering av personal, som tagits i anspråk för
vissa beredskapsåtgärder. Rörande orsaken till att sådan inventering och
registrering påbjudits anför arbetsmarknadskommissionen:
Under krigsförhållanden komma från olika håll att ställas mycket stora
anspråk på icke krigstjänstgörande personers arbetskraft. Framför allt måste
man räkna med omfattande skyddsåtgärder av olika slag, såsom luftskydd
samt upprättande av hemvärn och reserver av reparations- och annat hjälpmanskap
och dylikt, samtidigt som produktionen på många områden ävensom
transportväsendet ställas inför problemet att prestera betydligt mera än vanligt,
ehuru personaltillgången minskats genom militärinkallelser. Det står
därför utom allt tvivel, att en kännbar knapphet på arbetskraft kommer att
inträda, och det blir ett problem av första ordningen att ändamålsenligt avgöra
de konkurrensfrågor, som i detta hänseende uppkomma. Självfallet kan
problemet icke alltid lösas så, att de olika anspråken tillgodoses successivt i
en viss inbördes ordning; vissa av dem måste ovillkorligen tillgodoses samtidigt,
och härvid måste stundom inträffa, att tilldelningen av arbetskraft till
ett visst ändamål blir mindre än vad företrädarna för detta anspråk anse
erforderligt. Även en sådan lösning av konkurrensfrågan måste emellertid i
längden anses bäst tillgodose vart och ett av dessa ändamål, även örn de ses
vart för sig; sålunda kan exempelvis icke luftskyddsorganisationen vara betjänt
med en på papperet befintlig rätt att uttaga personal, örn det vid ett
kritiskt tillfälle befinnes, att denna personal faktiskt är sysselsatt med andra
viktiga uppgifter i sådan utsträckning, att luftskyddets måhända långt förut
uppgjorda planer spolieras. Snarare bör det vara ett intresse för en specialorganisation
sådan som luftskyddet, att dess rörelsefrihet i fråga örn aftagning
av personal kvantitativt begränsas, örn organisationen i gengäld får
vissa garantier för att den för organisationen avsedda personalen verkligen
vid behov står till dess förfogande.
Det har icke ansetts möjligt att på förhand avgöra, huru dessa konkurrensspörsmål
böra lösas, utan som en inledande åtgärd härför har påbörjats en
registrering genom arbetsmarknadskommissionens försorg av personaluttagning
för olika här avsedda ändamål. Avsikten är att, sedan man därigenom
vunnit en överblick av läget, kommissionen skall till Kungl. Majit inkomma
med de förslag, vartill registreringen och dess resultat kunna giva anledning.
Kommissionen avstyrker de föreslagna formerna för tjänsteplikt för luftskyddet
och utrymningsväsendet. Utrymningsväsendets personalbehov kunde
enligt kommissionen tillgodoses inom ramen av gällande tjänstepliktslag, i
den mån lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov ej vore tillämplig.
Nu ifrågavarande spörsmål borde därför ytterligare övervägas. Skulle kommissionens
förslag härom icke biträdas, hemställer kommissionen, att vid den
slutliga utformningen måtte beaktas följande av kommissionen framförda synpunkter:
Befogenheten
att uttaga personal till Ulf laky däst junst och utrymningstjänst
bör generellt uppdragas åt en och samma myndighet. Gives uppdraget
åt annan än länsstyrelse, skall vid uttagning samråd med länsstyrelsen äga
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
rum. Om uppdraget ej gives åt den myndighet, som handhar tillämpningen
av lagen örn tjänsteplikt, böra de för uttagningen normerande föreskrifterna
avfattas så, att personaluttagning för sagda ändamål verkställes under intim
samverkan med riksarbetsstyrelsen och dess lokala organ.
Utrymningskommissionen har anfört, att det icke är möjligt att uppskjuta
personalanskaffningen till utrymningstillfället utan att personalen måste uttagas
på förhand, vilket i och för sig får anses självklart. Härutöver har
emellertid utrymningskommissionen anfört, att det vanliga tjänstepliktsinstitutet
icke erbjuder möjlighet till en så snabb personaluttagning, som måste
äga rum vid utrymning. Detta uttalande är icke på något sätt motiverat.
Att tjänstepliktsinstitutet skulle komma att fungera långsammare än något
annat institut för personaluttagning är icke att befara. Tvärtom synes det
sannolikt, att en institution med personal, speciellt inriktad på uttagning av
arbetskraft, kommer att fungera snabbare än den, som endast mer eller mindre
tillfälligt sysslar med dylika angelägenheter, vilket senare måste bli fallet med
det centrala utrymningsorganet och dess lokalorgan.
Föredragande departementschefen har anfört:
»Det är enligt min mening en fördel örn man så långt det är möjligt på frivillighetens
väg anskaffar den arbetskraft, som erfordras för genomförandet
av en utrymning. Man kan dock icke räkna med att man på denna väg skall
kunna i alla situationer erhålla tillräcklig arbetskraft. Det är därför nödvändigt
att äga tillgång till tvångsåtgärder.
De möjligheter, som för närvarande stå till buds för uttagning medelst
luftskyddsförfogandelagens tjänstepliktbestämmelser av personal för biträde
åt utrymningsmyndigheterna, äro icke tillfyllest. Jag hänvisar i detta hänseende
till den av utrymningskommissionen härför lämnade redogörelsen
(Bilaga B sid. 12—13). Kommissionen har därför föreslagit, att vid sidan
örn luftskyddstjänsteplikten — vilken efter den genom utrymningslagen företagna
boskillnaden mellan luftskydd och utrymning icke kommer att omfatta
tjänsteplikt för utrymningsändamål — till utrymningsmyndigheternas förfogande
skulle ställas ett särskilt institut, benämnt utrymningst jänsteplikt,
med stöd av vilket arbetskraft skulle kunna tvångsvis anskaffas till samtliga
arbetsuppgifter å såväl utrymningsorten som inkvarteringsorten.
Utrymningskommissionen har gjort gällande, att det vanliga tjänstepliktsinstitutet
icke erbjöde möjlighet till en så snabb personaluttagning som måste
äga rum vid utrymning. Arbetsmarknadskommissionen däremot har ansett
utrymningskommissionens betänkligheter mot att lita enbart till den allmänna
tjänsteplikten ogrundade.
De båda kommissionernas uppfattningar i denna sak synas mig icke så
oförenliga som vid första påseendet kan synas vara fallet. De arbetsuppgifter
det här är fråga örn äro nämligen sinsemellan av olika karaktär och skilda
synpunkter måste därför läggas å desamma.
Den personal, som erfordras å utrymningsorten, har huvudsakligen till
arbetsuppgift att tjänstgöra å utrymningsbyrån och dess eventuella lokala
förgreningar eller å inkvarteringsbyråer, biljettbyråer och andra likartade
institutioner å utrymningsorten eller att biträda vid själva transporterna
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
11
inom utrymningsorten eller från denna till inkvarteringsorten. Såsom utrymningskommissionen
framhåller behöver denna personal tagas i anspråk
endast under en begränsad tid. För att det ytterst känsliga organisationsproblem
det här är fråga örn skall gå väl i lås är vidare nödvändigt, att
utrymningsmyndigheterna utarbetat en detaljerad plan, innefattande noggranna
undersökningar örn lämpligaste personalrekryteringen. Det synes
mig utgöra en given fördel, örn jämväl den formella befogenheten att verkställa
personaluttagning lägges hos samma myndighet, som har planläggningen
i övrigt örn hand. Med hänsyn till den begränsade tid uttagningen gäller och
det relativa fåtal det är fråga örn, synes mig tillskapandet av en utrymningstjänsteplikt
för denna personal icke behöva vålla några komplikationer för
de myndigheter, som handhava den allmänna tjänsteplikten.
Då utrymningstransporterna ankomma till inkvarteringsorten, uppstår
därstädes ett ansenligt arbetskraftsbehov av tillfällig art. Jag åsyftar i första
hand behovet av personer, som kunna biträda vid landsvägstransporterna från
den järnvägsstation, där tågresan avslutas, till respektive förläggningar. Vidare
torde åtskilliga inrednings- och utrustningsarbeten å förläggningarna återstå
att utföra, då utrymning påbjudes. Det är i båda dessa fall fråga om arbeten,
vilka ej tåla uppskov men samtidigt äro på ganska kort tid slutförda. Jag
föreställer mig att det skall vara möjligt att delvis få dessa arbetsuppgifter
utförda genom frivilligt åtagande. Men i den mån tvångsuttagning blir nödvändig,
synes mig det smidigaste och med minsta omgång förenade tillvägagångssättet
vara att inkvarteringsorganen själva få ordna personaluttagningen.
Den personal, som erfordras för driften av internatförläggningar, får däremot
arbetsuppgifter av mera stadigvarande natur. Denna personal består
dels av personer, vilka äro hemmahörande i utrymningskommunen och medföljt
därifrån, och dels av personer, vilka icke äga någon anknytning till
utrymningskommunen.
