Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn moderskapspenning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 135 i första kammaren av herr Persson m. fl. och nr 207 i andra kammaren av herr Mattsson m. fl.
1941-02-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1941:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn moderskapspenning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 135 i första kammaren av herr Persson m. fl. och nr 207 i andra kammaren av herr Mattsson m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1941 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen
örn moderskapspenning.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 135 i första kammaren av
herr Persson m. fl. och nr 207 i andra kammaren av herr Mattsson m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts örn »sådan ändring
av gällande bestämmelser ang. moderskapspenning — förordning av den 11
juni 1937 (nr 338) — att övre gränsen för erhållande av sådant bidrag sänkes
från 2 500 till 1 500 kronor beskattningsbar inkomst.»
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Jämlikt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) örn moderskapspenning
skall av statsmedel utgå moderskapspenning med ett belopp av 75 kronor
till kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i
behov därav. Kvinna äger dock ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd,
som berättigar henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov
av moderskapspenning skall enligt 3 § i dess lydelse jämlikt förordning
den 21 juni 1940 (nr 552), där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,
anses föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever
med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp,
uppgående till minst 2 500 kronor. Har det beskattningsbara beloppet upptagits
högre än nu sagts men äro med hänsyn till ändrade förhållanden eller
eljest omständigheterna särskilt ömmande, må ock behov av moderskapspenning
anses vara för handen. Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning
utbetalas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är
bosatt, eller, efter överenskommelse med centralsjukkassan, av vederbörande
lokalsjukkassa. Ersättning för utgivna moderskapspenningar äger centralsjukkassan
att månadsvis utbekomma av tillsynsmyndigheten för erkända
sjukkassor, d. v. s. pensionsstyrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 194-1. 9 saini. 2 avd. Nr 9—10.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Från och nied år 1913 har statsbidrag utgått till sjukkassor, som meddelat
moderskapshjälp åt sina kvinnliga medlemmar. Genom statsmakternas beslut
år 1931 skedde en genomgripande reform av sjukkasseväsendet, vars väsentliga
innebörd var, att å varje ort endast skulle få finnas en sjukkassa, som
vore berättigad lill statsbidrag för sin verksamhet. Den kassa, som skulle
komma i åtnjutande av statsunderstöd, måste bliva i viss ordning erkänd.
Kvinna, som vore medlem i sålunda erkänd sjukkassa, skulle städse äga
åtnjuta moderskapshjälp vid barnsbörd. Denna hjälp utökades tillika väsentligt
i jämförelse med den förutvarande moderskapslijälpen. Såsom en komplettering
av moderskapslijälpen infördes samtidigt bestämmelse om rätt till
understöd av statsmedel — moderskapsunderstöd — för de kvinnor, som ej
vore sjukförsäkrade och som hade behov av hjälp till lindrande av de med
barnsbörd förenade kostnaderna. Rätten till moderskapsunderstöd byggde sålunda
i princip på behov. Sådant behov skulle emellertid anses föreligga om
för kvinnan eller, där hon vore gift och sammanlevde med sin man, för makarna
tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst 500
kronor. Denna behovspresumtion kunde dock motbevisas både så, att understöd
kunde få åtnjutas vid högre inkomst, därest ändrade förhållanden inträtt
eller eljest särskilt ömmande omständighter förelåge, och så, att understöd
ej finge utgå vid lägre inkomst, därest särskilda omständigheter därtill
föranledde.
Kungl. Majit framlade i proposition nr 38 till 1937 års riksdag bland annat
förslag till förordning örn moderskapspenning och förordning om mödrahjälp.
Förslagen avsågo, att efter två skilda linjer bereda ökat ekonomiskt
stöd åt barnaföderskor. Sålunda inneburo förslagen dels reformering av sjukkassornas
moderskapshjälp och moderskapsunderstöden och dels införande
av en särskild hjälpform för nödställda mödrar, mödrahjälp. Förslagen utgjorde
en överarbetning av de förslag, som i ett den 9 januari 1936 avgivet
betänkande (statens off. utr. 1936: 15) framlagts av befolkningskommissionen.
Det enligt de i propositionen angivna riktlinjerna reformerade moderskapsunderstödet
skulle benämnas moderskapspenning.
