Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn moderskapspenning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 135 i första kammaren av herr Persson m. fl. och nr 207 i andra kammaren av herr Mattsson m. fl.

1941-02-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1941:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn moderskapspenning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 135 i första kammaren av herr Persson m. fl. och nr 207 i andra kammaren av herr Mattsson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen

örn moderskapspenning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 135 i första kammaren av

herr Persson m. fl. och nr 207 i andra kammaren av herr Mattsson m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts örn »sådan ändring

av gällande bestämmelser ang. moderskapspenning — förordning av den 11

juni 1937 (nr 338) — att övre gränsen för erhållande av sådant bidrag sänkes

från 2 500 till 1 500 kronor beskattningsbar inkomst.»

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Jämlikt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) örn moderskapspenning

skall av statsmedel utgå moderskapspenning med ett belopp av 75 kronor

till kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i

behov därav. Kvinna äger dock ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd,

som berättigar henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov

av moderskapspenning skall enligt 3 § i dess lydelse jämlikt förordning

den 21 juni 1940 (nr 552), där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,

anses föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever

med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp,

uppgående till minst 2 500 kronor. Har det beskattningsbara beloppet upptagits

högre än nu sagts men äro med hänsyn till ändrade förhållanden eller

eljest omständigheterna särskilt ömmande, må ock behov av moderskapspenning

anses vara för handen. Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning

utbetalas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är

bosatt, eller, efter överenskommelse med centralsjukkassan, av vederbörande

lokalsjukkassa. Ersättning för utgivna moderskapspenningar äger centralsjukkassan

att månadsvis utbekomma av tillsynsmyndigheten för erkända

sjukkassor, d. v. s. pensionsstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 194-1. 9 saini. 2 avd. Nr 9—10.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Från och nied år 1913 har statsbidrag utgått till sjukkassor, som meddelat

moderskapshjälp åt sina kvinnliga medlemmar. Genom statsmakternas beslut

år 1931 skedde en genomgripande reform av sjukkasseväsendet, vars väsentliga

innebörd var, att å varje ort endast skulle få finnas en sjukkassa, som

vore berättigad lill statsbidrag för sin verksamhet. Den kassa, som skulle

komma i åtnjutande av statsunderstöd, måste bliva i viss ordning erkänd.

Kvinna, som vore medlem i sålunda erkänd sjukkassa, skulle städse äga

åtnjuta moderskapshjälp vid barnsbörd. Denna hjälp utökades tillika väsentligt

i jämförelse med den förutvarande moderskapslijälpen. Såsom en komplettering

av moderskapslijälpen infördes samtidigt bestämmelse om rätt till

understöd av statsmedel — moderskapsunderstöd — för de kvinnor, som ej

vore sjukförsäkrade och som hade behov av hjälp till lindrande av de med

barnsbörd förenade kostnaderna. Rätten till moderskapsunderstöd byggde sålunda

i princip på behov. Sådant behov skulle emellertid anses föreligga om

för kvinnan eller, där hon vore gift och sammanlevde med sin man, för makarna

tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst 500

kronor. Denna behovspresumtion kunde dock motbevisas både så, att understöd

kunde få åtnjutas vid högre inkomst, därest ändrade förhållanden inträtt

eller eljest särskilt ömmande omständighter förelåge, och så, att understöd

ej finge utgå vid lägre inkomst, därest särskilda omständigheter därtill

föranledde.

Kungl. Majit framlade i proposition nr 38 till 1937 års riksdag bland annat

förslag till förordning örn moderskapspenning och förordning om mödrahjälp.

Förslagen avsågo, att efter två skilda linjer bereda ökat ekonomiskt

stöd åt barnaföderskor. Sålunda inneburo förslagen dels reformering av sjukkassornas

moderskapshjälp och moderskapsunderstöden och dels införande

av en särskild hjälpform för nödställda mödrar, mödrahjälp. Förslagen utgjorde

en överarbetning av de förslag, som i ett den 9 januari 1936 avgivet

betänkande (statens off. utr. 1936: 15) framlagts av befolkningskommissionen.

Det enligt de i propositionen angivna riktlinjerna reformerade moderskapsunderstödet

skulle benämnas moderskapspenning.

