Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1.938

1941-06-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1.938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3S.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1941 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 §

lagen den 17 juni 1.938 (nr 287) örn semester, m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en elen 4 juni 1941 dagtecknad proposition, nr 289, Ilar Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogade

förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr

287) om semester samt till lag örn semester för viss militär tjänstgöringstid

m. m., dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Propositionen har, såvitt angår lagförslagen, hänvisats till lagutskott och

behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats till

statsutskottet.

Ovannämnda lagförslag äro av följande lydelse.

1) Förslagtill
Lag:
angående

ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287)

örn semester.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 17 juni 1938 örn semester skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §•

Semester utgår —---mellan parterna.

Rätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Härvid

skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i

arbetet eller sådan sjukdom, som avses i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning,

beredskapsövning, landstormsrepetitionsövning eller landstormsbefälsövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 35.

1372 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Dag, under vilken arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort

militär tjänstgöring, må dock icke räknas honom till godo, därest arbete

eljest uppenbarligen icke kunnat beredas honom å sådan dag.

I semestern —---däremot inräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

2) Förslag

till

Lag

örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har arbetstagare, å vilken lagen örn semester äger tillämpning, under år

1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2

värnpliktslagen, skall, med iakttagande i övrigt av vad i förstnämnda lag

stadgas, sådan tjänstgöring jämställas med militär tjänstgöring, varom i 4 §

andra stycket semesterlagen förmäles. I fråga örn månad, för vilken arbetstagaren

äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den grund, att

tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen jämställes

med tid, då arbete utförts för arbetsgivarens räkning, skall dock

sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med tio kronor samt utbetalas

i den ordning Konungen bestämmer.

2§-

Äger person, som under år 1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt

§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, icke enligt bestämmelserna

i 1 § denna lag utfå semesterlön eller ersättning därför för tjänstgöringstiden,

skall, där sammanlagda tjänstgöringstiden under året irppgått till

minst 90 dagar, i den ordning Konungen bestämmer till honom av statsmedel

utgå ersättning för semester med tio kronor för varje tidrymd av 30

dagar tjänstgöringen under året sammanlagt varat.

3§-

Yad i denna lag stadgas skall beträffande värnpliktig, tillhörande årsklass

1939 eller 1940 eller årsgrupp 1940, äga tillämpning allenast i den mån av

honom fullgjord militär tjänstgöring överstiger 180 dagar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna i första kammaren

nr 243 av herrar Mannerskantz och Bondeson och nr 244 av herr Axel

Ivar Andel son samt motionerna i andra kammaren nr 337 av herr Ericsson

i Kinna m. fl. och nr 338 av herr Dickson m. fl., dock ej såvitt motionerna angå

propositionen i vad den hänvisats till statsutskottet.

I motionerna I: 243 och II: 338, vilka äro likalydande, hemställes, såvitt

nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta att för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om semester för viss militär tjänstgöringstid lii. m.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Har arbetstagare---(= propositionen) för arbetsgivarens räkning

skall dock sådan lön eller Bisättning utgå av statsmedel med sex kronor samt

till arbetstagare, vilken widel• militärtjänstgöringen åtnjutit bidrag enligt krigsfamidjebidr

ags för ordning en jämväl med ett belopp motsvarande den hjälp han

erhållit per dag under sista tjänstgöringsmånaden jämlikt sistnämnda förordning,

allt att utbetalas i den ordning Konungen bestämmer.

§ I 2-

Ager person — — — (— propositionen) av statsmedel utgå semesterei

sättning för varje tidrymd av 30 dagar tjänstgöringen under året sammanlagt

varat med sex kronor samt till den, som åtnjutit bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen

jämväl med ett belopp motsvarande den hjälp han erhållit

per dag under sista tjänstgöringsmånaden jämlikt sistnämnda förordning.

§ 3.

Lika med förslaget.

Motionen 1:244 utmynnar i en hemställan, att riksdagen måtte besluta

dels att avslå propositionen dels att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn

utredning snarast möjligt om enhetliga och effektiva åtgärder för att lindra de

olägenheter i såväl ekonomiskt som annat hänseende, som inkallelserna till

militärtjänst förorsakat stora grupper av den manliga befolkningen, samt

framläggandet av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

I motionen II: 337 yrkas, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i

propositionen, som framgår av vad i motionen anförts, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta de ändringar i lagtexten, vilka i anledning härav

bliva erforderliga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

I motionen anföres bland annat följande.

Godkännes Kungl. Maj:ts proposition angående semester för viss militär

tjänstgöring m. m. i oförändrat skick av riksdagen, så kunna vissa bland de

inkallade komma att erhålla semesterersättning både från staten och civil

arbetsgivare. Detta kommer att bliva fallet beträffande en del stats- och

kommunalanställda liksom för dem, vilka genom kollektivavtal eller andra

överenskommelser tillerkännas fidi semesterrätt från sin civilanställning,

jämväl för tid militärtjänstgöring varar. Detta kan icke vara riktigt. För

dessa i semesterhänseende privilegierade grupper innebär nog propositionens

förslag en överraskning, emedan vederbörande icke tänkt sig en lagstiftning

på ifrågavarande område så generöst utformad.

Riksdagen synes oss böra besluta örn införande av sådana bestämmelser

i den föreslagna lagen örn semester för viss militär tjänstgöring m. m. att

semesterersättning endast utbetalas till sådana inkallade, vilka icke erhålla

sådan ersättning från annat håll. Införande av ett sådant stadgande borde

icke allt för mycket behöva försvåra lagens tillämpning. Utbetalningen av

semesterersättningen skall ju ske först efter ansökan från den inkallades

sida. Det synes sålunda vara tillräckligt med en bestämmelse i lagen av

innehåll, att semesterersättning icke utbetalas av statsmedel för den händelse

sådan ersättning erhålles från annat håll, och ett stadgande örn straff

för den, vilken genom osanna uppgifter söker komma i åtnjutande av semesterersättning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen och motionerna

framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas i detta utlåtande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Gällande bestämmelser.

Semesterlagen.

