Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24

1941-06-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:24, Bevillningsutskottets betänkande Nr 24

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1941 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

rörande beskattningsmyndigheternas sammansättning

och verksamhet m. m.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner, avseende ändringar

i fråga om beskattningsmyndigheternas sammansättning och verksamhet

m. m., nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 30 i första kammaren av herr Bondeson

och nr 43 i andra kammaren av herrar Liedberg och Staxäng, i vilka hemställts

att »riksdagen i skrivelse till Konungen ville anhålla, att en allsidig

utredning verkställes rörande ändrade grunder för beskattningsmyndigheternas

sammansättning och verksamhet»; samt

2) motionen nr 193 i andra kammaren av herr Eriksson, i Sandby, vari

hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl.

Majit ville verkställa utredning örn möjligheten och lämpligheten av en ändring

i taxeringsförordningens bestämmelser, avseende tiden för prövningsnämndernas

arbete.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna 1:30 och II: 193.

Beskattningsmyndigheternas sammansättning m. m.

I de likalydande motionerna I: 30 och II: 43 har till stöd för det däri väckta

förslaget om en allsidig utredning rörande ändrade grunder för beskattningsmyndigheternas

sammansättning och verksamhet framhållits, att behov

av reformer förelåge med hänsyn huvudsakligen till dels den för de skattskyldiga

synnerligen olägliga långsamheten vid behandlingen av hithörande

ärenden efter det prövningsnämnden fattat sitt beslut och innan det slutliga

avgörandet förelåge, dels de brister i ärendenas utredning, som vore en följd

av det skriftliga förfarandet vid ärendenas handläggning och merendels verkade

till den skattskyldiges skada, dels ock, beträffande de två högsta instanserna,

brister i utbildning och erfarenhet hos ledamöterna i fråga örn

bokföring, balansteknik och näringsliv.

Rihangjill riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 24. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Frågan om tidsutdräkten vid taxeringsmålens handläggning har vid skilda

tillfällen varit föremål för uppmärksamhet av riksdagens revisorer. Sålunda

uttalade revisorerna i sina åren 1938 och 1939 avgivna berättelser bland annat,

att det vore ett rimligt krav från de skattskyldigas sida, att taxeringarna

prövades så snabbt som möjligt, och ifrågasatte därvid, om icke åtgärder borde

vidtagas i en eller annan form, exempelvis genom fastställande av bestämd

tidsfrist, inom vilken länsstyrelserna skulle hava till kammarrätten insänt

inkomna besvär. Jämväl 1940 års revisorer ha behandlat frågan om dröjsmålen

i taxeringsmål samt införskaffat uppgifter om de hos länsstyrelserna

kvarliggande besvär över 1938 och tidigare års taxeringar. Denna undersökning

bär visat, att den 26 november 1940 hos länsstyrelserna alltjämt kvarlågo

7 besvär över 1936 års taxering, 66 besvär över 1937 års taxering och

ej mindre än 596 besvär över 1938 års taxering. Hela antalet besvär under

år 1938 uppgick till 5,310. Med anledning av resultatet av den verkställda

undersökningen hava 1940 års revisorer uttalat, att de funne synnerligen anmärkningsvärt,

att trots de påpekanden revisorerna tidigare gjort i förevarande

hänseende ingen som helst förändring till det bättre syntes hava inträtt.

Revisorerna hava slutligen framhållit, att de funne införandet av en

bestämd tidsfrist påkallat. Exempelvis kunde sålunda stadgas att besvär

skulle vara till kammarrätten överlämnade senast den 30 juni året efter

taxeringsåret.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

mottagit av kammarrätten avgivet utlåtande i anledning av de likalydande

motionerna 1: 30 och II: 43.

