Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för vidmakthållande av industriens produktionsförmåga och för främjande av nyinvesteringar för industriella ändamål.

1941-06-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:33, Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för vidmakthållande av industriens produktionsförmåga och för främjande av nyinvesteringar för industriella ändamål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1941 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om vissa åtgärder för vidmakthållande av industriens

produktionsförmåga och för främjande av nyinvesteringar

för industriella ändamål.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 94 i

första kammaren av herrar Velander och Sylwan och nr 133 i andra kammaren

av herrar Lundberg i Hälsingborg och Olson i Göteborg, har hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam

utredning och förslag rörande:

1) rätt för rörelseidkare att vid taxering åtnjuta avdrag för av prisstegring

föranledd avsättning till förnyelsefond för maskiner och andra inventarier

för stadigvarande bruk;

2) rätt till fri avskrivning vid taxering resp. väsentlig uppmjukning av de

s. k. bundna avskrivningsreglerna för driftbyggnader i rörelse och jordbruk

för sådana skattskyldiga, som föra fullständiga räkenskaper; samt

3) möjlighet för skattskyldig att erhålla auktoritativa uttalanden av för

ändamålet bildat organ rörande rätt till avdrag vid taxering för värdeminskning

å i näringsverksamhet använda tillgångar för stadigvarande bruk eventuellt

ock i andra vid taxering uppkommande frågor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 1:94.

Vid 1938 års riksdag beslöts i samband med den då genomförda reformen

på statsbeskattningens område vissa ändringar i de tidigare gällande bestämmelserna

om avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier och

liknande tillgångar, vilka användas i rörelse. De nya bestämmelserna i ämnet,

vilka återfinnas i 29 § kommunalskattelagen jämte därtill hörande anvisningar,

gå i huvudsak ut på följande.

Från bruttointäkten av rörelse får avdrag göras för kostnaderna för reparation

och underhåll av till driften hörande maskiner, inventarier och dylikt

samt för värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren

tillhöriga maskiner och andra inventarier eller, om dylik tillgång

är underkastad hastig förbrukning, kostnad för anskaffning av till
Bihang

till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

gången. Genom värdeminskningsavdrag fördelas en tillgångs anskaffningsvärde

såsom omkostnad på ett antal år i följd med belopp så avpassade, att

nämnda värde kan i sin helhet avdragas under den tidrymd tillgången beräknas

vara ekonomiskt användbar. Det årliga värdeminskningsavdraget bör

normalt bestämmas enligt avskrivningsplan till viss bråkdel av anskaffningsvärdet.

Om en tillgång, varom nu är fråga, avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger

vad som influtit vid avyttring av tillgången. Under vissa närmare angivna

villkor får jämkning av värdeminskningsavdragen med hänsyn till rörelsens

växlande resultat äga rum.

Är tillgången underkastad hastig förbrukning, vilket vanligen kan anses

vara fallet, när den beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år, får

under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för tillgångens anskaffande.

De nu återgivna bestämmelserna gälla i fråga örn alla rörelseidkare. Aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

kunna under vissa villkor medgivas rätt till avdrag för värdeminskning å

maskiner eller andra för stadgivarande bruk avsedda inventarier i enlighet

med de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna (fri avskrivning).

Frågan, huru bestämmelserna angående avdrag för värdeminskning å

byggnader skulle tillämpas, var jämväl föremål för 1938 års riksdags uppmärksamhet

i samband med prövningen av då framlagt förslag om ändrade

bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning å maskiner m. m.