Lagen den 17 juni 1938 (nr 287) örn semester äger tillämpning å arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst med undantag för sådana arbetare hos

staten, för vilka gälla särskilda föreskrifter rörande semester. Från lagens

tillämpning är också undantagen arbetstagare, som är medlem av arbetstagarens

familj eller som avlönas uteslutande genom andel i vinst (1 §).

Huvudförutsättningen för rätt till semester är, att arbetstagaren innehaft

sin anställning sedan minst 180 dagar (3 § första stycket, 9 § andra stycket).

Semester utgår för kalenderår och omfattar en dag för varje kalendermånad

anställningen varat under närmast föregående kalenderår (kvalifikationstid),

för såvitt icke parterna träffat överenskommelse örn att annan period av

samma längd skall gälla såsom kvalifikationstid (4 § första stycket). Rätt

till semester föreligger (4 § andra stycket) endast för kalendermånad, under

vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16

dagar. Härvid skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder

arbetstagaren åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på

grund av olycksfall i arbetet eller sådan sjukdom, som avses i lagen örn

försäkring för vissa yrkessjukdomar, eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven

repetitionsövning, landstormsrepetitionsövning eller landstormsbefälsövning.

Dag, under vilken arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller

fullgjort militär tjänstgöring, må dock icke räknas honom till godo, därest

arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas honom å sådan dag. —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

5

Arbetsgivaren äger bestämma, när semester skall utgå (6 § första stycket).

Semester får icke utan arbetstagarens medgivande förläggas till tid, bland

annat, då arbetstagaren fullgör sådan militär tjänstgöring, varom talas i 4 §

andra stycket (6 § tredje stycket). — Under semester skall lön utgå (8 §

första stycket). Arbetstagare, som är avlönad med tidion, beräknad för vecka

eller längre tidsenhet, äger uppbära den å semestertiden belöpande lönen

(8 § andra stycket). För annan arbetstagare skall lönen för varje semesterdag

utgå med belopp, motsvarande hans genomsnittliga inkomst för dag, då

arbete för arbetsgivarens räkning utförts under de månader av senast förflutna

kvalifikationstid, för vilka semesterrätt föreligger. Vid frånvaro från arbetet

på grund av militärtjänst, som omförmäles i 4 § andra stycket, skall vid

beräkning av semesterlönens storlek hänsyn tagas till den lön, som arbetstagaren

sannolikt skulle hava uppburit för nämnda tid, därest han utfört

arbete för arbetsgivarens räkning. — Arbetstagare, som utför arbetet i sitt

hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, är icke berättigad till semester

utan endast till semesterlön (9 § första stycket). Bestämmelser örn

lönens storlek givas i 9 § andra stycket. Beträffande sådana arbetstagare

gälla icke, bland annat, bestämmelserna i 4 § andra stycket och 8 § andra

stycket. — Arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas därifrån,

innan han åtnjutit honom enligt 4 § tillkommande semester eller

enligt 9 § tillkommande semesterlön, skall erhålla ersättning därför enligt

de i 8 och 9 §§ stadgade grunderna (12 §).

Värn pliktslagen.

Jämlikt värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443) (ändrad genom lagar

den 22 april 1938, nr 124, den 2 juni 1939, nr 223, och den 14 juni 1940,

nr 511) omfattar vanlig repetitionsövning 25 eller 30 dagar (§ 27), landstormsrepetitionsövning

5 dagar samt landstormsbefälsövning 12 dagar (§ 36).

§ 27 morn. 2 a innehåller bestämmelser örn beredskapsövning. Enligt dessa

bestämmelser är värnpliktig, som uttagits till linjetjänst vid hären eller i

linjetjänst tilldelats kustartilleriet, skyldig att under fredstid, där Konungen

med hänsyn till krigsberedskapen så prövar nödigt och i den ordning

Konungen bestämmer, fullgöra en beredskapsövning örn högst 30 dagar före

utgången av fjärde året efter inskrivningsåret. Vidare må erinras örn de

bestämmelser, enligt vilka Konungen, då rikets försvar eller dess säkerhet

eljest det kräver, efter statsrådets hörande äger till tjänstgöring inkalla beväringen

(§ 28 mom. 1) eller landstormen (§ 36 mom. 2) eller de större eller

mindre delar därav, som finnas behövliga.

Vissn amira författningsbestämmelser.

I 1 § lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) örn förbud mot arbetstagares

avskedande med anledning'' av värnpliktstjänstgöring m. m. (ändrad genom

lag den 14 juni 1940, nr 505) stadgas, bland annat, att ingen på grund av

tjänstgöring, som åligger honom enligt värn pliktslagen eller som han eljest

jämlikt stadgande i lag är skyldig att utföra åt det allmänna, får skiljas

från anställning, som han innehar. — Avskedande av annan, självständig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

grund kan däremot äga rum och detta även under tid, då militärtjänstgöring

fullgöres.

Åtskilliga andra åtgärder hava även vidtagits till förbättrande av de värnpliktstjänstgöringsskyldigas

ställning. Av författningar på förevarande område

må nämnas lagen den 14 oktober 1939 (nr 728) med särskilda bestämmelser

rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m., lagen den 31 oktober

1939 (nr 782) örn inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods från

vissa värnpliktiga m. m., förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med

särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga,

lagen samma dag (nr 811) angående undantag i vissa fall från

stadganden örn uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder,

lagen samma dag (nr 812) örn upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet

att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende

å rösträtt och behörighet samt lagen den 19 april 1940 (nr 233) örn

anstånd för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m.

Särskilda bestämmelser finnas vidare utfärdade rörande avlöningsförmåner,

familjebidrag m. m. åt värnpliktiga.

Härjämte må erinras örn vissa av Kungl. Majit den 6 december 1940 utfärdade

bestämmelser angående ledighet för personal, å vilken krigsavlöningsreglementet

är tillämpligt (krigsledighetsbestämmelser) (Sv. förf.-sami.

