Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet, luftskyddet och hemvärnet.

1941-05-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:17, Betänkande, i anledning av väckta motioner om skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet, luftskyddet och hemvärnet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1941 kl. 10 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet, luftskyddet

och hemvärnet.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner om skattefrihet

för vissa gåvor till luftvärnet, luftskyddet och hemvärnet, nämligen:

1) motionen nr 95 i första kammaren av herrar Velander och Sylwan,

vari hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta, att den enligt förordningarna

den 3 juni 1938 och den 19 maj 1939 stadgade skattefriheten

för gåvor till luftvärnet och luftskyddet måtte utsträckas att gälla sådana

gåvor jämväl under beskattningsår, för vilket taxering kommer att äga rum

efter 1941 års utgång;

2) de likalydande motionerna nr 54 i första kammaren av herr Wistrand

m. fl. och nr 45 i andra kammaren av herr Staxäng m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen ville besluta, att för gåvor till hemvärnsorganisationen avdrag

må åtnjutas vid taxering till statliga skatter»; samt

3) motionen nr 136 i andra kammaren av herrar Hedqvist och Birke, vari

hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta att skattskyldig, som till

staten eller hemvärnsförening lämnat gåva för hemvärnet, skall äga att vid

taxering enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta

avdrag med belopp motsvarande vad han under beskattningsåret utgivit

såsom sådan gåva».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Skattefrihet för gåvor till luftvärnet.

Enligt förordningen den 3 juni 1938 (nr 225) örn rätt att vid taxering

åren 1939—1941 enligt förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp som utgivits

såsom gåva för luftvärnet äger skattskyldig, som under något beskattningsår,

för vilket taxering verkställes åren 1939—1941, till staten eller försvarsförening

lämnat gåva för luftvärnet, att vid taxering enligt nämnda

förordning från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika förllihang

till riksdagens protokoll 19il. 7 sami. Nr 17.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

värvskällor åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vad han under beskattningsåret

utgivit såsom sådan gåva. Med försvarsförening avses enligt 1938

års förordning stiftelse eller sammanslutning, som samverkar med militär

myndighet för stärkande av rikets försvar.

Förenämnda skattefrihet för gåvor till luftvärnet beslöts vid 1938 års

riksdag i anledning av väckta motioner samt på hemställan av samma års

bevillningsutskott. Till stöd för sin hemställan anförde utskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande (nr 20) bland annat, att det under vissa

förhållanden vore motiverat, att staten icke uttoge skatt å sådan den skattskyldiges

inkomst, som denne frivilligt ställde till förfogande för ett direkt

statsändamål, som av statsmakterna prövades vara av utomordentlig vikt.

En sådan lättnad i den statliga beskattningen skulle med sannolikhet uppmuntra

företag och enskilda medborgare att lämna bidrag till anskaffning

av luftvärnsmateriel till sådana orter, som genom statsmakternas försorg

icke kunde påräkna tillräckligt skydd av luftvärn men som likväl finge anses

vara i behov av dylikt skydd. Vidare framhöll utskottet att genom en

reform av ifrågavarande beskaffenhet kunde förväntas, att staten komme

alt tillföras värdefullt materiel för luftvärnet eller gåvomedel för inköp av

dylik materiel med mera utan att staten likväl komme att åsamkas någon

mera betydande minskning i skatteunderlaget. På grund härav fann utskottet

skäl tala för bifall till motionärernas förslag, såvitt anginge taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Utskottet anförde emellertid,

att en bestämmelse av sådan beskaffenhet innebure en uppenbar avvikelse

från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning.

I följd härav och då insamling av medel på frivillighetens väg till anordnande

av lokala luftvärn av allt att döma komme att äga rum allenast under

en begränsad tid, ansåge utskottet det icke vara tillrådligt att införa en

föreskrift av sådan extra ordinär natur i förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt och därigenom giva bestämmelsen giltighet av mera

varaktig beskaffenhet. Bestämmelser om skattelättnaden borde därför lämpligen

meddelas i en särskild förordning med giltighet under viss tid.

Skattefrihet för gåvor till luftskyddet.

