Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928

1941-03-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:13, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

3

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1941 kl. 9 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379).

I en den 21 mars 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 174, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).|

Härigenom förordnas, att 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 september

19281 skall erhålla följande ändrade lydelse:

42 §.

6 mom. Kungl. Maj:t må, där så kan ske utan att åsyftad kontroll eftersättes

eller då eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna örn

jämkning av den i 3 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

1 Senaste lydelse se SFS 1935: 255.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

I syfte att underlätta skattekontrollen infördes genom beslut av 1935 års

riksdag viss uppgiftsskyldighet beträffande bl. a. obligationsräntor. Enligt

42 § 3 mom. taxeringsförordningen åligger det sålunda envar, som här i riket

mot kupong eller kvitto utbekommit ränta å obligation, att vid mottagandet

avgiva särskild uppgift därom. Lyftes beloppet för annans räkning och

överlämnas ej därvid en av denne avgiven uppgift, skall sådan i stället avgivas

av den, som lyfter beloppet, och därvid uppgivas namn och hemvist

å den, för vars räkning beloppet lyftes. Utbekommer någon ränta mot kupong,

som han förvärvat utan den obligation, vartill kupongen hör, skall

uppgivas namn och hemvist å den, från vilken kupongen förvärvats. Uppgift

skall avfattas enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär och avlämnas

till den, som utbetalar räntan. Denne bör tillse att uppgift lämnas, innan

betalning sker.

Om jämkning av den sålunda stadgade uppgiftsskyldigheten må Konungen,

enligt 6 mom. i samma paragraf, förordna, därest så kan ske utan att

åsyftad kontroll eftersättes.

I skrivelse den 5 december 1940 ha fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt,

att Kungl. Majit ville förordna om sådan begränsning av förenämnda

uppgiftsskyldighet, att uppgift icke behövde avgivas beträffande räntor

å obligationer tillhörande svenska statens försvarslån av 1940 eller eventuellt

statsobligationer i allmänhet, då de uppburna räntebeloppen sammanlagt

icke överstege 25 kronor.

Såsom skäl för sin berörda hemställan ha fullmäktige anfört bland annat

följande. Efter utgivandet av 1940 års försvarslån hade antalet obligationsägare

i riket högst väsentligt ökats. Försvarsobligationerna vore spridda över

hela landet och antalet småposter vore mycket betydande. För att bereda

obligationsägarna möjlighet att på ett bekvämt sätt utfå obligationsräntan,

som ifråga örn den lägsta obligationsvalören — 50 kronor — skulle lyftas

mot avlämnande av kupong å 1 krona, vore avsett, att utbetalning av räntan

skulle ske, förutom hos riksgäldskontoret, Sveriges riksbank och affärsbankerna,

även genom postverket och sparbankerna. Det redan i och för sig

tidsödande arbetet med tillsynen över uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande

måste, såvitt anginge försvarsobligationerna, bliva verkligt betungande.

Särskilt gällde detta postverket och sparbankerna, vilka finge utbetala

räntorna å huvudparten av de små obligationsinnehaven. Enligt fullmäktiges

mening vöre det därför angeläget, att uppgiftsskyldigheten begränsades,

så att smärre räntebelopp icke omfattades därav.

Över framställningen ha yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret,

riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms,

Östergötlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

De hörda myndigheterna ha i allmänhet tillstyrkt framställningen. Kammarrätten

och statskontoret lia emellertid ansett, att undantag från uppgiftsskyldigheten

borde medgivas endast beträffande räntebelopp å sammanlagt

högst 10 kronor, som utbetalas mot kuponger tillhörande 1940 års

försvarslån.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

5

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande:

»Den i taxeringsförordningen stadgade uppgiftsskyldigheten beträffande

obligationsräntor innebär ett viktigt led i taxeringskontrollen. Tillsynen över

fullgörandet av uppgiftsskyldigheten skulle emellertid, såsom fullmäktige i

riksgäldskontoret framhållit, bliva betungade ifråga om försvarsobligationerna

med hänsyn till det betydande antal obligationer i små valörer som

här förekommer. Framställningen avser närmast 1940 års försvarslån, men

det sagda äger givetvis tillämpning även å det andra försvarslånet. En viss

begränsning av uppgiftsskyldigheten synes därför i dessa fall önskvärd och

densamma torde kunna genomföras utan att taxeringskontrollen i nämnvärd

mån äventyras. På sätt kammarrätten och statskontoret anfört torde det

dock vara för ändamålet tillfyllest, att undantag från uppgiftsskyldigheten

medgives beträffande räntebelopp, som utbetalas mot kuponger å sammanlagt

högst 10 kronor.

Då införande av en begränsning av uppgiftsskyldigheten i enlighet med

vad nu sagts icke torde innefattas i det bemyndigande, som lämnats Kungl.

Majit i 42 § 6 mom. taxeringsförordningen, erfordras för bifall till framställningen

riksdagens samtycke. Enär framdeles kunna tänkas uppkomma

fall liknande det förevarande, synes ett generellt bemyndigande böra utverkas

för Kungl. Majit att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna

om undantag från den stadgade uppgiftsskyldigheten. Ett sådant bemyndigande

torde lämpligast böra intagas i nyssnämnda författningsrum.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits förevarande

proposition nr 174, antaga det vid propositionen

fogade förslag till förordning örn ändrad lydelse av 42 §

6 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr

379).

Stockholm den 27 mars 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkande nr 12.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 12—13.

2

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 septe a1 i texten