1936 års skattekommitté hade i sitt betänkande (statens off. utredn. 1937:

42) beträffande nyssnämnda fråga bland annat framhållit, att även vid bibehållande

av nuvarande avskrivningsregler skäl ofta torde föreligga att

medge större värdeminskningsavdrag beträffande byggnader än de dittills

tillämpade, därför att utvecklingen på byggnadsomrädet ginge i en så hastig

takt, att en byggnads livslängd i många fall beräknades bliva väsentligt kortare

än den nian förut ansett sig böra räkna med. Detta gällde såväl byggnader,

avsedda att användas i rörelse, som andra byggnader. Kommittén

funne för sin del lämpligt, att beskattningsnämndemas uppmärksamhet fästes

härå. Dessutom ansåg kommittén, att örn möjligt åtgärder borde vidtagas

för en likformig tillämpning hos beskattningsnämnderna.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 32 underströk 1938 års bevillningsutskott

nödvändigheten av, att gällande regler ej tillämpades på sådant

sätt att med hänsyn till byggnadernas antagliga livslängd rimliga värdeminskningsavdrag

förvägrades. Särskilt med syftning på bostadsfastigheter

hade i yttranden över skattekommitténs betänkande samt i skrivelser till utskottet

hemställts, att frågan om avskrivning å byggnader måtte göras till föremål

för ny, särskild utredning. Såvitt utskottet kunde finna åsyftades här

främst en utredning angående de skäliga avskrivningssatser, vilka borde av

beskattningsmyndigheterna tillämpas. Utskottet vore av den uppfattningen,

att lösningen av denna mångskiftande fråga tills vidare väsentligen måste

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

3

anförtros åt praxis. Detta hindrade emellertid ej, att vad som kunde göras

för att giva taxeringsmyndigheterna nödig ledning vid deras bedömande av

hithörande spörsmål också borde göras samt att mera ingående överläggningar

i ämnet mellan landskamrerarna syntes böra äga rum, därvid även teknisk

och annan sakkunskap borde vara representerad.

I de föreliggande motionerna bär bland annat framhållits, att under nuvarande

förhållanden framstode det såsom en angelägenhet av största vikt att

industriens produktionsförmåga vidmakthölles och nyinvesteringar för industriellt

ändamål främjades. Med hänsyn till de risker för minskning av

det i företagen investerade kapitalet, som den alltmer ökade skattebelastningen

medförde, måste åtgärder i detta syfte i första hand och huvudsakligen

avse att åstadkomma en sådan avvägning av den å företagen vilande skattebördan,

att företagens bestånd icke äventyrades. Med hänsyn till det statsfinansiella

läget hava motionärerna icke ansett sig böra ifrågasätta några

reella skattelättnader för näringslivet, ehuru sådana utan tvivel vöre önskvärda.

Motionärernas förslag åsyfta allenast en uppmjukning av gällande

bestämmelser i fråga om avdrag för värdeminskning å maskiner och inventarier

samt å driftbyggnader i rörelse och jordbruk ävensom beredande avmöjlighet

för skattskyldig att erhålla förhandsuttalanden rörande avskrivningar

i beskattningshänseende.

Vad angår frågan om avdrag för värdeminskning å maskiner och inventarier

föreslå motionärerna, att skattskyldig bör medgivas rätt att för det beskattningsår,

varunder avsättning skett till förnyelsefond för i rörelse använda

maskiner och andra inventarier, vid taxering njuta avdrag för dylik

avsättning, utöver vad för närvarande är fallet, jämväl för den del, som avser

att täcka på grund av prisstegring beräknad merkostnad vid nyanskaffning

av motsvarande tillgångar. Om i sådan förnyelsefond ingående obeskattade

medel användes för icke avsett ändamål, skulle de givetvis upptagas

till beskattning. Såsom villkor för medgivande av avdraget borde stadgas,

att företagets räkenskaper vore så beskaffade alt trygghet förelåge, att

dylikt belopp icke undginge beskattning eller att dubbelavdrag uppstode

därigenom, att den nyanskaffade tillgången upptoges till för högt värde. Beträffande

aktiebolag, som uppfyllde villkoren för åtnjutande av fri avskrivning

vid taxering å maskiner och andra inventarier, torde tillräcklig trygghet

i berörda hänseende föreligga. Även en enskild näringsidkare, vars räkenskaper

vore av angiven beskaffenhet, syntes emellertid böra tillerkännas

ifrågavarande avdragsrätt.