Vad den förra gruppen beträffar torde denna personals tjänstgöring vid
internatförläggningen i allmänhet vara betingad antingen av att den äger
någon direkt anknytning till de i förläggningen inkvarterade (moder till barn,
som inkvarterats i förläggningen, person, som förut haft tjänsteanställning
hos förläggningens ledare eller annan funktionär därstädes o. s. v.) eller att
den äger för arbetet avpassad utbildning. I fråga om många av de vid förläggningarna
tjänstgörande torde dessa båda synpunkter komma att sammanfalla.
Uttagningen av denna personalgrupp kommer att ske i utrymningskommunen.
Huruvida uttagningen bör ske av luftskyddschefen med stöd av utrymnings
tjänsteplikten eller av vederbörande länsarbetsstyrelse med anlitande
av den allmänna tjänsteplikten kan vara tveksamt. Till förmån för det
förra alternativet synes mig tala, att det här i stor utsträckning är fråga om
personer med tidigare personlig kontakt med de inkvarterade och att utrymningsmyndigheterna
synas på grund av sina under planläggningsarbetet förvärvade
erfarenheter äga särskilda förutsättningar att ordna de speciella
rekryteringsproblem, som i detta fall uppställa sig. Tidsfaktorn är även här
av betydelse så till vida, att den uttagne för att kunna komma till inkvarterings
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
orten i allmänhet måste vara beredd att medfölja själva utrjmningstransporten.
Jag har därför stannat för att även i nu nämnda fall anlita utrymningstjänsteplikten
och giva vederbörande luftskyddschef befogenhet att verkställa
personaluttagningen, dock endast beträffande dem, som uttagas omedelbart
vid utrymningen. Senare eventuella kompletteringar tvångsvis av
personalen få sålunda, även örn personalen tages från utrymningskommunen,
ske med tillhjälp av de organ, som handhava den allmänna tjänsteplikten.
Beträffande slutligen den återstående gruppen eller den personal, som
erfordras vid förläggningarna utöver dem, vilka medföljt vid utrymningen,
synes för dennas vidkommande anledning icke föreligga att frångå de allmänna
reglerna för anskaffning tvångsvis av arbetskraft. Yederbörande inkvarteringsorgan
får sålunda för detta ändamål vända sig till länsarbetsstyrelsen.
Departementsförslagets huvudbestämmelser örn utrymningstjänsteplikten
återfinnas i 12 §. I första stycket utsäges, att med utrymningstjänsteplikt förstås
skyldighet att under utrymning utföra sådant arbete, som är för genomförandet
av utrymningen och för ordnandet av inkvarteringen oundgängligen
erforderligt. Skulle beslut örn verkställighet av utrymning meddelas
etappvis, bör skyldighet att fullgöra tjänsteplikt anses föreligga redan i
och med första verkställighetsbeslutet. Vidare angives, att tjänsteplikten omfattar
åldersgrupperna 16—70 år. Att vid uttagning till tjänsteplikt hänsyn
skall tagas till vederbörandes personliga förutsättningar att utföra det arbete,
varom fråga är, ligger i sakens natur. Såsom berättigade att verkställa uttagning
till utrymningstjänsteplikt angivas i andra stycket i utrymningsorten luftskyddschefen
samt eljest inkvarteringschefen. Detta stadgande innebär en
förändring i förhållande till vad nu gäller i fråga örn luftskyddstjänsteplikten,
nämligen att befogenheten tillkommer länsstyrelsen med rätt för denna att
överlåta befogenheten å luftskyddschef. Då det av praktiska skäl icke torde
vara möjligt att vid en utrymning med erforderlig snabbhet ordna personalrekryteringen,
därest nämnda överlåtelserätt icke anlitas, synes det naturligast
att lägga befogenheten direkt hos luftskyddschefen i utrymningskommunen
samt eljest hos inkvarteringschefen. Med hänsyn till den centrala utrymningsmyndighetens
rätt att meddela direktiv kan den uppenbarligen utöva inflytande
på grunderna för personaluttagningen. — Enligt 36 § förutsättes luftskyddschefen
kunna överlåta sin befogenhet å utrymningschefen.
Barnen för luftskyddschef ens befogenhet att uttaga personal behandlas i
12 § tredje stycket. Befogenheten är för det första begränsad så till vida, att
han icke äger taga i anspråk andra än dem, vilka hava sitt hemvist inom luftskyddsområdet.
En tillfällig vistelse å en ort synes nämligen icke böra leda
till att vederbörande tvångsvis tages i anspråk för utrymningstjänst. Såsom jag
förut angivit anser jag luftskyddschefen böra äga rätt att verkställa uttagning
för tjänstgöring antingen för verkställande av utrymning, som berör utrymningsorten,
eller vid förläggning, där personer från utrymningsorten inkvarterats.
Begreppet utrymningsort bör dock i detta sammanhang av praktiska
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34. 13
skäl icke begränsas till själva utrymningskommunen utan omfatta hela det
luftskyddsområde, vari utrymningskommun ingår. Enär det behov av arbetskraft,
som gör sig gällande först under inkvarteringstiden, bör, såsom jag
förut anfört, tillgodoses med anlitande av den allmänna tjänsteplikten, föreskrives
slutligen, att luftskyddschefens rätt att verkställa uttagning till tjänstgöring
vid förläggning upphör efter det de, vilka utrymningsmyndigheterna
bistått med anordnande av reselägenhet, lämnat utrymningskommunen.
I 12 § fjärde stycket fastslås gränserna för inkvarteringschefens befogenheter.
Uttagningen skall avse tjänstgöring inom det inkvarteringsområde, i
vilket den tjänstepliktige har sitt hemvist eller i anledning av utrymningen
tagit uppehåll. Såsom förut framhållits, bör den uttagning, som inkvarteringschefen
äger verkställa, endast avse att tillgodose det tillfälliga arbetskraftsbehov,
som, måhända utan längre varsel, gör sig gällande omedelbart efter
det utrymningen påbjudits, exempelvis för transporter, upprustning av internatförläggningar
m. m. För den under utrymningstiden kontinuerligt erforderliga
arbetskraften bör i stället — i den mån behovet av arbetskraft ej
tillgodoses genom personer från utrymningsorten, vilka medfölja vid utrymningen
— det allmänna tjänstepliktsinstitutet anlitas. På grund härav har i
departementsförslaget stadgats, att på grund av uttagning av inkvarteringschef
icke någon må åläggas fullgöra tjänsteplikt under mera än en vecka av
utrymningstiden. Däremot föreligger ej hinder för inkvarteringschefen att
för sistnämnda tidsperiod, i avvaktan på att länsarbetsstyrelsen anvisar arbetskraft,
uttaga personer jämväl till arbetsuppgifter av kontinuerlig art.»
Förfogande i anledning av utrymning.
16—22 §§.
Föredragande departementschefen bär beträffande lagförslaget i denna del
anfört bland annat följande:
»Departementsförslagets bestämmelser om förfogande i anledning av utrymning
överensstämma sakligt sett praktiskt taget helt med motsvarande bestämmelser
i luftskyddsförfogandelagen. Då det delvis är samma myndigheter
som skola tillämpa luftskyddsförfogandelagens och utrymningslagens förfogandebestämmelser,
är det givetvis i och för sig ett praktiskt önskemål att
inga väsentliga skiljaktigheter råda lagarna emellan. I den mån den förra
lagen blir föremål för omarbetning, som medför sakliga ändringar, få motsvarande
jämkningar göras i utrymningslagen. Detsamma gäller för den händelse
den nu pågående utredningen rörande rekvisitionslagstiftningen medför
sådana ändringar i nämnda lag, som inverka på ersättningsreglerna i andra
förfogandelagar.»
Kostnaderna för planläggning och verkställande av utrymning.
23—32 §§.
I 21—30 §§ i kommissionsförslaget behandlas frågan om kostnaderna för
planläggning och verkställande av utrymning. Beträffande kommissionens
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
motivering för bestämmelserna får utskottet hänvisa till sid. 18—25 i den vid
propositionen fogade Bilaga B.
Föredragande departementschefen har anfört:
Huvudregeln enligt kommissionsförslaget i fråga örn bestridandet av de
kostnader för utrymning, som uppkomma i utrymningskommunen, kan sägas
vara den, att kommunen bestrider planläggningskostnaderna för luftskj^ddsutrymning,
att vid verkställande av luftskyddsutrymning vissa angivna kostnader,
vilka utgöra huvudparten av totalkostnaderna, bestridas av statsverket,
medan kommunen bestrider de kostnader, vilka icke sålunda angivits skola
erläggas av statsverket, samt att vid militärutrymning statsverket helt bestrider
såväl planläggnings- som verkställighetskostnaderna.