Efter att inledningsvis hava framhållit att det läge i sakens natur, att kammarrätten

vid remissvarets avgivande haft att i huvudsak begränsa sig till

förhållandena inom verket självt samt först därnäst kunde behandla de underordnade

beskattningsorganen, i den mån de berördes av de framställda

anmärkningarna, har kammarrätten till en början upplyst om, att inom ämbetsverket

sedan någon tid tillbaka väckts till liv den tidigare förda diskussionen

om en partiell omorganisation av verket. En sådan omorganisation

skulle ske med utgångspunkt från att söka åstadkomma en ytterligare koncentration

av ledningen på de särskilda divisionerna, som i sin ordning, i

förening med anförtroende åt tjänstemän, vilka ännu icke vunnit ledamotsställning

inom verket, av ökat förberedelse- och utredningsarbete ävensom

av föredragningsskyldighet, borde verka till målens snabbare handläggning

och allsidigare belysning. Beträffande frågan om tidsutdräkten i beskattningsärendenas

handläggning inom verket har kammarrätten lämnat följande

redogörelse.

»För erhållande av ett mera rättvist resultat beträffande behandlingen av

inkomsttaxeringsmål ha tagits som utgångspunkt dels åren 1926—1928 och

dels åren 1936—1938. Tiden före 1926 hade såsom bekant såväl kammarrätten

som regeringsrätten stor känning av de föregående krisåren.

Vad kammarrätten beträffar kan som exempel nämnas, att dess balans

av beskattningsmål, vilken balans vid 1923 års ingång uppgick till 17,495

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

3

mål, utgjorde 10,148 mål vid 1927 års ingång, 8,504 mål vid 1928 års ingång

och 6,931 mål vid 1929 års ingång. I dessa balanssiffror ingå emellertid fastighetstaxeringsmål.

Sistnämnda mål, som från och med år 1929 behandlas

å kammarrättens avdelning för handläggning av mål rörande fastighets- och

virkestaxering, äro från och med ingången av år 1930 i kammarrättens arbetsbalans

skilda från inkomsttaxeringsmålen.

Kammarrättens balans av inkomsttaxeringsmål, som vid ingången av år

1930 utgjorde 6,062 mål, uppgick vid 1937 års ingång till 7,413 mål, vid

1938 års ingång till 6,008 mål och vid 1939 års ingång till 4,361 mål.

Beträffande regeringsrättens arbetsbalans kan nämnas, att för avarbetande

av nämnda balans antalet regeringsråd genom lag den 14 juni 1928 (nr 182)

skulle från och med ingången av år 1929 intill utgången av år 1931 utgöras

av elva regeringsråd samt därefter, i mån sådant i följd av inträffade ledigheter

kunde ske, nedbringas till sju. I nämnda lag bestämdes därjämte att,

i den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen kunde ske,

regeringsrätten skulle arbeta å avdelningar.»

Beträffande besvärsmål avseende inkomsttaxering har kammarrätten lämnat

en närmare redogörelse rörande tiden för handläggningen av sagda mål

inom kammarrätten i fråga örn taxeringarna åren 1926—1928 samt 1936—

1938. Av redogörelsen för tidsutdräkten mellan ärendenas anhängiggörande

och avgörande framgår vid jämförelse mellan förenämnda tidsperioder, att

tidsavståndet icke oväsentligt förkortats. I fråga om möjligheten att för

framtiden åstadkomma en snabbare handläggning av målen har kammarrätten

uttalat att ämbetsverket hyser förhoppning om att vid antydda omorganisation

ytterligare snabbhet skulle kunna vinnas och största resultat

ernås genom reform i fråga om ärendenas handläggning på det stadium, som

föregår deras överlämnande till kammarrätten. Kammarrätten har emellertid

anmärkt, att besvärstidens lagstadgade omfattning, vilken icke torde

kunna inskränkas, medförde en avsevärd tidsuldräkt även på detta stadium,

helst som av praktiska skäl målens överlämnande till kammarrätten ej

kunde ske annorledes än i successiv ordning.

