Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning rörande tjänstebrevsrätt för kristidsoch familjebidragsnämnderna. Motion II: 228.

1941-03-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1941:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning rörande tjänstebrevsrätt för kristidsoch familjebidragsnämnderna. Motion II: 228.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1941 kl. 4 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4,

i anledning av väckta motioner örn utredning rörande

tjänstebrevsrätt för kristids- och familjebidragsnämnderna

ävensom örn tjänstebrevsrätt för kristidsnämndernas

ordförande.

Motion II: 101.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 101, har herr Jacobson m. fl. hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning

rörande tjänstebrevsrätt för kristids- och familjebidragsnämnderna.

Motion II: 228.

Uti en annan, jämväl inom andra kammaren väckt motion, nr 228, har

herr Eriksson i Sandby hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att frågan örn tjänstebrevsrätt för kristidsnämndernas ordförande

skyndsamt måtte tagas under omprövning.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Yttranden över motionerna.

Utskottet har funnit de båda motionerna äga ett så nära inbördes sammanhang,

att de lämpligen böra göras till föremål för gemensam behandling.

över motionerna lia i vederbörlig ordning inhämtats gemensamma

utlåtanden från generalpoststyrelsen, statskontoret, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands

län liksom från statens livsmedelskommission, statens arbetsmarknadskommission

samt statens bränslekommission.

Generalpoststyrelsens utlåtande återfinnes såsom bilaga till detta utlåtande

(se bilaga).

Statskontoret avstyrker på av generalpoststyrelsen anförda skäl den utvidgning

av tjänstebrevsrätten, som föreslagits i motionerna.

Överståthållarämbetet anför i huvudsak följande: Såsom framginge av

Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 juni 1932 till samtliga tjänstebrevsberättigade

angående åtgärder för begränsning av statsverkets kostnader för tjänstebrev

och dylika försändelser (nr 360) hade tjänstebrevsrätt funnits böra begränsas

till — förutom organ för statsförvaltningen — sådana anstalter och

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 13 sami. 3 avd. Nr 4. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

institutioner, vilkas verksamhet avse allmänna ändamål av den betydelse,

att desamma böra helt tillgodoses av statsmedel. Detta vore ej fallet med

vare sig kristidsnämnd eller familjebidragsnämnd. Det vore väl sant, att

tjänstebrevsrätt tillgodonjötes av ordförande i taxeringsnämnd och i pensionsnämnd.

Detta sammanhängde emellertid med att sådan förmån tillkom

nämnda organ redan vid tiden för utfärdandet av berörda cirkulär.

Efter denna tidpunkt hade emellertid ovannämnda princip konsekvent tilllämpats.

Arbetslöshetskommitté, som i likhet med taxeringsnämnd och

pensionsnämnd får ordförande utsedd av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

åtnjöte sålunda exempelvis icke förmånen av tjänstebrevsrätt. Enligt ämbetets

förmenande förelåge ej anledning att nu göra avsteg från förenämnda

princip till förmån för kristidsnämnd och familjebidragsnämnd. Ett tillmötesgående

av motionerna skulle enligt ämbetets förmenande icke blott

äventyra den ordning och reda i fråga om tjänstebrevsrätten, som åsyftats

med berörda nådiga cirkulär, utan även medföra krav på tjänstebrevsrättens

utsträckande till andra närliggande områden till allvarlig minskning

av statsverkets intäkter från postverket. Överståthållarämbetet finge därför

för sin del avstyrka tillmötesgående av motionerna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län åberopar under konstaterande att de

portokostnader, varom här är fråga, uppgå till ganska betydande belopp,

att kristidsnämndernas och familjebidragsnämndernas verksamhet till sin

innebörd ansåges vara av mera statlig än kommunal natur, och att det därför

syntes vara materiellt berättigat, att portokostnaderna gäldas av staten.