Vid sitt övervägande av frågan, vilka kvinnor som böra äga rätt till moderskapspenning,
har befolkning skommissionen erinrat, att moderskapshjälp
genom sjukkassa kunde erhållas av varje kvinnlig medlem, enär för inträde
i sjukkassa icke gällde någon inkomstgräns, samt att följaktligen varje sådan
medlem oavsett sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden kunde
komma i åtnjutande av statsbidraget till moderskapshjälpen. Kommissionen
har vidare anfört, att kommissionen vore av den meningen, att moderskapspenningen
såsom innefattande jämväl ett uttryck för den samhälleliga uppskattningen
av moderskapet i princip borde utgå till alla barnaföderskor.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
3
Den minskning i samhällets kostnader, som ett avskiljande av de högsta
inkomsttagarna medförde, skulle ock bliva så obetydlig, att den icke uppvägde
den förlust ur ideell synpunkt, som principens uppgivande innebure.
En överslagsberäkning syntes sålunda giva anledning antaga, att för dåvarande
endast omkring en procent av alla födelser folie å inkomsttagare
med en taxerad inkomst över 10 000 kronor. Kommissionen föreslog därför,
att moderskapspenningen skulle utgå till alla kvinnor utan behovsprövning.
En redogörelse för de över kommissionens förslag i denna del avgivna yttrandena
har upptagits å sid. 30—41 i propositionen. Här må endast återgivas
följande uttalande av socialstyrelsen.
Att frångå behovsprincipen skulle betyda ett uppenbart avsteg från statsmakternas
så sent som 1931 intagna ståndpunkt i denna fråga. Redan av
denna anledning kunde styrelsen för sin del icke förorda, att ett sådant
steg toges. Men därtill komme rent sakliga betänkligheter. Ett frångående
av understödssynpunkten, där behov och yttre förhållanden vore utslagsgivande,
och ett hävdande av ett generellt premiesystem enligt kommissionens
principer vore knappast ägnat att skänka ökad respekt för moderskapets
naturliga höghet och helgd. En ekonomisk premiering av själva barnsbörden
såsom sådan, vilken enligt naturens ordning torde utlösa en kvinnas
mest upphöjda känslor av glädje, tedde sig i styrelsens ögon såsom nära nog
neddragande på dessa känslor och instinkter. Vad man ur samhällets och
barnaföderskornas synpunkter ville nå med en hjälpverksamhet, vore väl
ett undanröjande av materiella svårigheter men icke ett ekonomiskt plus
till djupa ideella värden.------------------—
Föredragande departementschefen, stcrtsrådet Möller, yttrade — efter att
hava erinrat om förut gällande bestämmelser om rätt till moderskapsunderstöd
— bland annat följande.
—--Kommissionens förslag innebär en radikal förändring härutin
nan,
i det att kommissionen förordar, att behovsprincipen helt frångås.
Ehuru vissa skäl kunna anföras till förmån för denna ståndpunkt, avstår jag
med hänsyn till de delvis mycket bestämda erinringar, som vid remissbehandlingen
framställts mot förslaget, från att förorda en principiellt så
vittgående omläggning. Däremot vill jag förorda en väsentlig höjning av den
nuvarande inkomstgränsen. Gränsen bör enligt min mening läggas så, att
endast de uteslutas, för vilka uppenbarligen här ifrågasatta bidrag till barnbördskostnaderna
icke äger någon betydelse. I den mån förslag till inkomstgräns
framförts i yttrandena, Ira nämnts beskattningsbara belopp å 2 500,
3 000, 5 000 och 8 000 kronor. Jag vill förorda, att gränsen sättes vid ett
beskattningsbart belopp av 3 000 kronor. En dylik gräns synes komma att
innebära — i den mån tillgängligt material möjliggör statistiska beräkningar
i detta avseende — att omkring 8 procent av barnaföderskorna utestängas
från moderskapsunderstöd. Då de 14 procent av barnaföderskorna, villia åtnjuta
moderskapshjälp genom sjukkassorna, icke till något nämnvärt antal
torde själva eller jämte sina män vara åsätta högre beskattningsbart belopp
än 3 000 kronor, skulle följaktligen den nu förordade ändringen av behovs
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
presumtionen medföra en ökning av antalet barnaföderskor med moderskapsunderstöd
från 60 procent till omkring 78 procent.