Vad angår frågan om de olägenheter, som enligt motionärernas uppfattning

sammanhängde med att beskattningsprocessen vore skriftlig, har kammarrätten

anfört följande:

»Ifråga örn de olägenheter, som förutsättas uppstå till följd av beskattningsprocessens

skriftliga karaktär, anmärkes i motionerna att ett planmässigt

genomfört remissförfarande med frågor till den skattskyldige regelmässigt

icke förekommer, och att följaktligen utgången av ärendet oftast blir

beroende på om och i vad mån den skattskyldige förmår att förebringa den

utredning, som kan lia betydelse i ärendet. Det skulle otvivelaktigt, i överensstämmelse

med motionärernas tanke, verka till fromma för ärendenas

sakligt riktiga bedömande, örn nämndernas och överinstansernas organisation

och arbetsförhållanden medgåve, att större utrymme bereddes för vederbörande

myndighets initiativ til! utredning, vare sig denna befunnes

lämpligen kunna ske genom skriftliga frågor eller direkt muntlig kontakt

med vederbörande.

Erinras ina därom, alt i den för kammarrätten gällande instruktionen

finnes intaget ett stadgande av innehåll, att, där i något på kammarrättens

prövning beroende mål muntligt förhör med part finnes böra äga rum

eller vittnens hörande vara av omständigheterna påkallat, och förhöret ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

lämpligen kail ske lios kammarrätten, kammarrätten äger förordna om förhörets

hållande vid allmän underdomstol. Det måste emellertid medgivas,

att det sålunda i viss mån förutsatta muntliga förfarandet ej fått någon

praktisk användning, beroende på omständigheter som här nedan närmare

beröras.

Här möter det problem, som inom de allmänna domstolarnas verksamhetsområde

lett fram till det nu avgivna förslaget till rättegångsreform.

Samma svårigheter, som sammanbundit denna reform med vittgående organisatoriska

ändringar, göra sig gällande på beskattningsprocessens område.

Mot varandra stå här som eljest kraven på, å ena sidan, största möjliga rättssäkerhet

för den enskilde och, å den andra, rimliga proportioner i fråga

om organisationens omfattning och de därav härflytande kostnaderna för

det allmänna. Uppenbart är att en mera allmänt tillämpad muntlig förhandlingsordning

liksom en ex officio företagen ytterligare skriftlig procedur, utöver

den av parterna själva åvägabragta, verkar till förlängning av liden för

ärendenas behandling och ökar arbetsbördan hos vederbörande myndighet.

Även för de enskilda parterna framträda, särskilt i fråga örn det muntliga

förfarandet, krav på personliga uppoffringar i tid och penningar, då inställelse

skall äga rum på avlägsen ort. I fråga örn det allmänna rättegångsförfarandet

har som bekant reformen ansetts förutsätta hovrätternas uppdelning

på geografiskt spridda orter. När det gäller beskattningsprocessen är

utgångsläget ännu mindre fördelaktigt, i det den efter nämnderna närmaste

överinstansen, kammarrätten, är för hela riket gemensam.

Örn stora svårigheter av praktisk och ekonomisk art sålunda möta för

anordnandet av muntliga förhandlingar i kammarrätten, och örn graden av

dessa svårigheter måste föranleda kammarrätten till antagandet, att sådana

förhandlingar ej i större utsträckning kunna komma att äga rum inför

denna instans, kvarstå emellertid frågorna örn anordnande i förekommande

fall av särskild skriftlig procedur på kammarrättens initiativ och om möjligheten

till lokala muntliga förhör utanför kammarrätten. Beträffande den

förstnämnda frågan vill kammarrätten framhålla, att viss utredning genom

infordrande av påminnelser och förklaringar från parterna redan nu icke

sällan förekommer. En mera utvidgad skriftlig procedur, inledd och genomförd

av kammarrätten, förutsätter, såsom redan nämnts, ökad tidsutdräkt

med målens avgörande och ytterligare arbetsbelastning. Möjligt är emellertid,

att, örn en partiell omorganisation kan komma till stånd i enlighet med

ovannämnda, inom verket förda diskussioner, en väg kunde öppnas för en

skriftlig kompletteringsprocedur av nu ifrågavarande slag, som ej verkade

alltför tyngande i nyssberörda avseenden och således ej i högre grad behövde

motverka det tidigare behandlade önskemålet om snabbhet vid ärendenas

avgörande. I fråga örn muntligt förfarande av mera lokal karaktär

kan ej bortses från att i fråga om beskattningsnämnderna helt andra förutsättningar