Detta kunde enligt länsstyrelsens mening enklast ske så, att nämndernas

ordförande erhölle tjänstebrevsrätt. Skulle emellertid detta — med hänsyn

till dessa nämnders, efter vad man finge hoppas, provisoriska natur eller

av räkenskapsmässiga skäl — icke befinnas lämpligt, borde enligt länsstyrelsens

mening nämnderna erhålla kontanta bidrag av statsmedel, motsvarande

deras portoutgifter.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför i huvudsak följande: Vid bedömande

av föreliggande fråga om utsträckande av tjänstebrevsrätten syntes

böra fasthållas, att postverket beräknade och säkerligen såsom affärsdrivande

verk alltjämt måste beräkna ersättning för sina tjänster, vare sig för

dessa uttoges portoavgifter genom frimärken enligt taxa eller ersättningen,

såsom vid tjänsteförsändelse, grundades på med vissa tidsmellanrum verkställda

undersökningar. Att beräkna ersättningen på grund av dylika periodiska

undersökningar syntes företrädesvis användbart för en verksamhet

av mer varaktig och regelmässig beskaffenhet och som kunde till sin ungefärliga

omfattning approximativt uppskattas. Sådant förfarande torde däremot

svårligen kunna tillämpas för det fall, att ifrågavarande kommunala

nämnder medgåves tjänstebrevsrätt. Nämnderna skulle därför genom sådan

rätt näppeligen kunna befrias i någon avsevärd grad från redovisningsbestyr

med förekommande postförsändelser. Ett av de skäl, som i motionen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr A. 3

nr 228 anförts för tjänstebrevsrätt åt kristidsnämnderna, syntes sålunda

icke hållbart. I detta sammanhang förtjänade det måhända erinras, att det

bärande skälet överhuvud för anordningen med tjänstebrevsrätt ansetts

ligga i möjligheten att därigenom under givna förutsättningar förenkla redovisning

av och kontroll över postavgifter, som likvisst måste förekomma.

Under senaste tiden hade även en stark begränsning i tjänstebrevsrätten funnits

böra vidtagas.

Länsstyrelsen hade samtidigt härmed avgivit anbefallt underdånigt utlåtande

över utredning och förslag av statens livsmedelskommission angående

kommunernas kostnader för kristidsnämndernas verksamhet. Därvid

hade särskilt behandlats frågan, om och i vilken form staten kunde anses

böra lämna bidrag till kommunernas berörda kostnader. Länsstyrelsen hade

i sitt nämnda utlåtande givit uttryck åt den meningen, att det vore behövligt

och lämpligt, att statshjälp beviljades kommunerna till bestridande av

viss del av kostnaderna. Den bärande grunden för sådan hjälp till kommunerna

vore enligt länsstyrelsens mening väsentligen det hårda och ojämna

skattetryck, som i skärpt grad framträtt såsom följd av kostnader för kristidsnämndernas

verksamhet. Länsstyrelsen hade därför ansett, att det bidrag,

som staten kunde böra lämna till ifrågavarande kostnader, däri inbegripet

även utgifterna för portoavgifter, borde i sin helhet utmätas med

hänsyn till storleken och graden av den därigenom uppkomna skattebelastningen.

Länsstyrelsen i Värmlands län och länsstyrelsen i Västernorrlands län

förklara sig icke hava något emot att kristids- och familjebidragsnämnderna

tillerkännas tjänstebrevsrätt.

Statens arbetsmarknadskommission, som yttrat sig endast beträffande

familjebidragsnämnderna, anför, att dessas portoavgifter vöre förhållandevis

betydande och att tjänstebrevsrätt för dem skulle medföra en icke betydelselös

ekonomisk lättnad för kommunerna, vilken skulle bliva av särskild

betydelse i skattetyngda kommuner. Emellertid hade under senare

åren vid beviljande av tjänstebrevsrätt sådana principer tillämpats, att ett

beviljande av dylik rätt åt familjebidragsnämnderna skulle innebära ett avsteg

från dessa principer. Även örn skäl skulle kunna åberopas för ett sådant

avsteg, ansåge sig kommissionen dock icke kunna påyrka, att tjänstebrevsrätt

tillerkändes nämnderna. Skulle skäl anses föreligga att staten i

högre grad än nu sker understöder kommunernas familjebidragsverksamhet,

torde detta böra ske i annan form än genom införande av tjänstebrevsrätt.