986/1940). Enligt dessa bestämmelser kan ledighet beviljas bland annat i

form av krigspermission, som åtminstone i vissa fall avser att bereda vila och

rekreation, eller tjänstledighet. Vid beviljande av krigspermission och av

tjänstledighet för enskild angelägenhet av vikt eller för beredande av vila

och rekreation i fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission, skall

såsom allmän regel iakttagas, att av nämnda slag av ledighet för varje tjänstgöringsperiod

örn två månader sammanlagt må åtnjutas ledighet under högst

sex dygn, resdagar oräknade. Den sålunda beräknade ledigheten må sammanslås

till längre eller uppdelas på kortare ledighetsperioder. Under krigspermission

och tjänstledighet av förut angiven art bibehålies rätt till krigslön

och familjebidrag, varjämte viss ersättning för resekostnad utgår.

Tidigare förslag’ om privilegiering i semesterhänseende

av vissa slag av militär tjänstgöring.

Semesterlagen.

I sakkunnigförslaget till semesterlag framhölls, att annan tjänstgöring än

repetitionsövning icke syntes kunna privilegieras med hänsyn till den ekonomiska

börda, som genom privilegiering ålades arbetsgivarna.

Propositionen i ämnet (nr 286/1938) upptog sakkunnigförslaget med tillägg

av de kortvariga landstormsrepetitions- och landstormsbefälsövningarna.

Urtima riksdagen 1939/40.

I en motion (nr II: 7) vid urtima riksdagen 1939/40, vilken behandlades

i samband med förslag till lag örn förbud mot arbetstagares avskedande med

anledning av värnpliktstjänstgöring m. m., yrkades, att i nämnda lag skulle

införas bestämmelse, att fullgörande av förstärkt försvarsberedskap icke finge

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

7

medföra någon minskning av den semestertid oell semesterersättning, som

eljest skolat tillkomma den inkallade. I andra särskilda utskottets utlåtande

(nr 12) i ärendet anfördes, att vid en blivande omarbetning av semesterlagen

borde övervägas, i vad mån rätt till semester skulle föreligga jämväl vid annan

militärtjänstgöring än sådan, som omförmäldes i semesterlagen, men att

motionen icke borde föranleda någon åtgärd. Utskottets förslag bifölls av

riksdagen.

Departementspromemoria år 1939 angående

ändring av 4 § andra stycket

semesterlagen.

I en i slutet av år 1939 inom socialdepartementet upprättad promemoria

har ifrågasatts sådan ändring av semesterlagen (4 § andra stycket), att beredskapsövning

skulle helt jämställas med de i lagen redan upptagna värnpliktsövningarna

samt att tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2

värnpliktslagen skulle intill fyra månader av varje kvalifikationstid — d. v. s.

i allmänhet kalenderår — få tillgodoräknas i semesterhänseende. Detta

förslag innebär alltså, att arbetsgivarna skulle utgiva semesterlön eller semesterersättning

för högst fyra dagar per kalenderår till hos honom anställda

arbetstagare för sådan tid, då de varit inkallade till ifrågavarande slag av

militär tjänstgöring.

4 § skulle efter genomförandet av de ifrågasatta ändringarna erhålla följande

lydelse (avvikelser från gällande lag kursiverade):

Semester utgår — — — mellan parterna.

Rätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Härvid

skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet

eller sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning, beredskapsövning,

landstormsrepetitionsövning eller landstormsbefälsövning. Med dag, å vilken arbete

utförts, skall ock jämställas dag, varunder, arbetstagaren varit inkallad till tjänstgöring

jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen; sådan tjänstgöring må dock

endast under högst fyra månader av varje kvalifikationstid anses såsom arbetstid. Dag,

under vilken arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär

tjänstgöring, må likväl icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen

icke kunnat beredas honom å sådan dag.

I semestern — — — däremot inräknas.

över departementspromemorian hava efter remiss yttranden avgivits av

socialstyrelsen, kommerskollegium, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige, de anställdas centralorganisation (Daco) samt

kooperativa förbundet. Kommerskollegium har bifogat yttranden från järnkontoret

samt Stockholms och Skånes handelskammare ävensom handelskammaren

i Göteborg. Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa

till propositionen sid. 7—11.

1940 års lagtima riksdag.

I en motion (II: 188) yrkades, att tjänstgöring i förstärkt försvarsberedskap

skulle räknas som kvalifikationstid för semester, Andra lagutskottet anförde

i utlåtande nr 37:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Det i motionen II: 188 berörda spörsmålet örn rätt att som kvalifikationstid

räkna även den tid, arbetstagare fullgör militärtjänstgöring under förstärkt

försvarsberedskap, förtjänar enligt utskottets mening noggrant övervägande.

Frågan uppmärksammades redan vid 1939/40 års urtima riksdag. Andra

särskilda utskottet uttalade då såsom önskvärt, att vid en blivande omarbetning

av semesterlagstiftningen även övervägdes, i vad män rätt till semester

skulle föreligga jämväl vid annan militärtjänstgöring än sådan som omförmäldes

i semester lagen. Häremot gjorde riksdagen ej erinran. Yad särskilt

angår den beredskapsövning örn högst trettio dagar, varom bestämmelser

infördes i värnpliktslagen år 1939, synas goda skäl tala för att densamma

järn ställes med de i semesterlagen redan upptagna värnpliktsövningarna.

Örn oell i vad mån en privilegiering bör ske även av den till tiden obestämda

tjänstgöring, till vilken inkallelse kan ske, då rikets försvar eller dess säkerhet

eljest det kräver, kan vara mera tveksamt. För båda dessa fall gäller,

att det måste möta betänkligheter att ålägga arbetsgivarna de ökade utgifter,

som skulle vara förenade med skyldighet för dem att i mera betydande utsträckning

till arbetstagarna utgiva förmåner enligt semesterlagen för tid,

då staten utnyttjat de sistnämndas arbetskraft. A andra sidan kunna givetvis

arbetstagare, örn de fullgjort en längre tids beredskapstjänst, som de ej få

räkna sig tillgodo, komma i en svår situation exempelvis om verksamheten

vid den fabrik, där de liro anställda, helt inställes under semestertiden.