förefinnas härför än när fråga är örn kammarrätten. I vederbörande

författningar förutsättes i överensstämmelse härmed att sådant förfarande

härvidlag kommer till användning, och vad sålunda förutsättes har

redan nu i praxis sin motsvarighet. Men även beträffande de i kammarrätten

anhängiga ärendena synes ej uteslutet, att muntliga förhör med parterna

skulle kunna anställas genom lokala organ, efter beslut av kammarrätten.

Huruvida de allmänna underrätterna äro härför lämpade, synes dock av

olika skäl tvivelaktigt.»

Vad angår det i motionerna 1:30 och 11:43 framförda önskemålet att

särskild sakkunskap skulle finnas företrädd inom de två högsta instanserna

bär kammarrätten yttrat följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

5

»I fråga om önskemålet att inom de två högsta instanserna borde finnas

företrädd viss närmare angiven praktisk sakkunskap vid sidan av den juridiska

vill kammarrätten beträffande förhållandena inom ämbetsverket

framhålla, att, om än särskilda kompetenskrav på hithörande område icke

finnas uppställda för ernående av ledamotsplats inom ämbetsverket, varje

ledamot likväl genom ingående och småningom mångårigt sysslande med

ifrågavarande ting uppnår en betydande erfarenhet, vida värdefullare än

den kunskap som en teoretisk kurs i ungdomen kunnat medföra. De yngre

ledamöterna, vilka likväl redan under den tidigare tjänstgöringen inom verket

haft tillfälle och även tvungits alt vid uppsättande av föredragningspromemorior

sätta sig in i bokföringsfrågor o. d., hava, innan deras^ på erfarenhet

grundade utbildning hunnit bli mera rik och allsidig, tillgång till

äldre kollegers sakkunskap. Därtill kommer, att, då i fråga örn balansteknik

och näringslivets problem särskild specialkunskap erfordras, de skattskyldiga,

vilka i dessa fall mestadels äro mera betydande företagare, ofta

tillhandahålla sakkunniga utlåtanden. På hithörande område tar även

kammarrätten undantagsvis initiativ till sådana utredningar genom remiss

till olika myndigheter och institutioner.

Ytterligare vill kammarrätten i detta sammanhang erinra om ett fall, där

specialkunskap och praktisk erfarenhet redan bereus tillfälle att i särskild

ordning göra sig gällande vid ärendenas behandling och avgörande. Som

bekant stå nämligen vid handläggning av mål rörande fastighets- och virkestaxering

till kammarrättens förfogande särskilda sakkunniga, vilka utses av

Kungl. Majit och av vilka vid varje ärendes prövning i regel två såsom

ledamöter av kammarrätten deltaga i avgörandet.»

Kammarrätten har vidare erinrat örn, att ämbetsverket i ett särskilt yttrande

till riksdagens bevillningsutskott angående viss föreslagen ändring i

förordningen örn allmän omsättningsskatt framlagt förslag att till kammarrätten

på visst sätt anknyta den nuvarande centrala omsättningsskattenämnden,

varigenom särskilda möjligheter skulle beredas kammarrätten att

i hithörande mål och ärenden införskaffa sakkunnigutlåtanden. Enligt detta

förslag skulle särskilda sakkunniga såsom bisittare tjänstgöra i kammarrätten

vid handläggningen och avdömandet av dessa mål.