Kommissionen hemställde för den skull, att motionen i förevarande del icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Statens livsmedelskommission åberopar såsom yttrande i föreliggande

fråga vad den anfört i annat sammanhang rörande kommunernas kostnader

för kristidsnämndernas verksamhet, därvid kommissionen förordat, att kristidsnämnderna

erhölle dylik rätt. Det kunde enligt kommissionen förordas,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

att kristidsnämnderna tillerkändes antingen förmånen av tjänstebrevsrätt

eller direkt statsbidrag med belopp, motsvarande utgifterna för postporton.

Statens bränslekommission anför i huvudsak följande: De principer, som

hittills tillämpats för tjänstebrevsrätten, innebure, att sådan rätt endast tillkomme

— förutom ämbetsverk och myndigheter —■ anstalter och institutioner,

som avse allmänna ändamål av den betydelse, att desamma i här berörda

avseende ansetts böra helt tillgodoses genom statsverkets försorg. I

enlighet härmed hade kommunala myndigheter och organ i allmänhet icke

tillerkänts tjänstebrevsrätt. Berörda principer hade vunnit tillämpning jämväl

beträffande de kommunala krisorganen, och Kungl. Majit hade tidigare

icke bifallit förslag örn tjänstebrevsrätt för bland andra kristidsnämnderna.

Med hänsyn till den senare inträdda skärpningen i det allmänna försörjningsläget

och därav följande ökning av krisorganens arbetsuppgifter, hade

emellertid frågan om tjänstebrevsrätt för de kommunala krisorganen fått

ökad aktualitet. Vad som anfördes i motionerna om kristidsnämndernas

ökade expeditionella arbetsbörda på grund av statliga åtgärder ansåge sig

kommissionen böra vitsorda i vad gällde bränsleförsörjningen. Huruvida

ersättning härför lämpligen borde beredas genom tjänstebrevsrätt eller på

annat sätt undandroge sig kommissionens bedömande. Under förutsättning

att hittills gällande principer för tjänstebrevsrätten i vad gäller de kommunala

förvaltningsorganen icke med nödvändighet ansåges böra upprätthållas,

hade statens bränslekommission för sin del intet att erinra mot att sådan

utredning verkställdes rörande tjänstebrevsrätt för kristidsnämnderna, varom

i motionerna hemställts.

Utskottet.

För egen del får utskottet anföra följande.

Utskottet delar med motionärerna uppfattningen, att de av kristidsförvaltningen

föranledda bördor, varom det i dessa motioner är fråga, i många

fall äro betydande, i vissa till och med synnerligen kännbara. Att alla till

buds stående utvägar till deras lindrande sökas och prövas finner utskottet

därför helt naturligt. Förslag i dylikt syfte hava ock framkommit utan att

hittills hava lett till positiv lösning av spörsmålet. Såsom av innehållet i de

över motionerna avgivna yttrandena framgår stå tvenne vägar öppna, nämligen

dels beviljande av tjänstebrevsrätt, dels ock kompensation i form av

statsbidrag till lindrande eller avlyftande av kommunernas bördor. Enligt

den praxis, som utvecklat sig under senare år, alltsedan riksdagen själv år

1932 framhöll vikten av återhållsamhet vid beviljandet av tjänstebrevsrätt,

har Kungl. Majit vid prövningen av ansökningar örn dylik rätt som huvudvillkor

fäst vederbörande institutions egenskap av statlig. Även om kristidsnämnderna

och familjebidragsnämnderna i många fall fullgöra arbetsuppgifter

av rent eller åtminstone huvudsakligen statlig karaktär, måste de likväl

anses vara av kommunal natur. Stöd härför återfinnes i de olika för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5

fattningarna om dessa institutioner och motiven till desamma (jfr Sv. formsand.