Tänkbart vore måhända, att staten här trädde emellan. Av vad i utskottets

redogörelse här ovan anförts framgår, att viss utredning i ämnet verkställts

inom socialdepartementet. Då utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t även

i fortsättningen skall ägna uppmärksamhet åt detta invecklade spörsmål,

finner utskottet ej skäl föreslå riksdagen att i anledning av motionen II: 188

vare sig besluta lagändring eller göra någon framställning till Kungl. Maj:t.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets uttalande.

Framställningar till Kungl. Maj:t år 1941.

Avdelning 5 av svensea textilarbetareförbundet i Göteborg har i skrivelse i

april 1941 yrkat sådana ändringar i semesterlagen, att de inkallade erliölle

rätt till obeskuren semester och semesterersättning. Enligt nuvarande bestämmelser

förlorade de inkallade, som under år 1940 fullgjort militärtjänst,

en dags semester för varje månad, under vilken de på grund av inkallelsen

varit borta från sitt civila arbete. Beredskapsmännen komme därigenom i

ogynnsammare ställning än de anställda, som icke varit inkallade till militärtjänst.

Då semester under år 1941 lämnades vid de företag, där de under

år 1940 till beredskapstjänst inkallade vore anställda, kunde dessa komma

i den situationen, att de väl finge semester — företagen stängde i regel

under den tid semester lämnades — men ej semesterersättning.

I skrivelse den 25 april 1941 har landsorganisationen i Sverige, efter att

hava erinrat örn tidigare förslag rörande beredskapstjänstgöringens — varmed

i skrivelsen torde avses tjänstgöring icke blott enligt § 27 utan även

enligt §§ 28 och 36 värnpliktslagen — inbegripande under bestämmelserna

i 4 § andra stycket semesterlagen, anfört:

Anledningen till att framförda förslag örn beredskapstjänstgöringens inbegripande

under privilegieringen icke lett till några lagstiftningsåtgärder

torde ha varit att söka i de invändningar, som ur principiell synpunkt

kunnat resas mot att låta semesterlönekostnaden belasta arbetsgivarna.

Därest emellertid en lösning av frågan icke anses lämpligen böra ske inom

semesterlagstiftningens ram, synes det ofrånkomligt att kompensationsfrågan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

9

genom statens försorg regleras i annan ordning. Landsorganisationen tillmäter

denna fråga den praktiska och framförallt psykologiska vikt att en

reglering av densamma enligt dess mening icke bör undanskjutas. Den totala

kostnaden för en av statsmedel utgående semesterlönekompensation åt

de inkallade torde icke heller vara av den storleksordning att frågans reglering

på detta sätt kan anses utesluten av statsfinansiella skäl.

Landsorganisationen hemställer, att spörsmålet måtte upptagas till utredning

samt förslag framläggas för riksdagen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört bland annat följande.

»Med hänsyn till att inkallelserna till tjänstgöring för rikets skydd under

nuvarande brydsamma tider för stora grupper av den manliga befolkningen

medfört tyngande bördor, är det ett samhällsintresse av vikt att tillse, att åtgärder

vidtagas, i den utsträckning det kan ske, för att förbättra de inkallades

förhållanden. Av vad i det föregående anförts framgår, att åtskilliga författningsbestämmelser

med sådant syfte tillkommit. Beträffande det under

senare år vid olika tillfällen diskuterade semesterspörsmålet har emellertid

hitintills någon rättslig reglering icke blivit genomförd.

Otvivelaktigt måste det kännas hårt för en arbetstagare, vilken varit inkallad

till militärtjänst och därigenom måhända orsakats svårt avbräck och

avsevärda olägenheter i såväl ekonomiskt som annat hänseende, att han icke kan

påräkna semester med åtföljande semesterlön för den tid, under vilken han

varit inkallad, medan däremot andra arbetstagare, som av en eller annan

anledning icke tagits från sin dagliga gärning till militärtjänst, ävensom

de kvinnliga arbetstagarna komma i åtnjutande av betalad ledighet för

motsvarande tid. I detta sammanhang vill jag framhålla, att den ledighet

under pågående militärtjänstgöring för vila och rekreation, som utgår jämlikt

krigsledighetsbestämmelserna, icke — trots dess omfattning ■— synes mig

kunna jämställas med semester i vanlig mening. Enligt min åsikt måste det

anses såsom en gärd av rättvisa mot do inkallade, vilka, örn de icke fullgjort

militärtjänst, kunnat få tillgodoräkna sig arbetet i sin civila gärning

såsom grundande rätt till semester, att inkallelsetiden skall få anses utgöra

arbetad tid i semesterlagens mening. Att märka är emellertid, att en

bestämmelse av sådant innehåll skulle hava den innebörden, att ifrågavarande

förmån icke skulle tillkomma andra än dem, som på grund av semesterlagens

regler kunna intjäna semester, d. v. s. dem, som vid tiden för inkallelsen voro

anställda. Undantagna bleve enskilda företagare, vissa familjemedlemmar

lii. fl. Bättvisan synes mig fordra, att i detta sammanhang viss med semesterersättning

jämförlig ekonomisk gottgörelse för inkallelsetiden utgives även

till sådana personer, vilka icke i enlighet med vad nyss anförts erhålla semesterlön

eller ersättning därför. Under nämnda tid har staten nämligen haft att

sörja för de inkallade, och staten har i anledning därav i viss mån intagit en

ställning jämförbar med en arbetsgivares. Jag återkommer till detta ersättningsspörsmål

i det följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Närmast behandlas nu det fall, att semesterlagen är tillämplig å den inkallade.

Härvid synas skilda slag av tjänstgöring böra behandlas på olika

sätt. Såvitt angår beredskapsövning enligt värnpliktslagens terminologi,

d. v. s. tjänstgöring jämlikt § 27 mom. 2 a under högst 30 dagar, synes densamma

vara helt jämförlig med de i 4 § andra stycket semesterlagen redan

nu upptagna militära övningarna. Ifrågavarande slags övning lärer förty böra

införas i sistnämnda lagrum, varav följer, att semester för sådan tid eller

ersättning därför skall bekostas av arbetsgivarna, En lagändring av angivna

innehåll synes emellertid icke kunna beräknas få någon nämnvärd ekonomisk

betydelse. Det må nämnas, att inkallelser till sådan tjänstgöring, varom nu

är fråga, icke förekommit vare sig under år 1940 eller under år 1941.