Enligt departementsförslaget skola vid luftskyddsutrymning samtliga planläggningskostnader
— d. v. s. kostnader, uppkomna innan utrymning påbjudits
-—- betalas av utrymningskommunen. Då utrymning beslutas övertager
statsverket ansvaret för samtliga kostnader med undantag av de personal-
och lokalkostnader, vilka redan förut åvilade kommunen och vilka
kommunen fortfarande skall svara för. Såväl planläggning som verkställighet
av militärutrymning bekostas av statsverket.
Vid tillämpning av dessa regler såvitt avser luftskyddsutrymning möter
först spörsmålet om arvode åt utrymningschefen. Klart är att eventuellt
arvode till utrymningschefen ingår bland de personalkostnader, för vilka utrymningskommun
enligt departementsförslagets principer skall svara. Det
kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke uppdraget såsom utrymningschef
bör anses som ett oavlönat förtroendeuppdrag. Innan frågan besvaras vill
jag meddela några uppgifter, som röra de nuvarande utrymningscheferna.
Såsom förut omnämnts har tillstånd till planläggning för luftskyddsutrymning
hittills meddelats för 76 luftskyddsorter. I 5 av dessa orter är utrymningschef
ej förordnad. I fråga örn 4 av de återstående orterna saknas
uppgifter örn arvodesförhållandena.
Av de 67 återstående utrymningscheferna äro 39 helt i avsaknad av arvode.
Jämväl till ytterligare 8 utrymningschef er utgår för närvarande ej arvode;
dessa omnämnas emellertid här särskilt antingen därför att de äro anställda
i kommunens tjänst och uppbära oavkortad avlöning, oaktat i varje fall tidvis
ledighet åtnjutits från denna tjänst, eller av den anledningen att framställning
örn arvode gjorts och att denna fråga för närvarande ligger tinder kommunens
prövning. Det är sålunda 20 utrymningschefer, vilka för närvarande
uppbära arvode av kommunala medel. Arvodets storlek växlar mellan 50 och
750 kronor i månaden.
Såsom förut angivits är utrymningschefen avsedd att intaga en relativt
självständig ställning i förhållande till luftskyddschefen. Å de större orterna
kan han därför under en forcerad planläggningstid komma att få arbetsuppgifter
av sådan omfattning, att det icke skäligen kan fordras av honom att
han fullgör desamma utan ersättning. Å andra sidan torde förhållandena i
flertalet fall vara sådana, att arvode icke bör utgå och att utrymningschefen
ej heller påfordrar något arvode. Med hänsyn härtill ligger det nära till
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
hands att helt överlåta åt kommunen att besluta i arvodesfrågan. Den synnerliga
vikt det ur beredskapssynpunkt utgör, att planläggningsarbetet för utrymningen
blir tillfredsställande utfört, medför emellertid, att man icke synes
böra riskera, att en kommun av missriktad sparsamhet vägrar att anslå medel
till arvode åt utrymningschef, oaktat till följd härav kompetent person icke
står att erhålla. Med hänsyn härtill föreslås i 23 § departementsförslaget dels
åläggande för kommun att bestämma arvode till utrymningschef, vilken betungas
med planläggningsarbete av sådan omfattning att det icke skäligen kan
fordras, att arbetet utföres utan ersättning, dels bestämmelse örn fördelning
mellan olika kommuner av skyldigheten att gälda arvode i det fall att flera
utrymningskommuner ingå i samma luftskyddsområde, dels ock rätt för länsstyrelsen
att, på framställning av centrala utrymningsmyndigheten, bestämma
med vilket belopp arvode skall utgå i de fall då högre arvode än det av kommunen
bestämda bör utgå eller arvode bör utgå men kommunen avslagit framställning
härom.
I 24 § första stycket departementsförslaget fastslås utrymningskommunens
skyldighet att gälda planläggningskostnaderna för luftskyddsutrymning. Till
undvikande av tvekan huruvida viss kostnad är att hänföra till planläggning
eller verkställighet, intager departementsförslaget den ståndpunkten, att
staten från och med det beslut örn luftskyddsutrymning meddelats bestrider
samtliga kostnader med undantag av de personal- och lokalkostnader, för
vilka kommunen redan förut svarade.
I 26 § departementsförslaget regleras frågan örn statens ansvar för kostnaderna
i fråga örn militärutrymning.
Planläggningsarbete för luftskyddsutrymning och för militär utrymning
kan pågå samtidigt inom en och samma kommun. Kommissionsförslaget innehåller
en bestämmelse av innebörd att kommunen i så fall skall gälda samtliga
planläggningskostnader, alltså jämväl i den mån dessa avse militärutrymningen.
Häri har i departementsförslaget (27 §) vidtagits den ändringen, att
örn planläggningsarbetet för luftskyddsutrymningen är mera omfattande än
planläggningsarbetet för militärutrymning samtliga kostnader skola gäldas
enligt reglerna för luftskyddsutrymning, men att i motsatt fall samtliga kostnader
skola gäldas enligt bestämmelserna för militärutrymning. Å centrala
utrymningsmyndigheten har lagts uppgiften att, varje gång för en tid av
en månad, träffa avgörande härom.»
Förbud mot bortflyttning.
34 och 35 §§.
Kommissionsförslagets 32 och 33 §§ innehålla bestämmelser örn förbud
mot bortflyttning. Kommissionens motivering till dessa bestämmelser återfinnes
i ovannämnda vid propositionen fogade Bilaga B sid. 25—27.
Föredragande departementschefen har anfört:
»"Vid anmälan i statsrådet av luftskyddsförfogandelagen framhöll föredragande
departementschefen, att en utomordentligt viktig uppgift för luft
-
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
skyddet — om icke den viktigaste — utan tvivel vöre att förebygga panik,
samt att detta syfte i särskilt hög grad främjades genom att från de mest
hotade orterna undanfördes personer, vilkas närvaro där vore obehövlig, framför
allt barn och åldringar.
Sitt syfte att förebygga panik tjänar utrymningen dock endast örn den
sker ordnat och planmässigt. Exempel från utlandet visa, att en oordnad
massflykt icke blott kan vålla ett ödesdigert avbräck i det egna landets militära
dispositioner utan även åstadkomma desorganisation av samhällslivet
med försvagande av landets motståndskraft till följd. Såsom komplement till
den obligatoriska eller frivilliga utrymningen bör därför under krig eller överhängande
krigsfara möjlighet finnas att förbjuda bortflyttning.
I händelse det rådande läget skulle aktualisera denna fråga kan det antagas,
att ett förbud mot bortflyttning i allmänhet skulle bliva kombinerat med ett
förordnande örn bortflyttning. Vissa befolkningsgrupper inom en ort skulle
alltså åläggas — eventuellt endast uppmanas — bortflytta, medan andra
grupper eller ock hela den återstående befolkningen skulle förbjudas lämna
orten. 34 § första stycket departementsförslaget utgår härifrån. Enligt detta
följer med rätt att ålägga eller uppmana till utrymning automatiskt jämväl
rätt att, örn omständigheterna äro sådana, att bortflyttning bör förbjudas,
meddela sådant förbud. Däremot synes det mig icke behövligt att, såsom
skett i kommissionsförslaget, räkna med den möjligheten, att förbudet mot
bortflyttning meddelas av annan myndighet än den, som ålagt eller uppmanat
till bortflyttning. Förbudet mot bortflyttning kan förekomma i kombination
såväl med luftskyddsutrymning som med militärutrymning.
Förutom den nu nämnda ordningen för meddelande av förbud mot bortflyttning
kan enligt 32 § andra stycket kommissionens förslag Konungen
eller, enligt Konungens bemyndigande, annan myndighet under krig eller
krigsfara meddela förbud mot bortflyttning. Någon närmare motivering till
detta stadgande lämnas ej. Behov av ett sådant självständigt förbud torde
emellertid uppkomma exempelvis i händelse av ett sådant läge att beslut
örn utrymning icke hunnit meddelas och en utrymning med hänsyn till visst
krigsläge icke längre är möjlig eller önskvärd. Behovet torde knappast göra
sig gällande annat än inom område, som enligt lagen med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m. är säkerhetsområde. Inom sådant område kan
enligt departementsförslaget (34 § andra stycket) förbudet meddelas av
Konungen eller, enligt Konungens bemyndigande, av vederbörande militära
befälhavare. Skulle det emellertid finnas påkallat meddela förbud jämväl
inom område, som ej utgör säkerhetsområde, lämnar departementsförslaget
möjlighet även härtill. Sådant förbud meddelas av Konungen eller den myndighet
Konungen därtill bemyndigar.
I likhet med utrymningskommissionen anser jag, att i lagen bör angivas,
för vilka ändamål förbud mot bortflyttning må meddelas. De fyra fall, i
vilka enligt kommissionsförslaget förbud må meddelas, äro, med vissa justeringar
av delvis saklig art, bibehållna i departementsförslaget (35 §).