Såsom sammanfattning av kammarrättens ståndpunkt till motionärernas

förslag har kammarrätten uttalat, att ämbetsverket väl vore medvetet om,

att i flera hänseenden reformer kunde finnas önskvärda, syftande till snabbare

process och ökade garantier för beska!tningsmålens riktiga avgörande.

Den utredning, som redan ifrågasatts att äga rum inom ämbetsverket, syntes

kammarrätten tillfyllest för ett mera ingående klargörande av dess

problem, såvitt avsåge kammarrätten. Uteslutet syntes ej heller, att under

gången av en sådan utredning även förhållandena i fråga örn beskattningsnämndernas

verksamhet kunde upptagas till omprövning ur de nu omhandlade

synpunkterna. De av motionärerna väckta frågorna hade emellertid enligt

kammarrättens mening vidare räckvidd, i det de omfattade ej blott kammarrätten

och nämnderna utan även de förhållanden, varunder regeringsrätten

utövade sin verksamhet. Därest utredningen skulle finnas böra inbegripa

även sistberörda förhållanden har kammarrätten funnit sig böra tillstyrka

bifall lill motionärernas hemställan. Kammarrätten har likväl uitalat en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Utskottet.

förmodan, att det mesta av vad motionärerna åsyftade skulle kunna inom

rimliga gränser tillgodoses utan ändring av de former, varunder regeringsrätten

utövade Kungl. Maj:ts domsrätt på ifrågavarande område.

Beträffande av motionärerna framförda betänkligheter mot att ledamot av

prövningsnämnd och kammarrätt tjänstgjorde som ordförande i taxeringsnämnd,

har kammarrätten anmärkt att numera icke någon av ämbetsverkets

ordinarie ledamöter innehade dylikt uppdrag.

Ändrad tid för prövningsnämndens arbete.

Enligt lag om kommunalstyrelse på landet skola kommunalstämmor eller

sammanträden med kommunalfullmäktige årligen hållas under tiden den 1

oktober—15 november för fastställande av kommunens utgifts- och inkomststat.

Kommunalnämnden skall dessförinnan eller före september månads

utgång uppgöra förslag till utgifts- och inkomststat för kommande år. I statförslaget

skola på inkomstsidan bland annat upptagas inkomster, som kunna

påräknas under nästföljande året.

Enligt 97 § taxeringsförordningen skall länsprövningsnämndernas arbete

vara avslutat senast den 10 oktober och enligt 98 § samma förordning skola

nämndernas protokoll vara justerade senast den 18 oktober.

I motionen II: 193 har till stöd för det däri framlagda förslaget framhållits

de svårigheter, som vid fastställandet av kommunernas inkomst- och

utgiftsstater föranledas därav, att länsprövningsnämndernas arbeten icke avslutades

förrän efter den tidpunkt, då nämnda stater enligt lag skola vara

uppgjorda. På grund av gällande bestämmelser vore det icke möjligt att

exakt överblicka en kommuns inkomster förrän efter den 18 oktober. Mycket

ofta föranledde de av prövningsnämnden verkställda ändringarna i taxeringsnämndernas

beslut rubbningar i de statförslag, vilka författningsenligt

uPPgjorts, innan de kommunala myndigheterna erhållit del av prövningsnämndens

ändringslängd. Genom ändring av taxeringsförordningens bestämmelser

beträffande prövningsnämndernas arbete syntes möjlighet föreligga

att i nu förevarande hänseende bringa nämnda förordning i bättre överensstämmelse

med kommunallagens stadgande rörande budgetarbetet.

Vad först angår den i de likalydande motionerna I: 30 och II: 43 berörda

frågan örn tiden för handläggningen av beskattningsmålen hos de båda överinstanserna

far utskottet anföra följande. Såsom framgår av kammarrättens

ovan återgivna yttrande har ämbetsverkets balans av besvärsmål avseende

inkomsttaxering sedan början av 1920-talet avsevärt minskat samt tidsavståndet

mellan ärendenas anhängiggörande och avgörande vid jämförelse

mellan förhållandena under 1920- och 1930-talen icke oväsentligt förkortats.