Yad däremot angår inkallelser jämlikt § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2

värnpliktslagen hava sådana som bekant företagits i avsevärd utsträckning.

För egen del anser jag det icke böra ifrågakomma att lägga den ekonomiska

bördan av de semesterförmåner, som belöpa å dylik inkallelsetid, på arbetsgivarna.

Staten synes mig i stället böra svara därför. Med hänsyn till de

tekniska svårigheter, som skulle uppkomma, därest semesterlön eller ersättning

för sådan lön skulle gäldas av statsmedel med för envar arbetstagare

enligt semesterlagens regler individuellt uträknat belopp, synes det nödvändigt

att beträffande semester för tid, för vilken arbetstagaren blir berättigad

till semesterlön eller ersättning därför på den grund, att ifrågavarande

slag av militär tjänstgöring fullgjorts, fastställa ett enhetligt belopp för nyssnämnda

lön eller ersättning. Med beaktande av höjden å de genomsnittslöner

för arbetare inom olika verksamhetsgrenar, som enligt lönestatistisk årsbok

för Sverige 1939 utgått under nämnda år, anser jag mig böra föreslå, att nu

ifrågavarande lön och ersättning skola utgå med tio kronor för dag.

I anslutning till det anförda föreslår jag bestämmelser av innebörd, att

semester jämte semesterlön samt i förekommande fall semesterersättning

skola utgå enligt semesterlagens bestämmelser, dock med modifikation dels,

såsom nyss nämnts, beträffande semesterlönens eller semesterersättningens

belopp, dels ock därutinnan, att utbetalning av lönen eller ersättningen, i den

mån den belöper å inkallelsetid, icke skall ske genom arbetsgivaren utan i

den särskilda ordning Konungen bestämmer.

Bestämmelser i ämnet synas vara av den art, att de icke lämpligen böra

införas i semesterlagen utan i en särskild författning. Denna torde icke böra

givas tillämpning beträffande annan inkallelsetid än sådan, som förekommit

under år 1940. I lagens 1 § synes böra stadgas, att, örn arbetstagare, å vilken

semesterlagen äger tillämpning, under nyssnämnda år varit inkallad till tjänstgöring

jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen — även till den

del tjänstgöringen kan hava varit av frivillig natur — dylik tjänstgöring skall,

med iakttagande i övrigt av föreskrifterna i semesterlagen, jämställas med sådan

privilegierad militärtjänstgöring, varom förmäles i 4 § andra stycket sistnämnda

lag, därvid dock förut angivna särskilda regler rörande beloppet av semesterlön

och semesterersättning samt ordningen för utbetalning därav skola iakttagas.

Lämpligt synes mig vara, att länsstyrelserna anförtros uppgiften att verk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr So. 11

ställa dessa utbetalningar. Uppgifterna rörande fullgjord tjänstgöring av angivet

slag synas, efter framställning från de inkallade, böra genom de militära

myndigheternas försorg tillställas dem. De inkallade få därefter begära

ersättning hos vederbörande länsstyrelse samt därvid såsom verifikation å

inkallelsetiden överlämna militärmyndighetens uppgift. Närmare föreskrifter

rörande de övriga handlingar, som torde erfordras till styrkande av framställt

ersättningskrav, främst beträffande anställningsförhållandet, synas

böra upptagas i de av Konungen utfärdade bestämmelserna. — Det må

nämnas, att, örn annan kvalifikationstid än kalenderåret är bestämd, t. ex. den

1 maj till och med den 30 april, för de månader av år 1940, som ligga i

tiden före senast tilländalupna kvalifikationstid, i angivna exempel januari—

april 1940, semesterersättning skall utgå i stället för ledighet med lön.

Jag återkommer nu till frågan om viss ersättning för inkallelsetid under

år 1940 även till sådana jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen

inkallade personer, vilka icke jämlikt bestämmelserna i 1 § erhålla semesterlön

eller ersättning därför. Under förutsättning att inkallelsen haft icke alltför

kort varaktighet, t. ex. minst 90 dagar, synes mig lämpligt, att en ersättning

— motsvarande semesterersättning — utgår av statsmedel. Inkallelsetid

i olika omgångar torde böra få sammanläggas. För varje tidrymd av 30 dagar

som inkallelsen sammanlagt varat synes ersättning böra utgå med tio kronor.

I det fall, varom här är fråga, skall sålunda endast ersättning utgå. Beträffande

utbetalning av dessa ersättningar torde i huvudsak samma regler böra

gälla som i fråga om de ersättningar av statsmedel, vilka skola utgå jämlikt

1 §. Föreskrifter i ämnet synas böra få utfärdas av Konungen. Bestämmelser

av nu omförmälda innehåll hava upptagits i 2 § av den särskilda lagen.

Därest bestämmelser, motsvarande de nu föreslagna, skulle komma att utfärdas

även beträffande tjänstgöring linder år 1941, torde böra tillses, att

tjänstgöringstid under år 1940, för vilken ersättning icke utgått, får tagas med

i beräkningen vid uppskattning av ersättning för år 1941.

Med hänsyn till att s. k. första tjänstgöring för värnpliktiga under år 1940

i stor utsträckning fullgjorts efter inkallelse jämlikt § 28 mom. 1 värnpliktslagen

synes erforderligt att i förevarande lag göra ett allmänt undantag av

innebörd, att vad i lagen stadgas skall beträffande värnpliktig, tillhörande

årsklass 1939 eller 1940 eller årsgrupp 1940, äga tillämpning allenast i den

mån av honom fullgjord militär tjänstgöring överstiger 180 dagar. Bestämmelse

härom har intagits i 3 §.

Den nya lagen synes böra träda i kraft omedelbart.

Slutligen vill jag i detta sammanhang framhålla, att det synes mig önskligt

att en utredning verkställes rörande samordnande i möjligaste mån av de

ekonomiska förmåner av skilda slag, som utgå till de inkallade.»