223/1940, § 21 o. s. v.). Skola alltså de av Kungl. Majit i samförstånd

med riksdagen hittills tillämpade riktlinjerna alltjämt följas, lärer därför

denna utväg ej kunna tillgripas, ej minst med tanke på de konsekvenser i

övrigt en så omfattande utvidgning av tjänstebrevsrätten utan tvivel skulle

medföra.

Såsom i flera av de avgivna yttrandena antytts skulle emellertid kommunerna

för deras kristidsuppgifter kunna hållas skadeslösa genom statligt ingripande.

Härigenom skulle i allmänhet ett bättre och rättvisare avvägande

mellan utgifterna och skattebördan kunna uppnås. Framställning i detta

syfte är ock för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Som frågan

örn direkt statsbidrag icke faller inom ramen för de till utskottet hänvisade

motionerna, anser sig utskottet, som emellertid finner en sådan utväg i och

för sig mera lämplig, sakna anledning taga ställning härtill.

Utskottet får därför, under åberopande av det ovan anförda samt under

erkännande av det behjärtansvärda syftet med motionerna, hemställa,

att här ifrågavarande båda motioner, nr 101 och 228, icke

måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1941.

På utskottets vägnar:

MARTIN LJUNGBERG.

Närvarande: herrar Ljungberg, Thäpper, Andersson i Eskilstuna, Hedqvist, Nilson

i Spånstad, Jonsson i Alsen, fru Skoglund-Lindblom, herrar Boman, Skoglund

i Umeå och Nilsson i Göingegården.

Reservation

av herrar Nilson i Spånstad, Jonsson i Alsen och Skoglund i Umeå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.

Bilaga.

Till Riksdagens Andra Kammares tredje tillfälliga utskott.

Genom ämbetsskrivelse från Kungl. Kommunikationsdepartementet den

7 februari 1941 har Kungl. Majit anbefallt generalpoststyrelsen att till Eder

avge yttrande över två inom Andra Kammaren vid innevarande års riksdag

väckta motioner, nr 101, om utredning rörande tjänstebrevsrätt för kristidsoch

familjebidragsnämnderna, samt nr 228, om utredning rörande tjänstebrevsrätt

för kristidsnämndernas ordförande.

I anledning härav får generalpoststyrelsen anföra följande.

Under den kristid, som följde med förra världskriget, åtnjöto, såsom även

framhålles i motion nr 101, de dåvarande kommunala krisorganen, livsmedelsnämnderna,

tjänstebrevsrätt. Sedan dess ha emellertid avsevärda inskränkningar

vidtagits beträffande tjänstebrevsrättens omfattning och utnyttjande.

Genom brev den 12 oktober 1923 anbefallde nämligen Kungl.

Majit statskontoret och generalpoststyrelsen att gemensamt verkställa utredning

bl. a. rörande begränsning av antalet tjänstebrevsberättigade. Enligt

direktiven för utredningen skulle tjänstebrevsrätt blott åtnjutas av —- förutom ämbetsverk och myndigheter — anstalter och institutioner, som avsåge

allmänna ändamål av den betydelse, att desamma ansetts böra helt

tillgodoses genom statsverkets försorg, över ämbetsverkens yttranden i frågan

avgavs utlåtande av bl. a. statens organisationsnämnd. Nämnden anslöt

sig helt till de angivna riktlinjerna och framhöll, att tjänstebrevsrättens

berättigande läge däri, att genom densamma undvekes kostnader för redovisning

av och kontroll över de postavgifter, som eljest skulle utgöras av

statliga myndigheter för att i sista hand åter tillgodoföras statskassan. Nämnden

uttalade sig i anslutning härtill också direkt mot tjänstebrevsrätt för

kommunala organ. Även örn dessa organ hade att ombesörja uppgifter, vilkas

tillgodoseende kunde vara ett rent allmänt intresse, måste man dock,

anförde nämnden, ihågkomma, att dessa uppgifter i den ordning, regeringsformens

§ 57 örn kommunallagstiftning angåve, pålagts vederbörande kommuner

samt att skatteutjämning eller skattelättnad borde åvägabringas allenast

genom ett av statsmakterna därom direkt fattat beslut och icke indirekt

genom beviljande av olika förmåner.