Det synes mig i någon mån tveksamt örn med den föreslagna höjningen
av inkomstgränsen de nuvarande bestämmelserna böra bibehållas, enligt
vilka under särskilda omständigheter ansökan om understöd kan bifallas
även vid högre inkomst resp. avslås, trots att inkomstgränsen ej överskridits.
— — — Självfallet måste varje fixerad inkomstgräns såsom
presumtion för behov i tillämpningen komma att verka mer eller mindre
godtyckligt, och därför är det också önskvärt, att vid särskilda förhållanden
presumtionen kan få frångås. Jag anser mig med hänsyn härtill
böra förorda de nuvarande bestämmelsernas bibehållande, även om tilllämpningen
av desamma kan antagas bereda sjukkassorna större svårigheter
vid en till 3 000 kronor förhöjd inkomstgräns.
I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen fyra motioner, berörande
den för moderskapspenning föreslagna behovsgränsen 3 000 kronor,
nämligen dels likalydande motionerna I: 203 av herr Martin Svensson m. fl.
och II: 406 av herr Skoglund m. fl. dels ock likalydande motionerna I: 209 avherr
Myrdal m. fl. och II: 418 av herr Österström m. fl. I motionerna I: 203
och 11:406 yrkades, att inkomstgränsen måtte sänkas till ett beskattningsbart
belopp av 1 000 kronor, varjämte framställdes önskemål örn en modifikation
i fråga om den särskilda behovsprövning, som föreslagits tillkomma
sjukkassemyndigheten i fall av ändrade förhållanden eller eljest särskilt
ömmande omständigheter. I motionerna 1:209 och 11:418 hemställdes, att
sådan ändring av förslaget måtte komma under övervägande att moderskapspenning
bestämdes skola utgå utan inkomstgräns.
Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 38 i anledning av propositionen
och motionerna följande.
Utskottet finner det varken ekonomiskt tillrådligt eller ur andra synpunkter
lämpligt att helt frångå behovsprincipen i fråga örn moderskapspenningen.
Med hänsyn till moderskapspenningens betydelsefulla uppgift få
emellertid kraven på det behov, som bör förefinnas, icke ställas alltför höga.
Det av Kungl. Maj:t föreslagna villkoret för att behov i normala fall skall anses
föreligga — mindre än 3 000 kronors beskattningsbart belopp vid senaste
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt — synes ur denna synpunkt
vara skäligt och lämpligt. Utskottet biträder därför Kungl. Maj:ts förslag
härutinnan och avstyrker således de i motionerna framförda ändringsyrkandena
rörande inkomstgränsen.
Vidkommande det i motionerna 1:203 och 11:406 framställda särskilda
önskemålet om inskränkning i sjukkassornas prövningsrätt vill utskottet,
under hänvisning till de av departementschefen anförda skälen för denna
prövningsrätts bibehållande, avstyrka ändring.
Mot utskottets utlåtande i denna del reserverade sig flera av utskottets
ledamöter. I reservationerna yrkades, av fem ledamöter att moderskapspen
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
5
ningen skulle utgå helt utan behovsprövning, av två ledamöter att den i
Kungl. Maj:ts förslag angivna behovsgränsen för rätt till moderskapspenning
måtte sänkas till 2 000 kronor samt av fyra ledamöter att denna gräns
måtte sänkas till 1 000 kronor. Beträffande innehållet i reservationerna i
övrigt får utskottet hänvisa till utlåtandet sid. 25—28.
Utskottets utlåtande i nu förevarande del godkändes av riksdagen.
I en av särskild utredningsman inom finansdepartementet under hösten
1939 upprättad promemoria angående vissa anslag å femte huvudtiteln anfördes,
att av olika förekommande slag av moderskapshjälp den hjälp, som
lämnades i form av moderskapspenning, i jämförelsevis långa mån syntes
vara anpassad efter behovsprincipen samt att därför moderskapspenningen
syntes kunna ifrågakomma till indragning.