Vid sitt övervägande av frågan, vilka kvinnor som böra äga rätt till moderskapspenning,

har befolkning skommissionen erinrat, att moderskapshjälp

genom sjukkassa kunde erhållas av varje kvinnlig medlem, enär för inträde

i sjukkassa icke gällde någon inkomstgräns, samt att följaktligen varje sådan

medlem oavsett sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden kunde

komma i åtnjutande av statsbidraget till moderskapshjälpen. Kommissionen

har vidare anfört, att kommissionen vore av den meningen, att moderskapspenningen

såsom innefattande jämväl ett uttryck för den samhälleliga uppskattningen

av moderskapet i princip borde utgå till alla barnaföderskor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

3

Den minskning i samhällets kostnader, som ett avskiljande av de högsta

inkomsttagarna medförde, skulle ock bliva så obetydlig, att den icke uppvägde

den förlust ur ideell synpunkt, som principens uppgivande innebure.

En överslagsberäkning syntes sålunda giva anledning antaga, att för dåvarande

endast omkring en procent av alla födelser folie å inkomsttagare

med en taxerad inkomst över 10 000 kronor. Kommissionen föreslog därför,

att moderskapspenningen skulle utgå till alla kvinnor utan behovsprövning.

En redogörelse för de över kommissionens förslag i denna del avgivna yttrandena

har upptagits å sid. 30—41 i propositionen. Här må endast återgivas

följande uttalande av socialstyrelsen.

Att frångå behovsprincipen skulle betyda ett uppenbart avsteg från statsmakternas

så sent som 1931 intagna ståndpunkt i denna fråga. Redan av

denna anledning kunde styrelsen för sin del icke förorda, att ett sådant

steg toges. Men därtill komme rent sakliga betänkligheter. Ett frångående

av understödssynpunkten, där behov och yttre förhållanden vore utslagsgivande,

och ett hävdande av ett generellt premiesystem enligt kommissionens

principer vore knappast ägnat att skänka ökad respekt för moderskapets

naturliga höghet och helgd. En ekonomisk premiering av själva barnsbörden

såsom sådan, vilken enligt naturens ordning torde utlösa en kvinnas

mest upphöjda känslor av glädje, tedde sig i styrelsens ögon såsom nära nog

neddragande på dessa känslor och instinkter. Vad man ur samhällets och

barnaföderskornas synpunkter ville nå med en hjälpverksamhet, vore väl

ett undanröjande av materiella svårigheter men icke ett ekonomiskt plus

till djupa ideella värden.------------------—

Föredragande departementschefen, stcrtsrådet Möller, yttrade — efter att

hava erinrat om förut gällande bestämmelser om rätt till moderskapsunderstöd

— bland annat följande.

—--Kommissionens förslag innebär en radikal förändring härutin
nan,

i det att kommissionen förordar, att behovsprincipen helt frångås.

Ehuru vissa skäl kunna anföras till förmån för denna ståndpunkt, avstår jag

med hänsyn till de delvis mycket bestämda erinringar, som vid remissbehandlingen

framställts mot förslaget, från att förorda en principiellt så

vittgående omläggning. Däremot vill jag förorda en väsentlig höjning av den

nuvarande inkomstgränsen. Gränsen bör enligt min mening läggas så, att

endast de uteslutas, för vilka uppenbarligen här ifrågasatta bidrag till barnbördskostnaderna

icke äger någon betydelse. I den mån förslag till inkomstgräns

framförts i yttrandena, Ira nämnts beskattningsbara belopp å 2 500,

3 000, 5 000 och 8 000 kronor. Jag vill förorda, att gränsen sättes vid ett

beskattningsbart belopp av 3 000 kronor. En dylik gräns synes komma att

innebära — i den mån tillgängligt material möjliggör statistiska beräkningar

i detta avseende — att omkring 8 procent av barnaföderskorna utestängas

från moderskapsunderstöd. Då de 14 procent av barnaföderskorna, villia åtnjuta

moderskapshjälp genom sjukkassorna, icke till något nämnvärt antal

torde själva eller jämte sina män vara åsätta högre beskattningsbart belopp

än 3 000 kronor, skulle följaktligen den nu förordade ändringen av behovs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

presumtionen medföra en ökning av antalet barnaföderskor med moderskapsunderstöd

från 60 procent till omkring 78 procent.