I statsverkspropositionen till 1932 års riksdag, sjätte huvudtiteln, punkt 55

(sid. 159 o. ff.) har en närmare redogörelse för frågans tidigare behandling

lämnats, varjämte anförts att vederbörande departementschef vore beredd

tillstyrka en reglering i enlighet med statskontorets och generalpoststyrelsens

förslag med vissa av organisationsnämnden angivna jämkningar. Vid

behandlingen i riksdagen av anslaget till postavgifter för tjänstebrev och

dylika försändelser förekom i anslutning även till i ämnet väckta motioner

diskussion om indragningsförslaget. Såväl vederbörande utskott som riksdagen

anslöt sig till departementschefens uttalade uppfattning, att en revision

av tjänstebrevsrätten vore påkallad. I riksdagens skrivelse (nr 6 A,

sid. 13) framhölls också, att frågor om tjänstebrevsrätt folie under Kungl.

Majits handläggning.

Såvitt styrelsen kunnat finna, har Kungl. Majit vid prövning av tjänstebrevsrättsfrågor

efter riksdagsbehandlingen 1932 i huvudsak följt den prin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

7

(^ståndpunkt, som ovan angivits. Att avsevärda inskränkningar vidtagits

i rätten att använda tjänstebrev framgår också av ett statsrådets oell chefens

för folkliushållningsdepartementet interpellationssvar i riksdagen den 16

december 1940 (andra kammarens protokoll vid 1940 års urtima riksdag

nr 20, sid. 2).

Beviljandet av tjänstebrevsrätt åt de kommunala kristidsorganen skulle

sålunda, såvitt generalpoststyrelsen kan finna, innebära ett uppgivande av

de principer, som efter ingående överväganden och riksdagens hörande

under en följd av år ansetts böra följas på detta område. De framställningar

om tjänstebrevsrätt för de under nuvarande kristid inrättade kommunala

kristidsorganen, som hittills varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning,

ha även lämnats utan bifall.

I anledning av vad i motion nr 228 anförts om att tjänstebrevsrätt åtnjutes

av taxeringsnämndernas och pensionsnämndernas ordförande vill

generalpoststyrelsen framhålla, att dessa ordförande tillerkänts sådan rätt

på en tid, då andra principer tillämpades vid prövning av dessa frågor. Den

omständigheten att dessa ordförande fortfarande åtnjuta tjänstebrevsrätt,

synes icke kunna motivera undantag från de strängare regler om tillerkännande

av tjänstebrevsrätt åt nytillkomna institutioner, som nu tillämpas.

Frågan örn tjänstebrevsrätt för de kommunala kristidsorganen är emellertid

icke endast en principfråga av stor räckvidd; den har även praktisk

betydelse för posttjänsten. Ersättning till postverket för befordran av

tjänsteförsändelser utgår jämlikt kungl, förordningen den 5 mars 1920

(nr 130) med viss procent på postverkets frankoteckensuppbörd. Förhållandet

mellan postavgifterna för de egentliga tjänsteförsändelserna och postverkets

frankoteckensuppbörd är nämligen så konstant, att ifrågavarande

ersättningsbelopp ansetts kunna summariskt beräknas på detta sätt. I sådana

tider, då staten måste ingripa reglerande på skilda områden, ökar

postmängden för de tillfälliga statliga organen högst väsentligt. Som exempel

må nämnas att under år 1918 postavgifterna för kristidsinstitutionerna

(häri inräknat de kommunala kristidsorganen, som då hade tjänstebrevsrätt)

