Betänkande, i anledning av väckt motion om begränsning av rätten till avdrag enligt skattelagstiftningen för avgift till viss pensionsförsäkring.
1941-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1941:15, Betänkande, i anledning av väckt motion om begränsning av rätten till avdrag enligt skattelagstiftningen för avgift till viss pensionsförsäkring.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
3
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 t. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om begränsning av rätten till avdrag enligt skattelagstiftningen
för avgift till viss pensionsförsäkring.
(2:a avd.)
I en till bevillningsutskottet hänvisad motion nr 21 i andra kammaren av
herrar Witzell och Lindén har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen
att rätten till avdrag för avgifter till viss pensionsförsäkring begränsas genom
fastställande av viss övre gräns för avdragets storlek.
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
Enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen hänföres till intäkt av tjänst
bland annat vad som tillflutit skattskyldig såsom pension eller annan livränta;
enligt 32 § 2 mom. skall, därest livränta utgår på grund av pensionsförsäkring
annorledes än mot engångspremie, livräntans hela belopp räknas
såsom skattepliktig intäkt. Vid beräkning av intäkt av tjänst äger skattskyldig
jämlikt 33 § nämnda lag göra avdrag för sådana avgifter, som den skattskyldige
på grund av sin tjänst erlagt för egen eller efterlevande familjs pensionering.
Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig rätt
till allmänt avdrag för avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig
pensionsförsäkring som ej avses i 33 §, därest avgiften erlagts för den skattskyldige
själv eller för hans make eller omyndiga barn. Sådan avdragsrätt
föreligger emellertid icke beträffande avgift, som erlagts till ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
eller på grund av försäkring mot engångspremie. Vid
den statliga taxeringen gälla även samma bestämmelser som förenämnda.
I den föreliggande motionen har till stöd för det däri framställda yrkandet
bland annat framhållits, att skattskyldiga i stor utsträckning utnyttjade förenämnda
bestämmelser örn avdrag för avgifter till viss pensionsförsäkring
för att vinna lättnad i beskattningen, ett förhållande som icke torde hava
åsyftats med ifrågavarande lagstiftning. Enligt motionärerna kunde exempel
anföras på fall, då skattskyldiga med stöd av ifrågavarande bestämmelser
minskat sin beskattningsbara inkomst på sådant sätt, att de inbetalda försäkringspremierna
till mer än två tredjedelar gnidits genom skattelättnader.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
I anledning av en inom andra kammaren vid årets riksdag framställd interpellation,
angående skattskyldigs rätt att vid inkomstdeklaration göra avdrag
för av honom erlagda premier för pensions- eller livränteförsäkring,
har statsrådet och chefen för finansdepartementet (andra kammarens protokoll
nr 15, § 5) anfört bland annat följande:
»Nu gällande bestämmelser örn beskattning av försäkringar och försäkringsbolag
antogos till sina huvudgrunder vid 1928 års riksdag. Efter en ingående
utredning av frågan om var skatt för försäkringar lämpligen borde
uttagas — hos försäkringsanstalten eller försäkringstagaren — valde man i
fråga örn pensionsförsäkringarna det senare alternativet. Skatten skulle således
uttagas hos försäkringstagaren, då pensionsbeloppen utföllo, i analogi
med vad som gällde i fråga om tjänstepensioner och dylikt. En konsekvens
härav blev, att avdrag vid inkomsttaxering på försäkringstagarens inkomst
medgavs för premierna. I avsaknad av bestämmelse härom skulle nämligen
försäkringstagaren lia drabbats av en icke åsyftad dubbelbeskattning. Av det
sagda torde framgå, att rätten till avdrag icke är avsedd alt innebära en
eftergift av skatt utan endast ett uppskov med beskattningen till den tidpunkt,
då inkomsten kommer till användning.
Vid antagandet av nu berörda beskattningsregler förbisågs icke av statsmakterna,
att den för försäkringstagaren tillämpliga skattesatsen kunda vara
en annan och lägre, då pensionsbeloppen utfölle, än då premierna erlades.
Man ansåg emellertid, att den eftergift på statens fiskaliska intresse, som avdragsrätten
med hänsyn härtill kunde innebära, var motiverad och mer än
väl uppvägdes av den uppmuntran till sparsamhet och omtanke, som genom
avdragsrätten gavs.»
Departementschefen har vidare framhållit, att rätten till avdrag otvivelaktigt
kunde innebära en frestelse för välsituerade personer att i besparingssyfte
teckna pensionsförsäkringar. Enligt undersökningar, som verkställts
av försäkringsbolagen, syntes under den senaste tiden skattesynpunkter hava
spelat en mera avgörande roll än tidigare vid valet av försäkringsform. Pensionsförsäkringarnas
frekvens hade under år 1940 ökat och en förskjutning
hade ägt rum mot högre pensionsbelopp, mot försäkring med avkortad premiebetalning
och mot högre premie under de första åren. Med anledning av
de tendenser till missbruk, som iakttagits redan i början av år 1937, hade bolagen
träffat en överenskommelse av innebörd, att för pensionsförsäkring icke
under något år finge erläggas högre årlig premie än som skulle utgått, därest
premieinbetalningen jämnt fördelats under en tidrymd av sex år. Av bolagen
tillsatta kommitterade hade helt nyligen framlagt förslag till ytterligare åtgärder
från bolagens sida för att motverka skattespekulation vid teckning av
försäkring. Detta förslag, som innebure en skärpning av 1937 års överenskommelse,
ginge ut på att högsta årliga premiebeloppet icke skulle få överstiga
en tioårspremie. Vidare begränsades möjligheterna att teckna försäkringar
av nu ifrågavarande slag å annans liv än försäkringstagarens och vid
högre åldrar. Slutligen innehölle förslaget vissa bestämmelser om skärpt övervakning
av offertgivningen i syfte att förekomma reklam för pensionsförsäkringar
med skattetablåer och dylikt.
Slutligen har departementschefen anfört:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
5
»Huruvida de av bolagen sålunda träffade överenskommelserna skola visa
sig tillräckliga för att förebygga vad som rimligen kan anses för missbruk av
pensionslagstiftningen, torde först efter någon vunnen erfarenhet kunna avgöras.
Under tiden synas andra lämpliga åtgärder kunna bli föremål för
övervägande. Närmast till hands ligger då måhända en begränsning till beloppet
av den avdragsgilla premien eller en begränsning av det årliga pensionsbeloppet.
»
På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen har under den senare
tiden en viss tendens till missbruk av pensionsförsäkringsformen i skaltebesparingssyfte
kunnat iakttagas. Även om dessa missbruk ännu icke varit
av någon mera betydande omfattning, hava de likväl varit tillräckligt framträdande
för att giva anledning till vissa förebyggande åtgärder från försäkringsbolagens
sida. Huruvida dessa åtgärder kunna befinnas tillräckliga för
att förhindra ifrågavarande missbruk, torde såsom departementschefen anfört
först efter någon tids erfarenhet kunna bedömas. Skulle det emellertid
befinnas, att de påtalade missförhållandena icke visa tendens att försvinna,
förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t kommer att ägna denna fråga närmare
uppmärksamhet samt förelägga riksdagen de förslag i ämnet, som kunna
befinnas erforderliga. På grund av det anförda finner utskottet skäl icke föreligga
att biträda motionärernas yrkande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 11:21 av herrar Witzell och Lindén, om begränsning
av rätten till avdrag enligt skattelagstiftningen för
avgift till viss pensionsförsäkring, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Utskottet.
Närvarande: sc under betänkande nr 14.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.