Det synes mig i någon mån tveksamt örn med den föreslagna höjningen

av inkomstgränsen de nuvarande bestämmelserna böra bibehållas, enligt

vilka under särskilda omständigheter ansökan om understöd kan bifallas

även vid högre inkomst resp. avslås, trots att inkomstgränsen ej överskridits.

— — — Självfallet måste varje fixerad inkomstgräns såsom

presumtion för behov i tillämpningen komma att verka mer eller mindre

godtyckligt, och därför är det också önskvärt, att vid särskilda förhållanden

presumtionen kan få frångås. Jag anser mig med hänsyn härtill

böra förorda de nuvarande bestämmelsernas bibehållande, även om tilllämpningen

av desamma kan antagas bereda sjukkassorna större svårigheter

vid en till 3 000 kronor förhöjd inkomstgräns.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen fyra motioner, berörande

den för moderskapspenning föreslagna behovsgränsen 3 000 kronor,

nämligen dels likalydande motionerna I: 203 av herr Martin Svensson m. fl.

och II: 406 av herr Skoglund m. fl. dels ock likalydande motionerna I: 209 avherr

Myrdal m. fl. och II: 418 av herr Österström m. fl. I motionerna I: 203

och 11:406 yrkades, att inkomstgränsen måtte sänkas till ett beskattningsbart

belopp av 1 000 kronor, varjämte framställdes önskemål örn en modifikation

i fråga om den särskilda behovsprövning, som föreslagits tillkomma

sjukkassemyndigheten i fall av ändrade förhållanden eller eljest särskilt

ömmande omständigheter. I motionerna 1:209 och 11:418 hemställdes, att

sådan ändring av förslaget måtte komma under övervägande att moderskapspenning

bestämdes skola utgå utan inkomstgräns.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 38 i anledning av propositionen

och motionerna följande.

Utskottet finner det varken ekonomiskt tillrådligt eller ur andra synpunkter

lämpligt att helt frångå behovsprincipen i fråga örn moderskapspenningen.

Med hänsyn till moderskapspenningens betydelsefulla uppgift få

emellertid kraven på det behov, som bör förefinnas, icke ställas alltför höga.

Det av Kungl. Maj:t föreslagna villkoret för att behov i normala fall skall anses

föreligga — mindre än 3 000 kronors beskattningsbart belopp vid senaste

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt — synes ur denna synpunkt

vara skäligt och lämpligt. Utskottet biträder därför Kungl. Maj:ts förslag

härutinnan och avstyrker således de i motionerna framförda ändringsyrkandena

rörande inkomstgränsen.

Vidkommande det i motionerna 1:203 och 11:406 framställda särskilda

önskemålet om inskränkning i sjukkassornas prövningsrätt vill utskottet,

under hänvisning till de av departementschefen anförda skälen för denna

prövningsrätts bibehållande, avstyrka ändring.

Mot utskottets utlåtande i denna del reserverade sig flera av utskottets

ledamöter. I reservationerna yrkades, av fem ledamöter att moderskapspen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

5

ningen skulle utgå helt utan behovsprövning, av två ledamöter att den i

Kungl. Maj:ts förslag angivna behovsgränsen för rätt till moderskapspenning

måtte sänkas till 2 000 kronor samt av fyra ledamöter att denna gräns

måtte sänkas till 1 000 kronor. Beträffande innehållet i reservationerna i

övrigt får utskottet hänvisa till utlåtandet sid. 25—28.

Utskottets utlåtande i nu förevarande del godkändes av riksdagen.

I en av särskild utredningsman inom finansdepartementet under hösten

1939 upprättad promemoria angående vissa anslag å femte huvudtiteln anfördes,

att av olika förekommande slag av moderskapshjälp den hjälp, som

lämnades i form av moderskapspenning, i jämförelsevis långa mån syntes

vara anpassad efter behovsprincipen samt att därför moderskapspenningen

syntes kunna ifrågakomma till indragning.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria angående besparingar