Enligt förordningen den 19 maj 1939 (nr 189) om rätt att vid taxering

åren 1940 och 1941 enligt förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp som utgivits

såsom gåva för luftskyddet äger skattskyldig, som under något beskattningsår,

för vilket taxering verkställes åren 1940 eller 1941, till staten eller

luftskyddsförening lämnat gåva för luftskyddet, att vid taxering enligt nämnda

förordning från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika förvärvskällor

åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vad han under beskattningsåret

utgivit såsom sådan gåva. Med luftskyddsförening enligt 1939 års

förordning avses Sveriges riksförbund för civilt luftskydd (riksluftskydds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. *

förbundet) samt till nämnda förbund anslutet i Stockholm och länen arbetande

länsförbund (länsförening) med uppgift att bedriva verksamhet inom

det civila luftskyddet.

Förenämnda skattefrihet för gåvor lill luftskyddet beslöts vid 1939 års

lagtima riksdag i anledning av väckta motioner samt på hemställan av samma

års bevillningsutskott. Till stöd för sin hemställan anförde utskottet i

sitt, av riksdagen godkända betänkande (nr 20) bland annat att, då luftskyddet

med hänsyn till sitt ändamål finge anses vara att väsentligen likställa

med luftvärnet, utskottet funne de av 1938 års bevillningsutskott anförda

skälen jämväl kunna åberopas till stöd för den föreslagna skattefriheten

för gåvor till luftskyddet vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

I likhet med vad 1938 års bevillningsutskott anfört beträffande

skattefriheten för gåvor till luftvärnet framhöll emellertid 1939 års

bevillningsutskott, att en bestämmelse av ifrågavarande natur innebure en

uppenbar avvikelse från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning.

Med hänsyn härtill ansåge sig utskottet allenast kunna förorda,

att bestämmelsen om skattefrihet i detta fall gåves giltighet under en

kortare tid.

Skattefrihet för gåvor till hemvärnet.

Enligt kungörelsen den 31 maj 1940 (nr 408) örn hemvärnets organisation

och uppgifter m. m. (hemvärnskungörelsen) består hemvärnet, som utgör

en del av lantförsvaret, av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekryterade

förband, vilkas främsta uppgift är att verka för det omedelbara

tryggandet av den egna hemorten. Under chefen för armén utövas hemvärnets

högsta militära ledning av en liemvärnschef. Denne biträdes i sitt arbete

av en hemvärnsstab. Till chefens för armén förfogande skall finnas ett hemvärnsråd,

bestående av högst nio ledamöter, vilka för bestämd tid utses av

Kungl. Maj:t. Hemvärnsrådet, vars förhandlingar ledas av hemvärnschefen,

bär till uppgift att följa hemvärnets verksamhet och utveckling och att med

avseende därå för chefen för armén framlägga de förslag och önskemål, som

finnas påkallade. I viktigare frågor rörande hemvärnet skall hemvärnsrådet

höras.

överinseendet av hemvärnet inom varje militärområde åligger militärområdesbefälhavaren.

Under denne utövas ledningen av hemvärnet inom värjo

inskrivningsområde (försvarsområde) av inskrivningsbefälhavaren (försvarsområdesbefälhavaren).

För hemvärnets organiserande indelas inskrivningsområdena i hemvårnskretsar

och dessa i hemvärnsområden. För varje hemvärnskrets förordnas

en hemvärnskretsbefälhavare, vilken det åligger att leda och övervaka organisationen

och utbildningen av hemvärnet inom hemvärnskretsen. Den omedelbara

ledningen av hemvärnet utövas inom varje hemvärnsområde av en

hemvärnsområdesbefälluware, som i vad avser organisationen och utbild
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

ningen närmast är underställd hemvärnskretsbefälhavaren. I övrigt lyder

han i militärt hänseende under inskrivningsbefälhavaren (försvarsområdesbefälhavaren).

Under hemvärnsområdesbefälhavaren lyda hemvärnsmän och

reservhemvärnsmän inom hemvärnsområdet,

Hemvärnsförbanden må i regel icke användas utom eget och angränsande

hemvärnsområden.