Såsom ytterligare grund för meddelande av förbud har i departementsför
-
17
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
slaget upptagits, att förbudet har till ändamål att förhindra bortflyttning av
näringsföretag, vars kvarblivande i orten är av synnerlig vikt för befolkningens
försörjning med förnödenheter eller eljest för det ekonomiska livet
därstädes; även för detta fall gäller vad under 12 § anförts beträffande frågan
örn nödig kontakt med organen för den allmänna tjänsteplikten. Däremot
synes frågan örn tillgodoseende av arbetskraftsbehovet för ett sådant speciellt
ändamål som undanförande av egendom bäst tillgodoses genom anlitande av
den allmänna tjänsteplikten.»
Luftkrigföringens utveckling har medfört, att omfattande skyddsåtgärder
av olika slag måst vidtagas gentemot de faror, som vid krig hota civilbefolkningen
genom fientliga anfall från luften. Under senare år har i vårt land ett
betydelsefullt planläggnings- och organisationsarbete ägt rum för uppbyggande
av ett civilt luftskydd. Såsom ett led i de åtgärder, vilka i detta hänseende
vidtagits, hava planer upprättats för att vid behov kunna från vissa
större orter med sammanträngd befolkning undanföra dem, vilkas närvaro
å orten icke är nödvändig under krigstid. De befolkningsgrupper, som omfattas
av den sålunda verkställda planläggningen, utgöras i regel av barn, huvudsakligen
i åldern under 15 år, jämte vårdare ävensom blivande mödrar samt
åldringar och andra arbetsoförmögna personer.
Utrymning kan emellertid komma till stånd även av annan anledning än
fara för anfall från luften. Det kan sålunda bliva nödvändigt att helt eller
delvis bortflytta den befolkning, som är bosatt å ort eller inom område, där
mera omfattande militära operationer pågå eller förväntas komma att äga rum.
De nu gällande, i luftskyddsförfattningarna intagna bestämmelserna rörande
planläggande och verkställande av utrymning äro i många hänseenden ofullständiga.
Det genom föreliggande proposition framlagda förslaget till utrymningslag
avser att i en lag sammanföra och fullständiga de viktigaste av de
föreskrifter, som erfordras på förevarande område. Enligt utskottets mening
innebära de föreslagna bestämmelserna i allt väsentligt en efter förhållandena
väl avvägd och lämplig lösning av hithörande spörsmål.
Förslaget till utrymningslag skiljer mellan två slag av utrymning, nämligen
dels utrymning, som avser att bereda ökat skydd mot verkningarna av
anfall från luften, i förslaget benämnd luftskyddsutrymning, och dels utrymning,
som sker från område, inom vilket militära åtgärder av synnerlig betydelse
vidtagas eller kunna förväntas, i förslaget kallad militärutrymning.
Gemensamt för båda slagen av utrymning är, att den kan vara antingen obligatorisk
eller frivillig, vilket i förslaget är på det sätt uttryckt, att utrymningen
skall grunda sig på ett åläggande eller på en uppmaning. Såsom utmärkande
för utrymning gäller vidare, att den icke får avse individuellt bestämda personer
utan skall omfatta antingen samtliga invånare eller viss befolkningsgrupp
inom angivet område.
Förslaget till utrymningslag innehåller därjämte i 34 och 35 §§ bestämmelser,
enligt vilka vid king eller krigsfara, vari riket befinner sig, förbud
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 34. 1382 41 2
Utskottet.
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
mot bortflyttning kan meddelas. De föreslagna bestämmelserna sakna motsvarighet
i nu gällande lagstiftning.
Enligt utskottets mening måste det anses vara ett samhällsintresse av synnerlig
betydelse, att myndigheterna under krig eller eljest under ett skärpt
krisläge äga möjlighet att förhindra att en planlös och kanske i många fall
panikartad utrymning kommer till stånd. Erfarenheterna från det pågående
stormaktskriget visa, såsom ock av departementschefen framhållits, att
en oordnad massflykt icke blott kan vålla ett ödesdigert avbräck i det egna
landets militära dispositioner utan även åstadkomma desorganisation av samhällslivet
med försvagande av landets motståndskraft som följd.
De i förslaget angivna förutsättningar, under vilka förbud mot bortflyttning
skall kunna meddelas, synas enligt utskottets mening innebära tillräckliga
garantier för att sådant förbud utfärdas allenast i fall, då ett allmänt
intresse av synnerlig vikt kräver att utrymning förhindras. Då anledning således
icke föreligger att befara, att det intrång i den enskilde medborgarens
rörelsefrihet, som ett förbud mot bortflyttning innebär, kommer att tillgripas
utan att tvingande skäl därtill föreligga, har lagförslaget i förevarande del
icke givit utskottet anledning till erinran.
Vad angår utrymningens organisation, föreskrives i förslaget, att den centrala
ledningen och övervakningen av åtgärderna för förberedande och verkställande
av utrymning i överensstämmelse med vad redan nu gäller, skall
handhavas av en av Konungen utsedd myndighet, i förslaget benämnd centrala
utrymningsmyndigheten. Det lokala planläggnings- och verkställighetsarbetet
skall i utrymningskommunerna ombesörjas under ledning av luftskyddschefen,
vilken skall biträdas av en av länsstyrelsen utsedd utrymningschef.
De arbetsuppgifter, som erfordras för inkvarteringens förberedande och
ombesörjande, skola enligt förslaget som regel fullgöras av kommunala inkvarteringsnämnder,
vilka skola stå under tillsyn av särskilda, för större områden
utsedda inkvarteringschefer.
För att tillgodose det personalbehov, som vid utrymningens verkställande
uppkommer vid genomförande av befolkningens förflyttning och inkvarteringens
ordnande, innehåller förslaget bestämmelser om införande av en särskild
form av tjänsteplikt, benämnd utrymningstjänsteplikt. De i detta hänseende
föreslagna bestämmelserna synas enligt utskottets mening vara ändamålsenliga.
Utskottet vill emellertid framhålla vikten av att erforderliga åtgärder
vidtagas för ett samordnande av olika myndigheters och beredskapsorganisationers
personalbehov under krigstid, i syfte att säkerställa ett ur
alla synpunkter lämpligt utnyttjande av arbetskraften inom olika områden.
Förslaget till utrymningslag innehåller vidare bestämmelser, enligt vilka i
utrvmningskommun luftskyddschefen och i inkvarteringskommun inkvarteringschefen
äga rätt att, då så erfordras för genomförande av utrymning eller
ordnande av inkvartering, taga i anspråk egendom, som tillhör eller innehaves
av kommuner eller enskilda. Ifrågavarande bestämmelser hava icke givit utskottet
anledning till erinran.
Enligt 22 § i förslaget äger luftskyddschef och inkvarteringschef därjämte
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34. 19
ålägga envar att lämna upplysning, huruvida och i vilken myckenhet han innehar
viss egendom, som jämlikt lagen kan behöva tagas i anspråk. Den, som
efter sådant åläggande mot bättre vetande avlämnar oriktig uppgift, är enligt
37 § i förslaget förfallen till straffansvar. Örn någon åsidosätter skyldigheten
att lämna upplysning eller örn skälig anledning finnes att misstänka, att han
söker vilseleda ifråga om sitt innehav av egendom, må enligt andra stycket
i förstnämnda paragraf undersökning verkställas av kontor, lagerlokal eller
annan lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning ske av hans handelsböcker
och affärshandlingar. Beträffande sådan undersökning eller granskning
skola bestämmelserna angående husrannsakan äga tillämpning.
De befogenheter, som sålunda enligt 22 § tillkomma luftskyddschef och
inkvarteringschef, äro enligt förslaget icke inskränkta till tid, varunder förordnande
örn utrymning är gällande, utan kan av vederbörande befattningshavare
utövas redan å planläggningsstadiet. Enligt utskottets mening är det
ägnat att väcka betänkligheter att i den enskildes liv så ingripande maktbefogenheter
som de nu ifrågavarande tillerkännas lokala myndigheter i relativt
underordnad ställning jämväl under tid, då något allvarligare krisläge
icke kan anses vara förhanden. Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig
böra föreslå ett tillägg till 22 § första stycket av innehåll, att under tid, för
vilken förordnande örn utrymning enligt 1 eller 2 § i förslaget icke är för
någon del av riket gällande, sådant åläggande som i paragrafen avses må meddelas
allenast efter tillstånd av centrala utrymningsmyndigheten.
Yad angår fördelningen mellan stat och kommun av de kostnader, som
uppkomma för utrymningens planläggande och verkställande, innebär förslaget
till utrjunningslag, att kommun, inom vilken planläggning för luftskyddsutrymning
äger rum, skall bestrida samtliga i kommunen uppkommande
planläggningskostnader. Sedan utrymning påbjudits skall kommunen, enligt
stadgande i 25 §, fortfarande svara för de förpliktelser med avseende å personal
och lokaler, som åvilat kommunen å planläggningsstadiet. Övriga kostnader,
som uppkomma i utrymningskommun under den tid, för vilken beslut
örn luftskyddsutrymning från kommunen är gällande, skola enligt andra
stycket i samma paragraf bestridas av statsverket. Utskottet har vid sin
granskning av sistnämnda bestämmelse utgått från den uppfattningen, att
densamma allenast avser organisations- och därmed jämförliga utgifter men
däremot icke de kostnader, som kunna uppkomma för personlig utrustningshjälp
till dem, som bortflytta. — De föreslagna bestämmelserna rörande kostnadsfördelningen
hava i andra hänseenden icke givit utskottet anledning till
erinran.