å egentliga statsutgifter under femte huvudtiteln, vilken såsom bilaga 3

fogats till propositionen den 10 november 1939, nr 79, angående åtgärder för

begränsning av statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m., den s. k. besparingspropositionen,

uttalades med anledning härav, att förslaget att indraga

förevarande hjälpform icke syntes kunna tillrådas men att det däremot

borde övervägas att genomföra en viss skärpning av villkoren för erhållande

av moderskapspenning på så sätt, att inkomstgränsen sattes något lägre än

för närvarande. Det erinrades i promemorian, att de bestämmelser rörande

det beskattningsbara beloppet, vilka gällde vid utfärdandet av förordningen

om moderskapspenning, ändrats genom förordning den 17 juni 1938 (nr 369)

angående ändring i vissa delar av förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och att ändringarna innebure, att för familjer med barn medgivits

väsentligt större ortsavdrag än tidigare. Det syntes böra undersökas,

huruvida icke inkomstgränsen borde fixeras så, att allenast de grupper, som

åsyftats vid tillkomsten av 1937 års förordning, bleve bidragsberättigade.

De i socialdepartementets promemoria sålunda gjorda uttalandena föranledde

icke någon erinran av 1939/40 års urtima riksdag.

I 1940 års statsverksproposition anfördes, att den undersökning, som avsetts

i promemorian, syntes böra utan dröjsmål komma till stånd.

Sedermera ha i en den 10 maj 1940 dagtecknad promemoria framlagts beräkningar

angående verkningarna av ortsavdragsreformen och den i anledning

därav ifrågasatta sänkningen av inkomstgränsen vid moderskapspenningen.

De i samband med reformen inträdda förskjutningarna lia i promemorian

belysts bland annat genom en tabell, utvisande vilka taxerade belopp, som

före och efter reformen svarade mot den i förordningen om moderskapspenning

angivna inkomstgränsen, 3 000 kronors beskattningsbart belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

6

Tabellen hade följande innehåll:

O r

t s g r u

P P

I

ii

III

IV

V

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

[

Nu........

3 900

3 960

4 020

4 080

4 140

Förut. .

4 020

4 140

4 260

4 280

4 500

Ändring

— 120

— ISO

— 240

— 300

— 360

[

Nu........

4 800

4 920

5 040

5 160

5 280

Makar utan barn.....<

4 500

4 620

4 800

4 920

5 100

Ändring . .

+ 300

+ 300

+ 240

+ 240

+ 180

i

Nu........

5 490

5 670

5 850

6 030

6 210

Makar med ett barn..!

Förut......

4 980

5 100

5 340

5 460

5 700

1

Ändring ..

F 510

+ 570

+ 510

+ 570

+ 510

[

Nu........

6 180

6 420

6 660

6 900

7 140

Makar med två barn. .<;

Förut......

5 460

5 580

5 880

6 000

6 300

1

Ändring . .

+ 720

+ 840

+ 780

+ 900

+ 840

f

Nu........

7 230

7 560

7 890

8 220

8 550

Makar med tre barn...?

Förut......

5 940

6 060

6 420

6 540

6 900

1

Ändring . .

+ 1 290

+ 1 500

+ 1 470

+ 1 680

+ 1 650

Genom proposition den 31 maj 19AO, nr 289, föreslog därefter Kungl. Majit

bland annat riksdagen att antaga upprättat förslag till förordning angående

ändrad lydelse av 3 § förordningen om moderskapspenning, innefattande

sänkning av det i paragrafen omförmälda beloppet 3 000 kronor till 2 500

kronor. Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde till det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet bland annat följande:

Av den i ärendet förebragta utredningen synes mig framgå, att man under

normala förhållanden haft goda skäl att avvisa tanken på en sänkning av

den i förordningen om moderskapspenning fastställda behovsgränsen — ett

beskattningsbart belopp av 3 000 kronor. Det statsfinansiella läget tvingar

emellertid nu till en åtstramning, där en sådan kan vidtagas utan att försämra

villkoren för de mest behövande. En sådan försämring inträder ej

heller — med hänsyn till läget år 1937 och om man bortser från de förändringar,

som föranletts av levnadskostnadernas stegring — om en sänkning

av nyss omförmälda behovsgräns från 3 000 till 2 500 kronor genomföres.

Det är, under nyssnämnda förutsättningar, i själva verket endast de

barnfattiga ur förhållandevis välställda befolkningslager, som drabbas av

en sådan åtgärd. Ytterligare sänkning anser jag däremot med hänsyn bland

annat till levnadskostnadernas stegring icke rimlig. Den ifrågasatta åtgärden

föranleder ändring i 3 § förordningen örn moderskapspenning. Förslag

lill förordning härom har upprättats inom socialdepartementet. Sistnämnda

förordning torde böra träda i kraft den 1 juli 1940. Har barnsbörden ägt

rum före nämnda dag, synas dock nu gällande bestämmelser böra tillämpas.