Beträffande frågan örn avdrag för värdeminskning å driftbyggnader i rörelse

och jordbruk borde enligt motionärernas mening såväl sådant avdrag

som avsättning till förnyelsefond för dylika byggnader på grund av fördyrade

byggnadskostnader principiellt sett i beskattningshänseende behandlas

på samma sätt som då fråga vore örn i rörelse använda maskiner och andra

inventarier för stadigvarande bruk under förutsättning, alt vid försäljning

inflytande belopp hänfördes till skattepliktig intäkt. Motionärerna ville ej be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

strida, att det vore förenat med avsevärda svårigheter att komma till rätta

med denna beskattningsfråga. Om garanti icke erhölles för att vid försäljning

återbekomna avskrivningar bleve beskattade, torde en tillfredsställande lösning

av denna avskrivningsfråga knappast vara möjlig. Det läge i sakens

natur att en sådan garanti endast undantagsvis kunde presteras av det stora

flertalet enskilda villaägare och ägare av uthyrningsfastigheter. En rörelseidkare

eller jordbrukare, som förde ordentliga och fullständiga räkenskaper,

saknade emellertid icke möjlighet därtill. I varje fall måste denna möjlighet

föreligga för ett aktiebolag, vars räkenskaper vore av sådan beskaffenhet, att

fri avskrivning å maskiner och andra inventarier medgåves. Den långa varaktighetstiden

för byggnader hade åberopats såsom skäl för en begränsad avskrivningsrätt

å dessa tillgångar. Med varaktighetstid förstodes den tidsrymd,

varunder byggnaden vore ekonomiskt användbar. Den ekonomiska

varaktigheten av byggnader vore avsevärt kortare för rena industribyggnader

än för bostadsfastigheter. Utan att i någon mån vilja förringa vikten av

tillfredsställande avskrivningsmöjligheter i beskattningshänseende å byggnadsbeståndet

i dess helhet ansåge motionärerna, att behovet därav särskilt under

nuvarande förhållanden vore mest trängande för det i produktionsprocessen

direkt investerade byggnadsbeståndet, således rena industribyggnader och

driftbyggnader i jordbruk. Då vidare avskrivningsfrågan just för dessa byggnader,

i den mån de innehades av näringsidkare som förde fullständiga och

ordentliga räkenskaper, utan större svårighet borde kunna lösas inom ramen

för gällande skattesystem, vore det enligt motionärernas mening lämpligt att

en utredning i förevarande hänseende till en början begränsades till att avse

allenast rena industribyggnader och driftbyggnader i jordbruk. Med en sådan

begränsning borde man ej befara att utredningen runne ut i sanden och man

vunne åtminstone rättelse av det orimliga förhållandet att anläggningskapital,

nedlagt i industribyggnader, vilka så intimt sammanhängde med däri inmonterade

maskiner att gränsen mellan byggnaden och maskinen med svårighet

kunde fastställas, endast finge avskrivas under decennier, medan det i

maskinerna nedlagda anläggningskapitalet i enlighet med befogade affärsmässiga

krav finge avskrivas omedelbart. Motionärerna förutsatte emellertid,

att då utredningen beträffande industribyggnader och driftbyggnader i

jordbruk blivit slutförd, avskrivningsfrågan för byggnadsbeståndet i övrigt

komme att omedelbart upptagas till omprövning.

Slutligen hava motionärerna framhållit, att skattelagstiftningens prohibitiva

verkningar å nyinvesteringar på grund av vissa med taxeringsförfarandet

sammanhängande omständigheter blivit större än vad den växande skattebördan

i och för sig behövt förorsaka. Motionärerna åsyftade därvid, att det

med nuvarande taxeringsorganisation icke vore möjligt för en skattskyldig,

som planerade nyanläggning eller nyanskaffning för industriellt ändamål, att

erhålla bindande förhandsuttalanden rörande avskrivningsrätten i beskattningshänseende

å den tilltänkta anläggningen. Särskilt då fråga vore örn anläggningar,

vilka vore avsedda att uteslutande eller huvudsakligen utnyttjas

under rådande kristid, vore det av denna anledning omöjligt att med någon

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5

större grad av säkerhet beräkna de å denna produktion belöpande skatteutgifterna.

