Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring av förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.
4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1941:30, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring av förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30-
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1941 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss ändring av förordningen den 8 maj 1925 angående
försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga
drycker.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 91, har fröken Eriksson hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit ville anhålla om utredning huruvida icke till bestämmelserna i Kungl,
förordningen den 8 maj 1925 ang. försäljning av vissa alkoholfria och därmed
jämförliga drycker bör fogas föreskrifter av samma innehåll som i § 13
punkt 3 och 4 i gällande Kungl, förordning ang. försäljning av pilsnerdricka».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
I de i motionen omförmälda bestämmelserna i förordningen angående försäljning
av pilsnerdricka den 11 juni 1919 föreskrives bl. a., att tillstånd till
utskänkning av pilsnerdricka ej må bifallas, därest framställning därom blivit
avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige eller å landet av kommunalstämma.
Någon motsvarande bestämmelse finnes däremot icke i förordningen den 8
maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga
drycker.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit av kontrollstyrelsen, Överståthållarämbetet samt länsstyrelsen i
Kopparbergs län avgivna utlåtanden.
Kontrollstyrelsen har till en början framhållit, att rationaliseringen av den
svenska utskänkningsrörelsen torde överhuvud få anses ganska långt genomförd,
ehuru motionären syntes anse, att ytterligare begränsning av antalet
utskänkningsställen för alkoholfria drycker vore erforderlig. Motionären hade
under hand upplyst, att de missförhållanden, som åsyftades i motionen,
vore de täta överlåtelser, som ägde rum beträffande vissa nykterhetskaféer
och den av konkurrensen betingade starka begränsningen av innehavarnas
och de anställdas inkomster. Beträffande de av motionären anförda omstän
Ilihang
till riksdagens protokoll 1941. 7 sand. Nr 30—31.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
digheternas inflytande på nykterhetstillståndet bär kontrollstyrelsen anfört
bland annat följande.
»Om kontrollstyrelsen rätt uppfattat motionären, äro de missförhållanden,
denna således önskar få undanröjda, av sådant slag, att de föga inverka på
ordningen på kaféerna. På nykterhetstillståndet torde de anförda omständigheterna
icke utöva något märkbart inflytande. Däremot är det från nykterlietssynpunkt
ingalunda oväsentligt, att antalet alkoholfria utskänkningsföretag
utgör en så stor andel av det totala antalet ulskänkningsföretag, som för
närvarande är fallet. Det innebär, bland annat, att ungdomen har möjlighet
att förlägga sina sammanträffanden till lokaler, på vilka icke, såsom på de
typiska ölkaféerna, pilsnerdrickandet är den stående form för förplägnad,
kring vilken sammanträffandet sker. Enligt kontrollstyrelsens mening erbjuda
de nuvarande förhållandena i Stockholm i detta hänseende ett bestämt
företräde gentemot förhållandena i åtskilliga storstäder i andra länder, där
de alkoholfria utskänkningsställena äro få, och där öldrickandet hos ungdomen
därför blir långt vanligare än i Stockholm. Skulle en författningsändring
i den av motionären föreslagna riktningen medföra en avsevärd minskning
i de alkoholfria utskänkningsföretagens andel av det totala antalet utskänkningsföretag,
nödgades kontrollstyrelsen således avstyrka förslaget.
Från nykterhetssynpunkt är det tvärtom angeläget, att antalet av de kaféer,
som till enda eller huvudsaklig rörelse ha utskänkning av pilsnerdricka utan
samband med förtäring av måltid, så långt som möjligt minskas. Efter den
sanering, som numera skett i fråga örn utskänkningen av spritdrycker och
vin, torde pilsnerdricksutskänkningen medföra ojämförligt mycket större
nackdelar från nykterhetssynpunkt och i ekonomiskt hänseende för kundkretsen
än någon annan form av utskänkningsrörelse.»
