Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1941—30 september 1942.

1941-06-06 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:25, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1941—30 september 1942.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 10 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående ersättning av statsmedel för

taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober

1941—30 september 1942.

I en den 18 april 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 203, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samina dag, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1941—30

september 1942 medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet skall utgå av statsmedel till personer,

som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp må

utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som

av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet angivits.

Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten

av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar

den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till

ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1)], för

prövningsnämndernas utgifter samt till sakkunniga m. fl. [l mom. 5), jämfört

med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän

(i Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid

eller annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning

att Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna

[1 mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med

uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna

[1 mom. 4)], samt ersättning åt skattedirektören vid Överståthållarämbetet

för skatteärenden för hans befattning med taxeringen i Stockholm

[1 mom. 2)].

Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa

fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av

Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd

för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning

av statsmedel.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har departementschefen

lämnat en redogörelse för de grunder, efter vilka ersättning av statsmedel

Bihangtill riksdagens protokoll tott. 7 sami. Nr 25—28.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

Utskottet.

för taxeringsarbete i Stockholms stad tidigare utgått till staden, och tillåter

sig utskottet i detta avseende hänvisa till statsrådsprotokollet.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande:

»I anslutning till den år 1936 genomförda omorganisationen av överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden

reglerades frågan örn statens bidrag till täckande av Stockholms

stads kostnader för taxeringen provisoriskt för en tid av tre år, räknat från

och med den 1 oktober 1936. Provisoriet har därefter förlängts på ytterligare

två år eller alltså intill utgången av september månad innevarande år.

I sin framställning den 4 mars 1941 har Överståthållarämbetet föreslagit

oförändrat ersättningsbelopp, 220,000 kronor, till Stockholms stad för tiden

1 oktober 1941—30 september 1942. Sedan Stockholms stadskollegium yttrat

sig i ärendet, har emellertid Överståthållarämbetet, med biträdande av

kollegiets förslag, förordat att ersättningsbeloppet skulle höjas till 335,000

kronor. Som motiv härför har åberopats, att enligt det förslag till kostnadsfördelning

mellan staten och Stockholms stad, som avgivits av 1940

års förhandlingskommission, statens andel i kostnaden för taxeringsavdelningen

vid Överståthållarämbetet med dess nuvarande organisation borde

uppgå till i runt tal sistnämnda belopp.

För egen del vill jag påpeka, att någon ställning ännu icke tagits till de

av 1940 års förhandlingskommission föreslagna fördelningsgrundema i här

ifrågavarande avseende samt att storleken av statens andel i kostnaden för

taxeringsavdelningen i allt fall blir beroende på resultatet av den utredning,

som anförtrotts de av Överståthållarämbetet omnämnda, den 14 mars 1941

tillkallade sakkunniga. Med hänsyn härtill anser jag mig böra tillstyrka det

av ämbetet i skrivelse den 4 mars 1941 framlagda förslaget.

Bemyndigande torde alltså böra av riksdagen utverkas för Kungl. Majit

att låta för tiden 1 oktober 1941—30 september 1942 till Stockholms stad

utbetala ett belopp av 220,000 kronor under villkor, att staden för samma

tid — med motsvarande undantag som hittills gällt — bestrider alla med

laxeringsarbete i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas av statsmedel.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 203.

Stockholm den 6 juni 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkandet nr 24.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 194 a1 i texten