I en inom socialdepartementet upprättad promemoria angående besparingar
å egentliga statsutgifter under femte huvudtiteln, vilken såsom bilaga 3
fogats till propositionen den 10 november 1939, nr 79, angående åtgärder för
begränsning av statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m., den s. k. besparingspropositionen,
uttalades med anledning härav, att förslaget att indraga
förevarande hjälpform icke syntes kunna tillrådas men att det däremot
borde övervägas att genomföra en viss skärpning av villkoren för erhållande
av moderskapspenning på så sätt, att inkomstgränsen sattes något lägre än
för närvarande. Det erinrades i promemorian, att de bestämmelser rörande
det beskattningsbara beloppet, vilka gällde vid utfärdandet av förordningen
om moderskapspenning, ändrats genom förordning den 17 juni 1938 (nr 369)
angående ändring i vissa delar av förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och att ändringarna innebure, att för familjer med barn medgivits
väsentligt större ortsavdrag än tidigare. Det syntes böra undersökas,
huruvida icke inkomstgränsen borde fixeras så, att allenast de grupper, som
åsyftats vid tillkomsten av 1937 års förordning, bleve bidragsberättigade.
De i socialdepartementets promemoria sålunda gjorda uttalandena föranledde
icke någon erinran av 1939/40 års urtima riksdag.
I 1940 års statsverksproposition anfördes, att den undersökning, som avsetts
i promemorian, syntes böra utan dröjsmål komma till stånd.
Sedermera ha i en den 10 maj 1940 dagtecknad promemoria framlagts beräkningar
angående verkningarna av ortsavdragsreformen och den i anledning
därav ifrågasatta sänkningen av inkomstgränsen vid moderskapspenningen.
De i samband med reformen inträdda förskjutningarna lia i promemorian
belysts bland annat genom en tabell, utvisande vilka taxerade belopp, som
före och efter reformen svarade mot den i förordningen om moderskapspenning
angivna inkomstgränsen, 3 000 kronors beskattningsbart belopp.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
6
Tabellen hade följande innehåll:
O r
t s g r u
P P
I
ii
III
IV
V
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
[
Nu........
3 900
3 960
4 020
4 080
4 140
Förut. .
4 020
4 140
4 260
4 280
4 500
Ändring
— 120
— ISO
— 240
— 300
— 360
[
Nu........
4 800
4 920
5 040
5 160
5 280
Makar utan barn.....<
4 500
4 620
4 800
4 920
5 100
Ändring . .
+ 300
+ 300
+ 240
+ 240
+ 180
i
Nu........
5 490
5 670
5 850
6 030
6 210
Makar med ett barn..!
Förut......
4 980
5 100
5 340
5 460
5 700
1
Ändring ..
F 510
+ 570
+ 510
+ 570
+ 510
[
Nu........
6 180
6 420
6 660
6 900
7 140
Makar med två barn. .<;
Förut......
5 460
5 580
5 880
6 000
6 300
1
Ändring . .
+ 720
+ 840
+ 780
+ 900
+ 840
f
Nu........
7 230
7 560
7 890
8 220
8 550
Makar med tre barn...?
Förut......
5 940
6 060
6 420
6 540
6 900
1
Ändring . .
+ 1 290
+ 1 500
+ 1 470
+ 1 680
+ 1 650
Genom proposition den 31 maj 19AO, nr 289, föreslog därefter Kungl. Majit
bland annat riksdagen att antaga upprättat förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 3 § förordningen om moderskapspenning, innefattande
sänkning av det i paragrafen omförmälda beloppet 3 000 kronor till 2 500
kronor. Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde till det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet bland annat följande:
Av den i ärendet förebragta utredningen synes mig framgå, att man under
normala förhållanden haft goda skäl att avvisa tanken på en sänkning av
den i förordningen om moderskapspenning fastställda behovsgränsen — ett
beskattningsbart belopp av 3 000 kronor. Det statsfinansiella läget tvingar
emellertid nu till en åtstramning, där en sådan kan vidtagas utan att försämra
villkoren för de mest behövande. En sådan försämring inträder ej
heller — med hänsyn till läget år 1937 och om man bortser från de förändringar,
som föranletts av levnadskostnadernas stegring — om en sänkning
av nyss omförmälda behovsgräns från 3 000 till 2 500 kronor genomföres.
Det är, under nyssnämnda förutsättningar, i själva verket endast de
barnfattiga ur förhållandevis välställda befolkningslager, som drabbas av
en sådan åtgärd. Ytterligare sänkning anser jag däremot med hänsyn bland
annat till levnadskostnadernas stegring icke rimlig. Den ifrågasatta åtgärden
föranleder ändring i 3 § förordningen örn moderskapspenning. Förslag
lill förordning härom har upprättats inom socialdepartementet. Sistnämnda
förordning torde böra träda i kraft den 1 juli 1940. Har barnsbörden ägt
rum före nämnda dag, synas dock nu gällande bestämmelser böra tillämpas.