De påtalade olägenheterna sammanhängde med instansordningen

i beskattningsmål, i vilken motionärerna icke åsyftade någon rubbning. Ej

heller syntes det vara möjligt att stadga skyldighet för regeringsrätten såsom

högsta instans i beskattningsmål att avgiva bindande förhandsuttalanden.

Enligt motionärernas mening skulle emellertid mycket vara vunnet, om

möjlighet bereddes de skattskyldiga att erhålla ett auktoritativt, elmin icke

juridiskt bindande förhandsuttalande av ett sakkunnigt statligt organ, exempelvis

en central nämnd. Om däri inginge representanter för såväl landskamrerama

som skattedomstolarna, syntes det knappast kunna väcka betänkligheter

att föreskriva, att nämndens uttalande skulle vara bindande för vederbörande

landskamrerare och möjligen även för prövningsnämnden. Vissa

svagheter vore visserligen förbundna med en sådan anordning, men dessa

syntes icke vara av sådan betydelse, att de borde avhalla från att åtminstone

försöksvis och under utomordentliga förhållanden pröva en anordning, som

otvivelaktigt skulle vara till synnerligt gagn. Ej heller borde några betänkligheter

av principiell natur hindra detta förslags realiserande. Genom tillkomsten

av den centrala krigskonjunkturskattenämnden och omsättningsskattenämnden

hade lagstiftningen redan i viss mån slagit in på den ovan

anvisade vägen.

I de föreliggande motionerna hava ifrågasatts vissa ändringar i gällande

bestämmelser om avdrag för värdeminskning å maskiner och inventarier

samt å sådana byggnader, som användas i rörelse och jordbruk.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det är av synnerligen stor

betydelse icke minst under nuvarande förhållanden, att näringslivets produktionsförmåga

vidmakthålles samt att nyinvesteringar för industriellt ändamål

främjas. Under de senare åren hava vid skilda tillfällen genomförts

vissa reformer på beskattningsområdet, vilka avsett att bidraga till näringslivets

konsolidering samt att öka dess motståndskraft vid påfrestningar under

dåliga konjunkturer. Bland åtgärder i sådant syfte må erinras örn de

ändringar, som år 1938 vidtogos i tidigare gällande bestämmelser örn avdrag

för värdeminskning å maskiner, inventarier och liknande tillgångar, vilka

iindringar gingo ut på en uppmjukning av sagda bestämmelser. De sålunda

gjorda ändringarna i avskrivningsreglerna äro otvivelaktigt till stort gagn

för näringsföretagen och medverka även till att åstadkomma en utjämning

av skatteunderlaget mellan olika år, ett förhållande som givetvis också är

till nytta för det allmänna. Då utvecklingen på det industriella området

går mycket raskt, finner utskottet det vara av vikt, att jämväl skattelagstiftningen

anpassas efter de ändrade förhållandena.

Vad angår förslaget, att skattskyldig, som verkställt avsättning till förnyelsefond

för i rörelse använda maskiner och andra inventarier, vid inkomsttaxering

bör medgivas rätt till avdrag för dylik avsättning jämväl för

den del, som avser afl täcka på grund av prisstegring beräknad merkostnad

vid nyanskaffning av motsvarande tillgångar, finner utskottet en så
-

Vtskottel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

dan bestämmelse vara ägnad att bidraga till en konsolidering av näringsföretagen

samt till en utjämning av skatteunderlaget under en längre tidsperiod.

Särskilt i tider med växlande priser kan en sådan föreskrift vara till gagn.

Såsom en ovillkorlig förutsättning för rätt till dylikt avdrag måste emellertid

fordras, att företagets räkenskaper äro så beskaffade, att trygghet

föreligger för att till sådan fond avsatt belopp, som icke användes för avsett

ändamål, icke undgår beskattning eller att dubbelavdrag icke kan

verkställas.