Yad angår övriga genom propositionen framlagda författningsförslag hava
desamma icke föranlett någon erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande att det genom propositionen
framlagda förslaget till utrymningslag icke kunnat i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Majlis förslag.)
(Utskottets förslag.)
U t r y m n i n g s 1 a g.
Härigenom förordnas som följer:
Rätten att ålägga eller uppmana till utrymning.
1 §•
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen eller den
myndighet Konungen därtill bemyndigar, i syfte att bereda ökat skydd mot
verkningarna av anfall från luften, ålägga eller uppmana samtliga invånare
eller särskild befolkningsgrupp inom visst område att lämna sin bostad och
taga uppehåll utom angivet område under den tid, för vilken åläggandet eller
uppmaningen gäller (luftskyddsutrymning).
2 §•
Prövas under tid, då riket befinner sig i krig eller krigsfara, av hänsyn till
rikets försvar eller för skyddande av befolkningens liv oundgängligen erforderligt,
att utrymning sker från område, inom vilket militära åtgärder av synnerlig
betydelse vidtagas eller kunna förväntas, äger Konungen utfärda åläggande
eller uppmaning av innehåll som i 1 § sägs (militärutrymning). För
sådant säkerhetsområde, som avses i 3 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m., eller för viss del av sådant område
äger Konungen bemyndiga vederbörande militära befälhavare att besluta örn
militärutrymning.
3 §•
Utrymning, som sker till ort inom annat luftskyddsområde, benämnes
bortflyttning. Tages vid utrymning uppehåll inom det luftskyddsområde, där
den utrymda bostaden är belägen, benämnes utrymningen omflyttning.
4 §•
Har för visst område, inom vilket vederbörande militära befälhavare äger
besluta örn militärutrymning, civil myndighet erhållit bemyndigande att besluta
örn luftskyddsutrymning, må detta bemyndigande icke begagnas utan
medgivande av den militära befälhavaren.
5 §■
Konungen eller den myndighet Konungen därtill bemyndigar äger, i den
mån det prövas nödvändigt för vinnande av det med viss utrymning avsedda
syftet, meddela föreskrifter rörande uppehållsplatsen för dem, vilka på grund
av beslutet örn utrymning lämna sin bostad.
21
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)
Utrymningens organisation.
6 §•
Den centrala ledningen och övervakningen av åtgärderna för förberedande
och verkställande av utrymning utövas av den myndighet Konungen därtill
utser (centrala utrymningsmyndigheten).
7 §•
Planläggning för utrymning må ske allenast inom kommun, beträffande
vilken centrala utrymningsmyndigheten därom meddelat förordnande. Sådan
kommun benämnes i denna lag utrymningskommun.
8 §•
Inom utrymningskommun utövar luftskyddschef, med biträde av en utav
länsstyrelsen utsedd utrymningschef, i enlighet med de anvisningar och föreskrifter
centrala utrymningsmyndigheten meddelar den omedelbara ledningen
av utrymning och planläggning därför.
Är inom utrymningskommun luftskyddsnämnd tillsatt, skall nämnden taga
samma befattning med utrymningens planläggning som med luftskyddets.
9§-
Kommun är skyldig att, i enlighet med de anvisningar och föreskrifter
centrala utrymningsmyndigheten meddelar, genom kommunal inkvarteringsnämnd
fullgöra de arbetsuppgifter, vilka vid utrymning eller planläggning
därför erfordras för att ordna inkvartering, handhava frågor örn utrymningshjälp
samt i övrigt bistå dem, vilka i anledning av utrymning lämnat sin
bostad och tagit uppehåll inom kommunen eller tillfälligt befinna sig därstädes
under resa från eller till utrymningskommunen. Kommun, som ombesörjer
uppgifter av nu nämnt slag, kallas i denna lag inkvarteringskommun.
Utan hinder av vad i första stycket sägs äger centrala utrymningsmyndigheten
förordna, att där omförmälda uppgifter skola inom kommun, varest
enligt förefintliga planer för omflyttning inkvartering är avsedd att äga rum,
handhavas i den ordning som enligt 8 § gäller för ledningen av utrymning.
Har sådant förordnande meddelats, skola de befogenheter, som enligt denna
lag tillkomma inkvarteringsckef, varom i 10 § förmäles, i stället utövas av
luftskyddschefen med biträde av utrymningschefen.
10 §.
Kommun, i fråga om vilken förordnande enligt 9 § andra stycket icke
meddelats, skall antingen tillsätta särskild inkvarteringsnämnd eller uppdraga
åt annan kommunal myndighet än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd.
Särskild inkvarteringsnämnd skall tillsättas allenast i fall, där
centrala utrymningsmyndigheten förklarat sådan nämnd erforderlig med
hänsyn till att ett större antal personer avses skola inkvarteras i kommunen.
Centrala utrymningsmyndigheten skall i samråd med länsstyrelsen utse
inkvarteringsckef med uppgift att inom visst verksamhetsområde (inkvar
-
22
Ändra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
teringsområde) utöva den närmare tillsynen över inkvarteringsnämndernas
verksamhet.
Konungen meddelar närmare bestämmelser örn inkvarteringsnämnd och
inkvårteringschef.
11 §•
Samtliga utrymningsmyndigheter skola samråda med länsstyrelsen i ärende
av sådan vikt, att länsstyrelsen på grund av sin allmänna ämbetsbefattning
bör vara förtrogen med ärendet. Under utrymning skall vad nu sagts dock
ej gälla, där synnerlig olägenhet kan uppkomma av det dröjsmål med ärendets
behandling, som sådant samråd skulle medföra.
Befinner sig riket i krig och kan på grund av krigsförhållandena beslut av
centrala utrymningsmyndigheten i visst fall icke avvaktas utan att det med
utrymning avsedda syftet allvarligt äventyras, äger länsstyrelse, på framställning
av luftskyddschef eller inkvårteringschef, utöva befogenhet som tillkommer
centrala utrymningsmyndigheten. Dock må åläggande eller uppmaning
enligt 1 § icke med stöd härav meddelas utan bemyndigande av
Konungen.
Utrymningstjänsteplikt.
12 §.
Person, som under kalenderåret fyller lägst sexton och högst sjuttio år,
må, under nedan i denna paragraf angivna förutsättningar, åläggas att under
utrymning utföra sådant arbete, som är för genomförandet av utrymningen
och för ordnandet av inkvarteringen oundgängligen erforderligt. Skyldighet,
som härigenom ålägges, benämnes utrymningstjänsteplikt.
Uttagning till utrymningstjänsteplikt verkställes, i utrymningskommun av
luftskyddschefen samt eljest av inkvårteringschef en.
Av luftskyddschef verkställd uttagning må omfatta dem, vilka hava sitt
hemvist i luftskyddsområdet, och skall avse tjänstgöring för verkställande av
utrymning, som berör nämnda område, eller tjänstgöring vid förläggning, i
vilken personer från området skola inkvarteras. Uttagning till tjänstgöring av
sistnämnda slag må dock icke ske efter det de, vilka utrymningsmyndigheterna
bistått med anordnande av reselägenhet, lämnat utrymningskommunen.
Uttagning, som inkvårteringschef verkställer, skall avse tjänstgöring inom
det inkvarteringsområde, i vilket den tjänstepliktige har sitt hemvist eller i
anledning av utrymningen tagit uppehåll. Ej må på grund av sådan uttagning
någon åläggas fullgöra tjänsteplikt under mera än en vecka av utrymningstiden.
13 §.
Myndighet, som äger verkställa uttagning till utrymningstjänsteplikt, äger
ålägga envar, som kan komma att bliva tjänstepliktig, att före uttagningen
inställa sig inför myndigheten för att lämna upplysning örn förhållanden av
betydelse för uttagningen.
Den som uttagits är skyldig att vid tjänstepliktens fullgörande ställa sig
23
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas av den, som verkställt uttagningen
eller förordnats att hava tillsyn över arbetet.
14 §■
Den som utan anmält laga förfall utebliver eller avviker från arbete, vartill
han uttagits, eller icke fullgör inställelseskyldighet, som föreskrivits med stöd
av 13 §, må på framställning av den, som äger verkställa uttagningen, genom
polismyndighetens försorg hämtas.
15 §.
Örn ersättning till tjänstepliktig personal gäller vad särskilt stadgas.
Förfogande i anledning av utrymning.
16 §.