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Enligt 4 § andra stycket lagen örn semester föreligger rätt till semester

endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räk
-

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

ning utfört arbete å minst sexton dagar. Under vissa omständigheter skall

emellertid frånvaro från arbetet jämställas med arbetad tid. Som dylik privilegierad

tid räknas bland annat i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning,

landstormsrepetitionsövning och landstormsbefälsövning.

I den nu till behandling föreliggande propositionen föreslås ändrad lydelse

av 4 § andra stycket semesterlagen av innebörd, att med nyssnämnda värnpliktsövningar

likställes sådan beredskapsövning örn högst trettio dagar,

varom bestämmelser år 1939 infördes i § 27 mom. 2 a värnpliktslagen. Därjämte

framlägges i en särskild lag örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.

förslag till sådana bestämmelser, att jämväl den tjänstgöring, till vilken inkallelse

under år 1940 skett jämlikt § 28 morn. 1 eller § 36 moni. 2 värnpliktslagen — inkallelse

då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver — i semesterhänseende

räknas som arbetad tid. Den ekonomiska bördan av de å dylik

inkallelsetid belöpande semesterförmånerna skall emellertid enligt förslaget

ej bäras av arbetsgivarna utan av staten, varjämte för alla arbetstagare semesterlön

eller semesterersättning för nu avsedd kvalifikationstid skall fastställas

till ett enhetligt belopp av tio kronor för semesterdag (1 §). Vidare innebär

förslaget, att även de, som icke enligt bestämmelserna i 1 § äga utfå semesterlön

eller ersättning därför -— i huvudsak sådana personer å vilka semesterlagen

ej är tillämplig — beredas mot semesterersättning svarande gottgörelse

av statsmedel för den tid under år 1940, då de jämlikt nyssnämnda lagrum

i värnpliktslagen varit inkallade till tjänstgöring, under förutsättning dock

att denna tid uppgått till minst nittio dagar (2 §). I syfte att förhindra att

s. k. första tjänstgöring för värnpliktiga, vilken under 1940 i stor utsträckning

fullgjorts efter inkallelse jämlikt § 28 mom. 1 värnpliktslagen, skall tillgodoräknas

som kvalifikationstid i nu angivna hänseenden föreslås slutligen

ett undantagsstadgande av innebörd, att lagen beträffande värnpliktig, tillhörande

årsklass 1939 eller 1940 eller årsgrupp 1940, skall äga tillämpning

allenast i den män av honom fullgjord militär tjänstgöring överstiger 180

dagar (3 §).

Vad till en början angår den beredskapsövning under högst trettio dagar,

varom numera stadgas i värnpliktslagen, anser utskottet, i likhet med föredragande

departementschefen, denna vara helt jämförlig med de i 4 § andra

stycket semesterlagen redan nu upptagna militära övningarna. Med hänsyn

härtill får utskottet tillstyrka förslaget örn sådan ändring av detta lagrum,

att även nämnda beredskapsövning i semesterhänseende räknas som arbetad

tid.

Under nu rådande utrikespolitiska läge hava stora grupper av den manliga

befolkningen jämlikt § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen inkallats

till ofta långvarig tjänstgöring för rikets skydd. Enligt utskottets

mening är det en angelägenhet av synnerlig vikt, att åtgärder i största möjliga

utsträckning vidtagas för att förbättra förhållandena för dessa inkallade,

vilka hava att bära den tyngsta bördan av den av vårt land uppehållna försvarsberedskapen.

Att så sker måste bland annat ur psykologisk synpunkt

tillmätas den största betydelse för vidmakthållandet av de inkallades försvarsvilja.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Vid bedömandet av förevarande semesterspörsmål beträffande dem, som

jämlikt nyssnämnda båda lagrum inkallats till militärtjänstgöring, anser utskottet

åtskillnad böra göras mellan det fall, att semesterlagen är tillämplig

å de inkallade, eller så ej är förhållandet. Yad angår förstnämnda fall må

framhållas, att det måste anses obilligt, att en arbetstagare, vilken varit inkallad

till militärtjänstgöring och därigenom måhända tillfogats avsevärd

ekonomisk förlust, vid återgång till sitt civila arbete icke kan påräkna semester

med semesterlön för tjänstgöringstiden, medan däremot de, som av någon

anledning ej varit inkallade, komma i åtnjutande av ledighet med bibehållen

lön för motsvarande tid. De arbetstagare, som fullgjort en längre tids beredskapstjänst,

kunna givetvis komma i en svår ekonomisk situation i de mycket

vanliga fall, då verksamheten vid de företag där de äro anställda helt inställes

under semestertiden, varigenom de komma att sakna möjlighet till

arbetsinkomst för denna tid. Visserligen äga de inkallade jämlikt krigsledighetsbestämmelserna

rätt att under pågående militärtjänstgöring erhålla viss

ledighet för vila och rekreation, men denna ledighet anser utskottet icke vara

av den art, att den i allo motsvarar semester i vanlig mening. Med hänsyn

till det anförda finner utskottet, i likhet med departementschefen, att det

måste anses som en gärd av rättvisa mot de inkallade, vilka, örn de icke

fullgjort militärtjänst, kunnat få tillgodoräkna sig arbetet i sin civila gärning

såsom grundande rätt till semester, att den militära tjänstgöringstiden skall

få anses utgöra arbetad tid i semesterlagens mening. Den ekonomiska bördan

av de å tjänstgöringstiden belöpande semesterförmånerna synes emellertid ej

böra åvila arbetsgivaren, utan staten torde i stället, såsom i propositionen

föreslagits, böra svara för densamma.