Vad angår frågan huruvida tillståndsförfarande beträffande ifrågavarande
utskänkningsrättigheter jämväl borde omfatta viss behovsprövning har kontrollstyrelsen
framhållit, alt enligt styrelsens uppfattning sedan år 1925 förhållandena
på nykterhetskaféerna från nykterhetssynpunkt — sannolikt delvis
pa grund av de vid nämnda tidpunkt genomförda ändringarna i lagstiftningen
— undergått en sådan förbättring, att det numera knappast vore erforderligt
med en behovsprövning. Från de synpunkter kontrollstyrelsen företrädesvis
hade att anlägga vid ärendets prövning funnes sålunda icke behov
för den förordade lagändringen. Styrelsen har beträffande denna fråga
därjämte anfört följande:
»Huruvida en behovsprövning på ifrågavarande område, med den oundgängliga
stegring i arbetsbelastningen för administrativa och kommunala organ,
som därav med nödvändighet skulle följa, kan anses erforderlig från
de synpunkter, som för motionären synas hava varit avgörande, undandrar
sig med hänsyn till knappheten i motionens motivering kontrollstyrelsens
närmare bedömande. Att de av motionären åsyftade olägenheterna beträffande
åtminstone vissa grupper av ifrågavarande utskänkningsställen i viss
mån gjort sig gällande håller kontrollstyrelsen icke för osannolikt, och det
torde heller icke vara obekant, att snygghet och trevnad på en del av dessa
ställen lämnat övrigt att önska. Ett införande av en behovsgallring efter de
av motionären förordade linjerna skulle emellertid, även om någon starkare
reduktion av rättighetsbeståndet icke genomfördes, lätteligen kunna leda till
att äldre rättigheter tillerkändes ett visst företräde framför nyplanerade. En
dylik utveckling skulle enligt kontrollstyrelsens mening snarast vara ägnad
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
3
att konservera bestående olägenheter och således kunna komma att motverka
motionens uppgivna syfte att främja tillkomsten av en hög kafékultur.»
Såsom sammanfattning av kontrollstyrelsens yttrande har styrelsen uttalat,
att densamma icke funne de i motionen förordade åtgärderna påkallade
eller ändamålsenliga. På grund härav har styrelsen icke ansett sig böra tillstyrka
den i motionen föreslagna utredningen.
Överståthållarämbetet har tillstyrkt, att den i motionen föreslagna utredningen
kommer till stånd samt till stöd härför anfört bland annat, att ehuru
inga allvarligare anmärkningar framkommit ifråga om skötseln av utskänkningsställena
för alkoholfria drycker, införandet av en behovsprövning enligt
ämbetets förmenande ändock skulle medföra vissa gynnsamma verkningar
ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Antalet utskänkningstillstånd av
ifrågavarande slag i Stockholm uppginge till icke mindre än 1,045, varav flertalet
torde utövas i s. k. nykterhetskaféer. Det vore uppenbart, att utövandet
av en effektiv kontroll över dessa alltför talrika utskänkningsställen erbjöde
betydande svårigheter för polismyndigheten och att det därför med hänsyn
till övervakningen vore önskvärt, att utskänkningsställenas antal väsentligt
nedbringades.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har avstyrkt bifall till motionen och till
stöd härför anfört bland annat, att, såvitt länsstyrelsen erfarit, missförhållanden
av den art, som i motionen antytts, icke gjort sig gällande i någon större
omfattning inom länet. Införande av förhandsprövning av behovet av en
tillämnad försäljning av alkoholfria drycker skulle däremot sannolikt medföra
betydande olägenheter.
I den föreliggande motionen har icke påvisats att gällande bestämmelser
beträffande beviljande av tillstånd att utskänka alkoholfria drycker föranlett
missförhållanden ur nykterhetssynpunkt. Såsom framgår av kontrollstyrelsens
yttrande torde ett genomförande av motionärens förslag ej heller
vara påkallat ur nämnda synpunkt och utskottet finner sig därför icke kunna
biträda motionärens hemställan. Spörsmålet, huruvida en begränsning av
antalet utskänkningsställen för alkoholfria drycker av andra anledningar än
i nykterhetsbefrämjande syfte bör komma till stånd, sammanhänger med
näringsfrihetslagstiftningen, varför utskottet saknar anledning att närmare
ingå på denna fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
alt motionen II: 91 av fröken Eriksson, örn viss ändring av
förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av alkoholfria
och därmed jämförliga drycker, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den b juni 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. .1. BÄRG.
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, Sjödahl,
Benglsson, Ekman, Velander, Frans Ericson, Egnell och Franzon; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarlund, Olsson i Gävle,
Eklund, Lundell, Falk, Kilbom, Henriksson och Svensson i Ljungskile.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.