uppgick till 2 572 844 kronor, medan postavgifterna för alla övriga

tjänsteförsändelser belöpte sig till 2 490 726 kronor. Avgifterna för de

tjänstebrevsberättigade kristidsinstitutionernas post var alltså detta år högre

än samtliga övriga tjänstebrevsberättigades portokostnader. Det nuvarande

sättet för beräkning av postverkets ersättning för bestyret nied tjänsteförsändelserna

innefattar alltså icke ersättning för kristidsinstitutionernas

tjänstepost, utan denna har ansetts böra beräknas särskilt. Detta skedde

efter införandet av nuvarande ersättningsgrunder den 1 juli 1920 med dc

då kvarvarande kristidsinstitutionerna, intill dess dessa upphörde, och så

har skett även under pågående kristid. Vid beviljandet av tjänstebrevsrätt

för de statliga kristidsorgan, som hittills erhållit dylik rätt, har nämligen

föreskrivits dels att ifrågakommande postavgifter skola gäldas särskilt för

varje sådant organ med belopp, som statskontoret och generalpoststyrelsen

bestämma, dels ock alt generalpoststyrelsen skall äga all i samråd med statskontoret

meddela närmare föreskrifter rörande tjänsteförsändelsernas avlämnande

till postbefordran. Vad beträffar de centrala kristidsmyndigheter,

som lia sina kontorslokaler i Stockholm, lia sådana anordningar träffats,

alt någon förteckning av avgående vanliga försändelser i postbok icke behöver

förekomma. Sådana åtgärder kunna av praktiska skäl endast komma

i fråga beträffande ett begränsat antal centrala organ med betydande post
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

mängd. För exempelvis kristidsstyrelserna har därför måst föreskrivas, att

avgående försändelser skola förtecknas i postbok eller å reversal.

Postanstalterna få beträffande kristidsorganens tjänstepost föra anteckningar

samt månadsvis insända uppgifter till generalpoststyrelsen om debiterade

portobelopp. Ett sådant system medför inga större olägenheter

när, såsom nu är fallet, fråga endast är om post, som inlämnas vid ett begränsat

antal större postanstalter. Helt annorlunda ställer sig saken, örn

inlämning av post enligt dessa särskilda regler skulle äga rum vid praktiskt

taget samtliga rikets över 4 000 postanstalter. Tillämpandet av särskilda

bestämmelser för försändelser från kristidsinstitutioner skulle på icke önskvärt

sätt komplicera arbetet vid de mindre postanstalterna, som förestås av

personal utan särskild postal fackutbildning, och även i övrigt medföra svårigheter,

särskilt i kontrollhänseende. För de kommunala kristidsorganen

skulle tjänstebrevsrätt på förenämnda villkor icke medföra någon annan

fördel i jämförelse med hållandet av postbok enligt för korrespondenter i

allmänhet gällande bestämmelser, än den kostnadsbesparing, som skulle

uppstå, om staten i stället för vederbörande kommun erlade betalning för

debiterade postavgifter. Därest staten anses böra bidraga till de kostnader,

som föranledas av de särskilda uppgifter som ålagts de kommunala kristidsnämnderna,

torde detta böra ske i annan ordning än genom beviljandet av

tjänstebrevsrätt. Såvitt styrelsen kan finna, föreligger icke andra eller större

skäl att för dessa nämnder bevilja tjänstebrevsrätt än att tillerkänna dem

exempelvis fria telefoner. Man torde ej heller kunna helt bortse från risken

att, om de kommunala kristidsnämnderna beviljas tjänstebrevsrätt, postbefordringen

kommer att få en större omfattning än om kommunen själv

har att svara för kostnaderna. Tjänstebrevsrätten skulle säkerligen i många

fall komma att betraktas som ett bidrag från det allmänna, vilket man ansåge

sig böra utnyttja i största möjliga utsträckning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får generalpoststyrelsen avstyrka

de i motionerna framställda förslagen.

Stockholm den 11 februari 1941.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

ANDERS ÖRNE.

H. G. Holmström.

Tullbergs tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941

127499

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.