Vad åter angår frågan om viss mot semesterersättning svarande gottgörelse

till sådana inkallade, å vilka semesterlagen icke är tillämplig, har inom utskottet

ifrågasatts, huruvida hithörande spörsmål lämpligen borde lösas efter

samma riktlinjer som frågan örn semester för inkallade arbetstagare. Emellertid

anser utskottet det vid genomförandet av en lagstiftning, som medför

rätt för arbetstagare att av statsmedel erhålla ersättning för inkallelsetiden,

ur rättvisesynpunkt vara ofrånkomligt att tillerkänna även dem, å

vilka semesterlagen ej är tillämplig, motsvarande förmån. Utskottet finner

sig alltså böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att jämväl nu ifrågavarande

inkallade av statsmedel erhålla mot semesterersättningen svarande ekonomisk

gottgörelse för inkallelsetid under år 1940. Detsamma synes, såsom i

propositionen föreslagits, böra gälla även sådana inkallade, å vilka semesterlagen

väl är tillämplig men vilka på grund av dess bestämmelser icke skulle

komma i åtnjutande av semesterlön eller ersättning därför enligt 1 § i förevarande

lagförslag.

Genom den nu föreliggande propositionen bringas semesterfrågan för de

inkallade till en lösning allenast i vad avser tjänstgöringstid under år 1940.

Av departementschefens uttalanden i propositionen framgår emellertid, att

Kungl. Majd torde komma att taga under övervägande frågan örn semesterersättning

åt inkallade jämväl för tjänstgöringstid efter år 1940. Utskottet ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.

går från att det invecklade spörsmålet om semester för inkallade i hela dess

vidd härvid upptages till förutsättningslös omprövning. Departementschefen

har vidare framhållit önskvärdheten av att en utredning verkställes rörande

samordnande i möjligaste mån av de ekonomiska förmåner av skilda slag, som

utgå till de inkallade. Utskottet, som delar denna departementschefens åsikt,

förutsätter, att en sådan utredning snarast kommer till stånd. Skäl tala enligt

utskottets mening även för vidtagandet av en mer omfattande utredning angående

åtgärder över huvud taget till lindrande av de inkallades bördor. I

avvaktan på resultatet av den i propositionen antydda utredningen finner

emellertid utskottet ej skäl föreligga för riksdagen att för närvarande, på sätt i

motionen I: 244 yrkats, i särskild skrivelse till Kungl. Majit begära utredning

av hithörande spörsmål.

Enligt förslaget skall till arbetstagare, å vilken semesterlagen äger ti 11- lämpning, utgå semesterlön eller ersättning därför för inkallelsetiden med

tio kronor för semesterdag; samma dagsbelopp har även förordats beträffande

övriga ersättningsberättigade. I likhet med departementschefen finner

utskottet avgörande vikt böra tillmätas de praktiska skäl, som tala för fastställandet

av ett enhetligt belopp för nyssnämnda arbetstagare, i stället för

en regel av innebörd, att semesterlön eller ersättning för sådan lön skulle

för envar arbetstagare uträknas individuellt efter semesterlagens regler. Beträffande

storleken av ett sådant enhetligt belopp finner utskottet skäl ej

föreligga att frångå vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit. Av vad sålunda

anförts framgår, att utskottet icke kan biträda det genom motionerna I: 243

och lii 338 framlagda förslaget, att beloppet i viss utsträckning skulle bestämmas

i förhållande till försörjningsbördan.

I motionen lii 337 har framhållits, att enligt förslaget till lag örn semester

för viss militär tjänstgöringstid m. m. även den, som oaktat han varit inkallad

till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen komme

i åtnjutande av fulla semesterförmåner från arbetsgivaren, av statsmedel

erhölle semesterersättning för tjänstgöringstiden. Med anledning härav har

i motionen yrkats införande i lagen av bestämmelser i syfte att förhindra

dylik dubbelersättning. Enligt utskottets mening tala starka skäl ur principiell

synpunkt för det i motionen framlagda förslaget. Emellertid skulle

bestämmelser av nu avsedd innebörd medföra avsevärda kontrollsvårigheter.

Vissa andra olägenheter torde även vara förenade med ett genomförande av

förslaget; härutinnan må särskilt erinras, att i de fall då semesterlönen eller

ersättningen därför från den enskilde arbetsgivaren understiger det av statsmedel

utgående beloppet om tio kronor, arbetstagaren skulle komma i en

missgynnad ställning. Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke utan närmare

utredning av frågan kunna förorda bifall till det i motionen framställda

yrkandet. Utskottet förutsätter emellertid, att hithörande spörsmål uppmärksammas

i samband med utarbetandet av bestämmelser örn semester för militär

tjänstgöringstid efter år 1940.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande''Nr 35.

I övrigt har det genom propositionen framlagda förslaget till lag om

semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. icke givit anledning till

erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, ,

A. att riksdagen måtte antaga de genom förevarande proposition

framlagda lagförslagen;

B. att motionerna I: 243, II: 337 och II: 338, i den del de hänvisats

till behandling av utskottet, måtte anses besvarade genom

vad utskottet under A. hemställt; samt

C. att motionen I: 244, i den del den hänvisats till behandling

av utskottet och i den mån den icke blivit besvarad genom

vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 juni 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Tamm, Forslund, Linnér,

Holstenson, Nils Elowsson och Näslund;

från andra kammaren: herr Hage, fröken Andersson, herr Hermansson, fru

Johansson, herrar Barnekow, Larsson i Östersund, Lundgren och Norup.

Reservationer:

1) av hemar Norman, Hagman och Tamm samt fröken Andersson, vilka

ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

Enligt 4 § andra stycket lagen om semester — — — lika med utskottet

--- — böra svara för densamma.

Beträffande semesterlönens eller semesterersättningens belopp anser utskottet

visserligen principiella skäl tala för att denna bestämmes för envar

arbetstagare individuellt enligt semesterlagens regler. Med hänsyn till de

praktiska svårigheter, som härav i vissa fall skulle uppstå, finner utskottet

emellertid vad Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit böra godtagas. Då

arbetstagaren genom förevarande lagstiftning principiellt sett bör försättas i

samma ekonomiska situation som om han ej varit inkallad till militärtjänstgöring,

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till det i motionerna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

I: 243 och II: 338 framställda yrkandet, att semesterlönens eller semesterersättningens

belopp i viss utsträckning skulle bestämmas i förhållande till

försörjningsbördan.