I likhet med motionärerna anser utskottet det ur principiell synpunkt

vara riktigt, att såväl avdrag för värdeminskning å i rörelse och jordbruk

använda driftbyggnader som avsättning till förnyelsefond för dylika byggnader

på grund av fördyrade byggnadskostnader i beskattningshänseende

böra behandlas på samma sätt som då fråga är örn i rörelse använda maskiner

och andra inventarier för stadigvarande bruk. Att denna fråga hittills

icke kunnat bringas lill en tillfredsställande lösning sammanhänger

med de svårigheter, som visat sig vara förbundna med att skapa erforderliga

garantier för, att vid försäljning av byggnader återbekomna avskrivningar

bliva beskattade. Med den snabba utveckling på byggnadsområdet,

som ägt rum under de senare åren, synes numera en uppmjukning av gällande

avskrivningsregler beträffande byggnader i beskattningshänseende

vara av behovet påkallad. Då utrangering och nyanskaffning av maskiner

samt omläggningar av tillverkningsförfaranden verkställas i allt hastigare

tempo inom industriföretagen, måste omändringar och nyanläggningar av

byggnader verkställas i större omfattning än tidigare. Vid företag, som äro

underkastade stark utvidgning, erfordras även ändringar av byggnadsbeståndet

långt innan äldre byggnader blivit helt obrukbara. Om jordbrukets

driftbyggnaden gäller i viss mån detsamma som beträffande motsvarande

byggnader i rörelse. Vad angår bostadsbyggnaderna synes utvecklingen även

gå i samma riktning. För en tillfredsställande lösning av den nu föreliggande

avskrivningsfrågan måste givetvis uppställas det kravet, att betryggande

garantier skapas för, att vid försäljning av byggnader återbekomna avskrivningar

bliva beskattade samt att, därest avsättning medgives till förnyelsefond

för att täcka på grund av prisstegring beräknad merkostnad vid

en fastighets ombyggnad eller dylikt, medlen, om de icke användas för avsett

ändamål, icke undgå beskattning. I fråga om rörelseidkare och sådana

jordbrukare, som föra fullständiga och noggranna räkenskaper, torde det

vara möjligt att inom ramen för gällande skattesystem anordna reglerna beträffande

avskrivningarna för driftbyggnader på sådant sätt, att dessa regler

bättre anpassas efter byggnadernas ekonomiska livslängd än som för

närvarande är fallet. Beträffande övriga slag av byggnader torde det däremot

vara förenat med större svårigheter att åstadkomma en uppmjukning

av gällande avskrivningsregler. För en lösning av denna fråga är det oundgängligen

nödvändigt, att sådan ändring vidtages i gällande bestämmelser att

trygghet skapas för att vid avyttring av sistnämnda byggnader återbekomna

avskrivningar bliva beskattade. Huru sistnämnda fråga bör lösas, är utskottet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

7

icke berett att uttala sig om. Utskottet finner emellertid önskvärt att vid

den utredning, utskottet i det följande förordar, jämväl denna fråga ägnas

uppmärksamhet.

På grund av vad utskottet ovan anfört föreslår utskottet, att de i de föreliggande

motionerna väckta förslagen örn uppmjukning av gällande bestämmelser

i fråga om avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier

och liknande tillgångar ävensom å byggnader göras till föremål för närmare

utredning. Därvid förutsätter utskottet i likhet med motionärerna att betryggande

garantier skapas för att förhindra att vid avyttring av tillgångarna

återbekomna förut avskrivna belopp bliva obeskattade ävensom att till

förnyelsefond avsatta medel, vilka icke användas för avsett ändamål, undgå

beskattning.