I fråga om handläggningen av beskatfningsmål hos regeringsrätten har utskottet

under hand inhämtat, att någon balans av sådana mål för närvarande

praktiskt taget icke föreligger. Det nu anförda giver vid handen, att för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

7

hållandena på förevarande område äro väsentligt bättre än tidigare. I fråga

om möjligheten att för framtiden åstadkomma en snabbare handläggning

av målen har kammarrätten anfört, att ämbetsverket har under övervägande

att igångsätta en utredning angående en partiell omorganisation av ämbetsverket,

syftande till snabbare process och ökade garantier för beskattningsmålens

riktiga avgörande. Utskottet finner det angeläget, att en förbättring

av förhållandena på detta område kommer till stånd, samt förutsätter därför,

att den av kammarrätten ifrågasatta utredningen rörande en omorganisation

av ämbetsverket snarast möjligt igångsattes. Därest det, på sätt kammarrätten

antytt, under utredningens gång skulle sisa sig erforderligt för

att åstadkomma en snabbare handläggning av besvärsmål, alt beskattningsnämndernas

verksamhet jämväl upptages till omprövning, finner utskottet

lämpligt, att utredningen jämväl gives en sådan omfattning. Då det

emellertid torde kunna befaras, att beskattningsdomstolarnas arbetsbörda

till följd av bland annat krigskonjunkturskatlen och omsättningsskatten kan

komma att ökas, innan ovanberörda utredning hunnit slutföras, anser sig

utskottet böra föreslå en åtgärd, som redan nu torde kunna leda till en snabbare

behandling av besvärsärendena hos länsstyrelserna. Enligt 122 § 2 morn.

taxeringsförordningen åligger det för närvarande länsstyrelserna att, sedan

handlingarna i dylika ärenden kompletterats och förklaringar infordrats

från vederbörande, skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten.

På sätt framgår av den tidigare redogörelsen hava riksdagens revisorer

vid skilda tillfällen fäst uppmärksamheten på, att länsstyrelserna till

kammarrätten böra översända nyssberörda handlingar snabbare än som hittills

varit fallet. På grund av de olägenheter, som förorsakas det allmänna

och de skattskyldiga till följd av den nuvarande långsamheten med handläggningen

av beskattningsmålen, får utskottet av förut anförda skäl föreslå

sådan ändring av gällande bestämmelser, att besvärsärendena av länsstyrelserna

skola vara överlämnade till kammarrätten före utgången av juni månad

året efter taxeringsåret. Utskottet förbiser icke, att denna anordning kan

komma att påkalla förstärkning av länsstyrelsernas nuvarande arbetskrafter.

Därest detta blir förhållandet, förutsätter utskottet, att länsstyrelserna komma

att erhålla den förstärkning av personalen, som befinnes erforderlig.

I likhet med kammarrätten tinner utskottet beskattningsnämndernas och

överinstansernas nuvarande organisation och arbetsförhållanden icke medgiva,

att en muntlig förhandlingsordning eller vidgad skriftlig procedur gives

större utrymme i beskattningsmålen än sorn redan nu är fallet. Såsom

kammarrätten upplyst, har det muntliga förfarandet därstädes ej fått någon

större praktisk användning. Såvitt utskottet har sig bekant torde icke heller

hos taxeringsnämnderna sagda förfarande praktiseras i någon större utsträckning,

ett förhållande som bland annat torde sammanhänga med, att

taxeringsnämnderna hava en relativt begränsad tid lill sitt förfogande för

fullgörande av det dem åvilande arbetet. Det ligger i sakens natur, att en

muntlig förhandlingsordning i större omfattning än som nu tillämpas skulle

medföra ytterligare dröjsmål med ärendenas handläggning samt ökning av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

vederbörande myndigheters redan nu stora arbetsbörda ävensom stegring avkostnaderna

för de enskilda parterna. Även om den muntliga förhandlingsordningen

hos kammarrätten för närvarande icke synes möjlig att genomföra,

finner utskottet det likväl vara sannolikt att vid en partiell omorganisation

av ämbetsverket den redan nu praktiserade metoden med infordrande

av påminnelser och förklaringar från parterna kan komma att givas vidgat

utrymme vid målens handläggning. En sådan ordning skulle givetvis verka

till gagn för ärendenas riktiga bedömande.