Yad åter angår det framlagda förslaget örn viss mot semesterersättning

svarande gottgörelse av statsmedel åt sådana inkallade, å vilka semesterlagen

icke är tillämplig, anser utskottet detta spörsmål sakna samband med lagstiftningen

örn semester för arbetstagare. Den i propositionen föreslagna

ersättningen åt dessa inkallade torde närmast vara att anse som en ökning

av deras avlöningsförmåner. I och för sig skall icke bestridas, att en sådan

ökning i många fall kan vara av behovet påkallad. Utskottet anser det emellertid

betänkligt att utan behovsprövning av statsmedel utbetala belopp av

. den storleksordning, varom här är fråga. Den ersättning, som genom de föreslagna

bestämmelserna utgives till nu ifrågavarande inkallade, är i de fall,

då de inkallade befinna sig i goda ekonomiska omständigheter, helt onödig,

i andra fall åter, där verkligt hjälpbehov föreligger, ofta till ringa nytta, Med

hänsyn härtill kan utskottet icke godtaga propositionen i denna del.

Utskottet anser i stället, att verkligt effektivt stöd bör givas dem, som

genom beredskapstjänsten kommit i ekonomiskt trångmål. Åtgärder i sådan

riktning synas snarast möjligt böra tagas under övervägande. Med hänsyn

härtill får utskottet hemställa om bifall till det i motionen I: 244 framställda

yrkandet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning

snarast möjligt örn enhetliga och effektiva åtgärder för att lindra de

olägenheter i såväl ekonomiskt som annat hänseende, som inkallelserna till

militärtjänst förorsakat stora grupper av den manliga befolkningen, samt framläggandet

av de förslag vartill utredningen kan föranleda.

I motionen II: 337 har framhållits, att enligt förslaget till lag örn semester

för viss militär tjänstgöringstid m. m. även den, som oaktat han varit inkallad

till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen komme

i åtnjutande av fulla semesterförmåner från arbetsgivaren, av statsmedel

erhölle semesterersättning för tjänstgöringstiden. Med anledning härav har

i motionen yrkats införande i lagen av bestämmelser i syfte att förhindra

dylik dubbelersättning. Enligt utskottets mening tala starka skäl ur principiell

synpunkt för det i motionen framlagda förslaget. Emellertid skulle

bestämmelser av nu avsedd innebörd medföra avsevärda kontrollsvårigheter.

Vissa andra olägenheter torde även vara förenade med ett genomförande av

förslaget; härutinnan må särskilt erinras, att i de fall då semesterlönen eller

ersättningen därför från den enskilde arbetsgivaren understiger det av statsmedel

utgående beloppet örn tio kronor, arbetstagaren skulle komma i en

missgynnad ställning. Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke utan närmare

utredning av frågan kunna förorda bifall till det i motionen framställda

yrkandet. Utskottet förutsätter emellertid, att hithörande spörsmål uppmärksammas

vid den av utskottet här ovan förordade utredningen angående de

inkallades förhållanden.

I övrigt har det genom propositionen framlagda förslaget till lag om

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 17

semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. icke givit anledning till erinran

från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till lag angående ändrad lydelse av

4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287) örn semester;

B. att riksdagen, med förklarande att det genom förevarande

proposition framlagda förslaget till lag om semester för viss

militär tjänstgöringstid m. m. icke kunnat i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har arbetstagare, å vilken lagen om semester äger tillämpning, under år

1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2

värnpliktslagen, skall, med iakttagande i övrigt av vad i förstnämnda lag

stadgas, sådan tjänstgöring jämställas med militär tjänstgöring, varom i 4 §

andra stycket semesterlagen förmäles. I fråga örn månad, för vilken arbetstagaren

äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den grund, att

tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen jämställes

med tid, då arbete utförts för arbetsgivarens räkning, skall dock

sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med tio kronor samt utbetalas

i den ordning Konungen bestämmer.

2 §•

Yad i l § stadgas skall beträffande värnpliktig, tillhörande årsklass 1939

eller 1940 eller årsgrupp 1940, äga tillämpning allenast i den mån av honom

fullgjord militär tjänstgöring överstiger 180 dagar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

€. att riksdagen, i anledning av motionen I: 244, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning snarast möjligt örn

enhetliga och effektiva åtgärder för att lindra de olägenheter i

såväl ekonomiskt som annat hänseende, som inkallelserna till

militärtjänst förorsakat stora grupper av den manliga befolkningen,

samt framläggandet av de förslag, vartill utredningen

kan föranleda; samt

Bihang till riksdagens protokoll 194!. 9 sami 2 avd. Nr 35.

1372 41 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

D. att motionerna I: 243, I: 244, II: 337 och II: 338, i den del

de hänvisats till behandling av utskottet, måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan hemställt.

2) av herr Linnér, som anfört:

De värnpliktiga, som fullgöra beredskapstjänstgöring, hava på ett helt

annat sätt än andra medborgare fått bära tyngden av försvarsberedskapen.

För åtskilliga av dem har tjänstgöringen medfört allvarliga ekonomiska svårigheter,

vilka understundom torde sträcka sina verkningar långt utöver tjänstgöringstiden.

Det är därför i hög grad angeläget att staten, i den mån dess

tillgångar det medgiva, lämnar de till beredskapstjänst inkallade ekonomisk

gottgörelse.

Den nu föreliggande propositionen fyller på intet sätt detta syfte. Det

oaktat kommer den att medföra en utgift, som beräknas — visserligen efter

en ytterst lös uppskattning — till 20 miljoner kronor. Därjämte bryter förslaget

på viktiga punkter med principerna i 1938 års semesterlag.

Vad här anmärkts gäller icke förslaget angående ändrad lydelse av 4 § i

semesterlagen.

På grund av vad sålunda anförts hemställes, att riksdagen måtte besluta

dels att antaga förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den

17 juni 1938 (nr 287) örn semester,

dels att i övrigt avslå den föreliggande propositionen,

dels att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning snarast möjligt

om enhetliga och effektiva åtgärder för att lindra de ekonomiska olägenheter,

vilka genom beredskapstjänstgöringen åsamkats de värnpliktiga, som fullgjort

sådan tjänstgöring.

3) av herrar Näslund och Barnekow.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:447 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 a1 i texten