Propositionen behandlades i denna del av andra lagutskottet, som i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 44 anförde följande.
Sedan den i förordningen örn moderskapspenning angivna behovsgränsen
— ett beskattningsbart belopp av 3 000 kronor — fastställdes, har förord
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 7
ningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt underkastats vissa ändringar,
genom vilka för familjer med barn medgivits väsentligt större ortsavdrag
än tidigare. Utgångspunkten för det nu föreliggande förslaget är en
strävan att fixera beliovsgränsen så, att i huvudsak endast de grupper, som
åsyftats vid förordningens tillkomst, bliva bidragsberättigade. I propositionen
har i anslutning härtill föreslagits en sänkning av behovsgränsen till 2 500
kronor. .
Hela komplexet av frågor rörande moderskapspennmg och modrahjalp ar
för närvarande under utredning inom socialdepartementet. Depai tementschefen
har meddelat, att nämnda frågor på grund av den långt framskridna
tiden och ärendets vidlyftighet nu icke kunnat föreläggas riksdagen. Utskottet
som härav sluter, att saken snarast möjligt i hela sitt sammanhang kommer
att bringas till sin lösning, ansluter sig till det nu framlagda förslaget
örn ändring av förordningen om moderskapspenning i en särskild detalj.
I detta sammanhang må nämnas, att riksdagens revisorer i sin år 1939
avgivna berättelse, i sammanhang med behandlingen av fragan örn anslagen
till mödrahjälp, förklarade sig hava uppmärksammat, att mödrahjälpsmedel
i »högst betydande omfattning» använts till förlossningskostnader och barnets
första utrustning, ett förhållande, som de funno berättiga till antagandet,
att moderskapspenningen ofta icke använts för dessa ändamål, vilka
den likväl vore avsedd att i första hand tillgodose. Revisorerna ifrågasatte
därför, örn man icke, för att vinna kontroll över moderskapspenningens användning
och därjämte uppnå att densamma närmare anpassades efter behovsprincipen,
borde inarbeta denna hjälpform i mödrahjälpen.
Det av revisorerna sålunda anmärkta förhållandet vitsordades allmänt av
mödrahjälpsnämnderna i deras över revisorernas uttalande avgivna yttranden.
Flertalet hörda myndigheter — däribland flera länsstyrelser och
många mödrahjälpsnämnder — hade intet att erinra mot eller, såsom statskontoret,
tillstyrkte bestämt förslaget att inarbeta moderskapspenningen i
mödrahjälpen.
I yttrande i anledning av revisorernas uttalande medgav socialstyrelsen, att
tveksamhet kunde råda om den nuvarande uppdelningen på olika hjälpformer
av de behov, som uppkomme i samband med barnsbörd, vore lämplig.
Den vore emellertid betecknande för den nuvarande splittringen i socialvården.
Såvitt styrelsen för det dåvarande kunde bedöma, torde man dock
böra överlåta prövningen av en förändring eller sammanslagning av de båda
hjälpformerna på förevarande område till socialvårdskommittén.
Vidare må här erinras, att Kungl. Majit i proposition nr 5 till 19A0 års urtima
riksdag framlagt förslag örn vissa ändringar i bestämmelserna rörande
mödrahjälp och moderskapspenning. I fråga örn moderskapspenningen avsåg
förslaget bland annat att erhålla en bättre kontroll över moderskapspenningens
användning (se sid. 85—95 i propositionen). I det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet förklarade sig föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, för dåvarande avvisa den från flera håll framförda tanken
8
Amira lagutskottets utlåtande Nr 9.
Utskottet.
på en indragning av moderskapspenningen samt uttalade vidare att frågan,
huruvida den nuvarande uppdelningen på olika hjälpformer av de behov,
som uppkomma i sammanhang med havandeskap och barnsbörd, är rationell
och ändamålsenlig, torde få bliva föremål för närmare överväganden
vid socialvårdskommitténs utredningsarbete.