Vad slutligen angår motionärernas förslag örn tillskapande av ett särskilt

organ med befogenhet att avgiva auktoritativa förhandsuttalanden rörande

skattskyldigas värdeminskningsavdrag i beskattningshänseende får utskottet

anföra följande. I likhet med motionärerna finner utskottet det vara av stort

värde för rörelseidkare att vid nyanläggningar eller nyanskaffningar för industriellt

ändamål erhålla bindande förhandsuttalanden i fråga om rätten

att vid taxeringen verkställa avdrag för värdeminskning å den tilltänkta anläggningen.

Utskottet anser emellertid denna fråga böra givas en större utsträckning

än som avses i de föreliggande motionerna. Under de senare åren

har utskottet haft anledning uppmärksamma, att skatteförfattningarna beträffande

frågor av mera allmänt intresse för de skattskyldiga stundom

tillämpats på olika sätt inom skilda delar av landet, samt att i följd härav

taxeringarna de skattskyldiga emellan icke blivit likformiga. En sådan ordning

är givetvis icke tillfredsställande samt förorsakar såväl de skattskyldiga

som myndigheterna olägenheter och ökat arbete. Även i sistberörda fall

skulle det vara av värde, därest ett auktoritativt organ funnes, som ägde

befogenhet att lämna bindande utfästelser angående tillämpningen av skatteförfattningarna.

Utskottet är icke berett att taga bestämd ståndpunkt till sättet för denna

frågas lösning. Emellertid vill utskottet framhålla alt, därest ett auktoritativt

organ som förut nämnts kan tillskapas, utskottet anser detta böra hava

större befogenhet än enligt motionärernas förslag. Skall nämligen en dylik

anordning bliva av någon större praktisk betydelse, synes nödvändigt, att det

särskilda organet erhåller sådan befogenhet, att dess på förhand gjorda uttalanden

bliva fullt bindande för alla parter. Huruvida det är möjligt att med

bibehållande av den nuvarande instansordningen i beskattningsmål lösa frågan

på nu antytt sätt, kan utskottet ej uttala sig örn. Skulle det emellertid

visa sig att en lösning efter denna riktlinje icke kan ske, anser utskottet det

vara av icke ringa värde, örn man åtminstone kunde tillskapa ett särskilt organ

med befogenhet att lämna taxeringsmyndigheterna vägledning beträffande

avskrivningsfrågor och andra skattefrågor av mera allmänt intresse för

de skattskyldiga. Utskottet syftar därvid närmast på de landskamrerarmöten,

som de senare åren plägat hållas för dryftande av vissa särskilda beskatt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

ningsfrågor. Skola emellertid dessa möten givas en vidgad funktion böra

de givetvis erhålla en fastare organisation än nu är fallet. Vid sagda möten

borde icke blott rikets landskamrerare och ett lämpligt antal ledamöter från

skattedomstolarna vara representerade utan även sakkunniga på näringslivets

olika områden och måhända jämväl representanter för beskattningsnämnderna.

En dylik institution skulle säkerligen med sina anvisningar

kunna verkningsfullt bidraga till avlägsnande av de av utskottet i det föregående

påtalade olägenheterna beträffrande olikformig tillämpning av skatteförfattningarna

ävensom måhända kunna fullgöra uppgiften att giva förhandsuttalanden

beträffande tillämpningen av gällande avskrivningsregler

m. m. Då utskottet finner det angeläget, att den nu berörda frågan tages under

närmare omprövning, får utskottet förorda, att en utredning härutinnan

snarast möjligt kommer till stånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

1:94 och II: 133, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning om ändring

av gällande skatteförfattningar i de delar, som berörts i detta

betänkande, och därvid beakta vad i betänkandet anförts

samt snarast möjligt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 10 juni 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Eton Andersson, friherre Lagerfelt, Wahlmark,

Sjödahl, Ekman, Velander, Frans Ericson, Egnell och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle,

Persson i Undersvik, Lundell, Falk, Kilbom, Jonsson i Skedsbygd och Svensson i Ljungskile.

418016. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:350 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för vidmakthållande av industriens produktionsförmåga och för främjande av nyinvesterin a1 i texten