Efter framställning av chefen för armén har Kungl. Maj:t den 17 januari

1941 lämnat hemvärnet och dess underavdelningar rätt att emottaga gåvor,

dock att fråga om emottagande av gåva, som kan medföra särskild förpliktelse

för kronan eller anses vara främmande för hemvärnets verksamhet och

uppgifter, skall underställas Kungl. Maj:ts prövning i varje förekommande

fall. I samband härmed har Kungl. Majit bemyndigat arméförvaltningens

vederbörande departement och styrelser att i huvudsaklig överensstämmelse

med av chefen för hemvärnet och arméförvaltningen föreslagna riktlinjer utfärda

närmare föreskrifter rörande gåvornas mottagande, förvaltning och

redovisning.

I anslutning till förberörda beslut den 17 januari 1941 har Kungl. Majit

den 14 februaiä samma år bemyndigat arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement

samt sjukvårdsstyrelse att uppdraga åt för ändamålet

organiserade förvaltningsnämnder att omliänderhava förvaltningen och redovisningen

av såsom gåva emottagen eller för gåvomedel anskaffad materiel

för hemvärnet, dock icke såvitt fråga är om vapen eller ammunition.

Sammanfattning av motionerna.

I motionen 1:95 har till stöd för det däri väckta förslaget, att skattefrihet

för gåvor till luftvärnet och luftskyddet måtte utsträckas att gälla sådana

gåvor jämväl under beskattningsår, för vilket taxering kommer att äga runi

efter 1941 års utgång, åberopats, att de skäl, som anförts vid införande av

sådan avdragsrätt åren 1938 respektive 1939, fortfarande ägde full giltighet.

I de likalydande motionerna 1:54 och 11:45 samt motionen 11:136 har

föreslagits, att skattskyldig, som lämnat gåvor till liemvärnsorganisationen,

skulle äga rätt till avdrag härför vid den statliga beskattningen. Till stöd

härför har i de förstnämnda motionerna framhållits bland annat, att hemvärnet

fullföljde ett rent statligt ändamål. För verksamhetens bedrivande

hade emellertid endast kunnat beviljas statsmedel i mindre utsträckning.

Hemvärnsorganisationerna måste därför i icke obetydlig omfattning lita till

gåvor, för att verksamheten skulle kunna upprätthållas i den utsträckning,

som ansages påkallat. Det kunde antagas, att den minskning av skatteunderlaget,

som avdragsrätten skulle medföra, komme att uppvägas genom ökning

av gavorna till hemvärnet, samt att det statliga ändamålet därigenom

bleve tillgodosett. Motionärerna hava slutligen framhållit, att samma synpunkter,

som utgjort motivet för skattefrihet för gåvor till luftvärnet och

luftskyddet, kunde anläggas på den nu förevarande frågan. Liknande skäl

som de nu återgivna hava framförts i motionen II: 136. Därjämte har erin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

5

rats om, att sammanslutningar och enskilda personer under det gångna året

i stor omfattning lämnat bidrag för bestridande av utgifter för hemvärnet,

för vilka staten icke svarade. För att organisera denna gåvoverksamhet hade

å skilda orter inom landet bildats föreningar med ändamål att ekonomiskt

stödja hemvärnet inom orten.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår,, att 1938 och 1939 års riks- utskottet,

dagar i anledning av motionsvis väckta förslag medgivit skattefrihet för

gåvor till luftvärnet och luftskyddet vid taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt. Skattelättnaden äger givaren tillgodonjuta i form av allmänt

avdrag med belopp, som motsvarar gåvans storlek. I båda dessa fall

gäller, att de nuvarande bestämmelserna i ämnet endast hava begränsad giltighetstid,

samt att de upphöra med utgången av det beskattningsår, för vilket

taxering verkställes år 1941.

Enligt vad utskottet inhämtat, har under den tid bestämmelserna om skattefrihet

för gåvor till luftvärnet varit tillämpliga lämnats bidrag för sagda

verksamhet till högst betydande belopp. Under giltighetstiden för bestämmelserna

om skattefrihet för gåvor till luftskyddet har jämväl detta erhållit gåvor

av icke ringa storlek. Intresset för ifrågavarande gåvoverksamhet synes

alltjämt fortleva, elium detsamma för närvarande synes vara väsentligt

mindre än tidigare. Enligt vad utskottet erfarit pågå fortfarande insamlingar

för ifrågavarande ändamål inom vissa delar av riket.