Då det prövas nödvändigt för genomförande av utrymning eller för ordnande
i samband därmed av inkvartering, äger i utrymningskommun luftskyddschefen
och i inkvarteringskommun inkvarteringschefen taga i anspråk
markområden, byggnader, transportmedel, livsmedel och annan egendom, som
tillhör eller innehaves av kommuner eller enskilda.
Markområden, byggnader och transportmedel tagas i anspråk med nyttjanderätt.
Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma
att väsentligt minska i värde, tagea i anspråk med äganderätt. Annan egendom
tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke luftskyddschefen eller inkvarteringschefen
finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages
med äganderätt.
Har ägare eller innehavare av byggnad, som tages i anspråk för inkvarteringsändamål,
stadigvarande bostad i byggnaden eller tillhör han eller
medlem av hans familj befolkningsgrupp, som ålagts eller uppmanats till utrymning,
skall nödigt bostadsutrymme i byggnaden anvisas ägaren eller innehavaren
och hans familj. Person, som ej har stadigvarande bostad i byggnaden,
må dock anvisas bostadsutrymme allenast i den mån han tillhör befolkningsgrupp
som nyss nämnts.
Har den, vilken själv tillhör befolkningsgrupp, som ålagts eller uppmanats
till utrymning, eller i vars familj finnes person, som tillhör sådan grupp, med
ägare eller innehavare av byggnad träffat avtal om upplåtande av nyttjanderätt
till byggnaden eller del därav, och har ägaren eller innehavaren sist en
månad före åläggandet eller uppmaningen fullgjort den skyldighet att anmäla
upplåtelsen, som må vara föreskriven, skall nyttjanderättshavaren och hans
familj, i den mån vederbörande tillhör nyssnämnda befolkningsgrupp, anvisas
nödigt bostadsutrymme i byggnaden eller, därest därigenom allvarligt hinder
skulle uppkomma för användande enligt förefintlig plan av byggnaden till
internatförläggning, i annan byggnad inom samma kommun.
17 §.
Tages byggnad i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid utrymning
ålagts eller uppmanats taga uppehåll utom sin bostad, är ägare eller inne
-
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
havare av byggnaden pliktig att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden
ävensom dess inredning och utrustning, som av inkvarteringschef prövas
erforderliga för ändamålet.
Där det finnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose behov, som avses
i första stycket, vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk, är ägaren
eller innehavaren, i den mån Konungen det föreskriver, pliktig att tåla åtgärden.
Sådan föreskrift må meddelas allenast då riket befinner sig i krig
eller krigsfara.
18 §.
För åtgärd, som avses i 16 eller 17 §, är ägare eller innehavare av egendom,
som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av statsverket enligt nedan
angivna grunder.
För egendom, som övertages med äganderätt, lämnas ersättning med belopp,
som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion
eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen normalt
inverkande förhållanden.
Då egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, lämnas ersättning efter
enahanda grund för den för ägaren eller innehavaren förlorade avkastning
eller nytta. Har egendomen till följd av begagnandet lidit skada eller avsevärd
försämring, lämnas skälig ersättning därför.
Har åtgärd varom i 17 § sägs vidtagits, må, efter vad skäligt finnes, ersättning
lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren till följd därav fått
vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan
hava lidit.
19 §.
Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 16 eller 17 §, skall prövas i
den ordning, som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.
Ändå att egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast
vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att
inskränkning därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej
förutsetts. Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla vad
i rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.
20 §.
Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som med äganderätt
tagits i anspråk, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen,
framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma
skall ock gälla i fråga örn den, som har rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet
för förfallen fordran.
Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, om borgenären det
yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom, som
satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part det
äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara på
sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.
25
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2i §•
Envar som äger eller innehar markområde eller byggnad vare pliktig tåla,
att området eller byggnaden besiktigas av inkvarteringschef eller inkvarteringsnämnd
för utrönande av förutsättningarna för inkvartering därstädes.
22 §.
Luftskyddsehef och inkvarteringschef
äga ålägga envar att lämna upplysning,
huruvida och i vilken myckenhet
han innehar viss egendom,
som kan behöva tagas i anspråk jämlikt
denna lag.
Luftskyddsehef och inkvarteringschef
äga ålägga envar att lämna upplysning,
huruvida och i vilken myckenhet
han innehar viss egendom,
som kan behöva tagas i anspråk jämlikt
denna lag. Under tid, för vilken
förordnande enligt 1 eller 2 § icke är
för någon del av riket gällande, må
dylikt åläggande dock meddelas allenast
efter tillstånd av centrala utrymningsmyndigheten.
Åsidosätter någon skyldighet att lämna upplysning, som i första stycket
avses, eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda i fråga
örn sitt innehav av egendom, som där sägs, må undersökning verkställas av
kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning
ske av hans handelsböcker och affärshandlingar. I fråga örn befogenhet
att besluta angående undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt
beträffande tid, då undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola
bestämmelserna angående husrannsakan äga tillämpning.
Innehållet av upplysning, som lämnats enligt första stycket, samt vad som
inhämtats vid undersökning eller granskning, som avses i andra stycket, må
ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med upplysningens
avfordrande eller med undersökningen eller granskningen avsedda
ändamålet.
Kostnaderna för planläggning och verkställande av utrymning.
23 §.
Betungas utrymningschef i och för planläggningen av luftskyddsutrymning
från viss kommun med arbete av sådan omfattning, att det icke skäligen kan
fordras, att arbetet utföres utan ersättning, åligger det kommunen att bestämma
skäligt arvode till honom för tiden innan beslut örn luftskyddsutrymning
meddelas.
Har utrymningschef till uppgift att planlägga luftskyddsutrymning från
mera än en kommun, skall vid bestämmandet huruvida uppdraget bör vara
förenat med arvode hänsyn tagas till den sammanlagda arbetsbördan, därvid
varje särskild kommun har att bestrida arvode i förhållande till omfattningen
av planläggningsarbetet i fråga om samma kommun.
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Finner centrala utrymningsmyndigheten att i fall som i första eller andra
stycket avses högre arvode bör utgå än kommunen bestämt eller att arvode
bör utgå i fall då kommunen avslagit framställning härom, skall anmälan
göras till länsstyrelsen, som äger besluta, med vilket belopp arvode skall utgå.
24 §.
Det åligger kommun, inom vilken planläggning av luftskyddsutrymning
äger rum, att för tiden innan beslut om luftskyddsutrymning meddelats i
erforderlig omfattning dels tillhandahålla luftskyddschefen och utrymningschefen
biträdespersonal och lokaler, dels ock bestrida övriga i utrymningskommunen
uppkommande planläggningskostnader.
Avser planläggningsarbetet två eller flera kommuner och kan överenskommelse
icke träffas, i vad mån envar av dem skall bidraga till fullgörandet
av åliggandena enligt första stycket, ankommer tvistens avgörande på centrala
utrymningsmyndigheten.
25 §.
De förpliktelser med avseende å personal och lokaler, som må hava åvilat
kommun jämlikt 23 eller 24 §, skola av kommunen i oförändrad omfattning
fullgöras jämväl under den tid, för vilken beslut örn luftskyddsutrymning
från kommunen gäller.
övriga kostnader, som uppkomma i utrymningskommun under den i första
stycket angivna tid, skola bestridas av statsverket.
26 §.
Samtliga kostnader, vilka uppkomma i utrymningskommun vid planläggning
eller verkställande av militärutrymning, skola bestridas av statsverket.
27 §.
Planlägges i en kommun såväl luftskyddsutrymning som militärutrymning,
skall centrala utrymningsmyndigheten, med hänsyn till omfattningen av de
båda planläggningarna, för varje månad bestämma, att planläggningskostnaderna
skola bestridas antingen i den ordning, som är stadgad i fråga örn luftskyddsutrymning,
eller enligt de för militärutrymning meddelade bestämmelserna.
28 §.
Den som driver barnhem, sjukhus, ålderdomshem eller annan vårdanstalt
är vid utrymning skyldig att utan ersättning ställa sådan utrustning, som
under utrymningen icke är behövlig för någon av anstalten i utrymningskommunen
utövad verksamhet, till förfogande för förläggning, i vilken personer
från anstalten skola inkvarteras.
29 §.
Vid internatförläggning anställd personal med arbetsuppgifter, för vilkas
fullgörande särskild personal var anställd i utrymningskommunen redan före
27
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
utrymningen, skall avlönas av den, som före utrymningen svarade för avlöningen
till sådan personal.
30 §.
I den mån ledamot i inkvarteringsnämnd åtnjuter arvode för deltagande i
nämndens sammanträden, skall kostnaden härför bestridas av inkvarteringskommunen.
31 §.
Sådana kostnader för planläggning och verkställande av utrymning, vilka
uppkomma i inkvarteringskommunen och icke avses i 28, 29 och 30 §§, skola
bestridas av statsverket.
32 §.