Beträffande det i motionerna I: 30 och II: 43 framförda önskemålet, att

inom de båda överinstanserna borde finnas ledamöter, som vid sidan av sin

juridiska underbyggnad ägde ingående kännedom särskilt örn bokföring, balansteknik

och näringslivet, har kammarrätten erinrat om, att redan nu förekommer,

att på ämbetsverkets initiativ verkställas utredningar på nämnda

områden genom remisser till olika myndigheter och institutioner. Med hänsyn

härtill och under hänvisning till vad kammarrätten i övrigt härutinnan

anfört synes det av motionärerna avsedda syftet med deras förslag redan med

nu gällande föreskrifter kunna bliva tillgodosett i erforderlig omfattning. På

grund av det anförda finner utskottet motionärernas förslag i nu berörda

hänseenden icke böra föranleda några särskilda åtgärder.

Vad slutligen angår det i motionen II: 193 framförda förslaget om begränsning

av tiden för prövningsnämndernas arbete får utskottet framhålla, att

den tid, som dessa nämnder hava till förfogande för fullgörande av sina

uppgifter, redan nu är så begränsad, att en ändring härutinnan kan befaras

medföra försämring av prövningsnämndernas arbetsresultat till nackdel för

såväl staten som kommunerna. På grund härav och då det i regel icke torde

vara förenat med några större olägenheter för kommunerna att beräkna den

kommunala utdebiteringen på grundval av taxeringsnämndernas beslut, anser

sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen II: 193.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 30 och II: 43, för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 122 § 2 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 122 § 2 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

1 Senaste lydelse av 122 § 2 mom. se 1932:292.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

9

122 §.

2 mom. Omedelbart efter---övriga besvär.

Besvär över beslut av den mellankommunala prövningsnämnden

skola av länsstyrelsen omedelbart översändas till

allmänna ombudet hos denna nämnd; och har allmänna ombudet

att, sedan vid besvären fogats de taxeringen vidkommande

handlingarna ävensom utdrag av prövningsnämndens

protokoll samt förklaringar infordrats från vederbörande,

före utgången av juni månad året näst efter taxeringsåret till

kammarrätten överlämna samtliga handlingarna med de upplysningar

och erinringar, besvären anses påkalla.

Vid övriga besvär har länsstyrelsen att foga såväl utdrag

av taxeringslängd och beskattningsnämndemas protokoll, såvitt

den överklagade taxeringsfrågan angår, som ock de till

nämnderna i frågan ingivna handlingarna ävensom, där

fråga är örn taxering av fastighet, utdrag av taxeringslängd

beträffande närmast föregående taxering av fastigheten. Länsstyrelsen

har därefter att infordra förklaringar från vederbörande

samt före utgången av juni månad året näst efter

taxeringsåret överlämna handlingarna till kammarrätten med

erforderliga upplysningar och erinringar. Angå besvären

taxering av fastighet, böra handlingarna vara till kammarrätten

inkomna före utgången av april månad året näst efter

taxeringsåret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.;

2) att de likalydande motionerna I: 30 och II: 43, i den

mån desamma icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

under 1) hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

3) att motionen II: 193 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 juni 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 24.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

från första

dahl, Bengtsson,

från andra

Eklund, Lundell,

Närvarande:

kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, SjöEkman,

Velander, Frans Ericson, Egnell och Herman Ericsson; samt

kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarlund, Olsson i Gävle,

Falk, Henriksson, Bladh och Svensson i Ljungskile.

417892. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.