Vad angår hemvärnets organisation och uppgifter framgår av den tidigare

lämnade redogörelsen, att hemvärnet, som utgör en del av lantförsvaret, består

av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekryterade förband, vilkas

främsta uppgift är att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten.

Kostnaderna för hemvärnet bestridas endast till en del av statsmedel.

För att verksamheten skall kunna upprätthållas i erforderlig utsträckning

måste nödiga medel i övrigt anskaffas på frivillighetens väg. De enskilda hemvärnsmännen

nödgas sålunda själva bestrida en del utgifter för tjänsten.

Vissa kommuner och enskilda företag hava även lämnat hemvärnet ekonomiskt

stöd. Dessutom hava bildats särskilda föreningar med syfte att insamla

medel till ifrågavarande verksamhet.

I motionen I: 95 föreslås, att skattefriheten för gåvor till luftvärnet och

luftskyddet skall utsträckas att gälla gåvor under beskattningsår, för vilket

taxering kommer att äga rum efter år 1941, och i de likalydande motionerna

I: 54 och II: 45 samt i motionen II: 136 föreslås, att skattelättnaden skall

utvidgas till att omfatta även gåvor till hemvärnet.

Såsom ovan framhållits pågå alltjämt insamlingar för luftvärnet och luftskyddet.

På grund härav och då hemvärnet med hänsyn till sitt ändamål

kan likställas med luftvärnet och luftskyddet samt en lättnad i beskattningen

beträffande gåvor till hemvärnet .sannolikt .skulle uppmuntra företag

och enskilda medborgare att lämna bidrag till sistnämnda verksamhet, finner

utskottet under rådande förhållanden skäl tala för en förlängning av giltighetstiden

för skattefrihet för gåvor lill luftvärnet och luftskyddet samt för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

en utvidgning av skattelättnaden till gåvor för hemvärnet. Då emellertid,

på sätt 1938 och 1939 års bevillningsutskott anfört, bestämmelser av förevarande

natur innebära en uppenbar avvikelse från de principer, som ligga

till grund för gällande skattelagstiftning, anser utskottet, att skattelättnaden

icke bör vara av bestående natur utan att densamma bör hava karaktär

av en tillfällig åtgärd. Såsom ytterligare skäl härför, såvitt angår hemvärnet,

må anföras, att statsmakterna ännu icke tagit slutlig ståndpunkt till frågan,

huruvida hemvärnet skall bliva en organisation av varaktig natur eller icke.

Skulle hemvärnet för framtiden komma att ingå såsom en bestående del

av den militära organisationen, synas skäl tala för att kostnaderna för verksamheten

böra bestridas helt av statsmedel och icke av medel, som anskaffas

på frivillighetens väg. Av nu anförda skäl får utskottet förorda, att skattefrihet

för gåvor till luftvärnet, luftskyddet och hemvärnet medgives vid den

statliga beskattningen med avseende å gåvor, som lämnas under beskattningsår,

för vilket taxering skall verkställas åren 1942 och 1943. 1 sin hemställan

framlägger utskottet förslag till förordning i nu förevarande ämnen,

vilket förslag sammanfaller med bestämmelserna i 1938 och 1939 års förordningar.

Under hänvisning till sin principiella ståndpunkt, att skattelättnader

av förevarande natur endast böra vara av tillfällig beskaffenhet, får

utskottet framhålla, att enligt utskottets mening böra ifrågavarande bestämmelser

icke givas förlängd giltighet efter utgången av den nu föreslagna tiden.

Beträffande förslaget, i vad det avser skattefrihet för gåvor till hemvärnet,

må anföras följande.

Skattelättnaden för gåvor till hemvärnet finner utskottet böra omfatta sådana

gåvor, som lämnas direkt till staten eller till hem värnsföreningar. Till förhindrande

av att förmånen kommer att åtnjutas för gåvor till föreningar, som kunna

nyttja gåvorna för ändamål, som icke sammanhänga med hemvärnet, har

utskottet funnit det vara nödvändigt att i författningen angiva, vilka slags föreningar

som här avses. I 2 § av författningsförslaget bär därför upptagits

en föreskrift, att med hemvärnsförening skall förstås sammanslutning, som

samverkar med militär myndighet för att stödja hemvärnet eller dess underavdelningar.