Kommun, inom vilken inkvarteringsnämnd är verksam, är berättigad att av
statsverket erhålla förskott å de utgifter, för vilka kommunen ej själv skall
svara. Förslår ej erhållet förskott för verksamhetens uppehållande, åligger
det kommunen att, i avvaktan på vederbörlig utanordning, förskottsvis ställa
egna medel till förfogande för gäldande av de erforderliga kostnaderna.
U trymningslij alp.
33 §.
I fråga örn utrymningshjälp gäller vad särskilt är stadgat.
Förbud mot bortflyttning.
34 §.
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen eller den
myndighet Konungen därtill bemyndigar meddela förbud att lämna visst
område. Beträffande säkerhetsområde, som i 2 § omförmäles, eller viss del
av sådant område må dylikt bemyndigande givas endast vederbörande militära
befälhavare.
Har beslut meddelats örn luftskyddsutrymning eller militärutrymning, äger
den myndighet, som meddelat beslutet, jämväl utan särskilt bemyndigande
meddela dem, vilka icke omfattas av utrymningen, förbud att lämna den ort,
som skall utrymmas. För sådant område, inom vilket militär befälhavare äger
besluta örn militärutrymning, må dock civil myndighet icke utan befälhavarens
samtycke utfärda förbud mot bortflyttning.
35 §.
Förbud, som avses i 34 §, må meddelas allenast:
a) då det kan befaras, att militära åtgärder av synnerlig betydelse, vilka
vidtagas eller kunna förväntas inom området, eljest bliva väsentligt försvårade;
b) då tillgängliga transportmedel icke förslå för transport av andra än
dem, vilka må hava ålagts eller uppmanats bortflytta;
c) då bortflyttning är förenad med uppenbar livsfara;
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
d) då behovet på orten av luftskyddspersonal eljest icke skulle bliva tillgodosett;
eller
e) i ändamål att förhindra bortflyttning av näringsföretag, vars kvarblivande
i orten är av synnerlig vikt för befolkningens försörjning med förnödenheter
eller eljest för det ekonomiska livet därstädes.
Övriga bestämmelser.
36 §.
Luftskyddschef må i den utsträckning, som finnes lämplig, å utrymningschef
överlåta de befogenheter, som enligt 9 § andra stycket samt 12, 13, 16 och
22 §§ tillkomma luftskyddschefen.
37 §.
Har någon åsidosatt föreskrift eller föreläggande, som meddelats med
stöd av denna lag eller enligt 41 § meddelade bestämmelser, straffes med
dagsböter eller fängelse; äro omständigheterna synnerligen försvårande och
sker brottet under tid, för vilken beslut örn utrymning gäller, må dömas till
straffarbete i högst två år. Lag samma vare, där någon i fall, som i 22 § första
stycket avses, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift örn förhållande, som
i sistnämnda lagrum avses.
Fälles någon till straff enligt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt
finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, örn den ej kan
tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde.
38 §.
Bryter någon mot vad i 22 § tredje stycket stadgas, straffes med dagsböter
eller fängelse.
39 §.
Brott, som i 38 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse
av målsäganden.
Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom och utdömd
ersättning, varom i 37 § andra stycket förmäles, tillfalla kronan.
40 §.
Över luftskyddschefs, utrymningschefs, inkvarteringsnämnds och inkvarteringschefs
beslut i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos centrala
utrymningsmyndigheten inom tjugu dagar från det klaganden erhållit
del av beslutet.
Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller centrala utrymningsmyndigheten,
må överklagas hos Konungen inom tid, som i allmänhet
är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut.
Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 1, 2, 5 eller 34 §.
29
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Myndighets beslut i fall, som avses i 12—14 samt 16 och 17 §§, skall lända
till efterrättelse utan hinder av förd klagan.
41 §.
Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen
av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
Genom denna lag upphäves lagen den 13 april 1940 (nr 216) örn vissa
skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.
B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts i propositionen
framlagda, nedan intagna förslag till
1) Lag
om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937
(nr 504).
Härigenom förordnas, att 18 § luftskyddslagen den 11 juni 19371 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
18 §.
Örn utrymning gäller vad i särskild lag stadgas.
I fråga örn åtgärder, som föranledas av undanförande för luftskyddsändamål,
äger Konungen, utan hinder av vad ovan i denna lag är stadgat, meddela
särskilda föreskrifter angående luftskyddets organisation och förberedande.
Konungen äger---eller krigsskådeplats.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
2) Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)
örn förfoganderätt för luftskyddets behov.
Härigenom förordnas, dels att 2 § samt 3 § 3 och 4 mom. lagen den 31
mars 1938 örn förfoganderätt för luftskyddets behov skola upphöra att gälla,
dels att 1 §, 5 § 1 morn., 6 och 14 §§ samt 15 § 1 mom. samma lag1 2 skola
1 Senaste lydelse se S. F. S. 1940: 217.
2 Senaste lydelse se S. F. S. 1940: 219.
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i lagen skall införas
en ny paragraf, betecknad såsom 21 §, av den lydelse nedan sägs:
1 §•
Bestämmelserna i 3—15 §§ skola äga tillämpning allenast då luftskyddstillstånd,
varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är rådande.
5 §•
1 mom. För åtgärd, som avses i 3 § 1 mom. eller 4 § 1 morn., är med nedan
i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av egendom, som
beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.
För egendom---inverkande förhållanden.
Då egendom — ---ersättning därför.
Har åtgärd varom i 4 § 1 mom. sägs vidtagits, må, efter vad skäligt finnes,
ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren i följd därav fått
vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan
hava lidit.
6 §•
Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1 mom. eller 4 § 1 mom.
skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning, som är stadgad
beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att egendom, som tages
i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen, må
ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning därigenom
icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej förutsetts. Angående sätt
och tid för ersättningens erläggande skall gälla vad i rekvisitionslagen stadgas
örn likvid för fullgjord rekvisition.
14 §.
Länsstyrelsen må i den utsträckning, som finnes lämplig, uppdraga åt
iuftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva de befogenheter, som enligt
3 och 4 §§, 8 § första stycket samt 9—13 §§ tillkomma länsstyrelsen.
15 §.
1 mom. över luftskyddschefs beslut i ärende, som avses i denna lag, må
besvär anföras hos länsstyrelsen inom tjugu dagar från det klaganden erhållit
del av beslutet.
Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse, må överklagas hos
Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut.
21 §.
Örn utrymning gäller vad i särskild lag stadgas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
31
3) Förordning
angående ändring i vissa delar a? förordningen den 13 april 1940
(nr 215) om utrymningshjälp.
Härigenom förordnas, att 3, 13, 36 och 40 §§ förordningen den 13 april
1940 om utrymningshjälp skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
3 §•
Utrymningshjälp må utgå till den, vilken tillhör befolkningsgrupp, som
blivit i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad till utrymning.
13 §.
Den centrala — — -— därtill utger.
De lokala åtgärderna med avseende å utrymningshjälpens förberedande
och handhavande ombesörjas i utrymningskommun av luftskyddschefen med
biträde av utrymningschefen och i inkvarteringskommun av inkvarteringsnämnden,
som därvid står under närmare tillsyn av inkvarteringschefen. Har
i fråga örn viss kommun förordnande enligt 9 § andra stycket utrymningslagen
meddelats, skola inom sådan kommun jämväl de åtgärder, som enligt
denna förordning ankomma å inkvarteringsnämnd, handhavas av luftskyddschefen
med biträde av utrymningschefen.
Luftskyddschef må i den utsträckning, som finnes lämplig, å utrymningschef
överlåta de befogenheter, som enligt andra stycket tillkomma luftskyddschefen.
36 §.
Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna förordning meddelats
av luftskyddschef eller inkvarteringsnämnd, må klagan däröver föras hos den
i 13 § första stycket avsedda myndigheten.
Besvär enligt---till besvärsmyndigheten.
Över beslut av länsstyrelse enligt 30 § må klagan icke föras.
För medlemmar — — — förestår hushållet.
40 §.
Konungen äger---är sagt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
4) Föror d ning
om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrynmingstjänst.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Centrala utrymningsmyndigheten skall, i överensstämmelse med vad i
denna förordning stadgas, fastställa reglemente för avlöning av statsmedel
åt personal, som under tid då beslut örn utrymning gäller fullgör utrymningstjänst
på grund av uttagning enligt 12 § utrymningslagen eller i enlighet med
frivillig överenskommelse.
Bestämmelserna i denna förordning äga ej tillämpning å sådan personal,
som avses i 30 § utrymningslagen eller som för sin tjänstgöring äger i annan
ordning uppbära avlöning till högre belopp än vad enligt denna förordning
utgår.