Propositionen behandlades i denna del av andra lagutskottet, som i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 44 anförde följande.

Sedan den i förordningen örn moderskapspenning angivna behovsgränsen

— ett beskattningsbart belopp av 3 000 kronor — fastställdes, har förord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 7

ningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt underkastats vissa ändringar,

genom vilka för familjer med barn medgivits väsentligt större ortsavdrag

än tidigare. Utgångspunkten för det nu föreliggande förslaget är en

strävan att fixera beliovsgränsen så, att i huvudsak endast de grupper, som

åsyftats vid förordningens tillkomst, bliva bidragsberättigade. I propositionen

har i anslutning härtill föreslagits en sänkning av behovsgränsen till 2 500

kronor. .

Hela komplexet av frågor rörande moderskapspennmg och modrahjalp ar

för närvarande under utredning inom socialdepartementet. Depai tementschefen

har meddelat, att nämnda frågor på grund av den långt framskridna

tiden och ärendets vidlyftighet nu icke kunnat föreläggas riksdagen. Utskottet

som härav sluter, att saken snarast möjligt i hela sitt sammanhang kommer

att bringas till sin lösning, ansluter sig till det nu framlagda förslaget

örn ändring av förordningen om moderskapspenning i en särskild detalj.

I detta sammanhang må nämnas, att riksdagens revisorer i sin år 1939

avgivna berättelse, i sammanhang med behandlingen av fragan örn anslagen

till mödrahjälp, förklarade sig hava uppmärksammat, att mödrahjälpsmedel

i »högst betydande omfattning» använts till förlossningskostnader och barnets

första utrustning, ett förhållande, som de funno berättiga till antagandet,

att moderskapspenningen ofta icke använts för dessa ändamål, vilka

den likväl vore avsedd att i första hand tillgodose. Revisorerna ifrågasatte

därför, örn man icke, för att vinna kontroll över moderskapspenningens användning

och därjämte uppnå att densamma närmare anpassades efter behovsprincipen,

borde inarbeta denna hjälpform i mödrahjälpen.

Det av revisorerna sålunda anmärkta förhållandet vitsordades allmänt av

mödrahjälpsnämnderna i deras över revisorernas uttalande avgivna yttranden.

Flertalet hörda myndigheter — däribland flera länsstyrelser och

många mödrahjälpsnämnder — hade intet att erinra mot eller, såsom statskontoret,

tillstyrkte bestämt förslaget att inarbeta moderskapspenningen i

mödrahjälpen.

I yttrande i anledning av revisorernas uttalande medgav socialstyrelsen, att

tveksamhet kunde råda om den nuvarande uppdelningen på olika hjälpformer

av de behov, som uppkomme i samband med barnsbörd, vore lämplig.

Den vore emellertid betecknande för den nuvarande splittringen i socialvården.

Såvitt styrelsen för det dåvarande kunde bedöma, torde man dock

böra överlåta prövningen av en förändring eller sammanslagning av de båda

hjälpformerna på förevarande område till socialvårdskommittén.

Vidare må här erinras, att Kungl. Majit i proposition nr 5 till 19A0 års urtima

riksdag framlagt förslag örn vissa ändringar i bestämmelserna rörande

mödrahjälp och moderskapspenning. I fråga örn moderskapspenningen avsåg

förslaget bland annat att erhålla en bättre kontroll över moderskapspenningens

användning (se sid. 85—95 i propositionen). I det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet förklarade sig föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, för dåvarande avvisa den från flera håll framförda tanken

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Amira lagutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottet.

på en indragning av moderskapspenningen samt uttalade vidare att frågan,

huruvida den nuvarande uppdelningen på olika hjälpformer av de behov,

som uppkomma i sammanhang med havandeskap och barnsbörd, är rationell

och ändamålsenlig, torde få bliva föremål för närmare överväganden

vid socialvårdskommitténs utredningsarbete.

Propositionen behandlades av tredje särskilda utskottet, som i sitt av riksdagens

godkända utlåtande nr 2 i huvudsak tillstyrkte förslaget. Förordning

angående ändrad lydelse av 6 § förordningen om moderskapspenning utfärdades

den 31 augusti 1940 och trädde i kraft den 1 oktober samma år.