Enligt den av utskottet föreslagna definitionen å hemvärnsförening

skall för en sådan förening vara av grundläggande betydelse icke dess

syfte enligt stadgarna utan den verksamhet, föreningen faktiskt bedriver.

Den skattefrihet för inkomst till belopp, motsvarande gåvans storlek, som

givaren i förevarande fall skall få tillgodonjuta vid taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, bör liksom beträffande gåvor till luftvärnet

och luftskyddet beredas den skattskyldige i form av allmänt avdrag. Gåvobeloppet

får sålunda icke frånräknas inkomsten av viss förvärvskälla utan

skall i allmän självdeklaration upptagas under rubriken »periodiskt understöd».

Såsom villkor för åtnjutande av nämnda avdrag har i den föreslagna

förordningen stadgats, att skattskyldig i deklarationen skall lämna uppgift

å gåvotagarens namn och adress.

I syfte att bereda beskattningsmyndigheterna möjlighet att, där så befinnes

erforderligt, verkställa kontroll beträffande riktigheten av i deklarationen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

7

yrkat avdrag av ifrågavarande natur, har i författningsförslaget införts en

föreskrift om enahanda skyldighet för hemvärnsförening som nu gäller för

försvars- och luftskyddsföreningar att efter anmaning lämna uppgift örn

storleken av gåva, som föreningen emottagit från namngiven skattskyldig.

En motsvarande bestämmelse har utskottet icke ansett behövlig i fråga om

gåvor, som lämnas direkt till staten. Redan på grund av gällande bestämmelser

torde nämligen den statliga myndighet, som mottagit gåvan, vid förfrågan

av beskattningsmyndigheterna komma att tillställa dem de uppgifter,

som i förevarande hänseende kunna vara erforderliga.

Såsom tidigare framhållits innebär utskottets förslag, att skattefrihet i nu

förevarande hänseenden skall gälla endast med avseende å gåvor, som lämnats

under beskattningsår, för vilket taxering skall verkställas åren 1942

och 1943. I 1 § av författningsförslaget har införts uttrycklig föreskrift härom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen I: 95 samt

de likalydande motionerna I: 54 och II: 45 ävensom motionen

II: 136, för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om rätt att vid taxering åren 1942 och

1943 enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp som

utgivits såsom gåva för luftvärnet m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Skattskyldig, som under något beskattningsår, för vilket

taxering verkställes åren 1942 eller 1943, lämnat gåva

till staten eller försvarsförening för luftvärnet,

till staten eller luftskyddsförening för luftskyddet eller

lill staten eller hemvärnsförening för hemvärnet eller dess

underavdelningar,

äger att vid taxering enligt förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt jämte avdrag som avses i 4 §

nämnda förordning från sammanlagda beloppet av sina inkomster

från olika förvärvskällor åtnjuta avdrag med belopp

motsvarande vad han under beskattningsåret utgivit

såsom sådan gåva.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

2 §■

I denna förordning avses med:

försvarsförening stiftelse eller sammanslutning, som samverkar

med militär myndighet för stärkande av rikets försvar,

luftskyddsförening Sveriges riksförbund för civilt luftskydd

(riksluftskyddsförbundet) samt till nämnda förbund

anslutet i Stockholm och länen arbetande länsförbund (länsförening)

med uppgift att bedriva verksamhet inom det civila

luftskyddet,

hemvärns förening sammanslutning, som samverkar med

militär myndighet för att stödja hemvärnet eller dess underavdelningar.

3 §.

Vid yrkande i allmän självdeklaration örn avdrag enligt

1 § skall gåvotagarens fullständiga namn och adress uppgivas.

4 §•

Förening som i 1 § sägs är pliktig att efter anmaning i den

ordning varom stadgas i 38 § taxeringsförordningen lämna

uppgift om storleken av gåva, som föreningen för i 1 § avsett

ändamål emoltagit från namngiven skattskyldig.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.

Stockholm den 5 maj 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Sköldén,

Sjödahl, Ekman, Velander, Franzon, Lindblom och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle, Eklund,

Sandberg, Persson i Undersvik, Lundell, Falk och Kilbom.

417744. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:235 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet, luftskyddet och hemvärnet. s. 8 i texten