2 §•
För personal, som under en tid av minst tre dagar i följd fullgör utrymningstjänst,
omfattande i genomsnitt minst åtta timmar varje söckendag,
må, där ej nedan annorlunda stadgas, lönen för dag (daglön) högst bestämmas
i ortsgrupp I till fyra kronor, i ortsgrupp II till fem kronor och i
ortsgrupp III till sex kronor med tillägg av en krona 25 öre för familjemedlem,
som fyllt sexton år, och 80 öre för annan familjemedlem. För tjänstgöring,
som är förlagd mera än tio kilometer från hemvistet, utgår daglön,
även örn det genomsnittliga antalet arbetstimmar för dag ej uppgår
till åtta. I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas
den enligt lagen örn folkpensionering verkställda indelningen. Är den kommun,
inom vilken tjänstgöringen sker, hänförd till annan ortsgrupp än den kommun,
där den tjänstgörande har sitt hemvist, skall den högre av dessa ortsgrupper
tillämpas.
Den enligt första stycket bestämda daglönen må för person, som innehar
befälsställning eller särskild kompetens för viss utrynmingstjänst, höjas med
högst fyrtio procent.
Såsom familjemedlemmar i förhållande till den, som fullgör utrymningstjänst,
räknas:
a) make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, envar under förutsättning
att den tjänstgörande är underhållsskyldig gentemot vederbörande och vid
tjänstgöringens början i väsentlig mån bidrog till dennes underhåll;
b) föräldrar, adoptant, makes barn och makes adoptivbarn, envar under
de förutsättningar, som angivas under a), och under förutsättning tillika, att
den tjänstgörande vid tjänstgöringens början sammanbodde med vederbörande;
samt
c) husföreståndarinna under förutsättning att den tjänstgörande sammanbor
med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år samt,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84. 33
därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen till
arbete.
3 §•
Har person till följd av utrymningstjänstgöring gått miste örn inkomst
till belopp, som överstiger den honom jämlikt 2 § tillkommande lönen, utgår
under två månader från tjänstgöringens början ersättning för den av tjänstgöringen
föranledda inkomstminskningen med det belopp, vartill luftskyddschef
eller inkvarteringschef finner minskningen hava uppgått, dock med högst
hälften av den enligt 2 § utgående lönen. Konungen äger förordna, att sådan
ersättning må utgå under längre tid än två månader.
4§-
Lider den, som tagits i anspråk för utrymningstjänstgöring, på grund härav
sådan minskning i sina inkomster, att han icke förmår bestrida utgifterna för
sin bostad, må centrala utrymningsmyndigheten på därom gjord ansökan tillerkänna
honom skäligt bostadsbidrag. Bidraget må icke överstiga hyresvärdet
för den bostad, som den tjänstgörande innehade vid tjänstgöringens början,
däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med värme.
5 §•
För dagavlönad person, som in natura erhåller erforderlig förplägnad,
minskas daglönen med två kronor.
6 §•
Vid tjänstgöring, som omfattar kortare tid än tre dagar i följd eller eljest
icke är att hänföra under 2 §, utgår med nedan stadgade undantag timlön med
en tiondel av daglönen i motsvarande befattning för icke familjeförsörjare,
dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.
Timlön utgår endast för tjänstgöring, som omfattat minst två timmar av
ett dygn.
7 §•
För person under aderton år äger luftskyddschef eller inkvarteringschef
bestämma lägre lönebelopp än de i 2 och 6 §§ angivna samt lägre avdrag än
i 5 § stadgas för förplägnad in natura.
8 §•
Vid tjänstgöring enligt 2 § uppbäres full daglön för begynnelse- och slutdagarna,
därest tjänstgöringen å dessa dagar uppgått till minst hälften av
den eljest brukliga tjänstgöringstiden för dag, och eljest halv daglön.
Vid tjänstgöring, för vilken timlön utgår, räknas dygnet från klockan sex.
I tjänstgöringstiden inräknas den tid, som skäligen åtgår för färd till eller
från tjänstgöringsplatsen. Vid brutet timantal räknas allenast tid, som omfattat
minst halv timme. Sistnämnda tid räknas såsom hel timme.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 34.
1382 41 3
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
9§-
Lön, ersättning för mistad inkomst och. bostadsbidrag utbetalas i efterskott.
10 §.
Den som i inkvarteringsort fullgör utrymningstjanst, för vilken daglön
åtnjutes, äger vid tjänstledighet av anledning, som i 14 § civila avlöningsreglementet
sägs, under en tid av två månader åtnjuta full lön ävensom i förekommande
fall ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag. Under tjänstledighet
för annan sjukdom än sådan, som i nämnda paragraf avses, må under
samma tid utgå belopp, motsvarande tre fjärdedelar av nyssnämnda förmåner.
11 §•
Över luftskyddschefs eller inkvarteringschefs beslut i ärende, som avses
i denna förordning, må besvär anföras hos centrala utrymningsmyndigheten
inom tjugu dagar från det klaganden erhållit del av beslutet.
Den som är missnöjd med centrala utrymningsmyndighetens beslut enligt
denna förordning må däröver anföra besvär, därest beslutet meddelats med
stöd av 1 §, hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut, samt eljest
hos kammarrätten sist före klockan tolv å trettionde dagen från det klaganden
erhöll del av beslutet.
Över kammarrättens beslut må klagan icke föras.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.
5) L a g
med
vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar m. lii.
Härigenom förordnas som följer:
Konungen äger föreskriva, att den skyldighet att fullgöra vissa arbetsuppgifter,
som stadgas i 9 § utrymningslagen, skall beträffande viss eller
vissa kommuner avse jämväl omhändertagande av utländska flyktingar, som
inkommit till riket från krigförande land, eller av svenska medborgare, som
av annan anledning än utrymning i större antal taga tillfälligt uppehåll inom
kommunen.
2§-
Handhavandet av de uppgifter, som jämlikt denna lag åläggas kommun,
skall ankomma å kommunens inkvarteringsnämnd, som därvid skall stå
under tillsyn av den jämlikt 10 § andra stycket utrymningslagen förordnade
inkvarteringschefen.
35
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Konungen eller den myndighet Konungen därtill bemyndigar äger föreskriva,
att kommun, vilken beröres av föreskrift, som meddelats enligt 1 §,
skall tillsätta särskild inkvarteringsnämnd.
3 §•
Är det för verkställighet av föreskrift, som meddelats enligt 1 §, nöel
vändigt att taga i anspråk eller eljest förfoga över markområden, byggnader,
transportmedel, livsmedel och annan egendom, äger inkvarteringschef samma
rätt härtill, som enligt 16 och 17 §§ utrymningslagen tillkommer honom för
där avsedda fall. Beträffande sådant förfogande skola bestämmelserna i
nämnda lag jämväl i övrigt äga motsvarande tillämpning.
4 §■ . ;
Bestämmelserna i 30—32 §§ utrymningslagen skola äga motsvarande tilllämpning
i fråga örn de kostnader, som uppkomma vid fullgörandet av
inkvarteringsnämnds åligganden enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
i
Stockholm den 17 juni 1941.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Tamm, Forslund, Linnér,
Holstenson, Nils Elowsson och Näslund;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Hage, fröken Andersson, herrar
Olovson i Västerås, Hallagård, Cruse, fru Johansson och herr Larsson i Östersund.
Reservation
av herr Hagman.
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Särskilt yttrande
av herr Linnér, som anfört:
De föreliggande förslagen torde i händelse av krig kunna erhålla synnerlig
betydelse för riksförsvaret. Tillika innefatta de åtgärder, som djupt ingripa
i den enskildes liv. Det är därför beklagligt att propositionen avlämnats så
sent, att utskottsbehandlingen av förslagen ej kunnat ske förrän under riksdagens
sista arbetsdagar. Även i detta läge må dock följande omständigheter
påpekas.
Lagförslagen kunna ej undgå att inverka på frågorna örn fördelningen och
ledningen av de arbetskrafter, som behövas för olika uppgifter. En viss förberedande
utredning härom pågår, enligt vad propositionen ger vid handen,
genom arbetsmarknadskommissionens försorg och en undersökning angående
vissa närliggande ämnen lärer ha upptagits av annan central myndighet. Det
är sannolikt, att dessa utredningar komma att påverka såväl utrymningsorganen
som andra med hemortsförsvaret sammanhängande organisationer.
Så länge en sålunda åsyftad fastare ordning icke åstadkommits, synes det
icke lämpligt att nu införa den viktiga ändringen i gällande organisation att
länsstyrelsernas uppgifter såsom ledare av den lokala verksamheten försvinna
och fördelas mellan den centrala utrymningsmyndigheten å ena sidan samt
luftskydds-, utrymnings- och inkvarteringscheferna å den andra. Deras ställning
är för närvarande allt för svag, centraliseringen medför i vissa fall avsevärda
svårigheter, vilka endast ofullständigt avhjälpas genom 11 § i förslaget
till utrymningslag. Erforderlig omarbetning av lagtext och motivering har
tiden icke medgivit. Det har dock synts nödvändigt att göra en erinran örn de
olägenheter i nämnda avseenden förslagen komma att medföra.
Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till utrymning slag, m. m. a1 i texten