Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om begränsning av rätten till avdrag enligt skattelagstiftningen för avgift till viss pensionsförsäkring.

1941-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:15, Betänkande, i anledning av väckt motion om begränsning av rätten till avdrag enligt skattelagstiftningen för avgift till viss pensionsförsäkring.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

3

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 t. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om begränsning av rätten till avdrag enligt skattelagstiftningen

för avgift till viss pensionsförsäkring.

(2:a avd.)

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion nr 21 i andra kammaren av

herrar Witzell och Lindén har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen

att rätten till avdrag för avgifter till viss pensionsförsäkring begränsas genom

fastställande av viss övre gräns för avdragets storlek.

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen hänföres till intäkt av tjänst

bland annat vad som tillflutit skattskyldig såsom pension eller annan livränta;

enligt 32 § 2 mom. skall, därest livränta utgår på grund av pensionsförsäkring

annorledes än mot engångspremie, livräntans hela belopp räknas

såsom skattepliktig intäkt. Vid beräkning av intäkt av tjänst äger skattskyldig

jämlikt 33 § nämnda lag göra avdrag för sådana avgifter, som den skattskyldige

på grund av sin tjänst erlagt för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig rätt

till allmänt avdrag för avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig

pensionsförsäkring som ej avses i 33 §, därest avgiften erlagts för den skattskyldige

själv eller för hans make eller omyndiga barn. Sådan avdragsrätt

föreligger emellertid icke beträffande avgift, som erlagts till ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

eller på grund av försäkring mot engångspremie. Vid

den statliga taxeringen gälla även samma bestämmelser som förenämnda.

I den föreliggande motionen har till stöd för det däri framställda yrkandet

bland annat framhållits, att skattskyldiga i stor utsträckning utnyttjade förenämnda

bestämmelser örn avdrag för avgifter till viss pensionsförsäkring

för att vinna lättnad i beskattningen, ett förhållande som icke torde hava

åsyftats med ifrågavarande lagstiftning. Enligt motionärerna kunde exempel

anföras på fall, då skattskyldiga med stöd av ifrågavarande bestämmelser

minskat sin beskattningsbara inkomst på sådant sätt, att de inbetalda försäkringspremierna

till mer än två tredjedelar gnidits genom skattelättnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

I anledning av en inom andra kammaren vid årets riksdag framställd interpellation,

angående skattskyldigs rätt att vid inkomstdeklaration göra avdrag

för av honom erlagda premier för pensions- eller livränteförsäkring,

har statsrådet och chefen för finansdepartementet (andra kammarens protokoll

nr 15, § 5) anfört bland annat följande:

»Nu gällande bestämmelser örn beskattning av försäkringar och försäkringsbolag

antogos till sina huvudgrunder vid 1928 års riksdag. Efter en ingående

utredning av frågan om var skatt för försäkringar lämpligen borde

uttagas — hos försäkringsanstalten eller försäkringstagaren — valde man i

fråga örn pensionsförsäkringarna det senare alternativet. Skatten skulle således

uttagas hos försäkringstagaren, då pensionsbeloppen utföllo, i analogi

med vad som gällde i fråga om tjänstepensioner och dylikt. En konsekvens

härav blev, att avdrag vid inkomsttaxering på försäkringstagarens inkomst

medgavs för premierna. I avsaknad av bestämmelse härom skulle nämligen

försäkringstagaren lia drabbats av en icke åsyftad dubbelbeskattning. Av det

sagda torde framgå, att rätten till avdrag icke är avsedd alt innebära en

eftergift av skatt utan endast ett uppskov med beskattningen till den tidpunkt,

då inkomsten kommer till användning.

Vid antagandet av nu berörda beskattningsregler förbisågs icke av statsmakterna,

att den för försäkringstagaren tillämpliga skattesatsen kunda vara

en annan och lägre, då pensionsbeloppen utfölle, än då premierna erlades.

Man ansåg emellertid, att den eftergift på statens fiskaliska intresse, som avdragsrätten

med hänsyn härtill kunde innebära, var motiverad och mer än

väl uppvägdes av den uppmuntran till sparsamhet och omtanke, som genom

avdragsrätten gavs.»

Departementschefen har vidare framhållit, att rätten till avdrag otvivelaktigt

kunde innebära en frestelse för välsituerade personer att i besparingssyfte

teckna pensionsförsäkringar. Enligt undersökningar, som verkställts

av försäkringsbolagen, syntes under den senaste tiden skattesynpunkter hava

spelat en mera avgörande roll än tidigare vid valet av försäkringsform. Pensionsförsäkringarnas

frekvens hade under år 1940 ökat och en förskjutning

hade ägt rum mot högre pensionsbelopp, mot försäkring med avkortad premiebetalning

och mot högre premie under de första åren. Med anledning av

de tendenser till missbruk, som iakttagits redan i början av år 1937, hade bolagen

träffat en överenskommelse av innebörd, att för pensionsförsäkring icke

under något år finge erläggas högre årlig premie än som skulle utgått, därest

premieinbetalningen jämnt fördelats under en tidrymd av sex år. Av bolagen

tillsatta kommitterade hade helt nyligen framlagt förslag till ytterligare åtgärder

från bolagens sida för att motverka skattespekulation vid teckning av

försäkring. Detta förslag, som innebure en skärpning av 1937 års överenskommelse,

ginge ut på att högsta årliga premiebeloppet icke skulle få överstiga

en tioårspremie. Vidare begränsades möjligheterna att teckna försäkringar

av nu ifrågavarande slag å annans liv än försäkringstagarens och vid

högre åldrar. Slutligen innehölle förslaget vissa bestämmelser om skärpt övervakning

av offertgivningen i syfte att förekomma reklam för pensionsförsäkringar

med skattetablåer och dylikt.

Slutligen har departementschefen anfört:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

5

»Huruvida de av bolagen sålunda träffade överenskommelserna skola visa

sig tillräckliga för att förebygga vad som rimligen kan anses för missbruk av

pensionslagstiftningen, torde först efter någon vunnen erfarenhet kunna avgöras.

Under tiden synas andra lämpliga åtgärder kunna bli föremål för

övervägande. Närmast till hands ligger då måhända en begränsning till beloppet

av den avdragsgilla premien eller en begränsning av det årliga pensionsbeloppet.

»

På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen har under den senare

tiden en viss tendens till missbruk av pensionsförsäkringsformen i skaltebesparingssyfte

kunnat iakttagas. Även om dessa missbruk ännu icke varit

av någon mera betydande omfattning, hava de likväl varit tillräckligt framträdande

för att giva anledning till vissa förebyggande åtgärder från försäkringsbolagens

sida. Huruvida dessa åtgärder kunna befinnas tillräckliga för

att förhindra ifrågavarande missbruk, torde såsom departementschefen anfört

först efter någon tids erfarenhet kunna bedömas. Skulle det emellertid

befinnas, att de påtalade missförhållandena icke visa tendens att försvinna,

förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t kommer att ägna denna fråga närmare

uppmärksamhet samt förelägga riksdagen de förslag i ämnet, som kunna

befinnas erforderliga. På grund av det anförda finner utskottet skäl icke föreligga

att biträda motionärernas yrkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:21 av herrar Witzell och Lindén, om begränsning

av rätten till avdrag enligt skattelagstiftningen för

avgift till viss pensionsförsäkring, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Utskottet.

Närvarande: sc under betänkande nr 14.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.