Propositionen behandlades av tredje särskilda utskottet, som i sitt av riksdagens
godkända utlåtande nr 2 i huvudsak tillstyrkte förslaget. Förordning
angående ändrad lydelse av 6 § förordningen om moderskapspenning utfärdades
den 31 augusti 1940 och trädde i kraft den 1 oktober samma år.
Under femte huvudtiteln (punkt 45) i 19 Al års statsverks pro position har
Kungl. Maj:t löreslagit riksdagen att till moderskapspenning för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 4 150 000 kronor. I skrivelse den 31
augusti 1940 gjorde pensionsstyrelsen framställning beträffande medelsbehovet
för berörda ändamål för nästa budgetår samt anförde därvid i
huvudsak följande.
Med hänsyn till nedgången i födelsefrekvensen samt den fortgående ökningen
i antalet till centralsjukkassorna anslutna personer räknade styrelsen
med att antalet till moderskapspenning berättigade personer skulle komma
att nedgå. Styrelsen uppskattade antalet till moderskapspenning berättigade
fall till 58 380 för år 1940, till 54 550 för år 1941 och till 52 690 för år 1942.
Med dessa utgångspunkter uppskattade styrelsen utgifterna för moderskapspenning
lill omkring 4 250 000 kronor för budgetåret 1940/41 och omkring
4 150 000 kronor för budgetåret 1941/42. Styrelsen hade därvid förutsatt,
att den år 1940 genomförda författningsändringen, varigenom behovsgränsen
sänkts från 3 000 kronor till 2 500 kronor, i stort sett icke komme
att påverka anslagsbehovet. Detta syntes stå i överensstämmelse med förutsättningarna
för författningsändringen, eftersom denna föranletts av en strävan
att fixera behovsgränsen så, att i huvudsak endast de grupper, som åsyftats
vid förordningens tillkomst, bleve bidragsberättigade.
Jämlikt 3 § förordningen om moderskapspenning i dess ursprungliga lydelse
skulle behov av moderskapspenning, där ej särskilda omständigheter
till annat föranledde, anses föreligga, om för kvinnan eller, där hon var gift
och sammanlevde med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart
belopp, uppgående till minst 3 000 kronor. Sedermera sänktes genom
förordning den 21 juni 1940 denna behovsgräns till 2 500 kronor. Vidare
hava så sent som hösten 1940 i förordningen om moderskapspenning vidtagits
vissa ändringar i syfte att bland annat erhålla bättre kontroll över
moderskapspenningens användning. I de till behandling föreliggande motionerna
har nu föreslagits, att den i förordningen angivna behovsgränsen
måtte sänkas till ett beskattningsbart belopp av 1 500 kronor.
Enligt utskottets mening möta åtskilliga vanskligheter vid fastställandet
av en bestämd inkomstgräns, vid vilken behov av moderskapspenning skall
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
9
anses föreligga. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår yppades
också under förarbetena till förordningen om moderskapspenning skiljaktiga
meningar på denna punkt. Motionärerna hava särskilt framhållit, att vid
avgörandet av detta spörsmål hänsyn måste tagas till det statsfinansiella läget.
Även enligt utskottets åsikt bör denna synpunkt i viss utsträckning beaktas
vid ifrågavarande gränsdragning. Emellertid skulle en sådan sänkning av
behovsgränsen, som förordas i motionerna, säkerligen komma att medföra
allenast en relativt obetydlig kostnadsbesparing för statsverket. Oavsett huruvida
den nu gällande behovsgränsen ur alla synpunkter kan anses skälig
och lämplig, finner utskottet dock någon ändring härutinnan icke böra vidtagas
förrän närmare erfarenheter vunnits beträffande resultatet av de år
1940 vidtagna ändringarna i förordningen. Härtill kommer, att frågan örn
ändamålsenligheten av den nuvarande uppdelningen på olika hjälpformer
av de behov, som uppkomma i sammanhang med havandeskap och barnsbörd,
torde bliva föremål för överväganden vid socialvårdskommitténs utredningsarbete.
Jämväl med hänsyn till den sålunda pågående utredningen anser
utskottet det icke för närvarande vara lämpligt att till prövning upptaga
frågan om ändring i en särskild detalj av förordningen om moderskapspenning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1941.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, Tamm, Sten, Wistrand,
Holstenson och Söderkvist*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren samt herrar Hage, Pettersson i Hällbacken,
Molander i Härnösand*, Hermansson, von Seth*, Lundgren och Norup.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.