Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckning i vissa fall av i 8 § 1 morn. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för åtnjutande av tullfrihet.

1941-03-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:12, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckning i vissa fall av i 8 § 1 morn. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för åtnjutande av tullfrihet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12-

1

flr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1941 kl. 9 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående utsträckning i vissa fall av i 8 §

1 morn. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för

åtnjutande av tullfrihet.

I en den 7 mars 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 147, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit för tiden intill utgången av juni månad

1943 att i särskilda fall medgiva utsträckning av tullfrihet, varom i 8 §

1 mom. tulltaxeförordningen stadgas, utöver i nämnda författningsrum bestämd

längsta tid.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Enligt 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen må på särskild framställning tullfrihet

under viss tid medgivas bland annat för åtskilliga i nämnda författningsrum

angivna varor, vilka inkommit till riket men äro avsedda att återutföras.

Sådan tullfrihet må icke medgivas för längre tid än ett år från införseln,

dock må tiden utsträckas till högst två år, då tullfrihet medgives för varor,

som inkomma för att användas antingen såsom modeller eller mätverktyg

eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara eller ock vid

avprovning av vara, som är avsedd att utföras.

I särskilda till Kungl. Majit ställda skrifter ha framställningar gjorts från

ett antal företag m. fl. örn förlängd temporär tullfrihet för emballage av olika

slag utöver den stadgade tidsfristen. Såsom stöd för framställningarna, vilka

gälla betydande lullbelopp, lia åberopats dels handelsavspärrningen västerut

och dels i Sverige utfärdade exportförbud för de varor, till vilka emballaget

skolat användas.

Generaltullstyrelsen har i utlåtanden över ansökningarna funnit sig icke

kunna förorda bifall till desamma, enär bestämmelserna i tulltaxeförordningen

i förevarande fall icke medgåve utsträckning av tidsfristen för återutförsel

utöver ett år från införseln.

Sedan härefter i en inom finansdepartementet uppgjord promemoria ifrågasatts

inhämtande av riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att i särskilda

fall utsträcka den fastställda tidsfristen för tullfri disposition av varor, tillhörande

vissa av de i förberörda författningsrum angivna varukategorierna, har

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 12—13.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Utskottet.

generaltullstyrelsen i ett den 27 februari 1941 häröver avgivet utlåtande förklarat,

att från styrelsens sida icke vore något att häremot erinra. Det bemyndigande,

som riksdagen förutsattes skola lämna Kungl. Majit, borde emellertid

enligt styrelsens mening gälla samtliga i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

inrymda stadganden. Vidare ansåge styrelsen det önskvärt, att bemyndigandet

jämväl komme att omfatta de ansökningar, som vore på Kungl. Majits

prövning beroende. Nya ansökningar syntes också böra i fall, då tulldeposition

kvarstode, kunna upptagas utan hinder av att de legala fristerna utlöpt.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har föredragande departementschefen

anfört följande:

»Den i 8 § 1 morn. tulltaxeförordningen stadgade tidsfristen av ett, i vissa

fall två år för åtnjutande av tullfri disposition av vissa varor synes i nuvarande

krisläge, med avspärrade eller försvårade handelsförbindelser utåt, icke

vara tillfyllest, och fall föreligga då det icke varit möjligt att återutföra varor

inom stadgad tid med påföljd att varuhavare blivit skyldig gälda tull för

gods, som icke är avsett att kvarbliva inom landet. Jag finner det därför

önskvärt, att möjlighet beredes Kungl. Majit att i särskilda fall utsträcka

tristen för återutförsel utöver den i författningsrummet fastställda tiden.

Härtill erfordras bemyndigande av riksdagen. Jag föreslår, att sådant bemyndigande,

vilket lämpligen bör gälla för tiden intill utgången av juni månad

1943, inhämtas. Därvid förutsätter jag, att bemyndigandet må tillämpas

även i fråga om redan utgångna tidsfrister, såvida ansökning om förlängning

är på Kungl. Majits prövning beroende eller framdeles göres i fall, då

tull ännu icke erlagts.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, nied bifall till Kungl. Majits förevarande

proposition nr 147, bemyndiga Kungl. Majit för tiden

intill utgången av juni månad 1943 att i särskilda fall medgiva

utsträckning av tullfrihet, varom i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

stadgas, utöver i nämnda författningsrum bestämd

längsta tid.

Stockholm den 27 mars 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, Wahlmark,

Sköldén, Sjödahl, Ekman, Velander, Herman Ericsson och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Olsson i

Gävle, Eklund, Sandberg, Persson i Undersvik, Lundell, Falk och Rosander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:148 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt. s. 7 i texten