Under femte huvudtiteln (punkt 45) i 19 Al års statsverks pro position har

Kungl. Maj:t löreslagit riksdagen att till moderskapspenning för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 4 150 000 kronor. I skrivelse den 31

augusti 1940 gjorde pensionsstyrelsen framställning beträffande medelsbehovet

för berörda ändamål för nästa budgetår samt anförde därvid i

huvudsak följande.

Med hänsyn till nedgången i födelsefrekvensen samt den fortgående ökningen

i antalet till centralsjukkassorna anslutna personer räknade styrelsen

med att antalet till moderskapspenning berättigade personer skulle komma

att nedgå. Styrelsen uppskattade antalet till moderskapspenning berättigade

fall till 58 380 för år 1940, till 54 550 för år 1941 och till 52 690 för år 1942.

Med dessa utgångspunkter uppskattade styrelsen utgifterna för moderskapspenning

lill omkring 4 250 000 kronor för budgetåret 1940/41 och omkring

4 150 000 kronor för budgetåret 1941/42. Styrelsen hade därvid förutsatt,

att den år 1940 genomförda författningsändringen, varigenom behovsgränsen

sänkts från 3 000 kronor till 2 500 kronor, i stort sett icke komme

att påverka anslagsbehovet. Detta syntes stå i överensstämmelse med förutsättningarna

för författningsändringen, eftersom denna föranletts av en strävan

att fixera behovsgränsen så, att i huvudsak endast de grupper, som åsyftats

vid förordningens tillkomst, bleve bidragsberättigade.

Jämlikt 3 § förordningen om moderskapspenning i dess ursprungliga lydelse

skulle behov av moderskapspenning, där ej särskilda omständigheter

till annat föranledde, anses föreligga, om för kvinnan eller, där hon var gift

och sammanlevde med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart

belopp, uppgående till minst 3 000 kronor. Sedermera sänktes genom

förordning den 21 juni 1940 denna behovsgräns till 2 500 kronor. Vidare

hava så sent som hösten 1940 i förordningen om moderskapspenning vidtagits

vissa ändringar i syfte att bland annat erhålla bättre kontroll över

moderskapspenningens användning. I de till behandling föreliggande motionerna

har nu föreslagits, att den i förordningen angivna behovsgränsen

måtte sänkas till ett beskattningsbart belopp av 1 500 kronor.

Enligt utskottets mening möta åtskilliga vanskligheter vid fastställandet

av en bestämd inkomstgräns, vid vilken behov av moderskapspenning skall

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

9

anses föreligga. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår yppades

också under förarbetena till förordningen om moderskapspenning skiljaktiga

meningar på denna punkt. Motionärerna hava särskilt framhållit, att vid

avgörandet av detta spörsmål hänsyn måste tagas till det statsfinansiella läget.

Även enligt utskottets åsikt bör denna synpunkt i viss utsträckning beaktas

vid ifrågavarande gränsdragning. Emellertid skulle en sådan sänkning av

behovsgränsen, som förordas i motionerna, säkerligen komma att medföra

allenast en relativt obetydlig kostnadsbesparing för statsverket. Oavsett huruvida

den nu gällande behovsgränsen ur alla synpunkter kan anses skälig

och lämplig, finner utskottet dock någon ändring härutinnan icke böra vidtagas

förrän närmare erfarenheter vunnits beträffande resultatet av de år

1940 vidtagna ändringarna i förordningen. Härtill kommer, att frågan örn

ändamålsenligheten av den nuvarande uppdelningen på olika hjälpformer

av de behov, som uppkomma i sammanhang med havandeskap och barnsbörd,

torde bliva föremål för överväganden vid socialvårdskommitténs utredningsarbete.

Jämväl med hänsyn till den sålunda pågående utredningen anser

utskottet det icke för närvarande vara lämpligt att till prövning upptaga

frågan om ändring i en särskild detalj av förordningen om moderskapspenning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, Tamm, Sten, Wistrand,

Holstenson och Söderkvist*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren samt herrar Hage, Pettersson i Hällbacken,

Molander i Härnösand*, Hermansson, von Seth*, Lundgren och Norup.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.